IDROTTARENS DUBBLA KARRIÄR Gärna medalj men först en rejäl pension. Så löd socialdemokraternas politiska slogan inför folkomröstningen i pensionsfrågan 1957. I ljuset av en australisk rapport "The performance of university student-athletes at the 2004, 2008 and 2012 Olympic Games" tillåter vi oss här att travestera den gamla parollen och föreslår istället: gärna medalj men samtidigt en rejäl högskoleutbildning. Förvirrad? Läs mer på följande sidor så kommer nog bilden att klarna. 40 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 41
Studenter största MEDALJHOPPEN TEXT: CHRISTIAN CARLSSON Antalet elitidrottare som kan trygga sin ekonomiska framtid under karriären är lätträknade. De flesta gör nog därför klokt i att parallellt med idrottssatsningen även beakta livet efter det att ridån gått ned för de stora föreställningarna. Och visar statistik från Australiens och Storbritanniens OS-trupper det behöver inte betyda att idrottsprestationerna försämras. Snarare tvärtom. Såväl i Sverige som runtom i Europa pågår nu nya projekt för ett närmande mellan idrotts- och universitetsvärlden. Australiska idrottare i OS-truppen 2004 77% 23% Australiska OS-medaljörer 2004 61% 39% Statistiken är talande. 40 procent av den australiska OS-truppen i London 2012 studerade eller hade studerat på universitetsnivå. Kanske än mer anmärkningsvärt: dessa aktiva stod för 63 procent av truppens alla medaljer. Tillfälligheter? Nej, siffrorna från OS i Peking ser ut ungefär på samma sätt. Där bestod truppen av 201 aktiva med pågående eller avslutad universitetsutbildning vilket innebar 46 procent av den OS-truppen. Dessa aktiva stod för 57 procent av de bärgade medaljerna. Och motsvarande siffror för Storbrittaniens OS-trupp de senaste tjugo åren är att 61 procent av samtliga OS-medaljer har tagits av universitetsstuderande. En svensk studie, Vägarna till landslaget 2015, visar att 53 procent av svenska landslagsidrottare har studerat eller studerar på högskolenivå. Siffror att förvånas över, eller? Kanske lite ändå, att det är så pass höga siffror. Men samtidigt är det ändå inte förvånande att den här kombinationen är viktig och en väg att utvecklas mot elit. Det är intressant både för att det leder till en civil karriär och en lättare karriärövergång den dagen tävlandet går mot sitt slut. Men den ger också elitidrottskarriären ett meningsfullt innehåll vid sidan av allt tränande och tävlande, säger Kent Lindahl som är utbildningsansvarig på Riksidrottsförbundet. Det är nu drygt ett år sedan som de första Riksidrottsuniversiteten (RIU) och så kallade Elitidrottsvänliga Lärosäten (EVL) fick sin status. Konceptet kommer från början från Australien som var ett av de länder en delegation från RF intervjuade och hämtade inspiration från under Universiaden i Kina 2011. Andra länder som intervjuades om sina modeller för dubbla karriärer var Kanada, Tyskland och England. Det svenska Kent Lindahl, utbildningsansvarig på Riksidrottsförbundet. inhemska RIG-systemet fungerade även det som ett exempel för hur kombinationen elitidrott och studier kan se ut. Sedan tidigare finns ett europeiskt dokument European Guidelines for Dual Careers som fungerar som ett ramverk inom EU. Nu är det upp till de enskilda medlemsländerna att dra upp sina egna riktlinjer. Det är en arbetsgrupp från Högskolan i Halmstad, Riksidrottsuniversiteten och RF som leder detta arbete. Redan till sommaren presenteras ett förslag på nationella riktlinjer för dubbla karriärer inom svensk idrott. Jag tror faktiskt att vi därmed blir först i Europa med att dra upp nationella riktlinjer för detta. Det blir ett ramverk för alla Riksidrottsuniversitet och Elitidrottsvänliga Lärosäten. Det handlar om en standardisering, att förhållandena för idrottsstudenterna ska vara så likartade som möjligt. Det ska inte vara någon större skillnad om man läser på lärosätet X eller Y. I relation till de nationella riktlinjerna har Högskolan i Halmstad utvecklat en modell för elitidrottande studenters utvecklingsmiljö. Modellens kärna handlar om att människan måste fungera både i den idrottsliga, studiemässiga och i den sociala kontexten. Det är många bryggor och koordineringar som behöver göras för att det ska bli en bra miljö för elitidrottande studenten. Mycket är på gång men fortfarande befinner sig arbetet i en fas där man prövar sig fram. Vissa universitet har nyligen fått utnämningen Elitidrottsvänligt Lärosäte och behöver sin tid för att anpassa sig. Det finns säkert de som inte är helt nöjda med sakernas tillstånd just nu, konstaterar Kent Lindahl samtidigt som han manar till tålamod. Riksidrottsgymnasierna, förklarar han, startade 1972 med två pilotprojekt: skidor i Järpen och brottning i skånska Klippan. Så det är en resa som nyss har påbörjats och som säkert kommer att ta några år. Högskolestudier ger medaljer Cirka 50 procent av Frankrikes alla OS-medaljer i Aten 2004 och Peking 2008 togs av universitetsstudenter. Författarna till rapporten Performance of student athletes at Olympic Games slår fast att den sammantagna bilden - efter att ha analyserat medaljutfallen i de franska, brittiska och australiensiska OS-trupperna är klar: studerande idrottsaktiva har en högre medaljpotential än de som inte har studerat på universitetet. Idrotterna med flest studenter i de australiensiska OS-trupperna var: rodd, simning, friidrott, vattenpolo och basketboll. Men vad är då hypotesen - varför lyckas idrottsstudenterna så bra på den högsta internationella nivån? I rapporten pekas bland annat på faktorer som tillgången till en professionell stödapparat, sportsliga utvecklingsprogram och stipendier inom lärosätenas ram. Till höger: Australiska simmarna Emma McKeon, Brittany Elmslie, Cate Campbell och Bronte Campbell jublar över sitt guld i 4x100 m frisim i OS 2016. Australiska idrottare i OS-truppen 2016 60% 40% Australiska OS-medaljörer 2016 37% 63% 42 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 43
En grundfråga handlar om vilka kompetenser elitidrottare behöver för att göra en lyckosam dubbel karriär, det vill säga läsa på universitet och elitsatsa samtidigt. I Erasmus plusprojektet GEES (Gold in Education and Elite Sport) har den frågan undersökts grundligt, baserat på enkätsvar från över 4000 elitidrottare från nio europeiska länder. Slutsatserna från GEES kommer nu att omsättas i en helt ny fortbildning med start till hösten. Vi kommer att bjuda in koordinatorer, karriärrådgivare och studievägledare vid de aktuella lärosätena och utbilda dem i dubbla karriärer för elitidrottare. Det har varit flera som ringt från de här universiteten och högskolorna och undrat om det inte finns någon utbildning som de kan gå. Så det känns som att det är något som är efterlängtat. Fortbildningen startar i oktober på Bosön. Men vilka idrotter är det då som dominerar när det gäller kombinationen elitidrott-högskolestudier i Sverige? Det man kan säga är att: lagidrotterna kommer! Både fotboll och ishockey ligger topp sex över antalet högskolestudenter på våra Riksidrottsuniversitet. Det är en ny trend att allt fler lagidrottare vill läsa på akademisk nivå. Vi har haft en hel del kontakt med Magnus Erlingmark i spelarfacket för svensk fotboll, som har visat ett stort intresse för de här frågorna. Man kan också konstatera att det är en gammal bild att elitidrottare bara skulle vara intresserade av att läsa idrottsrelaterade utbildningar. Det är väldigt varierat vad man läser och exempelvis Chalmers och KTH har i dag ett trettiotal elitidrottande studenter vardera på sina utbildningar. Genom åren har det med jämna mellanrum höjts röster för att det behövs ett närmande mellan akademin och idrottsrörelsen. Något som länge varit något av en läpparnas bekännelse, men kanske håller den klyschan nu på att få ett faktiskt innehåll. I mitten av Brittiska OS-medaljörer 1992-2012 39% 61% september arrangeras i alla fall en FoU-träff med representanter från specialidrottsförbunden och Riks idrottsuniversiteten samt de Elitidrottsvänliga Lärosäten. Ett upplägg med så kallad speed-dating där man från universitetens sida presenterar den idrottsforskning man bedriver, följt av ett SF-perspektiv om hur de tänker och jobbar. Universiteten får också en nyckelroll i den nya akademiska tränar-och lärarutbildning för ämnet specialidrott som drar igång hösten 2018. Ett helt nödvändigt kompetenslyft för den svenska tränarkåren menar Kent Lindahl som anser att det är ett område där svensk idrott har halkat efter internationellt. Huvudmän för utbildningen blir GIH i Stockholm, Göteborgs Universitet och Umeå Universitet. Men utbildningen utformas också i nära samarbete med specialidrottsförbunden. Målsättningen är att vässa de här tränarnas grundutbildning. De kommer att genomföra akademiska fördjupningsarbeten på något av Riksidrottsuniversiteten, ett NIU alternativt i någon elit-eller landslagsmiljö. Ambitionen är också att de parallellt ska kunna gå det egna förbundets stegutbildningar på ett flexibelt sätt så att de i slutändan har det högsta utbildningssteget även där. Det är just den dubbla kompetensen som här eftersträvas både den idrottsliga och den akademiska. Har man enbart stegutbildningarna blir det lite för tunt. Enbart en akademisk utbildning blir inte heller optimalt. Det är kombinationen av akademin och idrotten tillsammans som kan skapa ett lyft. Bakgrunden till den nya utbildningen är att Skolverket nyligen omklassificerat ämnet specialidrott, något som varit på gång en längre tid. Ämnet går nu från att vara klassat som ett yrkesämne till att bli ett Visst ämne. Något som i klartext innebär att det nu ses som ett kunskapsämne. Det krävs, betonar Kent Lindahl, utan tvivel djupa kunskaper för lärare som ska undervisa i ett gymnasieämne specialidrott som kan läsas upp till 700 poäng eller motsvarande en fjärdedel av en elevs totala gymnasieutbildning. Men hur har då responsen varit på den nya klassificeringen av ämnet? Den har faktiskt varit både positiv och negativ. De negativa reaktionerna har bottnat i en rädsla för att etablerade tränare skulle förlora arbetet vid övergången till den nya utbildningen. Men nu har vi hittat ett system där det fram till 2019 fortfarande är möjligt att som tränare gå den lite enklare vägen via Yrkeslärarprogrammet och den vägen få ut sin lärarlegitimation, utan att behöva ta sig igenom de fördjupade studierna. Antal idrottare som söker stipendium hos Sveriges Olympiska Kommitté och som studerar på idrottsgymnasium eller universitet/högskola: 19 av 57 (sommar) 9 av 26 (vinter) Källa: SOK Som det ser ut i dag är det många som jobbar på RIG och NIU som saknar den här akademiska utbildningen. Men har de jobbat i ett antal år som elittränare så ges de nu möjligheten att validera den kunskapen. Då behöver de bara läsa en eller högst två terminer på distans så har de sedan sin lärarlegitimation. Det kommer nog aldrig bli lättare att få ut den. Efter 2019 blir de helt andra krav. I en allt mer kommersialiserad och globaliserad idrottsvärld som i forskningen har beskrivits som ett Sports arms race, en kapprustning, är högkompetenta tränare givetvis en förutsättning för att kunna konkurrera. Kent Lindahl pekar exempelvis på behovet av fördjupade kunskapsöversikter i olika idrotter där genomgångar görs av läget både i Sverige och internationellt. Fördjupningsarbeten som sedan även skulle kunna fungera som ett försteg till mer akademisk forskning på området. Om jag avslutningsvis får blicka lite framåt så tycker jag att det nu skulle vara spännande att skapa utvecklingsmiljöer för dubbla karriärer för åldrarna 16-25 år. Jag träffade nyligen skidförbundet som främjar dubbla karriärer genom riksidrottsgymnasium, Elitidrottsvänliga Lärosäten och Riksidrottsuniversitet. Vi skulle behöva tänka på åldersspannet 16-25 redan från början. Börja titta på olika orter ur ett utvecklingsperspektiv och samordna alla resurserna på bästa sätt, säger Kent Lindahl. Fakta om Riksidrottsuniversitet Ett Riksidrottsuniversitet (RIU) arbetar med att utveckla svensk idrott på uppdrag av och i samverkan med Riksidrottsförbundet och olika specialidrottsförbund. Riksidrottsförbundets certifiering av RIU ges till ett begränsat antal lärosäten. Den nationella modellen för RIU innehåller fyra utvecklingsdelar: 1. Elitinriktad tränar- och lärarutbildning i specialidrott. 2. Möjlighet för elitidrottare till anpassade universitetsstudier. 3. En miljö som möjliggör satsning på elitidrott. 4. Samverkan mellan idrottsrörelsen och lärosätet avseende praktiknära idrottsforskning. RIU Anpassade studier: Lärosätet ska ge av Specialidrottsförbundens (SF) definierade (potentiella och aktuella) landslagsidrottare (alla nivåer) möjligheten till ett individuellt studieupplägg på ett utbildningsprogram, på dess olika delkurser samt på fristående kurser. Lärosätet ska ge studenterna möjlighet till anpassade studier vad det gäller föreläsningar, studietakt och tentamina. Lärosätet ska ge support för karriärrådgivning, karriärövergångar samt karriärutveckling. Elitidrottsmiljö: Lärosätet ansvarar för att utsedda elitidrottare så långt som är möjligt ges stöd för att kunna genomföra en elitsatsning i kombination med högre utbildning. Lärosätet verkar för att stärka elitidrottmiljön och söker samverkan med lämpliga specialidrottsförbund för att ytterligare utveckla denna. Praktiknära forskning: Lärosätet ska, under förutsättning att externa medel tillförs, bedriva praktiknära forskning i samarbete med SF och RF. En plan ska tas fram för hur samarbetet kan utvecklas och systematiseras. Olika forskningsprojekt förbereds, genomförs, följs upp och utvärderas. Elitidrottsvänliga lärosäten Elitidrottsvänliga lärosäten (EVL) ingår i ett sammanhållet system med den nationella modellen för RIU. Gemensamt för alla EVL är att de erbjuder en god miljö för elitidrott och studier genom hjälp med individuellt anpassad studier. Arbetet sker i samarbete med RF och Specialidrottsförbunden. Ett EVL kan också arbeta med att utveckla svensk elitidrott och i olika omfattning bidra med akademiska idrottsutbildningar och praktik nära forskning samt träningsmässigt stöd till elitidrottare i utvalda idrotter. Till skillnad mot ett RIU finns inget formellt avtal med RF som formaliserar arbetet med en akademisk tränar- och lärarutbildning i specialidrott eller praktiknära idrottsforskning. Lärosätet ska ge av Specialidrottsförbundens (SF) definierade (potentiella och aktuella) landslagsidrottare möjligheten att kombinera en elitsatsning med högre studier på det aktuella lärosätet. Lärosätet ska genom att erbjuda kvalificerad studievägledning underlätta möjligheterna till kombinationen av elitidrott och utbildning samt visa förståelse för en elitidrottares vardag. Lärosätet ska ge studenterna möjligheten till anpassade studier och en ökad flexibilitet vad det gäller föreläsningar, studietakt och tentamina. Skillnaden mot ett RIU är möjligheten att få ett helt individuellt och flexibelt upplagt program. Följande lärosäten är Riksidrottsuniversitet under perioden 2015-2018: Umeå universitet, kombinationen Gymnastik- och Idrottshögskolan; Kungliga Tekniska högskolan; kombinationen Göteborgs universitet/chalmers Tekniska högskola. Följande lärosäten är Elitidrottsvänliga lärosäten under perioden 2015-2018: Högskolan Dalarna, Högskolan Jönköping, Högskolan Halmstad, Karlstad universitet, Linnéuniversitetet, Malmö högskola, Mittuniversitetet, Stockholms universitet, Linköpings universitet, Uppsala universitet och Örebro universitet. Källa: svenskidrott.se 44 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 45
Det är som en sinuskurva, ibland går det upp ibland går det ner TEXT: MATTIAS OLSSON Att göra en elitsatsning i en idrott kräver mycket tid och många uppoffringar. Att studera på högskola är även det en heltidssyssla. Men hur fungerar det om man gör både och samtidigt? I&K åkte till Göteborg och träffade landslagsorienteraren Sara Hagström. Sara Hagström har tagit bland annat fem guld och två silver från junior-vm. Det har blivit sex segrar i olika ålderskategorier (dock ingen som senior) i O-ringen, och ifjol, 21-åringens första år som senior, blev det en 40:e plats på medeldistansen på EM och plats 24 i sprinten i hemma-vm, som var hennes VM-debut i seniorsammanhang. I slutet av 2016 bytte hon klubb till IFK Göteborg sedan mitten av 2015 har hon studerat till civilingenjör i samhällsbyggnad på Chalmers i Göteborg. Men har hon hela tiden haft klart för sig hur hon velat ha det med elitsatsning och studier? Nej, inte alls. Efter gymnasiet var jag väldigt velig hur jag skulle göra. Jag visste i alla fall att jag ville satsa på orienteringen. Och att jag någon gång ville plugga, men jag visste inte vad, säger hon när vi har slagit oss ned vid ett bord inne på Chalmers. Lösningen blev en flytt till norska Halden, där hon kunde utöka sin satsning på orienteringen samtidigt som hon förberedde sig för framtida högskolestudier genom att plugga matematik. Anledningen att det blev just Halden var att en kompis flyttade dit samt att Halden av många är ansedd som världens bästa miljö för elitorientering. Det blev en lyckad flytt och hon trivdes mycket bra, även om starten var tuff: Jag blev nästan övertränad i början då det fanns så många roliga träningar och jag ville vara med på allt. Så jag fick vila i två veckor, men sedan gick det bra. Jag fick vänner för livet. Det var jättekul, gav bra erfarenheter och bra träningar. Jag blev inte skadad och kunde öka på mängden löpträning under den här perioden. Efter ett år i Norge hade Sara Hagström bestämt sig för att det var dags att komma tillbaka till Sverige igen, och denna gång till Göteborg. Det var mest för orienteringens skull. De har en bra elitmiljö här, och så visste jag att det fanns en bra högskola också även om det inte var självklart vad jag skulle välja att studera. Men jag ville till Göteborg. Valet föll så småningom på civilingenjör i samhällsbyggnad, men starten var allt annat än lätt. Det blev ett tufft första halvår då jag inte var van vid studier, det var träning samtidigt och jag var på en massa läger med orienteringen. Då fick jag lite breakdown, det var så höga krav som ställdes på en från båda sidorna. Så det gäller att se upp för det, men det har jag ju fått med mig väldigt mycket erfarenheter ifrån. Annars är det en väldigt kul utbildning, man får se var man hamnar, för det är väldigt brett, det är inte bara en grej. Jobb finns det när man är klar. Fast jag ångrar mig lite ibland. Jag känner att jag varit lite lat och bara valt något som... ja, ja, det kommer ge mig jobb sedan. Utbildningen är på fem år, men i Sara Hagströms fall kan den bli längre. De första ett och ett halvt åren har hon studerat på 100 procent även om tanken redan efter ett halvår var att sänka hastigheten. Men så har det inte blivit. Men det kommer troligen ske ganska snart. Det fungerar, men det fungerar inte jättebra, så jag vill verkligen pusha mig själv till att ta det steget bakåt och ge det till mig själv, för jag tror att orienteringen kan bli väldigt mycket bättre om jag inte pluggar heltid. Men nu till våren har jag bokat upp mig på så många läger att det inte ska bli fysiskt möjligt att plugga 100 procent. Samtidigt är det ju skönt att bli klar med kurser. Det blir en del år om man inte går på full fart. Så hur mycket lägger hon då ner tidsmässigt under en vecka på studier respektive orientering. Jag är ganska seglärd, säger hon och skrattar. Så jag måste lägga mycket tid på studierna. Det blir mer att jag lägger bort Sara Hagström kombinerar elitsatsningen i orientering med studier till civilingenjör på Chalmers i Göteborg. annan tid. Så som att kolla på tv-serier. Det blir träna och plugga. Det ska väl bli 45 timmar per vecka på studierna men jag lägger nog mer, men det beror på vilken läsperiod det är. Nu innan jul hade vi det ganska chill, då gick vi bara på förmiddagar och var lediga på eftermiddagen. Men läsperioden innan, pluggade jag tjugofyrasju eller jag tränade ju också. Vad gäller orienteringen så beror det på vad man menar med orientering. Det är väldigt mycket runt om när man elitsatsar. Som mejlkontakt med folk som vill ha hjälp, eller där jag vill ha hjälp, besök hos sjukgymnast, stretchning, torrträning med kartor, ringa tränare, planera, utvärdera, skriva träningsdagbok. Men själva träningen är 13 timmar i veckan. Utöver det så blir det uppskattningsvis kanske dubbla tiden som jag lägger på liksom bara administrativt. Sedan har vi ju även tiden då man duschar och byter om. Packar inför träning och åker till träningen. Till träningen har jag 23 minuter med cykel. I&K: Hur viktigt har det varit att orienteringen och studierna kunnat följas åt? Det har varit ganska viktigt, eller det är ju det viktigaste egentligen, annars går ju inte livet att få ihop. Men vi har väldigt bra hjälp. Chalmers är ju ett riksidrottsuniversitet. Så det finns folk som är anställda för att hjälpa oss elitidrottare som pluggar här, med att kombinera studier med elitidrott. Både med gratis gymkort för att hjälpa ekonomiskt, och även med lärare som trilskas med att inte vilja flytta en tenta om man är borta på läger. Så jag ska väl prata med elitsamordnaren nu eftersom jag kommer att vara borta under en tenta. Tanken på att bara göra en av sakerna känns önskvärd då och då berättar hon, eftersom båda sliter ganska mycket. Oftast blir lösningen att studera mycket när det är en lugn träningsvecka, och studera mindre när det är mer träning. Något som förmodligen kräver bra planering. Jo, men det krävs det, men man måste också kunna ändra i den planeringen om det kommer upp något annat, typ om jag blir sjuk, eller om det är mycket i skolan och jag måste sitta och jobba över. Det gäller att vara flexibel. Hinner du med något annat utöver studier och orientering? Det jag tycker att jag får för lite av är att umgås med kompisar, även om jag får mycket av det genom orienteringsklubben. 46 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 47
Att verkligen vila genom att plugga, det är ju bra för orienteringen och träningen är ju bra för att plugga så det går lite hand i hand ibland. Men ibland är det raka motsatsen när man till exempel ska på träningsläger samtidigt som det är tenta. Samtidigt så behöver jag ganska mycket socialt umgänge. Sedan finns det ju tid till annat, men då får man ta den från något, och då kan det hända att man inte får högsta betyg på tentorna. Men det behöver jag inte ha heller. Det är lite mitt motto här på utbildningen att klara tentorna med minsta möjliga marginal. Då har man optimerat det, säger Sara Hagström och skrattar. Känner du att du har fått offra något? Jag hade gärna velat ha någon praktikplats på sommaren, för att kunna utnyttja utbildningen bättre. Sedan är det ett väldigt kul studentliv här på Chalmers som jag känner att jag har fått avstå ifrån. Som att vara med i en förening eller vara uppe länge på nätterna. Det går inte ihop med en elitidrottskarriär. Men jag får ju mycket umgänge genom orienterarna. Jag är nöjd som det är, fast det är klart, man hade ju velat ha det andra också. Några knep för att hinna med påstår Hagström att hon inte direkt har men berättar att hon veckan innan I&K:s besök stått på crosstrainern och tränat samtidigt som hon pluggade till de två tentorna (ekonomi i byggsektorn och bärande konstruktioner) som var den veckan. Annars menar hon att man får försöka vara effektiv och bita ihop. Hittills har hon klarat alla tentor sedan starten på Chalmers, vilket också är det som hon är mest nöjd med studiemässigt. Inom orienteringen säger hon att hon hittills är mest nöjd över alla de erfarenheter hon har fått med sig genom åren. Ur ett resultatperspektiv nämner hon JVM 2014, där hon kände att det mesta stämde, vilket resulterade i tre guld och ett silver. När har det varit som jobbigast? Hösten 2015, som jag nämnde innan. Då hade jag jättetufft med mitt självförtroende. För jag kände att jag inte kunde någonting och det kändes som om alla andra kunde mycket mer än jag. Tävlingsmänniskan inom mig sade att jag var jättedålig, och då fungerade det inte så bra, så jag får plocka bort den där tävlingsmänniskan i skolan och plocka fram den när det är tävling. Skadan innan VM var också tuff, då jag varit i mitt livs form innan. Fast då fanns det ändå positiva saker som chansen att hinna komma tillbaka (Sara Hagström hann tillbaka från skadan och slutade 24:a) och jag hade ju ändå blivit uttagen. Störst stöd under karriären har kommit från hennes föräldrar som jämt har ställt upp för henne. Men även hennes två syskon och förbundskaptenen under juniorlandslagstiden, Sussie (Susanne Wiklund Björk) har varit viktiga. Inom orienteringen är det vanligt med en kombination av elitsatsning och studier. Sara Hagström säger att hon tror att de flesta i landslaget pluggar eller har gjort det tidigare. Som hon minns det så är det bara Tove Alexandersson som inte gör det, men även hon har funderat på att börja. Främsta anledningen är att sporten inte ger en sådan ekonomisk avkastning att den går att leva på. Sedan behöver vi ju använda huvudet även i sporten, så då har man väl kapacitet att använda det i övrigt också. Ekonomiskt ger tävlingarna som sagt inga större pengar, men en viss del kan man få från klubben och deras sponsorer. Fast då rör det sig inte om några rena pengar utan om mer om gymkort och träningskläder för att hjälpa till att hålla nere utgifterna. Sara Hagström har ägnat sig åt orientering så länge hon själv kan minnas. Som liten höll hon även på med längdskidor och friidrott. Just friidrotten var det mest spännande i unga år då hon ville bli som sin idol Carolina Klüft, men vid tolv års ålder så slutade hon med den sporten. Träningsmängden på den tiden bestod av att träna när klubben hade sina träningar, men eftersom Hagström höll på med flera sporter så blev det ju en del tid ändå, fast själv beskriver hon det mest som lek. Satsningen trappades upp allt eftersom. En första satsning gjorde jag väl kanske när jag var tolv. På den tiden hade vi gympa på fredagar i skolan. Jag hade varit med på O-ringen året innan och ville vara bäst nästa gång, så då hade jag bestämt att jag skulle ut och springa efter gympan. Då sprang jag en 2,5 kilometer lång slinga, då tyckte jag att jag hade tränat tillräckligt. Sedan vann jag året därpå, men om det var därför det vet jag inte, säger Sara Hagström och skrattar gott åt minnet. Vid 14 års ålder började hon fylla i träningsdagbok och vid 16 blev det orienteringsgymnasiet i Eksjö och då började mål sättas för framtiden, så enligt henne själv finns det tre gränser för när satsningen började på riktigt. Att det blev Eksjö berodde på sociala och praktiska själ. Dels hade hon kompisar som skulle studera där och rent geografiskt var Eksjö även det närmsta Riksidrottsgymnasiet för orientering sett från hemmet i Falköping. Under perioden där var Sara Hagström skadad ganska mycket, vilken hon tror berodde på kombinationen av att kroppen växte och att träningsbelastningen ökade. Under det första året var det sju pass orientering i veckan. Under det sista året var antalet pass sedan uppe på 8-9 stycken. Träningen var periodiserad så att det var lite hårdare träning i två veckor och sedan lugnare träning i en vecka. Hur ser du på framtiden. Om vi börjar med studierna? Att bli klar här och hitta någonting jag verkligen vill jobba med. Sedan funderar jag fortfarande på det, åt vilket håll jag vill gå. Jag vill känna att jag verkligen kan det jag gör, och det gör jag väl förhoppningsvis om jag klarar alla tentor. Orienteringen då? Jag hoppas ta små steg hela tiden. Utvecklas och förhoppningsvis nå toppen av världseliten någon gång. Jag har tagit ganska stora steg det senaste. Jag hoppas att det ska fortsätta i den takten och gör det inte det så får man bara fortsätta och kämpa på så kommer väl utdelningen till sist. Mål under 2017? Det är VM i Estland, som är ganska likt Hökensås där jag tränat en del. Sedan ska man ju bli uttagen också. Tiomila med IFK Göteborg är också en stor grej. Sedan ska jag försöka gå hyfsat bra i världscupen i år. Tidigare har jag tagit varje tävling för sig, men nu vill jag att det ska bli mer fokus på totalen. Krävs det att man är egoistisk för att kunna satsa på två saker samtidigt som du gör? Ja. Jo, det måste man vara. Det är en av de jobbiga grejerna med att elitsatsa. Att man får så mycket hjälp utan att kunna ge tillbaka. Det blir mycket egoism, men det hoppas jag att jag kan betala tillbaka om jag blir ledare i en klubb någon gång. Var hittar du drivkraften? Mest i glädjen. Jamen det är svårt att beskriva när man flyger fram i skogen, känner att benen bara går av sig själva, solen strålar in mellan träden och så träffar man folk efteråt. De här härliga tävlingarna då det flyter på. Men även efter en tävling då det har gått ruskigt dåligt, att man känner att nästa gång, då ska jag vara bättre. Om du skulle ge dig på att försöka summera hur du tycker att det går att kombinera en elitsatsning samtidigt som man studerar. Det är lite som en sinuskurva, ibland går det upp och ibland går det ner. Just nu går det väl inte jättebra, då jag nyligen varit sjuk, förmodligen för att jag pressat mig för hårt både i skolan och på träning. Men för det mesta är det väldigt kul. Jag har alltid saker att göra och det passar mig väldigt bra. Det ger ju saker till båda också. Att verkligen vila genom att plugga, det är ju bra för orienteringen och träningen är ju bra för att plugga så det går lite hand i hand ibland. Men ibland är det raka motsatsen när man till exempel ska på träningsläger samtidigt som det är tenta. Namn: Född: Klubb: Familj: Bor: Yrke: Meriter: Sara Hagström 25 mars 1995 i Falköping IFK Göteborg (tidigare för Falköpings AIK OK) Pappa Jonas, mamma Caroline, lillasyster Johanna och storebror Gustav Göteborg Studerar civilingenjör i samhällsbyggnad på Chalmers Världsmästerskap för juniorer Silver 2013 Långdistans Guld 2014 Medeldistans Guld 2014 Stafett Guld 2014 Sprint Silver 2014 Långdistans Guld 2015 Långdistans Guld 2015 Stafett Europamästerskap för juniorer Guld 2013 Långdistans Guld 2013 Stafett Guld 2013 Sprint Svenska juniormästerskap Silver 2011 Medeldistans Guld 2012 Långdistans Guld 2013 Långdistans Guld 2013 Medeldistans Guld 2013 Sprint Silver 2013 Stafett Guld 2014 Långdistans Guld 2014 Sprint Guld 2014 Stafett Guld 2015 Stafett 48 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 IDROTT & KUNSKAP 2 2017 49