,3 Bryssel den 22 juli 2002,QUH PDUNQDGHQ.RPPLVVLRQHQ ODQVHUDU JUDWLVWMlQVWHU I U UnGJLYQLQJ RFK SUREOHPO VQLQJ I U HQVNLOGDRFKI UHWDJ +DU GX SUREOHP PHG DWW In HQ H[DPHQ JRGNlQG HOOHU DWW VNDIID GLJ VRFLDOI UVlNULQJLHWWDQQDW(8ODQG"9LONDUlWWLJKHWHUKDUGX QlU GX YlJUDWV DWW IO\JD GlUI U DWW SODQHW YDU YHUERNDW" +DU GX VW WW Sn DQGUD VYnULJKHWHU QlU GX YHODW XWQ\WWMD GLQD UlWWLJKHWHU Sn GHQ LQUH PDUNQDGHQ" (XURSHLVND NRPPLVVLRQHQV Q\D I UElWWUDGH 5nGJLYQLQJVWMlQVW JHU GLJ GHQ KMlOS GX EHK YHU 6QDEEW HQNHOW RFK NRVWQDGVIULWW 'X EHK YHU EDUD VOn HWW WHOHIRQQXPPHU OlWW DWW NRPPD LKnJ RFK VDPPD L KHOD (8 HOOHU VNLFND GLQ IUnJD PHG HSRVW -XULGLVND H[SHUWHU JHU GLJ DOOPlQQD UnG LQRP WUH DUEHWVGDJDUHOOHURPP MOLJWlQQXVQDEEDUHRFKWDODURPYDUWGXNDQYlQGD GLJI U\WWHUOLJDUHKMlOS.RPPLVVLRQHQKDURFNVnLQUlWWDWHWWQ\WWQlWYHUNI U SUREOHPO VQLQJ6ROYLWGLWI UHWDJIUnQGHQMXOLNDQYlQGDVLJPHGIUnJRU RPIHODNWLJWLOOlPSQLQJDY(8ODJVWLIWQLQJ(QVNLOGDSHUVRQHURFKI UHWDJNDQ YlQGDVLJGLUHNWWLOOHWW6ROYLWFHQWUXPDQWLQJHQLGHUDVXUVSUXQJVODQGHOOHUL GHWODQGGlUGHERUHOOHUYHUNDU$OWHUQDWLYWNDQUnGJLYQLQJVWMlQVWHQKlQYLVD GHP WLOO HWW 6ROYLWFHQWUXP 0nOHW lu DWW O VD SUREOHPHQ LQRP WLR YHFNRU 5nGJLYQLQJVWMlQVWHQRFK6ROYLWlUHWWOHGLNRPPLVVLRQHQVLQLWLDWLYI UGLDORJ PHG PHGERUJDUH RFK I UHWDJ $YVLNWHQ PHG GLDORJHQ lu DWW LQIRUPHUD HQVNLOGD RP GHUDV UlWWLJKHWHU RFK DWW VNDSD HQ WYnYlJVNRPPXQLNDWLRQ RP SUREOHPVRPXSSVWnUQlUPHGERUJDUQDVNDOOXWQ\WWMDVLQDUlWWLJKHWHU Kommissionären för inre marknaden, Frits Bolkestein, säger: Om vi vill att EU skall fungera, måste vi skapa en tvåvägskommunikation mellan kommissionen och EU:s medborgare. Rådgivningstjänsten skall hjälpa medborgarna att nå EU när och där de behöver hjälp för att få reda på sina rättigheter och få svar på sina frågor. EUmedborgarna skall kunna få hjälp att utnyttja de stora möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Och om enskilda personer eller företag förnekas sina rättigheter därför att EU-lagstiftningen tillämpas felaktigt, finns Solvit där för att snabbt lösa problemen. 5nGJLYQLQJVWMlQVWI UPHGERUJDUQD Rådgivningstjänsten består av en flerspråkig grupp av juridiska experter som är anställda av Europeiska kommissionen. Medborgare kan kontakta rådgivningstjänsten - genom Europa Direkt-teletjänstcentral som har ett kostnadsfritt telefonnummer vilket gäller i alla medlemsstater: 00800 67891011 eller via - Dialog med medborgarna: http://europa.eu.int/citizensrights/signpost/front_end/signpost_sv.htm - det finns tydliga länkar till denna webbplats från flera av kommissionens andra webbplatser och webbportaler.
Användarna kan ställa frågor på EU:s elva officiella språk och begära att få ett svar på vilket som helst av dessa språk. Alla frågor besvaras inom tre arbetsdagar eller mindre om det inte är en svår fråga av en expert på EU-lagstiftning som har som modersmål det språk han eller hon ombetts att svara på. Svaret innehåller en enkel och tydlig förklaring av relevant EUlagstiftning och råd om vart på europeisk, nationell, regional eller lokal nivå den berörda medborgaren kan vända sig för att få närmare hjälp och för att säkerställa att hans eller hennes rättigheter respekteras fullt ut. Det kan hända att medborgare som använt sig av denna tjänst och erhållit ett första svar har frågor eller anser att det som borde hända enligt teorin skiljer sig från deras praktiska erfarenheter. Därför finns rådgivningstjänsten för att följa upp med ytterligare råd. Då det är nödvändigt kommer deras experter att anordna flera telefonmötet för att diskutera detaljer i komplicerade fall mer på djupet. När en fråga har besvarats förs den in i kommissionens databas för interaktiv utformning av politiken (se IP/01/519). Detta säkerställer att rådgivningstjänsten inte endast besvarar medborgares frågor, utan även förser kommissionen med ovärderlig återkoppling till medborgarnas behov och förväntningar och hjälper kommissionen att bedöma hur EU-lagstiftningen tillämpas i medlemsstaterna. Detta kommer i sin tur att vara en hjälp i utformandet av åtgärder för att förebygga problem som kan uppstå i framtiden. Initiativet för dialog med medborgarna, i vilket rådgivningstjänsten utgör ett nyckelinslag, ger även vägledning och faktablad på alla EU-språken som visar hur medborgarna kan göra sina rättigheter på den inre marknaden gällande i enskilda medlemsstater. Denna vägledning och faktabladen finns tillgängliga både on-line på http://europa.eu.int/citizens och per brev genom förfrågan till det kostnadsfria telefonnumret. En ny uppdaterad version av webbplatsen kommer att finnas tillgänglig till hösten. 6ROYLW Rådgivningstjänsten kompletteras av ett nytt nätverk för problemlösning kallat Solvit, som är inriktat på fall av felaktig tillämpning av EU-lagstiftningen av myndigheterna i medlemsstaterna. Rådgivningstjänstens experter kommer i de fall det är lämpligt att hänvisa sina klienter till Solvit. EU-medborgare och företag kan också vända sig direkt till Solvit. Dessa kan välja att lämna över gränsöverskridande problem situationer då de känner att de nekas tillgång till sina rättigheter på den inre marknaden i ett annat EU-land än det egna, på grund av att myndigheterna där inte tillämpar lagstiftningen på ett korrekt sätt till ett Solvit-centrum antingen i deras ursprungsland eller i det land där de bor eller verkar. Alla medlemsstater har inrättat ett Solvit-centrum som har särskild befogenheter för att lösa problem. Solvit-centrumen är en del av medlemsstaternas förvaltning och arbetar tillsammans inom ett EU-nätverk. När ett Solvit-centrum är försäkrat om att EU-lagstiftningen tillämpas på ett felaktigt sätt i ett fall som hänvisats dit, kommer man att ta upp problemet med den ansvariga myndigheten, på den berörda medborgarens eller företagets vägnar. 2
I en rekommendation från kommissionen fastställs rättigheterna och skyldigheterna för de klaganden och myndigheter som berörs. Det fastslår att Solivt-centrumet i den medlemsstat där problemet har uppstått är ansvarig för att lösa frågan. Genom ett elektroniskt handslag kommer de två Solivt-centrumen i de två berörda medlemsstaterna överens om att göra allt som står i deras makt för att inom tio veckor hitta en lösning som är i överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Kommissionen förbehåller sig rätten att vidta rättsliga åtgärder då den anser att detta eventuellt inte är fallet. Solvit är kostnadsfritt. Det öppnar sin verksamhet från och med den 22 juli på följande adress, genom vilket alla Solvit-centrum kan kontaktas: http://europa.eu.int/comm/internal_market/solvit/index_en.htm %LODJD 'nndqungjlyqlqjvwmlqvwhqkmlosdwloo Det finns en enorm mängd frågor och problem kring vilka medborgarnas rådgivningstjänst kan hjälpa människor med att få information om och de råd som de behöver vad gäller problem som rör den inre marknaden. Några sådana problem är att säkra arbetsrättigheter och socialförsäkring i andra EU-länder, bosättningsformaliteter, rätt till sociala förmåner, att få behörighet och yrkeserfarenhet erkända, frågor som gäller beskattning och social säkerhet för människor som arbetar i fler än ett EU-land under sitt arbetsliv, tillgång till tjänster utanför den egna medlemsstaten. Detta är endast ett fåtal exempel. (UNlQQDQGHDY\UNHVEHK ULJKHW Efter att ha flyttat till ett annat medlemsland har en medborgare utan framgång försökt att under en längre tid få ett arbete inom sitt vanliga yrke. Han har dock inte lyckats att få sin yrkesbehörighet erkänd i den nya bosättningsstaten. Rådgivningstjänsten kan informera honom exakt vilka rättigheter han har och vem man skall kontakta för att göra dessa rättigheter gällande. $WWV NDDUEHWHLHQDQQDQPHGOHPVVWDW En arbetslös person känner att hon har en större chans att hitta ett arbete genom att flytta till ett annat EU-land. Omfattas hon av förmåner vid arbetslöshet i detta land under tiden hon söker arbete? Behöver hon ett uppehållstillstånd? Rådgivningsbyrån kan besvara dessa frågor mot bakgrund av den situation frågeställaren befinner sig i. Om den arbetssökande när hon anländer till värdmedlemsstaten finner att myndigheterna i medlemsstaten inte tillämpar förordningarna på ett korrekt sätt, kan hon kontakta rådgivningsbyrån igen för att få råd om vad hon bör göra. I det fallet kan de juridiska experterna hänvisa henne till Solvit-centrumet, som kan företräda henne inför de ansvariga myndigheterna för att lösa situationen. (UNlQQDQGHDYVWXGLHYLVWHOVHXWRPODQGV En gymnasist från en EU-medlemsstat vägras inträde till eftergymnasiala studier av ett universitet i en annan stat, på grund av att längden på gymnasiestudierna i värdlandet är längre än vad de är i ursprungslandet. Universitetet hävdar att hon därför inte har uppnått samma kunskapsnivå som en lokal sökande måste ha gjort. Rådgivningstjänstens juridiska experter kan utifrån den information som den studerande ger, informera henne om universitetets ställningstagande inte strider mot EU-lagstiftningen, och om den gör det, vad som kan göras åt saken. 3
5lWWHQDWWHWDEOHUDVLJ\UNHVPlVVLJWLHWWDQQDWPHGOHPVODQG En medborgare avser att etablera sig som distansarbetare som arbetar från hemmet i en medlemsstat, men är anställd av ett företag med basen i en annan medlemsstat. Var skall han betala skatt? Vad måste han göra för att försäkra sig om att han och hans familj täcks av socialförsäkring och kan erhålla statligt subventionerad medicinsk vård om de är i behov av detta? Han får motstridig information av de olika berörda nationella myndigheterna och kontakter rådgivningstjänsten för ett tydliggörande. )ULKHWDWWJHRFKHUKnOODWMlQVWHU En medborgare i ett EU-land som har bott i en annan medlemsstat under många år vill sända sina barn till en skola eller ett universitet i sitt ursprungsland och besöka dem ofta. För detta ändamål skulle det vara användbart att ha ett bankkonto i det landet. Flera banker vägrar dock att öppna ett för icke-bosatta. Har de rätt att göra så? Rådgivningstjänsten kan ge råd om hur man bäst skall handskalls med denna situation. $WW YHUI UDSHQVLRQVUlWWLJKHWHUWLOOHWWQ\WWERVlWWQLQJVODQG Efter att ha bott och arbetat i ett annat EU-land, önskar en medborgare återvända till sitt ursprungsland för att arbeta och sedermera pensionera sig där. Hon har under sin tid utomlands skaffat sig pensionsrättigheter under några år. Finns det ett EUsystem för att underlätta att överföra hennes pensionsrättigheter tillbaks till det land där hon vill pensionera sig, så att hon kan betalas full pension där? Eller skall hon helt enkelt begära att pensionsutbetalningarna från den förra bosättningsstaten skall sändas till henne när hon pensioneras? Hur skall hon göra? Rådgivningstjänsten kan informera henne. 6RFLDODI UPnQHUVRPIDPLOMHELGUDJ En familj flyttar till ett annat EU-land i tio år. Endast hustrun arbetar, mannen ser efter barnen. Under två år av denna vistelse arbetar hustrun i ursprungslandet, medan resten av familjen stanna där de är. Några år senare kräver värdmyndigheterna att familjen skall återbetala två år av de socialförsäkringsbidrag som de har erhållit för hemmavarande barn, på grundval av att familjeförsörjaren inte arbetade i landet under denna tid. Hon kontaktar myndigheterna i det land där hon har arbetat under dessa två år och får svaret att hon inte är stödberättigad där heller. Var, om någonstans, hade familjen rätt att erhålla bidraget under den berörda perioden? Måste de betala tillbaka de pengar som de har erhållit? Vem kan hjälpa dem att lösa detta problem? Rådgivningsbyrån kan informera dem. 6NDWWHVDWVHUI UPlQQLVNRUVRPDUEHWDUXWDQI UVLWWKHPODQG En medborgare i ett medlemsland åker till en annan för att arbeta under några månader och betalar inkomstskatt i det land där han arbetar. När han kommer hem, meddelar dock skattemyndigheterna att då skattesatserna är högre där än i det land där han har arbetat, måste han betala dem mellanskillnaden. Måste han det? Om han förklarar hela situationen för rådgivningstjänstens juridiska experter, kan de informera honom. 4
%HVNDWWQLQJRFKVRFLDODI UPnQHUI UDUEHWVWDJDUHVRPWMlQVWJ ULHWW DQQDWPHGOHPVODQG En arbetstagare sänds ut till ett annat medlemsland och bosätter sig av beskattningsskäl temporärt i detta land, medan hon fortsätter att betala de socialaförmånsavgifterna i sitt ursprungsland. Myndigheterna i värdlandet insisterar dock på att hon även skall betala socialförmånsavgifter där. Arbetstagaren kontaktar rådgivningstjänsten, vars juridiska experter kan berätta för henne om hon har rätt till ersättning för de avgifter som hon redan betalat i värdlandet, och om hon har det, hur hon skall göra för att kräva detta. 5