APRIL / MAJ 2016 Livsförändring för gatubarn, gatans ungdomar och deras familjer En plats där nödställda får skydd
IGNAT IVANOV Verksamhetsledare En plats dit nödställda kan gå och vart förlorade söner kan återvända Den här beskrivningen passar församlingen. Men den passar även för barnhemmen, som vi har glädjen och förmånen att upprätthålla. Det är platser, där förtvivlade människor får hjälp och hopp, men det är även platser dit förlorade söner och döttrar kan återvända. Jag minns hur en av ledarna på ett av barnhemmen funderade hur han skulle agera, då en pojke ständigt rymde från barnhemmet. Hur många gånger borde man ta tillbaka honom? Sedan upplevde han hur Gud talade till honom: Dörren till den himmelske Faderns hem är alltid öppen och Hans barn hittar förlåtelse där. Så fick pojken ännu en gång återvända till barnhemmet. Efter alla dessa år känner jag ungdomar, som har räddats från gatan till våra barnhem då de var barn. Deras liv har ordnat upp sig och de har gått klart skolan men sedan har de gått sin väg för att prova livet utan gränser. När deras liv är i ruiner, kommer de ihåg barnhemmen och oss och det finns en andra chans för dem. Den här gången kan de uppskatta det mer. På baksidan hittar du förra årets statistik från våra barnhem och om andra arbetsformer. Ett varmt tack för att du är med! ALBERT DOKTER En av fyra hem i Ryssland lider av våld i hemmet Nyligen läste jag en tidningsartikel om våld i hemmet i Ryssland. Enligt den statliga kommittén, som hade gjort undersökningen, har 12000 minderåriga blivit utsatta för våld och över 2000 barn dödades under 2015. Hemskt, sade utredningsledaren om dessa siffror. Han konstaterade även att siffrorna har blivit sämre under senare åren. Särskilt oroande var det att många av dessa brott har skett i hemmen. Det är inte bara barnen som drabbas av våldet. Varje år drabbas När hemmet är en 600 000 kvinnor av våld i hemmet. Varje dag blir 36000 kvinnor misshandlade av sina män eller sambon. Tyvärr har inte staten mycket att erbjuda till dessa familjer. Man har försökt lösa problemet genom att omhänderta barnen och placera dem på barnhem. Erfarenheten visar att endast en liten del av de som vuxit upp i statliga barnhem blir fullvärdiga samhällsmedborgare. Mission Possibles barnhem fyller ett enormt behov Trots dessa alarmerande siffrorna finns det knappt några trygga
Vårt barnhem och rehabiliteringscenter i Ural är en av de platserna där nödställda mammor och barn får hjälp. Artikelförfattaren Albert Bert Dokter leder Mission Possibles systerförening i Holland (Mission Possible Nederland). Med gemensamma krafter samlar vi resurser till barnhemmen och projekten. Bert, som pratar flytande ryska, har varit med i arbetet redan över 20 år. I bilden tillsammans med honom mammor och barn från barnhemmet och rehabiliteringscentret i Asbest farlig plats för både mamman och barnen... platser för mammor och barn, som lider av våld i hemmet. Delvis på grund av detta har Mission Possible under senaste åren riktat uppmärksamhet mot att hjälpa nödställda unga mammor med barn. En del av mammorna är tonåringar. Många är från trasiga familjer eller har vuxit upp i statliga barnhem. De flesta har drabbats av våld i hemmet. Varje gång jag besöker våra barnhem, blir jag berörd av personalens arbetsinsats. Med minimala resurser och med stora ansträngningar hjälper de dessa unga mammor och barn. Det är ingen lätt uppgift. För att lösa problemet räcker det inte att vi ger dem tak över huvudet och hjälper dem att få underhållsbidrag. De har traumatiska upplevelser och andra problem, som ofta kräver långvarig ledning, stöd och professionell hjälp. Det behövs mycket tålamod och kärlek. Det blir inte alltid önskat resultat. När jag frågar våra medarbetare varifrån de får kraft och motivation till arbetet, svarar de: Ur tron på Jesus. I den här tidningen finns det statistik om vårt arbete under förra året. Det är annorlunda statistik än det, som berättar om problemen, för bakom varje siffra finns det en människa, vars liv vi har berört och som har fått hjälp. Mammorna i våra hem är väldigt tacksamma inte bara för att deras svåra situation har förändrats, utan även för att de har funnit tron på Jesus. Det är en stor förmån att vara med och stödja det här viktiga arbetet, som utförs av hängivna människor!
Dragspelsspelaren på gatan En berättelse om nattklubbens trötta servitris, om kampen mot omständigheterna, om ett autistiskt barn och om Guds ledning Vad kan en flicka göra, som har bott 13 år på ett statligt barnhem i en liten avlägsen rysk stad, för att mamman drack och pappan hade försvunnit spårlöst? Vad kan en flicka göra, som inte uppfostrades av en familj utan av systemet och som därför inte lärde sig att inte komma försent, kontrollera sin ekonomi och sköta sin dagliga hygien? Vad kan en tonårsmamma göra, som föder ett barn till en gift man, som lämnar henne och barnet åt sitt öde? Vad kan en mamma göra, när alla säger att barnet är handikappat och framtiden är helt dystert? Anna gjorde det hon kunde. Den unga mamman åkte med pojken till S:t Petersburg för att söka uppehälle för sig själv och barnet. Hon hade genom barnhemmet fått utbildning till svarvare, men började som servitris i barer och nattklubbar, för nattjobben gav bättre betalt och då kunde hon vara med sitt barn på dagen. När hon fick chansen fick hon extra inkomst genom att vara modell för en konstnär. Hon bodde som andrahandshyresgäst hos sina vänner eller hemma hos tillfälliga pojkvänner. En morgon när Anna var på väg hem från nattklubben, var det en ung man som spelade dragspel längs hennes promenadväg genom den centrala delen av S:t Petersburg. Anna hamnade i samtal med honom och berättade om sin svåra livssituation: hon försökte leta efter bostad för sig själv och sitt barn, men hon hade inte pengar och hon var utmattad av nattarbetet. Den unga mannen var medlem i en lokal församling. Tillsammans med sina vänner hjälpte han Anna så gott de kunde och en vecka senare tog de kontakt med oss. I slutet av november flyttade Anna och lilla Vitalik till Mission Possibles barnhem. Redan första dagen märkte vi att här hade vi en människa, som verkligen ville få förändring i sitt liv och som uppskattade hjälpen. Anna slutade att röka med en gång, bröt kontakten med sin pojkvän och anpassade sig till den nya dagordningen och livsstilen. Utan att klaga deltar hon i alla uppgifterna i hemmet och lyssnar uppmärksamt när man instruerar henne. Hon hjälper andra mammor med att ta hand om barnen. Anna lär sig att kommunisera med andra, vilket hon hade haft svårt med tidigare. Vitaliks situation kräver speciell uppmärksamhet och åtgärder. Pojken är fem år men pratar inte alls. Han leker för sig själv och allt nytt och främmande gör honom upprörd. Efter de första läkarbesöken har man konstaterat att han lider av autism, men i kommande kontroller ska diagnosen preciseras och
Anna är en av 100 mammor och Vitalik en av 290 barn, som har fått hjälp i våra barnhem. behandling bestämmas. Anna måste nu lära sig att uppfostra och leda ett barn, som kräver speciell uppmärksamhet, och skapa förutsättningar som stödjer hans utveckling. Allt detta påverkar Annas arbete, boende och hela hennes liv. Vi hjälpte henne att skaffa några intyg, för de gamla hade försvunnit. Tillsammans med socialarbetare undersöker vi nu hennes bostadssituation. Men de största förändringarna i Annas liv kom av att hon lärde känna församlingen. Där fick hon höra om sin frälsare och hon fick nya vänner. Hon är med i alla gudstjänsterna och deltar i verksamheten. Vi tror att denna unga kvinna kommer att klara alla sina utmaningar och att alla bästa sakerna i hennes liv finns framför henne!
ALBANIEN Mamman som förlorat allt hopp berättar om sitt liv Jag kände att jag var världens olyckligaste människa - hopplös, drunknande i skulder, ensam med fyra barn. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen." "Idag tackar jag Gud för Mission Possibles arbete i Albanien. Ni är hoppet för oss som är glömda av alla. Ni har fört in glädje och kärlek i våra liv." Mitt namn är Manushaqe. Jag är en 28 -årig mamma till fyra barn. Jag rymde min väg vid 14 års ålder från min familj tillsammans med en ung man... Mina romantiska drömmar rasade snart. Min man lät mig inte lämna hemmet, inte ens för att träffa min familj. Han var borta flera dagar i sträck, och min styvmor behandlade mig som en tjänare. Eftersom familjen skyddade honom, visste jag inte då att han var inblandad i brottslighet. Ett år senare föddes min äldsta dotter. Jag älskade henne mer än mitt eget liv. Jag hoppades att barnet skulle medföra en förändring i vår familj, men det visade sig bli värre. Min man och hans familj började behandla mig våldsamt. Detta fortsatte under de följande åren, när jag födde två döttrar till och en son. Fyra år efter att jag lämnade mitt barndomshem beslöt min far att förlåta mig och kom för att träffa mig. Men när han kom till dörren, kunde han först inte känna igen mig och började gråta! Han kunde inte hjälpa mig på något sätt. Min man hotade att han skulle bränna mig levande, och skulle döda min familj om min far skulle försöka få mig tillbaka! Jag fick inte hälsa på
Döttrar ledde sin mor in på trons väg och till Mission Possibles Hoppets center mina föräldrar, inte ens när de insjuknade allvarligt. Mitt i dessa svårigheter, fick jag höra om Hoppets center och dess aktiviteter för barn. Själv fick jag inte gå hemifrån, men med grannens hjälp kunde två av mina döttrar gå med i Mirakelklubben. Alltid när de kom hem från klubben, berättade de för mig om fina saker de hade upplevt! En kväll när jag dukade bordet, knäppte flickorna sina händer och bad med hög röst: "Käre Herre, som vakar över oss och tar hand om oss, kan du hjälpa oss och ge vår familj mat. Vi ber i Jesu namn. Amen! " Vi kunde knappt tro våra öron! I vår familj talade vi aldrig om Gud! Efter en stunds tystnad hördes styvmors stränga röst: " Var har ni lärt er det? Muslimer använder inte sådana ord. Flickorna svarade lugnt: "Farmor, vi har inte gjort något fel. Vi bara bad om att Gud skulle skydda oss och ge vår familj mat! " Sedan fick flickorna lära sig mycket mer om Gud och vår frälsare Jesus. Efter klubbkvällarna, berättade de alltid allt även till mig. Jag hade aldrig tidigare tänkt på Gud, förutom att jag hade anklagat honom för mitt olyckliga liv. En kväll förra sommaren, kom polisen hem till oss för att gripa min man! Deras ord ekar fortfarande i mina öron: "Han har dödat en man" Jag blev chockad, och barnen grät med hög röst när han fördes bort. Nästa dag på polisstationen, hörde jag att han hade ett långt kriminellt register med mord och andra handlingar. Hela världen kollapsade och det svartnade för mina ögon. Jag återfick medvetandet på sjukhuset. Jag var utan hopp. Flickorna uppmuntrade mig, lindade sina armar runt mig och bad till sin Gud och Jesus att ge mig styrka och hjälpa oss, och de bad även för sin far. En kväll när de bad igen, kom jag att tänka på att jag kunde gå till Hoppets center för att berätta om mina problem. Jag gjorde det redan nästa dag. Tårar rann från mina ögon, men kvinnorna där välkomnade mig varmt. Det var en lättnad att få berätta allt. Några dagar senare kom Besa, Ornela och Edjola för att besöka oss och till flickorna hade de med sig ryggsäckar fulla av "Jag kunde inte hålla inne mina tårar. Det var deras första nya skolryggsäckar de någonsin haft!" nya skolmaterial som de behövde! Flickor strålade av glädje! "Mamma, kan du se hur god Gud är mot oss! Han vakar över oss och tar hand om oss, även när vi har glömt honom. Vi är glada över att vi får vara hans döttrar! "Jag kände innerst inne att de hade rätt. Även om jag fortfarande inte kände Gud, älskade han mig! Guds kärlek förvånar mig varje dag mer och mer. Nu vet jag att jag inte längre är främmande för Gud, och jag får vara hans dotter! 1700 barn, inklusive dessa systrar, går till Mission Possible kristna klubbar och läger.
Avsändare: Mission Possible Sweden, Gamla Kyrkvägen 26, S-18253 Danderyd År 2015 i siffror Vi får återigen vara tacksamma för dessa siffror! Tack vare ditt stöd, kunde vi med ett litet team skicka ca 470 000 euro till våra hjälparbeten bland gatubarn och på så sätt stödja mer än tio barnhem och verksamhetscenter. Hjälparbetet utförs av 90 lokalt anställda. Tillsammans med 240 volontärer har de burit ut hjälp och evangelium till tusentals människor och även Barnhem och lägenheter 6 Rehabiliteringscenter 4 Verksamhetscenter 3 Lokalt anställda i målländerna 90 Volontärer lokalt i målländerna 240 Barn och ungdomar i barnhem 290 Barn på soppkök 240 Regelbunden hjälp till 270 familjer 670 barn i dessa familjer HJÄLP samla in bidrag lokalt. Därmed har vi kunnat i denna ekonomiskt svåra tid med stigande prisnivåer kunnat fortsätta hjälparbetet oförtrutet. Tack! Målländer: Ryssland, Ukraina, Bulgarien, Albanien och Transnistrien. I följande statistik ingår siffrorna för våra mest omfattande projekt: Barn i kristna klubbar och läger 1700 Barn i julkampanjer 48 000 Antal i rehabilitering 160 Deltagare i olika seminarier 870 Bibelkursstudenter 700 Kvinnor i olika kurser (Albanien) 200 Biblioteksanvändare (Albanien) 4800 HIV - testade 275 TRANSNISTRIEN, MOLDAVIEN ALBANIEN UKRAINA BULGARIEN RYSSLAND DIN MÖJLIGHET ATT DELTA I ARBETET: Sverige: Plusgiro: 90 11 54-5 Swish 90 11 54 5 Finland: Nordea FI85 2309 1800 0153 17 Danske Bank FI82 8000 1900 0092 92 OP FI87 5720 6820 0184 43 Insamlingstillstånd POL-2014-6531, 29.7.2014 Mission Possible Sweden Gamla Kyrkvägen 26 S-182 53 Danderyd Tel: +46-(0)8-755 08 79 info@mp.org www.mp.org Mission Possible ry PL 120 01450 Vantaa Tel. +358-(0)45-899 08 90 www.mp.org info@mp.org Vår verksamhet finansieras genom gåvor. Tack för ditt stöd! Mer om Mission Possibles verksamhet på hemsidan www.mp.org