4 / Evangelium och hjälp till Östeuropa. Hur barnen förändras

Transkript

1 4 / 2018 Evangelium och hjälp till Östeuropa Hur barnen förändras

2 PÄIVI RANTA Projektkoordinator UKRAINA Rika trots sin fattigdom Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Aldrig tidigare har dessa ord berört mig mer, än när jag hörde dem i Ihtimans församling i Bulgariska slummen. Orden fick ett helt annat eko bland dessa människor, som lever i fattigdomen, med många problem och stor nöd. I tanken reste jag tillbaka till Jesus tid och såg hur fattiga, sjuka och övergivna samlades kring honom. De avvisade inte Jesus, utan tog tag i det hopp, den tröst och det liv, som Han erbjöd dem. Jag träffade mammor, som kom med sina små barn för att de skulle bli välsignade. Jag träffade människor, som bad om förbön för sina sjukdomar och för svåra livssituationer. Jag hörde berättelser om livsförändringar och lycka, som inte är beroende av yttre förhållanden. En av dem var en 35-årig man, som hjälpte oss att bära ett moderskapspaket till sin brorsdotter. Jag älskar att vara i församlingen, började han. Sedan berättade han gråtande, om hur han hade levt i mörker, men hur Gud hade fört honom till ljuset och hur tacksam och lycklig han var över att ha fått syndernas förlåtelse och ett nytt liv. Mannens uppträdande, ord och tårar var äkta. Jesus hade visat honom hans största fattigdom den att han inte kände Gud. Han hade hittat den mest värdefulla skatten. Trots sin fattigdom är den här mannen väldigt rik och av detta kunde han till och med dela med sig till andra. Han och hans vänner som varit med om samma sak, har blivit bärare av ljus och hopp i sina slumbyar. Församlingen i Ihtimans slum växer och brottsligheten har minskat märkbart. Till och med ansvariga i staden har märkt förändringen och har lovat förbättra förhållandena i slummen genom gatubelysning. Ljuset vinner över mörkret! Tack för att ni är med och sprider detta ljus! Två kompisar från byn Palijovo och hur de överraskades på sommarlägret! Palijovo är en karg by vid havet i Odessa-området. Invånarnas bekymmer började när fisket förbjöds, på grund av nya internationella regler och fiskfabriken stängdes. De flesta av dem blev arbetslösa. Vi började evangelisera bland barn och ungdomar i byn för tre år sedan. I början träffades vi i ett hem, sedan fick vi använda ett klassrum i skolan. Under tre somrar har vi arrangerat sommarläger, som ingår i skolprogrammet, och bjudit barn och ungdomar även till andra läger, som vi ordnar.

3 Utöver det har vi haft olika upplysningslektioner för de äldre eleverna. Vännerna Artjom och Vasja utmärkte sig snart bland eleverna. De störde lektionerna och ropade alla möjliga slags kommentarer. Pojkarna kom till sommarlägren också med en tydlig målsättning att bryta alla regler, som fanns. Men bibellektionerna och sångerna, som de aldrig hört tidigare, fick killarna mållösa. De blev förvånade och viskade och fnissade tillsammans. På lägret hade vi varje dag undervisning och diskussion om tro, bibeln och Gud. Syftet var att ungdomarna skulle fundera på sin egen gudstro. När Artjom och Vasja lyssnade på undervisningen, började de märkbart förändras. De störde inte längre och de hade en fundersam min. De började ställa frågor om tron till ledarna. Sista dagen, sa pojkarna, utan att tveka eller skämmas, att de ville bli troende och bad modigt en bön framför de andra. Efter detta läger hade vi ytterligare ett läger i byn Zorjan. Vi blev förvånade när Artjom och Vasja dök upp! De gick över fem kilometer till fots från sin by i stekande hetta för att kunna vara med. Nästa dag tog Artjom och Vasja med sig sin vän, Sergei. Under den långa promenaden hade pojkarna troligen pratat och diskuterat det de hört och upplevt. När Sergei kom till lägret, var han klar med sitt beslut, han ville också bli troende! På det här andra lägret, var inte Artjom och Vasja längre bara deltagare, utan hjälpledare. De utförde ivrigt alla uppgifter de fick. Mission Possibles team i Odessa, Ukraina, har regelbunden barn- och ungdomsverksamhet i flera byar. Bibel- och barnverksamhet, samt sommarläger, når hundratals barn och nödställda familjer får stöd. Vasja och Artjom Det är ingen tillfällighet att vi startade arbetet i byn Palijovo och i byns skola. Det har varit oerhört viktigt för de här barnen och ungdomarna. Förändringarna i deras liv uppmuntrar oss enormt! Artjom lyssnar på undervisningen på lägret

4 Allt började med att vårt team i Odessa beslutade sig för att starta verksamhet för barnen i byn, som är känd för sin värdelösa väg. Längs en lerig väg på åkern, kom hjälp och evangelium till en förfallen stuga, där det bodde tre syskon, deras alkoholistmamma och farmor och hela familjens liv förändrades! Byn Peremozhne, med 400 invånare, ligger endast tio kilometer från Odessa, men är i praktiken isolerad. Byn kallas byn som inte kan nås. Den leriga och gropiga vägen, som går genom åkrar, är ofta omöjlig att köra på. Det har varit såhär i 35 år. Det här är som en ö, säger invånarna. Det är onödigt att kalla på brandkår, polis eller ambulans. Det har till och med dött människor här, då hjälp inte kom fram... Resan tar över två timmar från byn till staden pga. omvägar! "Byn som inte kan nås" Berättelsen om hur hopp och glädje nådde de tre barnen i en stuga Trots de utmanande omständigheterna, började vi för två år sedan med barnverksamhet och att hjälpa familjer i byn Peremozhne. Varje onsdag håller ett team på tre personer bibelklass i biblioteket. Det kommer mellan barn. När vi arrangerar fest eller läger, har vi ett tiotal hjälpledare med. Många familjer lever i stor nöd. De har inte ens råd med kläder till barnen. Därför samlar vi kläder i lokala församlingar, vi köper saker och ger det till familjerna. Vi besökte Mishas, Maksimis och Dianas hem för första gången mitt i smällkalla vintern. Stugan hade ingen värme och vi möttes av fruktansvärd nöd och misär. Pappa hade dött, mamma Elena drack och var ofta iväg flera dagar med sina missbrukande kompisar. Den 70-åriga farmodern tog hand om barnen. Vi började regelbundet besöka familjen. Vi kom med hjälp och vi diskuterade mycket. Farmor Vera blev troende och började läsa Nya Testamentet, som hon fått av oss. Vi började tillsammans be för hennes svärdotter, att hon skulle sluta att dricka, samt för hennes barnbarn. Syskonen besökte regelbundet våra bibelklasser. Men sedan kom ett sorgebud: Farmodern, barnens stöd och trygghet, dog och barnen placerades på barnhem. Vi fortsatte att be för modern och det skedde ett under: Hon slutade dricka och började besöka barnen på barnhemmet. Modern fick tre månader på sig av myndigheterna för att få ordning på sitt liv. Hon hittade arbete på en gris-farm nära byn, renoverade stugan som utgör familjens hem och installerade uppvärmning. Och hon fick barnen tillbaka! Nu har hon varit nykter i över ett år, har ett fast jobb och tar hand om sina barn. Och syskonen har möjlighet att fortsatt vara med i vår bibelklubb. Diana har nyligen fyllt 11 år, Misha är 10 år och Maksim 8 år. Det är svårt för modern som ensamstående förälder att skaffa allt barnen behöver. Vi kommer att fortsätta hjälpa och stötta familjen så glada och tacksamma över den förändring som skett i deras liv! Barn i byn Peremozhe tillsammans med vårt team.

5 Barnen Diana, Misha och Maksim har förändrats oerhört mycket. De har blivit glada, öppna och lugna. I synnerhet syns den stora förändringen i storebror Misha. Tidigare muckade han bråk ideligen och slogs med de äldre killarna - och satt sedan i skymundan och grät. Nu är han en aktiv deltagare i bibelklubben med sin bror och syster. Barnen ber uppriktigt och med förtröstan till Gud som redan gett dem ett stort bönesvar: modern slutade dricka alkohol och började ta hand om sina barn.

6 Upprepa efter mig: Jag är ett Guds barn! Jag sparkar inte längre och slår inte! RUMEN IVANOV Osman är en liten pojke i slumbyn Karnare. Vi kunde inte undgå att märka att han ständigt delade ut knytnävsslag omkring sig när han var tillsammans med de andra barnen! Det var det enda sättet för honom att säkra en "plats i solen" bland de andra. Lyckligtvis tog ingen på allvar fyraåringens slag - annars hade han fått rejält tillbaka! Det ovanliga i detta ändå så vanliga fall var hur milda och raka ord, kärlek och omsorg samt att lära känna Jesus kan förändra slummens barn. När vi var i Karnare hela veckan för att renovera kyrkan, hade vi varje dag möjlighet att visa uppmärksamhet och kärlek till barnen och dela ut allt möjligt gott till dem. Det första vi var tvungna att göra var att tvätta dem ordentligt med tvål så att vi kunde ge dem hela och rena kläder. Vi hade tagit vatten med oss. Det är inte lätt att tvätta ett barn som inte har badat på många månader... Under hela tvättproceduren slog Osman med sina små knytnävar åt vänster och höger. Tillslut böjde jag mig ned framför honom, tog tag i Fattigdom är inte det enda problemet för barn och vuxna i slummen. De har många gånger också en förvrängd bild av sig själva och sina liv. Fattigdom kan ordnas med pengar och andra resurstillskott - men den inre människan bara med kärlek och omsorg. hans händer, tittade honom rakt i ögonen och började tala: "Du är bra! Du älskar andra! Du slår inte någon annan mer! " Barnet förstod knappast så jättemycket av detta. Men talet gjorde honom lugn och jag kunde ta det här tillfället i akt: "Osman, upprepa efter mig: Jag är bra! Jag vill inte skada någon! Jag är ett Guds barn! Jag tror på Jesus! " Tro det eller inte, när Osman mödosamt hade upprepat dessa ord efter mig blev han lugnare och snällare. Efter det såg jag inte honom använda sina knytnävar. Kanske är förändringen inte bestående än. Men jag vet att när vi fortsätter med hjälparbetet i denna by, kan omsorg, kärlek och tron på Jesus förändra både detta barn och hela byn! Osman

7 Du är inte galen! IRINA GRIGOROVA Under renoveringen av kyrkan i Karnare var min uppgift att ordna program för barnen och ta hand om dem. Jag noterade en flicka omkring 10 år gammal som stod i utkanten av övriga barn. Hon var lång och gänglig, längre än de andra barnen. Hennes namn var Hristina. Jag gick fram till henne för att bjuda in henne och jag kramade om henne. "Krama inte henne, hon är galen!" skrek genast de andra barnen. "Hon kan komma helt plötsligt bara och knuffas och slå!" Barnen hade börjat undvika Hristina. Jag tittade på flickan, som stod där så olycklig. "Jag är sådan här - galen", tycktes hennes utseende säga. Jag kramade henne igen. "Det är inte sant!" underströk jag. "Nästa gång någon säger så, säg bara helt enkelt: " Jag är inte galen! " Hristina svarade inte, men ett leende skymtade fram på hennes ansikte. Nästa gång vi kom till byn, sprang hon rakt mot mig för att krama mig. Det finns sex barn i familjen, och när vi var där var modern gravid och det sjunde barnets födelse var nära inpå. Hela familjen bodde i en stuga med ett enda rum. Hristina har två småbröder. De är toviga och smutsiga. Den femårige Isus kan inte prata. "Han hade ingen hörsel innan, men så fick han förbön, och nu har han börjat höra", berättade modern. Den andre brodern heter Emanuil. Storebror Petko tar hand om både honom och Isus, och går därför inte i skolan. Dessa barn och familjer har många yttre brister och problem, men många har också stora inre sår. Det är fantastiskt hur lite det de facto behövs för att uppmuntra ett sådant här barn och förändra barnets beteende! Irina, koordinatorn för vårt program med moderskapspaketen i Bulgarien, och höger fram Hristina, som också är på omslagsbilden.

8 Avsändare: Mission Possible Sweden, Gamla Kyrkvägen 26, S Danderyd "Detta är den värsta lägenhet jag någonsin sett!" Ljuba Epontshintsheva, Mission Possibles verksamhetsledare i Krasnojarsk, Sibirien, ansvarar för många unga mödrar i krissituationer. En av dem är Polina. Hon blev övergiven av barnets far före barnets födsel och blev helt ensam. Hon hade inga släktingar att stödja sig emot. På förlossningsavdelningen hade Polina en dag på sig för att bestämma om hon skulle gå med på att adoptera bort sin nyfödde son direkt. Förlossningsavdelningen ringde Ljuba och bjöd in henne för att prata med den förtvivlade modern. "Jag gjorde klart moderskapspaketet i förtröstan på att jag skulle kunna ge det till Polina", säger Ljuba. "Sedan gick jag till sjukhuset för att träffa henne, och bad i mitt inre att hon skulle behålla sin baby." När Ljuba lovade att Polina och hennes barn skulle få hjälp och stöd, landade den unga modern i att hon skulle behålla sin baby! Men när Ljuba såg Polinas lägenhet blev hon chockad: "Jag kan inte med ord beskriva hur den bostaden såg ut! Alldeles fruktansvärd!" Lägenheten var i för dåligt skick för renovering. På bara några dagar lyckades Ljuba hitta en ren och fin bostad till modern och babyn, och även ordna med stöd till hyran! Polina var förundrad inför händelseförloppet. Hon berättade att när hon låg inne på sjukhuset hade hon bett om Guds hjälp. Svaret översteg vida hennes förväntningar. Det är precis på detta sätt vi vill vara med och hjälpa och stödja mödrar och deras barn i hopplösa situationer! Vi kan inte skicka kläder till Ryssland, utan vi samlar in innehållet i moderskapspaketen på plats. Men du kan bidra genom att skicka penga-gåvor som gör det möjligt för oss att hjälpa mödrar och barn. Vårt 90-nummer finns nedan. Ett mycket varmt tack till dig! Mission Possible Sweden Gamla Kyrkvägen 26 S Danderyd Tel. +46-(0) info@mp.org, Mission Possible ry PL 120, Vantaa, Finland Tel (0) DIN MÖJLIGHET ATT DELTA I ARBETET: Sverige: Plusgiro: Swish Finland: Nordea FI Insamlingstillstånd RA/2016/378, för perioden