Nordisk kernesikkerhedsforskning Nordisk kärnsäkerhetsforskning Pohjoismainen ydinturvallisuustutkimus Nordic nuclear safety research EKO-3 NKS/EKO-3.4(97)TR1 ISBN 87-7893-041-3 Från jord till bord EKO-3.4 Rapport 1997 Redigerad av: Jan Preuthun 1) Magnus Brink 2) Aino Rantavaara 3) Halldór Runólfsson 4) Brit Salbu 5) December 1997 1) Statens jordbruksverk, Sverige 2) Plantedirektoratet, Danmark 3) Strålsäkerhetscentralen, STUK, Finland 4) Landbrugsministeriet, Island 5) Norges landbrukshøgskole, NLH, Norge
Informationsservice, Risø, 1998 NKS/EKO-3.4(97)TR1 ISBN 87-7893-041-3 Rapporten er udgivet af: NKS-sekretariatet Tlf. +45 4677 4045 Bygning 100 Fax +45 4677 4046 Postboks 49 E-mail annette.lemmens@risoe.dk DK-4000 Roskilde http://www.risoe.dk/nks
1 EKO-3 NKS/EKO-3.4(97)TR1 ISBN 87-7893-041-3 Från jord till bord EKO-3.4 Rapport 1997 Redigerad av: Jan Preuthun 1) Magnus Brink 2) Aino Rantavaara 3) Halldór Runólfsson 4) Brit Salbu 5) December 1997 1) Statens jordbruksverk, Sverige 2) Plantedirektoratet, Danmark 3) Strålsäkerhetscentralen, STUK, Finland 4) Landbrugsministeriet, Island 5) Norges landbrukshøgskole, NLH, Norge
2
3 Innehåll 1 SAMMANFATTNING M.M....5 1.1 Tillkomsten av EKO-3.4...5 1.2 Organisation och tidsplan...5 1.3 Kapitel om konsekvensbegränsande åtgärder och mätningar...6 1.4 Bakgrundskapitel...7 1.5 Förslag...7 1.6 Nordisk handbok...8 2 STRÅLNINGENS GRUNDER...10 2.1 Sönderfall och strålning...10 2.2 Aktivitet och halveringstid...11 2.3 Stråldos...12 2.4 Bestrålningsvägar och strålmiljö...13 2.5 Transport i atmosfären och i näringskedjor...14 2.6 Radionuklider av betydelse för intern bestrålning genom förtäringsdosen...16 2.7 Samband mellan aktivitet och stråldos...17 2.8 Biologiska verkningar...18 3 GRÄNSVÄRDEN ENLIGT EUROPEISKA UNIONEN...20 3.1 För konsekvenser av Tjernobylolyckan...20 3.1.1 Import från tredje land...20 3.1.2 I Norden...21 3.2 Förfarande för fastställande av gränsvärden vid en framtida olycka...22 3.3 Den första tiden efter en framtida olycka...22 3.3.1 Livsmedel...23 3.3.2 Djurfoder...24 3.3.3 Export till tredje land...25 4 BEREDSKAPSORGANISATION OCH MÅL...26 4.1 Centrala aktörer inom kärnenergiberedskapen...26 4.2 Samordnande beredskapsorganisation...27 4.3 Mål inom jordbruks- och livsmedelsområdet...29 4.4 EU:s krav på berättigade och optimerade åtgärder...29 5 ÅTGÄRDER INOM JORDBRUKET UNDER HOTSKEDET...31 5.1 Beslut under osäkerhet...31 5.1.1 Tidiga rekommendationer är nödvändiga...31 5.1.2 Åtgärder i ett geografiskt stort område...32 5.2 Rekommendationer måste motiveras...33 5.3 Installning av mjölkkor m.fl....33 5.4 Tillgången på foder och vatten måste tryggas...34 5.5 Djurskötseln måste beaktas vid beslut om utrymning...35 5.6 Insatsvaror och produkter bör skyddas...35 6 VERKSAMHETEN PÅ GÅRDARNA I ANSLUTNING TILL NEDFALLET...36 6.1 Under nedfallet...36 6.2 Verksamheten omedelbart efter det första nedfallet...37 6.3 Leveranser och egenkonsumtion omedelbart efter nedfallet...38 7 DJURHÅLLNING VID UTRYMNING...39
4 7.1 Kategorier djur som kan flyttas... 39 7.2 Alternativet att lämna kvar djuren... 40 7.3 Alternativet att slakta/avliva djuren... 40 7.4 Djurens skötsel efter utrymning... 41 8 AVVÄGNINGSPROBLEM PÅ LÄNGRE SIKT... 42 8.1 Motåtgärder i jordbruksledet eller senare... 42 8.2 Mindre dos eller lägre kostnader... 43 8.3 Mindre dos eller bevarad handlingsfrihet... 44 8.4 Mindre dos eller mindre risk för försörjningsproblem... 44 9 MÄTNINGAR INOM JORDBRUKS- OCH LIVSMEDELSOMRÅDET... 45 9.1 Syfte... 46 9.2 Ansvarsfördelning... 47 9.3 Prioriteringar... 47 9.3.1 Hotskedet... 47 9.3.2 I anslutning till nedfallet... 48 9.3.3 På längre sikt innevarande säsong... 48 9.4 Mätningar som underlag för eventuell friklassning... 49 9.5 Aktivitetsmätning på levande djur... 49 10 FÖRBEREDELSER... 50 10.1 Ekonomiska unionens krav... 50 10.2 Jordbruks- och livsmedelsmyndigheternas ambitionsnivå... 51 10.3 Kunskapsuppbyggnad och åtgärdsutformning... 52 10.4 Kunskapsutbyte... 53 10.5 Dokumentation... 54 10.6 Övning... 55 BIL. 1 EKO-3.4 ORGANISATION... 1 Organisation... 1 Möten... 1 BIL. 2 FINLÄNDSKT UNDERLAG OM LIVSMEDELSINDUSTRINS OCH HANDELNS PROBLEM... 1 Förbättring av beredskapsförutsättningarna... 1 Åtgärder under normalförhållanden... 1 Åtgärder efter att det första meddelandet om en farosituation gått ut... 2 Åtgärder under pågående nedfall... 2 Åtgärder när nedfallet är över... 2 Andra omständigheter... 2 Handeln... 3 Informationen... 3
5 1 SAMMANFATTNING M.M. EKO-3.4 är första steget mot: * ett regelbundet samarbete om kärnenergiberedskapen inom jordbruks- och livsmedelsområdet mellan de nordiska jordbruks-, livsmedels- och strålskyddsmyndigheterna samt * en, beträffande konsekvensbegränsande åtgärder, i huvudsak gemensam nordisk handbok för jordbruks- och livsmedelsområdet. 1.1 Tillkomsten av EKO-3.4 Först i mitten av NKS pågående program 1994-1997 utökades NKS verksamhet med delprojektet EKO-3.4 om livsmedels- och jordbruksfrågor. Projektet tillkom därför att i första hand de jordbruks- och livsmedelsexperter, som i respektive nordiskt land ingår i beredskapsorganisationen, i alltför ringa grad haft tillfällen att tillsammans med strålskyddsfolk utbyta synpunkter särskilt om jordbrukets problem samt olika konsekvensbegränsande åtgärders effekt och tillämpbarhet vid nedfall av radioaktiva ämnen. Det ansågs också väsentligt att dessa jordbruks- och livsmedelsexperter, som vid en kärnenergiolycka ingår i respektive lands beredskapsorganisation som rådgivare och/eller myndighetsrepresentanter, bildar ett "nätverk" tillsammans med de strålskyddsexperter som engageras i jordbruks- och livsmedelsfrågor. Detta underlättar kontakterna i händelse av en olycka. Genom att sprida den kunskap som finns i Norden effektiviseras också förberedelsearbetet genom att dubbelarbete undviks. Ett forum finns då också för att verka för att skillnader i agerandet mellan länderna är sakligt grundade och följaktligen kan motiveras. Det senare är väsentligt för att vid en olycka kunna bevara befolkningens tilltro till myndigheterna. 1.2 Organisation och tidsplan Efter NKS styrelses beslut i januari 1996 om tillkomsten av EKO-3.4 följde några månader för att utse deltagare i projektet. Inom varje land utsågs en nationell grupp med 3-7 medlemmar representerande åtminstone jordbruk (vid behov dels växtodling och dels djurhållning), livsmedel och strålskydd - personer som i händelse av en kärnenergiolycka ingår i eller är nära knutna till respektive lands beredskapsorganisation. För varje land utsågs en s.k. koordinator som svarat för underlaget från och verksamheten inom landet. Organisation och möten framgår av bil. 1.
6 Under arbetet har hållits fyra möten med koordinatorerna och fyra internat vid vilka alla ca 23 deltagarna beretts möjlighet att delta. Vid ett eller flera av dessa har också deltagit biträdande projektledaren för EKO-3 och NKS exekutivsekreterare. Från starten har EKO-3.4 valt att successivt utforma och diskutera sakinnehållet i det som skulle bli gruppens rapport i december 1997. Eftersom det första koordinatormötet inte kunde hållas förrän i april 1996, då organisationen ännu inte var helt komplett, har gruppen bara haft ca 1½ år till förfogande för sin verksamhet. 1.3 Kapitel om konsekvensbegränsande åtgärder och mätningar Av tidsskäl har det varit nödvändigt att begränsa arbetet med konsekvensbegränsande åtgärder till jordbruket och för detta till hotskedet (kap. 5) samt under och omedelbart efter nedfallet (kap. 6). Under hotskedet är osäkerheten stor både om omfattningen av ett utsläpp och om hur landet kan drabbas. Installning m.m. måste därför rekommenderas i ett geografiskt stort område och förmodligen rekommenderas långt innan det blir nödvändigt att ge eventuella rekommendationer om inomhusvistelse m.m. Medan man i hotskedet trots osäkerheten snabbt vidtar omfattande åtgärder gäller motsatsen den första tiden efter nedfallet. I avvaktan på mätresultat handlar man långsamt när det gäller att t.ex. upphäva rekommendationer om installning. Eftersom utrymning kan bli aktuellt under olika tidsskeden och djurhållningen därvid kan bli ett problem har djurhållning vid utrymning behandlats i ett eget kapitel (kap. 7). Även vissa avvägningsproblem på sikt har identifierats (kap. 8). Särskilt rekommendationer till jordbrukare måste kompletteras med motiven bakom rekommendationerna. Vid rekommendationer om inomhusvistelse och beslut om utrymning måste man ta hänsyn till nödvändigheten att mjölka och att livsmedelsproducerande djur inte bör evakueras. Kapitlet om mätningar (kap. 9) begränsas till mätningar inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Mätningarna syftar inte bara till att säkerställa att gränsvärden inte överskrids utan har bl.a. stor betydelse för att initiera och optimera konsekvensbegränsande åtgärder. Förhoppningsvis kan arbetet fortsätta under nästa NKS program med både en fördjupning av dessa kapitel och med nytillkomna kapitel om åtgärder innevarande betnings- och odlingssäsong, åtgärder inför och under nästa säsong samt åtgärder vid nedfall under vintersäsongen. Arbetet vidgas i så fall inte bara till att omfatta jordbruket i vid mening (inkl. naturbeten m.m.) och inkludera trädgårdsodling och rennäring utan också tilll att omfatta hela den s.k. livsmedelskedjan dvs. även livsmedelsindustrins och handelns problem. Trots att tiden inte har medgett att det har kunnat diskuteras i gruppen så bifogas
7 emellertid nu ett finländskt underlag om livsmedelsindustrins och handelns problem (bil. 2). 1.4 Bakgrundskapitel I de första kapitlen ges en gemensam kunskapsbakgrund för att underlätta förståelsen vid kontakter mellan ländernas jordbruks- och livsmedelsexperter i händelse av en kärnenergiolycka. Ett kortfattat kapitel om strålningens grunder (kap. 2) har medtagits för att underlätta för personer inom jordbruks- och livsmedelssektorn att förstå övriga kapitel och kunna samarbeta med strålskyddsexperter. Detta kapitel är alltså inte avsett för strålskyddsexperter. De känner givetvis till dessa grunder medan jordbruks- och livsmedelsexperter kan ha mycket begränsade kunskaper om radionuklider och joniserande strålning. Europeiska unionen (EU) får vid en olycka en väsentlig roll inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Den avser att fastställa gränsvärden (kap. 3). Därigenom upphör giltigheten både för unionens gränsvärden efter Tjernobylolyckan för import från tredje land och för förekommande nationellla gränsvärden. Unionens gränsvärden kommer troligen också att tillämpas i Island och Norge. Beredskapsorganisation och mål (kap. 4) beskrivs kortfattat som en komplettering till andra existerande dokument eftersom dessa inte inkluderar en närmare beskrivning av mål och rollfördelning vad avser jordbruks- och livsmedelsfrågor. Av kapitlet framgår att den gemensamma beredskaporganisationen i respektive land i huvudsak har en samordnande roll. Beslut fattas av varje enskild myndighet. I Norge har dock Kriseutvalget fullmakt att under ett akut skede införa vissa restriktioner. Av kapitlet framgår också att vid utformningen av åtgärder inom jordbruket beaktas inte bara konsekvenserna för kontamineringen av produkterna utan också kravet att begränsa den stråldos (extern och inandning), som jordbrukare utsätts för i sitt arbete, och att undvika att djuren hanteras så att uppenbara konflikter med andemeningen i djurskyddslagstiftningen uppkommer. 1.5 Förslag Det sista kapitlet behandlar inriktningen av beredskapsverksamheten (kap. 10). Av kapitlet framgår att EU:s och statsmakternas krav i respektive land innebär att det även inom jordbruks- och livsmedelsområdet skall finnas en beredskap mot kärnenergiolyckor. EKO-3.4 lämnar i kapitlet följande förslag: * Beredskapsverksamheten inom jordbruks- och livsmedelsområdet skall främst inriktas på att förbättra handlingsberedskapen. Därvid är kunskapsuppbyggnad mycket väsentlig liksom utbildning/övning och informationsförberedelser. En god handlingsberedskap måste finnas redan i hotskedet.
8 * Jordbruks- och livsmedelsmyndigheterna bör ha ambitionsnivån att skapa en anpassningsbar beredskapsorganisation som snabbt och effektivt kan vidta de åtgärder som behövs. * Det bör finnas ett forum där de jordbruks- och livsmedelsexperter, som vid en kärnenergiolycka ingår i beredskapsorganisationen, har möjlighet att tillsammans med strålskyddsfolk utbyta synpunkter om de problem som uppstår och om olika konsekvensbegränsande åtgärders effekt och tillämpbarhet. * För jordbruks- och livsmedelsområdet bör i varje land finnas en handbok, som inte bara behandlar larmrutiner och beredskapshöjande åtgärder, utan som i hög grad belyser konsekvenser, redovisar de konsekvensbegränsande åtgärder som kan tillgripas och ger tillräckliga baskunskaper för att anpassa åtgärderna till den aktuella situationen. * EKO-3.4 bör under nästa NKS program utforma en handbok som efter kompletteringar, med i huvudsak larmrutiner och beredskapshöjande åtgärder, kan bli en sådan nationell handbok. * Jordbruks- och livsmedelsmyndigheterna bör verka för: - att övningar blir mer inriktade på jordbruks- och livsmedelsområdets problem, - att för jordbruket och hemodlingen intressanta tidpunkter under året väljs, - att agerandet i hotskedet och den mera långsiktiga verksamheten övas och - att representanter för de andra nordiska ländernas motsvarande jordbruks- och livsmedelsmyndigheter erbjuds att närvara som observatörer eller utvärderare vid övningar av den egna kärnenergiberedskapen. Utöver vad gruppen i olika kapitel anger om konsekvensbegränsande åtgärder så föreslår gruppen dessutom i kap. 4 att vid en allvarlig kärnenergiolycka skall jordbruks- och livsmedelsmyndigheterna i de nordiska länderna diskutera behovet av och valet av konsekvensbegränsande åtgärder med varandra. Kontakt tas med motsvarande myndighet eller dess representant i den samordnande beredskapsorganisationen. 1.6 Nordisk handbok I början av EKO-3.4:s arbete fanns misstanken att arbetet skulle kunna leda till ett dokument, som fastställde vilka åtgärder som vid en olycka skulle vidtas i varje land. Att detta inte var fallet och att det desutom skulle vara direkt olämpligt framgick dock snart av arbetet. Successivt växte istället insikten om värdet av ett kunskapsutbyte, ett forum för gemensamma diskussioner och skapandet av ett "nätverk". Om arbetet - i enlighet med gruppens förslag - under NKS nästa program fortsätter med utformning av en handbok om konsekvenser, konsekvensbegränsande åtgärder m.m. så kan en sådan handbok bara ange möjligheter. Den kan visa hur man kan agera - inte hur man skall agera. Detta inte bara beroende på att varje händelse är unik utan även på att förhållandena i respektive land i viss mån skiljer sig åt och dessutom inte är helt kända i förväg. Den ekonomiska situationen och jordbruksproduktionens inriktning kommer exempelvis att ha stor betydelse för valet av kon-
9 sekvensbegränsande åtgärder. Det viktiga är inte att valet av åtgärder är detsamma i länderna utan att skillnaderna kan motiveras. Med en sådan nordisk handbok som grund kan varje land sedan komplettera med i huvudsak larmrutiner och beredskapshöjande åtgärder för att få en nationell handbok.
10 2 STRÅLNINGENS GRUNDER Detta kapitel har tillkommit för att underlätta förståelsen av övriga kapitel. En utförligare redovisning av strålningens grunder finns emellertid i ett flertal läroböcker m.m. Texten är därför kortfattad och förklarande figurer och formler har inte medtagits, men beskrivningen har anpassats till kunskapsbehovet hos personer inom jordbruks- och livsmedelssektorn. En strävan har varit att teminologin skall vara i överensstämmelse med Europeiska unionens råds direktiv 96/29 av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. 2.1 Sönderfall och strålning Radionuklider är instabila atomkärnor, som sönderfaller under avgivande av joniserande strålning i form av alfa-, beta- och/eller gammastrålning. Atomkärnan består av protoner och neutroner. De har ungefär samma massa men protoner är positivt laddade medan neutroner saknar elektrisk laddning. Atomnummer = antal protoner. Masstal = summan av antalet protoner och neutroner. Kring atomkärnan rör sig elektroner som bara väger omkring 1/1800 av en proton, är negativt laddade och lika många som kärnans protoner. Huvuddelen av atomens massa är följaktligen koncentrerad till dess kärna och utifrån sett blir atomen elektriskt neutral. Ett visst grundämne har ett visst antal protoner, dvs. ett visst atomnummer. Det kan finnas isotoper av detta grundämne dvs. antalet protoner är detsamma men antalet neutroner varierar. Isotoperna av ett visst grundämne har samma egenskaper, reagerar kemiskt lika och tas följaktligen upp på samma sätt i levande organismer. En viss nuklid har ett bestämt antal protoner och ett bestämt antal neutroner. Varje särskild nuklid anges med grundämnets namn och masstalet. Exempelvis 137 Cs (cesium) har masstalet 137, dvs. summan av antalet protoner och neutroner är 137. Eftersom grundämnet cesium har 55 protoner kan man dra slutsatsen att antalet neu-
11 troner är 82. 134 Cs är följaktligen en annan isotop av cesium och har tre neutroner mindre. Vissa nuklider, s.k. radionuklider, är instabila och strävar genom spontant sönderfall efter att nå ett stabilt tillstånd. Medan 133 Cs är stabil så är 134 Cs och 137 Cs instabila. Radioaktiva ämnen innehåller en eller flera radionuklider. Radioaktivt sönderfall kallas det spontana sönderfall som en radionuklid undergår. Sönderfallet sker slumpartat, men sannolikheten är densamma för alla atomer av en viss nuklid. När radionuklider sönderfaller avges joniserande strålning i form av: * Alfastrålning (α-strålning) som består av tunga partiklar (2 protoner och 2 neutroner) och därför har så kort räckvidd (0,1 mm i kroppsvävnad) att den inte tränger igenom överhuden och att den stoppas av kläder. Den blir bara farlig för människan om den radionuklid som avger alfastrålning kommer in i kroppen, t.ex. med inandningsluften eller födoämnen. * Betastrålning (β-strålning) som består av lättare partiklar (i allmänhet elektroner) och därför har en längre räckvidd (2 cm i kroppsvävnad) men stoppas av grova kläder, glasögon eller t.ex. en fönsterruta. Den största risken för människan uppkommer om den radionuklid som avger β-strålning kommer in i kroppen. β-strålning kan även ge upphov till brännskador vid direktkontakt med huden. * Gammastrålning (γ-strålning) som liksom vanligt ljus och radiovågor är en elektromagnetisk strålning men med betydligt högre energi. Den har mycket lång räckvidd (flera meter i sten eller betong). Gammastrålningen utgör därför en stor risk även när radionukliden befinner sig utanför kroppen. Beteckningen "joniserande strålning" skall användas och inte den äldre beteckningen "radioaktiv strålning". Strålningen är nämligen inte radioaktiv. Det är ämnet från vilken strålningen kommer som är radioaktivt. 2.2 Aktivitet och halveringstid Aktivitet anges i Bq och är ett mått på strålkällans styrka. Halveringstid är ett mått på hur snabbt mängden utsänd strålning minskar. Aktivitet anges i enheten becquerel (Bq) som är lika med antalet sönderfall av ett visst radioaktivt ämne per sekund. Anges ofta i Bq per kilo, per liter, per m 2 eller per m 3. Begreppet "aktivitet" skall - åtminstone enligt svensk terminologi - inte förväxlas med begreppet "radioaktivitet", som är förmågan hos ett ämne att utsända joniserande strålning. Radioaktivitet är då inte en fysikalisk/mätbar storhet utan ett fenomen/egenskap. Man kan exempelvis inte tala om att släppa ut radioaktivitet men däremot om att släppa ut radioaktiva ämnen. I Norge används däremot begreppet "radioaktivitet" istället för "aktivitet".
12 Aktiviteten avtar med tiden efterhand som atomerna faller sönder eller t.ex. utsöndras. Efter en s.k. halveringstid har aktiviteten halverats eftersom bara hälften av det ursprungliga antalet atomer finns kvar. Efter två halveringstider finns en fjärdedel kvar, efter tre halveringstider finns en åttondel kvar osv. Efter sju halveringstider återstår mindre än en procent och efter tio halveringstider mindre än en promille av den ursprungliga mängden. Man brukar tala om olika slag av halveringstider: * Fysikalisk halveringstid är den tid det tar för hälften av atomerna att sönderfalla. Den är specifik för varje nuklid, varierar avsevärt för olika nuklider (från en miljontedels sekund till 4½ miljarder år) och kan inte påverkas genom någon behandling. * Biologisk halveringstid är den tid det tar för ett ämne att till halva mängden utsöndras ur ett organ eller en levande organism. Den varierar inte bara för olika grundämnen utan även för olika djur och växtarter. Den går inte att uttrycka lika exakt som den fysikaliska utan varierar med ålder, kön och individuella olikheter. För en nuklid på vegetationen finns en motsvarighet i form av halveringstid på vegetationen, dvs. den tid det tar för hälften av ämnet att falla av från vegetationen. * Effektiv halveringstid är en sammanvägd halveringstid när mängden av ett ämne minskar dels genom radioaktivt sönderfall (fysikalisk halveringstid), dels genom t.ex. utsöndring (biologisk halveringstid) eller genom att falla av från vegetationen. Den effektiva halveringstiden är produkten av den fysikaliska och den biologiska halveringstiden, dividerad med summan av dessa tider. Om den biologiska halveringstiden är mycket kortare än den fysikaliska (t.ex. för 137 Cs) blir därför den effektiva halveringstiden ungefär lika lång som den biologiska. * För ett steg i en näringskedja talar man om ekologisk halveringstid. * Effektiv ekologisk halveringstid för en viss näringskedja tar utöver den fysikaliska halveringstiden hänsyn till den ekologiska halveringstiden för alla steg i näringskedjan t.ex. från jord till en animalisk produkt. 2.3 Stråldos "Effektiv dos" anges i Sv och är det som i dagligt tal brukar åsyftas med "stråldos". Joniserande strålning är så energirik att den kan alstra joner genom att slita loss elektroner och bryta upp kemiska bindningar. Det är denna joniserande förmåga som gör strålningen farlig och kroppen gör därvid ingen skillnad på strålning av olika ursprung, dvs. om strålningen kommer från naturliga eller konstgjorda källor. Stråldos är en gemensam beteckning på:
13 * Absorberad dos för ett visst organ som är den mängd strålningsenergi per viktsenhet, som en bestrålad kropp tar upp. Enheten är 1 gray (Gy) = 1 joule/kg vävnad. * Ekvivalent dos för ett visst organ som fås genom att addera absorberade doser av olika strålslag multiplicerade med en faktor, som tar hänsyn till att olika typer av strålning har olika biologisk verkan. Enheten är sievert (Sv). Vid låga doser är faktorn 20 för alfastrålning och 1 för beta- och gammastrålning. I det senare fallet blir alltså ekvivalent dos numeriskt lika med absorberad dos (Sv = Gy). * Effektiv dos för hela kroppen fås genom att multiplicera ekvivalenta doser med faktorer, som tar hänsyn till olika organs strålkänslighet. Även en stråldos som är given endast till en del av kroppen eller till enstaka organ kan omräknas till en effektiv dos för hela kroppen. Enheten är sievert (Sv) = 1 joule/kg kroppsvikt. Eftersom 1 Sv är en mycket stor stråldos använder man i allmänhet enheten msv. 1 Sv = 1 000 msv. Dosrat = doshastighet dvs. stråldos per tidsenhet. Anges ofta i mgy/h respektive msv/h. Intecknad dos = den totala dos som erhålls under en specificerad tidsperiod. Enheten är sievert (Sv). 2.4 Bestrålningsvägar och strålmiljö Alfa- och betastrålning, som har kort räckvidd, får i regel störst betydelse vid intern bestrålning t.ex. från radionuklider, som tillförts med livsmedel. Gammastrålning, som har lång räckvidd, får störst betydelse vid extern bestrålning. Det är fråga om extern bestrålning om man utsätts för en stråldos från en radioaktiv källa utanför kroppen - exempelvis ett radioaktivt moln eller markbeläggning. Det är då framförallt gammastrålningen som är av betydelse eftersom den har mycket längre räckvidd än partikelstrålning. Intern bestrålning blir fallet om man på något sätt fått radionuklider i sig, exempelvis genom inandning (inhalationsdos) eller med förorenade livsmedel (förtäringsdos). Den största stråldosen kommer då i regel att orsakas av alfa- och betastrålning eftersom dessa har så kort räckvidd i kroppsvävnaderna att strålningsenergin till största delen avges inom det organ där radionukliderna finns.
14 Vid intern bestrålning genom förorenade livsmedel är förloppet långsammare eftersom upptaget av radionuklider i växter och djur tar viss tid och maximala nivåer uppnås först efter dagar, månader eller år beroende på vilken radionuklid och vilken näringskedja som avses. Då livsmedel ofta konsumeras på andra platser än där de produceras, kommer emellertid även stora befolkningsgrupper utanför det egentliga olycksområdet att riskera att utsättas för bestrålning. Även om en utländsk olycka bara skulle medföra en liten och kortvarig inverkan på den externa bestrålningen så kan den få en stor och långvarig inverkan på den interna bestrålningen om inte konsekvensbegränsande åtgärder vidtas inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Fortfarande mer än tio år efter Tjernobylolyckan vidtas sådana konsekvensbegränsande åtgärder i Norge och Sverige. Alla människor, liksom djur och växter, utsätts ständigt för strålning från många olika källor. I vår strålmiljö ingår: * Den naturliga strålningen, som kommer från rymden och från radionuklider i berggrunden, luften, vattnet och vår egen kropp. Strålningen från marken varierar mycket beroende på var man befinner sig. * Strålning från av människan skapade strålkällor inom industrin, sjukvården, kärnkraften och från kärnvapenprov. Den genomsnittliga strålnivån är i de nordiska länderna i storleksordningen 1,0 msv/år från den naturliga strålningen, 1,7-2,0 msv/år från radon i hus och 1,5-2,0 msv/år från andra av människan skapade strålkällor. 2.5 Transport i atmosfären och i näringskedjor Särskild betydelse för människan har flera transportvägar och näringskedjor som utgår från jordbruksprodukter: * Bete - ko - mjölk - människa. * Foder - djur - kött - människa. * Säd - bröd - människa. Anrikningen av cesium blir speciellt stor i vissa produkter från skog och sjö: * Lav - ren - människa. * Naturbeten - får - kött - människa. * Vatten - plankton - insjöfisk - människa. Vid en reaktorolycka kan utsläppet till atmosfären ske under en kort tid eller fortgå under lång tid. De radioaktiva ämnena stiger i allmänhet först uppåt eftersom utsläppet är varmare än den omgivande luften. Vindriktningen på den aktuella höjden bestämmer sedan hur det radioaktiva molnet förflyttas. Atmosfärens stabilitet påverkar spridningen i höjd- och sidled. Ju lättare partiklarna är desto större möjlighet har de att nå högre höjder och längre bort från olycksplatsen. En del av de radioaktiva ämnena faller ner (deponeras) på den mark- och havsyta, som det radioaktiva molnet passerar:
15 * Torrdeponering innebär att partiklar faller ner på eller fastnar på olika ytor, t.ex. vegetation, mark och byggnader. * Våtdeponering innebär att molnet tvättas ur av nederbörd. Utsläppet kan av lokala regn plötsligt tvättas ur och avsättas på marken. Ett begränsat område kan då få en mycket högre aktivitet än omgivningen. När radionuklider väl hamnat i ekosystemet kommer de i stort sett att finnas kvar tills det fysikaliska sönderfallet verkat. Detta eftersom den mängd radionuklider, som t.ex. tränger ned till grundvatten eller tas ut genom skörd, är liten i förhållande till den mängd, som hålls kvar i markens ytskikt, vattendrag, växter och djur. Radionuklider följer samma vägar som likartade stabila nuklider eftersom ämnesomsättningen inte skiljer en radioaktiv nuklid från en stabil nuklid. Radionuklider kan tas upp av växterna genom direktdeponering från luften och rotupptag från marken. Den första tiden efter nedfallet är växterna ytkontaminerade. Med tiden kommer den största delen av de radionuklider som ingår i en markbeläggning att tvättas ner i det övre markskiktet men en liten del tas upp direkt av de ovanjordiska växtdelarna. Från marken tas de deponerade ämnena upp i växten genom rötterna. Rotupptaget kan förekomma under en följd av år och beror på bl.a. nuklidens kemiska egenskaper, växtens egenskaper (typ av gröda och grödans allmänna kondition), markens kemiska egenskaper (jordart samt halt av växtnäring och kalk) och vattenflödet. Exempelvis är rotupptaget av radioaktivt cesium lägre från lerrika och kaliumrika jordar men från sandjordar förs cesiumet å andra sidan bort snabbare genom urlakning. På mineraljordar kan en drastisk reduktion av cesiums växttillgänglighet ske mellan första och andra året efter nedfallet. På organogena jordar och på naturmarker sker emellertid nedgången långsammare. Höga halter av organiskt material gör nämligen cesium mer växttillgängligt än annars och främjar således rotupptaget. Förhållandet mellan koncentrationen av en radionuklid i ett led i en näringskedja och i ett tidigare led kallas överföringskoefficient t.ex. från foder till kött. Grovt uppskattat kommer exempelvis varje liter mjölk att innehålla 1 % av det dagliga intaget av radioaktivt jod eller cesium. Vissa kritiska grupper kan bli särskilt utsatta för intern bestrålning från förorenade livsmedel. Detta kan gälla samer och jägarfamiljer eftersom de baserar mycket av sin föda på produkter från skog och insjö.
16 2.6 Radionuklider av betydelse för intern bestrålning genom förtäringsdosen Dessa radionuklider ger det största bidraget till förtäringsdosen: 131 I 134 Cs 89 Sr 137 Cs 90 Sr På mycket kort sikt är jod (I) det största problemet eftersom jod kan inandas och dessutom transporteras mycket snabbt i näringskedjan bete-ko-mjölk-människa. Joden samlas i sköldkörteln, som kan skadas av både beta- och gammastrålning. Redan ett dygn efter nedfallet finns radioaktivt jod i mjölken om korna får fortsätta att beta ute. Problemet är emellertid av övergående natur eftersom den fysikaliska halveringstiden är kort och medför att redan efter två månader återstår mindre än en procent av den radioaktiva joden (jfr avsnitt 2.2 om halveringstid). På längre sikt blir radioaktivt cesium (Cs) det största problemet på grund av den - åtminstone för 137 Cs - långa fysikaliska halveringstiden. Människan tar upp praktiskt taget allt radioaktivt cesium som finns i livsmedlen. Det sprids i hela kroppen och samlas bl.a. i musklerna. Endast en ringa del av cesiumet når varje år växter och djur, men det cirkulerar i ekosystemet under många år. Cesium har ungefär samma egenskaper och följaktligen samma spridningsvägar som kalium. Växternas upptag av cesium kan därför minskas genom kaliumgödsling. På betesmark bör därvid beaktas risken att störa ämnesomsättningen hos kor. Den biologiska halveringstiden för cesium är relativt kort - särskilt för djur (t.ex. ca ½ månad för ren, ca 1 månad för get och ca 1¼ månad för nötkreatur). Detta kan utnyttjas genom s.k. saneringsutfodring, varvid djur som ätit kontaminerade betesväxter eller kontaminerat foder utfodras med icke kontaminerat foder den sista tiden före slakt. Om nedfallet innehåller radioaktivt strontium (Sr) blir detta också ett stort problem på sikt. Människan tar upp ca en tredjedel av det strontium som passerar mag-tarmkanalen. Det samlas i skelettet och utsöndras mycket långsamt eftersom den biologiska halveringstiden är mycket lång. Strontium liknar till sina egenskaper kalcium. De växter och djur, som tar upp kalcium, tar också upp strontium. Även i djur samlas strontiumet främst i skelettet. Även den kalciumrika mjölken kommer att innehålla strontium. Att strontium bara avger betastrålning medför att det är svårt att mäta små mängder och analysen tar i allmänhet flera veckor. Mängden strontium beräknas nämligen utgående från mätningar av en av sönderfallsprodukterna. Snabbare metoder finns emellertid så att resultatet fås inom några dagar.
17 Jod Cesium Strontium 131 I 134 Cs 137 Cs 89 Sr 90 Sr Strålning β och γ β och γ β Liknar Naturligt jod Kalium Kalcium Kritiskt organ Sköldkörteln Mjukvävnad Skelettet Fysikalisk halveringstid 8 dygn 2 år 30 år 51 dygn 29 år Biologisk halveringstid för människa Ca 140 dygn Ca 90 dygn Ca 50 år 2.7 Samband mellan aktivitet och stråldos En uppskattning av den effektiva dosen (Sv) kan ske genom att multiplicera aktiviteten (Bq) med en doskoefficient. Doskoefficienten tar hänsyn till ämnets fysikaliska och biologiska halveringstider samt hur intaget har skett. I Europeiska unionens råds direktiv 96/29 anges doskoefficienter i Sv/Bq för oralt intag, dvs. via livsmedlen. Exempelvis anges följande doskoefficienter för personer äldre än 17 år (högre för yngre personer) här uttryckta som msv/kbq: Doskoefficienter i msv/kbq vid ålder >17 år Dvs. intag i kbq som ger 1 msv i dos Jod Cesium Strontium 131 I 134 Cs 137 Cs 89 Sr 90 Sr 0,022 0,019 0,013 0,0026 0,028 45 53 77 385 36
18 2.8 Biologiska verkningar Stokastiska skador (slumpmässiga, sena) t.ex. cancer. Skadans svårighetsgrad ändras inte med stråldosen. Sannolikheten för en skada ökar med stråldosen. Vid stråldosen 1 Sv är risken att dö i cancer 1:20, dvs. 5% per Sv. Deterministiska skador (icke slumpmässiga, akuta) t.ex. akut strålsjuka. Skadans svårighetsgrad ökar med stråldosen. Uppkommer alltid om stråldosen överstiger ett tröskelvärde. Endast i omedelbar närhet av ett havererat kärnkraftverk riskerar människor att få deterministiska skador. Kroppen består av celler, som var och en är några tusendels millimeter stor. När strålning från en radionuklid når en levande cell avges energi. Cellen kan skadas eller dödas. Normalt repareras de skadade cellerna eller stöts bort. I sällsynta fall kan skadan omvandla cellen till en tumörcell (cancercell) eller leda till ärftliga skador. Cellen har emellertid goda möjligheter att reparera sig själv eftersom arvsmassan i en kroppscell består av två uppsättningar likadana spiralformade kedjor av DNAmolekyler. Om den ena kedjan skadas lagas den med den andra som mall. Det är mycket ovanligt att båda kedjorna skadas på samma sätt. En cell är emellertid sårbar när den delar sig. "Facit" för att reparera skadan saknas om DNA-kedjan skadas innan den har hunnit att kopieras till dubbel uppsättning i den nya cellen. Vävnader med snabb cellomsättning, t.ex. benmärgen, tarmen och testiklarna, är därför särskilt strålningskänsliga (jfr avsnitt 2.3 om beräkning av effektiv dos). Foster växer mycket snabbt och är genom sin snabba celldelning också särskilt strålningskänsliga. Eftersom våra kunskaper om effekter vid låga stråldoser fortfarande är osäkra förutsätts stokastiska (slumpmässiga) skador kunna uppkomma vid hur låga doser som helst. Ett linjärt samband förutsätts mellan stråldos och risken för skador. Stokastiska skador utgörs i allmänhet av sena skador. Från bestrålningstillfället tar det minst två år för leukemi (blodcancer) och minst tio år för övrig cancer innan cancern kan påvisas - s.k. latenstid. Om ett stort antal celler förstörs får organ svårt att fungera. Överstiger stråldosen ett visst tröskelvärde uppkommer därför s.k. deterministiska (icke slunpmässiga) skador. Det är därför viktigt att undvika att människor utsätts för så höga stråldoser att tröskelvärdet överskrids.
19 Bland deterministiska skador är det - förutom vissa fosterskador - akut strålsjuka som har det lägsta tröskelvärdet (0,5 Sv). För människor blir akuta effekter inte livshotande om dosen understiger 1 Sv. Vid stråldoser på 3-4 Sv överlever ca 50 % (LD 50 3-4Sv) och över 6 Sv är överlevnad mycket osannolik eftersom de blodbildande organen slås ut. För vissa fosterskador är tröskelvärdet 0,1 msv om fostret utsätts för strålning under de första graviditetsmånaderna. Eftersom människokroppen får möjlighet att reparera skadorna under längre tid är de biologiska verkningarna av en dos avgiven under en lång tidsperiod i allmänhet mindre än vid korta bestrålningstider. Även tröskelvärdet för deterministiska skador är därför högre för långvarig bestrålning än för kortvarig.
20 3 GRÄNSVÄRDEN ENLIGT EUROPEISKA UNIONEN Europeiska unionens (EU) beslut om gränsvärden och konsekvensreducerande åtgärder kommer att gälla i Danmark, Finland och Sverige. De kommer troligen också att tillämpas i Island och Norge. I detta kapitel behandlas EU:s förordningar, direktiv m.m. avseende en eventuell framtida kärnenergiolycka m.m. men bara i den mån de direkt kan påverka verksamheten inom jordbruks- och livsmedelsområdet. 3.1 För konsekvenser av Tjernobylolyckan Efter Tjernobylolyckan finns inga gemensamma gränsvärden för handel inom EU. Nationella gränsvärden gäller om sådana finns. För EU finns däremot gemensamma gränsvärden för import från tredje land. 3.1.1 Import från tredje land Sammanlagt för 134 Cs och 137 Cs Mjölk, mjölkprodukter och spädbarnsmat Alla andra i 727/97 angivna jordbruksprodukter 370 Bq/kg 600 Bq/kg Dessa gränsvärden framgår av: * Rådets förordning 737/90 (förlängd genom 686/95 till den 31 mars 2000) av den 22 mars 1990 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl. * Kommissionens förordning 727/97 av den 24 april 1997 som anger vilka livsmedel som skall omfattas av 737/90.
21 3.1.2 I Norden De gränsvärden som respektive nordiska land tillämpade den första tiden efter Tjernobylolyckan och fram till 1991 framgår av "Forvaltning av næringsmidler etter kjernefysiske ulykker - en nordisk modell for nasjonal respons" (Nordiske Seminarog Arbejdsrapporter 1991:546), sid. 134-147. Mer än elva år efter Tjernobylolyckan finns nationella gränsvärden bara i Norge och Sverige och bara sammanlagda värden för 134 Cs och 137 Cs: Sammanlagt för 134 Cs och 137 Cs Danmark, Finland och Island Norge Sverige Livsmedel som konsumenten i genomsnitt äter lite av - 3 000 Bq/kg (ren och insjöfisk) 1 500 Bq/kg (ren, insjöfisk, vilt, vilda bär, svamp och nötter) Övriga livsmedel - EU:s för import från tredje land dvs. 370 resp. 600 Bq/kg 300 Bq/kg Vid export av renkött från Norge till ett EU-land får det, enligt EU:s regler för import från tredje land, innehålla högst 600 Bq/kg. Vid export av renkött från Sverige till ett annat EU-land får det däremot innehålla ända upptill 1 500 Bq/kg, eftersom EU saknar gemensamma gränsvärden för handel inom EU. Innan Sverige 1995 blev medlem gällde detta gränsvärde även för import till Sverige både från stater som var medlemmar och stater som inte var medlemmar. Även om vissa livsmedel, t.ex. renkött, i allmänhet utgör en liten del av befolkningens kost kan det finnas vissa kritiska grupper med ett relativt stort intag av dessa livsmedel. För de renskötande samerna, som är en sådan kritisk grupp, har därför förekomsten av gränsvärden kompletterats med speciella kostråd.
22 3.2 Förfarande för fastställande av gränsvärden vid en framtida olycka Kan i förordningarna 2218/89, 944/89 eller 770/90 angivna gränsvärden komma att överskridas: * skall kommissionen omgående, om omständigheterna så kräver, anta en förordning som gör dessa gränsvärden tillämpliga och i så fall * upphör giltigheten av: - EU:s gränsvärden efter Tjernobylolyckan för import från tredje land och av - förekommande nationella gränsvärden. Av rådets förordning 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation framgår att rådet har beslutat om ett förfarande för fastställande av gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder vilka saluförs efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation, som kan leda till eller har lett till betydande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder: * Om kommissionen mottar officiell information om en olycka eller någon annan radiologisk nödsituation, vilken bekräftar att i förordningarna angivna gränsvärden kan komma att överskridas eller har överskridits, skall kommissionen omgående, om omständigheterna så kräver, anta en förordning som gör dessa gränsvärden tillämpliga. Giltighetstiden skall vara så kort som möjligt och inte överskrida tre månader. Inom en månad skall kommissionen förelägga rådet ett förslag till ny förordning som anpassar gränsvärdena till den aktuella händelsen. (Artikel 2). * Enligt rådet är det nödvändigt att ta hänsyn till enskilda förhållanden och därför fastställdes ett förfarande som tillåter snabb anpassning av dessa gränsvärden beroende på omständigheterna vid enskilda olyckor eller andra händelser. Efter samråd med experter skall kommissionen därför inom en månad förelägga rådet ett förslag till förordning för anpassning eller bekräftelse av bestämmelserna i den förordning som gjorde gränsvärdena tillämpliga. (Artikel 3). * På begäran av en medlemsstat eller kommissionen kan gränsvärdena bli föremål för revidering eller tillägg. (Artikel 5). Enligt förordningen framgår även att "antagandet av en förordning som möjliggör tillämpningen av gränsvärden borde också bevara gemensamma marknadens enhet och förebygga omställning av handel inom gemenskapen". 3.3 Den första tiden efter en framtida olycka
23 Åtminstone under den första tiden efter en framtida olycka gäller för nästan alla livsmedel högre gränsvärden än de nuvarande efter Tjernobylolyckan. 3.3.1 Livsmedel Rådets förordning 3954/87 har kompletterats genom rådets förordning 2218/89 av den 18 juli 1989 (livsmedel) och kommissionens förordning 944/89 av den 12 april 1989 (mindre viktiga livsmedel), som anger följande gränsvärden för livsmedel som saluförs: Isotoper I synnerhet följande radionuklider Spädbarnsmat Bq/kg för Mejeriprodukter och flytande livsmedel Mindre viktiga livsmedel Övriga livsmedel Alfastrålande isotoper av plutonium och transuraner 239 Pu och 241 Am 1 20 800 80 Strontiumisotoper 90 Sr 75 125 7 500 750 Jodisotoper 131 I 150 500 20 000 2 000 Alla andra med mer än 10 dagars halveringstid (Ej 14 C och 40 K) 134 Cs och 137 Cs 400 1 000 12 500 1 250 Spädbarnsmat Mejeriprodukter Flytande livsmedel = Livsmedel avsedda för spädbarn under de första fyra till sex levnadsmånaderna, vilka tillfullo uppfyller näringskraven för denna människogrupp och saluförs i detaljhandeln i förpackningar som är tydligt märkta "späd- barnsmat". = Produkter som motsvarar KN-numren 0401 och 0402 utom 0402 29 11, inklusive eventuella senare justeringar. = Enligt definition i nummer 2009 och i kapitel 22 i Kombinerade nomenklaturen. Värdena har beräknats med hänsyn till förtäring av kranvatten och samma värden bör gälla för dricksvatten.
24 Mindre viktiga livsmedel = Enligt lista i kommissionens förordning 944/89, bl.a. kryddor och vitaminer men däremot inte t.ex. renkött. Genom att många väsentliga livsmedel såsom spannmålsprodukter, kött, fläsk och socker återstår för gruppen övriga livsmedel blir denna en betydelsefull grupp. Värdena för koncentrerade eller torkade produkter skall beräknas på grundval av den rekonstituerade produkten färdig för förtäring. 3.3.2 Djurfoder Gränsvärden för djurfoder: * garanterar inte under alla förhållanden att gränsvärdena för livsmedel inte överskrids och * minskar inte kravet på kontroll av aktiviteten i animaliska produkter avsedda som människoföda. Rådets förordning 3954/87 har också kompletterats genom kommissionens förordning 770/90 av den 29 mars 1990, som anger följande gränsvärden för djurfoder färdigt för konsumtion: Foder för Cesiumisotoper Bq/kg Grisar Fjäderfä, lamm och kalvar Övriga 1 250 2 500 5 000 Det är bara för cesiumisotoper, som kommissionen ansett det nödvändigt att fastställa gränsvärden för aktivitet i djurfoder. Gränsvärdena för djurfoder skall medverka till att gränsvärdena för livsmedel (avsnitt 3.3.1) inte överskrids. Att så ändå kan bli fallet beror på att EU:s gränsvärden för foder förutsätter dels normala foderstater, dels att allt foder som ges inte är kontaminerat. Om allt foder vore kontaminerat skulle gränsvärdena för foder ge värden för livsmedel som översteg gränsvärdena.
25 3.3.3 Export till tredje land Det är inte tillåtet att till tredje land exportera djurfoder och livsmedel med en koncentration av radionuklider som överskrider de gränsvärden som gäller inom gemenskapen. I rådets förordning 2219/89 av den 18 juli 1989 om särskilda villkor för export av livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation konstateras dessutom att det efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation i praktiken är svårt att behandla produkter olika beroende på deras slutliga bestämmelseort.
26 4 BEREDSKAPSORGANISATION OCH MÅL Hur beredskapen i huvudsak är organiserad i respektive land framgår av "Håndbok for atomberedskap i Norden" (NKS EKO-4(96)1). Dessutom finns speciella beskrivningar: * för Danmark i "Plan for det landsdækkende atomberedskab" (Civilforsvarsstyrelsen 1992). * för Finland i broschyren "Being prepared for nuclear accidents in Finland". * för Norge i dels "Videreutvikling av norsk atomulykkeberedskap" (Strålevern Rapport 1995:4), dels i "Årsrapport 1993" (Strålevern Rapport 1994:5). * för Sverige i "Plan för beredskapsorganisation och krigsorganisation" (SSI 1994-09-05). Beskrivningen i detta kapitel har tillkommit som en komplettering för att beskriva mål och rollfördelning vad avser jordbruks- och livsmedelsfrågor. 4.1 Centrala aktörer inom kärnenergiberedskapen EKO-3.4 förslag Vid en allvarlig kärnenergiolycka skall jordbruks- och livsmedelsmyndigheterna i de nordiska länderna diskutera behovet av och valet av konsekvensbegränsande åtgärder med varandra. Kontakt tas med motsvarande myndighet eller dess representant i den samordnande beredskapsorganisationen. Generellt brukar de fem länderna grupperas enligt två förvaltningstraditioner - den västnordiska och den östnordiska. I korta drag består skillnaden i att Danmark karakteriseras som ett system med ministerförvaltning och Norge och Island som modifierade ministerförvaltningar (västnordiska traditionen). Finland och Sverige utmärks av ett system med självständiga myndigheter i förhållande till respektive minister (östnordiska traditionen). Systemet med ministerförvaltning medför att en enskild minister görs ansvarig för varje beslut i den förvaltning som han eller hon har under sig. Detta utesluter givetvis inte att man såsom i Danmark delegerar vissa beslut till de s.k. direktoraten. Den östnordiska förvaltningen är mera självständig och oberoende i förhållande till det politiska systemet. Den utmärks av s.k. regelstyrning. En myndighet ansvarar självt för hur beslut fattade på politisk nivå skall tillämpas. Statliga myndigheter
27 lyder under regeringen som kollektiv. Enskilda statsråd skall således inte lägga sig i konkreta ärenden inom förvaltningen. Följande tabell visar den normala myndighetsstrukturen: Danmark Finland Island Norge Sverige Statens kärnkraftinspektion (SKI) Statens strålskyddsinstitut (SSI) Strålskyddsmyndigheten Livsmedel Växtodling inkl. foder till djur Säkerhetsmyndigheten Beredskabsstyrelsen (BRS) Statens institut for stråleygiejne (SIS) Plantedirektoratet Djurhållning Veterinærog Fødevaredirektoratet Strålsäkerhetscentralen (STUK) Strålsäkerhetscentralen (STUK) Veterinærog Fødevaredirektoratet Livsmedelsverket (EV) Jord- och skogsbruksministeriet Jord- och skogsbruksministeriet - Statens strålevern Geislavarnir ríkisins (Statens institut for strålehygiene) Hollustuvernd ríkisins (Miljø og næingsmiddeltilsynet) Rannsóknastofnun landbúnaðarins (Landbrukets forsøgsinstitutt) Landbúnaðaráðuneytið (Landbruksministeriet) Statens strålevern Statens næringsmiddeltillsyn (SNT) Landbruksdepartementet Landbruksdepartementet Statens livsmedelsverk (SLV) Statens jordbruksverk (SJV) Statens jordbruksverk (SJV) 4.2 Samordnande beredskapsorganisation Beredskapsorganisationerna har i huvudsak en samordnande roll. Beslut fattas av varje enskild myndighet. I Norge har dock det s.k. Kriseutvalget fullmakt att under ett akut skede införa vissa restriktioner. För att i händelse av en kärnenergiolycka samordna verksamheten finns i respektive land en beredskapsorganisation i vilken jordbruks- och livsmedelsmyndigheterna är representerade:
28 Danmark: "Beredskabsstyrelsens sentrale beredskabsledelse" i vilken myndigheterna Plantedirektoratet samt Veterinær- og Fødevaredirektoratet är representerade. Finland: Island: Norge: Sverige: Vid behov upprättas en samarbetsgrupp - förmodligen ledd av Inrikesministeriet - där alla beslutande myndigheter är representerade på hög nivå. Bland dessa ingår i så fall bl.a. Inrikesministeriet som beslutar om åtgärder för att skydda befolkningen (t.ex. inomhusvistelse), Jord- och skogsbruksministeriet som beslutar om åtgärder inom jordbruket samt Handels- och industriministeriet som beslutar om åtgärder avseende förädling, distribution och användning av livsmedel. Geislavarnir ríkisins (Statens institut for strålehygiene) leder ett rådgivande expertorgan i vilket även Hollustuvernd ríkisins (Statens miljø- og næringsmiddeltilsyn) är representerade. Vid behov kan det kompletteras med experter från t.ex. Landbrugsministeriet och deras institut. Statens strålevern leder "Kriseutvalget for atomulykker" i vilket Statens næringsmiddeltilsyn är representerat. Till Kriseutvalget är knutet "Faglig råd for atomulykker" i vilket Norges landbrukshøgskole, Norges veterinærhögskole och Statens næringsmiddeltilsyn är representerade. Statens strålskyddsinstitut har en beredskapsorganisation i vilken Statens livsmedelsverk och Statens jordbruksverk är representerade. Åtgärder beslutas av olika ministerier/myndigheter. Dessa är i allmänhet representerade i den samordnande beredskapsorganisationen. En utomstående kan därför felaktigt få intrycket att det - särskilt i hotskedet och i ett akut skede närmast efter ett nedfall - är den samordnande beredskapsorganisationen som är det beslutande organet. Under ett hotskede och ett akutskede ("den tidigere fasen") har emellertid Kriseutvalget i Norge fullmakt att besluta om tvingande åtgärder för att förhindra alltför kontaminerade livsmedel att komma in i näringskedjan. De kan däremot bara lämna rekommendationer om åtgärder som syftar till att de livsmedel som kommer att produceras inte skall bli alltför kontaminerade. I övriga länder har beredskapsorganisationen en mer renodlat samordnande roll. Det är exempelvis i Finland alltid Jord- och skogsbruksministeriet som beslutar om åtgärder inom jordbruket och i Sverige Jordbruksverket som i allmänhet lämnar länsstyrelserna rekommendationer om åtgärder inom jordbruket. Att Jordbruksverket åtminstone i ett hotskede och ett akut skede i allmänhet endast kommer att rekommendera istället för att besluta om tvingande åtgärder beror bl.a. på att i Sverige är det länsstyrelserna som i detta skede ansvarar för åtgärder inom sitt geografiska område. I Danmark kan man från centralt håll däremot verkställa sina beslut via egna regionala organ. Även i länder där inte regeringen, en minister eller ett organ inom regeringskansliet leder verksamheten kan det bli nödvändigt att regeringen eller en minister fattar särskilda beslut om t.ex. utrymning av större områden, anvisande av särskilda resurser