Bankers kreditbedömning av små företag

Högskolan i Halmstad Sektionen för ekonomi och teknik Affärssystemsprogramet 3/Fristående kurser Bankers kreditbedömning av små företag - Med hänsyn till reformen om slopad revisionsplikt Kandidatuppsats i externredovisning Slutseminarium: 31 maj 2012 Författare: Anna Kron 830920 Tobias Öjersson 901021 Examinator: Marita Blomkvist Handledare: Titti Eliasson

Abstrakt Krediter från banker är ett vanligt sätt för svenska företag att finansiera sin verksamhet. Revisionsberättelsen har sedan en längre tid varit en del av de årsredovisningar som granskas vid kreditbedömningen. Sedan slutet av 2010 omfattas dock inte längre alla aktiebolag av revisionsplikten, utan ca 72% av aktiebolagen har rätt att avskaffa revisorn. Syftet med vår studie är att ge en beskrivning av vad som ligger i fokus vid kreditbedömningen av de små företag, samt belysa hur kreditbedömningen har förändrats med avseende på den nyligen slopade revisionsplikten. För att uppnå studiens syfte har kvalitativa intervjuer utförts med banktjänstemän på fyra olika banker i Halmstad. Vidare har agentteorin använts för att analysera det empiriska materialet. Studien visar att bankerna har undvikit att göra förändringar i sina kreditpolicys till följd av den slopade revisionsplikten, utan låter de enskilda kontoren göra självständiga bedömningar. Utifrån intervjuerna förstår vi även att själva kreditbedömningen har fått ett ökat fokus på företagaren. För att bevilja en kredit måste bankerna känna sig trygga med det beslutsunderlag de har att gå på. Tidigare har revisorn stått för en del av denna trygghet, vilken nu går förlorad i vissa företag. I dessa fall behöver banken känna förtroende för företagaren och hans eller hennes förmåga att driva företaget och på så vis säkra återbetalningen av krediten. Studien pekar också på att i takt med att redovisningskonsulter får högre kompetens i och med högre kompetensstandarder, kan redovisningskonsulter komma att stå för en del av den trygghet som revisorn stått för tills nu.

Förord Först och främst vill vi rikta ett stort tack till de fem respondenter som har delat med sig av sin tid och gjort den här uppsatsen möjlig. Vi vill också tacka alla som på något sätt har hjälpt oss i arbetet med den här uppsatsen. Alla i vår opponentgrupp har varit fantastiskt hjälpsamma och givit oss värdefulla åsikter och feedback. Vi vill även tacka vår handledare Titti Eliasson, som i positiv anda har gett oss konstruktiv och tydlig feedback genom hela uppsatsprocessen. Slutligen tack till Marita Blomkvist som även hon har kommit med givande kommentarer under våra seminarier.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Problemdiskussion... 2 1.3 Problemformulering... 3 1.4 Syfte... 3 2. Teori... 4 2.1 Sammanfattning... 4 2.2 Kreditbedömning... 5 2.2.1 Bedömningsvariabler... 6 2.2.2 Källor för kreditinformation... 9 2.2.3 Kreditpolicy... 10 2.2.4 Problem vid kreditbedömning... 11 2.3 Revision... 11 2.3.1 Revisionsplikt... 12 2.4 Agentteori... 12 2.4.1 Informationsasymmetri och revisorns roll som övervakare... 13 2.4.2 Agentkostnader... 14 3. Metod... 15 3.1 Övergripande metod... 15 3.1.1 Kunskapsteori... 15 3.1.2 Induktivt eller deduktivt... 15 3.1.3 Kvalitativt eller kvantitativt... 15 3.1.4 Analys av problemområde... 16 3.1.5 Undersökningsansats... 17 3.2 Datainsamlingsmetod... 17 3.2.1 Primärdata... 17 3.2.2 Sekundärdata... 19 3.3 Analys av empiriskt material... 20 3.4 Metodanalys... 21 3.4.1 Validitet... 21 3.4.2 Reliabilitet... 22 4. Empiri... 24

4.1 Bank 1... 24 4.1.1 Kreditbedömning... 24 4.1.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt... 25 4.2 Bank 2... 26 4.2.1 Kreditbedömning... 26 4.2.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt... 28 4.3 Bank 3... 29 4.3.1 Kreditbedömning... 29 4.3.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt... 31 4.4 Bank 4... 32 4.4.1 Kreditbedömning... 32 4.4.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt... 34 5. Analys... 36 5.1 Kreditbedömning... 36 5.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt... 42 6. Slutsatser... 45 6.1 Slutdiskussion... 45 6.2 Förslag till framtida forskning... 47 7. Källförteckning... 49 Bilaga 1... 52 Figurförteckning Figur 1 Kreditbedömning - Egenarbetad... 5 Tabellförteckning Tabell 1 - Källor för kreditinformation - Egenarbetad... 10 Tabell 2 - Översikt respondenter - Egenarbetad... 19

-Inledning- 1. Inledning I detta kapitel kommer bakgrund till projektet presenteras och diskuteras. Slutligen kommer även problemformulering och syfte presenteras. 1.1 Bakgrund Traditionellt sett anses redovisning vara en viktig källa för banker vid bedömning av företags kreditvärdighet (Svensson, 2003). Kreditbedömningens fokus är företagets fortlevnad, alltså möjligheten för företaget att betala amortering och ränta. Svensson (2003) belyser två delar i bedömningen; en finansiell del och en relationell del. Den finansiella informationen erhålls via redovisningen, med revisionsberättelsen som en del av årsredovisningen, och fokuserar på företagets framtida lönsamhet och betalningsförmåga. Relationsdelen däremot fokuserar på relationen mellan banktjänstemannen och företag, samt i vilket sammanhang företaget verkar. Det finns flera olika sätt för ett företag att finansiera sin verksamhet. I Sverige är bankerna vanliga som externa finansiärer, ett så kallat bankbaserat finansieringssystem. I flera andra länder förekommer till exempel finansiering genom aktier och obligationer i högre utsträckning (Hallin, Sandén & Strenger 2008). Dessutom ökar finansieringen från bankerna. Enligt Svenska bankföreningens (2011) bank- och finansstatistik uppgick svenska bankers utlåning i slutet av 2010 till 2 874 miljarder kronor, varav 37% avser utlåning till näringslivet. Motsvarande siffror från slutet av 2000 var 1 158 miljarder och 47%, en ökning med 518 miljarder av utlåningen till näringslivet på tio år (Svenska bankföreningen, 2001). Enligt Svensson (2003) bygger relationen mellan bank och kreditsökande företag på avtalade förpliktelser. Till följd av dessa förpliktelser fyller företagets redovisning en viktig funktion; först vid kreditbedömning och därefter vid kontroll om hur avtalet följs. Företaget kommer dock alltid ha ett informationsövertag gentemot banken om sin egen verksamhet, detta benämns informationsasymmetri. Med ökad informationsasymmetri har banken svårare att beräkna risken vid utlåning. Det kan innebära att banken inte vågar låna ut, begränsar utlåningen eller höjer räntan. Årsredovisningen är en del av den finansiella information som bankerna tar del av. Den värderas högt på grund av dess lättillgänglighet och trovärdighet, då den tidigare alltid varit reviderad (Bruns, 2004). Företag anlitar en oberoende revisor som granskar företagets redovisning och förvaltning. Syftet med revisionen är att styrka tillförlitligheten hos redovisningen (FAR Akademi, 2011). Från den 1 januari 1988 omfattades samtliga svenska aktiebolag av revisionsplikt (SOU, 2008). På senare år har det dock pågått arbete med att förenkla regler och minska administration för företag, både inom Sverige och inom EU. Europeiska rådet menar att företags kostnader för administration måste sänkas för att europeiska företag ska kunna bli mer konkurrenskraftiga och därmed stimulera Europas ekonomi. Rådets ambition var en sänkning med 25 % till 2012 (SOU, 2008). I Sverige slopades revisionsplikten för små företag från den 1 november 2010. För att omfattas av reformen ska företaget inte överstiga mer än ett av tre gränsvärden, 3 anställda, 1,5 miljon kronor i balansomslutning och 3 miljoner kronor i nettoomsättning (Proposition 2009/10:2004). 1

-Inledning- 1.2 Problemdiskussion Enligt Svensson (2003) är redovisningsinformation en av de viktigaste faktorerna vid en bedömning av ett företags kreditvärdighet. Följaktligen är redovisningens kvalitet av denna anledning av stor betydelse. I 1en undersökning av Svensson (2003) ansåg dock en majoritet av de tillfrågade banktjänstemännen att årsredovisningsinformationen inte är tillräckligt aktuell. Enligt bolagsverket (2012) har företag sju månader på sig att lämna in årsredovisningen till bolagsverket efter utgånget räkenskapsår. Bankerna utnyttjar ofta möjligheten att hämta in mer aktuell information direkt från företagen, till exempel periodrapporter och budgetar, alternativt information från företagens revisorer (Svensson, 2003). I små företag är dock ägare och företagsledare ofta en och samma person, vilket kan leda till att den interna rapporteringen inte blir särskilt utvecklad. Små företag har på grund av detta svårare att förmedla information till en yttre part (Storey, 1994). Skillnaden i informationsinnehav mellan företagaren och yttre part är större i ett litet företag än i ett stort. Detta bidrar till att det för en yttre part är svårare att beräkna vilken risk ett företag innebär (Pettit & Singer, 1985). För banker blir kostnaderna för informationsinsamling och informationshantering, alltså att minska informationsasymmetrin, inte ekonomiskt försvarbart när det gäller lån till små företag (Svensson & Ulvenblad, 1994). Som följd kan bankerna få bristande information och ha svårt att avgöra företagets fortlevnadsmöjligheter (Landström, 2003). Även om banker vid kreditbeviljning till mindre företag ställer avtalskrav, har de sällan möjlighet att kontrollera att kraven följs (Svensson, 2003). Brännström, generalsekreterare i FAR menar att revisionen fyller en viktig funktion vid kreditgivning genom att förtroendet för ett företags finansiella information ökar markant om den har granskats av en opartisk och självständig revisor (FAR, 2008). För att kunna ta väl underbyggda beslut behöver bankerna kvalitetssäkrad information, vilket företaget bidrar med genom att anlita en revisor (Magnusson, 2007). Tillgång på redovisningsinformation spelar en större roll för nya kunder än befintliga kunder. Vilket kan förklaras med att långa relationer mellan bank och företag minskar behovet av redovisningsinformation (Svensson, 2003). Vid förtroende mellan bank och företagsledare ökar enligt Zaheer, McEvily, Perrone (1998) förtroendet också för hela företaget. På liknande sätt ökar förtroendet för företaget om redovisningen är reviderad (Hallin, Sandén & Strenger, 2008). Fertucks (1982, refererad i Svensson och Ulvenblad, 1994) menar att risken att ett företag ska nekas kredit från bank ökar ju mindre företaget är. En möjlig förklaring är att företagen har ett för stort informationsövertag gentemot banken, vilket ökar risken att banken tar utlåningsbeslut på bristfällig information (Svensson, 2003). Enligt 2009 års företagsstatistik skulle ca 72 % av Sveriges 349 000 företag påverkas av revisionspliktsreformen. Enligt Företagarna (2011) hade ca 34 000 företag valt bort revisorn tio månader efter reformen. Revisionen ger tillförlitlighet i redovisningen, vilket leder till att banker kanske vågar låna ut till rimlig ränta utan personliga säkerheter (Magnusson, 2007). Vidare finns det relationer mellan avsaknad av revision och minskade chanser för kreditbeviljning (Landström, 2003; Svensson & Ulvenblad, 1994). Svenska banker verkar dock, inför reformen, inte tro att det kommer bli någon skillnad vad gäller räntor eller krav på trovärdiga siffror (Danielsson, 2010). 2

-Inledning- Det har en längre funnits ett stort intresse för hur kreditbedömning påverkas av en slopad revisionsplikt. Det är först nu som utfallet går att urskilja, och inga undersökningar som vi känner till verkar ha behandlat området. Det är till följd av detta kunskapsglapp som vi finner intresse i att fördjupa oss i bankers kreditbedömning av små företag. I studien som följer kommer definitionen av små företag vara densamma som den som gäller vid avskaffandet av revisionsplikten. 1.3 Problemformulering Hur har bankernas kreditbedömning av små företag påverkats, med hänsyn till den slopade revisionsplikten? 1.4 Syfte Vi vill beskriva hur bankernas kreditbedömning ser ut efter slopandet av revisionsplikten för små företag, med respektive utan revision. Vi avser att beskriva vad banktjänstemännen fokuserar på vid kreditbedömning till små företag. Vi vill vidare analysera huruvida fokus har förändrats efter att revisionsplikten avskaffats. 3

-Teori- 2. Teori I kapitlet presenteras kreditbedömningen, relevanta bedömningsfaktorer och informationskällor. Kapitlet behandlar även agentteorin, informationsasymmetri och revisorns roll som övervakare i relationen mellan bank och kredittagare. Slutligen presenteras revision som begrepp samt vad revisionsplikt innebär och vilka företag som omfattas av den idag. 2.1 Sammanfattning En mängd variabler bedöms innan en banktjänsteman beslutar om att acceptera eller avslå en kreditansökan från ett företag (Bruns & Fletcher, 2008; Svensson & Ulvenblad, 1994). I studien delas dessa in i fyra bedömningsvariabler: Företagare, Affärsplan, Finansiellt material och Säkerheter (se modell 1 över kreditbedömning nedan). De olika bedömningsvariablerna har enligt Bruns och Fletcher (2008) olika hög påverkan på beslutet, och det finansiella materialet är det som har störst betydelse. Det finansiella materialet inkluderar både tidigare resultatrapporter och den aktuella finansiella ställningen. Svensson Kling (1999) beskriver att en analys av det finansiella materialet har som mål att bedöma ett företags förmåga att överleva och återbetala lånet. Bedömningsvariabeln Företagaren innefattar företagarens egenskaper, kompetens och motiv med företagandet. Enligt Svensson och Ulvenblad (1994) värdesätter banktjänstemän att företagaren är entusiastisk och driven. Samtidigt bedöms den kompetens och erfarenhet som finns inom företaget vad gäller affärsområdet (Bruns & Fletcher, 2008). Affärsplanen är en plan för framtiden och kan innehålla företagets affärsidé, budget och omvärldsanalys. Affärsplanen är en del i kreditbedömningen för att bedöma företagets framtid. Bruns och Fletcher (2008) menar att även de säkerheter som ett företag har att erbjuda banken för krediten bedöms. Vanliga säkerheter är pantbrev i egendom och personlig borgen (Svensson & Ulvenblad, 1994). Bruns och Fletcher (2008) beskriver en annan typ av säkerhet för banken: att företagaren själv satsar eget kapital. Säkerheter beskrivs som ett sätt för banken att minska risken för opportunistiskt beteende från kredittagarens sida (Bruns & Fletcher, 2008). Revisorn har till uppgift att granska ett företags bokföring och förvaltning (ABL, 2005). Granskningen ska vara såpass ingående att revisorn med rimlig säkerhet kan utesluta att väsentliga felaktigheter förekommer i bokföringen (FAR Akademi, 2011). Revisionspliktens avskaffande i slutet på 2010 var ett led i att lätta regelbördan för små företag (SOU 2008:32). Jensen och Meckling (1976) menar att agentteorin belyser förhållandet mellan två parter, principal och agent. I den här studien har vi valt att se till agentrelationen som finns mellan banken i form av principal och det kreditsökande företaget i form av agent. Principalen överför i och med krediten beslutsmakten över kapitalet till agenten, där revisorn kan fungera som en form av övervakare. Eisenhardt (1989) menar att det finns två problem kopplade till en agentrelation. Det första problemet är att agent och principal inte har samma mål. Det andra problemet är att agent och principal har olika inställningar till risk. Svårigheten att kontrollera att agenten handlar i enlighet med principalens intresse benämns informationsasymmetri. Informationsasymmetri förekommer i högre utsträckning i relationen mellan bank och små företag än i relationen mellan bank och stora företag (Pettit & Singer, 1985). 4

-Teori- Figur 1 Kreditbedömning - Egenarbetad 2.2 Kreditbedömning 1985 avreglerades den svenska kreditmarknaden, vilket utlöste en kapplöpning inom banksektorn. Den försiktighet som hittills varit standard i kreditpolicyn tappade allt mer mark och bankerna började fokusera på volymökningar av utlåningen. Det drogs likhetstecken mellan lönsamhet och volymer. Fokuseringen på kreditvolymökning fick ett antal konsekvenser; kraven på säkerhet, hållbar affärsidé och siffermaterial minskades medvetet. Detta ledde naturligt nog till att bankerna fick högre kreditförluster, vilket kompenserades med ytterligare ökade volymer. Efter bankkrisen under tidigt 90-tal blev banker allmänt mer restriktiva med sin utlåning. Vissa banker gav små nya företag ett nej direkt eller fick bedömas på regionnivå (Svensson & Ulvenblad, 1994, Svensson 1996). Kreditbedömning handlar inte bara om att acceptera eller avslå en kreditansökan, utan ännu viktigare är frågan om hur mycket som ska lånas ut. Företagare tenderar till att ansöka om för små summor för att senare komma tillbaka igen för mer lån. Det är dock inte säkert att företagaren klarar större lån, varför det är mycket viktigt att ha klart för sig om företagarens lånebehov från början. Det är viktigt att de ekonomiska planerna ser realistiska ut och har verklighetsförankring (Svensson & Ulvenblad, 1994). För banken består kostnaden för en given kredit inte enbart av kapitalbindning av det utlånade beloppet, utan även av administrativa kostnader och eventuella kreditförluster. Om det kreditsökande företaget inte kan fullgöra sin skyldighet att återbetala lånet uppstår en kreditförlust hos kreditgivaren, och ytterligare 5

-Teori- administrativa kostnader tillkommer vid indrivning. För att täcka kreditförluster krävs ett flertal nya affärer, vars marginaler sammanlagt uppgår till kreditförlusten (Sigbladh & Wilow, 2008). 2.2.1 Bedömningsvariabler Vid kreditbedömning analyseras två olika former av risker; risken för att det kreditsökande företaget ska hamna på obestånd och risken vid obestånd (Sigbladh & Wilow, 2008). För att minimera riskerna är enligt Svensson och Ulvenblad (1994) de viktigaste bedömningsvariablerna: Den kreditsökande företagaren, affärsidén, det finansiella materialet och säkerheterna, utöver dessa bedöms även företaget som helhet. De tre första bedömningsvariablerna som Svensson och Ulvenblad (1994) nämner påverkar risken för att ett företag ska hamna på obestånd, medan variabeln säkerheter påverkar risken för utebliven återbetalning vid obestånd. Vilka olika bedömningsvariabler som påverkar vid utlåningsbeslut är dock omstritt. Bruns och Fletcher (2008) har undersökt åtta variabler som de menade kunde påverka kreditbeslutet från bankens sida. Av de åtta variablerna fann undersökningen bara stöd för att sju av dem påverkade beslutet, högst påverkan först: 1. Tidigare resultat 2. Nuvarande finansiell ställning 3. Kompetens inom affärsområdet 4. Säkerheter 5. Företagarens egen del i investeringen 6. VD:s erfarenhet 7. kredittagarens riskbenägenhet Det kreditsökande företagets strategiska plan var den variabel som enligt Bruns och Fletcher (2008) inte påverkade banktjänstemannen vid kreditbedömningen. Anledningen till att det finansiella materialet har hög påverkan tror Bruns och Fletcher (2008) beror på att banktjänstemän är ovilliga att basera sina beslut på vaga och svårbedömda variabler. Svensson och Ulvenblad (1994) menar att det finns skillnader i vad som anses viktigt vid första bedömningen, vissa banktjänstemän anser företagaren och affärsidén viktigast, medan andra ser det finansiella materialet och säkerheterna som viktigast. I den här studien har vi delat upp bedömningsvariablerna i: Företagare, Affärsplan, Finansiellt material och Säkerheter. Ovan diskuterade bedömningsvariabler har placerats in i dessa kategorier. Företagare Svensson och Ulvenblad (1994) nämner tre aspekter utifrån vilka banktjänstemän bedömer företagaren: 1. Egenskaper: då framförallt entusiasm, inre drivkraft och analytisk förmåga. 2. Kompetens: då främst inom teknik, ekonomi, produktion och marknadsföring. 3. Motiv: att starta eget på grund av arbetslöshet var ett motiv som inte gick hem medan motiv som att förverkliga en dröm eller vara sin egen chef var betydligt bättre. En kontorschef sade: En skicklig person kan få en dålig affärsidé att fungera medan en mindre skicklig kan misslyckas även med en unik idé (Svensson & Ulvenblad, 1994, s. 49). 6

-Teori- Humankapital i form av kompetens inom affärsområdet och VD:s erfarenhet är två variabler som Bruns och Fletcher (2008) anser påverkar vid en kreditbedömning. Kompetens är en svårbedömd variabel som i ett litet företag ofta är förknippat med en enstaka person, nämligen ägare/företagsledare (Pettit & Singer, 1985). Kompetensen inom affärsområdet kan bedömas genom att granska hur företaget klarat sig under tidigare perioder, det förflutna tycks vara en bra indikator för framtida utfall enligt banker, menar Bruns och Fletcher (2008). De pekar på att de tre viktigaste variablerna vid kreditbedömning enligt deras studie är beroende av framgång i det förflutna. Riskbenägenheten är ytterligare en variabel som Bruns och Fletcher (2008) har granskat, vilken påverkar vid kreditbedömningen. Om företagaren är riskbenägen föredrar han eller hon högriskprojekt som kan ge väldigt hög avkastning. Banktjänstemän försöker bedöma risken med investeringen och hur investeringen påverkar den risk som företaget står för som helhet. Hög riskbenägenhet kan till viss del kompenseras av en stark finansiell ställning (Bruns & Fletcher, 2008). När det gäller små företag är det dock extra svårt att göra bedömningar på grund av informationsasymmetri (Jensen & Meckling, 1976). Affärsplan För att ett företag ska lyckas krävs det att företaget kan förändras i takt med omvärlden. För detta kan affärsplanen ses som en del i den strategiska planeringen. Företagets affärsplan kan av banken användas för att få reda på VD:s förmåga att kommunicera företagets strategi till externa parter (Sargent & Young, 1991). Men i affärsplanen efterfrågas, enligt Svensson och Ulvenblad (1994), också företagets affärsidé och budgetar för att bedöma företagets framtida ekonomiska utsikter. Budgetarna bygger på företagets förväntningar och åtaganden för kommande perioder, samt de ekonomiska konsekvenser som dessa förväntningar och åtaganden innebär (Ax, Johansson & Kullvén, 2007). Svensson och Ulvenblad (1994) skriver att en affärsidé ska svara på frågorna; Vad, till vem och hur? Den ska vara väldefinierad, men företagaren bör vara flexibel och förändra den om det krävs. Banktjänstemännen försöker skapa en helhetsbild, där affärsidéns originalitet, omvärld och konkurrenskraft analyseras. Affärsidén ska även passa företagarens personlighet, egenskaper och kompetens (Svensson & Ulvenblad, 1994). Van der Heijden (1997) menar att grunden för ett företag är att växa, och att affärsidén är den långsiktiga strategin för att åstadkomma detta. Att växa kräver resurser, vilket gör att företaget måste interagera med andra aktörer och genom interaktionen ge dem ett värde de är beredda att betala för. Priset de betalar måste vara tillräckligt för att dels täcka företagets kostnader, dels ge resurser för fortsätt tillväxt. Med affärsidén ska företaget kunna svara på vem som är kund, och varför kunden köper ifrån företaget istället för ifrån dess konkurrenter. Vidare bör affärsidén behandla hur företaget planerar att bibehålla konkurrenskraften (Van der Heijden, 1997). Everett och Watson (1998) menar att det inte är bara företagsspecifika variabler som påverkar risknivån för ett företag. Den omvärld vari företaget verkar spelar stor roll. Den externa risken kan delas in i ekonomisk risk och branschrisk, och ligger utanför företagarens kontroll. Traditionellt anses grad av risk och förväntad avkastning verka i relation med varandra, men oftast är det bara den ekonomiska risken som ger högre 7

-Teori- avkastning. Ökad risk på grund av bransch eller företag, vilket även kallas osystematisk risk, ökar inte förväntad avkastning. Små företag är särskilt utsatta för den externa risken, då de ofta saknar möjlighet att sprida riskerna (Everett & Watson, 1998). Choo (1999) förklarar att omvärldsanalys innebär att förvärva och använda information om den omvärld som företaget verkar i. Information om till exempel trender och relationer, vilket kan underlätta vid företagets planering av strategier. Omvärldsanalysen innefattar allt i företagets omvärld, från konkurrenter, leverantörer och kunder, till teknologi, politik och ekonomi, men även sociala trender. Finansiellt material Svensson Kling (1999) beskriver analys av det finansiella materialet som en analys av kvantitativt material där mått som soliditet, räntabilitet och kund- och leverantörsreskontra med mera används. Den kvantitativa informationen hämtas generellt från årsredovisningar, balans- och resultaträkning. Målet med den finansiella analysen är att bedöma företagets förmåga att överleva och kunna betala tillbaka lånet. Den finansiella analysen anses dock inte tillräcklig för bedömning av små företag och i synnerhet nya företag. I Svensson Kling (1999) listas flera argument. Bland annat har de finansiella måtten, till exempel soliditet och kundreskontra, svårt att mäta små företag på ett rättvist sätt. Små företags fördelning av tillgångar och skulder samt situation ser annorlunda ut än för stora företag. Små och nya företag saknar ofta kunskap, leverantörer och kunder till följd av att de inte hunnit bygga upp dem på samma sätt som större företag. Finansiell teori är för fokuserad på analys av existerande information. För små och nya företag finns det sällan information och framtiden är ofta osäker. Det gör att den finansiella informationen kan tappa i värde (Svensson Kling, 1999). Bruns och Fletcher (2008) menar att ett företags resultat under tidigare perioder samt den nuvarande finansiella ställningen är de två variabler som påverkar mest vid en kreditbedömning. Den finansiella informationen är lättillgänglig och, eftersom den är kvantitativ, lätt att mäta. Detta kan vara en anledning till varför det finansiella materialet får en sådan viktig roll. Goda resultat under tidigare år kan visa på kompetensen hos företaget. Även om den utmaning som företagets ställs inför inte har något att göra med tidigare projekt, går det ändå att göra en bedömning av eventuell framgång utifrån resultat från tidigare perioder. Den nuvarande finansiella ställningen spelar en annorlunda roll än resultaten från tidigare år, den visar om företaget är solitt nog att betala tillbaka lånet även om investeringen som ska finansieras misslyckas. På det viset kan den nuvarande finansiella ställningen vid en kreditbedömning jämföras med säkerheterna. Den finansiella informationen har dessutom varit pålitlig på grund av att den granskats av en opartisk revisor (Bruns & Fletcher, 2008). Säkerheter De vanligaste typerna av säkerheter är pantbrev i egendom och personlig borgen. Personlig borgen ses, av många banker, som ett sätt att låta företagaren känna personligt ansvar för företaget (Svensson & Ulvenblad, 1994). Enligt Sigbladh och Wilow (2008) ska kreditgivaren göra en bedömning av säkerheternas värde vid risk för obestånd. Risken avser den skillnad som finns mellan förlorad kredit och säkerhetens värde vid försäljning. Säkerhetens värde kan även påverkas av tiden, till 8

-Teori- exempel en anläggningstillgång slits ut och tappar värde, det är därför viktigt för banken att göra en bedömning av säkerhetens värde med hänsyn till tid. Enligt Hand, Lloyd och Rogow (1982) har ett företag, på grund av den informationsasymmetri som föreligger, tillfälle att leda bort resurser från utomstående kreditgivare. Detta minskar chanserna för återbetalning av ett lån. För att skydda sig mot detta kan banken minska företagets handlingsfrihet genom skrivna avtal. Bruns och Fletcher (2008) menar att säkerheter är ett sådant avtal, som minskar risken för opportunistiskt beteende från kredittagarens sida. Även Berger (1997/1998) anser att säkerheter blir extra viktigt vid utlåning till små och medelstora företag, där det annars kan vara svårt att få återbetalning vid sämre tider. Säkerheter i form av personlig borgen är ett sätt för banken att försäkra sig om att företagaren har samma agenda som banken. Vid risk för personlig förlust blir företagaren extra engagerad i företaget och motiverad att arbeta med banken, för att säkerställa att eventuella problem blir lösta (Berger, 1997/1998). En annan typ av säkerhet för bankerna är om företaget själv satsar en stor andel kapital vid investeringen. Om internt upparbetat kapital, eller kapital direkt från ägaren, satsas kan detta ses som ett tecken på att ägaren har stort förtroende för investeringen och dess framgång. Den gemensamma satsningen av kapital för samman ägarens och bankens intressen, vilket minskar risken för opportunistiskt beteende (Bruns, 2004; Bruns & Fletcher, 2008). 2.2.2 Källor för kreditinformation Det finns många sätt för kreditgivaren att erhålla bra och relevant kreditinformation om kredittagaren. Bland annat finns flera offentliga myndighetsregister, till exempel bolagsverket, skattemyndigheten, Statistiska centralbyrån och kronofogden, som alla ger upplysningsbolag och kreditgivare möjlighet att få information om kredittagaren (Sigbladh & Wilow, 2008). Dock menar Ang (1991, refererat i Svensson och Ulvenblad, 1994) att utomstående analytiker och ratingföretag kan ha svårt att finna incitament till att söka information om små företag, då efterfrågan på denna information är liten. Kreditupplysning Säkerställa identifierings- och faktauppgifter om kredittagaren. Undersöka kredittagarens betalningsförmåga och betalningsvilja. Information kring: skuld hos kronofogden, företagets styrelse, nyckeltal, kreditomdöme etc. går att få (Sigbladh & Wilow, 2008). Bolagshandlingar Information från företagaren Årsredovisningar (resultat- och balansräkning samt revisionsberättelse), bolagsstämmoprotokoll och registreringsbevis (Sigbladh & Wilow, 2008). Bokslut innan det nått bolagsverket, budgetar, andra prognoser samt information om företaget; produkter, organisation etc (Sigbladh & Wilow, 2008). Enligt Svensson Kling (1999) är information direkt från 9

-Teori- företagaren av hög aktualitet, men det är viktigt att vara medveten om att företagaren kan ha intresse av att manipulera information. Media Branschorganisationer Expertupplysning Revisorer och redovisningskonsulter Banktjänstemannen Egna kundreskontran Om företaget varit i media, kan handla om nya ordrar, investeringar, personalförändringar eller brottsmisstankar (Sigbladh & Wilow, 2008). Har ofta värdefull information kring branschens utveckling (Sigbladh & Wilow, 2008). Låter externa organisationer, till exempel ett kreditupplysningsföretag, göra en företagsanalys. Det rör sig ofta om att samla in mer aktuell information kring likviditet, budget, rapporter och ägarstruktur (Sigbladh & Wilow, 2008). Kan efter medgivande från kunden lämna information om företaget (Sigbladh & Wilow, 2008). Enligt Svensson Kling (1999) har revisorer och redovisningskonsulter företagsspecifik information, men den är av lägre aktualitet än information från företagaren själv. Genom revisorer och redovisningskonsulter kan banktjänstemannen påverka företagaren (Svensson Kling, 1999). Om kredittagaren är en befintlig kund kan relevant information kring marknads- och lokalkännedom hämtas in från banktjänstemannen (Sigbladh & Wilow, 2008). Även bankens egna kundreskontra innehåller värdefull information om det rör sig om en befintlig kund. Reskontran visar bland annat betalningsvanor, betalsätt samt påminnelse- och kravstatistik (Sigbladh & Wilow, 2008). Tabell 1 - Källor för kreditinformation - Egenarbetad 2.2.3 Kreditpolicy Finansinspektionen har i en författningssamling (FFFS 2004:6) utarbetat allmänna råd om hur banker och andra kreditinstitut bör hantera riskerna kring kreditgivning. Bankernas kreditpolicy, som är en del av vad finansinspektionen benämner styrdokument, har en framträdande roll i författningssamlingen. Kreditpolicyn är ett för bankerna internt framtaget regelverk, som beskriver bankens egen kredithantering. Kreditpolicyn, som bestäms av styrelsen, ska kontrollera bankens kreditriskhantering och verka för en sund hantering av bankens risker. Det bör pågå ett ständigt utvärderingsarbete av kreditpolicyn, som ska vara anpassad till den egna organisationen och det egna arbetssättet. Ett antal punkter bör det interna regelverket åtminstone behandla. Några exempel som Finansinspektionen anger är: olika beslutsinstanser, befogenheter, inställning till säkerheter och hur dessa ska värderas, hur kreditrisken ska identifieras och mätas samt hur omfattande underlaget för kreditbedömning ska vara. De underlag som används vid en kreditbedömning bör ge en god uppfattning om det kreditsökande företagets ekonomiska status. Återbetalningsförmåga bör bedömas, 10

-Teori- och eventuella säkerheter bör prövas för värdeförsämring. Kriterierna för kreditbedömningen bör framgå av kreditpolicyn och uppdateras årligen. Ett kreditbeslut ska överensstämma med den beslutade kreditpolicyn, och bör dokumenteras utförligt (FFFS 2004:6). Banken bör klassificera sina kredittagare utifrån bedömd kreditrisk. Med kreditrisk avses risken för förlust på grund av att kredittagaren inte fullföljer sin betalningsskyldighet. Den samlade kreditrisken som banken utsätter sig för bör identifieras och mätas löpande. Att kreditrisker kan uppträda olika för olika marknader och produkter bör iakttas. En strategi som behandlar den samlade kreditrisken vad gäller omfattning och sammansättning av kreditportföljen bör finnas bland bankens styrdokument. På grund av en ständigt föränderlig omvärld bör banken vid behov ändra i både kreditstrategi och kreditpolicy (FFFS 2004:6). 2.2.4 Problem vid kreditbedömning Svensson och Ulvenblad (1994) menar att det inte alltid går att ta betalt för den beräknade risken. Den största risken, sett i relation till den totala transaktionen, finns oftast hos små företag. Hand, Lloyd och Rogow (1982) anser att informationen om små företag är begränsad. Mediebevakningen är sällan förekommande, kreditupplysningsföretags information om dem är ofta knapphändig och ofta är företagens redovisning av undermålig kvalitet. Den informationsasymmetri som detta innebär medför en ökad risk för opportunistiskt beteende från företagets sida gentemot banken. Svensson och Ulvenblad (1994) skriver att det rationella hade varit att ta ut en ränta i proportion till risken, detta är dock oftast inte möjligt och banker hänvisar detta till att företagaren då skulle titta på andra banker. Ytterligare ett problem uppgavs vara den kompetensbrist inom företagsekonomi som fanns bland företagare. De ekonomiska bitarna lämnas iväg till en revisor, och den egna inlärningen blir lidande. Frikopplingen mellan ekonomin och verksamheten gör att många företagare inser den ekonomiska problematiken alldeles för sent och har därför sällan möjlighet att sätta in åtgärder mot en konkurs. Vissa banktjänstemän ansåg att det borde stiftas en lag om krav på företagarkörkort, alltså ett sätt att säkerställa att företagaren har tillräckliga ekonomiska kunskaper (Svensson & Ulvenblad, 1994). 2.3 Revision Enligt ABL (2005:551) kap. 9, 3 är revisorns uppgift följande: Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. I ramverket ISA, som är den standard som reglerar revisionen, uppges vikten av att skapa ett större förtroende för de finansiella rapporterna bland de som ska använda dem. För att skapa detta förtroende gör revisorn ett uttalande om de finansiella rapporterna. Målet med revisionen från revisorns sida är sålunda att kunna uttala sig i en revisionsberättelse om ifall årsredovisningen har upprättats i enlighet med gällande bestämmelser. För att kunna det måste revisorn med rimlig säkerhet ha uteslutit att det förekommer väsentliga felaktigheter i rapporterna. Med begreppet väsentliga felaktigheter avses sådana felaktigheter i redovisningen som enskilt eller 11

-Teori- tillsammans skulle kunna påverka de ekonomiska beslut som användare av årsredovisningen fattar. Revisorn ska hålla sig kritisk under både planering och utförande av revisionen, och identifiera eventuella risker för felaktigheter (FAR Akademi, 2011). 2.3.1 Revisionsplikt Sverige har haft revisionsplikt för samtliga aktiebolag mellan 1987 och 2010. Avsikten med revisionsplikten var att minska skattebrott, och för att underlätta detta skulle revisorn ha en mer aktiv roll i kampen mot skatteflykt. På senare år har det dock pågått arbete med att förenkla regler för företag, både inom Sverige och inom EU. EU:s gränsvärden för hur stora företag som får undantas från revisionsplikten är företag som understiger mer än ett av följande kriterier: 41 500 000 kr i balansomslutning, 83 000 000 kr i nettoomsättning och 50 anställda. Dessa gränsvärden var utredningens förslag även i Sverige (SOU, 2008:32). De gränsvärden som slutligen antogs var de värden som utredningen angav som minsta möjliga värden för reformen: 1 500 000 kr i balansomslutning, 3 000 000 kr i nettoomsättning och tre anställda (ABL 2005:551; SOU, 2008:32). Ett alternativ och komplement till revisorn som vuxit fram sedan en tid tillbaka är redovisningskonsulter. Redan 2006 började Sveriges Redovisningskonsulters Förbund att auktorisera redovisningskonsulter och har sedan dess även utvecklat en standard för redovisningstjänster ihop med FAR, Reko (SRF, 2012). Gómez-Guillamón (2003) har, i en studie utförd i Spanien, kommit fram till att banker vid kreditbeviljning fäster vikt vid att företag som vill låna har ett reviderat bokslut. Revisionsberättelsens innehåll påverkar såväl beslut om utlåning, som bestämmande av lånebelopp. Banker ger företag med reviderat bokslut lägre ränta, detta på grund av att bankernas egna övervakningskostnader blir lägre när de kan ha förtroende för företagens redovisning (Kim, Simunic, Stein & Yi, 2011 och Blackwell Nolan & Winters, 1989). Kim et al. (2011) menar att företag som har frivillig revision, innan de uppnår de gränsvärden som medför revisionsplikt, får lägre räntenivå än företag som inte har revision förrän de är tvingade. Detta kan ses som ett tecken på att frivillig revision för banker anses vara mer förtroendeingivande än revision på grund av plikt. Ett reviderat bokslut hjälper banker och kreditsökande företag att överbrygga informationsproblem när det gäller företagets kreditvärdighet (Kim et al., 2011). 2.4 Agentteori Jensen och Meckling (1976) definierar agentteorin enligt följande: En överenskommelse där en eller flera personer (principaler) anställer en person (agent) för att utföra en uppgift åt deras vägnar, vilket innebär att viss beslutsrätt överförs till agenten (fritt översatt). Enligt Eisenhardt (1989) belyser agentteorin två problem. Det första problemet är målkonflikten mellan agenten och principalen, och svårigheten för principalen att kontrollera vad agenten faktiskt utför. Det andra problemet är principalens och agentens olika inställningar till risk. På grund av olika riskpreferenser har de kanske olika åsikter om hur företaget ska agera i olika situationer. Agentteorins fokus ligger på att bestämma det mest effektiva sättet att, med hjälp av kontrakt, styra agentförhållandet. Det görs utifrån ett antal antagande om människor, organisationer och information. Alla människor förväntas vara 12

-Teori- begränsat rationella, riskaverta och agera i egenintresse. Organisationer består av medlemmar med olika mål och information är en produkt som kan köpas. Deegan och Unerman (2011) menar att agentteorin bygger på grundtanken att alla människor agerar rationellt och i självintresse. Vid en intressekonflikt mellan principalen och agenten förväntas agenten inte handla i principalens intresse, då han eller hon som rationell person även vill maximera sin egen vinst, såtillvida agenten inte är styrd att agera efter kontrakt. Om agent inte kan visa att han eller hon agerar i enlighet med principalens intressen kommer principalen att ge agenten lägre ersättning för hans eller hennes arbete. Detta är agenten medveten om. Den högre ersättningen, eller för banker lägre ränta, ger agenten incitament att ta fram information som visar att agenten handlar i principalens intresse. Agentteorin kan användas vid flera olika sammanhang, det är agentrelationen som är i fokus. Agentteorin innebär att en agent och en principal har ett gemensamt engagemang, men olika mål och inställningar till risk (Eisenhardt, 1989). Collis, Jarvis och Skerratt (2004) menar att när agentresonemanget, som oftast används på stora företag med externa delägare, appliceras på små företag är principalen alla som inte har direkt insyn i företagsledningens handlande och inte har förmåga att verifiera det. Exempelvis någon som tillhandahåller kapital. 2.4.1 Informationsasymmetri och revisorns roll som övervakare Agenten har ett informationsövertag gentemot principalen. Agenten har bättre insikt i den dagliga verksamheten och principalen tvingas förlita sig på den information agenten ger (Jensen & Meckling, 1976). Informationsasymmetri är dessutom högre i bankers relation med små företag jämfört med den i relationen med stora företag. Anledningen är att små företag är mer flexibla. Ägaren och företagsledaren är ofta en och samma person, vilket underlättar vid beslut om till exempel resursomfördelning (Pettit & Singer, 1985). Principalen kan styra agenten för att han eller hon i mindre grad avviker från principalens intressen genom att använda sig av lämpliga incitament samt övervakning. Övervakning och kontrakt i form av till exempel incitament används för att reducera de agentkostnader som uppstår i och med agentförhållandet. Enligt agentteorin uppstår behovet av övervakning i form av till exempel revision från den ojämna fördelning av information och insyn i verksamheten som finns mellan agent och principal (Jensen & Meckling, 1976). Chow (1982) skriver att den största anledningen för ett företag att ha revisor, som övervakar dess redovisning, är för att kontrollera intressekonflikten som uppstår mellan företagets ledning och dess investerare. Detta gäller framförallt för mindre företag, då banker generellt sett ser en större risk med små företag (Landström, 2003). Chow (1982) fann också att företag tenderade till att få större incitament till att göra en extern revision i takt med att behovet av mer externt kapital steg. Kim et al. (2011) menar att företags årsredovisningar ofta är bristfälliga. En extern revision bidrar till att banken inte har samma behov av en egen övervakning, vilket minskar bankens kostnader. Företagen kan istället se en ökad chans att få lån och dessutom till en lägre ränta. 13

-Teori- 2.4.2 Agentkostnader Det finns enligt Deegan och Unerman (2011) flera sätt att minska intressekonflikten mellan agent och principal. Ett sätt är att principalen använder olika incitament som länkar samman principalens och agentens intresse. Jensen och Meckling (1976) menar att det är omöjligt för agenten och principalen att försäkra sig om att agenten handlar i principalens intresse utan att det uppkommer kostnader. Agentkostnaden definieras av Jensen och Meckling (1976) som summan av: 1. Kontraktskostnader; de kostnader som uppstår för att agenten förbinder sig att agera på ett visst vis, till exempel att låta en revisor granska den finansiella redovisningen. Ett annat exempel är avtalade begränsningar av agentens beslutsmakt. Samtidigt som agenten förhindras att agera i egenintresse, förhindras agenten även att fullt ut handla i principalens intresse, vilket kan leda till vinstbortfall. 2. Övervakningskostnader; dels de kostnader som uppstår för redovisning och mätning av agentens prestation, men även de kostnader som uppstår då principalen försöker att kontrollera agentens beteende genom till exempel budgetrestriktioner och bonussystem. 3. Residualförlust; den kostnad som uppstår på grund av att agenten inte är lika effektiv som principalen i att uppnå principalens mål. Ofta innebär agentkostnader bonussystem som ska reducera målkonflikten mellan agent och principal, men även banker och investerare kan använda sig av olika kontrakt som tvingar det kreditsökande företaget i form av agent att ge avtalad information. Detta minskar agentens informationsövertag (Deegan & Unerman, 2011). Dock föreligger en sned riskfördelning mellan bank och företagare. Investeringar i nya projekt har två möjliga resultat. Om projektet är framgångsrikt, får banken intäkter, om det inte är framgångsrikt riskerar banken kreditförluster. För banken är vinsten begränsad till avtalad ränta. Vid ett misslyckat projekt kan kreditförlusterna bli betydligt större, där banken riskerar att förlora hela det utlånade beloppet. För företagaren ser det annorlunda ut. Företagaren tar en betydligt mindre risk eftersom han eller hon vid lån till ett framgångsrikt projekt endast minskar sin vinst motsvarande räntekostnaden. Vid ett icke framgångsrikt projekt riskerar företagaren nödvändigtvis inte någonting, eftersom banken tar hela risken. För att undvika detta använder banken sig av säkerheter. (Stiglitz and Weiss, 1981). 14

-Metod- 3. Metod I kapitlet redogör vi för våra val av metod, samt bakgrunden till dessa val. Först beskrivs de övergripande metodvalen, som följs av datainsamlingsmetoder, analys av empiriskt material och avslutningsvis behandlas metodproblem och hur dessa har kunnat avhjälpas. 3.1 Övergripande metod 3.1.1 Kunskapsteori Vi har tittat på den lokala situationen för banker i Halmstad. Vi har avsett att på djupet undersöka hur banktjänstemännen upplever sin verklighet. Den kunskap vi har skapat är enligt Jacobsen (2002) lokal och subjektiv för de banker som vi har haft intervjuer med. Med denna kunskapssyn passar den hermeneutiska bäst som kunskapsteori. Hermeneutiken menar att det inte finns en objektiv social verklighet, utan enbart människors olika tolkningar av verkligheten (Jacobsen, 2002; Arbnor & Bjerke, 1994). Den positivistiska kunskapsteorin förespråkar att kunskap är objektiv och påbyggbar, till skillnad från hermeneutiken, som menar att all kunskap är lokal (Jacobsen, 2002). Trots att vi delvis har en hermeneutisk ansats, har vi i vårt teoriavsnitt med teorier som är utvecklade med hjälp av positivistisk ansats. Agentteorin är ett sådant exempel, det är en teori som förklarar och förutsäger val utifrån relationen agent och principal (Eisenhardt, 1989). Vi anser att de olika kunskapsteoretiska ansatserna inte måste utesluta varandra, utan kan fungera som komplement till varandra. 3.1.2 Induktivt eller deduktivt Vi har genom tidigare forskning och teori skaffat oss en överblick över vårt problemområde, vilket enligt Jacobsen (2002) har gjort att ren induktiv ansatts inte varit möjlig. Det skulle vara svårt, om inte omöjligt, att tolka empirin utan att färgas av den förförståelse vi redan besitter. Samtidigt har vi inte haft för avsikt att utifrån befintliga teorier använda deduktion för att lägga fram egna hypoteser och därefter testa dem. Jacobsen (2002) pekar dessutom på att det förekommer kritik mot att forskaren vid en deduktiv ansats lätt blir enkelspårig och inte söker annan kunskap än den han eller hon förväntar sig, vilket kan leda till att viktig kunskap förbises. Det har blivit allt vanligare att, istället för att tala om rena deduktiva eller induktiva ansatser, tala om mer eller mindre öppna ansatser. Med det menas hur pass öppen forskaren är och vilka gränser som sätts innan insamlingen av data inleds (Jacobsen, 2002). Vi har i den här studien haft en öppen ansats. Detta har tillåtit oss att ändra riktning om ny, överraskande information dykt upp. 3.1.3 Kvalitativt eller kvantitativt Den hermeneutiska och öppna ansatsen innebär att studien har utförts med en kvalitativ metod. Motsatsen är en kvantitativ metod, vilket motsvarar en sluten ansats (Jacobsen, 2002). Vi har funnit den kvalitativa metoden lämplig för att vi ska få en tydlig beskrivning och en djupare förståelse av det studerade fenomenet: kreditbedömning efter revisionspliktens avskaffade. Enligt Jacobsen (2002) får studier med kvalitativ metod fram vad han kallar den riktiga förståelsen av det 15

-Metod- fenomen eller den situation som studeras. För att skapa förståelse är ord att föredra framför siffror. Metoden lider dock av generaliseringsproblem, eftersom studien bara når ett fåtal personer blir materialet ofta för litet för att generaliseras (Jacobsen, 2002). Studien har alltså låg extern giltighet, vi kan följaktligen bara uttala oss om uppgiftslämnarna. Revisionsplikten avskaffades nyligen i Sverige, varför kunskapen om fenomenet har varit begränsad. Vi har ansett att en kvantitativ ansats enbart hade gett oss några få hårddata, utan möjlioghet till en djupare förståelse. Eftersom 2011 var det första räkenskapsåret för vilket företag har haft möjlighet att lämna in ett oreviderat årsbokslut, har det inte varit möjligt att göra en kvantitativ studie av årsredovisningarna, de har helt enkelt inte varit tillgängliga då studien utförts. Utöver detta saknade vi nödvändiga kunskaper inom statistik, för att kunna genomföra en kvantitativ studie. 3.1.4 Analys av problemområde Analys av problemställning Hur har bankernas kreditbedömning av små företag påverkats, med hänsyn till den slopade revisionsplikten? Vår problemformulering har en klar karaktär, detta styrs enligt Jacobsen (2002) av hur väl definierade variabler, värden och enheter är. I vår studie var dessa mycket väl definierade. Vi har valt att undersöka variabeln kreditbedömning, vi delade upp begreppet i två värden; hur kreditbedömningen såg ut innan slopandet av revisionsplikten och hur den såg ut efter. Våra enheter i studien var små svenska företag som omfattades av reformen. Vi har valt en problemformulering av beskrivande karaktär. Jacobsen (2002) menar att beskrivande problemformuleringar ofta försöker beskriva skillnader mellan två givna tidpunkter, medan förklarande försöker berätta varför det finns skillnader och likheter. För att undersöka hur bankers kreditbedömning såg ut föll det sig naturligt att vi behövde göra en djupare undersökning. Med en djupare undersökning kunde vi ta reda på hur kreditbedömningen såg ut idag, men även om det har skett någon förändring jämfört med tiden innan reformen. Enligt Esaiasson et al. (2012) ska en fråga kunna kopplas och ge bidrag till både samhället och vetenskapen. Med vår studie har vi kunnat dra tydliga kopplingar till både samhället och vetenskapen. Vetenskapen genom att vi har kompletterat tidigare teori från innan reformen, med ny färsk kunskap efter reformen. Samhället genom att småföretagare kan använda vår studie för att förbereda sig bättre inför kreditbedömningen. Detta har vi hoppats kunna uppnå genom att beskriva vad våra respondenter har ansett vara viktigt och mindre viktigt vad gäller kreditbedömningen. För att lyckas med studien bör forskaren eftersträva en enkel och lättförståelig fråga som väcker intresse. Forskaren bör undvika att försöka avslöja hela sanningen genom många och svåra frågeställningar, eftersom detta ofta är ett säkert sätt till att misslyckas (Jacobsen, 2002). Med detta i åtanke har vi valt att begränsa vår studie och hålla oss till en fråga. Vi har eftersträvat en enkel mening, utan krångliga ord. 16

-Metod- Analys av syfte Vi vill beskriva hur bankernas kreditbedömning ser ut efter slopandet av revisionsplikten för små företag, med respektive utan revision. Vi avser att beskriva vad banktjänstemännen fokuserar på vid kreditbedömning till små företag. Vi vill vidare analysera huruvida fokus har förändrats efter att revisionsplikten avskaffats. I första delen av syftet valde vi att titta på kreditbedömningen som sådan. Vi har avsett att ta reda på vad banktjänstemännen fokuserar på vid en kreditbedömning. Vidare tittar vi på hur bedömningen påverkas av om företaget har revisor eller ej. Kreditbedömningen är även kopplad till en kreditpolicy (FFFS 2004:6), varför vi även ville se om kreditpolicyn har förändrats med hänsyn till slopandet av revisionsplikten. Med kreditbedömning avser vi den initiala bedömningen som en bank gör vid ett nytt lån antingen för en ny kund eller befintlig kund. Med detta sagt har vi alltså inte haft för avsikt att göra en processkartläggning av kreditbedömningsprocessen, och fäste därför inte vikt vid i vilken ordning bedömningens delar utförs. 3.1.5 Undersökningsansats Vi valde att göra intervjuer med banker. Vi ville gå på djupet med ett antal banker, få deras åsikter och erfarenheter kring kreditbedömning och avskaffandet av revisionsplikten. För att få detta valde vi att göra personliga intervjuer. Vi valde att avgränsa oss och hålla undersökningen smal på grund av tidsbrist, avsaknad av kapital och resurser. Det innebar att vi valde bort att göra en fallstudie. En fallstudie hade gett oss möjligheten att följa ett företag under en kreditbedömning och väldigt ingående kunna se hur banken bedömer, vilka bedömningsvariabler som anses viktiga etc. Vi bedömde dock att detta inte hade varit möjligt. Banker måste följa banksekretessen, vilken innebär att de inte får avslöja detaljer kring deras kunder. Troligtvis hade detta inneburit att vi aldrig hade kunnat följa ett fall om vi inte tillåtelse från företaget. Samtidigt hade det varit svårt att fånga en förändring. Ett alternativ hade varit att följa två företag: ett med och ett utan revisor, det hade dock varit stor risk för att det lilla urvalet hade ställt till problem som att det blir allt för snett eller att företagen vi följde inte fullföljde lånet eller blev nekade kredit i ett tidigt skede. Kanske av en helt annan anledning än avsaknaden av revisor. Jacobsen (2002) kallar vår valda undersökningsmetod för små-n-studier och menar upplägget lämpar sig bäst när en rik och detaljerad beskrivning av fenomenet önskas. Små-N-studier delas enligt Jacobsen (2002) upp i två upplägg; ett intensivt och ett extensivt. Det intensiva är djupgående och smalt, medan det extensiva är grunt och brett. 3.2 Datainsamlingsmetod 3.2.1 Primärdata Vi valde att göra öppna intervjuer för att få djup förståelse kring banktjänstemännens situation och åsikter. Genom att göra besöksintervjuer hade vi förhoppningen att vi skulle skapa ett förtroende och få mer information från respondenterna, än vad till 17

-Metod- exempel en telefonintervju hade gett. Detta styrker Jacobsen (2002) och menar att besöksintervjuer uppmuntrar respondenter till att öppna upp sig mer. Samtidigt minskar det risken för att respondenten ska ljuga eller bli uttråkad. En fördel med telefonintervjuer hade varit att vi inte varit geografiskt bundna. Eftersom bankkontor, nästan oavsett var i Sverige, har små företagskunder har geografisk plats mindre påverkan i vår undersökning. Bankkontor i Halmstad fungerar därför lika bra som någon annanstans. För att undvika och minska risken för att styra intervjun valde vi att använda oss av öppna frågor. Vi utformade intervjuguiden med teman utformade efter vår teori för att få en koppling mellan vår teori och den empiri som vi samlade in. Jacobsen (2002 menar dock att ju öppnare en intervju är, desto svårare tenderar resultatet bli att analysera (Jacobsen, 2002). Vilken är anledningen till att vi var noga med att utforma övergripande teman utifrån teorin. Vi delade upp intervjuguiden i två delar; en för kreditbedömning och en för revisionens påverkan. Vi utformade också två olika intervjuguider; en för respondenterna att ta del av i förväg och en för oss. Skillnaden var att vår version hade några följdfrågor och respondentens var mer öppen för att minska frågornas påverkan på respondentens svar. Vi var noga med att kritiskt granska våra frågor; om de var ledande, om de hade politiskt korrekta svar och så vidare. För att förtydliga den situation som respondenten befann sig i valde vi att använda oss, som Justesen och Mik-Meyer (2011) föreslår, av inledande frågor med fokus på respondenten. Vi valde att spela in intervjuerna, vilket vi fick tillåtelse från samtliga respondenter att göra. Att kunna återge hela intervjuer tilltalade oss och gjorde det enklare att analysera och jämföra resultatet. Jacobsen (2002) menar att undersökaren bör spela in intervjuer på band vid så många tillfällen som möjligt. Det möjliggör att få med ordagranna citat, samtidigt som det är omöjligt för undersökaren att minnas hela intervjun med endast anteckningar. Till nackdelarna med att spela in intervjun hör att inspelningen kan lura undersökaren till falsk trygghet om det skulle bli tekniska fel och att inspelningen kan påverka respondenten negativt som kanske inte känner sig bekväm med att bli inspelad. Urval av respondenter Vi har intervjuat respondenter på fyra bankkontor i Halmstadsområdet. Den valda mängden beror dels på tidsbrist och dels på att vi började känna en informationsmättnad vid den fjärde intervjun. Vi märkte att det var ungefär samma saker som sades om och om igen. Detta berodde troligtvis på att vi använde samma intervjuguide till samtliga respondenter. Vid en kvalitativ intervju anser Jacobsen (2002) att forskaren inte behöver använda ett särskilt stort urval, ett större urval är mer tidskrävande och gör det svårare att analysera senare. Kvale (1997) menar att undersökaren ska intervjua tillräckligt många för att kunna samla in tillräcklig och nödvändig information. Enligt Jacobsen (2002) bör forskaren börja med att skapa sig en vy över den tillgängliga populationen av respondenter. Det finns många olika banker; både olika företag och olika kontor. Det finns banker som inte har kontor, utan är inriktade på internet. Vi valde i vår studie att främst hitta respondenter från banker som vi kunde besöka personligen, alltså banker med bankkontor. Då vi befinner oss i Halmstad och 18

-Metod- har haft begränsade möjligheter att resa långa geografiska sträckor, valde vi även att begränsa urvalet till banker med kontor belägna i Halmstads närhet. Jacobsen (2002) föreslår att respondenter bör väljas ut via slumpmässigt urval, det förknippas dock med stora risker för att urvalet blir snett och därför inte blir representativt för hela urvalet. För att undvika detta kan forskaren dela in respondenterna utifrån studien relevanta kategorier och därefter dra slumpmässiga urval ur dessa. Vi valde i vår studie att dela upp respondenterna efter vilken bank de kom från. Vi hade som ambition att ha cirka fyra intervjuer, och ville ha en intervju per bank. Vi fick mer än ett svar från en av bankerna, men valde att tacka nej till ytterligare en intervju. I övrigt intervjuade vi samtliga respondenter som gick med på intervju. Från varje bank hade vi kravet att få intervjua minst en person som var handläggare och kreditbedömare för små företag som omfattas av revisionspliktsreformen. På Bank 4 hade vi två respondenter, vilka intervjuades under ett och samma tillfälle. Respondent nummer två uttryckte en önskan om att få vara med på intervjun, och vi ville inte påverka relationen negativt genom att förhindra detta. Vi tror att det har bidragit till en bättre diskussion, snarare än att verka hindrande. Efter önskemål från några av studiens respondenter att förändra och ta bort delar av empirin har vi valt att istället anonymisera både banker och respondenter. Vi har ansett att det inte medför något att veta vilken respondent som uttalat sig, eller vilken bank denna jobbar på. I empirin benämns respondentende som respondent och i analysen enbart med Bank 1, Bank 2 och så vidare. Vi har intervjuat respondenterna utifrån deras roll som banktjänsteman. Med banktjänstemän avser vi bankernas handläggare av kreditansökningar från små företag. Trots detta vill vi poängtera att det handlar om respondenternas personliga åsikter. BANK STAD RESPONDENT TITEL ÅR INOM BANK Bank 1 Halmstad 1 Biträdande kundansvarig, 3 år företag Bank 2 Halmstad 2 Rådgivare företag upp 3 år till 5 mkr Bank 3 Halmstad 3 Kontorschef 15 år Bank 4 Halmstad 4 5 Rådgivare små företag Rådgivare medelstora företag 14 år 15 år Tabell 2 - Översikt respondenter - Egenarbetad 3.2.2 Sekundärdata För att få en bred kunskapsbas och förståelse för området har vi samlat in sekundärdata i form av böcker, vetenskapliga artiklar, tidsskrifter och rapporter via högskolebiblioteket i Halmstad. Vi avsåg att jämföra sekundärdata med vår primärdata empiri. Jacobsen (2002) menar att det idealiska är att använda olika typer av data som kan kontrollera varandra. Sökning på internet har skett via databaserna ABI Inform Global, Emerald, FAR SRS Komplett och sökmotorn Google Scholar. Vi har använt oss av sökord som credit, credit assessment, credit evaluation, mandatory audit AND sweden, agency theory och så vidare. 19

-Metod- Vi har valt att hämta information endast från publicerade artiklar, doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser. Vi har strävat efter att vara källkritiska och har helt valt bort alla uppsatser under licentiatnivå samt att vi försökt att minimera även användandet av licentiatuppsatser. Vi har använt en licentiatuppsats från Svensson & Ulvenblad (1994). Vi har valt att lita på innehållet och har, för att stärka källan, kompletterat innehållet med teori från en av författarnas doktoravhandlingar: Svensson Kling (1999). Vi valde att använda Svensson och Ulvenblad (1994) för att den behandlar vårt område, små företag och banker. Vi har även varit medvetna om att våra källor i vissa fall kan ses som gamla. Detta har till stor del berott på att forskningen kring kreditbedömning, och agentteorin inte har gjorts i lika stor utsträckning under 2000- talet som tidigare. När det gäller kreditbedömningen stärks denna uppfattning av Bruns och Fletcher (2008), som behandlar de faktorer som är viktiga i kreditbedömningen. De har, i sin studie, gjort en djup litteraturstudie och bland dessa är nästan uteslutande källor från innan 2000-talet. Vi har även försökt att hitta litteratur som behandlar små företag, då mycket litteratur behandlar SME:s (små och medelstora företag) har vi fått ta studier gjorda för både små företag och SME:s. Bland annat har detta skiljt Svensson och Ulvenblad (1994) från Bruns och Fletcher (2008), vilket kan vara en bidragande faktor till deras olika resultat. Vi har funnit ytterligare litteratur genom att granska referenslistor. I de fall vi inte kunnat få tag på primärkällan har andrahandsreferering använts. Enligt Backman (2007) kan andrahandsreferering användas om den primära källan är svårtillgänglig eller opublicerad. Andrahandsrefereringen framgår i den löpande texten, men inte i källförteckningen. 3.3 Analys av empiriskt material Vi valde att spela in våra intervjuer via telefon för att ordagrant kunna få intervjun återberättad för oss. Kvale (1997) menar dock att undersökarna missar mycket av kontexten, genom att endast ha en inspelad ljudfil. För att vi skulle få med intryck från kontexten och stämningen under intervjun valde vi att skriva ner lite intryck direkt efter intervjutillfällena Det blev ett komplement till våra utskrivna intervjuer. Enligt Kvale (1997) väljer ofta undersökare att förlita sig på minnet, men minnet är selektivt och glömmer snabbt bort detaljer. Intervjuarens omedelbara minne är dock relativt detaljerat (Kvale, 1997). Vi valde att skriva ut intervjuerna nästan ordagrant, detta för att minimera tolkningar gjorda av oss och för att veta att vi kan lita på att det som står är det samma som sades under intervjun. Våra inspelningar var av god kvalitet. Det var aldrig problem att höra vad som sades, men däremot kunde det ibland bli svårt att höra i de fall vi pratade i mun på varandra. Dessa fall var dock få till antalet. Även om vi skrev ner intervjuerna nästan ordagrant, fanns det viss risk att det kunde göras feltolkningar. Vi kan ha missat många av de emotionella delarna via inspelningen. Dels var det svårt att tolka det emotionella delarna i en ljudfil och dels var det svårt att få med allt. Kvale (1997) menar att det finns flera frågor som kan vara svåra att besvara, men som påverkar hur en mening tolkas; Var slutar en mening? Var finns det en paus? Vem tillhör pausen? Vilka emotionella aspekter finns? Fnittrande, skrattande, spänt och så vidare. Efter utskrivningen av intervjun läste vi kritiskt igenom intervjuerna och kommenterade dem efter innehåll, detta för att kunna kategorisera dem och få en översikt över vad vi har för information. Jacobsen (2002) menar att undersökaren bör 20

-Metod- kommentera insamlad data och sedan försöka se på den med teorin i åtanke. Vi valde att kategorisera in samtliga kommentarer vi gjort utifrån teman utformade efter vår teoretiska referensram. Detta möjliggjorde en bra överblick över den empiri vi hade och hur den passade ihop med teorin. Det gav oss också möjlighet att lägga till och ta bort onödig teori. Då denna kategorisering gav oss en relativt odetaljerad indelning valde vi att dela in empirin ytterligare. Denna gång genom att utgå ifrån empirin. Här försökte vi även att bilda oss en uppfattning om vilka delar av empirin som var viktig för att ge oss ett svar på vår problemformulering, och valde bort det vi ansåg vara oviktigt. De kommentarer och stycken som hade med respektive kategori att göra sammansattes, vilket gav oss en tydlig överblick över vad vi hade för empiri. Jacobsen (2002) menar att kategorierna ska ha grund i den insamlade empirin. När kategorierna är klara ska undersökaren hänföra olika delar av intervjuerna till respektive kategori. Empirin har sedan analyserats mot vald teori, vilket har med fördel gjorts utifrån de teman och kategorier som vi tidigare gjort. Vi har valt att inte föra längre egna diskussioner under analysavsnittet för att spara dem och utveckla egna resonemang kring våra slutsatser och de, av oss ansett, mest centrala delarna i uppsatsen. För att förtydliga hur vi har tolkat empiri och teori har vi bitvis använt egna ord, vilka vi dock har försökt hålla neutrala. 3.4 Metodanalys Våra val av metod har påverkat studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. Trost (1997) menar att ursprunget för validitet och reliabilitet kommer från den kvantitativa metoden, och att kvantitativt försöka mäta en kvalitativ studies validitet och reliabilitet är inte helt lämpligt. Trots detta är det viktigt att datainsamling ändå sker på ett sätt som försäkrar att insamlade data blir tillförlitlig. 3.4.1 Validitet Kvale (1997) menar att validering av studien bör ske fortlöpande under processens gång. För att försöka öka vår studies validitet har vi varit noggranna med att definiera det vi vill undersöka, och även försökt kommunicera detta till våra respondenter. Eftersom vi använt samma intervjuguide till samtliga fyra banker blir det i sig en intern validering av empirin. Om flera banker tar upp samma saker kan vi med större sannolikhet säga att vår data är giltig. Enligt Jacobsen (2002) kom begreppet intersubjektivitet att bli samhällsvetenskapens motsvarighet till sanning, och innebär att en beskrivning kommer närmare sanningen desto fler personer som är ense om den. Validitet kommer alltså alltid att innebära en validering gentemot andra människor. Undersökaren bör göra en uppgiftslämnarvalidering, vilken ska resultera i ett svar till frågan: Känner ni igen er i den beskrivning som rapporten ger? Vi valde att validera empirin mot respektive respondent. Vi skickade ut den empiri som hade med respektive respondent att göra och fick klartecken att använda insamlade data. Dock kan vi aldrig lita på att det som respondenterna säger stämmer överens med verkligheten. Vi har därför även styrkt vår studie med tidigare teori på området. Tidigare teori ger oss enligt Jacobsen (2002) möjlighet att validera våra slutsatser mot andra undersökningar. 21

-Metod- I vår undersökning har vi fem stycken respondenter, fördelade på fyra bankkontor i Halmstad. Vi hade som krav att det skulle vara minst en respondent från varje kontor som ansvarar för små företag, vilket vi har lyckats med. Två av respondenterna är relativt unga och nyanställda på bankerna och har kanske inte mycket erfarenhet. Vi har dock upplevt att de har kunnat ge oss bra information och eftersom vi har gjort fyra stycken likadana intervjuer har vi kunnat validera dem mot varandra. Jacobsen (2002) menar att det är viktigt att kritiskt granska sina empiriska källor. Jacobsen (2002) föreslår att undersökaren kritiskt ska granska om respondenten har vilja att ge information. Eftersom vi hade en undersökning mot banksektorn är det främst en sak som begränsar banktjänstemännens möjlighet till att prata fritt banksekretessen. Vi gjorde bedömningen att vår undersökning inte var ute efter känslig information och därför inte borde påverkas av sekretessen. Vi har även upplevt detta under intervjuerna. De var intresserade av att prata och respondenterna refererade aldrig till banksekretessen i avsikt att undvika att svara på en fråga. Jacobsen (2002) menar dock att det inte endast behöver vara problematiskt vid undersökning av känsliga ämnen. Det kan även röra sig om att respondenten vill ge socialt riktiga svar, ge de svar undersökaren är ute efter. Vår undersökning kan ha påverkats av socialt riktiga svar. Det märktes att respondenterna var färgade av att vi tittade på just revisionsbiten. Respondenterna kunde ibland komma in på detta trots att det inte var det vi frågade efter. Respondenterna kan ha blivit begränsade av att vi skickade ut frågeformuläret i förväg. Vi upplever ändå att vår insamlade data är giltig eftersom vi har fyra olika intervjuer. 3.4.2 Reliabilitet Vi har valt en kvalitativ metod i form av intervjuer med banktjänstemän. En viktig faktor som kan påverka en intervjuundersöknings reliabilitet är förekomsten av ledande frågor. Enligt Kvale (1997) är det ett väldokumenterat faktum att även en obetydlig omformulering av en fråga kan ha inverkan på svaret. På grund av detta har vi valt att ha en intervjuguide, där vi i förväg noga tänkte igenom de frågor vi ville ställa. Under själva intervjuerna har vi även strävat efter att inte ställa ledande frågor. Kvale (1997) menar vidare att det inte bara är frågor som kan vara ledande, utan även verbala och kroppsliga reaktioner kan ha inverkan på svaren undersökaren får. Jacobsen (2002) beskriver två olika omständigheter som kan påverka intervjun; intervjuareffekt och kontexteffekt. Intervjuareffekt refererar till den påverkan som undersökarna har på intervjusituationen medan kontexteffekten refererar till den påverkan omgivningen har på intervjusituationen (Jacobsen, 2002). Vi har hela tiden varit medvetna om att intervjuerna och resultatet kan påverkas av våra frågor och agerande, men vi har strävat efter att minimera påverkan. I vår undersökning har vi hanterat intervjuareffekten genom att komma förberedda till intervjun, ha övergripande frågor att utgå från och en strävan efter att ställa öppna frågor. Vi valde att komma neutralt klädda för att inte ta uppmärksamhet från ämnet. En annan sak som också kan ha påverkat är det faktum att vi i de flesta intervjuer var två undersökare och endast en respondent, det kan ha gjort att respondenten kände sig i underläge. Vad gäller kontexteffekten har vi valt att utföra intervjuerna i respondenternas vanliga miljöer, på deras kontor. Enligt Trost (1997) har det fördelar som att respondenten känner sig bekväm, men det finns även nackdelar som att respondenten kan störas av kollegor eller telefonsamtal. Vi har även utfört 22

-Metod- intervjuerna under kontorstid, vilket enligt Jacobsen (2002) kan innebära att respondenterna är piggare än om intervjun skulle utförts under kvällstid. Vi upplevde att flera av respondenterna hade en bild redan innan intervjun av vad för svar vi var ute efter. Vi har bedömt att de påverkades av att vi ens utförde en studie på området. Dock tror vi inte att respondenterna som en följd av detta gav oss anpassade svar. Även om någon av respondenterna vid något tillfälle skulle gjort det tvivlar vi på att fler har gjort det på samma sak och vi kan därför validera intervjuerna mot varandra. Inspelningarna vi gjorde av intervjuerna har underlättat dels vid överföringen från tal till skrift och dels minskat risken för misstolkningar. Det hjälpte oss även vid själva intervjutillfället, då det har gett oss friheten att koncentrera oss på själva intervjun och ämnet. Kvale (1997) menar att ljudinspelningar enbart registrerar en avkontextualiserad version av intervjun, vilket innebär att undersökaren går miste om de visuella aspekter en videobandspelare fångar. Vi ansåg dock att genom att vi var två närvarande vid varje intervju, har vi haft större möjlighet att komma ihåg de eventuella kroppsliga responser vi fått. Kvale (1997) poängterar att det vid kvalitativa intervjuer sker en ständig tolkning och bearbetning av data. Vid utskriften av intervjuerna har vi försökt att skriva ordagrant, för att minska förekomsten av omedvetna tolkningar innan analysarbetet. 23

-Empiri- 4. Empiri Kapitlet inleds med en presentation av respondenterna, för att följas av resultatet från studiens intervjuer. Det empiriska materialet har delats in i kategorierna Kreditbedömning och Förändring till följd av slopad revisionsplikt.. 4.1 Bank 1 På Bank 1:s kontor i Halmstad träffade vi biträdande kundansvarig för mindre företag. Hon har arbetat på banken i tre år, varav ca ett halvår på kontoret i Halmstad med inriktning på företag. Hon har läst på ekonomprogram i Halmstad under tre år, och ett år på Göteborgs Universitet. Intervju utförd 12/3 2012. 4.1.1 Kreditbedömning Respondenten förklarar att i de fall vi talar om, krediter till små företag, är företagaren väldigt viktig. Detta blir än mer tydligt om företaget skulle vara nybildat och saknar historik. Företagarens erfarenhet och kompetens har stor betydelse vid kreditbedömningen, och störst vikt har den vid krediter till nybildade företag. Utan kunskap och kompetens kommer företaget aldrig att lyckas, menar respondenten. Kompetens kan dock vara svårt att kontrollera, och vid den här bedömningen spelar banktjänstemannens magkänsla in. Erfarenhet är däremot lättare att kontrollera. Respondenten ger exempel på att företagaren kan ha arbetat som anställd i samma bransch i 15 år, vilket ger en bra grundkunskap. Vidare bör företagaren ha ekonomisk kunskap, speciellt om revisionen väljs bort. Respondenten menar att det är viktigt för en banktjänsteman att kunna bedöma en affärsidé, men att det är något som kommer med erfarenhet. Det bär viktigt för banktjänstemannen att ha koll på hur olika branscher fungerar. Respondenten påpekar att olika branscher ligger olika till i konjunkturcykeln, men att det i rådande konjunktur är svårt för de flesta. Det är dock inte bara affärsidén och branschen som ska bedömas för att få en uppfattning om det kreditsökande företagets framtid, även budgetar och prognoser måste granskas. Orsaken till kreditansökan påverkar vilken typ av budget som efterfrågas, till exempel investeringskalkyler för investeringar eller likviditetsbudget för rörelsekrediter. Respondenten poängterar - Sen vill vi gärna kunna jämföra hur de följt budgetar tidigare, alla kan ju sätta en budget, men det är en annan sak att följa upp dem (personlig kommunikation, 12 mars 2012). Banken tar årligen in årsredovisningar från sina företagskunder. Det är viktigt, förklarar respondenten, att ha en bakgrund och förståelse för hur det har gått för företaget när det ansöker om kredit. Denna information måste dessutom vara aktuell. Respondenten ger exempel på att om ett företag ansöker om kredit i oktober, och de senaste uppgifterna banken har om företaget är från årsbokslutet året innan, vågar de inte förlita sig på dessa. Mycket kan ha hänt på tio månader. För att kunna besluta om kredit vill banktjänstemannen ha nya, aktuella siffror. Säkerheter är betydelsefulla, speciellt vid krediter till nybildade företag, förklarar respondenten. Banken tar i princip alltid säkerheter vid krediter, när det gäller nya företag är det ofta i form av ägarborgen. Här ser respondenten ett problem för små, nya företag att få kapital till att driva sin verksamhet framåt. Små, nya företag har sällan något annat än just personlig borgen att erbjuda som säkerhet, menar hon. 24

-Empiri- För att få fram den information som banktjänstemannen behöver för kreditbedömningen blir det, som respondenten uttrycker sig mycket diskussion direkt med företagaren. För att släppa en kredit görs alltid en UC, en kreditupplysning. Respondenten menar dessutom att det nästan alltid är någon på själva banken som känner eller känner till företagaren, då Halmstad är en ganska liten stad. Är den kreditsökande företagaren privatkund sedan tidigare har banken en del intern information redan, vilket kan hjälpa banktjänstemannen vid kreditbedömningen. I övrigt tar banken alltid in årsredovisningar från Bolagsverket och budgetar från företagen. Alla företagskunder får dessutom lämna ekonomiska rapporter löpande med olika långa intervall, beroende på vad som är avtalat. Respondenten förklarar att hon sällan talar med revisorn om ett enskilt företag vid kreditbedömning, men skulle ett företag sakna revisor tror hon att de från bankens sida skulle kräva att få in de ekonomiska rapporterna med kortare intervall. Bank 1 har en relativt detaljerad kreditpolicy som fungerar som en del av det dagliga arbetet. Den får en större roll nu, vid lågkonjunktur med tuffare tider. Vid högkonjunkturer är det lättare att göra avsteg från policyn, men i regel ska den följas, menar respondenten. Kreditpolicyn förändras löpande, men av sekretesskäl kan inte respondenten gå in närmare på bankens kreditpolicy, utan hänvisar till att det är ett internt dokument. När det gäller små företag ser respondenten ett par problem. För det första har de mindre kapital i grunden, företagen har sällan något att sätta som säkerhet för krediten, bortsett från ägarborgen. Ett andra problem är kunskap. Det är svårt för banken att veta om företagaren har tillräckliga kunskaper i redovisning, om han eller hon sköter denna själv. Detta kan bli ett problem för banken, om revisorn har valts bort. Respondenten betonar att banken måste kunna känna sig trygg med och lita på informationen som erhålls från företaget. 4.1.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt Respondenten anser att det inte är revisorn som är viktigast, det är det faktum att hon kan lita på siffrorna. Om företagaren har goda ekonomska kunskaper tappar revisorn en del av sitt värde, men om företagaren däremot inte har den ekonomiska kunskapen måste det självfallet finnas en revisor. Om företaget inte har revisor vill banken ha in fler ekonomiska rapporter för att göra tätare uppföljningar. Respondenten talar om att det kanske blir aktuellt att ta in rapporter varje kvartal eller ännu oftare. Respondenten tar sällan, om någonsin, kontakt med revisorn. Hon refererar till banksekretessen och menar att revisorer sällan har en särskilt bra insikt i små företag. Revisorn är ofta bara inblandad en gång per år i de mindre företagen och oftast är det under den tiden de har som mest att göra, från januari till juni. Det finns en risk att det blir löpandeband-funktion. Medan revisorn är betydligt mer inblandad i stora företag, förlorar små företag inte mycket mer än revisionsberättelsen. Enligt respondenten har revisorn ingen påverkan på bankens räntenivå. Räntan sätts utifrån en standardprislista, vilken banken inte avviker ifrån. Räntenivån påverkas av vilken risk företaget innebär samt storleken på krediten. Hon kan inte heller se att företags avsaknad av revisor skulle påverka bankens kostnader nämnvärt, den 25

-Empiri- eventuellt ökade uppföljningen innebär en såpass liten ansträngning att kostnaderna påverkas endast marginellt. Respondenten har svårt för att säga att något har förändrats i kreditpolicyn till följd av den slopade revisionsplikten. Dock står det inte uttryckligen något om hur företag utan revisor ska behandlas. Respondenten ser inga större risker med avskaffandet av revisionen, hon tror att de flesta företagen kommer över gränsen fort eller ingår i en koncern och kommer därför behöva revisor ändå. Om EU:s maxvärden hade använts hade det givit ett betydligt större utslag hos bankerna. Det hade påverkat bankkontoret mer och respondenten menar att det troligtvis hade påverkat räntenivån. I dagsläget har respondenten själv inte råkat ut för någon kund som har avskaffat revisorn. Hon kan inte nämna några fördelar för banken. Trots den minskade kostnad som slopad revision innebär för företaget, anser respondenten att företagaren bör ta hänsyn till den trygghet han eller hon går miste om. 4.2 Bank 2 Respondenten på Bank 2:s kontor i Halmstad är företagsrådgivare för mindre företag med nettoomsättning på upp till 5 miljoner. Han har varit anställd på banken sedan 2005. Tjänsten som företagsrådgivare för mindre företag har han haft i ca 1 år. Han studerade på Högskolan i Halmstad, och har därifrån en kandidatexamen inom ekonomi. Intervju utförd 12/3 2012. 4.2.1 Kreditbedömning Under vår intervju återkommer respondenten på Bank 2 flera gånger till att ett stort fokus ligger på företagaren, speciellt för mindre företag, när kreditbedömningen utförs. Att känna förtroende för företagaren betonas. Då kommer man ju till puck nummer ett, då handlar det om personen bakom. Sitter jag och träffar en person och känner att det här känns inte bra, han känns inte seriös, jag förstår inte vad han vill göra, jag förstår inte hans affärsidé. ja då blir det kanske svårt att gå vidare (Personlig kommunikation, 12 mars 2012). Vid kreditbedömning utför respondenten en analys som han delar upp i fyra delar: Företagsanalys, branschanalys, omvärldsanalys och finansiell analys. Granskning av företagaren är en del av företagsanalysen. Banktjänstemannen granskar företagarens erfarenhet inom branschen. Även erfarenhet inom andra branscher kan ge banken uppfattning om företagarens kunskaper och kompetens. Erfarenhet och kompetens ska analyseras mot företagets affärsidé, samt vilka kunder och konkurrenter som finns. Det är viktigt att banktjänstemannen förstår och tror på idén. Affärsidén diskuteras med kollegor på banken för att kunna göra en bedömning, det är mycket som ska tas hänsyn till. Även om banktjänstemannen måste utgå från vad han eller hon själv tror på vid analysen av företaget och dess framtid, kan företagaren påverka mycket genom att göra ett gott intryck. Känner jag att han har stenbra koll på allting, jätteintressant idé, företag som redan finns, jag förstår vad han vill satsa på nu osv, osv, jamen då är det check på den. Då är ganska mycket vunnet redan där (Personlig kommunikation, 12 mars 2012). 26

-Empiri- Bankens tar inte hänsyn till enbart det kreditsökande företaget vid sin analys, utan även till den omvärld som både företaget och banken själva verkar i. Vid lågkonjunkturer är det svårare att bevilja krediter. Det finns även vissa branscher som banken inte gärna ger sig in i. Bankens branschanalys handlar dels om branschen i sig och går ut på att identifiera eventuella branschrisker. Dels om hur det kreditsökande företaget fungerar i branschen. Vid branschanalysen är företagaren själv ofta den bästa informationskällan. Företagaren kan oftast branschen bättre än banktjänstemannen. Enligt respondenten brinner de flesta företagare för den bransch de verkar inom, men är inte lika intresserade av den ekonomiska delen av företagandet. När det gäller just den ekonomiska biten menar respondenten att de flesta småföretagare behöver hjälp. Varför respondenten anser att det är bra att möjligheten finns för företagare att lämna iväg sin bokföring. Det blir förmodligen bättre gjort, och de kan fokusera på det som de brinner för. Respondenten påpekar att det viktigaste vid bedömningen av ett företag inte är en massa siffror hit och dit och fram och tillbaka, utan företagaren spelar en viktigare roll. Dock måste ju även det finansiella materialet granskas, och fokus här ligger i att komma fram till företagets återbetalningsförmåga. Detta är grunden i kreditbedömningen, att kontrollera att den som ska ha en kredit kan betala tillbaka. Vid den finansiella analysen granskas till exempel vinstmarginaler, soliditet, likviditet och kassaflöde. Materialet som banken utgår ifrån är årsbokslutet, eller en tillfällig rapport om det har gått lång tid sedan årsskiftet. Analysen kan visa att ett företag har en jättebra vinstmarginal och gör bra resultat år efter år, men binder upp pengarna i något som gör att kassalikviditeten och återbetalningsförmågan blir lidande. Respondenten poängterar att det för en bank är omöjligt att inte ta någon form av risk vid krediter. Det är dock banktjänstemannens jobb att med hjälp av analys minimera risken som banken utsätts för. Att analysera det kreditsökande företagets återbetalningsförmåga är det första steget för att minimera risken. Respondenten påpekar dock att ett sämre finansiellt resultat kan vägas upp av att banktjänstemannen känner förtroende för företagaren. Det andra steget för att minimera risken är att ta säkerheter för krediterna. Säkerheterna som nämns är företagsinteckningar och borgensförbindelser av ägare. En stark säkerhet kan ge företagaren möjlighet att få ner räntan lite, eftersom risken som banken utsätts för då blir lägre. Enligt Respondenten ger inte säkerheter bara banken ett alternativt sätt att få tillbaka krediten, utan även visar företagarens inställning. Det är inte alltid som borgen behövs, menar respondenten, men företagaren bör visa vilja att ingå borgen. Om krediten avser en investering, är en annan viktig aspekt hur stor del av satsningen som företagaren själv står för. Bank 2 ger sällan kredit på hela beloppet. Respondenten hävdar att företagaren kan ta en del av lånet från till exempel Almi, men att företaget ändå själv bör satsa en del. Vågar man inte själv satsa pengar så kommer inte vi att satsa pengar (Personlig kommunikation, 12 mars 2012). Respondenten menar att en del av analysarbetet är att göra en kreditupplysning på företagaren. Banktjänstemannen tittar även på årsredovisningar som hämtas från bolagsverket. Banken kan även ha egen, intern information, om det finns en relation sedan tidigare. Den mesta informationen kring företaget och företagaren har dock företagaren själv, detta diskuteras tillsammans under personliga möten och telefonsamtal. 27

-Empiri- Respondenten försöker ofta att få en mer nyanserad och rättvis bild av företaget och företagaren genom att till exempel gå in på företagets hemsida. Respondenten anser att det är viktigt att ta hjälp av kollegor i kreditbedömningen, de kanske känner till företagaren, branschen eller har andra kunskaper som kan vara till nytta. Dessutom är det lätt att ryckas med av en engagerad företagare, och därför är det viktigt att vara två banktjänstemän som diskuterar igenom beslutet. Media är inte en informationskälla som är vanligt förekommande, till viss del för att små företag sällan förekommer eller namnges i dessa sammanhang. Respondenten menar att han drar nytta av revisorn, kanske framförallt revisionsberättelsen och i mindre utsträckning själva revisorn i sig. Bank 2 har en kreditpolicy som är relativ detaljerad. Den ger riktlinjer för vad banktjänstemannen ska tänka på och vad som ska tas med vid kreditbedömningen. Policyn är generell för alla företag och används hela tiden i respondentens arbete. Kreditpolicyn är ett internt dokument, som respondenten inte kan visa oss eller gå in på djupare. Respondenten pratar om ett antal problem som är framförallt kopplade till små företag. Småföretagare ofta har dålig kunskap kring den ekonomiska delen och dessutom är dåligt förberedda, i dessa fall skickas de hem med mallar från Almi eller Nyföretagarecentrum. För banken i sig är det inte ett problem, då de bara lägger ärendet åt sidan, men för företagaren innebär det en fördröjd kredit. Ett annat problem är att små företag oftast bara gör bokslut en gång per år, det innebär att banken får kräva in ekonomiska rapporter mellan boksluten. Respondenten menar att det är svårare att få in information från små företag, och det kan ibland vara tidskrävande att få in rapporterna. 4.2.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt Om det kreditsökande företaget har revision eller ej är inte något som banken tittar på vid den inledande analysen. Det handlar mer om helhetsbilden. Har en revisor varit inblandad kan banken lita på redovisningen i högre utsträckning, då någon oberoende har vidimerat den. Har företagaren låtit en revisor granska sin redovisning fast han eller hon inte måste det, sänder det extra positiva signaler, menar respondenten. Det blir mer seriöst, och visar att företagaren vill sköta sig snyggt. Saknas revisorn faller mycket tillbaka på förtroendet för kunden, förklarar respondenten. Utan revision upplever respondenten en större risk för både medvetna och omedvetna fel, men tror att detta kommer att bli marginellt. Respondenten beskriver det som en magkänsla. Har de fått alla uppgifter, allt ser rätt ut och det känns bra, då är det kanske inte nödvändigt att få redovisningen vidimerad. Uppstår det frågetecken har banken dock alltid möjlighet att neka företaget kredit. Det är företagaren som har krav på sig att ge banken tillräcklig information för att få banktjänstemannen att känna sig trygg. Respondenten menar att det inte har skett någon förändring i kreditpolicyn till följd av slopandet av revisionsplikten. De har dock diskuterat det lite på kontoret när det kom, men ändrade inte sina riktlinjer. Respondenten tror inte ens att det kommer ske någon förändring i policyn. Banken har som krav att redovisningen ska vara vidimerad. Respondenten ställer sig inte främmande till att denna granskning skulle kunna utföras av någon annan än en revisor, till exempel en redovisningskonsult. Dessutom 28

-Empiri- anser han att hela redovisningen kanske inte måste kontrolleras rakt igenom, utan att fokus läggs på vissa delar. Revision är inte en avgörande faktor vid kreditbedömningen när det gäller att ge kredit, det kan dock vara det vid avslag. Respondenten menar dock att revisorn tappar värde vid mindre krediter, vilket ofta är fallet för små företag. Än så länge är det bara några få av bankens kunder som valt bort revisorn. De större gränsvärdena, EU:s maxvärden, hade blivit jobbigare att hantera, även om respondenten tror att de flesta hade behållit sin revisor. 4.3 Bank 3 På Bank 3:s kontor i Halmstad träffade vi kontorschefen för bankens företagssida. Han har arbetat inom bank sedan 1997, varav de senaste fyra åren som anställd på Bank 3. Som kontorschef träffar respondenten inte alltid de som ansöker om kredit, utan ingår i en beslutskommitté. Beslutskommittén beslutar om krediten utifrån information i ett PM som en företagsrådgivare förebereder. Intervju utförd 15/3 2012. 4.3.1 Kreditbedömning Respondenten på Bank 3 trycker på vikten av att banktjänstemannen har förtroende för ägaren, speciellt när det gäller ett mindre företag. På Bank 3 träffar banktjänstemannen alltid företaget i ett möte för kreditbedömningen, och det är viktigt att företagaren gör ett gott intryck på banktjänstemannen vid detta möte. Respondenten nämner även att banken uppskattar att företagaren har pratat med Almi eller Nyföretagarcentrum, eller kanske bollat idéer med någon revisor. Det är ett tecken på att företagaren har tänkt till. Vid små företag handlar det ofta om enmansföretag, och då hamnar företagarens bakgrund i fokus. Respondenten pekar på att erfarenhet av att driva företag och erfarenhet från den bransch som företaget verkar i är viktiga aspekter som granskas. Det som kanske då blir ett svagt kvantitativt resultat kan uppvägas av väldigt god kvalitativ förmåga kanske, som den här personen har: bakgrund osv. Man tror ändå på att det här... det kanske ligger på gränsen och tangerar på det vi kan tycka är acceptabelt, men vi har ett väldigt stort förtroende för ägaren och affärsidén (Personlig kommunikation, 15 mars 2012). Saknas tidigare relation är det svårt för banktjänstemannen att bedöma företagarens kompetens, inom till exempel redovisningsområdet. Detta innebär en otrygghet för banken. Lämnar företagaren sin bokföring till någon konsult, påverkar dessutom dennes kunskaper och kompetens banken. Ytterligare en aspekt av kreditbedömningen som betonas är att banktjänstemannen tror på det kreditsökande företagets affärsidé. Att företagaren kan presentera en trovärdig affärsplan med rimliga budgetar påverkar företagarens intryck på banktjänstemannen. Respondenten på Bank 3 delar upp kreditbedömningen i en kvalitativ och en kvantitativ del. I den kvalitativa delen ingår, förutom ägaren, marknaden och branschen. Samt att företagets framtidsutsikter, konkurrenter och kunder granskas. 29

-Empiri- Budgetar är en del av underlaget för bankens kreditbedömning som alltid plockas in. Det är viktigt att budgetarna är realistiska och genomtänkta från företagarens sida. en bra affärsplan, en budget som verkar trolig och inte några överdrivna siffror i budgeten. Vissa budgetar man får in ser man direkt att det här komme inte att gå, det är inte skäligt att omsätta 10 mkr första året med en anställd. Det visar ju också att man kanske har tänkt till (Personlig kommunikation, 15 mars 2012). Det finansiella materialet tillhör den del av kreditbedömningen som respondenten kallar den kvantitativa delen. Det finansiella materialet är viktigt för att banktjänstemannen ska kunna bedöma ett kreditsökande företags återbetalningsförmåga. För att kunna bedöma återbetalningsförmågan granskas årsredovisningar med nyckeltal som soliditet, lönsamhet och kassalikviditet. Respondenten menar att banktjänstemannen inte bara tittar på den nuvarande finansiella ställningen utan att det även kan ge mycket information att titta på trender, granska hur företaget har utvecklats de senaste åren. Återbetalningsförmåga är ett begrepp som respondenten återkommer till ett flertal gånger. Återbetalningsförmågan påverkas av soliditeten och enligt respondenten är det viktigt att företaget förstår att en försämrad soliditet kan ge högre räntekostnader, då banken upplever en högre risk. Bank 3 tar olika typer av säkerheter, men oftast rör det sig om borgen när det gäller små företag. Att ta säkerheter är enligt respondenten ett sätt att få företagaren på samma sida av bordet. Det är rimligt att företagaren visar att han själv tror på sitt företag, genom att gå med på borgen. Respondenten säger: Har man inget borgensansvar så kan man bara ge banken nycklarna och säga att jag skiter i det här nu, ni har panten, vad man nu har, företagsinteckning eller fastighet. Har man borgen så brukar man ha intresse av att kanske försöka göra det bästa av det. Inte bara för banken, utan då har man själv också nytta av det (Personlig kommunikation, 15 mars 2012). Respondenten beskriver att synen på säkerheter har förändrats sedan han började arbeta på bank i slutet av 90-talet. Vid den tiden låg stort fokus just på säkerheter, och företag som hade dålig lönsamhet kunde trots det få krediter, om de kunde erbjuda banken en bra pant. Idag har återbetalningsförmågan fått ta större plats, vilket respondenten menar känns mer relevant. Går inte ekvationen om lönsamhet för ett kreditsökande företag ihop, tittar banktjänstemannen inte ens vidare på säkerheter i dagsläget. Respondenten förklarar att banken inte heller vill bygga en relation baserat enbart på obegränsad borgen, utan återbetalningsförmågan måste vara grunden. Banktjänstemannen undersöker även om ägaren kan och vill skjuta till kapital om det skulle bli nödvändigt. Vid kreditbedömningen görs alltid en UC, respondenten beskriver det som en friskhetssignal att kreditupplysningen inte visar några oväntade problem. Banktjänstemannen träffar dessutom alltid den kreditsökande företagaren, och får på så sätt mycket av informationen som behövs för kreditbedömningen. Har eller är företagaren dessutom varit privatkund hos banken sedan tidigare, talar banktjänstemannen ofta med den avdelningen. 30

-Empiri- Säg att det är ett bolag och man har en privatrelation med baken sedan tidigare, som kanske ska starta och vi har haft honom som kund i tre år som privatkund på plan två, då kan man lyssna med dem, givetvis. Har det funkat bra, inga problem! (Personlig kommunikation, 15 mars 2012). Årsredovisningen hämtas från bolagsverket och ibland, efter godkännande från företagaren, tas även kontakt med företagets revisor eller redovisningskonsult. Även kundens egna material i form av budgetar och affärsplan används som informationskällor. Respondenten beskriver även att man regelbundet har kontakt med revisorer i området, för att ha vad han kallar avstämningsträffar. Han förklarar att en revisor kanske skulle rekommendera företagaren att ta ut en stor utdelning ur företaget. Detta skulle leda till sämre soliditet, vilket kan påverka företagets riskklassning hos banken, och i förlängningen räntenivån och möjligheten till kredit. Vilken riskklass företaget motsvarar bedöms utifrån en mängd variabler, både kvalitativa och kvantitativa. Riskklassning utförs dock inte på alla företag, utan främst när krediten är över 1,3 mkr. För att kunna ge företagaren bra råd är det fördelaktigt om revisorerna har förståelse för hur banktjänstemännen resonerar och arbetar. Bank 3:s kreditpolicy är väldigt närvarande i det dagliga arbetet. Den är såpass detaljerad, förklarar respondenten, att ett företag som ansöker om kredit ska få samma svar i Luleå som i Halmstad, under förutsättning att alla övriga faktorer är de samma. Detta skulle inte vara genomförbart i praktiken, då marknaden i Luleå skiljer sig från den i Halmstad. Men respondenten får inte gå in djupare på policyn då det är ett internt dokument. Respondenten menar att det ibland kan vara svårt att få in finansiellt material från mindre företag, då de saknar ekonomiavdelning som dagligen håller uppgifterna aktuella. Det är dessutom svårt för banktjänstemannen att bedöma företagarens kunskaper inom detta område, speciellt vid en ny relation. Lämnar företagaren bort sin bokföring till en redovisningskonsult, behöver banktjänstemannen dessutom få en uppfattning om konsultens kompetens. Av den anledningen uppskattas revisionen, det faktum att en opartisk och kunnig person har godkänt redovisningsinformationen. 4.3.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt För respondenten innebär revision en garantistämpel. När banken inte har en relation till en företagare sedan tidigare är det svårt att bedöma hur duktig företagaren är på bokföring, då är det bra att någon som är objektiv har godkänt redovisningen. När det gäller vissa tillgångsslag, som ett stort lager eller pågående arbete, tycker respondenten att någon annan än företagaren bör ha granskat värderingen. En större felvärdering på en sådan post skulle påverka företagets soliditet, och därmed riskklass. Men överlag menar respondenten att bedömningen rör sig om att skaffa en helhetsbild över företaget, han måste känna sig trygg i företaget. Respondenten ser en risk för att kvaliteten på redovisningen skulle bli lidande för företag som slopar revisionen. Respondenten tycker att det är nyttigt att revisorn är med vid möten mellan bank och företagare. Han menar att banktjänstemannen och revisorn ofta har samma syn på 31

-Empiri- vad som krävs i form av återbetalningsförmåga och soliditet, och hur dessa nyckeltal kan förbättras för kommande år. Att träffas allihop vid samma tillfälle innebär dessutom att alla får samma information och missförstånd kan undvikas. Respondenten tror inte att kreditpolicyn har förändrats till följd av avskaffandet av revisionsplikten. Om banktjänstemannen skulle känna sig osäker inför ett företags finansiella material, skulle han eller hon dock efterfråga ett godkännande från en revisor eller redovisningskonsult. Med just redovisningskonsulter är det lite svårt, menar respondenten, att bedöma kompetensen. Revisorer måste vara godkända och håller, åtminstone från de större byråerna, en rätt bra kvalitet. En redovisningskonsults kompetens spänner över ett större spann, de kan vara väldigt duktiga eller mindre duktiga. Utan en personlig relation är det svårt att bedöma detta. Respondenten kan inte se några fördelar från bankens sida med avskaffandet av revisionsplikten, och även om det skulle innebära lägre kostnader för företagen som väljer att avskaffa, är han inte säker på att det skulle vara någon fördel för dem heller. Trots att respondenten ställer sig ganska kritisk till att företag inte har revision, tror han inte att det kommer innebära extra kostnader för banken med dessa företag. Antingen tror man på kunden eller så inte. Har man ett förtroende och man börjar jobba med kunden så är det egentligen samma procedur. Kvartalsuppföljning kanske, och har man då dubier och tycker att det här är nog inte rätt information, då går vi inte in från början, då gör vi fel som säger ja från början (Personlig kommunikation, 15 mars 2012). Att reformen bara berör så pass små företag som den gör, och att banken råkat ut för väldigt få kreditsökande företagare utan revisor, har inneburit att det har varit hanterbart. Hade gränsvärdena istället satts till EU:s maxvärden, tror respondenten att detta skulle påverkat kreditbedömningen. Kanske hade revisor eller ej blivit en parameter i kreditbedömningen, för att detta skulle påverka vilken riskklass ett företag hamnar i. Respondenten poängterar att en revisor då skulle väga positivt, men om banktjänstemannen inte tror på företaget ska banken inte gå in i relationen överhuvudtaget. 4.4 Bank 4 På Bank 4:s kontor i Halmstad träffade vi två av deras företagsrådgivare. Den ena av rådgivarna ansvarade för mindre företag upp till 10 miljoner i nettoomsättning, och den andra för större företag med omsättning upp till 100 miljoner. Båda respondenter har lång erfarenhet inom banken, 14 respektive 15 år. Intervju utförd den 19/3 2012. 4.4.1 Kreditbedömning På Bank 4 menar respondenterna att den kreditsökande företagaren är en central del i kreditbedömningen av små företag. Små företag är väldigt personanknutna. Det spelar ingen roll hur bra affärsidé man har, hur bra budgetar man har eller hur bra kundunderlag man har, om inte personen är rätt för att driva det så kommer det inte fungera ändå (Personlig kommunikation, 19 mars 2012). 32

-Empiri- För dem är det viktigt att företagaren kommer väl förberedd inför mötet. Den ena respondenten förklarar att hon brukar säga att företagaren har 30 sekunder på sig att göra ett bra intryck. Kommer inte företagaren väl förberedd brukar de skicka hem den igen, för att antingen ta hjälp av Almi eller Nyföretagarcentrum och genom dem få rådgivning. Ena respondenten uppskattar att hon skickar iväg ca 80-90% iväg för rådgivning. Många företagare väljer att överlåta redovisningen, inte alltid den löpande bokföringen men åtminstone bokslut, till en redovisningskonsult. I de fallen är det intressant för banken att ha en uppfattning även om konsultens kompetens, varför banktjänstemannen tidigt frågar vem som hjälper företagaren med bokföringen. Vidare bör företagaren ha erfarenhet av att vara egen företagare och av den bransch som företaget verkar i. Enligt respondenterna vill de se företagets affärsidé, affärsplan och framtidsutsikter. Det är en trygghet för banken om respondenterna vet att företagaren fått hjälp av Almi. En hemmasnickrad affärsplan medför en viss osäkerhet hos respondenterna i hur rätt den är. För att förtydliga och granska affärsplanen är det upp till banktjänstemännen att ställa de rätta frågorna till företagaren. Respondenterna menar att mycket av deras arbete handlar om rimlighetsbedömningar: Är det rimligt att tro att du kan sälja så mycket? Är det rimligt att tro att du kommer få köpa material för det priset? Är det rimligt att du tar ut så lite lön? kulle en högre lön täckas? Hur mycket ska du jobba? (Personlig kommunikation, 19 mars 2012). Bedömningen ska vara långsiktig och lönsam, både för kunden och för banken. Budgeten granskas och respondenterna menar att de analyserar var lönsamheten kommer från: Vilka är dina kunder? Vilka är dina konkurrenter? Hur många finns det som sysslar med samma sak i denna staden? Hur går det för dem? Om ingen annan tjänar pengar i samma bransch, vad är det som gör att just du ska tjäna pengar? (Personlig kommunikation, 19 mars 2012). Enligt respondenten ser de helst att företagaren har gjort en SWOT-analys, annars diskuteras detta i ihop med kunden. Det finns dessutom vissa branscher som Bank 4 inte gärna går in i, då är det banktjänstemannens uppgift att förklara detta för företagaren. Respondenterna beskriver företagarens ekonomiska muskler som en av de faktorer som de granskar under kreditbedömningen. Banken tar alltid borgen på företagaren när den ger krediter till små aktiebolag. De förklarar att banken inte är något riskkapitalbolag, utan kräver säkerheter för sina lämnade krediter. Ibland, om banktjänstemannen inte vill ge kredit på hela det sökta beloppet, kan hon styra upp ett möte med Almi. Där är de kanske beredda att bidra med en del. Respondenterna använder sig av flera olika informationskällor: Kreditupplysning på både företagare och företag, Bolagsverket, Affärsdata, företagets hemsida och konkurrenters hemsidor. Affärsdata är en informationsdatabas varifrån, likt Bolagsverket, banken kan hämta företagsinformation. Det går också att hämta branschinformation och annan kontextinformation. Respondenterna menar att 33

-Empiri- företagaren, som känner sin egen bransch bäst, bör göra branschanalysen själv. Banken kan dock göra en ekonomisk konkurrentanalys. Respondenterna har stora kontaktnät, eftersom de jobbat så länge inom bank, som de kan få värdefull information kring företaget från. Respondenterna kontaktar också gärna revisorn eller redovisningskonsulten som sköter företagets ekonomi, om sådan finns. För mindre företag är det oftast redovisningskonsulten som har bäst insikt i företagets löpande verksamhet och är då också den bästa informationskällan. På Bank 4 ser de gärna att företagets revisor eller redovisningskonsult sitter med under kreditbedömningen. Bank 4 har en kreditpolicy som bland annat ska sprida bankens risker. Men respondenterna påpekar att de inte kan beskriva kreditpolicyn i detalj eftersom det är ett internt dokument. Detta görs genom att policyn ger respondenterna stöd i hur de ska förstå kreditkunden. Respondenterna nämner problem med okunskap kring budgetar bland småföretagarna. Företagare kommer ofta med orealistiska budgetar och det är, speciellt för små företag, mycket viktigt att noga granska deras budgetar. Småföretagare har ofta svårt att formulera sig i en budget och de tenderar till att skylla på att det är för många variabler att ta hänsyn till. 4.4.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt Revisionen är en trygghet för respondenterna. De finner en trygghet i att kunna se på revisionsberättelsen om den är ren, med en ren revisionsberättelse vet respondenterna att siffrorna är tillförlitliga. En oren revisionsberättelse innebär helt klart en osäkerhetsfaktor för dem. Dessutom menar respondenterna att avsaknaden av revision kan ha otroligt negativa konsekvenser för företaget, om banken inte känner sig trygg med siffrorna. Även om revisionen är viktig hävdar respondenterna att det inte är det enda sättet att känna trygghet. Idag finns det väldigt många duktiga redovisningskonsulter och då det 2006 infördes auktoriserade redovisningskonsulter, har även de krav på sig att ha en viss kompetens. Det som skiljer en revisor från en redovisningskonsult är att det finns ett mycket större spann på deras kompetens. Medan det finns jätteduktiga redovisningskonsulter, finns det också de som inte är lika duktiga. Som banktjänsteman lär man sig snabbt vilka som är duktiga, och i det fallet kan det nästan väga tyngre att redovisning och bokslut är utfört av redovisningskonsulten jämfört med en revisor. Anledningen är att redovisningskonsulterna har en helt annan inblick i verksamheten än revisorerna. Enligt respondenterna råder de dock företagen att behålla revisorn, men lägger sig inte i om det är nystartade företag. De påpekar dessutom att företaget måste tänka på vad han eller hon går miste om vid slopad revision. Känner banken inte sig trygg med siffrorna eller företagaren kan de neka kredit, om inte företagaren har revisor. En revision i form av punktinsatser på svårvärderade poster, som till exempel varulager och forskning, skulle kunna vara en kompromiss. Dock anser inte respondenterna att värderingen av dessa poster skulle innebära några problem för så små företag som reformen avser. Respondenterna anger inte att det har skett någon förändring av kreditpolicyn till följd av den avskaffade revisionsplikten, de menar dock att det är för tidigt att säga något om framtiden. Den avskaffade revisionsplikten ger inte banken några fördelar, och än 34

-Empiri- så länge kan de inte heller se att deras kostnader har påverkats av slopandet av revisionsplikten. Men finns det anledning att följa upp oftare så är det ett omedelbart incitament att återkomma till företagaren och säga att vi behöver tillförlitliga siffror och råda företagaren att behålla sin revisor (Personlig kommunikation, 19 mars 2012). Respondenterna tror att om det hade varit EU:s maxvärden som gällt, hade banken haft en helt annan exponering mot kunden. Det hade inneburit att banken hade fått lägga ner ett större analysarbete och hade med stor sannolikhet krävt att företagen ska ha revisor. Svårvärderade tillgångar får en helt annan betydelse vid en maximal balansomslutning på 41 miljoner kr. Respondenterna menar dock att de inte tror att kreditbedömningen kommer att förändras och påverkas av avsaknaden av revisor, så länge de känner sig trygga med det material som presenteras av kunden. 35

-Analys- 5. Analys I kapitlet presenteras en sammanställning av empirin och teorin kring kreditbedömning och revisionens roll för densamma. De intervjuade bankerna jämförs med varandra samt med teorin för att finna likheter och skillnader. Kapitlet har delats upp i avsnitten Kreditbedömning och Förändring till följd av slopad revisionsplikt. 5.1 Kreditbedömning Vid kreditbedömningen är samtliga banker överens om att när det gäller företag av denna storlek spelar företagaren en central roll. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) menar att de berörda företagen ofta är enmansföretag och att företagarens kompetens och erfarenhet därför är direkt avgörande för att företaget ska lyckas. Även Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) påpekar att små företag är väldigt personanknutna, och att det måste vara rätt person som driver företaget för att det ska fungera. Svensson och Ulvenblad (1994) fann i sin studie att fyra bedömningsvariabler är i fokus när banktjänstemän gör kreditbedömning på små företag. Vilka variabler som anses viktigast skiljer sig åt mellan olika banktjänstemän. Vissa anser att företagaren och affärsidén är viktigast medan andra anser att det finansiella materialet och säkerheterna är viktigast (Svensson & Ulvenblad, 1994). Bland samtliga banker i vår studie verkar fokus ligga på företagaren. Detta går emot Bruns och Fletchers (2008) studie, där kompetens inom affärsområdet kom på tredje plats bland de viktigaste bedömningsvariablerna, och VD:s erfarenhet först på sjätte plats. En anledning till skillnaden i resultat kan vara att Bruns och Fletchers (2008) undersökning avsåg små och medelstora företag, medan vi fokuserar på de allra minsta. Ett återkommande begrepp under intervjuerna är förtroende. Banken måste känna förtroende för företagaren. Enligt Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) är förtroende för företagaren en grundsten i kreditbedömningen. Ett stort företroende för företagaren och för vad Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) kallar hans eller hennes kvalitativa egenskaper kan till viss del uppväga ett mindre bra finansiellt resultat. Enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) är det företagarens uppgift att få banktjänstemannen att känna sig trygg. Har banken alla uppgifter och känner sig trygg med att dessa är korrekta, är revision kanske inte nödvändig för att bevilja kredit. Om vi applicerar agentteorin på förhållandet företagare - bank, är företagaren agent och banken principal. I detta förhållande fungerar revisorn som en övervakare. Eftersom agenten har bättre insikt i den dagliga verksamheten, tvingas principalen att förlita sig på den information som agenten tillhandahåller (Jensen & Meckling, 1976). Eisenhardt (1989) anger att detta är ett av de problemen som agentteorin belyser, målkonflikten och principalens svårighet att kontrollera vad agenten utför. Deegan och Unerman förklarar att det ligger i agentens intresse att visa att han eller hon handlar i enlighet med principalens intressen, för att få högre ersättning. Detta kan jämföras med relationen mellan bank och företagare, där företagaren har möjlighet till lägre räntekostnad om företagaren kan visa att han eller hon agerar i enlighet med bankens intressen (Kim et al., 2011). Vi väljer att se detta som att om banken känner förtroende för företagaren minskar behovet av övervakning, men även den upplevda informationsasymmetrin. 36

-Analys- Enligt de intervjuade bankerna påverkas förtroendet för företaget av flera kriterier. Ett av dessa kriterier är det första intrycket, som är en viktig del för att upprätta ett förtroende och intresse. En av respondenterna på Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) förklarar företagaren har 30 sekunder på sig att göra ett gott intryck. Både Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) trycker dessutom på vikten av att komma väl förberedd. De båda bankerna menar att de inte sällan skickar hem nystartade företag för att förbättra sitt material, kanske tillsammans med Almi eller Nyföretagarcentrum. Även Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) verkar värdesätta att företagaren tar hjälp av den kompetens som finns på Almi och Nyföretagarcentrum, och pekar på att det är ett tecken på att företagaren har tänkt efter. Enligt Svensson och Ulvenblad (1994) bedöms företagaren på tre olika områden, ett av dessa är egenskaper. Svensson och Ulvenblad (1994) anger att entusiasm, inre drivkraft och analytisk förmåga är egenskaper som efterfrågas av banktjänstemannen. Även om inga banker i vår studie avgav just dessa begrepp, anser vi att komma väl förberedd och ha tänkt till kan vara exempel på inre drivkraft och analytisk förmåga. Då företagaren spelar en stor roll för mindre företag menar samtliga banker att det riktas stor uppmärksamhet mot företagarens erfarenhet och kompetens. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) pekar på att erfarenheten är viktig, en person som arbetat som anställd i 15 år inom en viss bransch har en helt annan grundkunskap än någon som är ny på området. Detta är något som även Bruns och Fletcher (2008) tar upp, i deras studie kom de fram till att företagets kompetens inom affärsområdet är den tredje viktigaste variabeln. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) menar samma sak men tillägger även att det är värdefullt att ha erfarenhet från företagande i sig. Andra kompetenser som nämns är kunskaper inom ekonomi, där företagaren kan utföra till exempel bokföringen själv eller ta hjälp av en redovisningskonsult. Om företagaren själv sköter redovisningen anser Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) att det är viktigt att företagaren har goda kunskaper inom ekonomi för att banken ska känna sig trygg med siffrorna. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) anser dock att det kan vara svårt för banktjänstemannen att kontrollera och bedöma företagarens kompetens, mycket går på magkänsla. Svensson och Ulvenblad (1994) nämner, förutom egenskaper, att det för banktjänstemannen är viktigt med företagarens kompetens och motiv till att starta företag (Svensson & Ulvenblad, 1994). Dock påpekar Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) att nästan alla företag i den här storleken får någon typ av hjälp med redovisningen, och ofta frågar banken om vem som hjälper företaget med bokföring och bokslut. Ingen av bankerna tog dock upp företagarens motiv till att starta företag som relevant. Inte heller företagarens riskbenägenhet nämndes under intervjuerna, vilket kan tolkas som att det inte är en variabel som bankerna vanligtvis inte behöver ta hänsyn till. Detta kan ses som överensstämmande med att Bruns och Fletcher (2008) listade denna variabel först på sjunde plats. Samtliga banker är överens om att det är viktigt för dem att förstå och tro på affärsidén. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar att banktjänstemannens förmåga att bedöma en affärsidé är något som kommer med erfarenhet. Enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) är det inte bara affärsidén i sig som bedöms, utan även hur väl den skulle fungera i sammanhanget och vilka risker som finns inom branschen. Affärsidén ska enligt Bank 4 (Personlig 37

-Analys- kommunikation, 19 mars 2012) kunna inbringa en lönsamhet. Banktjänstemannen vill därför se budgetar, prognoser och kalkyler. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) anser att budgeten måste vara rimlig och enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) kan banktjänstemannen själv korrigera budgeten om det behövs. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) hävdar att inte bara budgeten i sig är viktig för banken, utan även att kontrollera hur tidigare budgetar har följts. Vi ser detta som ett sätt för banken att övervaka företagaren, och därigenom minska informationsasymmetrin. Bruns och Fletchers (2008) kunde inte finna några belägg för att den strategiska planen spelade roll för banktjänstemännens kreditbedömning. Sargent och Young (1991) menar dock att banken bedömer den strategiska planen och företagets förmåga att kommunicera denna till externa partners. Även vårt empiriska resultat stödjer att den strategiska planen spelar roll vid banktjänstemannens kreditbedömning. Till exempel Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) ser gärna att företagaren gjort en SWOT-analys själv innan mötet med banken. Under intervjuerna beskriver bankerna att de analyserar branschen som det kreditsökande företaget verkar i. Till exempel Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) nämner att de bedömer marknaden, framtidsutsikter, konkurrenter och avtal med kunder och leverantörer. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar även att konjunkturen påverkar bankernas möjlighet och vilja att låna ut. Enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) påverkas olika branscher vid olika tillfällen i en konjunktur. Enligt Everett och Watson (1998) är det inte bara företagsspecifika variabler som påverkar risknivån för ett företag, omvärlden spelar stor roll. Enligt Bruns och Fletcher (2008) är företagets resultat under tidigare perioder samt den nuvarande finansiella ställningen de två viktigaste variablerna vid kreditbedömningen. En möjlig orsak som Bruns och Fletcher (2008) anger är att det är lätt att mäta. Enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) är poängen med kreditbedömning att bedöma ett företags återbetalningsförmåga, något som stödjs av Svensson Kling (1999). Ett sätt att bedöma återbetalningsförmågan är enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) att granska tidigare årsbokslut, för att se en trend. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar att ett företag kan ha en jättebra vinstmarginal och göra bra resultat år efter år, men binder upp pengarna i något som gör att kassalikviditeten och återbetalningsförmågan blir lidande. Dock påstår Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) att ett sämre finansiellt resultat kan uppvägas av att banken har förtroende för företagaren och affärsidén. Detta skulle kunna antyda att det vid kreditbedömning av små företag inte är det finansiella materialet som är det viktigaste. Svensson Kling (1999) menar att analys av det finansiella materialet har mindre betydelse vid kreditbedömning av små företag, jämfört med stora. Anledningen till detta är att det är svårt att få en rättvis bild av små företag utifrån traditionella nyckeltal, då balansräkningens fördelning ser annorlunda ut. Dessutom saknas det ofta historik för små företag, då de kan vara relativt nystartade (Svensson Kling, 1999). Trots detta nämner Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och 38

-Analys- Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) ett antal nyckeltal som de granskar vid kreditbedömningen, till exempel soliditet, lönsamhet och kassalikviditet. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) poängterar vikten av att företagaren inser hur soliditeten kan påverkas av till exempel utdelning, som försämrar soliditeten och i förlängningen kan påverka kreditens räntenivå. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) förklarar att det är lättare för företag att få en kredit beviljad om de har en god soliditet. God soliditet är något som mindre företag ofta har problem med, då de ofta har mindre eget kapital i grunden, enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012). Säkerheter är en central del i kreditbedömningen hos alla banker, samtliga menar att de oftast tar borgen på företagaren. Säkerheter är enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) en viktig del för att kunna minska den risk som banken utsätter sig för. Förutom att banken har en möjlighet att få tillbaka det utlånade kapitalet, visar företagaren att han eller hon också är villig att ta på sig risk. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) menar att: Har man inget borgensansvar så kan man bara ge banken nycklarna och säga att jag skiter i det här nu, ni har panten. Enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) är borgen kanske inte alltid nödvändig, men att företagaren visar vilja att ta på sig borgen väger tungt och visar att företagaren tror på företaget. Personlig borgen ses, av Svensson och Ulvenblad (1994), som ett sätt att låta företagaren känna personligt ansvar för företaget. Borgen kan även ses som ett sätt att minska den målkonflikt som Eisenhardt (1989) menar är ett av agentteorins huvudproblem. Det andra problemet som nämns är att det finns olika riskpreferenser mellan principal och agent, vilket också till viss del kan anses avhjälpas med borgensförbindelse. Om agenten utsätts för samma risk som principalen minskar det risken för opportunistiskt beteende från agentens sida (Eisenhardt, 1989). Det är även ett sätt för agenten att visa att han eller hon agerar i enlighet med principalens intresse, vilket enligt Deegan och Unerman (2011) kan ge agenten högre ersättning från principalen. Översatt till bank- företagarrelationen kan en stark säkerhet innebära en lägre ränta. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) poängterar dock att säkerheten kommer i andra hand. Banken måste tro på företaget och dess förmåga att återbetala lånet innan vi kommer så långt som att titta på eventuella säkerheter. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) förklarar även att de inte vill bygga en relation utifrån obegränsad personlig borgen. Detta stämmer väl överens med Bruns och Fletchers (2008) resultat. Bruns och Fletcher (2008) placerar säkerheter på en fjärdeplats, strax under den nuvarande finansiella ställningen och tidigare perioders resultat. När ett företag ansöker om lån för en nysatsning eller investering uttrycker Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) en önskan att även företaget satsar en del. Vid en investering lånar Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) sällan ut till 100% av beloppet. Även Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) säger att det är viktigt att företagaren själv kan och vill skjuta till kapital om det behövs. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) pekar på att Almi är ett alternativ till att finansiera en del av lånet, men Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar att: Vågar man inte själv satsa pengar så kommer inte vi att satsa pengar. 39

-Analys- Bruns och Fletcher (2008) anger att företagarens egen del i investeringen är den femte viktigaste bedömningsvariabeln för banktjänstemannen. Precis som för borgensförbindelser förs agentens och principalens intressen samman, och därför kan även låntagarens egen del i investeringen inkluderas i resonemanget kring agentteorin ovan. För att få tag på information kring det kreditsökande företaget nämner bankerna ett antal olika sätt. En av de mest grundläggande informationskällorna som nämns är kreditupplysningen. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) menar att det är det första de gör, är inte kreditupplysningen bra och de inte har en relation sedan tidigare innebär det ett problem. En annan informationskälla som används av samtliga banker är bolagsverket, för att ta del av företagets årsredovisning. Är årsredovisningen inaktuell vill Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) gärna ha tillfällig rapport som underlag. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) nämner även att information om konkurrenter hämtas via databasen Affärsdata och konkurrenternas hemsidor, för att bedöma företagets omvärld. Bankerna anger även att information som finns internt inom banken tas i beaktande, om det finns en relation sedan tidigare. Det måste inte nödvändigtvis vara en företagsrelation. Den interna informationen kan enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) vara dels intern historik eller, personliga kontakter med andra kollegor inom banken. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) förklarar att det nästan alltid är någon på kontoret som känner till den kreditsökande företagaren. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) förbereder sig genom att titta på företagets hemsida. De flesta informationskällor som Sigbladh och Wilow (2008) och Svensson Kling (1999) nämner används enligt det empiriska resultatet. Både Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) nämner till exempel att en av de viktigaste informationskällorna är företagaren själv. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) förklarar att banktjänstemannen alltid träffar den kreditsökande företagaren. Informationen härifrån har hög aktualitet, men kan vara manipulerad av företagaren (Svensson Kling, 1999). På en del punkter skiljer sig dock vår empiri från de informationskällor som Sigbladh och Wilow (2008) och Svensson Kling (1999) nämner. Ingen av de intervjuade bankerna anger att de använder media, branschorganisationer eller expertupplysningar. Enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) är det ingen idé att följa media för små företag, det skrivs för sällan om dem. Något som Hand, Lloyd och Rogow (1982) håller med om och menar att mediebevakning är sällan förekommande för små företag. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) nämner dock att de utnyttjar Affärsdata, en databas som ger tillgång till information kring enskilda företag, branscher, omvärld och mediebevakning. Ytterligare en punkt där det empiriska resultatet skiljde sig från Sigbladh och Wilow (2008) är att Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) även söker information från konkurrenters hemsidor. Revisorn är en sällan utnyttjad informationskälla enligt det empiriska resultatet. Både Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) menar att revisorer inte alltid har så bra inblick i de mindre företagen. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) hänvisar istället till att de ofta kontaktar företagets redovisningskonsulter, om sådan finns, för de har bättre inblick i löpande verksamheten. Informationen som denna grupp tillhandahåller 40

-Analys- är av något lägre aktualitet än om den hade kommit direkt från företagaren. Dock har inte denna grupp samma intresse av att manipulera informationen som företagaren (Svensson Kling, 1999). Sett till aktualiteten på den information kring finansiellt material som redovisningskonsulten kan ge, bör han eller hon nästan motsvara företagaren själv. Svensson Kling (1999) beskriver även att banktjänstemannen kan påverka företagaren genom kontakter med revisor eller redovisningskonsult. Exempel på detta ur vår empiri är när Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) beskriver att de har avstämningsmöten med revisorer för att diskutera varandras arbetsmetoder i syfte att hjälpa och påverka företagare. Ingen av bankerna har möjlighet att gå in djupare på kreditpolicyn, då det är ett internt dokument. De flesta låter oss dock förstå att policyn är tämligen detaljerad och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) berättar att tanken är att kreditbedömningen ska se likadan ut oavsett vilket Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012)kontor företagaren vänder sig till. Enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) följs kreditpolicyn hårdare vid lågkonjunkturer än högkonjunkturer. Precis som FFFS 2004:6 anger, så uppdaterar bankerna kontinuerligt sina kreditpolicys. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar dock att de hade uppe frågan om hur de skulle hantera företag utan revisor när reformen gjordes, men beslutade att inte ändra några riktlinjer på kontoret. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) tror inte heller att det kommer ske någon förändring i kreditpolicyn med dagens gränsvärden. När det gäller problem som uppstår i samband med kreditbedömningar nämner bankerna ett antal. Särskilt för små företag nämns att företagarna ofta har bristande kunskaper inom redovisning och budgetering. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) poängterar även att det är svårt för banken att känna till företagarens kunskaper. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) menar dock att små företag i hög grad lämnar bort sin redovisning till externa konsulter. Okunskapen och det bristande intresset för den ekonomiska delen av företagandet ses, enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012), även som en anledning till att bankerna upplever det svårt att få ekonomiska rapporter mellan årsboksluten från de mindre bolagen. Även Svensson och Ulvenblad (1994) kom i sin studie fram till att banktjänstemän såg ett problem med bristande kompetens inom företagsekonomi hos småföretagare. Den bristande kompetensen förklarades till viss del av att redovisningen lämnades bort, och att företagaren av den anledningen aldrig lärde sig eller hade kontroll över det ekonomiska. I vår studie såg till exempel Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) däremot inte något problem med att företagaren lämnade iväg sin redovisning, utan menade att den förmodligen blir bättre gjord och att företagaren då kan fokusera på själva verksamheten. Ytterligare ett problem som tidigare studier nämner är att det för banken är svårt att ta betalt för den ökade risk som en kredit till ett litet företag innebär (Svensson & Ulvenblad, 1994). Vid frågor om problem som är specifika för små företag är det ingen av bankerna som beskriver räntenivån till små företag. Dock beskriver Både Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) att de baserar räntenivån på vilken riskklass de bedömer att företaget är i. Riskklassen styrs enligt Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) av den information som företaget tillhandahåller banken. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) tillägger att banken aldrig väljer att ta en 41

-Analys- lägre ränta än de vill. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) påpekar att om företaget innebär en för stor risk väljer banken istället att avstå från krediten. Riskklassning utförs dock inte på alla företag, utan Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) menar att de främst gör klassificeringen på krediter över 1,3 miljoner. 5.2 Förändring till följd av slopad revisionsplikt Ur empirin kan vi urskilja att revisorn har två olika roller; en rådgivande och en granskande. Vi ser den rådgivande rollen som att företagaren har möjlighet att ta hjälp av revisorn vid kontakten med banken. Enligt Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) har banken möjlighet att diskutera kring företagets redovisning antingen via telefon eller att revisorn är med på mötet mellan bank och företagare. Denna roll, menar Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012), kan även fyllas av företagets eventuella redovisningskonsult. Enligt SRF (2012), vilket även Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) nämner, har det funnits auktoriserade redovisningskonsulter sedan 2006. Eftersom redovisningskonsulter har en mer regelbunden kontakt med företaget än revisorer, bör de ha bättre koll på den löpande verksamheten. Detta tycks enligt Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) gälla speciellt för små företag där revisorn ofta bara gör en granskning per år. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) poängterar även att om det är en redovisningskonsult som sköter företagets redovisning, som de vet är duktig och känner förtroende för, kan detta väga tyngre eller i alla fall lika tungt som en revisor. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) menar att det innebär en ökad trygghet för banken att bokslutet är reviderat. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) kallar revisionen en form av garantistämpel. Det bankerna främst lyfter fram i samband med revision är det faktum att någon annan än företagaren själv har granskat det finansiella materialet. Enligt FAR Akademi (2011) ska revisorn ha granskat ett företags årsredovisning tillräckligt ingående att han eller hon med rimlig säkerhet kan utesluta att den innehåller felaktigheter som skulle kunna påverka beslut fattade med årsredovisningen som underlag. Sett ur ett agentperspektiv så innebär revisionen att informationsasymmetrin minskar, och därmed bankens behov av egen övervakning (Jensen & Meckling, 1976; Kim et al., 2011). Den minskade övervakningen innebär minskade kostnader för banken och företaget kan i sin tur få lägre räntekostnader (Kim et al., 2011). Detta motsägs av att Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) påpekar att revisorn i dagsläget inte är en del av deras riskklassning, och därför påverkas räntan inte direkt av att företaget saknar revisor. Eftersom revision innebär en trygghet enligt samtliga banker, bör avsaknaden innebära en otrygghet. Denna otrygghet bör påverka kreditbedömningen. Samtliga banker förklarar dock att de ännu inte har någon större erfarenhet av kreditbedömning av företag utan revisor. Både Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) förklarar att ökat förtroende för företagaren minskar behovet av revision. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) påpekar att det därför är viktigt att veta vilka ekonomiska kunskaper företagaren har. Vet banken att företagaren själv är duktig på redovisning har inte revisorn samma värde och Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) menar att de kan känna sig trygga 42

-Analys- med företagaren ändå. Vidare reflekterar Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) över att kanske inte hela bolaget behöver revideras, utan att det räcker med punktinsatser, till exempel poster som lager vars värdering kan ha stor påverkan på resultatet. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) håller delvis med, men anser att det knappast är problematiskt vid de låga gränsvärden som gäller. Detta kan ur ett agentperspektiv ses som ett kostnadseffektivt sätt att minska informationsasymmetrin på de mest väsentliga delarna av det finansiella materialet (Jensen & Meckling, 1976). Eftersom revisionen har inneburit en trygghet för banken, genom att informationsasymmetrin minskas, kan det tänkas att det nu finns behov av att uppnå trygghet på andra sätt. Trots detta har det enligt bankerna inte tillkommit några bedömningsvariabler för att ersätta den förlorade revisionen. Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012), Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) samstämmer att företagaren blir viktigare, framförallt dennes ekonomiska kunskaper. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) menar att det är helheten som avgör om företaget behöver revisor eller inte. Har banken och företaget till exempel en relation sedan tidigare och en historik kan detta påverka om revisorn ses som nödvändig. Dock hävdar Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) att banken alltid har makten på sin sida och kan därmed ställa krav på företagaren om banken inte känner sig trygg med beslutsunderlaget. Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) påpekar även att revision av material kan komma att krävas om banktjänstemannan känner sig osäker på det finansiella materialet som företaget presenterar. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) går så långt som att säga att avsaknaden av revision kan ha otrolig negativa konsekvenser för företaget, om banken inte känner sig trygg. Att ha revision trots att företaget inte har krav på sig menar Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) inte bara innebär en trygghet för banken, utan även sänder positiva signaler, det ökar intrycket av seriositet hos företagaren. Landström (2003) menar att banker generellt ser större risk vid krediter till små företag. Enligt Pettit och Singer (1985) beror det på att informationsasymmetrin är högre i bankers relation till små företag. Trots detta verkar inte studiens banker anse att det är något större problem, främst på grund av att det handlar om såpass små företag och små krediter. Flertalet av bankerna tror dock att det hade varit besvärligare om de högre gränsvärdena hade antagits, då hade fler av deras kunder påverkats och det hade handlat om större belopp. Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) tror dock att de flesta företag av den storkleken ändå hade valt att behålla revisorn. Eftersom Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) riskklassar företag först vid krediter över 1,3 miljoner, blir det aktuellt i högre utsträckning om företaget har en balansomslutning på närmare 41,5 miljoner istället för dagens gränsvärde på 1,5 miljoner (SOU, 2008:32). Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) tror att i det läget kunde vara aktuellt att ha förekomsten av revisor som en parameter i riskklassningen av bolaget, vilket hade kunnat påverka till exempel räntenivå. Samtliga banker menar att det inte skett några förändringar i bankernas kreditpolicy till följd av den slopade revisionsplikten. Bankernas åsikt om den avskaffade revisionsplikten är tämligen snarlika. Ingen av bankerna kan se att avskaffandet skulle ge bankerna några fördelar. De tror inte 43

-Analys- heller att det kommer innebära några nackdelar i form av till exempel kostnadsökningar, även om Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) tror att de skulle kräva in tätare rapporter skulle det innebära en marginell kostnadsökning. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) ser tätare uppföljningar som ett direkt incitament till att råda företagat att ta tillbaka revisorn. Även om det innebär fördelar för de företag som väljer att avstå från revision menar Bank 1 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) och Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) att dessa företag utöver kostnaderna måste ta hänsyn till vad de går miste om i form av till exempel trygghet. I dagsläget har få av bankernas kunder har valt bort revisorn. Utan revision upplever Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) en större risk för både medvetna och omedvetna fel, men tror att detta kommer att bli marginellt. Även Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) uttrycker oro för att redovisningskvaliteten kan bli lidande. 44

-Slutsats och diskussion- 6. Slutsatser I kapitlet presenteras en avslutande diskussion samt våra slutsatser om hur den slopade revisionsplikten har påverkat bankers kreditbedömning. Avslutningsvis framförs förslag på fortsatt forskning inom ämnesområdet. 6.1 Slutdiskussion I inledningen av vår studie ställde vi oss frågan: Hur har bankernas kreditbedömning av små företag påverkats, med hänsyn till den slopade revisionsplikten? Utifrån vårt empiriska material vill vi hävda att förändringen som skett är marginell. Även om kreditbedömningen påverkas av att alla företag inte längre har revision, har ingen av bankerna i studien ändrat i sin kreditpolicy. Detta betyder att det inte skett någon central förändring, utan det är upp till varje lokalt bankkontor att själva avgöra hur den slopade revisionsplikten påverkar kreditbedömningen. Eftersom kreditpolicyn inte beskriver hur kreditbedömningen ska gå till om företaget saknar revisor, är risken högre att olika bankkontor behandlar frågan olika. Från Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) förstår vi dessutom att revisorn i dagsläget inte heller påverkar deras riskklassning. Utifrån bankernas oförändrade kreditpolicys och Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012):s oförändrade riskklassning kan vi anta att bankerna i studien inte fäster någon större vikt vid den slopade revisionsplikten. Som vi ser det finns det två anledningar till detta. För det första är de företag som berörs av reformen är små, och därmed rör det sig om små krediter. Ett företag med balansomslutning under 1,5 mkr får inte hur stora krediter som helst, då vi utifrån empirin har förstått att soliditeten är viktig för bankerna. Dessutom kan en större kredit leda till att företaget går över gränsen och blir revisionspliktigt. Det faktum att Bank 3 (Personlig kommunikation, 15 mars 2012) börjar med riskklassning först vid krediter över 1,3 mkr tyder på att krediter under detta belopp betraktas som en mindre risk för banken. Detta går emot agentteorin, enligt vilken små företag innebär en större informationsasymmetri för bankerna än stora företag (Petit & Singer, 1985). Information om små företag är i allmänhet mer svårtillgänglig, vilket innebär en större risk för banken. För det andra är det få företag utan revision som ansöker om kredit, detta trots att det tio månader efter reformen var 34 000 företag som valt bort revisorn. Idag lär det dessutom vara ännu fler företag som slopat revisorn. Vi tror att en anledning till detta är att en stor andel av de företag som väljer att slopa revisionen inte har för avsikt att söka kredit. I kreditbedömningen har revisorn varit en garant för att det finansiella materialet stämmer och bankerna har haft möjlighet att ta kontakt med revisorn för att diskutera kring företaget. Det vi anser att banken går miste om vid avsaknad av revisor är dels en reviderad årsredovisning, dels möjligheten till att få mer ingående information om företagets finansiella material. Dock poängterar flera av bankerna att revisorn har begränsad insyn när det gäller små företag. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) menar istället att banken hellre tar kontakt med företagets redovisningskonsult, som ofta har en bättre insikt i den löpande verksamheten. Sett ur bankens synvinkel kanske därför redovisningskonsulter är ett bättre alternativ jämfört med revisor som rådgivare i små företag. Utifrån detta resonemang är det för bankerna främst den reviderade årsredovisningen som påverkas av den slopade revisionsplikten. 45

-Slutsats och diskussion- Bankerna vi intervjuat trycker på vikten av att känna förtroende för företaget. Vi upplever att det är lika centralt efter reformen som innan att känna förtroende för företaget. Utan en revisor måste förtroendet för det finansiella materialet komma någon annanstans ifrån. Förtroendet kan uppnås på olika sätt. Använder företaget sig av en redovisningskonsult behöver banken känna till denna, samt känna sig trygg med hans eller hennes kompetens. Utför företagaren bokföringen själv behöver banken känna sig trygg med företagarens egen ekonomiska kompetens. Dock upplever flera av bankerna att småföretagare ofta saknar den ekonomiska kompetensen, eller att det är svårt att få en uppfattning om ifall de besitter den. Det handlar dock inte enbart om att känna förtroende för företagarens eller redovisningskonsultens ekonomiska kompetens. Bankerna behöver kunna känna förtroende för affärsplanen, det finansiella materialet och företagarens förmåga att driva företaget. Företagaren kan även ge bankerna en trygghet genom att med hjälp av borgensförbindelser och egna insatser visa att han eller hon är villig att satsa på företaget. Säkerheter i sig kommer i andra hand, utnyttjandet av dem förutsätter att företaget inte kan återbetala. Dock uttrycker flera av bankerna att företagarens vilja att ge säkerheter inger förtroende. Följaktligen verkar förtroendet vara beroende av en kombination av bedömningsvariabler. Det är enligt Bank 2 (Personlig kommunikation, 12 mars 2012) upp till företagaren att få banken att känna sig trygg med krediten. Känner inte banken förtroende för företaget kan det bli aktuellt att kräva att företaget ska ha revisor för att få kredit. Ett par av bankerna menar att revision inte nödvändigtvis måste inkludera hela företaget, utan att punktinsatser kan räcka. Med anledning av detta verkar det som om den av banken upplevda informationsasymmetrin minskar i takt med att förtroendet för företagaren ökar. Vi upplever att om bankerna känner förtroende för företaget och företagaren som helhet, minskar behovet av den kontrollfunktion som revisorn innebär för banken. Efter det att revisionsplikten har slopats upplever vi att redovisningskonsulten har fått spela en större roll, Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) nämner dessutom att företag av den här storleken nästan alltid har hjälp med redovisningen. Flera av de intervjuade bankerna uttryckte att revisorer har mindre insyn än redovisningskonsulter i de små företagens verksamhet. Ett problem som togs upp av bankerna vi intervjuat är dock svårigheten att bedöma en redovisningskonsults ekonomiska kompetens. Det stora kompetensspannet är den största anledningen till att redovisningskonsulter inte kan ersätta den trygghet en revisor innebär är, enligt flera av bankerna. 2006 påbörjades arbetet med att auktorisera redovisningskonsulter (SRF, 2012). En förutsättning för att bankerna ska känna trygghet med redovisningskonsultens kompetens är alltså att arbetet med att utveckla kvalitetsäkringen av redovisningskonsulter fortsätter. Även om redovisningskonsulter och revisorer har olika syften och arbetsuppgifter, tror vi att förekomsten av en redovisningskonsult innebär ett minskat behov av revision. Det ska bli intressant att se hur framtiden blir för revisorer och redovisningskonsulter. Bruns och Fletchers (2008) studie utfördes några få år innan avskaffandet av revisionsplikten, och visar på ett stort fokus på företagens finansiella material. I vår studie har vi fått uppfattningen av att företagaren är den mest centrala variabeln vid kreditbedömningen. Det inkluderar Bruns och Fletchers (2008) variabler kompetens inom affärsområdet såväl som VD:s erfarenhet. Orsaken till vår uppfattning är att under de intervjuer vi haft har det finansiella materialet inte upptagit någon längre tid. Det skulle kunna vara ett tecken på att banktjänstemännen inte anser att det är 46

-Slutsats och diskussion- viktigt. En annan orsak skulle kunna vara att det tar upp mindre tid av kreditbedömningen, då det är lätt att mäta, och av den anledningen inte fick någon större plats under intervjuerna heller. Ytterligare en orsak kan vara att många av de små företagen är relativt nystartade, och har således mindre finansiellt material som banktjänstemannen kan ta del av. En annan avvikelse mellan vår studie och Bruns och Fletcher (2008) är affärsplanens betydelse. Avvikelsen mot Bruns och Fletchers (2008) studie skulle kunna bero på att de undersökte större företag än vi. Det faktum att ett företag blivit stort skulle till exempel kunna tyda på att företaget har haft framgång med sin strategiska plan, medan mindre företag har mer att bevisa för banktjänstemannen. Bank 4 (Personlig kommunikation, 19 mars 2012) uttrycker även att det inte hjälper att ha en bra affärsplan om inte företagaren är rätt person att genomföra den, vilket återigen visar på företagarens betydelse. Reformen tycks inte besvära bankerna nämnvärt. Vi tror dessutom att det ligger i politikers intresse att fortsätta minska den administrativa bördan för de svenska företagen, i enlighet med det Europeiska rådets ambition för att stimulera Europas ekonomi (SOU, 2008:32). Med anledning av detta är det inte osannolikt att gränsvärdena i Sverige kommer att höjas. Detta skulle leda till att ytterligare företag skulle få slopa revisionen. Ökat antal företag utan revision skulle kunna leda till åtgärder från bankernas sida. I vår empiri tror flera av bankerna till exempel på förändringar i kreditpolicy och riskklassning, om gränsvärdena ökar. Sådana åtgärder skulle möjligtvis hindra företag med behov av krediter från att avskaffa revisionen. Vi kan i vår studie se att avsaknaden av revision har påverkat kreditbedömningen av små företag, om än i begränsad utsträckning. Ingen av bankerna kan se att slopandet av revisionsplikten har gett dem några fördelar, dock kan de inte heller se att det skulle medföra några nackdelar i form av ökade kostnader för deras del. Bankerna verkar inte anse att reformen än så länge är tillräckligt betydelsefull för att förändra i kreditpolicyn, något som kan ändras om gränsvärdena ökar. Det är dock viktigt att ha i åtanke att graden av förändring påverkas av konjunktursläget, vid lågkonjunkturer är bankerna hårdare vid kreditbedömning. Det centrala för bankerna vid kreditbedömning av små företag verkar vara behovet av att kunna känna förtroende för företaget, med eller utan revisor. 6.2 Förslag till framtida forskning Som förslag till framtida forskning tycker vi att det skulle vara intressant med en studie som genom en kvantitativ ansats undersöker kreditbedömningsvariablernas inbördes förhållande. Bruns och Fletchers (2008) utförde en studie där bedömningsvariabler rangordnades. Det skulle vara spännande att se en studie i samma stil, men utförd på små företag efter den slopade revisionsplikten. Vi har gjort en kvalitativ studie för att få en djupare förståelse för fenomenet. Eftersom det är en kvalitativ studie och eftersom bankerna inte har gjort några förändringar i kreditpolicyn till följd av reformen, är det svårt att göra några generaliseringar utifrån vår empiri. Därför föreslår vi att det görs en kompletterande kvantitativ studie på ämnet. Några av bankerna uttryckte farhågor för att redovisningskvaliteten skulle bli lidande av att företagen inte längre hade revisor. Om några år skulle det vara intressant att 47

-Slutsats och diskussion- undersöka huruvida de upplever att deras farhågor har besannats. En av respondenterna menade att redovisningen hos enskilda näringsidkare är betydligt rörigare och svårtolkad än den för aktiebolag. Att aktiekapitalet har sänkts från 100 tkr till 50 tkr har medfört att flera enskilda näringsidkare har ombildat till aktiebolag. Kan detta leda till en försämrad redovisningskvalitet, då de dessutom inte har krav på revisor? 48

-Källförteckning- 7. Källförteckning Arbnor, I., Bjerke, B. (1994). Företagsekonomisk metodlära. Lund: Studentlitteratur. Ax, C., Johansson, C. & Kullvén, H. (2007) Den nya ekonomistyrningen. Malmö: Liber AB. ABL 2005:551. Aktiebolagslag. Stockholm: Justitiedepartementet Backman, J. (2007). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Berger, H.S. (1997/1998). One risk manager s approach. Commercial Lending Review, Vol. 13, nr. 1, s. 72 4. Blackwell, D. W., Noland, T. R., Winters, D. B. (1998). The value of auditor assurance: Evidence from loan pricing. Journal of Accounting Research, Vol. 36, Nr. 1, s. 57-70. Bolagsverket. (2012). Årsredovisning för aktiebolag, Hämtad 5 februari, 2012 från http://www.bolagsverket.se/arsredovisningar/arsredovisning_for_aktiebolag/ Bruns, V. (2004). Who receives bank loans? A Study of lending officers assessments of loans to growing small and medium-sized enterprises. Doktorsavhandling. Bruns, V., Fletcher, M. (2008). Banks risk assessment of Swedish SMEs. Venture Capital: An International Journal of Entrepreneurial Finance, Vol. 10, Nr. 2, s. 171 Börsvik, H. (2008). Positivt för alla parter med efterfrågestyrd revision. Balans. Vol. 34, Nr. 5, s. 6-7. Choo, C. (1999). The Art of Scanning the Environment. Bulletin of the American Society for Information Science. February/March. s. 21-24. Chow, C. W. (1982). The Demand for External Auditing: Size, Debt and Ownership Influences. The Accounting Review, Vol. 57, Nr. 2 s. 272-291. Collis, J., Jarvis, R. & Skerratt, L. (2004). The demand for audit in small Companies in the UK. Accounting and Business Research, Vol. 34 Nr. 2, s. 87-100. Danielsson, C. (2010). Reformen påverkar inte bankerna utlåning. Balans. Vol. 36, Nr. 5. Deegan, C., Unerman, J. (2011) Financial Accounting Theory, Second European Edition. McGraw-Hill Education (UK) Limited. Eisenhardt, K. M. (1989). Agency Theory: An Assessment and Review. The Academy of Management Review, Vol. 14, Nr. 1, s. 57-74. Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2012). Metodpraktikan - Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Norstedts juridik. Everett, J., & Watson, J.(1998) Small Business Failure and External Risk Factors. Small business Economics, Nr 11, s. 371-390. 49

-Källförteckning- FAR. (2008, december). Bankerna varnar för att företagens kreditkostnader ökar utan revision, Hämtad 2 februari, 2012 från http://www.bolagsfakta.se/pressreleaser/visa/pressrelease/70637/bankernavarnar-for/index.php FAR Akademi (2011). Fars samlingsvolym: Revision 2011. Far Akademi. FFFS 2004:6 Finansinspektionens allmänna råd om kreditriskhantering i kreditinstitut och värdepappersinstitut. Stockholm: Finansinspektionen. Finansinspektionen. (2012). Det gör FI - Finansinspektionen, Hämtad 9 april, 2012 från http://www.fi.se/om-fi/verksamhet/det-gor-fi/ Gómez-Guillamón, A. D. (2003). The usefulness of the audit report in investment and financing decisions. Managerial Auditing Journal, Vol. 18, Nr. 6/7, s. 549-559. Hallin, G., Sandén, P. och Strenger, T. (2008). Revision, förtroende och krediter En undersökning av bankernas uppfattning om revisionens betydelse vid kreditgivning, Sweco Eurofutures. Hand, J.H., W.P. Loyd, & R.B. Rogow. (1982). Agency relationships in the close corporation. Financial Management Vol. 11, nr. 1, s. 25 30. Jacobsen, D. I. (2002). Vad, hur och varför? Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen. Lund: Studentlitteratur. Jensen, M.; Meckling, W. (1976). Theory of the Firm: Managerial Behavior, Agency Costs and Ownership Structure, Journal of Financial Economics, Vol. 3, Nr. 4, s. 305-360. Justesen, L. & Mik-Meyer, N. (2012). Kvalitativa metoder Från vetenskapsteori till praktik. Lund: Studentlitteratur. Kim J.-B., Simunic, D. A., Stein, M. T. & Yi C. H. (2011). Voluntary Audits and the Cost of Debt Capital for Privately Held Firms: Korean Evidence. Contemporary Accounting Research, Vol. 28, Nr. 2, s. 585-615. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Landström, H. (2003). Småföretaget och kapitalet. Svensk forskning kring små företagsfinansiering. Kristianstad: SNS Förlag. Magnusson, J. (2007). Vem ifrågasätter företagens information när revisorn är borta?. Balans. Vol. 33, Nr. 8-9. Pettit Richardson, R., Singer F., R. (1985). Small Business Finance: A Research Agenda. Financial Management. Vol. 14, Nr. 3, s. 47. Proposition 2009/10:2004. En frivillig revision. Stockholm: Regeringen. Sargent, M., & J.E. Young. (1991). The entrepreneurial search for capital: A behavioural science perspective. Entrepreneurship and Regional Development, Vol. 3, s. 237 52. 50

-Källförteckning- Sigbladh, R. & Wilow, S. (2008). Kredithandboken En praktisk vägledning i kreditarbetet. Norstedts juridik. SOU 2008:32. Avskaffande av revisionsplikten för små företag. Stockholm: Regeringen. SRF. (2012). Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Hämtad 6 maj, 2012 från http://www.srfkonsult.se/portal/page/portal/srf/medlem/bli_medlem/auktoriserad_r edovisningskonsult Stiglitz, J.E., & A. Weiss. (1981). Credit rationing in markets with imperfect information. American Economic Review, Vol. 71, Nr. 3, s. 393 410. Storey, D. (1994). Understanding the small business sector. London: International Thompson Business Press. Svenska Bankföringen. (2001). Bank- och finansstatistik 2000. Stockholm: Svenska Bankföreningen. Svenska Bankföringen. (2011). Bank- och finansstatistik 2010. Stockholm: Svenska Bankföreningen. Svensson, B., (2003). Redovisningsinformation för bedömning av små och Medelstora företags kreditvärdighet. Uppsala: Universitetstryckeriet. Svensson Kling, K. (1999). Credit intelligence in banks Managing Credit Relationships with Small Firms. Doktorsavhandling. The institute of economic research, Lund university. Svensson, K., Ulvenblad, P-O. (1994), Bankmäns hantering av krediter till små företag en studie ur ett informationshanteringsperspektiv. Licenciatuppsats. Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Van der Heijden, K. (1997). Scenarios, Strategies and the Strategy process. Nijenrode Research Paper Series, Vol 1. Zaheer, A.; McEvily, B.;Perrone, V. (1998). Does Trust Matter? Exploring the Effects of Interorganizational and Interpersonal Trust on Performance. Organization Science, Vol. 9, Nr. 2, s. 141-159. 51

-Bilagor- Bilaga 1 Intervjuguide - Vår version Inledande frågor Vill du och banken vara anonym? Vad har du för arbetsuppgifter på banken? Hur länge har du varit anställd? Kreditbedömning för små företag Beskriv hur kreditbedömningsprocessen ser ut för en ny kund till banken. Vilka problem kan uppstå vid kreditbedömning för små företag? o Hur ser ni på att ni förväntas låna ut till företag för att hjälpa samhället men samtidigt förväntas hantera andras pengar på ett ansvarsfullt sätt. o Kan det någon gång vara problem att kunna ta betalt för den risk som små företag innebär? Vilka bedömningsfaktorer anser ni vara viktigast vid kreditbedömning av små företag och varför? o Personen o Affärsplanen o Finansiella materialet o Säkerheterna Vilka informationskällor använder ni vid kreditbedömningen? o Är några informationskällor viktigare/mindre viktiga för små företag? o Finns det speciella svårigheter i att få tag på relevant information för små företag? Har ni en kreditpolicy som ni utgår ifrån vid kreditbedömning? o Hur detaljerad är den vid kreditbedömning för små företag? o Hur integrerad är policyn i det praktiska arbetet? Revisionsplikt Vad innebär det för er att ett företag har revision? o Hur används revisorn och revisionsberättelsen? Vad innebär det för er att ett företag inte har revision? o Skillnader vid bedömning? o Skillnader vid informationsinsamling? o Blir andra informationskällor viktigare? Beskriv vilka förändringar som gjorts i kreditbedömningen till följd av revisionspliktsavskaffandet o I kreditpolicy 52

-Bilagor- o I det praktiska arbetet, har det försvårats? Vilka risker ser ni med avskaffandet av revisionsplikten? o Att företaget vilseleder o Okunskap hos företaget Vilka fördelar ser ni med avskaffandet av revisionsplikten? Har era kostnader påverkats av avskaffandet? o Vid ökade kostnader, hur kompenseras detta? Vad anser ni om avskaffandet av revisionsplikten? o Vad anser ni om gränsvärdena, i det ursprungliga förslaget var de betydligt högre? balansomslutning 41,5 miljoner kronor, nettoomsättningen 83 miljoner kronor, anställda 50. 53

-Bilagor- Intervjuguide Bankernas version Inledande frågor Vill du och banken vara anonym? Vad har du för arbetsuppgifter på banken? Hur länge har du varit anställd? Kreditbedömning för små företag Beskriv hur kreditbedömningsprocessen ser ut för en ny kund till banken. Vilka problem kan uppstå vid kreditbedömning för små företag? Vilka bedömningsfaktorer anser ni viktigast vid kreditbedömning av små företag och varför? Vilka informationskällor använder ni vid kreditbedömningen? o Är några informationskällor viktigare/mindre viktiga för små företag? o Finns det speciella svårigheter i att få tag på relevant information för små företag? Har ni en kreditpolicy som ni utgår från vid kreditbedömning? o Hur detaljerad är den vid kreditbedömning av små företag? o Hur integrerad är policyn i det praktiska arbetet? Revisionsplikt Vad innebär det för er att ett företag har revision? Vad innebär det för er att ett företag inte har revision? Beskriv vilka förändringar som gjorts i kreditbedömningen till följd av revisionspliktsavskaffandet o I det praktiska arbetet o I kreditpolicy Vilka risker ser ni med avskaffandet av revisionsplikten? Vilka fördelar ser ni med avskaffandet av revisionsplikten? Hur har era kostnader påverkats av avskaffandet? Vad anser ni om avskaffandet av revisionsplikten? o Vad anser ni om gränsvärdena? 54