Telemeddelande (A) Sid. 1(14) Mnr BOGO/20070625-2 2007-06-15 Bogotá, D.C. Lisa Minell Praktikant UD-AME Dnr 58 Narkotikarapport Sammanfattning Narkotikaproduktionen i Colombia fortsätter att vara den högsta i världen med ca 70 procent av marknaden och positionen som världens största kokainproducent är fortsatt ohotad. Trots att bekämpningen av narkotika genom besprutning av kokafält fortsätter att slå rekord i antal besprutade hektar minskar vare sig produktionen, konsumtionen eller priserna i världen nämnvärt. Renheten i kokainet har dessutom blivit högre. Antalet odlade hektar minskade enligt UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) med nio procent mellan åren 2005 och 2006. Medelstorleken på kokafälten har blivit mindre vilket försvårar arbetet med att utrota kokan. Den enskilt starkaste aktören i narkotikahandeln i Colombia är gerillagruppen FARC- EP (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia- Ejército del Pueblo). Även gerillagruppen ELN (Ejército de Liberación Nacional) har blivit en mer betydande aktör narkotikaproduktionen. Tidigare var den paramilitära gruppen AUC (Autodefensas de Colombia) en mycket stark aktör, men denna grupp avmobiliserades mellan år 2003 och 2006. Dock har AUC:s avmobilisering inte inneburit några större förändringar i producerat kokain eller odlade hektar koka. Förutom dessa större grupper agerar även ett stort antal småkarteller, de som ej avmobiliserades från AUC samt nya väpnade grupper starkt kopplade till narkotikahandeln på marknaden. Även mexikanska karteller har gjort inträde på marknaden och tagit över en del av verksamheten. Kokainkonsumtionen i Colombia har ökat en aning men är fortfarande förhållandevis låg. Konsumtionen i Europa och USA är relativt konstant dock med en liten ökning i Europa och minskning i USA. Transportvägarna för smuggling av narkotika har förflyttats till att i större omfattning gå via Centralamerika i stället för Karibien till USA och via Västafrika istället för direkt över Atlanten till Europa. Colombia är det andra landet i världen när det gäller biologisk mångfald. En av tio arter bland växter och djur finns representerade i landet. Detta gör naturen extra känslig och narkotikabekämpningen utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Även de colombianska medborgarna påverkas i hög grad av den utbredda narkotikahandeln. Bland annat i form av tvångsförflyttning, till följd av den interna väpnade konflikten, som har gjort Colombia till det land i världen med näst flest internflyktingar. Förutom detta finns det även klagomål och undersökningar som visar på gyfosatbesprutningarnas negativa påverkan på människor och miljö genom till exempel eksem och skador på legala grödor.
2(14) 1. Narkotikaproduktionen i siffror I Colombia pågår sedan 1964 in intern väpnad konflikt. Början till konflikten har inte sin grund i narkotikahandeln utan snarare i sociala ojämlikheter. Dock har narkotikaproblematiken sedan kokainets inträde i Colombia på 1980-talet blivit ett starkt bränsle till konflikten. I dag är Colombia världens främsta kokainproducent och står för ca 70 procent av världsmarknaden. Koka odlas även i Peru och Bolivia vilka står för 20 respektive 10 procent av produktionen i världen. Enligt beräkningar från UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) för år 2006 har antalet odlade hektar med koka minskat i Colombia med drygt nio procent jämfört med året innan. Det totala antalet hektar odlad koka beräknas vara 78 000 år 2006 vilket innebär en minskning med 8000 hektar i jämförelse med år 2005. UNODC räknar dock med en felmarginal på 10 procent i sina undersökningar varför antalet hektar kokaodlingar kan ses som relativt stabilt då de senaste tre årens förändringar ligger inom denna. ONDCP (White House Office of National Drug Control Policy) i USA räknar emellertid med en ökning på nio procent. Antal odlade hektar uppskattas av dem vara 157 000 år 2006 med en ökning på 13 000 hektar jämfört med året innan. Den stora skillnaden mot UNODC:s siffror förklaras med att olika metodik används. Den colombianska regeringen har uppmanat de två att komma fram till gemensamma mätningsmetoder för att bättre bistå landet i narkotikabekämpningen. Trots att antalet odlade hektar med koka enligt UNODC:s beräkningar är mindre än 50 procent av vad det var år 2000, då de högsta siffrorna registrerades i Colombia (163 000 hektar), har inte produktionen minskat särskilt mycket över åren. År 2000 beräknades kokainproduktionen ligga runt 695 ton medan den beräknades ligga mellan 600 och 640 ton år 2006. Förklaringen till detta är främst att skördarna antas ha blivit mer produktiva på grund av förädlade plantor och mer effektiva framställningsmetoder. Det finns även bedömare som menar att det kan finnas kokain lagrat och att mängden på marknaden därför kan hållas relativt konstant. Minskningen i hektar från år 2000 anses vara ett resultat av besprutningarna. Dock har minskningen stagnerat kraftigt under de senaste åren. Produktionen av kokain har, enligt UNODC, minskat något under år 2006 jämfört med år 2005, men ligger fortfarande på mellan 600 och 640 ton. Av den årliga kokainproduktionen går ca 60 procent till marknaden i USA och 40 procent till den Europeiska marknaden. Årligen beräknas Sydamerika producera runt 900 ton kokain (vilket även är siffran för hela världen). Produktionen i Colombia beräknas vara värd ca 679 miljoner USD vilket motsvarar 0.5 procent av landets BNP år 2006. Bland regionerna i Colombia ligger Meta- Guaviare på första plats och står trots en minskning på 21 procent för 26 procent av landets totala odlade
3(14) hektar koka. Jämfört med år 2005 har odlingarna i Putumayo- Caquetá ökat mest, med 37 procent. Kokaodlingarna är väl utbredda i landet och beräknas finnas i 23 av Colombias 32 regioner. När det gäller vallmoodlingar för heroinproduktion har de minskat kraftigt och UNODC anser att det i fortsättningen inte längre är nödvändigt att fortsätta med dessa mätningar. Vallmon växer på 1700-3000 meters höjd, fälten är små i storlek samt odlas oftast blandad med lagliga grödor och är på grund av detta mer svårkontrollerad än koka. Grödan introducerades på 80- talet då kaffepriset gick ner och Colombia stod år 2005 för en procent av heroinproduktionen i världen. År 2006 utgjorde odlingarna med vallmo ca 1023 hektar gentemot ca 1950 året innan. Opiumvallmo ger endast två skördar per år och är inte lika tålig och lättodlad som kokan och utrotningen har därför varit mer lyckosam och beständig än i fallet med kokan. Vallmon som används till heroinframställning odlas främst i Afghanistan som står för ca 90 procent av världens produktion. Även marijuanaodlingarna som introducerades redan på 60-talet har minskat så pass mycket att det inte längre anses nödvändigt att göra mätningar. Colombia har fortsatta problem med bristande statlig närvaro i flera av landets regioner. Det har förbättrats till viss del under de senare åren men är fortfarande bristfällig på många platser. Detta är en faktor som försvårar kampen mot kokaodlingarnas spridning och förflyttning. 2. Aktörer De illegala väpnade grupperna spelar en central roll i Colombias narkotikahandel. Den mest betydande aktören är för närvarande gerillagruppen FARC-EP (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia- Ejército del Pueblo). Tidigare spelade även de numera avväpnade paramilitärerna i AUC (Autodefensas de Colombia) en betydande roll. ELN:s (Ejército de Liberación Nacional)del i narkotikahandeln har på senare år ökat och även de börjar bli en betydande aktör. Förutom dessa väpnade grupper domineras även narkotikahandeln av ett antal mindre karteller och nya illegala väpnade grupper. Narkotikahandeln fungerar som ett starkt bränsle för den interna väpnade konflikten i landet. Genom handeln med narkotika kan aktörerna förse sig med vapen, ammunition och avancerad teknisk utrustning. Pengatvätt är vanligt förekommande för att slussa ut vinsterna från narkotikan i samhället. De illegala väpnade grupperna har inte egna distributionsnät för att tvätta pengar utan anlitar grupper som är specialiserade på penningtvätt för detta syfte. FARC-EP FARC-EP är den största gerillagruppen i Colombia och även globalt sett. Gruppen har funnits till sedan 1964 och har idag uppskattningsvis 15 000 soldater, varav många är barn. Gerillan startade som en vänsterrörelse med en
4(14) marxist-leninistisk grund. Den förespråkade strukturella och sociala förändringar i samhället, bland annat genom jordreform, för att utplåna ojämlikheterna i Colombia. Endast en liten del av den colombianska befolkningen tror dock att dessa motiv ligger bakom gerillans aktiviteter i dag. En undersökning genomförd av den enskilda organisationen INDEPAZ (Instituto de Estudios para el Desarrollo y la Paz) visar att endast 2,6 procent av colombianerna tror att gerillan försöker förbättra landet och endast 1,5 procent tror att den kämpar för de fattigaste i landet. Sedan 1980-talet har organisationen varit inblandad i landets narkotikaproduktion. Det började med beskattning av handeln men gick snabbt över till ett deltagande i hela produktionskedjan och kontroll över kokaodlingsområden. Idag beräknas FARC-EP ha inkomster mellan 580 miljoner och en miljard USD årligen i huvudsak på narkotikahandel. Gerillan finansierar även krigföringen genom andra illegala aktiviteter såsom kidnappning och utpressning. År 2006 utförde FARC-EP inga större offensiver men visade att de har kapacitet att göra det. Till exempel anföll de polishuset och banken i Tierradentro (i regionen Córdoba) med 800 gerillasoldater. I attacken dödades 17 poliser. Den colombianska regeringen presenterade år 2007 en ny strategi (Plan Victory) för att bekämpa gerillan. Ett av målen med strategin är att få FARC- EP till förhandlingsbordet innan år 2010, dock står det inte klart hur detta mål skall nås. Regeringen släppte i juni 2007 ca 150 FARC- medlemmar ur fängelset med motiveringen att det är en humanitär gest. Målet är att få FARC-EP att släppa de kidnappade. Frisläppandet hade dock inte föregåtts av förhandlingar och har avvisats från FARC:s sida, som menar att det är en rökridå regeringen lagt ut för att kunna släppa fängslade politiker med kopplingar till paramilitären. Efter att FARC-EP år 2002 blev av med sitt frizonsområde på 42 000 km² har gränstrakterna till grannländerna blivit deras nya tillflykt. Ecuador och Venezuela vägrar gemensamma militära insatser med Colombia. Panama har ingen armé och Peru tacklar den egna gerillagruppen Sendero Luminoso. Endast Brasilien har visat intresse för insatser i gränsregionerna. FARC-EP har flyttat mycket av sin verksamhet till Nariño, på gränsen till Ecuador, vilket är ett av de områden i Colombia med flest kokaodlingar. FARC- EP finns närvarande i 128 kommuner där det finns odlingar av koka (totalt är de närvarande i 428 kommuner av landets 1098 kommuner). Gerillan rör sig i mindre grupper och har visat sig vara mycket flexibel. ELN ELN är den andra större gerillagruppen i Colombia. Den bildades år 1965 inspirerad av marxism- leninism och den kubanska revolutionen. Sedan december 2006 för ELN explorativa samtal med regeringen för eventuella fredsförhandlingar och tros vara relativt nära ett avtal om eldupphör. Gerillagruppen beräknas idag ha ca 2900 man i sina led enligt statistik från det
5(14) colombianska försvarsministeriet. Dock är dessa siffror oprecisa och det finns även uppgifter om att ELN skulle ha så mycket som 10 000 man i sina led inklusive medhjälpare etc. ELN beräknas vara närvarande i 63 kommuner där det odlas koka (totalt närvarande i 228 kommuner). ELN har historiskt sett aktivt valt att inte involvera sig alltför mycket i narkotikahandeln för att bevara de ideologiska grunderna. Dock har under senare tid registrerats en ökning i ELN:s kopplingar till narkotikabranschen. Vissa fronter har allierat sig med lokala narkotikahandlare genom upplåtelse av land och skydd i utbyte mot vapen, ammunition och pengar. I december 2006 förklarade en av de högre ledarna inom FARC- EP krig mot ELN. Detta har lett till ett flertal större sammanstötningar grupperna emellan och har inneburit förluster på över 500 man för båda grupperna under första halvan av år 2007. Offensiver från FARC-EP och regeringsstyrkorna har inneburit ett hårt tryck mot ELN som har försvagats. ELN finns idag närvarande i fler zoner med kokaodlingar varför narkotikan misstänkts utgöra en allt större del av ELN:s inkomster. Jämfört med FARC-EP och tidigare AUC så spelar ELN en marginell roll i narkotikahandeln. Officiellt förnekar gruppen helt inblandning i produktionen av koka och känns endast vid beskattning av narkotikahandeln i vissa fall, utan egen direkt inblandning. Beräkningar från 2005 visade på en åttaprocentig försörjning av gerillan från narkotika och att de största intäkterna kommer från kidnappning och utpressning. AUC Innan avmobiliseringen av paramilitären, som avslutades år 2006 med drygt 30 000 avväpnade paramilitärer, var AUC i allra högsta grad inblandad i narkotikahandeln. Expansionen av paramilitären under slutet av nittiotalet kunde bland annat härledas till områden där det odlades koka. Paramilitären tros även ha kontrollerat nyckelrutter för transport, främst längs Colombias norra kust, samt varit inblandad i odlingen och produktionen av kokain. Paramilitären växte delvis fram som ett resultat av den ökade handeln med narkotika. Många av de paramilitära grupperna startade som privata arméer för att skydda Cali- och Medellinkartellerna under 1980-talet. Andra grupper bildades som ett svar på vänstergerillans utbredning i landet samt som skydd för lokala makthavare och markägare. År 1997 samlades grupperna under betäckningen AUC. Avmobiliseringen av paramilitären har, i motsats till vad som förväntades innan avväpningen, inte inneburit någon större skillnad för landets narkotikaproduktion. Produktionen fortsätter i samma omfattning och narkotikahandlarna hittar nya sätt att skydda sig på, vilket är en del av förklaringen till en framväxt av nya väpnade grupperingar i landet (mer om dessa nedan). I de versiones libres (fria vittnesmål) som de avväpnade
6(14) paramilitära cheferna lämnar under Ley de Jusicia y Paz har inte narkotikafrågan berörts nämnvärt. Nya illegala väpnade grupper Det finns uppgifter om att det bildats nya illegala grupperingar efter AUC:s avväpning. Det råder olika uppfattningar om vilken omfattning dessa nya grupper har samt huruvida de har strukturer liknande AUC:s. De nya illegala grupperingarna beräknas enligt INDEPAZ vara 84 till antalet och utgöras av närmare 9000 återmobiliserade, nyrekryterade samt aldrig avväpnade soldater. MAPP/OEA:s (Organisationen för Amerikanska Staters mission för att verifiera avmobiliseringen och återintegreringen av paramilitärer) beräkningar visar emellertid på 22 grupperingar och 3000 man. De återmobiliserade tros utgöra en mindre del, ca 16 procent, av det totala antalet soldater i dessa grupper. Majoriteten av grupperna ägnar sig i hög grad åt narkotikahandel och skydd av den samma och finns närvarande i 40 kommuner där det odlas koka. Småkarteller I Colombia ligger narkotikahandeln inte längre i händerna på stora karteller såsom Cali- och Medellinkartellen på 1990-talet. Efter sprängningarna av dessa i slutet av 1990- talet ligger handeln nu i händerna på småkarteller samt gerillagrupperna. Upp till 400 mindre narkotikakarteller beräknades vara verksamma år 2005. Kartellerna har ingen politisk agenda och kan därför samarbeta med samtliga väpnade grupper. Till exempel utnyttjas gruppernas tjänster när det gäller försörjning av kokapasta, leveranser eller väpnat skydd. De mexikanska narkotikakartellerna har gjort ett stort inträde i narkotikahandeln. Istället för att som tidigare agera endast som mellanhänder och producenter i slutet av produktionskedjan så har de gått in som ägare av hela verksamheten i flera fall. Sedan år 2006 beräknas ca 60 procent av världens narkotikavinster gå till de mexikanska kartellerna. 3. Bakgrundsbild av narkotikans framväxt i Colombia Till en början var det främst marijuana som odlades i Colombia, under 1960- talet, i Sierra Nevada de Santa Marta och Serranía de Perijá. Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet expanderade kokainproduktionen med import av kokainbas från Bolivia och Peru för att färdigställas i Colombia. Medellin och Cali kartellerna bildades och den inhemska narkotikahandeln utvecklades mycket under 1980-talet, med både odling och färdigställande av kokain. Under samma årtionde bildades även ett flertal paramilitära grupper med starka kopplingar till narkotikahandeln. År 1991 beräknades Colombia stå för endast 14 procent av narkotikaproduktionen i världen. Narkotikaproduktionen utvecklades explosionsartat under 1990-talet vilket ledde till stora inkomstökningar för de väpnade grupperna och därmed intensifierades även konflikten. I slutet av 1990-talet stärktes polisen och kartellerna förföljdes med framgångsrika resultat.
7(14) I slutet på 1980-talet började även vallmo att odlas för heroinframställning och 1992 beräknades 18 000 hektar vara odlade med detta. Dessa odlingar har stabilt minskat och är idag så obetydliga att de inte längre är värda att uppskatta. Traditionellt bruk av kokablad, som är vanligt i Bolivia och Peru där urbefolkningen tuggar bladen, saknas nästan helt i Colombia. Detta på grund av att urbefolkningen endast utgör en mycket liten del av invånarna i landet. 4. Aktuella tendenser Konsumtion Colombia ser sig främst som ett producerande land av kokain och inte som ett konsumerande land. Landet visar dock tecken på en ökad konsumtion. Den ökar framför allt i storstäderna och går längre ner i åldrarna. Det finns få officiella siffror angående hur många som använder kokain i Colombia och heller inga direkta samlade insatser för att minska konsumtionen. Det finns en del insatser i de större städerna men samordningen är dålig och det finns ingen nationell strategi för att minska efterfrågan i landet. Det förebyggande arbetet är även det bristfälligt. Kokainkonsumtionen i Europa har ökat. Dock har missbruket i högre grad stabiliserats och ökningen är marginell. Kokainsituationen är mycket skiftande och de västeuropeiska länderna är överrepresenterade, främst Spanien, England, Frankrike, Italien och Portugal. Konsumtionen minskade något i USA och globalt sett är konsumtionen relativt stabil. På grund av den stora konsumtionen utomlands arbetar den colombianska regeringen för ett ökat gemensamt ansvar och efterlyser mer europeiska insatser mot narkotika. Bland annat har vicepresident Santos besökt Europa vid flera tillfällen som en del i den colombianska kampanjen för delat ansvar. Den största delen av heroinet som konsumeras i Europa kommer från Afghanistan. Konsumtionstrenden på detta område går i Europa sakta men säkert neråt och antalet nya missbrukare minskar. Handel Priset på kokain är relativt stabilt med en lätt minskning i både Europa och USA samtidigt som renheten i kokainet har ökat från 60 till 72 procent från år 2003 till år 2006. Enligt marknadsmässiga regler skulle detta innebära att utbudet på kokain har ökat, bättre kvalitet skulle annars innebära högre priser, trots att kokafältens hektar har minskat. Att priset snarare gått ner skulle kunna bero på att produktiviteten har ökat per planta och fält och att utbudet är konstant. Även priset på heroin och marijuana visar på en lätt neråtgående trend.
8(14) Nära 90 procent av kokainet som kommer till USA passerar genom Centralamerika och Mexiko. Detta utgör enligt UNODC ett hot mot utvecklingen i de berörda länderna. Vägarna för narkotikasmugglingen har successivt förflyttats från Karibien, där USA:s tillslag varit relativt framgångsrika, till Centralamerika där den bristande kontrollen underlättar verksamheten (korruption, bristande statlig närvaro och svag kustbevakning). Detta i kombination med att de mexikanska drogkartellerna i allt större grad tagit över ansvaret för narkotikatransporterna och att de i sin tur tar hjälp av olika grupper av organiserad brottslighet i regionen har bidragit till att transporterna i större grad tar sin väg genom Centralamerika. Ca 60 procent av narkotikan som kommer från Colombia smugglas ut via Stillahavskusten och 40 procent via Atlantkusten. Priset på ett kilo kokain i USA är ca 20 000 USD medan det i Europa kan kosta upp till 50 000 USD (i Colombia kostar det ca 1700 USD). Detta kan bidra till en ökad satsning på Europa från narkotikahandlarnas sida då marknaden där är mer lukrativ. Tidigare har främst en nordlig rutt använts för att transportera narkotikan över Atlanten, via Venezuela och Azorerna till norra Spanien eller Holland. De spanska myndigheterna har dock beslagtagit kokain på väg över Atlanten de senaste tre åren som tyder på användandet av en sydlig rutt. Den har både varit tätare trafikerad samt inneburit större beslag än den nordliga rutten. Detta kan visa på en ökad satsning på den europeiska marknaden. Från Västafrika transporteras narkotikan främst vidare via vatten men det har även gjorts beslag på transporter över land inom Afrika, på väg till Europa via Medelhavet. Colombianska narkotikahandlare rapporteras ha etablerat logistiska enheter i regionen för att förenkla handeln, viket tyder på en viss varaktighet i verksamheten. Jämfört med narkotikan som smugglas in via Venezuela direkt till Spanien och Nederländerna står fortfarande Västafrika för en mindre del men visar på en ökning. Denna utveckling har uppmärksammats som ett växande problem av både narkotikapolisen i USA och i Europa. En av anledningarna till den växande smugglingen via Västafrika kan vara att det är relativt lätt att gömma narkotikan i de Västafrikanska hamnarna medan det väntar på att transporteras vidare till Europa. En fördel för handlarna är även att narkotikan ompaketeras i Afrika och anländer i mindre laster i hundratal kilon i stället för i tusental. På så vis kan de distribueras direkt till grupper av organiserad brottslighet i stället för att delas upp på europeiskt territorium så som skett traditionellt sett. Odlingsmönster Medelstorleken på kokafälten har minskat konstant sedan år 1999 då mätningarna började. De första mätningarna visade på en medelstorlek på 2,4 hektar och till år 2005 hade medelstorleken minskat till 1,13 hektar. År 2006 hade den minskat ytterligare till 0,85 hektar. Minskningen av storleken på kokafälten ses som en effekt av besprutningarna, då kokaodlarna försöker att gömma undan fälten samt försvåra utrotningsarbetet. Detta gör att
9(14) besprutningarna kan ses som kontraproduktiva eftersom de bidrar till att kokafälten blir allt svårare att hitta och kontrollera. Det blir även svårare att träffa enbart fälten med besprutningarna och de påverkar med större sannolikhet den omgivande miljön. De mindre fälten har ökat narkotikaproduktionens flexibilitet då kokaodlingarna går snabbare och lättare att flytta. I Colombia används tre olika sorters koka, vilka kan odlas upp till 2000 meters höjd. Kokaplantan kan ge maximalt sju skördar per år beroende på i vilken miljö samt på vilken sort som odlas. En undersökning gjord av UNODC och de colombianska myndigheterna år 2006 visar att kokaplantan ger högre avkastning än vad man tidigare trott. Den genomsnittliga avkastningen per hektar i rent kokain är 7,7 kilo per år, vilket är att jämföra med den tidigare uppskattningen om 4,7 kilo per år. Baserat på denna nya bas beräknades kokainproduktionen uppgå till 640 ton år 2005 och denna beräkning kvarstår även för år 2006. Person och miljöpåverkan Colombias miljö är särskilt värd att skydda då landet har ca 10 procent av jordens biologiska mångfald och är i och med detta andra land i världen efter Brasilien. Med andra ord finns en av tio av alla världens växter och djur i Colombia vilket gör miljön mycket känslig. För varje hektar av odlad koka krävs tre till fyra hektar av skövlad skog, både regnskog och vanlig skog. Avskogningen är ett allvarligt problem och ett stort hot mot växter och djur. Skogen är också mycket viktig för exempelvis Colombias vattenproduktion. För att bekämpa narkotikaproduktionen besprutas kokafälten med round up, med glyfosat som verksamt ämne. Glyfosat används vanligtvis för att bekämpa ogräs runt om i världen. Det bryts ner mycket långsamt och stannar länge kvar i markerna. I höga halter kan det ha en skadlig verkan i synnerhet i kontakt med vattendrag. USA och Colombia står fast vid att besprutningarna inte har någon betydande skadlig effekt på vare sig människor eller natur. Länderna menar att förgiftningsnivån är minimal och påpekar att endast 17 eller 18 procent av den glyfosat som importeras till Colombia används till att bespruta kokafält. Resten används till vanliga grödor och odlingar. I besprutningen av kokafält har man en 100 meters säkerhetsmarginal till vattendrag och annan känslig miljö. Även enligt en rapport från OAS (Organization of American States) innebär glyfosatbesprutningarna ingen hälsorisk för människor eller natur. Rapporten menar även att träffsäkerheten är så pass stor att endast några få av alla besprutade hektar utgörs av fält som inte odlas med koka. Rapporten som kom år 2005 har blivit mycket kritiserad. Den minskade storleken på fälten har försvårat besprutningarna och för att förstöra en hektar besprutas ca åtta (enligt International Crisis Group, 2005).
10(14) Andra institutioner hävdar dock det motsatta, att besprutningarna visst har en skadlig verkan på människor och natur. Det finns till exempel studier som visar att människor nära colombianska gränsen i Ecuador har kroniska symtom av förgiftning ända sedan gränsområdet började besprutas med glyfosat. Det har även rapporterats från flera områden som varit utsatta för kraftiga besprutningar att personer har klagat över eksem, insjuknande djur och skador på andra grödor än kokan. Colombianska staten tog år 2006 emot 1045 klagomål och 33 av dem ansågs vara giltiga och tilldelades ersättning. För att framställa kokain av kokabladen krävs stora mängder kemikalier, såsom bensin. I den första grova processen framställs kokabas som sedan säljs vidare till andra mer raffinerade laboratorier som färdigställer kokainet. Bland annat läggs bladen i bassänger fyllda av bensin som när den är förbrukad hälls ut i naturen. Detta påverkar givetvis miljön och många av de utrotningshotade arterna. Så väl glyfosatbesprutningarna, kemikalierna och avskogningen hotar den biologiska mångfalden. Nationalparker Kokaodlarna har letat sig in i nationalparker, dels för att hitta ny orörd mark och dels som ett skydd för odlingarna. Dock har även dessa fält, trots att de ligger i naturskyddsområden, besprutats med glyfosat. Manuell utrotning av kokaplantan är ändock det som främst har använts de senaste åren. Kokaodlingarna i nationalparker har minskat med ca 41 procent jämfört med år 2005 främst på grund av en stor minskning i nationalparken Sierra de la Macarena. Parken ligger i Meta och år 2005 odlades ca 3354 hektar koka där medan det år 2006 minskat till ca 1700 hektar. Totalt har odlingarna i nationalparker minskat från drygt 6000 till drygt 3000 hektar. Av Colombias 51 nationalparker registrerades kokaodlingar i 14 parker år 2006. Effekter i landet Colombia har i dag världens näst största internflyktingsituation, efter Sudan, med drygt 3 miljoner internflyktingar. De väpnade gruppernas samt narkotikakartellernas övergrepp mot civilbefolkningen är en av de primära orsakerna till detta. På många platser används civilbefolkningen som ett led i gruppernas strategi för att kontrollera marken och narkotikaproduktionen. Samhällen utsätts för blockad och vägar spärras av för att den aktuella väpnade gruppen ska få makt över området och befolkningen där. Resultatet blir brist på mat, sjukvård och fara för liv, vilket tvingar människor på flykt. De som misstänks för samarbete med andra grupper straffas som en varning till övriga invånare. Om en grupp kräver att en bonde ska odla koka, finns det inte mycket annat att göra än att lyda order eller fly. Ofta blossar konflikten upp just när det är dags att skörda. Ytterligare en effekt som delvis kommer av narkotikaproduktionen är att de väpnade grupperna, främst FARC-EP, använder landminor för att skydda sig och sina odlingar. År 2005 hade Colombia 1100 incidenter med landminor
11(14) vilket innebär ca tre per dag. Den utbredda användningen har gjort Colombia till ett av de två länder i världen med flest landminor, tillsammans med Kambodja. Skillnaden mellan de två länderna är att den interna väpnade konflikten och kokainproduktionen fortgår i Colombia vilket gör att fler landminor placeras ut. 5. Arbetet mot narkotika De största insatserna mot narkotikaproduktionen i Colombia görs genom besprutningar av kokafält samt andra militära insatser. Besprutningarna började år 1994 och har fortsatt sedan dess med ett starkt stöd från USA. År 2000 började det militära stödet till Plan Colombia med ca 744 miljoner USD. Stödet var år 2006 på ca 591 millioner USD. I dag utgör den militära delen av USA:s bistånd till Colombia ca 82 procent från att ha varit ca 97 procent år 1999.Ur ett ekonomiskt perspektiv har dock det militära stödet legat på en konstant nivå. Sedan år 2003 har stödet till Plan Colombia varit en del i Andean Counter- Drug Initiative (2003) vilket även innefattar Bolivia, Brasilien, Ecuador, Panama, Peru och Venezuela. Inom detta initiativ har Colombia mottagit två tredjedelar av pengarna. Den kommande Plan Colombia II har en budget om 43,8 miljarder USD under åren 2007-2013 och av dessa räknar Colombia med att USA skall bistå med 3,9 miljarder USD. Det är dock ännu osäkert om förslaget kommer att godtas av USA:s kongress. Flera höga colombianska politiker, däribland president Uribe själv samt vicepresidenten, har rest till USA för att försöka påverka opinionen och kongressen till fördel för både Plan Colombia II samt det frihandelsavtal mellan länderna som skrevs på i slutet av år 2006. Gerillans och paramilitärens inblandning i narkotikahandeln är en starkt försvårande faktor i utrotningen av kokafält och gör arbetet både farligare och kostsammare. En kritik mot arbetet mot narkotikabekämpningen har varit att alltför stor fokus legat på gerillans roll och inte tillräckligt på övriga aktörer. De senaste åren har antalet odlade hektar koka inte minskat nämnvärt trots det massiva arbetet med att bespruta fälten och mellan åren 2004 och 2005 registrerades till och med en ökning på åtta procent. År efter år har rekord slagits vad gäller besprutning samt manuell utrotning av kokafält och så även år 2006. År 2006 besprutades 172 025 hektar av illegala koka- och vallmofält av den colombianska polisen med USA:s stöd. Besprutningarna innebar en ökning med 24 procent gentemot år 2005. Totalt har över 850 000 hektar besprutats med glyfosat i Colombia sedan år 2000. Även polisens beslagtagningar av narkotika har ökat från 50 240 kilo ren kokain och kokabas år 2003 till 84 560 kilo år 2006. Polisen förstörde dessutom 156 kokainlaboratorier och 965 laboratorier för tillverkning av kokabas under år 2006. Ett problem med glyfosatbesprutningarna är att för att utrota ett fält behövs flera behandlingar. När kokafältet förstörs med gott resultat är det dessutom
12(14) endast en skörd och plantorna kan ge upp till sju skördar per år. Förutom att göra fälten mindre och flytta dem till otillgängliga platser försöker bönderna skydda plantorna med sockerrörssirap för att giftet inte skall fastna samt rensa bort de besprutade bladen innan hela plantan tagit skada. Utrotningen för hand lyckades förstöra ca 41 346 hektar av koka och 1697 hektar av opiumvallmo under år 2006. Den manuella utrotningen av kokafälten utförs under svåra omständigheter för dem som direkt arbetar med det. Detta på grund av den svåra terrängen, attentat mot arbetarna (som alltid ledsagas av militär på marken och från luften) och på grund av det stora antalet landminor som finns i markerna. I säkerhetsstyrkan samt bland de civila personer, som arbetade med manuell utrotning av koka, dödades 41 personer år 2006 trots ett högt säkerhetspådrag kring operationerna. Colombia har ett utlämningsavtal med USA när det gäller narkotikabrottslingar. Sedan president Uribe kom till makten år 2002 har 564 colombianer utlämnats till andra länder på grund av narkotikabrott. Av dessa har 512 utlämnats till USA. Fem av dessa beslut är upphävda på grund av att personerna (avväpnade paramilitärer) är inkluderade i processen som styrs av Ley de Justicia y Paz. Alternativ utveckling Förutom militära insatser finns även ett antal projekt för alternativ utveckling. I Colombia lever uppskattningsvis 68 600 familjer på kokaodling med en genomsnittlig årsinkomst på 12 300 USD. För att motverka detta arbetar den colombianska staten med att skapa en alternativ utveckling genom att möjliggöra andra odlingsalternativ, till exempel kaffe, i stället för koka. Familias Guardabosques, som är ett statligt program, genomförs med stöd från bland annat USA och EU och riktar sig i dag till 50 000 urbefolknings-, afrocolombianska och jordbrukssamhällen. Dock är resurserna begränsade och ger inte tillräckliga incitament för alla de familjer som ser kokaodling som ett alternativ. För de familjer som ansluter sig till projektet innebär det ett stöd från regeringen genom en minimilön på 265 USD per månad under en period av 3 år. Kritik har riktats mot programmet för att bland annat vara för kortsiktigt. Även UNODC stödjer projekt för alternativ utveckling, bland annat uppfödande av nötkreatur samt alternativa odlingar. UNODC utför dessutom arbete med att övervaka, följa upp och utvärdera den alternativa utvecklingen i Colombia och bistår den colombianska staten i detta arbete. Vad gör Sverige? Sverige ser det som viktigt att tillsammans med andra länder utveckla samarbete och strategier för att minska problemen med narkotika. Sverige har i sitt arbete mot narkotika prioriterat att stärka kontrollen av narkotika internationellt sett, lägga fokus på denna fråga i det svenska biståndet, öka effektiviteten i internationella narkotikaorgan samt verka för respekt och
13(14) upprätthållande av FN-konventionerna på området. Det övergripande målet är att i samarbete med andra länder begränsa efterfrågan på narkotika samt minska produktionen och handeln. Den svenska narkotikapolitiken utgår från FN:s narkotikakonventioners rekommendationer. Sverige ger inget bilateralt stöd för narkotikabekämpning direkt till Colombia. Det internationella biståndet och arbetet mot narkotika sker främst genom EU-samarbetet samt FN-organ såsom UNODC. Till UNODC ges dels en tredjedel i obundet bistånd och dels två tredjedelar till mjukare öronmärkta teman. De specifika temana är efterfrågeminskande åtgärder samt policyutvecklande arbete. Sverige försöker i och med öronmärkningen skapa en balans i förhållande till andra länder, som oftast ger bidrag till utbudsminskande åtgärder. Utgångspunkten för det svenska samarbetet är att narkotikaproblematiken utgör ett allvarligt hinder mot utvecklingen globalt sett och att narkotikafrågan är nära kopplad till fattigdom, hiv/aids, korruption och inte minst till organiserad brottslighet. I förlängningen hotar narkotikaproblematiken säkerhet och demokratisk utveckling i världen. Vad gör EU? EU ser det delade ansvaret som en viktig faktor i bekämpningen av narkotikahandeln och försöker att arbeta med problemet även på hemmaplan. EU anser att illegala odlingar hänger nära samman med en otillräcklig ekonomisk och lokalpolitisk utveckling. Därför lägger EU fokus på bekämpning av narkotika i samarbetet och biståndet till andra länder. Bönderna som väljer att odla koka gör det för att överleva. På grund av detta är det viktigt att stödja en alternativ utveckling för att bekämpa fattigdomen och ge bönderna ett alternativ. EU stöder utrotningen av kokafält med förutsättning att det är helt frivilligt från böndernas sida samt att alternativ utveckling finns tillgänglig. Påtvingad utrotning medför snarare konflikter och ökad instabilitet och bidrar inte till att skapa lösningar. För att minska de illegala odlingarna i Colombia måste arbetet enligt EU kombineras med andra insatser såsom kontroll av tillgången, stärkande av säkerheten och institutionerna inom staten samt minskande av efterfrågan. EU stödjer inga militära insatser mot narkotikahandeln. I Colombia går det mesta av EU:s bistånd till narkotikabekämpning genom Laboratorios de Paz (fredslaboratorier) som delvis har ett narkotikaperspektiv. EU finansierar tre sådana projekt i Colombia vilka finns i områden med hög närvaro av den interna väpnade konflikten samt narkotikaproduktion. Laboratorios de Paz arbetar för att generera kulturella och ekonomiska förändringar där människorna i dessa områden kan bli medvetna om hur de kan leva lagligt, värdigt och i fred. Bland annat arbetar laboratorierna med att främja arbete, stärka organisationerna i områdena baserat på god styrning samt främja mänskliga rättigheter. EU stödjer även Desarollo Forestal Participativo som syftar till att främja den produktiva utvecklingen genom samarbetsinsatser mellan den offentliga och privata sektorn i områdena
14(14) Guaviare och Eje cafetero. Tidigare har EU även gett stöd till Familias Guardabosques. EU har förutom det direkta stödet även handelsavtal med de andinska länderna, System of Generalized Preferenses Plus (GSP+), som ger länderna handelsfördelar mot att de bland annat arbetar aktivt mot narkotikahandeln. Colombia har omfattats av systemet sedan år 1991. Några av de europeiska länderna, främst Storbritannien och Holland, har ett relativt omfattande bilateralt samarbete med och bistånd till Colombia när det gäller narkotikabekämpning. Stödet inkluderar även militärt bistånd. Nordström CC: Bogota, Ambassaden Brasilia, Ambassaden Buenos Aires, Ambassaden Guatemala, Ambassaden Managua, Ambassaden Mexico, Ambassaden Santiago de Chile, Ambassaden Bryssel, Ambassaden Bryssel, Representationen Madrid, Ambassaden Washington, Ambassaden New York, Representation Ottawa, Ambassaden