1(12) SLUSSA Vänner 2011-07-01 gm Maria Werme Socialdepartementet 103 33 Stockholm Föreningen SLUSSA Vänner Kompletterat yttrande över S2011/4725/SF, översyn av sjukförsäkringen förslag till förbättringar SYNPUNKTER PÅ REGERINGENS FÖRSLAG Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringens föreslagna förändringar är en början, men innebär alltför små justeringar som berör endast ett fåtal personer. Uppenbarligen vill regeringen ge intryck av att förändringarna är större än de kommer att bli och detta verkar närmast handla om desinformation till allmänheten för att ge lugnande besked. Många sjuka kvarstår utan adekvat rehabilitering, utan möjlighet till egen försörjning etc. Se nedan under Andra problem som behöver åtgärdas. Ansvariga politiker påtalar nu att även små förändringar måste få ta tid, många remissinstanser måste tillfrågas och noggranna kostnadsberäkningar göras. Detta är cyniskt, eftersom man inför införandet av de omfattande förändringarna i rehabiliteringskedjan nonchalerade den kritik som framfördes av i princip samtliga remissinstanser, lagrådet tillfrågades inte och inga beräkningar gjorde om hur stora kostnader det skulle medföra för de sjuka, hur många miljarder man planerade föra över av sjukförsäkringspengarna till statskassan etc. Många av de stora förändringar som genomförts har varit skrivbordsprodukter där man inte tagit hänsyn till vilka problemen varit, vad som orsakat dessa problem, och olika möjligheter till lösningar av dessa problem samt vad man behöver ta hänsyn till. I stället har man utsatt långtidssjuka för närmast en hetsjakt, spritt lögner om omfattande fusk och andra myter om sjuka, talat om sjuk som särintresse etc. I vårt land har man pålagt skuld och skam för den som blir sjuk. Det är nödvändigt att ta med kompetens från forskning vid sådana förändringar: Se under RÄTTSSÄKERHETEN MÅSTE STÄRKAS och FORSKNING. Hela den s k rehabiliteringskedjan började i fel ände. Rehabilitering är det primära. Rehabilitering är mycket mer än s k arbetslivsinriktad rehabilitering, som t o m kan vara skadlig, utan ska innefatta t ex adekvat medicinsk rehabilitering. Alltför litet har detta beaktats. Först nu efter 3 år (!) - har man undersökt om den s k rehabiliteringsgarantin fungerat och KI:s rapport visar att denna till viss del försämrat rehabiliteringen(!) Även arbetsmiljöns betydelse måste beaktas. Det finns skadliga arbeten och skadliga arbetsmiljöer. Forskning måste tas till vara!
2(12) 1. Regeringens förslag: Sjukpenning med 75 % av SGI ska kunna lämnas för fler än 550 dagar, om det pga den försäkrades sjukdom skulle framstå som oskäligt att inte lämna sjukpeng. SLUSSAs synpunkter: Regeringen måste bättre definiera begreppet oskäligt, ange vilka grupper man vill undanta. 2010-01-01 infördes att en sjuk ska inte längre prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar om det anses vara oskäligt. Propositioner och regelverk var otydliga även då om vad regeringen menade med oskäligt och kom att tillämpas endast vid ett tillfälle(!) Det ger inget förtroende om regeringen vid frågor om vad regeringen menar med det man skriver hänvisar till att Regeringsrätten får bestämma det. Det är dessutom cyniskt att ge så oklara besked till svårt sjuka och tvinga dem till flera års oro och ekonomisk utsatthet och i stället för återhämtning och rehabilitering gå in i årslånga rättprocesser. I promemorian anges att detta gäller endast ett fåtal svårt sjuka personer som sannolikt inte skulle ha kunnat delta i några åtgärder inom arbetslivsintroduktionen. 2. Regeringens förslag: Sjukpenning i särskilda fall ska ges till den som fått tidsbegränsad sjukersättning under max antal månader och aldrig haft någon SGI och till den som har sjukpenning under 160 kronor per dag på fortsättningsnivån. SLUSSAs synpunkter: Alla som inte har sjukersättning men ändå har SGI 0 (inte enbart utförsäkrade efter max tid), eller mycket låg SGI, ska ha en minimisjukpenning som räcker till skälig levnadsnivå. Maxersättningen 160 kronor per dag blir alltför låg, bara 4 800 kronor per månad före skatt(!) Det innebär en ersättning som gör att de flesta för att klara sig antingen behöver söka socialbidrag eller leva på andra. Eftersom ersättningen inte är pensionsgrundande blir frågan vad ålderspensionen kommer att ligga på? Ska personer som pga att de har allvarliga sjukdomar eller funktionshinder vara hänvisade till att söka socialbidrag varje månad? Handlar inte en solidarisk försäkring om att just dessa personer också ska få ha möjlighet till egen försörjning? 3. Regeringens förslag: Bostadsstöd till den som får sjukpenning i särskilda fall. SLUSSAs synpunkter: Bidrag till bostadskostnader måste kunna prövas för alla som inte har tillräcklig egen inkomst, ersättning från social- eller sjukförsäkring inräknad. Den som utförsäkras från sjukförsäkringen ska inte som nu förlora rätt till bostadstillägg. 4. Regeringens förslag: Förstärkta åtgärder för att underlätta återgång i arbete, begränsat till 3000 personer. SLUSSAs synpunkter: Antalet ska inte begränsas i förväg till ett visst antal, utan de som har behov av detta stöd bör få det. När det handlat om dem som slussats till Fas 3 har det inte begränsats till ett visst antal, utan sammantaget har bidrag på miljardbelopp betalats ut till anordnare och arbetssökande.
3(12) BAKGRUND Trygghetssystemens grundläggande funktion är att sörja för att du vid sjukdom eller olycksfall inte skall drabbas dubbelt. Trygghetssystemets vagga tillkom den dag då arbetstagaren avsatte en krona från den då knappa lönen till dagen då lemmarna inte längre bar. En logisk lösning vid den tiden då det inte gick att påverka orsaken till sjukdom och olycksfall. Senare har solidariska trygghetssystem vuxit fram. De stora nedskärningarna i början av 1990-talet ledde till kraftigt ökad stress och sämre arbetsmiljö. Det statliga stödet till företagshälsovård togs bort, anpassningsgrupper och anpassade arbeten togs bort, Sjukskrivningstalen ökade därför från slutet av 1997. Försäkringskassan som skulle fördela rehabiliteringspengar fick i stället för ökade resurser genom nedskärningar. En stor del av de pengar som skulle fördelas till sjukskrivna skickades tillbaka till staten, eftersom handläggarna inte hann fördela dem till dem som behövde rehabilitering. Sveriges höga pensionsålder och mycket höga andel kvinnor med hög arbetstid mm medför att sjuktalen inte rättvist kan jämföras med länder som har andra förhållanden. Sjuktalen började minska från början av 2003. Troligen hade kunskap om arbetsmiljö och stress betydelse. Därefter fick bl a regeringens beslut 2003 om halvering av sjuktalen och JO:s direktiv till försäkringskassorna att avsluta långvariga sjukskrivningar stor betydelse. Viktiga kunskapskällor: Töres Theorell: I spåren av 90-talet Björn Johnson: Kampen om sjukfrånvaron TCO-rapporter Valfrihet existerar i dag inte för många långvarigt sjuka som alltför ofta - själva förväntas ordna sin rehabilitering - tvingas tillbaka till arbeten innan de hunnit bli friska - tvingas till arbeten där de blir sjukare - sägs upp för att de inte kan tillföra något arbete av betydelse (pga sjukdom) - tvingas ut på en arbetsmarknad som inte finns - förväntas leva helt utan pengar i avvaktan på beslut - förväntas själv kunna överklaga felaktiga beslut - kan få retroaktivt indragen ersättning - hamnar i omöjliga ekonomiska situationer Sjuka som tvingas arbeta medför ett farligt samhälle Att sjuka människor nu tvingas arbeta i stället för att vara sjukskrivna har redan medfört olyckor inom t ex trafik och sjukvård. Den som är sjuk och inte mår bra och tvingas till ett arbete som den inte behärskar blir en riskfaktor. Redan på 1800-talet insåg Bismarck att ingen tjänar på en sjuk arbetskraft och införde sjukoch socialförsäkringar. Fortfarande tvingar dock omänskliga regimer ut sjuka i arbete...
4(12) Citat av Arne Lundvall, 84 år, Föreningen SLUSSA Vänner: Om en hästhandlare hade sex hästar och valde ut den gamla slitna hästen till arbetet i skogen och lät unghästarna gå kvar rastlösa i hagen, skulle han genast ha polisanmälts! Men man verkar anse att det är OK att behandla människor på det viset. Andra problem som behöver åtgärdas Nedanstående är problem som vi stött på många gånger och de får förödande konsekvenser för dem som drabbas och deras närstående. De är inte åtgärdade i regeringens förslag: -Bristande samarbete mellan handläggarna på myndigheterna medför att sjuka blir utan ersättning. Samarbetet mellan handläggarna från olika myndigheter behöver omedelbart åtgärdas så att ingen sjuk av den anledningen blir utan ersättning. - Ingen ska bli utan försörjning på grund av sjukdom! Sjukförsäkringsreglerna har medfört omänskliga konsekvenser för sjuka och deras familjer - inte minst barnen. (Inte bara sjuka som går ut i media som ska få hjälp med lösning av en svår ekonomisk situation.): - Sjuka blir helt utan ersättning under tid som ett ärende prövas i F-kassan, vilket ofta tar månader. - Sjuka blir utan ersättning under tid för överklagan - nekas t o m socialbidrag, vilket för ånga gör det omöjligt att överklaga. - Ingen ska föras över till socialtjänsten på grund av sjukdom. Hela familjen drabbas och det blir omöjligt för den sjuke att ta sig ur. Den som försöker börja arbeta 25 % får samma summa avdragen. Den som försöker arbeta 50 % drivs på samma sätt ner till socialbidragsnivå. Drivkrafterna verkar neråt! - Läkares utlåtande måste respekteras. Försäkringsläkarna borde granskas mer. Rättshjälp behöver gå att få i försäkringskasseärenden (förvaltningsrätt). Retroaktiva indragningar av ersättning för sjuka, som inte beror på avsiktligt fel av d f, får förödande konsekvenser. Behöver avskaffas. - En rehabiliteringskedja behöver innehålla avstämningar för om den sjuke fått behövd utredning, vård, rehabilitering i stället. Återinför rehabiliteringsutredning och rehabiliteringsplan. - All form av rehabilitering, även s k arbetslivsinriktad rehabilitering, ska genomföras i samråd med den försäkrade. Det ska gå att tacka nej till olämplig sådan utan att ersättningen från sjukförsäkringen dras in. (Maffiametoder råder vid erbjudanden från Försäkringskassan..) - Felaktigheter av F-kassan och oavsiktliga misstag av den försäkrade måste kunna åtgärdas i Försäkringskassan, utan att den sjuke ska behöva genomgå en juridisk process.
5(12) - Skadestånd behöver utgå till sjuka som skadats ekonomiskt eller hälsomässigt av Försäkringskassans hantering. - Bättre försäkringsskydd för småföretagare, som i dag är helt utan skydd vid sjukdom. - Omänskligt lång tid för sjuka att överklaga i förvaltningsrätt. Korta kötiden för överklagan för sjuka genom egen avdelning, så sjuka får företräde vid överklagan till förvaltningsdomstol. - Attitydförändring behövs, se jämförelsen Skatteverket och Försäkringskassan ovan. Munkavle för statstjänstemännen behöver tas bort. Trevlighetskurser kombinerade med kurser om att inte känna medkänsla medför en omöjlig och omänsklig situation, både för handläggare och försäkrade. Prövning av arbetsförmåga Det finns i dag ingen definition på arbetsförmåga! Det medför att de bedömningar som i dag görs av arbetsförmåga i grunden är godtyckliga. Det borde vara självklart att prövning av arbetsförmåga ska ske utifrån arbeten som existerar och inte mot en fiktiv arbetsmarknad, vilket nu sker. Det är därför avgörande att begreppet normalt förekommande arbeten återinförs när det gäller prövning mot andra arbeten än det egna. Se även nedan under rubriken Rättssäkerhet inom sjukförsäkringen samt video på YouTube med tidigare och nuvarande regerings enmansutredare Anna Hedborg, där hon svarar på frågan om vad hon menar i sin arbetsförmågeutredning med att i princip kan var och en som inte är medvetslös utföra arbete av något slag. Grundläggande är att rörelseförmåga och aktivitetsförmåga är inte samma sak som arbetsförmåga. Okunskap om detta har lett till att sjuka har fråntagits sina demokratiska rättigheter. Se ovan. Ett annat exempel är en person med svår ryggskada med kotglidning och 100 % nedsatt arbetsförmåga, även enligt den försäkringsmedicinska rådgivaren. Han fick indragen sjukersättning eftersom han inte kunde åtlyda försäkringskassans beslut att delta i s k arbetslivsinriktad rehabilitering, vilken inte innebar rehabilitering utan att man med två timmars aktivitet plus tre timmars resor per dag skulle testa gräns för förmåga. Det innebar medföra stor risk för svår irreversibel skada. Att han tackade nej till detta medförde att han även får avslag på socialbidrag. Vid besök på socialkontoret föreslår socialchefen att hans barn ska försörja honom. Han har inga barn. Han har i dag stora skulder för hyra, man har stoppat elen och kronofogdekrav har kommit med kravbrev. Han får inte längre heller matpengar från kyrkans diakoni eftersom de inte kan ge regelbundna bidrag. Föreningen SLUSSA Vänner har kunnat bidra med symbolisk ekonomisk hjälp till hans överlevnad.
6(12) Grundläggande bör vara att beslut om rehabilitering ska ske i samråd med den försäkrade. (Detta har riksdagsledamoten Finn Bengtsson (M) tagit upp i samband med debatt om sjukförsäkringsreglerna, vilket visar att han har kunskap om verklig rehabilitering.) Besluten om arbetsförmåga fattas i dag av handläggare som inte har medicinsk utbildning, som inte har kunskap om fysisk eller psykisk arbetsmiljö, om rehabilitering eller prövning av arbetsförmåga. Det var bra att statsminister Fredrik Reinfeldt tog till orda och uttryckte medkänsla med de Saab-arbetare som riskerade få försenad eller till och med bli utan junilön. Men: Reinfeldts och regeringens undvikande och tystnad för vad tusentals sjuka drabbas av, till exempel utebliven ersättning under den tid som Försäkringskassans utredningar om arbetsförmåga tar vilket kan dra ut på flera månader, är bedövande. Detta handlar om sjuka som under längre tid levt på existensminimum och därför inte har några reserver att ta av. Varför behandlas inte sjuka med respekt av Sveriges regering? Även de protester mot hur långvarigt sjuka behandlas som kommit från dem i samhället som arbetar med sjuka bemöts av regeringen med tystnad. I stället benämner man sjuka som ett särintresse (!) och statsminister Fredrik Reinfeldt talar om: dem vi kallade sjuka. Vem som helst kan bli sjuk och de flesta förväntar sig sjukpenning efter att ha fått läkarintyg. Men i dag kan ingen vara säker på detta (förutom politikerna själva som har sin lön tryggad och därför inte behöver ta sjukledigt även om ni ligger i sängen med 40 graders feber..). Demokratiska och mänskliga rättigheter ska gälla alla medborgare Det har förekommit att en person med svår whiplashskada som gått med i demonstration mot sjukförsäkringen efteråt fått ett brev hem från försäkringskassan med några kort från demonstrationen och besked med beslut om indragning av sjukersättning, med retroaktiv verkan(!) Det har förekommit att man bedömt arbetsförmåga utifrån om den som är sjuk kan använda en dator, att försäkringskassan beslutat att den som kan skriva text på dator ska arbeta i stället. Samtidigt kräver man att den som är sjuk ska kunna ta reda på alla sina rättigheter och skyldigheter, ta kontakt med myndigheter via dator eller telefon. Telefonkontakter med myndigheter kan vara mycket besvärliga även för en frisk person, eftersom det krävs stort tålamod, god koncentration och uppmärksamhet och uppfattningsförmåga och god hörsel samt att man kan uttrycka sig väl och pedagogiskt. Dessutom medför dessa ofta långa telefonsamtal med köer och hänvisningar till olika personer alltför höga kostnader för den som har små medel på grund av sin sjukdom. Även den som blir långvarigt sjuk ska ha möjlighet att utnyttja sina demokratiska rättigheter.
7(12) RÄTTSSÄKERHETEN MÅSTE STÄRKAS Socialrättslig expertis framför synpunkter på rättsläget för den enskilde: - Staten/regeringen får inte överskrida sina maktbefogenheter. - Försäkringskassans tolkning av lagen ska ske utifrån etiska normer. - Den försäkrade är försäkrad i befintligt skick. - Den enskilde individen ska vara sin egen måttstock. Texten nedan är utdrag ur intervju med Lotta Vahlne Westerhäll, professor i offentlig rätt med inriktning socialrätt vid Göteborgs universitet, angående rättssäkerhet i sjukförsäkringen och vad som ska gälla i en rättsstat. (Intervjun spelades in och finns på YouTube.) Professor Lotta Vahlne Westerhäll har bland annat skrivit böckerna Rättssäkerhetsfrågor inom socialrätten och Arbets(o)förmåga. Det är självklart att rättsliga regler, juridiska regler, måste bottna i det etiska normsystemet. Att förutom det korrekta beslutet även det goda beslutet ska fattas innebär att det ska vara mänskligt gott, dvs etiska principer som människovärdesprincipen, autonomi- och självbestämmandeprincipen, solidaritets- eller medmänsklighetsprincipen, godhetsprincipen, är viktiga etiska normer som ska prägla de rättsliga reglerna. Det blir tydligt när det gäller regler som rör social trygghet och hälso- och sjukvård, för där har man regler där det är det allmänna kontra den enskilde på ett väldigt påtagligt sätt. Där får inte det allmänna eller staten agera på ett oetiskt sätt mot den enskilda individen. Det är det som vi menar med en rättsstat. Rättsstaten innebär en garanti för individen att staten inte överskrider sina maktbefogenheter. Etik och rätt hör ihop. Det är en frisk arbetskraft som är det centrala. Det insåg man redan när man skapade socialförsäkringarna, redan i slutet på 1800-talet när Bismarck skapade sin Bismarckmodell. Det var för att det var för dyrt för landet att ha en arbetskraft som var sjuk. Det var mycket bättre att ha en frisk sådan, det tjänade stat och samhälle på. Human resources är verkligen det centrala, inte att spara pengar till statskassan genom att utförsäkra en massa människor. Då biter man sig själv i svansen till slut, eftersom man bara skjuter över kostnader till andra samhällssektorer. Det är helt felaktigt att acceptera att en del ska hamna utanför försäkringen. Ett fullgott socialt trygghetssystem ska omfatta alla. Det ska inte vara så att det ska finnas ett godtagbart svinn. Det är cyniskt att resonera så, för det visar att det blir de som är allra svagast som inte kommer att fångas upp av trygghetssystemen utan faller utanför. Det är negativt, så ska de inte vara. Det räcker inte med att fatta det korrekta beslutet, ett beslut där man iakttagit olika regler som förvaltningslagens innehåll, kommunikation och partsinsyn. Det måste också vara ett gott beslut. Detta är själva tillämpningen av lagen. Man kan inte bara formellt konstatera att här är det överensstämmelse mellan den faktiska situationen och lagens ord, utan det måste alltid till en tolkningsprocess. Tolkningen ska ske med hjälp av en teleologisk lagtolkningsmetod, det vill säga det är ändamålet med lagen som är det viktiga och centrala. Om man ser på socialförsäkrings- och sjukförsäkringslagstiftningen så är den för att den som är sjuk och arbetsoförmögen ska få
8(12) kompensation för sitt inkomstbortfall. Därför är det viktigt hur man tolkar begreppen sjukdom och arbetsoförmåga. Man kan inte bara ha formella kriterier som bestämmer innehållet i detta utan det måste också vara anpassat efter den enskilda personen. Detta gäller framförallt nedsättningen av arbetsförmågan. Om man tittar på hur vår lagstiftning är uppbyggd är det redan från att vi fick vår första sjukförsäkring så att man skulle vara försäkrad i befintligt skick. Det var den centrala tanken. Det var alltså den enskilda individen som hon eller han gestaltade sig utifrån sina krämpor och tillkortakommanden, inte som i andra sammanhang, t ex skadeståndsrättsliga sammanhang, där man använde sig av en annan typ av schablon, som man kallade för bonus pater familias. Det var en schablon, den gode familjefadern, som skulle vara måttstocken. Inom socialförsäkringen är det den enskilda individen som är sin egen måttstock. Det ska alltså prägla arbetsförmågan. Renodlingen innebär inte att man satt principen att vara försäkrad i befintligt skick ur spel. När det gäller sjukdom, vilket innehåll det begreppet ska ha, då måste det vara det innehåll som den medicinska vetenskapen anser vara sjukdom. Den finns representerad i WHO:s olika klassifikationsregister. Det är inte bara sådant som är objektivt verifierbart som är sjukdom, utan det är många tillstånd som vi kallar symtomdiagnoser som också är klassificerade där såsom varande medicinska tillstånd. Förarbetena till vår lag säger att det är självklart att det juridiska eller rättsliga innehållet i sjukdomsbegreppet måste motsvaras av det medicinska. Det är synnerligen centralt. Men genom det försäkringsmedicinska beslutsstödet kan man se att försäkringskassan och socialstyrelsen zoomat in sjukdomsbegreppet, så att det som ska vara sjukdom i rättsliga sammanhang ska vara en mycket mindre krets än det som är sjukdom i medicinska sammanhang. Där sägs att det ska vara en sjukdom som går att objektivt verifiera. Då är man tillbaka till det som kallades för det biologiska sjukdomsbegreppet eller apparatfelsmodellen. Allt som ligger inom det socialmedicinska synsättet, den bredare helhetssynen på individen, faller bort i ett sådant synsätt. Det är fel att använda sig av den typen av normering som beslutsstödet innebär. Det är inte en godtagbar rättskälla som man ska använda när man tolkar lagen, utan det är en rekommendation som är tillkommen av två statliga myndigheter. Vill lagstiftaren ha den typen av inskränkning i sjukdomsbegreppet måste man lagstifta om detta på sedvanligt sätt, alltså att riksdagen fattar beslut. Man kan inte smygnormera på det här sättet. FORSKNING Inför införandet av den s k rehabiliteringskedjan den 1 juli 2008 nonchalerades den kritik som kom från nästan samtliga remissinstanser, inklusive forskares synpunkter. Dock har regeringen på senare tid hävdat att evidensbasering är viktigt. Därför vill vi hänvisa till några exempel på grundläggande forskning med tillämpning på sjukförsäkringen.
9(12) A. Krav/Kontroll/Stöd Töres Theorell, stressforskare: Forskning visar att höga krav, bristande stöd och bristande kontroll t ex kan medföra depression, hjärtinfarkt och utmattningsdepression. Den internationellt välkända och etablerade krav-kontroll-stödmodellen gäller även för den som redan är sjuk och de höga krav, det bristande stöd och den bristande kontroll som många sjuka utsätts för genom sjukförsäkringsreglerna kan alltså medföra ytterligare ohälsa. Några exempel: Krav: Den som blir sjuk/skadad förväntas i dag kunna mer än FK:s handläggare, läkare, jurister och samtidigt vara kurator, psykolog, pedagog. Utan att ha fått någon information eller utbildning i detta. Om någon av övriga aktörer gör något misstag drabbas den försäkrade. Dessa orimliga krav kombineras ofta med att df blir nonchalerad och omyndigförklarad. Ytterligheterna orimligt höga krav samtidigt som omyndigförklaring ger en omöjlig situation och mycke hög stress. Kontroll: Kontroll över den egna situationen kan försämras genom sämre kontroll över ekonomin, eftersom osäkerhet vid övergång mellan olika myndigheter. Förutsätts att den som blir sjuk klarar sig flera månader helt utan ersättning från någon försäkring. Detta gäller även den som genom arbete 20-30-40 år bidragit till dessa försäkringar. Den som utförsäkras förlorar även ersättning från försäkringar och ev bostadstillägg. Kraftigt försämrad kontroll över ekonomin ger ekonomisk stress och medför stor risk för ökad ohälsa. Stöd: a) Mötet med och kraven från försäkringskassan kan vara traumatiserande för den som råkar ut för sjukdom eller skada. Många sjuka möts av attityden potentiella fuskare. Detta grundar sig på spridandet av myten att det är "omfattande fusk" i socialförsäkringarna, vilket visat sig vara felaktigt men som ändå genom intensiv propaganda blivit den förhärskande uppfattningen. Många sjuka upplever i dag att de är en belastning för samhället som inte borde få finnas. Sjukdom eller skada syns oftast inte utanpå! I stället för stöd i en svår situation har det skapats en allmänt negativ attityd mot långvarigt sjuka och i stället för att få stöd påläggs skuld och skam för den som drabbas av långvarig sjukdom. Ifrågasättande i stället för stöd ger mycket hög stress. b) Den som protesterar genom att överklaga beslut av myndigheter kan få leva utan försörjning under den tid som prövning tar. Kan t o m nekas socialbidrag under den ofta flera månader långa tiden. Den som protesterar ska inte äta (?) Det ekonomiska stödet från samhället för möjlighet att överleva i en utsatt situation kan helt tas bort om den som är sjuk protesterar/överklagar orättfärdig behandling av myndigheter. Frånvaro av förväntat stöd från samhällets myndigheter medför mycket hög stress.
10(12) B. Ökad sjuknärvaro ökar senare ohälsa Modern forskning visar att hög sjuknärvaro medför senare långvariga och allvarigare sjukdomar. Sjukförsäkringsreglerna medför bland annat att - många för att kunna vara säker på att behålla arbetet tvingas gå tillbaka till sina arbeten när180 dagars sjukskrivning går ut, även om mer återhämtning och rehabilitering behövs. - många är kvar på arbetsplatsen som skulle behöva återhämtning eller rehabilitering, eftersom alltfler upptäcker att man kan få avslag på sjukpenning även om man får sjukintyg av läkare, vilket händer för flera tusen personer varje månad. Det borde vara tveksamt om sjukförsäkringsregler som medför ökad ohälsa är samhällsekonomiskt försvarbara. C. Ekonomisk stress ökar ohälsa Forskning visar att ekonomisk stress ökar ohälsa. De nya sjukförsäkringsreglerna medför kraftigt ökad ekonomisk stress. - Långvarigt sjuka vet inte om de får vara sjukskrivna eller få sjukersättning, vilket naturligtvis ökar osäkerheten och oron hur man ska klara sin ekonomi. Detta har också Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen redovisat i sin uppföljning av Arbetslivsintroduktionen, där en stor del av tiden och energin gått till samtal kring hur försörjningen ska tryggas, vilket motverkar annan planering och verksamhet. Den ökade ekonomiska stressen försvårar och förhindrar även den medicinska rehabiliteringen. Det borde vara tveksamt om sjukförsäkringsregler som medför ökad ohälsa är samhällsekonomiskt försvarbara. Citat från SLUSSA-medlem: Logiska problem kräver logiska lösningar Orsak och symtom I all litteratur beskrivs hur viktigt det är att lösa problem logiskt. Börjar man inte med orsaken kommer symptomen att kvarstå. Liknelsen - att en båt som läcker in vatten måste tätas framstår som logisk, det hjälper inte att bara ösa ur vattnet. - En farlig miljö skall förändras, - en sjukdom skall förhindras genom forskning. På samma logiska sätt fungerar allt, utom dagens sjukvårdsreform. Här försöker politiker ologiskt lösa symtomen och bortser helt från orsaken. De läkare som besitter både utbildning och kunskap om det logiska problemet har tystats. De sjuka och skadade kastas ut i havet.
11(12) Att medvetet i ett land först peka ut en grupp och kalla den för utanförskap är riktigt illa, att därefter tysta den läkarkår som för dyra pengar utbildats är att gå över gränsen. Genom förändringar i nuvarande sjukvårdssystem tro att det blir bättre, är som att dela ut fler öskar i en båt som tar in vatten. Symtomen kvarstår eftersom orsaken inte åtgärdas logiskt. En kapten som inte läser sjökort går på grund, att den logiska lösningen skulle vara att ta bort sjökortet framstår som självklart eller finns det en annan logik? Den forskning om bakomliggande orsaker till dagens sjukdomar och olycksfall fanns men avskaffades som en av de första politiska åtgärderna. De brutna ryggarna från hårt skogsarbete har ersatts av andra typer av skador i samhällsutvecklingens spår. Att inte ens försöka finna orsakerna till symtomen, (fler sjuka och skadade) kommer väl inte att minska ohälsotalen. Behovet av arbetslöshetsförsäkring ansågs tidigare som grundläggande för tryggheten, denna försäkring fördyrades och människor hade inte längre råd. Trygga människor behöver jobb inte försäkringar är troligen logiken. Denna logik blir svårare att försvara när politiker synliggör människor genom att skapa utanförskap, stärka den sjukes rätt genom att pengarna tas bort, ger människor med särskilda behov en fiktiv arbetsmarknad FAS 3 med obetalda arbeten och människor med trygghetsbehov en flyttbuss till arbeten som inte finns. Logiken blir väldigt svår att förstå. Den inslagna vägen leder nu till allt fler ologiska, politiska regler och regelsystem som i slutänden gör det omöjligt försvara ut ett rättssäkert perspektiv, allt svårare att förstå och styra ett samhälle med. Använd istället kompetens inom politiken, lös problem logiskt och utnyttja den expertis som finns inom olika områden, vi får rättssäkerhet, förståelse och ett samhälle som bygger på logik människor förstår. Lös problem logiskt inte politiskt, lös problem med olycksfall genom säkra arbetsplatser och minska sjuktal med forskning om orsaker. Lös inte ohälsotal genom att bortse från att dom existerar, lös inte skattelättnader med sjukas pengar, lös inte samhällsproblem med mer segregering. Utse inte syndabockar eller grupper, det är rasism. Statistiken visar att det logiska problemet med sjuka människor kvarstår. - Det hjälper inte om kaptenen lurar sig själv och fuskar med att läsa sjökortet, grunden finns kvar. Gör om gör rätt Låt läkare vara läkare, låt försäkringkassans kassabiträden vara kassabiträden inte lekmanna läkare. Kräv ordentliga utredningar av sjukdom/olycksfallsorsak på samma sätt som haveriutredningar. Ställ krav på läkarnas utbildning, ansvar för ohälsotalen vid dålig rehabilitering, ekonomiskt ansvar och uppföljning som ett resultat av deras arbete. Ställ krav på privata arbetsgivare och myndigheter där ohälsotalen i deras verksamhet ska redovisas med åtgärdsplan. Ta ut kostnaden för sjukdom/olycksfall där den uppstår, låt läkare och arbetsgivare komma överens om vem som ska ersätta sjukdom/olycksfall. Garantera den drabbade försörjning, rehabilitering, arbete. Av frukten känner man trädet Vad var syftet med de stora förändringarna i sjukförsäkringen? - Att spara pengar? Trots att sjukförsäkringen redan tidigare gick med miljarder i överskott?!
12(12) - Att minska fusket? Trots att det visat sig att misstänkt fusk ligger på högst någon procent, troligen tiondels procent, att staten förlorar hundratals miljarder mer på skattefusk varje år. - Att få ner ohälsotalet? Eftersom man använder administrativa åtgärder har man utgått ifrån att det höga ohälsotalet inte handlar om ohälsa utan är ett administrativt problem. - Att göra det omöjligt för myndigheterna att klara den nya situationen, skapa kaos, i syfte att privatisera deras uppgifter? Att i framtiden ska inte alla ha möjlighet till ersättningar? - Att anpassa till globala förhållanden? Föräldrapenningen nästa som ska globaliseras? - Att skatter ska sänkas sjuka ska betala? - Att utrota sjukdomar/sjuka? Av demokratiska skäl är det angeläget att få svart på vitt vilket samhälle man som politiker syftar till. Ett samhälle som inte bryr sig blir ett instabilt samhälle De långtidssjuka som drabbas av negativa konsekvenser av sjukförsäkringsreglerna, deras närstående, läkare och andra behandlare, terapeuter, handläggare m fl orkar eller kan inte protestera mot vad som sker. Ansvariga politiker vill inte träffa personer som drabbats negativt av sjukförsäkringen, med hänvisning till att man inte går in i enskilda fall. Däremot vill man höra om goda exempel. På alltfler arbetsplatser finns nu sjuka som arbetar i stället för att få behövd återhämtning, behandling eller rehabilitering. Att sjuka ska arbeta är de flesta politiker överens om. Det är en odefinierad arbetsförmåga som är avgörande. På alltfler arbetsplatser går alltfler på reserven eftersom många som skulle behöva vara sjukskrivning arbetar. Tusentals personer får varje månad avslag på sjukpenning, trots läkarintyg. Andra går tillbaka av oro för att förlora arbetet. Trivselterror råder på många arbetsplatser. Ett system för social kontroll ser till att det inte uppstår några klagomål. Medlidande och sympati blir onödigt enligt denna ideologi. De samhälleliga orsakerna till att vissa människor far illa osynliggörs då medan offret skuldbeläggs. /Barbara Ehrenreich 2011 Ett samhälle med - friska som går på reserven - en sjuk arbetskraft - människor som tystas - andra som inte orkar bry sig - klyftor som ökar - ökande rädsla och förakt resulterar i: Ett segregerat och instabilt samhälle med många lås och höga murar Föreningen SLUSSA Vänner - en del av det civila samhället www.slussa.se