SNÖ & FJORDAR Spårar ni uppför, så gör vi det nerför. Norrmännen muttrar något till svar och försvinner upp över lavintunneln. Det är långfredag och vi står på en strand vid Hjørundfjorden, som klyver Sunnmøre i en östlig och en västlig del. Gårdagens snöstorm har lämnat nypudrade toppar och en blå himmel efter sig. Vi kränger på oss ryggsäckarna, kollar lavinsändarna, lämnar den kluckande fjorden och följer norrmännens spår upp i den branta ravinen. Det är 1 414 höjdmeter kvar till toppen. Förra året gick en stor lavin ner för hela berget och drog med sig många av träden i ravinen. Det gör att vi får sicksacka mellan nedmejade träd, som ligger strödda som innehållet ur en utspilld tändsticksask. En timme senare korsar vi den vintertrötta bäcken en sista gång innan vi klänger oss genom några bråkiga björkar, upp på en ås där träden tar slut och kalfjället tar vid. Helvete, skruven till bindningen är borta, fräser Tobias när jag kommer ikapp. Han fortsätter att svära, men den här gången är det åt tanken att vi andra ska åka puder medan han sitter i bilen nere vid fjorden. Det är lugnt, säger Henrik, jag har en >> 9
extra bindning i ryggsäcken som du kan låna. Man vill ju inte missa ett schysst åk bara för att bindningen går sönder. Storögt ser vi på när han fiskar Tobias räddning ur ryggsäcken. Trots att Henrik är ingenjör går arbetet snabbt med hjälp av en stor skruvmejsel som han också har i ryggsäcken. framför oss flackar den branta åsen ut och ett stort snöfält tar vid och försvinner upp över glaciären. Snöfältet klyvs av ett djupt skidspår och några hundra meter längre upp sliter våra norska spårhundar, så vi gör oss ingen brådska. Efter några klunkar vatten är vi på väg igen. Solen värmer loss is och snö som rasar ner från den trånga dalens branta sydsida. Men i skuggan, där vi går, är snön kall och djup. Vi kommer in i en monoton rytm och turas om att gå längst fram. Efter tre timmar närmar vi oss toppbranten. Trilla inte här, ropar Henrik när han når andra kanten av snöfältet. Han vänder försiktigt och fortsätter uppför branten. Jag följer efter honom, men timmarna på berget har gjort mig trött. Tar 200 stavtag, men sen skriker låren och lungorna efter vila. Jag stannar och sänker pulsen. Iväg igen. När jag når kanten förstår jag vad Henrik menade: ett stup som slutar 700 meter under skidspetsarna. Fel ställe att trilla på. Även de sista slagen är kniviga; det är brant och även om det skulle gå att stoppa ett fall snabbt vill jag inte trilla. Och så är det än en gång nerför åt alla håll. Känslan av att stå på en topp är alltid speciell. Ett mål är nått, men vyerna är alltid nya och jag börjar genast spana efter nya toppar att bestiga. Fjorden sträcker ut sig och i nordväst försvinner den ut i Atlanten. Det är mycket alpint med hundratals toppar som brakar ner i fjorden. Mörka väggar och vita snöfält. på toppen sitter våra norska spårhundar och fikar. De är från Ålesund och en av dem småretas med lillebrorskomplex som bränsle: Vilket är egentligen bäst, att bo nära Sunnmøre eller Liseberg, undrar han. Svårt att säga, men Liseberg har längre säsong och billigare öl, försöker jag. Norrmännen glider snart över kanten och vi har toppen för oss själva. Vi känner oss inte stressade av att vi inte är först utför, nedfarten är hundratals meter bred och vi blir liggande i solen. Efter en stund kommer ett nytt gäng norrmän över kanten. De är svettiga och har använt fel taktik; de är feta och skidorna smala istället för tvärtom. En av dem är Ovan: Ännu en svettig dag på kontoret. Föregående uppslag: 1 414 meter fallhöjd ner till Hjørundfjorden. klädd i en stor lusekofta, blekta bomullsbyxor och har ett tunt pannband över sin svettiga flint. Jag tappar hakan när han plockar en kudde ur ryggsäcken. Inte någon hightechvariant i fleece och goretex, utan en virkad soffkudde, en sån som farmor har i finsoffan. Högtidligt puffar han upp kudden innan han drar på sig jackan och sätter sig ner med en kopp Champagnebrus och en Kvikklunsj. De har kanske inte fel taktik ändå. jag tror det var här lavinen lossnade, brakade ner i branten, ner över glaciären, genom björkskogen, över vägen och ut i fjorden, säger Henrik och pekar med sin korvsmörgås. Vi andra tittar tyst på honom; vi vet att vi ska samma väg som lavinen. I uppvindarna hörs spårhundarnas glada rop när de i stora telemarkssvängar surfar utför glaciären. Det gör oss ivriga och vi rafsar ihop vattenflaskor, smörgåsar och chokladpapper. Jag står några ögonblick och försöker ta in så många intryck som möjligt. Bergen, luften, solen, snön, vännerna, båtarna nere på fjorden och känslan av att ha 1 400 meter i fallhöjd dit ner. Men sedan tar ivern över. Jag kollar lavinsändaren en extra gång och spänner pjäxorna. Hårt. Det bär iväg, lite försiktigt i toppbranten, men sedan låter jag skidorna skena utför skuggsidan av glaciären. Snön är kall, lätt och halvmeterdjup. Vi åker några hundra höjdmeter, väntar, vilar och så iväg igen. En bit nedanför trädgränsen, som går på tre hundra meter, tar vi av oss skidorna. Vi fyller vattenflaskorna i bäcken och börjar vandringen ner genom det plockepinn som fjolårets lavin lämnade bakom sig. Text och bild: Rikard Andreasson 10 BRANT #3 2002
fakta/sunnmøre Liftar Sunnmøre har ett liftsystem som är värt att nämna. Det heter Bonndalseidet Skisenter och ligger mellan Ørsta och Sæbø. 600 meter fallhöjd ger fin lössnöåkning efter snöfall och lätta toppturer upp till toppen Verhaldet. Karta Sunnmørsalpane 1:50 000 (# 2501) finns att köpa på plats, men även i kartbutiker i Göteborg och Stockholm. Förare Skidturar i Sunnmøre är en påkostad bok om toppturerna i området. Bra att ha, men för stor att ha med på fjället. Går att beställa via www.iriss.no och kostar 298 norska kronor. Kvällsfärjan tuffar in mot Sæbø. Nedan: Henrik Sjöqvist på väg ner från Randers topp. Bilder: Rikard Andreasson Allt du behöver veta om Sunnmøre och lite till Ta Chamonix. Ta bort trängsel, wannabees och Galne Gunnar. Lägg till havsutsikt, trevliga människor, närmare hem till mamma och du får Sunnmøre. Området ligger sydost om Ålesund i mellersta Norge. Bo Det är skönt att bo i någon av byarna, då slipper du att ligga och titta i taket på en hytta ute på prärien under vilodagarna. Ørsta och Sæbø är två bra utgångspunkter, med mycket fina turer i närheten och nära till affärer och kommunikationer. Båda byarna har restauranger och där kan du leka after ski. Men räkna inte med någon pjäxdans eller Sweet home Alabama. Volda är större, men ligger längre från skidåkningen. Att bo i hytte är ganska billigt, räkna med 100-150 kronor per natt och person om ni är ett gäng som delar. På www.orstainfo.no finns det länkar och telefonnummer till de flesta hytteuthyrare och hotell i området. I Øye ligger det klassiska Hotel Union. Detta är en mycket vacker träbyggnad från slutet av 1800-talet. I gästböckerna finns allt från tyska kejsare till Ibsen, Nansen, Amunsen, Grieg och Sir Conan Doyle. Det perfekta stället för en afterski efter att ha åkt Slogen. Om du vill stanna kostar ett dubbelrum 1 380 norska kronor för en natt. Hotellet arrangerar många aktiviteter, bland annat varulvsjakt. Tel: +47 70 06 21 00 www.unionoye.no Resa Bil: Cirka 55 mil från Oslo, beroende på om du åker färja eller inte. Kör E6 norrut från Oslo. I Otta svänger du upp över fjället på Riksveg 15, förbi Stryn till Nordfjordeid och sedan E39 till Ørsta. Sista biten kan du ta färja till Volda, men har den precis gått och du inte vill vänta kan du köra runt fjorden via Fyrde på väg 651. Då svänger du av E39 i Straumshamn. Kommer du norrifrån kan du köra samma väg, eller E6 till Dombås, E136 till Ålesund och sedan E39 till Ørsta. Flyg: Det finns flygplatser i Ørsta och Ålesund med flera avgångar från Oslo varje dag. Kolla avgångar och priser på www.wideroe.no Det finns bussförbindelser med flygplatsen i Ålesund och Ørsta. Buss: Varje dag går det bussar mellan Oslo och Ørsta. Det går att ta sig runt mellan småorterna i Sunnmøre med buss, men det är krångligt och du kan bli avsläppt långt från åken. Information finns på www.morebil.no Mat All mat är dyr, med undantag för bröd. Har du bil är det en bra idé att lasta den med mat i Sverige. Ørsta, Sæbø och Volda har matbutiker med konstiga öppettider, men det finns även restauranger. Vilodagar Kolla in de lokala raggarna. Det finns ett gäng vid varje bensinstation. En sänkt Volvo 240 från -82 med tonade rutor är kultur här, precis som överallt annars. I Volda och Ørsta finns caféer, restauranger och butiker. I Ørsta finns det även en biograf. Söder om Volda finns en klätterklippa och i Molladalen mycket fina långturer på klippa. När Egentligen går det att åka skidor i området mellan december och slutet av maj, bara det finns snö. I mars och april har snön satt sig, glaciärerna är som säkrast och dagarna är långa, men våren har inte kommit på allvar. Perfekt! Säkerhet Den mycket alpina terrängen och de snabba väderomslagen vid kusten gör Sunnmøre extra lavinfarligt. De trånga dalarna gör att du ofta har brant terräng omkring dig. Detta kräver givetvis goda kunskaper om laviner och lavinutrustning. Många av turerna i området klassas som isøxtur. Det innebär att det kan vara bra med yxa och stegjärn för att nå toppen. Ofta är det bara de sista metrarna som kräver denna utrustning. Vill du slippa att släpa på dessa extra kilon kan du alltid strunta i själva toppen, men få mycket skidåkning ändå. Är snön mjuk går det ofta att sparka sig upp i pjäxorna. BRANT #3 2002 11
10 fina åk Brantredaktionen rekommenderar tio åk i Sunnmøre. Några stora, några branta, några lätta och ett som fungerar om du är bakfull. Snøhornet 1 309 möh Bra ställe om du vill leka att du är med i en cool skidfilm från Alaska, men slippa helikopterljud. Kör väg 651 från Volda mot Fyrde och sväng upp på fjällvägen vid Ullaland. Från Ulladalsvatnet kan du bestämma en linje ner från toppen. Rätt linje betyder ett fint brantåk, fel betyder stup. Vi höll oss söder om klipporna vid toppen för att sedan svänga in under dessa vid 900 meters höjd och följa en av rännorna ner till Ullalandsætra. Det blir aldrig tokbrant, men det är runt 45 grader på sina ställen. Upp: Lämna den lilla vägen där Kvernaelva går under vägen. Ta sikte på toppen 490. När du nått denna går du in på Snøhornets sydvästsida och sparkar dig upp för en kort ränna, upp till sydvästryggen. Denna följer du sedan upp till toppen. Du kan även åka ner på den flackare sydsidan, ner mot Årsetsætra. Koppefjellet 940 möh Ett lätt berg som passar bra som en mellandagstopp, bakfylletopp eller om vädret är dåligt. Utgångspunkten är densamma som för Snøhornet. Från Hjarthaugsætra går du bara rakt upp i passet mellan toppen 819 och Koppefjellet. Följ sedan sydvästryggen till toppen. Härifrån har du fin utsikt över hela Sunnmøre och Snøhornets fina sydvästsida. Samma väg ner som upp. Randers topp 1 414 möh En lång dag ger ett av Sunnmøres finaste åk. Kör E 39 till Barstadvika, fortsätt förbi färjeläget och kör utmed Hjørunfjorden på en grusväg. Parkera efter lavintunneln vid Årsneset. Gå över tunneln och upp i den branta ravinen. Följ den vänstra av de två bäckar som kommer ner från berget, för att sedan kämpa dig upp på åsen som går till höger om bäcken. Snart flackar det ut och du kan ta på dig skidorna. Håll svagt vänster upp genom Inste Årsnesdalen, för att sedan vika höger upp mot den skarpa toppen. Fantastisk utsikt över hela Sunnmøre, Atlanten och ner i Molladalen. Långt och fint åk ner samma väg. Kolåstind 1 432 möh Ett berg vars karaktäristiska topp du lätt känner igen från andra toppar i Sunnmøre. Har du otur börjar turen redan vid Kolåsen i Follestaddalen. På vårkanten brukar man öppna vägen in till Standalhytta och då slipper du de monotona kilometrarna in till hyttan. Bakom hyttan går du upp i Kvanndalen och följer denna upp mot Kvanndalsskaret. Vid 1 000 meter håller du sedan sydväst upp mot Stretet, som är ett litet pass i den taggiga kammen. Undvik det större passet längre västerut. Från passet kliver du ut på glaciären och toppen ligger nu nästan rakt söderut. Det finns flera stora sprickor på glaciären och det är givetvis bra att gå inknuten över denna. Upp mot kammen är det färre sprickor. Den sista biten upp mot toppen är brant. Tillbaka samma väg med fin och varierad skidåkning, även om den är något flack på sina ställen. Fingeren 1 180 möh En vass topp som är trevlig som mellandagstopp eller uppvärmning om du befinner dig i närheten av Standalhytta. Själva toppen består av en klippelare som kräver lätt klättring. Från Standalhytta tar du dig upp på platån ovanför bergsknallen som ligger bakom hyttan. Gå sedan västerut med Noklane på höger sida. Håll dig öster om den djupa ravinen och gå sedan mot den karaktäristiska klipptoppen. Samma väg ner. Slogen 1 564 möh Drottningen av Sunnmøre, Norges Matterhorn. Ett mäktigt berg som ligger ovanför Øye, på den östra sidan av Hjørundfjorden. Från Sæbø ser denna pyramid skräckinjagande ut, men på baksidan går ett mycket fint åk. Ta färjan över fjorden, parkera i Skylstad och gå över Svidebrua. Ta sikte på passet mellan Slogen och Smörskredstindane, sätt skidorna på ryggsäcken och svär dig upp genom björkskogen. Väl uppe vid trädgränsen tar du sikte på bergets östrygg och följer den hela vägen till toppen. Det är brant sista vägen upp mot toppen och här kan du behöva isyxa om snön är hård. Från toppen har du en utsikt som den alpina legenden och pionjären W C Slingsby beskrev som one of the proudest in Europe. Det stämmer. Slit stighudarna av skidorna och börja en fantastisk nedfärd. Åk österut, ner mot sjön 972. Snittlutningen ner på denna översta del är runt 40 grader och det finns mycket plats att lägga stora svängar. Staka över västryggen och fortsätt ner på bergets framsida. Hittade du en hyfsad väg upp genom skogen rekommenderas att du även tar den ner. Saudehornet 1 303 möh Berget i byn. Ovanför Ørsta ligger Saudehornet. Inne i byn kör du upp mot berget via Garvargata. Efter bommen fortsätter du vägen upp mot Vikeskåla. Därifrån viker du sedan österut, upp mellan Vallahornet och Saudehornet. Följ sedan ryggen upp till toppen. Från toppen har du riktigt fin utsikt i alla riktningar. Sedan är det bara att vända skidspetsarna mot dalen och fräsa ner för den snygga bergssidan som vetter mot Vikeskåla och Ørsta. Skårasalen En tur som har mycket Sunnmøre i sig med branta fjäll, fantastisk utsikt och stoppsladd vid fjorden. Turen avslutas med att du tar färjan tillbaka till turens utgångspunkt, Sæbø. Börja i Kvistad, som ligger några kilometer väster om Sæbø. Följ Kviststaddalen in till Årsetsætra. Monotont till sätern, men väl där börjar det att hända saker. Snedda upp under Blåhornet och håll öster om detta berg. Sedan följer du en flack dal upp till ett pass på cirka 1 200 meters höjd. Härifrån är det ytterligare en stund kvar till toppen, men många struntar i den för att istället åka direkt ner i Litle Skåradalen. Snygg skidåkning ner mot Hjørunfjorden med Slogen i blickfånget. Håll norr om bäcken ner genom skogen tills en bro och en stig leder dig ner mot husen i Skår. Ta ett bad i fjorden och vänta på färjan. Svintinden 1 132 möh En relativt enkel topp, men med ett fint åk och fin utsikt över Molladalen och baksidan av Kolåstind. Kör som till Randers Topp, men fortsätt någon kilometer till Ytre Standal. Kör upp för Ytre Standalen och parkera vid en bondgård efter några branta backar. Härifrån är det skyltat Molladalen. Följ vägen upp mot Ytre Standalsætra och bli avundsjuk på den lokala klätterklubben, som har den lilla gården som klubbstuga. Gå mot Høgevatnet och vidare upp till passet mellan Svinetinden och Grønetinden. Därifrån går du nordostryggen upp till toppen av Svintinden. Sedan är det bara att välja nedfart mot Ytre Standalsætra. Söderut från toppen är det något brantare. Jønshornet 1 419 möh En brant topp som kräver koll på läget, isyxa och i vissa fall stegjärn. Turen som beskrivs här kräver två bilar, en som ni ställer vid insteget och en i Barstadvika. Har ni bara en bil kan ni antingen göra uppstigningen tur och retur eller så gör ni Jønshornsrännan tur och retur. Rännan har en snittlutning på 40 grader, är vacker och en norsk klassiker. Kör förbi Barstadvika, förbi färjeläget och söderut utmed Hjørundfjorden. Parkera vid Klubbeneset och gå upp genom björkskogen i Saltredalen. Fortsätt upp över trädgränsen och sikta på en ränna som tar dig upp till passet Ramoskaret söder om Rametinden. Följ den branta kammen till toppen. Från toppen ligger rännan en bit ner åt västnordväst. Väl nere i Molladalen håller du åt nordväst, ut genom Molladalsporten. Överst till höger: Micke Boman myser ner från Svintinden. Ovan vänster: Patrik Jacobsson med Smørskredtindane i bakgrunden. Nedan: Mot toppen av Slogen. Bilder: Rikard Andreasson 12 BRANT #3 2002