Värdering av inbytesbilar

2004:037 SHU EXAMENSARBETE Värdering av inbytesbilar En kvalitativ studie av fyra bilföretag inom Luleå kommun FRIDA HOLMBERG NINA ÅSTRÖM Samhällsvetenskapliga och ekonomiska utbildningar EKONOMPROGRAMMET D-NIVÅ Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Ekonomistyrning 2004:037 SHU ISSN: 1404 5508 ISRN: LTU - SHU - EX - - 04/37 - - SE

FÖRORD Denna D-uppsats genomfördes under hösten 2003 vid Luleå Tekniska Universitet. Vi vill genom detta förord passa på att tacka alla de personer som har medverkat till att detta arbete gick att genomföra. För det första vill vi tacka vår handledare Lars Lassinantti samt våra seminariemedlemmar som alla har givit oss goda råd, vägledning och assistans genom arbetets gång. Vi vill även rikta ett stort tack till de intervjuade respondenterna som lät oss ta del av hur de arbetar med värderingsproblematiken. Sist men inte minst vill vi tacka våra nära och kära som har stöttat oss på alla sätt och vis. 5 januari 2004 Frida Holmberg Nina Åström

SAMMANFATTNING En viktig och långvarig debatt inom redovisning har behandlat värderingsproblematiken. Varulagret är oftast den mest svårvärderade posten bland ett företags omsättningstillgångar. Felaktigheter i varulagervärderingen är en vanlig orsak till felaktigheter i ett företags redovisade resultat då det ofta är svårt rent beräkningstekniskt att fastställa varulagrets värde. Denna beräkningstekniska problematik förekommer i hög grad inom bilbranschen vad gäller inbytesbilar. Dessa bilar värderas till viss del subjektivt vilket kan leda till ifrågasättande om det fastställda värdet är pålitligt. Syftet med vår uppsats var att, ur ett bilföretags perspektiv, redogöra för vilka faktorer som påverkar pålitligheten av värderingen av inbytesbilar. Vidare syftade uppsatsen till att förklara hur företag inom bilbranschen bör gå tillväga vid värderingsprocessen av inbytesbilar. För att uppnå syftet genomfördes fallstudier av fyra bilföretag i Luleå. Personliga intervjuer genomfördes med en representant från varje företag. En slutsats vi kom fram till var att det är viktigt att bilföretag beaktar marknadsförhållanden och bilens skick vid värderingen samt att företagen har fastställda rutiner som skall möjliggöra en pålitlig värdering.

ABSTRACT An important and lengthy debate in accounting has been about the problems of valuation. The inventory is usually the item, most difficult to valuate among a company s tangible assets. Errors in the valuation of inventory are a common cause of mistakes in a company s accounted result when it, in principle, is difficult to calculate the value of the inventory. These calculation problems are commonly occurring in the car industry when it comes to trade-in cars. These cars are partly valuated subjectively, which can lead to questions whether the established value is reliable or not. The purpose of our essay was to outline which factors that affect the reliability of valuation of trade-in cars from a car company s perspective. Furthermore, the essay intends to explain how companies in the car industry should handle the valuation process of trade-in cars. For this purpose, case studies were carried out at four car companies in Luleå. Personal interviews were carried out with one representative from each company. One conclusion was that it is important that car companies consider market conditions and the condition of the car during the valuation and that the companies have established routines that make a reliable valuation possible.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 1 1.1 BAKGRUND... 1 1.2 PROBLEMDISKUSSION... 1 1.3 SYFTE... 2 1.4 DEFINITIONER... 3 2 METOD... 4 2.1 ÄMNESVAL... 4 2.2 METODANSATS... 4 2.3 UNDERSÖKNINGSANSATS... 5 2.4 DATAINSAMLINGSMETOD... 5 2.4.1 VAL AV RESPONDENTER... 6 2.5 STUDIENS GILTIGHET... 7 2.6 SPECIFIKA METODPROBLEM... 8 3 REFERENSRAM... 9 3.1 KLASSIFICERING OCH VÄRDERING AV TILLGÅNGAR... 9 3.2 SYFTEN MED VARULAGERVÄRDERING... 10 3.3 REDOVISNINGSPRINCIPER... 11 3.3.1 RÄTTVISANDE BILD... 11 3.3.2 GOD REDOVISNINGSSED... 11 3.3.3 FÖRSIKTIGHETSPRINCIPEN... 12 3.4 VARULAGERVÄRDETS MÅNGFALD... 12 3.4.1 VÄRDERING TILL ANSKAFFNINGSVÄRDE... 12 3.4.2 VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE... 13 3.4.3 LÄGSTA VÄRDETS PRINCIP... 13 3.5 REDOVISNINGENS INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 14 3.5.1 RELEVANS... 15 3.5.2 RELIABILITET... 15 3.5.3 JÄMFÖRBARHET... 16 3.6 INTERN KONTROLL... 16 3.6.1 DEFINITION AV INTERN KONTROLL... 16 3.6.2 COSO:S RAMVERK... 17 3.7 SAMMANFATTNING AV REFERENSRAMEN... 18 4 EMPIRI... 20 4.1 BRANSCHSPECIFIKT... 20 4.2 BILFÖRETAG A, RESPONDENT A-SON... 20 4.2.1 REDOVISNINGSPRINCIPER... 20 4.2.2 INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 22 4.2.3 INTERN KONTROLL... 22 4.3 BILFÖRETAG B, RESPONDENT B-SON... 23 4.3.1 REDOVISNINGSPRINCIPER... 23 4.3.2 INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 24

4.3.3 INTERN KONTROLL... 25 4.4 BILFÖRETAG C, RESPONDENT C-SON... 25 4.4.1 REDOVISNINGSPRINCIPER... 26 4.4.2 INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 27 4.4.3 INTERN KONTROLL... 27 4.5 BILFÖRETAG D, RESPONDENT D-SON... 28 4.5.1 REDOVISNINGSPRINCIPER... 28 4.5.2 INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 29 4.5.3 INTERN KONTROLL... 29 4.6 SAMMANFATTNING AV RESPONDENTERNAS SVAR... 30 5 ANALYS OCH SLUTSATSER... 31 5.1 REDOVISNINGSPRINCIPER... 31 5.2 INFORMATIONSKVALITATIVA FAKTORER... 33 5.3 INTERN KONTROLL... 35 5.4 SAMMANFATTNING AV SLUTSATSERNA... 37 5.5 AVSLUTANDE DISKUSSION... 37 5.6 FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER... 38 KÄLLFÖRTECKNING..39 BILAGA Intervjuguide FIGURFÖRTECKNING Figur 1: Lägsta värdets princip (Johansson et al, 2001) Figur 2: Intern kontroll ett integrerat ramverk Figur 3: Sammanfattning av referensramen Figur 4: En analys av den interna kontrollen hos respondenterna

~ INLEDNING ~ 1 INLEDNING I detta inledande kapitel beskrivs en bakgrund till vårt problemområde samt en problematisering av uppsatsens ämne som mynnar ut i vårt syfte. Slutligen definieras centrala begrepp för uppsatsen. 1.1 Bakgrund En av de viktigaste och mest utdragna debatterna inom redovisning är vad någonting är värt, det vill säga värdering av till exempel varulager (Falkman, 2000). För handelsföretag är varulagret ofta en av de viktigaste posterna i balansräkningen. På grund av balanspostens storlek har lagervärderingen betydande inverkan på företagets redovisade resultat och relativt små avvikelser i varulagervärdet kan därför ha stor inverkan på resultatet. I praktiken har det visat sig vara svårt att åstadkomma enighet om en värderingsprincip som på ett rättvisande sätt beaktar såväl den balansmässiga som den resultatmässiga aspekten (Westermark, 1996). En typ av handelsföretag som ofta har ett stort varulager är bilföretag där inbytesbilar i många fall utgör en stor del av varulagret. Det blir därför viktigt för bilföretag att tillämpa en metod vid varulagervärdering som ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning. 1.2 Problemdiskussion Sloan (1999) beskriver vikten av att poster i balans- och resultaträkningar ger beslutsfattare användbar och pålitlig information. Han anser att informationen är användbar och pålitlig om posten vid erkännandeprocessen uppfyller hög relevans och reliabilitet. För att relevans skall uppnås krävs att värdet av exempelvis en tillgång har beräknats perfekt. För att reliabilitet skall uppnås krävs att företag beräknar de bakomliggande faktorerna för tillgångens värde utan för många felaktigheter. Vikten av reliabilitet ökar i förhållande till postens storlek. (ibid.) I Sverige och i Europa finns sedan länge en redovisningstradition som betonar en försiktig värdering av företagets tillgångar, snarare än en rättvis värdering utifrån matchningsprincipen. Denna redovisningstradition kommer till uttryck i exempelvis Bokföringslagen, FAR:s 1 rekommendationer och vad som traditionellt betraktas som god redovisningssed. (Thomasson, Arvidsson, Lindquist, Larsson och Rohlin, 2003) Thorell (2003) menar att varulagret oftast är den mest svårvärderade posten bland ett företags tillgångar. Felaktigheter i varulagret är sannolikt den vanligaste orsaken till felaktigheter i företagets redovisade resultat, särskilt som det oftast är svårt rent beräkningstekniskt att fastställa varulagrets värde samt att värderingen kan innehålla svåra bedömningar (FARs revisionsbok, 2002). Någon riktig princip för att värdera varulager finns inte. En anledning till detta är att subjektiva bedömningar, till exempel nedskrivningsbehov, alltid görs (FARs revisionsbok, 2002). Varulagret skall enligt Årsredovisningslagen 2 värderas till det lägsta av 1 FAR: Föreningen Auktoriserade Revisorer 2 ÅRL 1995:1554, 4kap., 9 ~ 1 ~

~ INLEDNING ~ anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen, alltså enligt lägsta värdets princip. Detta innebär att en försiktig värdering görs av tillgången. Redovisningsrådet (RR) understryker att huvudregeln för värdering är en post-för-post-värdering, vilket innebär att varje tillgång bör värderas för sig (RR2:02). Då det inte finns någon riktig princip för hur företag skall värdera varulagret blir den interna kontrollen desto viktigare. Changchit, Holsapple och Madden (2001) framhåller den interna kontrollens betydelse för pålitligheten av de finansiella rapporterna. Även Hubbard (2003) beskriver vikten av god intern kontroll. Han menar vidare att det är viktigt att företag utformar rutiner för exempelvis finansiell värdering då värderingen innefattar stora risker för fel. Den problematik som ovan diskuterats kring varulagervärdering förekommer i hög grad inom bilbranschen. Enligt Motorbranschens Riksförbund (MRF) finns det påtagliga tillämpningsproblem i redovisningshänseende vid beräkning av verkligt värde på inbytesbilar. En orsak till detta är att priserna på inbytesbilar har fallit under de fem senaste åren (Bilindustriföreningen, 2003). Även det faktum att omsättningshastigheten på inbytesbilar ofta är mycket låg medför redovisningsmässiga tillämpningsproblem. MRF och Riksskatteverket (RSV) har delade meningar angående vilken metod som skall tillämpas vid fastställande av det framtida försäljningspriset. MRF anser att bilhandlarna skall kunna vägledas av Autodatas försäljningslista 3 medan RSV anser att värderingen inte blir korrekt enligt denna metod (Riksskatteverket, 1998). Inom bilbranschen är det ett erkänt problem hur värderingen av inbytesbilar skall gå till. Även om det finns vissa riktlinjer för varulagervärdering ligger det en stor osäkerhet i hur inbytesbilar skall värderas. Inbytesbilar värderas till viss del subjektivt vilket kan leda till ifrågasättande om det fastställda värdet motsvarar det verkliga värdet. Det är även svårt att beräkna det verkliga värdet då inbytesbilar ofta har en låg omsättningshastighet, vilket medför att försäljningstidpunkten av lagret av inbytesbilar kan ligga långt bort i tiden. Det finns även två viljor vid värdering av inbytesbilar vid anskaffningstidpunkten då kunden vill ha så mycket som möjligt för sin bil medan företaget vill ha en så stor skillnad som möjligt mellan den nya bilen och inbytesbilen mer likvida medel. Då det existerar stora problem vid värdering av inbytesbilar finner vi det av intresse att studera vilka faktorer och rutiner som bilföretag anser ha stor betydelse för att värderingen skall bli så pålitlig som möjligt. Vilka faktorer beaktas vid värderingen? Visar bilföretagen en rättvisande bild av värdet på inbytesbilarna? 1.3 Syfte Syftet med vår uppsats är att, ur ett bilföretags perspektiv, redogöra för vilka faktorer som påverkar pålitligheten av värderingen av inbytesbilar. Vidare syftar uppsatsen till att förklara hur företag inom bilbranschen bör gå tillväga vid värderingsprocessen av inbytesbilar. 3 Autodatas försäljningsprislista är en samling av genomsnittliga marknadsmässiga priser för alla bilmärken. Hänsyn tas till årgång, mätarställning etcetera. ~ 2 ~

~ INLEDNING ~ 1.4 Definitioner Bilföretag: Med termen bilföretag menas, i vår uppsats, företag som är återförsäljare av bilar och bedriver handel med både nya och begagnade bilar. Inbytesbil: Med inbytesbil avses sådan bil som är en del av betalningsmedlet vid köp av ny bil. Pålitlig värdering: Med pålitlig värdering avses i denna uppsats att värderaren har beaktat samtliga faktorer som påverkar värdet på en inbytesbil så att det värde som redovisas motsvarar det rätta värdet. Värderingsprocess: Med värderingsprocess avses i denna uppsats hela den process som ett företag vidtar för att värdera in en inbytesbil som en tillgång i redovisningen. Vi avser även med värderingsprocess hur företag förändrar en inbytesbils värde då den redan är upptagen till en tillgång, exempelvis nedskrivningar av lagervärdet av inbytesbilar. ~ 3 ~

~ METOD ~ 2 METOD I detta kapitel redogör vi för val av ämne, metodansats, undersökningsansats, datainsamlingsmetod, studiens giltighet samt vilka specifika metodproblem som har uppstått under arbetets gång och vilka åtgärder vi har vidtagit för att minska dessa. Kapitlet syftar till att försöka skapa insikt i hur vi som författare har gått tillväga för att komma fram till studiens resultat. 2.1 Ämnesval I alla redovisningskurser som vi har läst på Luleå Tekniska Universitet, speciellt i kursen Redovisningsteori och speciella redovisningsproblem, har problematiken kring värdering av tillgångar framhållits. Eftersom vi båda finner detta område väldigt intressant kände vi att vi ville inrikta vår uppsats mot detta område. Då en av oss har arbetat med redovisning i ett bilföretag och därmed upplevt problematiken som uppstår vid värdering av inbytesbilar var detta en anledning till att vi inriktade oss mot värdering av inbytesbilar. Vi anser att detta ämne är intressant både ur ett redovisningsperspektiv men även ur ett samhällsperspektiv. Någon gång under livet har, eller kommer, vi alla med stor sannolikhet att köpa en ny bil och lämna vår gamla bil som inbyte. Uppsatsens problemområde blir därför, enligt oss, både rent redovisningsmässigt och samhällsmässigt intressant. 2.2 Metodansats Valet av metodansats stod mellan tre olika synsätt; analytiskt synsätt, systemsynsätt eller aktörssynsätt. Det analytiska synsättet visar att uppfattningen om verkligheten bygger på att helheten är summan av olika delar och att kunskapen som erhålls är oberoende av individerna. Systemsynsättet används i de fall då syftet är att ge en helhetsbild och en ökad förståelse för en social process och dess sammanhang (Arbnor & Bjerke, 1994). Det metodsynsätt vi valde att utgå från i vår undersökning var aktörssynsättet. Eftersom vårt syfte var att få fram enskilda individers subjektiva åsikter angående värderingsproblematiken ansåg vi att aktörssynsättet var mest lämpat för vår undersökning. Aktörssynsättet utgår från hur aktörerna tolkar, bedömer och handlar i olika situationer. Våra aktörer är personer som är involverade i värderingsprocessen av inbytesbilar hos bilföretag. Ett aktörssynsätt innebär alltså att vi söker förståelse för verkligheten och problemen utifrån hur systemets aktörer uppfattar situationen. För att förstå helheten måste aktörernas värderingar, attityder och intressen kartläggas. (Lundahl & Skärvad, 1999) För att kunna utföra ett vetenskapligt arbete var vi tvungna att i förväg bestämma oss för hur vi skulle gå tillväga för att härleda kunskap. Dagens forskning identifierar två olika angreppssätt för detta; deduktion och induktion (Lundahl & Skärvad, 1999). Ett induktivt angreppssätt innebär att generella, allmänna slutsatser dras utifrån empiriska fakta och sedan skapas en ny teorimodell (Lundahl & Skärvad, 1999). Vår avsikt har inte varit att formulera någon ny teori vilket motiverar ett deduktivt synsätt för vår uppsats. För att ge ett tillförlitligt intryck av vårt arbete valde vi ett deduktivt angreppssätt då vi ansåg att det överensstämde med vårt syfte. Ett deduktivt angreppssätt kännetecknas av att forskaren utifrån allmänna principer och befintliga teorier drar slutsatser om enskilda företeelser. Forskaren gör en logisk tankemässig slutledning (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1999). Vi motiverar valet av det deduktiva angreppssättet med att vi utgick från befintlig kunskap om ~ 4 ~

~ METOD ~ bland annat varulagervärdering och olika redovisningsprinciper. Sedan genomfördes en empirisk undersökning för att se hur bilföretag värderar sina inbytesbilar med utgångspunkt från hur lagar och rekommendationer kring varulagervärdering tolkas. Resultatet från undersökningen kopplades till vår referensram och avslutningsvis drogs slutsatser. Innan den empiriska undersökningen påbörjades tog vi ställning till om vårt problem skulle angripas via ett kvalitativt eller kvantitativt angreppssätt. Både det kvalitativa och det kvantitativa angreppssättet har som syfte att ge en bättre förståelse av samhället och hur människor påverkar varandra. Det som motiverade vårt val av en kvalitativ metod blev främst den grundläggande skillnad som finns mellan dessa två. En kvantitativ metod vill omvandla informationen till siffror för att kunna genomföra en statistisk analys. Vår studie har ingen sådan avsikt utan vi är medvetna om att det är vår uppfattning och tolkning av informationen som stått i förgrunden vid analysen. Eftersom syftet med vår undersökning var att skapa en förståelse för hur bilföretag arbetar med värderingsproblematiken ansåg vi att en kvalitativ studie lämpade sig bäst för oss. En kvalitativ undersökningsmetod passade även bättre, med tanke på att vi använt oss av ett aktörssynsätt då den kvalitativa undersökningsmetoden möjliggör en bättre uppfattning om de enskilda aktörerna. (Holme & Solvang, 1997) 2.3 Undersökningsansats När vi kom till val av undersökningsansats stod valet främst mellan survey och fallstudie. Vi valde att definiera vår studie som en fallstudie. Orsaken till att vi ansåg en fallstudie som lämplig undersökningsansats var att fallstudiens fokus på djupstudier av relationer och processer låg i linje med vårt syfte. Vår undersökning ska redogöra för hur bilföretag resonerar kring värdering av inbytesbilar och hur respektive bilföretag arbetar för att redovisningen skall ge en rättvisande bild av verksamheten. Detta är argument för fallstudie som undersökningsansats där undersökningen går på djupet och studien endast omfattar ett fåtal företag. Genom att välja en fallstudie kommer forskaren åt subjektiva faktorer såsom tankar, känslor och önskningar hos respondenterna samt komplexa förhållanden vilket vi ville för att kunna besvara vårt syfte (Lundahl & Skärvad, 1999). En surveyundersökning är beskrivande eller förklarande och innefattar ofta en kartläggning av människors attityder och handlingsmönster. En survey har som syfte att ge en ögonblicksbild av verkligheten och tenderar att gå på bredden snarare än på djupet. En surveyundersökning passar inte vårt syfte då det finns risk för att studien då kan bli för situationsspecifik och därför ej intressant för andra aktörer i liknande situationer (Denscombe, 2000). 2.4 Datainsamlingsmetod De data som vi har använt i vår undersökning är av två slag; data som redan finns (sekundärdata) och data som vi själva samlat in (primärdata) (Zikmund, 2000). Våra sekundärdata samlades in från litteratur och artiklar om bland annat varulagervärdering och rättvisande bild. Litteratur har vi funnit genom litteratur- och artikelsökningar på Luleå Tekniska Universitet. De databaser vi har använt oss av är Affärsdata, Business Source Elite, EconLit, Libris samt Lucia. De sökord vi använde oss av var: varulager, värdering, varulagervärdering, rättvisande bild, lägsta värdets princip, inbytesbilar, intern kontroll, reliabilitet, relevans och motsvarande ord på engelska. ~ 5 ~

~ METOD ~ I en fallstudie används vanligtvis primärdata i form av intervjuer eller observationer. Intervjuer kan i sin tur utföras via bland annat telefon, e-post eller ansikte mot ansikte. Vi valde att utföra personliga intervjuer med personer som är ansvariga för värderingen av inbytesbilar på respektive företag och på så sätt få en hundraprocentig svarsfrekvens. Det anser vi vara ett krav då vår fallstudie endast omfattat ett fåtal respondenter. En annan orsak till att vi valde att göra personliga intervjuer var att vi ville ha möjlighet att ställa följdfrågor men även för att kunna förklara begrepp och otydligheter i frågorna. På detta sätt fick vi ett bättre samspel med respondenterna och intervjuerna blev mer flexibla och situationsanpassade. Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (1999) kan många frågeställningar kräva anpassning till situationen och för att åstadkomma detta krävs närhet till undersökningsobjektet. Till vår hjälp hade vi utformat en intervjuguide (se bilaga). Att använda oss av personlig intervju som datainsamlingsmetod har ställt höga krav på vår förmåga att tolka svaren (Lundahl & Skärvad, 1999). Vår intervjuguide har dock hjälpt oss att tolka och jämföra de svar vi fått. 2.4.1 Val av respondenter Vi har valt att studera hur ansvariga för värdering av inbytesbilar går tillväga för att fastställa värdet. Vi har intervjuat fyra personer som är verksamma inom fyra olika bilföretag. Valet av respondenterna baserades på att dessa företag bedriver handel med både nya bilar och inbytesbilar, att de tar emot inbytesbilar vid försäljningen. Vi har valt att behandla våra respondenter anonymt i uppsatsen då vi inte anser det relevant för vår studie att veta exakt på vilket bilföretag respektive respondent arbetar. Vår intention har även varit att anonymiteten i sig skall bidra till mer sanningsenliga svar. Urval handlar om vem, vilka eller vad som skall intervjuas eller observeras. Det urval som görs är ofta resultatet av en avvägning mellan vad som är principiellt önskvärt och vad som är praktiskt möjligt och tillgängligt. Vid forskning görs skillnad mellan sannolikhetsurval och icke-sannolikhetsurval (Lundahl & Skärvad, 1999). Statistisk generalisering och representativitet är inte några centrala syften i kvalitativa studier. Urvalet av undersökningspersoner blir ändå en avgörande del av undersökningen. Får vi fel personer i vårt urval kan det leda till att hela undersökningen blir missvisande i relation till den utgångspunkt vi hade när vi började. Ett syfte med kvalitativa intervjuer är att de skall öka informationsvärdet och skapa en grund för djupare och mer fullständiga uppfattningar om det problemområde vi studerar. Detta innebär att urvalet av fall inte ska ske vare sig slumpmässigt eller tillfälligt. Urvalet skall göras systematiskt utifrån vissa medvetet utformade kriterier (Holme & Solvang, 1997). Vi handplockade därför våra respondenter via ett så kallat subjektivt urval vilket är en form av icke-sannolikhetsurval. För att försäkra oss om att undersökningspersonerna i vår fallstudie skulle bidra med högt informationsvärde presenterade vi vårt ämne vid första kontakten med företagen. På så sätt blev vi hänvisade till personer inom företagen som hade lämplig kunskap om värderingsproblematiken. Vårt syfte har inte varit att försöka generalisera utan istället att mer utförligt redogöra för varje enskild respondents åsikt (Denscombe, 2000). ~ 6 ~

~ METOD ~ 2.5 Studiens giltighet Ett besvärligt problem i alla utredningsarbeten är hur överföringen från teoretiska föreställningar i form av begrepp och modeller sker till empiriska observationer. Två viktiga begrepp i detta sammanhang är validitet och reliabilitet. (Eriksson & Wiedersheim- Paul, 1999) Validitet Validitet är det viktigaste kravet på ett mätinstrument och det innebär att mätinstrumentet ska mäta det som avses. Om validiteten ifrågasätts äventyras hela undersökningen (Svenning, 2000). Det mätinstrument vi använde oss av vid de personliga intervjuerna var en intervjuguide. Vi försökte stärka validiteten genom att hela tiden under utformningen av guiden kontrollera att frågorna var i överensstämmelse med uppsatsens syfte och referensram. Vi tog även hjälp av en godkänd revisor, Ulla-Britt Öhlund, som har varit påskrivande revisor för olika bilföretag i Luleå i cirka 30 år. Hon läste igenom intervjuguiden och gav oss förslag till ändringar. Innan vi utförde intervjuerna gjorde vi även en liten testintervju med Ulla-Britt för att se om de svar hon tänkte att bilföretagen kunde ge på frågorna gav motsvarade vad vi haft i åtanke med frågorna. Detta gjordes i syfte att ytterligare försöka stärka validiteten. Vi anser även att personliga intervjuer som datainsamlingsmetod kan ha påverkat validiteten positivt. De personliga intervjuerna möjliggjorde att vi kunde förklara begrepp och otydligheter i frågorna samt vara situationsanpassade så att respektive respondent uppfattade frågorna rätt. På så vis anser vi att mätinstrumentets (intervjuguidens) validitet kan ha ökat då mätinstrumentet mätt det som avsetts. Något som kan ha påverkat validiteten negativt är att vi inte till punkt och pricka har följt intervjuguiden. Vid intervjuerna ställde vi i viss mån följdfrågor för att diskutera intressanta svar som respondenterna gav. Detta kan leda till att validiteten minskat då respondenterna inte fått exakt samma följdfrågor. Däremot höll sig följdfrågorna uteslutande till uppsatsens ämne. Reliabilitet Graden av tillförlitlighet hos en mätning, det vill säga den större eller mindre frånvaron av slumpmässiga fel, brukar kallas reliabilitet. Resonemanget om reliabilitet gäller inte i lika stor utsträckning för kvalitativa som för kvantitativa studier (Svenning, 2000). Det finns dock ett antal faktorer som kan ha påverkat reliabiliteten i vår undersökning, som är av kvalitativ karaktär. Reliabiliteten stärktes av att intervjuerna genomfördes i en känd och trygg miljö, nämligen på respektive respondents eget kontor. Vi använde samma intervjuguide för samtliga respondenter men med tanke på den flexibilitet som personliga intervjuer ger blev våra följdfrågor, som tidigare nämnts, anpassade efter respektive respondent. Eftersom frågorna dock uteslutande härstammade från vår intervjuguide anser vi ändå de svar vi fick jämförbara med varandra. När intervjuerna genomfördes använde vi oss av en kassettbandspelare i syfte att försöka stärka reliabiliteten. Vi kunde i och med inspelningen av intervjuerna fullt ut koncentrera oss på vad respondenterna sa och därigenom ställa direkta följdfrågor. Efter att intervjuerna var genomförda lyssnade vi igenom kassettbanden ett flertal gånger för att kontrollera att vi uppfattat allt korrekt och sedan sammanställde vi materialet på en gång. För att ytterligare ~ 7 ~

~ METOD ~ försäkra oss om att vi uppfattat respondenterna rätt gav vi dem tillfälle att läsa igenom våra sammanställningar och verifiera dem innan vi påbörjade analysarbetet. Vid genomförande av intervjuer finns det en risk att den eller de som intervjuar påverkar de intervjuade, så kallad intervjuareffekt (Lundahl & Skärvad, 1999). Då vi inte har haft några fasta svarsalternativ på våra frågor har vi försökt hålla oss neutrala i våra frågeställningar så att vårt samspel med respondenterna inte inverkat på resultatet. Vi försökte även minska risken för intervjuareffekt genom att låta respondenterna ta del av intervjuguiden några dagar innan själva intervjutillfället. Vad som kan påpekas är att vi då istället riskerade att svaren blev tillrättalagda. 2.6 Specifika metodproblem Ett problem som vi tidigt stötte på var att litteraturen inom ämnet var knapphändig och att den största delen av litteraturen som behandlade varulagervärdering var utgiven av samma författare, Christer Westermark. Detta medförde svårigheter i att få en referensram som var bred och byggde på olika författares åsikter. Vi har dock försökt minska effekten av detta problem genom att ta hjälp av artiklar och litteratur som har nära anknytning till vårt ämne för att sedan dra kopplingar till vårt problemområde. Under avsnittet som behandlar intern kontroll i referensramen stötte vi på samma problem, där Hubbard var den enda författare som beskrivit COSO:s 4 ramverks olika delar mer ingående. Vi anser dock att tillförlitligheten av avsnittet intern kontroll inte är bristande då detta ramverk är ett etablerat tillvägagångssätt för att utforma ett företags interna kontroll. Ett annat problem som vi stötte på vid genomförandet av de personliga intervjuerna var att några av respondenterna inte definierade redovisningsprinciperna enligt Årsredovisningslagen utan endast gav en beskrivning av principerna. Genom att vi utförde intervjuerna ansikte mot ansikte kunde vi omvandla respondenternas beskrivning av redovisningsprinciperna så att de kunde definierades enligt Årsredovisningslagens uppställda definitioner. Detta hade inte varit möjligt om vi exempelvis hade genomfört en enkätundersökning, vilket enligt oss ytterligare stärker lämpligheten av vår valda datainsamlingsmetod. 4 COSO: The Committee of Sponsoring Organizations of The Treadway Commission s ~ 8 ~

~ REFERENSRAM ~ 3 REFERENSRAM I detta kapitel kommer vi inledningsvis att ge en översiktlig/övergripande beskrivning av hur tillgångar klassificeras och värderas. Vi kommer vidare att beskriva vad varulagervärdering syftar till för att sedan redogöra för de principer som behandlar värdering av tillgångar. Vi kommer även att beskriva redovisningens informationskvalitativa faktorer samt innebörden av intern kontroll. Slutligen ges en sammanfattning av referensramen. 3.1 Klassificering och värdering av tillgångar Klassificering Det finns flera synsätt om hur omsättningstillgångar skiljer sig ifrån anläggningstillgångar. Det ena synsättet är att avsikten bakom innehavet styr om en tillgång skall klassificeras som det ena eller det andra. Det andra synsättet utgår från att tillgångar med förfallotid på högst ett år är omsättningstillgångar och övriga är anläggningstillgångar. FAR menar att ettårsregeln skall tillämpas eftersom den utgör god redovisningssed. Avsikten med omsättningstillgångar är att de skall förvandlas/omsättas till andra tillgångar medan anläggningstillgångar skall behållas som de är. Enligt ÅRL indelas omsättningstillgångar i fyra grupper; varulager, kortfristiga fordringar, kortfristiga placeringar samt kassa och bank. (Artsberg, 2003) Bokföringsnämndens allmänna råd 2000:3 (BFNAR) definition på varulager är materiella tillgångar som är avsedda för försäljning i den ordinarie verksamheten (färdiga varor). är under tillverkning för att bli färdiga varor (varor under tillverkning, halvfabrikat) eller kan användas i produktionen av färdiga varor eller tjänster (råvaror, insatsvaror, förbrukningsartiklar). (FAR, 2003) Inbytesbilar, som denna uppsats behandlar, klassificeras enligt ovan som en omsättningstillgång och mer specifikt som varulager färdiga varor. Värdering Den mest grundläggande frågan inom redovisningslitteraturen är enligt Falkman (2001) vilket värde en tillgång ska anses ha. Hur tillgångsredovisning praktiskt skall gå till beror i grund och botten på vilken form av redovisning som används. I en balansorienterad, skuld/tillgångsorienterad eller värdebaserad redovisning skall tillgångar värderas till sina verkliga värden. Enligt Falkman utgörs en tillgångs verkliga värde av en individs subjektiva preferenser. Det är emellertid svårt att behandla en individ och ett företag på samma sätt. Det är omöjligt att ge uttryck för en verksamhets subjektiva preferenser och definitionen är därför oanvändbar för varje form av redovisning som har rimliga objektivitetskrav. Andra möjliga värdedefinitioner som skulle kunna användas som approximationer av ett verkligt värde är: Anskaffningsvärde (ett historiskt mått) Återanskaffningsvärde (i tiden aktuellt mått, det vill säga bestäms idag) Nettoförsäljningsvärde (i tiden aktuellt mått, det vill säga bestäms idag) Utförsäljningsvärde ~ 9 ~

~ REFERENSRAM ~ Nuvärde Marknadsvärde (ibid.) Varulagervärdering förankrades redan på 1600-talet genom lägsta värdets princip som än idag används så gott som i hela världen. Det finns däremot olika värderingsprinciper för olika typer av tillgångar. Det har visat sig vara väldigt svårt att förändra värderingsprinciper men det tycks ändå som att vi idag ser en förändring vad gäller värderingsfrågan i och med att allt fler balansräkningsposter marknadsvärderas, men denna utveckling går stegvis. Idag används alltså ett antal olika värderingsprinciper, följande är några av dem som är aktuella; Immateriella anläggningstillgångar: Värderas till anskaffningsvärde justerat med avskrivningar Materiella anläggningstillgångar: Värderas till anskaffningsvärde justerat med avskrivningar, justering för möjliga upp- och nedskrivningar Lager: Värderas till det lägsta av anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde eller nettoförsäljningsvärde Fordringar: Värderas till förväntade framtida värden (Artsberg, 2003) Som vi tidigare nämnt har all tillgångsvärdering betydande inverkan på företagets redovisade resultat och relativt små avvikelser i varulagervärdet kan därför ha stor inverkan på resultatet (Westermark, 1996). Detta beror på att företagets redovisade resultat är en direkt följd av hur balansräkningens tillgångar och skulder värderas. En övervärdering av tillgångarna ger ett bättre resultat och en undervärdering ger ett sämre resultat. Årsredovisningslagens regler skyddar mot övervärdering av tillgångarna. Dessa civilrättsliga regler är i första hand till för att skydda borgenärer och andra intressenter mot en missvisande resultatrapportering. Skattelagsstiftningens regler förhindrar en alltför låg värdering av tillgångarna. En sådan värdering skulle kunna leda till så låga redovisade resultat, att samhället skulle få in otillräckligt med skatt (Johansson, Johansson & Pautsch, 2001). Om företag fritt skulle få värdera tillgångar och skulder, skulle företagen alltid kunna redovisa det resultat företagen själva önskade. Detta skulle medföra att den ekonomiska rapporteringen egentligen helt skulle sakna informationsvärde för de intressenter som står utanför företaget. Detta förklarar i sin tur vikten av att företag värderar sina tillgångar, i detta fall sitt varulager, på ett pålitligt sätt. (ibid.) Ovan har en beskrivning skett av hur tillgångar skall klassificeras samt vilka värderingsproblem som finns för tillgångar i allmänhet. Resterande delen av uppsatsens referensram kommer att behandla delar som är viktiga för att värderingen av omsättningstillgångar, mer specifikt varulagret, skall bli pålitlig. 3.2 Syften med varulagervärdering Enligt Westermark (1996) är det vanligaste syftet med varulagervärdering att ställa periodens kostnader mot dess intäkter för att beräkna vinsten. Detta fordrar att en viss kostnad för lagret måste hänföras till intäkterna under perioden. Lagret måste då värderas på basis av de resurser som uppoffrats och av denna värdering måste en viss andel ~ 10 ~

~ REFERENSRAM ~ kostnader hänföras till de sålda varorna. Andra syften som Westermark framhåller är att varulagervärderingen skall presentera information för externa intressenter om företagets framtida kassaflöden. Varulagervärderingen syftar även till att mäta varornas värde för företaget genom att jämföra värdet på företaget med respektive utan varulager. (ibid.) För att syftena med varulagervärdering skall kunna uppfyllas på ett tillförlitligt sätt anser vi att det är nödvändigt att företagen värderar sitt varulager pålitligt. Genom att tillämpa de redovisningsprinciper som lagar och rekommendationer behandlar ökar tillförligheten med stor sannolikhet. 3.3 Redovisningsprinciper I Årsredovisningslagen nämns ett antal redovisningsprinciper som är grundläggande för redovisningen. Av dessa redovisningsprinciper finner vi att det framförallt är tre av dessa som är av väsentlig vikt vid varulagervärdering, nämligen god redovisningssed, rättvisande bild och försiktighetsprincipen. Dessa tre kommer att beskrivas nedan. 3.3.1 Rättvisande bild Begreppet rättvisande bild finns inskrivet i EG:s fjärde bolagsdirektiv. Där sägs att företagets årsredovisning skall ge en rättvisande bild av företagets tillgångar, skulder, ställning och resultat. Kravet på rättvisande bild är dessutom överordnat på så sätt att företagen är skyldiga att avvika från tillämpningen av övriga bestämmelser i redovisningslagstiftningen om det skulle medföra att redovisningen inte ger en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (EG:s 4:e bolagsdirektiv, artikel 2). I och med EG:s fjärde bolagsdirektiv introducerades begreppet rättvisande bild i alla EU-länder. Däremot blev begreppet påverkat av respektive lands redovisningslagstiftning, -tradition och -praxis (Ekholm & Troberg, 1998). Sverige har sedan länge tillämpat en redovisningstradition som betonar en försiktig värdering av företagets tillgångar snarare än en rättvis värdering. Detta medförde att begreppet rättvisande bild betraktas som överordnat begreppet god redovisningssed men underordnat lagstiftningen. Detta innebär således att det inte är tillåtet att, med referens till begreppet rättvisande bild, bryta mot lagen. (Thomasson et al, 2003) Wells (2001) anger att företag ofta manipulerar beräkningarna vid varulagervärderingen. Denna manipulering kan ske på olika sätt i syfte att höja lagervärdet. Ett exempel som Wells nämner är att företag kan ha räknat in värden på varor som inte existerar i det totala lagervärdet. Om företag manipulerar lagervärdet medför det att företagen inte ger en rättvisande bild av ställningen och resultatet. (ibid.) 3.3.2 God redovisningssed Den grundläggande källan för hur företagen bör redovisa är Bokföringslagen (1999:1078). Bokföringslagen är en så kallad ramlag och innehåller generella bestämmelser för ett företags bokföring och redovisning. Ett viktigt begrepp i Bokföringslagen och även i Årsredovisningslagen är begreppet god redovisningssed (Thomasson et al, 2003). God redovisningssed är en rättslig standard som grundas på lag, praxis och rekommendationer. ~ 11 ~

~ REFERENSRAM ~ Den innebär en skyldighet att följa lagen och de redovisningsprinciper som anges i lagen (FARs samlingsvolym, 2002). Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet (tidigare också FAR) lämnar exempelvis allmänna råd, anvisningar och rekommendationer som anger vad som avses med god redovisningssed i enskilda frågor. Till detta kommer att god redovisningssed också bestäms av vad som är tillämpad praxis i exempelvis en bransch. Detta gäller särskilt när rekommendationer och anvisningar saknas (Johansson et al, 2001). God redovisningssed är sällan en exakt eller välpreciserad norm för varje konkret fall. I värderingsfrågor är det ofta så att flera olika värderingsmetoder kan motsvara kravet på god redovisningssed. Detta medför att det även ur skattesynpunkt kan föreligga flera alternativa värden eller realisationstidpunkter som är godtagbara så länge de motsvarar kravet på god redovisningssed. (Westermark, 1996 ) 3.3.3 Försiktighetsprincipen Historiskt har försiktighetsprincipen beskrivits i termer av att tillgångarna får undervärderas men absolut inte övervärderas. I dagsläget är försiktighetsprincipen mer ett uttryck för att försiktighet skall iakttas när värdet på en tillgång bestäms. Företag är skyldiga att beakta om tillgången har förlorat i värde och företagets bedömning av värdeförlusten skall ske med rimlig försiktighet (realistisk värdering). (Thorell, 2003) När företag gör värderingar skall dessa alltså ske med rimlig försiktighet. Om en tillgångs värde har gått ned skall kostnaden tas med oavsett om årets resultat är vinst eller förlust. Däremot får försiktigheten inte drivas så långt att den kommer i konflikt med kravet på rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Detta innebär att lagen inte tillåter en medveten undervärdering av företagets tillgångar. (FARs samlingsvolym, 2003) 3.4 Varulagervärdets mångfald Enligt King (2003) finns det inte ett varulagervärde utan ofta finns det en mångfald av varulagervärden på en och samma vara. Företagets ställning och resultat påverkas av vilket av värdena som företaget upptar sina tillgångar till. 3.4.1 Värdering till anskaffningsvärde Med anskaffningsvärde avses utgifter för tillgångens inköp (förvärv) eller tillverkning (Holmström, 2003). Vad som utgör anskaffningsvärde är beroende av om varulagret består av inköpta varor eller av egentillverkade varor. I verksamheter där det inte är vanligt med renodlade priskalkyler, exempelvis i handelsföretag, kan anskaffningsvärdet alternativt bestämmas som försäljningspris (exklusive moms) med avdrag för använd bruttovinstmarginal. Om försäljningspriset eller bruttovinstmarginalen höjts eller sänkts efter inköpstillfället skall justering göras för dessa förändringar. Detta innebär att använd bruttovinstmarginal skall ge uttryck för den vinstmarginal som företaget faktiskt har på respektive varugrupp i befintligt varulager på balansdagen (BFN 2000:3). Värdering enligt anskaffningsvärdeprincipen påverkar inte periodens resultat vad gäller kvarvarande varor i lagret (Westermark, 1996). ~ 12 ~

~ REFERENSRAM ~ Om varulagret värderas utifrån anskaffningsvärdet kan företag göra ett schablonmässigt inkuransavdrag på tre procent av anskaffningsvärdet. Efter att inkurans dragits av erhålls det värde som varulagret är upptaget i redovisningen. (Johansson et al, 2001) 3.4.2 Värdering till verkligt värde Vad som utgör verkligt värde är beroende av hur varulagret ser ut. Består varulagret av färdiga varor (inköpta eller egentillverkade) utgörs verkligt värde av nettoförsäljningsvärdet. Innehåller varulagret istället råvaror eller halvfabrikat utgörs i praktiken verkligt värde av återanskaffningsvärdet. (BFN 2000:3) Består varulagret av färdiga varor skall nettoförsäljningsvärdet bestämmas och detta sker i två steg. Först bestäms försäljningsvärdet och därefter bestäms de försäljningskostnader som skall minska försäljningsvärdet (BFN 2000:3). Det försäljningsvärde som beräkningen skall utgå från skall spegla det pris som de facto kan erhållas genom att verksamheten antas fortsätta, det vill säga going-concern-principen (Westermark, 1996). Det bestämda försäljningsvärdet skall som tidigare nämnts minskas med beräknad försäljningskostnad. Med försäljningskostnad avses de kostnader som är direkt bundna till försäljningen, dessa kan exempelvis vara varurabatter, bonus och provisioner (BFN 2000:3). Vid en värdering till nettoförsäljningsvärde beaktas eventuell verklig inkurans på så sätt att de inkuranta varorna sänker varulagrets värde. Inkurans kan exempelvis ha uppkommit genom att varor blivit defekta (till exempel rostskadade) eller blivit omoderna (Holmström, 2002). Enligt Westermark (1996) har begreppet inkurans varierande innebörd hos företag. Han skriver att den ursprungliga betydelsen av ordet inkurans är att varan är skadad, omodern eller av annat skäl osäljbar till ordinarie pris. Det är således primärt en försäljningsprisfråga. Även om någon prisnedsättning ännu inte skett måste ändå hänsyn tas till vad som kommer att kunna erhållas för varan. En anledning till att prisnedsättning inte skett kan vara att företaget inte vill konkurrera ut nya modeller av samma vara som företaget har till försäljning. Företaget kanske hellre tar risken att inte kunna få avsättning för de äldre varorna. I detta fall är det dock tveksamt om begreppet inkurans har någon reell innebörd, det är snarare frågan om ett policybeslut om prissättningen i företaget (ibid.). King (2003) beskriver problem som kan uppkomma när man skall beräkna det verkliga värdet på en tillgång. Han menar att ett stort problem som redovisare ofta möter är att värdet ständigt förändras, och att värdet kan ändras mycket snabbt. 3.4.3 Lägsta värdets princip En konsekvens av försiktighetsprincipen (se avsnitt 3.2.3) är att lägsta värdets princip (LVP) skall tillämpas vid värdering av balansräkningens tillgångsposter. Även LVP leder till en medvetet försiktig värdering av företagets tillgångar. (Johansson et al, 2001) Värdering av varulager skall alltså följa LVP. Principen innebär att en tillgång inte får tas upp över det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet (Johansson et al, 2001). Vid värdering enligt LVP kan inkurans komma till uttryck genom ett sänkt försäljningspris eller ökade försäljningskostnader (Westermark, 1996). ~ 13 ~

~ REFERENSRAM ~ Varulagret värderas till det lägsta av: Anskaffningsvärde Verkligt värde - inkurans 3 % Nettoförs.värde Återanskaffn. värde Värdet på varulagret Figur 1: Lägsta värdets princip (Johansson et al, 2001, s.104). Tanken bakom LVP är att företag skall beakta den värdenedgång som ägt rum fram till och med balansdagen, vilket enligt Thorell (2003) är motiverat då det är frågan om en tillgång som innehas kortfristigt. Innebörden av LVP kan illustreras av en situation då fallande marknadspriser i ett visst bokslut medför krav på nedskrivning av en lagerpost till det verkliga värdet. Inför ett påföljande bokslut har dock marknaden återhämtat sig så att anskaffningspriset är lägre än det verkliga värdet. En ny bedömning skall härmed göras enligt LVP, vilket med exemplets förutsättning innebär en återgång av tidigare lagernedskrivning (Westermark, 1996). Ett undantag från LVP inträffar i de fall 97 procent av anskaffningsvärdet understiger verkligt värde samtidigt som verkligt värde understiger anskaffningsvärdet. Detta undantag kan exemplifieras enligt följande. Antag att anskaffningsvärdet uppgår till SEK 100 000 och verkligt värde till SEK 99 000. I detta läge kan ett varulager skatterättsligt värderas till 97 procent av anskaffningsvärdet, det vill säga SEK 97 000. Detta innebär att ett lägre värde nås om företaget utgår från anskaffningsvärdet, trots att detta värde är högre än det verkliga värdet. (Johansson et al, 2001) 3.5 Redovisningens informationskvalitativa faktorer Det primära målet med finansiella rapporter är att de skall tillhandahålla investerare och långivare med användbar information. Erkännande är den process som formellt inarbetar en post till den finansiella rapporten. De grundläggande kriterierna för om erkännandet av en post tillhandahåller användbar och pålitlig information är relevans och reliabilitet. Med relevans menas att informationen kan göra en skillnad vid besluttaganden. Med reliabilitet menas att informationen skall vara valid, verifierbar och neutral (Sloan, 1999). Falkman (2000) tar även upp vikten av jämförbarhetskriteriet i redovisningsinformationen. ~ 14 ~