Lakvattenproblematik vid Revaqcertifiering av slam En fallstudie för Atleverket, Örebro Cecilia Larsson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet Januari 2011
Sammanfattning Ett av riksdagens miljökvalitetsmål anger att senast 2015 ska 60 % av fosforföreningar i avlopp återföras till produktiv mark. Spridning av slam från kommunala reningsverk på jordbruksmark innebär återföring av fosfor, men samtidigt spridning av olika typer av föroreningar. Atleverket är en avfallsanläggning med en aktiv deponi i Örebro kommun. Verket renar en del av sitt lakvatten i det kommunala reningsverket i Skebäck. Nu vill Skebäcksverket certifiera sitt slam enligt Revaq (ren växtnäring från avlopp). Lakvatten innehåller miljöfarliga ämnen som kan hamna i slammet och därmed påverka certifieringen negativt. Syftet med detta arbete var att undersöka hur andra avfallsverk som renar sitt lakvatten i Revaq-certifierade reningsverk har hanterat problemet med lakvattenrening. Syftet var också att undersöka om Atleverkets lakvatten och Skebäcksverket slam har höga halter av närsalter, metaller och föroreningar jämfört med andra lakvatten och slam i Sverige. Resultatet visar att avfallsverk med lakvattenrening i Revaq-certifierade verk ofta blir bortkopplade från reningsverket och renar sitt lakvatten lokalt istället, med undantag för de avfallsanläggningar som saknar lämplig recipient. Lakvatten från Atleverket innehåller framför allt höga halter organiskt material och suspenderade ämnen. Reglerna för hur lakvatten ska bedömas i certifieringsprocessen har under detta arbetes gång reviderats. Nya regler som fastställdes i december 2010 anger att lakvatten bör kopplas bort från reningsverk som arbetar för att bli certifierade, om inte särskilda omständigheter finns. Slam från Skebäcksverket har halter av föroreningar och metaller liknande reningsverk utan lakvattenrening. Summary One of the Swedish parliamentary goal is that 60 % of the phosphorus compounds in wastewater should be returned to productive land by 2015. Spreading sludge from municipal treatment plants means recycling of phosphorus, but at the same time various contaminants are being spread as well. Atleverket is a waste disposal facility with an active landfill in the municipality of Örebro. The leachate that is produced is partly purified in the treatment plant Skebäcksverket. Skebäcksverket wants to certify its sludge according to Revaq (pure plant nutrients from sewage). Leachate contains environmental pollutants that could end up in the sludge and have a negative effect on the certification. The purpose of this study was to investigate how other waste disposal facilities that treat their leachate in a treatment plant have handled the situation. The aim was also to investigate if leachate from Atleverket and sludge from Skebäcksverket have high levels of certain substances compared with other disposal facilities and sewage sludges in Sweden. The results show that waste disposal facilities that treat their leachate in Revaq-certified treatment plants are being disconnected and will treat their leachate locally instead, except for those which lack an appropriate recipient. Leachate from Atleverket contains high levels of organic matter and suspended solids. The rules for assessing leachate have been revised during the course of this rapport. New rules established in December 2010 indicate that the leachate should be disconnected from treatment plants that are being certified, unless special circumstances exist. Sludge from Skebäcksverket contains concentrations of metals and pollutants similar to plants without leachate purification. 1
Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Summary...1 Innehållsförteckning...2 1 Inledning...3 1.1 Bakgrund...3 1.2 Avfallsupplagets omvandlingsfaser...3 1.3 Lakvatten...4 1.4 Atleverket...5 1.5 Skebäcksverket...6 1.6 REVAQ - återvunnen växtnäring...7 1.7 Syfte...8 2 Metodik...9 2.1 Avfallsanläggningar...9 2.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten...9 2.3 Föroreningar i slam från reningsverk...9 3 Resultat...10 3.1 Avfallsanläggningar...10 3.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten...11 3.3 Föroreningar i slam från reningsverk...13 3.4 Brunnsslam...15 4 Diskussion...17 4.1 Avfallsanläggningar...17 4.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten...18 4.3 Föroreningar i slam från reningsverk...18 4.4 Brunnsslam...19 5 Slutsatser...19 51. Avfallsanläggningar...19 5.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten...19 5.3 Föroreningar i slam från reningsverk...19 Tackord...19 6 Referenser...20 Bilaga A...23 Bilaga B...25 Bilaga C...27 2
1 Inledning 1.1 Bakgrund Lakvatten är regnvatten som runnit genom en deponi. En deponi består av många olika produkter som vi människor i samhället har använt och därmed kan lakvattnet bestå av många olika föreningar och ämnen. Sammansättningen av lakvatten skiljer sig mellan olika deponier beroende på deponins storlek, ålder, utformning, innehåll, fas, förbehandling, täckning samt övrig sortering och kompostering vid deponin. Lakvatten innehåller oftast höga halter kväve i olika form (Junestedt et al., 2009 ). På grund av den stora mängden föreningar i lakvatten är det endast möjligt att analysera en bråkdel med tanke på befintliga analysmetoder, tid och kostnader (Öman et al., 2000). Avfall som inte kan återvinnas eller behandlas på annat sätt deponeras. Antal aktiva deponier i Sverige har minskat från ca 300 år 1994 till 160 år 2009. Införandet av EU:s deponeringsdirektiv har medfört att det är förbjudet att deponera brännbart material sedan 2002 och organiskt material sedan 2005, vilket kan förändra den kemiska sammansättningen av lakvatten i framtiden. Vid en medelstor avfallsanläggning beräknas att ca 80 000 m 3 lakvatten behöver behandlas varje år (Avfall Sverige, 2010). Fosfor är ett essentiellt näringsämne som alla levande organismer behöver. Den fosfor som bryts i gruvor för tillverkning av handelsgödsel medför alltid en viss del kadmium, ett giftigt ämne. Kadmiumhalten i bruten fosfor ökar och den fosforn som finns i avloppsvattnet bör därför återanvändas. Detta kan ske genom spridning av slam från avloppsreningsverk på jordbruksmark (Svenskt vatten, 2010; Naturvårdsverket, 2010). Vid rening av avloppsvatten i reningsverk bildas slam som restprodukt. Slammet innehåller tyngre partiklar, bakterier, utfällda ämnen, olika metaller och fosfor. När slammet användas som gödsel är innehåll av oönskade ämnen med negativ inverkan ett problem (Gryaab, 2009). Lakvatten, brunnsslam och olika industrier kopplade till reningsverket kan medföra oönskade ämnen (Dave & Nilsson, 2004). Även avloppsvatten från hushåll kan innehålla skadliga ämnen som ansamlas i slammet (Gryaab, 2009). Diskussionen angående lämpligheten att sprida slam från reningsverk har pågått en längre tid och åsikterna går isär. 1.2 Avfallsupplagets omvandlingsfaser Ett avfallsupplag bryts med tiden ned och beroende på när deponering skedde så har olika delar av deponin brutits ned olika mycket. En deponi kan alltså befinna sig i olika omvandlingsfaser i olika delar och därmed ge ett lakvatten med skiftande karaktär (Hoyer, Persson, 2006; Pernsteiner, 2007). Nedbrytning i en deponi sker i huvudsak av aeroba och anaeroba mikroorganismer som utvinner energi ur avfallet. De fysikaliska, kemiska och biologiska processerna förändras hela tiden och därmed förändras även gasen som nedbrytningen av avfallet ger upphov till, avfallets sammansättning och även lakvattnet (Pernsteiner, 2007). Processen kan sammanfattas i fem faser: 1.2.1 Initialfas I denna fas bryts lätt nedbrytbart organiskt material ner under aeroba förhållanden. Fasen varar någon vecka (Hoyer, Persson, 2006). Lakvatten kan pressas ur deponin vid kompaktering och består av det vatten som ingick i avfallet när det deponerades (Jonsson, 1999). 3
1.2.2 Övergångsfas Syret tar slut. Nitrat och sulfat är elektronmottagare i biokemiska processer och reduceras till kväve och vätesulfit under anaerobiska förhållanden (Hoyer, Persson, 2006). Den höga biologiska aktiviteten medför höga temperaturer (upp mot 70 o C) i deponin och vatten avdunstar (Jonsson, 1999). 1.2.3 Sur fas Koldioxid och vätgas bildas under anaerob nedbrytning av organiskt material med hjälp av mikroorganismer. Löst organiskt material fermenteras till organiska fettsyror och sulfathaltigt material reduceras. Detta kan ge upphov till dålig lukt (Pernsteiner 2007). Högmolekylära ämnen bryts ner till mindre molekyler av enzymer via hydrolys. Hydrolysprodukterna bryts ned till mindre molekyler, t.ex. ättiksyra av anaeroba bakterier. Lakvattnet har lågt ph, omkring 5-6 och hög halt av kväve, svavel, BOD (biologisk syreförbrukning) och COD (kemisk syreförbrukning). Lågt ph lösgör vissa tungmetaller som t.ex. järn, zink och mangan. Metallerna kan komplexbinda med de lösta organiska syrorna och metallhalten i lakvattnet är ofta hög under denna fas (Jonsson, 1999). Övergångsfasen och den sura fasen varar upp till 10 år (Stegmann et al., 2005; Naturvårdsverket, 2008). 1.2.4 Metanogen fas Nu omvandlar metanproducerande bakterier ättiksyran, vätgasen och koldioxid till metangas. Lakvattnet innehåller medelhöga halter av BOD, höga halter av COD, järn, kväve och klorider och har högre ph (6.8-8). Metallhalterna i lakvattnet sjunker, med undantag för bly. Denna fas kan vara i några månader upp till flera hundra år (Stegmann et al., 2005; Naturvårdsverket, 2008). 1.2.5 Mättnadsfas/Humusbildande fas. När allt lätt biodegraderbart material har omvandlats till koldioxid och metan återstår enbart svårnedbrytbart organiskt material bestående av humusbildande föreningar. Upp till 99 % av alla metaller finns fortfarande kvar inne i deponin (Molander, 2000). Om syre kommer in i deponin finns det risk för att metaller frigörs med lakvattnet (Stegmann et al., 2005; Naturvårdsverket, 2008). 1.3 Lakvatten Lakvatten definieras som ett vatten som har varit i kontakt med deponerat material. Förorenat dagvatten från behandlingsytor för avfall kan klassas som lakvatten eller processvatten (Naturvårdsverket, 2008). Problemet med lakvatten är inte vad man vet, utan vad man inte vet (SWECO, 2009). Föroreningar i lakvatten kan grovt delas upp i tre kategorier: växtnäringsämnen (kväve och fosfor), organiska miljöstörande ämnen (t.ex. PAH: er, ftalater och PCB: er) och oorganiska ämnen (metaller och salter). Växtnäringsämnena har störst effekt och kan skapa syrebrist och ammoniakbildning. Det finns väldigt många olika organiska miljöstörande föreningar och många nya tillkommer där miljöpåverkan i många fall kan vara okänd. Metaller brukar endast förekomma i små mängder eftersom de ofta binds i avfallet. Salter, t.ex. klorider, kan påverka sötvattenorganismer även om salter oftast inte är direkt giftiga (Avfall Sverige, 2010). Lämplig rening av lakvatten har länge diskuterats och olika avfallsanläggningar har olika lösningar (Öman et al., 2000: Junestedt et al., 2009). Lakvatten har en proportionellt sett högre andel svårnedbrytbara material jämfört med avloppsvatten och biologisk rening är ofta inte tillräcklig. Fysikaliska eller kemiska för- eller efter behandlingssteg är ofta nödvändiga (Hoyer, Persson, 2006). 4
Deponeringsdirektivet och förbudet mot deponering av organiskt material innebär att sammansättningen av deponerat avfall förändras och därmed förändras även lakvattnet. Nya lakvatten som skiljer sig från dagens lakvatten kommer att bildas och därmed kommer nya behandlingsmetoder att krävas. När organiskt material inte längre deponeras minskar läckaget av löst organiskt material och ammoniumkväve. Miljön i deponin kommer inte att vara anaerob i samma utsträckning och därmed kommer inte metallerna att bindas som sulfider, utan i större utsträckning återfinnas i lakvattnet. Mängden biogas, som bildas vid nedbrytning av organiskt material, kommer också att minska (Junestedt et al., 2009). 1.4 Atleverket Atleverket är Örebro Kommuns avfallsanläggning som tar emot och hanterar avfall från hushåll, bygg- rivnings- och industriavfall och lätt förorenade jordar. Slam från avloppsreningsverk, dag- och spillvattenbrunnar och oljeavskiljare tas också emot. Anläggningen togs i drift 1978 och sedan 1979 har 2 500 000 m 3 avfall och jordmassor deponerats här. Deponeringen av hushållsavfall, organiskt och brännbart avfall, har minskat kraftigt och sedan 2005 har ungefär 15-20 000 ton avfall deponerats varje år (Rodhe et al., 2008). Atleverket komposterar matavfall och mängden ökar successivt. År 2009 behandlades ca 7700 ton matavfall. Lakvatten uppkommer vid deponin, vid sorteringsytor och vid behandlig av slam från oljeavskiljare. Det bildades 105 685 m 3 lakvatten 2009 varav 29 571 m 3 renades lokalt och 76 114 m 3 renades på Skebäcksverket efter förbehandling i luftad damm (Karlsson, 2009). Sammansättningen av lakvattnet är till stor del beroende av deponins ålder och därmed fas. Lokal lakvattenbehandling sker i den luftade dammen där nitrifikation sker. Organiskt material bryts ner, järn oxideras vilket ger en flockbildning. Lakvattnet pumpas sedan vidare till en våtmark där främst denitrifikation och reduktion av kväve sker, men syftet är även att avskilja suspenderat material och metaller genom fällning samt ytterligare reducera mängden organiskt material. Lakvatten pumpas bara till våtmarken under delar av året när temperaturen är tillräckigt hög för att få en effektiv rening, vanligtvis under maj till november. Är vattnet 3 o C eller lägre fungerar inte kvävereningen, och på våren behöver temperaturen på lakvattnet bli 10-12 o C innan nitrifikationen i dammen kommer igång igen. Efter våtmarken går vattnet ut i Atterstabäcken, därefter Täljeån, och sedan vidare ut i Hjälmaren (Rodhe et al., 2008). Toxicitetstester har gjorts på lakvattnet från den luftade dammen och utgående vatten från våtmarken vid två tillfällen (april 2005 och augusti 2006). Effektiviteten på våtmarken varierar beroende på temperatur och därmed årstid. I april 2005 testades toxicitet på fem olika organismer: Brachionus calyciflorus, ett sötvattenlevande hjuldjur, Daphnia magna, ett akvatiskt kräftdjur, Lemna minor, en flytbladsväxt, Pseudokirchneriella subcapitata, en grönalg och Vibrio ficheri, en saltvattenbakterie. Organismerna representerar fyra olika funktionella grupper i sötvattensystem och en marin bakterie (Waara et al., 2005, 2006). Vatten från den luftade dammen var toxiskt för alla testorganismer vilket skulle kunna förklaras med halten ammonium/ammoniak eftersom högre halter av ammonium kan vara direkt toxiskt för organismer (Dave & Nilsson, 2005). I vissa fall kan även salter såsom natrium, kalium eller klorid vara toxiskt och andra oidentifierade ämnen kan också orsaka toxicitet. Vatten från våtmarken var marginellt toxisk för Vibrio fischeri och resultatet var motsägelsefullt för Pseudokirchneriella subcapitata. Vattnet var inte toxiskt för de övriga tre testorganismerna. I augusti 2006 användes samma testorganismer, och då var toxiciteten var betydligt lägre. Vatten från den luftade dammen var enbart toxiskt för Pseudokirchneriella subcapitata. 5
Utgående vatten från våtmarken var inte toxiskt för någon av testorganismerna. Nitrifikation och andra biologiska processer fungerar bättre när temperaturen är högre och skillnaden på toxicitet kan bero på att ammoniumhalten i den luftade dammen var lägre 2006 när temperaturen var högre. Toxiciteten 2005 för Vibrio fischeri kan möjligtvis bero på högt ph i vattnet (8,2) och vattnets innehåll av COD (Waara et al., 2005, 2006). COD är ett approximativt mått på hur mycket syre som förbrukas i vattnet, och därmed svårnedbrytbara lösta kolföreningar, en syreförbrukande substans (Öman et al., 2000 ). 1.5 Skebäcksverket Skebäcksverket är Örebro kommuns största reningsverk och renar vatten från hushåll och industrier i Örebro tätort. På Skebäcksverket renas avloppsvatten i tre steg: mekanisk rening, biologisk rening och kemisk rening (figur 1, bilaga D). Slammet som bildas vid rening av vattnet samlas upp och behandlas. Under 2009 renades 16 047 038 m 3 vatten och 3 527 ton torrsubstans (TS) avskiljdes som slam. Torrsubstans är den substans som återstår efter total uttorkning av det bildade slammet (Skebäcksverket, 2009). Figur 1. Flödesschema för rening av avloppsvatten genom Skebäcks reningsverk. Processen sker i 4 steg; Mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och slambehandling (Skebäcksverket, 2006). 1.5.1 Mekanisk rening I det första, mekaniska reningssteget avskiljs det mesta fasta materialet och föroreningarna som kommer in med avloppsvattnet. Steget består av silgaller, sandfång, sandavvattnare med sandtvätt och försedimenteringsbassänger, där slam bildas och skrapas till slamfickor för att sedan pumpas till slambehandling. Vattnet pumpas vidare till det biologiska steget (Skebäcksverket, 2006). 6
1.5.2 Biologisk rening Vattnet pumpas först till luftade bassänger med biologiskt aktivt slam innehållande mikroorganismer som livnär sig på de finare och lösta föroreningarna som finns i vattnet. Sedan pumpas vattnet vidare till sedimenteringsbassänger där slammet sjunker till botten och skrapas ihop i slamfickor för att huvudsakligen föras tillbaka till de luftade bassängerna. Mikroorganismernas tillväxt medför att viss del av slammet leds till slambehandling istället (Skebäcksverket, 2006). 1.5.3 Kemisk rening Vattnet pumpas vidare till sedimenteringsbassänger där kemikalier, som tillsatts i huvudsak i det mekaniska steget, fäller ut fosfor som flockas och sjunker till botten (Skebäcksverket, 2006). 1.5.4 Slambehandling Slammet innehåller mycket vatten och förtjockas i en gravitationsförtjockare följt av en mekanisk slamförtjockare. När vatteninnehållet minskar, minskar även slammets volym. Slammet värms till 35 o C och rötas i en rötkammare under 20-25 dygn, vilket innebär att organiskt material bryts ner i en syrefri miljö, och i processen bildas rötgas, huvudsakligen metangas och koldioxid. Det varma slammet hjälper till att värma upp rötkammaren och avvattnas sedan igen i centrifuger, vilket ger det en jordliknande konsistens (Skebäcksverket, 2006). Om slammet ska certifieras innebär det att varken slamdirektivets gränsvärden (tabell 1) eller de halter som Revaq bestämt (stycke 1.6) får överskridas. Slammet ska även hygieniseras på lämpligt sätt så att patogener och smittbärande organismer reduceras (Gryaab, 2010 ). Tabell 1. Gränsvärden för metallhalter i slam (SFS, 1998). Metall Halt (mg/kg TS) Zink 800 Koppar 600 Bly 100 Krom 100 Nickel 50 Kadmium 2,0 Kvicksilver 2,5 1.6 REVAQ - återvunnen växtnäring Koncentrationen fosfor i avloppsvatten späds ut och förs inte tillbaka till jorden i samma takt som vi använder det. Brytning av fosfor från gruvor medför kadmium som bland annat är ett cancerframkallande ämne. Fosfor med låg andel kadmium håller på att ta slut och halten kadmium kommer att öka i bruten fosfor och därmed måste den fosfor som redan finns i kretsloppet återanvändas. Kadmiumhalten i slam från reningsverk sjunker däremot, eftersom kadmium håller på att fasas ut ur samhället genom att förbjudas i produkter. Slam kan därmed anses vara ett alternativt gödselmedel (Svenskt vatten, 2009; Avfall Sverige, 2009; Göteborgsposten, 2010). 7
Revaq är ett certifieringssystem som startades 2008 av Svenskt vatten, LRF, Lantmännen och dagligvaruhandeln (Svenskt vatten, 2009; Avfall Sverige, 2009). Systemet syftar till att förbättra slammets kvalitet och användbarhet som gödningsmedel, men även erbjuda information om slammets sammansättning och om hur det produceras. Slammet i avloppsreningsverk blir certifierat och godkänt för återföring av fosfor från avlopp till jordbruksmark enligt fastställda krav. Arbete med riksdagens miljömål giftfri miljö, levande sjöar och vattendrag samt hav i balans ligger i fokus. Nuvarande lagstiftning gällande återförande av slam till jordbruk är inte tillräcklig för att nå riksdagens beslut om hållbar återföring av fosfor till jordbruksmark. Systemet ska fungera som en drivkraft för förbättring av slamkvaliteten, delvis genom uppströmsarbete som syftar till att hitta källor för utsläpp av miljöfarliga ämnen i avloppsvatten och minska dessa (LRF, 2010). För reningsverk som vill bli certifierade innebär rening av lakvatten numera ett problem. Möjligheten att analysera alla potentiellt förekommande ämnen anses väldigt svårt både praktiskt och ekonomiskt (Öman, 2000) och regelverket för lakvatten inom Revaq har utretts under tiden för detta arbete. Olika synpunkter på hur mycket lakvatten egentligen påverkar slamkvaliteten och hur karakterisering av lakvatten ska ske har lyfts fram och nya regler fastställdes i december 2010. Reglerna anger att lakvatten ska kopplas bort från reningsverk som ska certifieras eftersom innehållet i deponier ofta är okänt. Undantagsfall kan finnas, men då krävs kompletterande reningssteg, och analyser som ska visa lakvattnet, enligt Revaq, harmlöst (Svenskt vatten, 2009). I Sverige har 31 reningsverk certifierats för spridning av sitt slam och av dessa renar 10 reningsverk lakvatten från deponi (Svenskt vatten, 2010). Sedan tidigare finns gränsvärden på ph, totalfosfor, totalkväve, ammoniumkväve, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink för slam (Statens naturvårdsverk, 1994 ). Grundläggande krav för certifiering är att initialt ska reningsverket mäta 60 spårelement som anges av naturvårdsverket (2001). De icke-essentiella spårelement som har en större ackumuleringstakt än 0,2 % per år vid näringstillförsel av slam ska identifieras, så kallade prioriterade spårelement. De prioriterade spårelementen, kadmium och metaller som ligger över 50 % av haltgränsvärde ska prioriteras i en åtgärdsplan. Kadmiumfosforkvoten (mg Cd/kg P) får inte överstiga 35 mg Cd/kg P som årsmedelvärde. Från och med 1 januari 2025 får kadmiumfosforkvoten högst vara 17 mg Cd/ kg P. Slammet ska hygieniseras för att undvika att smitta sprids. Detta kan ske genom t.ex. långtidslagring under minst 6 månader, pastörisering eller kalkning. Prov tas för att visa att slammet är salmonellafritt (Svenskt vatten, 2009). 1.7 Syfte Syftet med detta arbete var att undersöka hur andra avfallsverk som renar sitt lakvatten i Revaq-certifierade reningsverk har hanterat problemet med lakvattenrening. Syftet var också att undersöka om Atleverkets lakvatten och Skebäcksverket slam har höga halter av närsalter, metaller och föroreningar jämfört med andra avfallsverk och reningsverk i Sverige. 8
2 Metodik 2.1 Avfallsanläggningar En litteraturstudie i ämnet utfördes för att samla bakgrundsinformation. Huvudsakligen är omvärldsbevakningen baserad på telefonsamtal, e-post och studiebesök vid avfallsanläggningar och reningsverk runt om i Sverige. Alla Revaq-certifierade verk i Sverige kontaktades, och de tio som renar lakvatten från deponi presenteras i tabell 3. 2.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten Syftet att jämföra halter av näringsämnen och metaller i lakvatten från Atleverket med ett medelvärde på lakvatten i Sverige baserades på värden uppmätta på Atleverket jämfört med ett uträknat medelvärde på avfallsanläggningar med obehandlat lakvatten enligt Öman (2000). 2.3 Föroreningar i slam från reningsverk Syftet att jämföra halter av närsalter och föroreningar i slam från Skebäcksverket med ett medelvärde i Sverige baserades på uppmätta värden från Skebäcksverket jämfört med ett uträknat medelvärde på andra reningsverk i Sverige. Dels kontaktades 9 reningsverk som renar lakvatten, dels 10 reningsverk som inte renar lakvatten. Via e-post inkomna värden sammanställdes och ett medelvärde för respektive grupp räknades ut. Tabellen med ämneshalter i brunnsslam är värden uppmätta på Atleverket och jämförs med ämneshalter i lakvatten från Atleverket. 9
3 Resultat 3.1 Avfallsanläggningar Tabell 3. Lakvattenrening i reningsverk med certifierat slam. B= de måste koppla bort sitt lakvatten. H= om de lyckas bevisa lakvattnet harmlöst får de fortsatt leda lakvattnet till reningsverket. SBR= Satsvis Biologisk Rening. MBR= MembranBioReaktor. Rec= recipient. Certifierade Deponi Status Åtgärd Rening innan Borås stad Solbacken Aktiv B eller Reningsverk H Gryaab AB Tagene Aktiv B eller H Gryaab AB Sör- Avslutad B eller mossen Täcks H Reningsverk Reningsverk Planerad rening Reningsverk Saknar rec och plats. Reningsverk Saknar rec. Lokal rening utreds Reningsverk Saknar rec. Reningsverk Gässlösa Ryaverket Ryaverket Gryaab AB Brudaremossen Täckt B eller H för metall. Reningsverk och oljeavskiljare Reningsverk Saknar rec. Org.ämnen ska filtreras lokalt. Chalmers utreder Ryaverket Jönköping kommun Hult Avslutad B Reningsverk Käppalaförbundet Hagby Täckt B Översilning Våtmark Metallfilter Dammar / Reningsverk SBR utreds MBR försök Våtmark Förstudie angående rening av processvatten som idag går till reningsverk Huskvarna Va Syd Spillepeng Aktiv B Reningsverk SBR förslag Sjölunda Syvab Tveta Sluttäck förutom askdeponi Kalmar vatten AB Stockholm vatten AB Norrköping vatten AB Växjö kommun Moskogen Deponi 1 Deponi 2 Sofielund Herrebro Häringe torp Avslutad deponi. Ny startas Sluttäckt Avslutad Aktiv Avslutad, sluttäcks Aktiv Ny startas H B H Reningsverk Lokalt/ Reningsverk Dålig SBR/ Reningsverk B Lokalt / reningsverk B Lokalt / reningsverk Reningsverk. Är harmlöst enl. gamla revaq rekommendationer Lokal utökning. Dammar, våtmark, energiskog finns idag. Bra SBR och metallfilter. Saknar rec. Reningsverket tar över SBRanläggningen. Våtmark, och fortsatt markväxt, översilning Lokalt De avfallsverk som inte saknar lämplig recipient ska kopplas bort från reningsverken. Käppalaverket Himmerfjärdsverket Kalmar reningsverk Henriksdals reningsverk Slottshagens reningsverk Växjö reningsverk 10
3.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten En jämförelse mellan lakvatten från Atleverket och ett uträknat medelvärde för lakvatten från 11 andra avfallsverk i Sverige presenteras i tabell 4, figur 2 och figur 3. Tabell 4. Uppmätta halter av närsalter och metaller i lakvatten från Atleverket och andra avfallsverk i Sverige (Eurofins, 2009; Öberg, 2000). Parameter / Enhet Atleverket Sverige ph 7,7 (7,2-7,9) 7,6 (6,4-8,5) Suspenderade ämnen mg/l 160 (84-430) 53 (8,7-210) Konduktivitet ms/m 564 (170-760) 1197 (490-2700) Klorid mg/l 575 (150-770) 1732 (360-4900) TOC mg/l 512(200-1300) 263 (52-490) BOD mg/l 666 (45-2700) 28,3 (4-110) COD mg/l 1478 (450-3800) 764 (250-1300) Kväve total mg/l 444 (74-860) 378 (100-860) Ammonium-Kväve mg/l 292 (67-440) 365 (93-870) Nitrat + Nitrit Kväve mg/l 2,2 (<0,002-6,8) 7,39 (0,18-35) Fosfor total mg/l 5,7 (1-15) 1,3 (0,16-4,0) Järn, Fe mg/l 12 (7,5-18) 8,5 (1,6-43) Kalium, K mg/l 310 (270-480) 497 (44-3500) Magnesium, Mg mg/l 56 (50-63) 44 (14-83) Mangan, Mn mg/l 3,0 (2,6-3,5) 0,71 (0,21-2,4) Zink, Zn mg/l 0,17 (0,41-0,052) 0,07 (0,016-0,34) Arsenik, As µg/l 18 (12-30) 6 (1,3-11) Kadmium, Cd µg/l 0,22 ( 0, 12-0,37) 0,44 (0,06-1,4) Krom, Cr µg/l 45 (14-65) 21 (4,1-45) Koppar, Cu µg/l 25 (41-15) 27 (7,0-80) Nickel, Ni µg/l 48 (40-55) 36 (12-91) Bly, Pb µg/l 3,2 (1,4-7,5) 6 (1,3-15) Lakvatten från Atleverket innehåller höga halter BOD, COD, TOC (totalt organiskt kol) och suspenderade ämnen jämfört med andra deponier i Sverige. Även halterna fosfor, mangan, arsenik och krom ligger lite över medelvärdet i Sverige. 11
mg/l 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Susp. ämnen Lakvatten Klorid TOC BOD COD N tot. NH4+ - N NO2+ NO3-N Atleverket Medel Sverige Figur 2. Jämförelse av halterna suspenderade ämnen, klorid, TOC, BOD, COD, ammoniumkväve och nitrit- och nitratkväve för Atleverket och ett medelvärde i Sverige. Lakvatten mg/l 60 50 40 30 20 10 0 P total Fe Mg Mn Zn Atleverket Medel Sverige Figur 3. Jämförelse av halterna totalfosfor, järn, magnesium, mangan och zink för Atleverket och ett medelvärde i Sverige. 12
3.3 Föroreningar i slam från reningsverk Slaminnehåll 2009 från Skebäcksverket och slaminnehåll från reningsverk i Sverige både med och utan lakvatten presenteras i tabell 5, figur 4, figur 5 och figur 6. Tabell 5. Uppmätta halter av näringsämnen och föroreningar i slam (Skebäcksverket, 2009 ; Bilaga A, B) Parameter / Enhet Skebäcksverket Reningsverk utan lakvatten Reningsverk med lakvatten Torrsubstans Ts % 28,8 (27,2-30,7) 23 (15-32,4) 24,6 (15,2-31,6) ph 7,5 (6,9-8,1) 7,7 (6,8-9,6) 7,5 (5,6-8,5) Totalkväve g/kg Ts 40 (37-44) 44,8 (28-65) 47 (35-63) Ammoniumkväve g/kg Ts 14 (13-16) 11,6 (3,5-66) 10,8 (2-20) Fosfor P g/kg Ts 24 (22-27) 25,9 (9,8-39,7) 28,9 (20-43,9) Kalium K g/kg Ts 1,7 (1,5-2,3) 2,36 (1,2-6,64) 1,8 (1,5-2,5) Magnesium Mg g/kg Ts 2,6 (2,3-3,2) 2,7 (2,1-3,1) 2,97 (1,8-3,8) 4-Nonylfenol mg/kg Ts 15 (11-23) 8,77 (1,4-19) 10,9 (5,5-19) S:a PCB mg/kg Ts 0,03 (0,03-0,05) 0,0397 (<0,02-0,06) 0,048 (0,026-0,075) S:a PAH mg/kg Ts 0,57 (0,04-1,3) 0,765 (<0,3-2,5) 1,32 (0,42-3,2) Silver Ag mg/kg Ts 1,5 (1,1-1,9) 1,85 (<0,88-3,1) 2,6 (1,4-6,3) Kadmium Cd mg/kg Ts 0,6 (0,51-0,8) 0,68 (0,36-1,1) 0,79 (0,4-1,7) Krom Cr mg/kg Ts 16 (15-20) 24,51 (11-52) 27,5 (13-59) Koppar Cu mg/kg Ts 239 210-280) 273 (200-480) 352 (235-570) Kvicksilver Hg mg/kg Ts 0,36 (0,24-0,60) 0,48 (0,15-1,4) 0,69 (0,11-1,3) Nickel Ni mg/kg Ts 13 (11-14) 14,6 (7,4-21) 17,3 (8,9-27) Bly Pb mg/kg Ts 19 (16-25) 14,3 (5,5-23) 20,2 (11-40) Tenn Sn mg/kg Ts 5,0 (3,2-7,6) 8,9 (1,0-18) 13,5 (5,8-17) Zink Zn mg/kg Ts 453 (390-520) 515 (260-800) 563 (410-800) Slam från Skebäcksverket har liknande halter av näringsämnen och föroreningar som slam från reningsverk utan lakvattenrening i Sverige. Generellt är halter för föroreningar och metaller i slam lite högre för reningsverk med lakvattenrening jämfört med reningsverk utan lakvattenrening. 13
Slam 50 40 g/kgts 30 20 10 0 N total N-NH4+ P K Mg Skebäcksverket Inget lakvatten Lakvatten Figur 4. Jämförelse av halterna totalkväve, ammoniumkväve, fosfor, kalium och magnesium för Skebäcksverket och två medelvärden i Sverige. Slam mg/kg TS 30 25 20 15 10 5 0 4- Nonylfenol Ag Cr Ni Pb Sn Skebäck Inget lakvatten Lakvatten Figur 5. Jämförelse av halterna 4-nonylfenol, silver, krom, nickel, bly och tenn för Skebäcksverket och två medelvärden i Sverige. 14
Slam mg/kg TS 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Cd Hg S:a PCB S:a PAH Skebäck Inte lakvatten Lakvatten Figur 6. Jämförelse av halterna kadmium, kvicksilver, PCB och PAH för Skebäcksverket och två medelvärden i Sverige. 3.4 Brunnsslam Med brunnsslam menas slam från enskilda trekammarbrunnar eller slutna tankar som inte är anslutna till det kommunala avloppsreningsverket. Vanligtvis lämnas brunnsslam direkt till reningsverk för rening, men i Örebro kommun har ett politiskt beslut tagits att lämna brunnsslammet vid Atleverket istället. Härifrån leds det sedan till Skebäcksverket för rening. Den huvudsakliga anledningen att lämna brunnsslammet på Atleverket är att minska den tunga trafiken genom centrala Örebro, Skebäcksverket ligger mer centralt än Atleverket. När detta beslut trädde i kraft togs prover på brunnsslammet (Eurofins, 2009). Halter på de ämnen som analyserades är mycket högre än halterna av samma ämnen i lakvatten från Atleverket (tabell 2, figur 7, figur 8). 15
Tabell 2. Jämförelse av uppmätta halter näringsämnen och metaller i brunnsslam och lakvatten på Atleverket (Eurofins, 2009). Parameter / Enhet Bunnsslam Samlingsprov 1 Brunnsslam Samlingsprov 2 Lakvatten Fosfor P mg/l 250 300 5,7 (1-15) BOD 7 mg/l 9900 13000 666 (45-2700) Susp. ämnen mg/l 34000 32000 160 (84-430) Totalkväve mg/l 600 730 444 (74-860) Zink Zn mg/l 6,5 2,1 0,17 (0,052-0,41) Silver Ag µg/l 7,1 4,2 <0,5 Kadmium Cd µg/l 3,2 2,0 0,22 (0,12-0,37) Krom Cr µg/l 56 23 45 (14-65) Koppar Cu mg/l 2,2 1,3 0,025(0,015-0,041) Kvicksilver Hg µg/l 7,2 3,7 <0,1 Nickel Ni µg/l 110 640 48 (40-55) Bly Pb µg/l 95 81 3,2 (1,4-7,5) Två samlingsprov har tagits, och halterna av alla ämnen utom krom i brunnsslammet överstiger halterna i lakvattnet. Brunnsslam / Lakvatten mg/l 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 P BOD 7 Susp. ämn. N tot. Samlingsprov 1 Samlingsprov 2 Lakvatten Figur 7. Jämförelse av halterna fosfor, BOD, suspenderade ämnen och totalkväve för brunnsslam och lakvatten på Atleverket. Halten fosfor är 50 gånger högre för brunnsslam än för lakvatten. 16
Brunnsslam / Lakvatten ug/l 700 600 500 400 300 200 100 0 Ag Cd Cr Cu Hg Ni Pb Samlingsprov 1 Samlingsprov 2 Lakvatten Figur 8. Jämförelse av halterna silver, kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel och bly för brunnsslam och lakvatten från Atleverket. Halterna silver och kadmium är tio gånger högre för brunnsslam än lakvatten. Halten kvicksilver är 50 gånger högre och halten koppar är 100 gånger högre för brunnsslam än för lakvatten. 4 Diskussion Problematiken med lakvatten och dess sammansättning innebär att avfallsanläggningar ska bevisa sitt vatten som harmlöst om reningsverken ska ta emot det. Detta innebar tidigare en karakterisering som skulle visa vilka ämnen lakvattnet innehöll och en biologisk barriär. Efter eventuell förbehandling kunde lakvatten fortsatt vara anslutet om det inte gav en ackumulation av oönskade ämnen eller substanser. Nu ska lakvatten kopplas bort, eftersom innehållet i en deponi är svårt att fastställa. 4.1 Avfallsanläggningar Den här undersökningen gjordes med syftet att se hur andra avfallsanläggningar i Sverige som renar sitt lakvatten i reningsverk har hanterat problemen som uppstår då reningsverket ska Revaq-certifieras. Det allmänna svaret vid frågan hur problemet ska lösas är att bortkoppling av lakvattnet från reningsverket ska ske om det inte kan visas harmlöst. Harmlöst är ett begrepp som Revaq använder och innebär att lakvattnet ska ha ett ofarligt innehåll. Resultatet visar att de nya reglerna i praktiken redan har använts. De avfallsanläggningar som fortsatt troligtvis kommer få rena sitt lakvatten på reningsverk, se tabell 3, är de som saknar lämplig recipient. Solbacken har inte utrymme för lokal rening, och de saknar även lämplig recipient. Tagene deponi ligger i ett Natura-2000 område, ett skyddat naturområde som verkar för biologisk mångfald. Brudaremossen deponi ligger vid ett vattenskyddsområde och Sörmossen har Göta Älv, Göteborg stads vattentäkt, som närmsta recipient. Dessa 4 deponier kan inte släppa ut sitt lakvatten lokalt på ett bra sätt så de kommer förmodligen fortsättningsvis få lov att rena sitt lakvatten i respektive reningsverk. Lakvattnet måste ändå först bevisas harmlöst, vilket förmodligen innebär att det måste förbehandlas lokalt på något sätt innan det skickas till reningsverk. Brudaremossens lakvatten har, som 17
Atleverket, höga värden av organiska ämnen och undersöker med hjälp av forskare på Chalmers möjligheten att filtrera bort dessa. Möjligheten att rena lokalt beror på hur vattnet vid respektive deponi ser ut. Sofielunds deponi saknar också lämplig recipient. Den nuvarande SBR-anläggningen vid deponin kommer förbättras med flera reningssteg och reningsverket tar över ansvaret för den. Tveta deponi har gjort karakterisering på sitt lakvatten enligt den gamla modellen i Revaq och fått sitt lakvatten klassat som harmlöst. För Tveta kan de nya reglerna nu innebära en förändring, men de har för närvarande fortsatt rening i Himmerfjärdsverket. De övriga deponierna ska kopplas bort från respektive reningsverk och planerar lokal rening som skiljer sig beroende på hur lakvattnet ser ut. Det är svårt att med säkerhet säga hur stor del av de uppmätta ämnena i slammet som faktiskt kommer från lakvattnet. Susanna Eriksson har gjort jämförelser mellan ämnen i slammet på Skebäcksverket när lakvatten togs emot och ämnen i slammet när lakvatten inte togs emot. Resultaten visade att det inte var någon skillnad i halten av näringsämnen eller tungmetaller i slammet under de månader då reningsverket tog emot lakvatten. En ökning av PAH syntes under vissa månader då lakvatten togs emot (Eriksson, 2007). Lakvattenrening är effektivast i kommunala reningsverk enligt rapporten Förslag till ramprogram för lakvattenrening (Avfall Sverige, 2002) och ett sämre renat lakvatten släpps möjligtvis ut vid lokal rening. Planering för rening lokalt på Atleverket bör innefatta beräkningar av framtida lakvattenmängd med hänsyn till täckning av deponin, vilka ämnen som har höga halter just nu i lakvattnet och om lakvattnets karaktär kommer att skifta i framtiden. Anläggning av en ny deponi och sluttäckning av den nuvarande skulle innebära att innehållet i deponin är känt. De olika delflödena av lakvatten kan ha olika toxicitet och innehåll. Dessa skulle möjligtvis kunna separeras och det vatten som reningsverket har problem att rena skulle kunna förbehandlas, alternativt renas lokalt. 4.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten Lakvatten från Atleverket innehåller höga halter BOD, COD och TOC. Komposten som finns på anläggningen skulle kunna vara en bidragande orsak till de höga värdena. Halten COD, som är ett mått på svårnedbrytbart organiskt material skulle också kunna förklaras med trä och virke som deponerats. 4.3 Föroreningar i slam från reningsverk Slam från Skebäcksverket har lägre halter av näringsämnen och föroreningar än medelvärdet för reningsverk i Sverige som renar lakvatten. Skebäcksverket har halter mer liknande medelvärdet för andra reningsverk i Sverige som inte renar lakvatten. Undantaget är nonylfenol där halten överstiger både reningsverk med lakvatten och reningsverk utan lakvatten. Nonylfenol är en giftig nedbrytningsprodukt av nonylfenoletoxilat som bland annat används i tillverkning av textilier. Generellt är halter av de jämförda ämnena högre för de reningsverk som renar lakvatten. Skillnaderna är inte stora, och det ska understrykas att endast nio respektive tio reningsverk är med i de uträknade medelvärdena. Fler reningsverk i jämförelserna kan möjligtvis ge ett skiftande resultat. 18
4.4 Brunnsslam Brunnsslam som lämnas på Atleverket innehåller höga halter av näringsämnen och metaller jämfört med lakvatten från Atleverket. Detta kan vara en faktor som andra kommuner bör ha i åtanke. Nu när ämneshalter för brunnsslam också mätts upp kan en intressant tanke vara att även innefatta brunnsslam i någon förbehandling innan det skickas till Skebäcksverket. 5 Slutsatser 51. Avfallsanläggningar På grund av Revaq-certifieringen och slamöverenskommelsen kommer många avfallsverk att frånkopplas kommunala reningsverk med undantag för dem som saknar lämplig recipient. Skebäcksverket arbetar för att bli certifierade och om de nya reglerna tillämpas ska Atleverket kopplas bort från Skebäcksverket. Undantaget kunde vara om Atterstabäcken och Täljeån anses som olämpliga recipienter för ett ökat utsläpp av lakvatten. 5.2 Föroreningar i obehandlat lakvatten Uppmätta halter av närsalter och metaller i lakvatten från Atleverket visar att framförallt halterna BOD, COD och TOC ligger över medel i jämförelse med andra Svenska deponier. Halterna suspenderade ämnen, fosfor, arsenik, krom och mangan är också lite över medelvärdet i Sverige. 5.3 Föroreningar i slam från reningsverk Uppmätta halter av näringsämnen, organiska föroreningar samt metaller i slam visar att Skebäcksverket har värden liknande andra reningsverk som inte renar lakvatten. Detta trots att Skebäcksverket har lakvattenrening delar av året. Halten nonylfenol är högre i slam från Skebäcksverket än medelvärdet. Generellt är halter av föroreningar och metaller lite högre för reningsverk med lakvattenrening jämfört med reningsverk utan lakvattenrening. Uppmätta halter av näringsämnen och metaller i brunnsslam är mycket högre än i lakvatten. Tackord Jag vill tacka mina handledare Karin Karlsson, Tekniska förvaltningen i Örebro och Göran Dave, Göteborgs Universitet. Ett stort tack till Michael Kempi och Mattias Persson, Tekniska förvaltningen, som har försett mig med information och tålmodigt svarat på mina frågor. Jag vill även tacka min familj som stöttat mig och framför allt ett stort tack till alla er som svarat på mina frågor via telefon och e-post. 19
6 Referenser Avfall Sverige 2002. Förslag till ramprogram för lakvattenrening, rapport 4. Avfall Sverige Utveckling, 2009. U2009:03. ISSN 1103-4092. 1-118 Avfall Sverige, 2010. Deponiläget 2009. http://www.avfallsverige.se/avfallshantering/deponering/statistik/ Avfall Sverige, 2010. Lakvattenbehandling http://www.avfallsverige.se/avfallshantering/deponering/lakvatten/ Dave, G., Nilsson, E., 2004. The contribution of cobalt and manganese to the acute and chronic toxicity of sediments from Lake Molnbyggen and adjacent lakes around Leksand, Sweden. Aquatic Ecosystem Health and Management 7. 375-386 Dave, G. Nilsson, E., 2005. Increased reproductive toxicity of landfill leachate after degradation was caused by nitrite. Aquatic Toxicology 73. 11-30. Eriksson, S., 2007. Lakvattenbehandling i reningsverk-en jämförelse mellan tre olika lakvatten och dess påverkan på reningsprocessen. Examensarbete vid Mälardalens högskola. Eurofins. Analysrapporter lakvatten, 2009. Gryaab 2009, Gryaabs verksamhet informationsblad. Göteborgsposten, 2010. Nödvändigt att återföra fosfor via avloppsslam. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.299943-nodvandigt-att-aterfora-fosfor-via-avloppsslam Hoyer, K., Persson, M. K. 2006. Om filtrering och andra fysikalisk-kemiska separationsmetoder för lokal behandling av lakvatten. 1-60. Jonsson, E. 1999. Retention av tungmetaller i mark- Försök med lakvatten från avfallsdeponin Högbytorp. Examensarbete vid Sveriges lantbrukaruniversitet. Junestedt, C., Ek, M., Stenmark, Å., 2009. Nya lakvatten. Kemisk sammansättning och lämplig behandling. IVL-rapport B1834, IVL Svenska Miljöinstitutet. Karlsson, K., 2009. Miljörapport. Atleverket, Örebro Tekniska förvaltning. Lillsjö, S., 2006. Utvärdering av våtmarken för lakvattenrening vid Atleverket. Examensarbete vid Mälardalens högskola. LRF, Lantbrukarnas riksförbund, 2010. REVAQ-systemet. http://www.lrf.se/miljo/avloppsslam/revaq-certifiering/ Molander, L., 2000. Metoder för lakvattenbehandling. RVF rapport 6:2000. Naturvårdsverket, 2001. Halter av 61 spårelement i avloppsslam, stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd samt i jord och gröda. Rapport 5148. ISSN 0282-7298. 7-66 20
Naturvårdsverket, 2008. Lakvatten från deponier. Faktablad 8306 Naturvårdsverket, 2010. Lagstiftning och vägledning om deponering. http://www.naturvardsverket.se/sv/produkter-och-avfall/avfall/hantering-och-behandling-avavfall/deponering-av-avfall/lagstiftning-och-vagledning/ Pernsteiner, H., 2007. Inverkan av lakvatten från Brudaremossens deponi. Examensarbete i miljövetenskap vid Göteborgs universitet. Rodhe, L., Fridolfsson, M., Tersmeden, M., Lardh, T., Karlsson, K., Ringmar, A. 2008. Ammoniakavgång från luftade dammar med lakvatten - ett problem? JTI Institutet för jordbruks och miljöteknik. ISSN 1401 4955. 1-33. SFS- Svensk författningssamling, 1998. Förordning 1998:944. Skebäcksverket, 2006. Faktablad. http://www.orebro.se/download/18.530914081189e17abd880008993/skeb%c3%a4cksverke t.pdf Skebäcksverket, 2009. Slamanalyser, Örebro Tekniska förvaltning. Skebäcksverket, 2008. Miljörapport, Örebro Tekniska förvaltning. Statens naturvårdsverks författningssamling. 1994. Kungörelse med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. ISSN 0347-5301. Svenskt Vatten, 2009. Revaq. Återvunnen växtnäring. Svenskt vatten, 2010. REVAQ, frågor och svar. http://www.svensktvatten.se/web/revaq_-_fragor_och_svar.aspx SWECO Environment, Rapport naturvårdsverket, 2009. Organiska riskämnen i lakvatten - en litteraturgenomgång och problembedömning. 1-70. Stegmann, R., Heyer K.-U., Hupe, K., Ritzkowski, M. 2005. Pollutant release and pollutant reduction Impact of the aeration of landfills. 353-359. Waara, S., Ingwall Johansson, I., Magnusson A.S, Forsberg, Å. 2005. Toxicitetstestning av lakvatten från Atleverken, Örebro.Forskningsrapport MdH. ISt 2005:7. 1-39. Waara, S., Ingwall Johansson, I., Magnusson A.S, Forsberg, Å. 2006. Toxicitetstestning av lakvatten från Atleverken, Örebro. Forskningsrapport MdH. ISt 2006:3. 1-33. Waara, S., Ek, M., 2002. Kemisk och toxikologisk karakterisering av lakvatten efter olika reningssteg. RVF-Svenska Renhållningsverksföreningen. ISSN 1403-8617. Öman, C., Malmberg, M., Wolf-Watz. 2000. Handbok för lakvattenbedömning. Metodik för karaktärisering av lakvatten från avfallsupplag. IVL rapport B-135. 1-100. 21
Öman, C., Malmberg, M., Wolf-Watz. 2000. Utveckling av metoder för Karakterisering av lakvatten från avfallsupplag Slutrapport. IVL rapport B-1353. 1-147. 22
Bilaga A Uppmätta halter av näringsämnen och föroreningar i slam vid reningsverk med lakvattenrening Parameter / Enhet Kalmar vatten AB Eva Vinroth 0480-45 12 68 Huskvarna miljörapport www.jonkoping.se Gryaab miljörapport www.gryaab.se Slottshagen Christna Rydh 011-15 36 19 Torrsubstans TS % 17,3 (15,2-18,3) 17,7 (15,7-18,6) 30,0 ( 27,1-31,6) 27,4 (26,8-30,2) ph 7,8 (7,1-8,3) 6,8 (6,7-7,0) 8,2 (7,3-8,5) 7,8 (7,3-8,2) Totalkväve g/kg TS 47,2 (44-57) 56 (51-63) 38 (35-41) 45 (40-49) Ammoniumkväve g/kg TS 15,3 (12,4-20) 3,1 (2-4) 10,6 (9,7-14) 11 (8,4-13) Fosfor P g/kg TS 38,5 (33-43,9) 24,7 (22-28) 24 (20-27) 25 (23-28) Kalium K g/kg TS 2,1 (1,8-2,3) - 2 (1,8-2,5) 1,7 (1,5-1,9) Magnesium Mg g/kg TS - 2,2 (1,8-2,5) 3,4 (2,9-3,8) - S:a PCB mg/kg TS 0,048 (0,040-0,031 (0,026-0,041(0,033-0,05 (0,04-0,07) 0,050) 0,038) 0,043) 4-Nonylfenol mg/kg TS 9,9 (8,2-12) 6,9 (5,5-9,2) 11 (8-13) 10 (8,3-11) S:a PAH mg/kg TS 0,73 (0,55-0,94) 1,22 (0,42-3,2) 1,4 (0,8-1,8) 1,3 (0,65-1,6) Silver Ag mg/kg TS 1,84 (1,4-2,8) - 2,3 (1,8-3,4) 2,0 (1,7-2,8) Kadmium Cd mg/kg TS 0,60 (0,49-0,74) 0,45 (0,40-0,55) 0,82 (0,7-1,0) 0,75 (0,70-0,88) Krom Cr mg/kg TS 15,1 (13-21) 35,7 (32-39) 27,3 (21-32) 27 (22-32) Koppar Cu mg/kg TS 263 (235-300) 288 (260-340) 373 (320-420) 311 (280-360) Kvicksilver Hg mg/kg TS 0,36 (0,11-0,57) 0,56 (0,44-0,81) 0,62 (0,5-0,8) 0,74 (0,56-0,90) Nickel Ni mg/kg TS 10,4 (8,9-12) 17 (13-22) 17,5 (14-20) 17 (14-19) Bly Pb mg/kg TS 14,8 (12-19) 15,2 (11-22) 24 (16-29) 22 (18-27) Tenn Sn mg/kg TS 10,4 (5,8-15) 14,7 (12-17) 14 (12-16) 14 (12-15) Zink Zn mg/kg TS 509 (470-560) 446 (410-540) 632 (530-700) 631 (570-690) Parameter / Enhet Himmerfjärdsverket miljörapport www.syvab.se Medel Henriksdal Miljörapport Käppalaverket Miljörapport Gässlösa Miljörapport www.stockholmvatten.se Medel www.kappala.se Medel www.boras.se Medel (max) Torrsubstans TS % 27,3 27,2 30 21 ph 8,1-5,6 - Totalkväve g/kg TS 46 44 53 44,7 (47) Ammoniumkväve g/kg TS 10 13 9 - Fosfor P g/kg TS 29 35 33 26,9 (33) Kalium K g/kg TS 1,5 - - - Magnesium Mg g/kg TS 3,3 - - - S:a PCB mg/kgts 0,063 0,075 0,06 0,0046 (0,0086) 4-Nonylfenol mg/kgts 13 15 11 11 (14) S:a PAH mg/kgts 1,2 1,6 0,9 1,4 (2,1) Silver Ag mg/kg TS 1,8 4,7 3 2,5 (3,0) Kadmium Cd mg/kg TS 0,67 0,98 0,9 0,73 (0,85) Krom Cr mg/kg TS 29 22 23 33 (59) Koppar Cu mg/kg TS 313 400 460 273 (350) Kvicksilver Hg mg/kg TS 0,63 0,82 0,6 1,1 (2,2) Nickel Ni mg/kg TS 26 21 13 14 (27) Bly Pb mg/kg TS 17 25 18 13 (18) Tenn Sn mg/kg TS 14 - - 14 (15) Zink Zn mg/kg TS 608 560 590 491 (600) 23
Parameter / Enhet Sjölunda Linn Linde 040-635 02 42 Medel (max) Torrsubstans TS % 23,3 (24,8) ph 8 (8,2) Totalkväve g/kg TS 49 (52) Ammoniumkväve g/kg TS 14 (17) Fosfor P g/kg TS 24 (30) Kalium K g/kg TS - Magnesium Mg g/kg TS - S:a PCB mg/kg TS 0,06 (0,14) 4-Nonylfenol mg/kg TS 10 (19) S:a PAH mg/kg TS 2,1 (2,9) Silver Ag mg/kg TS 5 (6,3) Kadmium Cd mg/kg TS 1,2 (1,7) Krom Cr mg/kg TS 35 (40) Koppar Cu mg/kg TS 490 (570) Kvicksilver Hg mg/kg TS 0,8 (1,3) Nickel Ni mg/kg TS 20 (25) Bly Pb mg/kg TS 33 (40) Tenn Sn mg/kg TS - Zink Zn mg/kg TS 600 (800) 24
Bilaga B Uppmätta halter av näringsämnen och föroreningar i slam vid reningsverk utan lakvattenrening. Parameter / Enhet Bromma miljörapport www.stockholmvatten.se Nynäshamn Ingrid Rehnlund 08-520 68000 Lappkärr Malin Andersson 0761341789 Medel Fors Anders Folke 08-606 78 06 Medel Medel (max) Torrsubstans TS % 31,3 22,7 (22,5-22,8) 15,9 20,5 ph - 7,6 (7,1-8,0) 7,5 - Totalkväve g/kg TS 45 39 (38-40) 40,5 44,8 (53) Ammoniumkväve g/kg TS 14 8,25 (6,5-10) 11,5 12,3 (17) Fosfor P g/kg TS 34 26,1 (26-26,3) 19,5 35,4 (39,7) Kalium K g/kg TS - 2,1 (1,7-2,5) 6,64 1,35 (1,6) Magnesium Mg g/kg TS - 3,1 2,58 2,9 S:a PCB mg/kg TS 0,083 0,032 (0,030- - 0,035 (0,04) 0,035) 4-Nonylfenol mg/kg TS 16 9,9 (8,8-11) - 14 (19) S:a PAH mg/kg TS 1,4 0,37 (<0,3-0,44) - 0,67 (1,01) Silver Ag mg/kg TS 3,1 2,1 (1,8-2,4) 1,46 - Kadmium Cd mg/kg TS 0,88 0,64 (0,6-0,68) 0,86 0,71 (0,84) Krom Cr mg/kg TS 22 26 (22-30) 30 19 (26) Koppar Cu mg/kg TS 400 245 (220-270) 225 220 (240) Kvicksilver Hg mg/kg TS 0,62 0,39 (0,25-0,52) 0,64 0,47 (0,63) Nickel Ni mg/kg TS 18 20,5 (20-21) 13 15 (17) Bly Pb mg/kg TS 23 11,5 (11-12) 17 13 (15) Tenn Sn mg/kg TS - 2,3 11 8,5 (15) Zink Zn mg/kg TS 800 520 (480-560) 605 620 (720) Parameter / Enhet Ekebyhov Anders Garmark 08-560 392 47 Sjöstad Benny Augustsson 054-29 52 79 Mjölkulla Nils Johansson 0142-85093 Nykvarnsverket Birgitta Strandberg 013-20 81 25 Torrsubstans TS % 16,6 (15,0-18,3) 29,1 (28,3-30) 21,8 (19,2-25,9) 30 (28,9-32,4) ph 7,2 (6,8-7,5) 7,7 (7,4-8,1) 8,5 (8,0-9,6) 8,2 (7,3-8,4) Totalkväve g/kg TS 60 (51,4-65) 36,5 (33-40) 31 (28-37) 46,2 (40-56) Ammoniumkväve g/kg TS 21,5 (11-66) 10,4 (9,8-12) 7,5 (3,5-9,6) 5,1 (4,0-6,3) Fosfor P g/kg TS 26,5 (21,7-31,6) 29 (25-31) 12 (9,8-14) 30,6 (28-33) Kalium K g/kg TS 2,9 (2,3-3,4) 1,5 (1,2-1,8) 0,76 (0,56-1,1) - Magnesium Mg g/kg TS 2,4 (2,2-2,5) 2,6 (2,1-2,9) - - S:a PCB mg/kg TS 0,04 (<0,02-0,06) 0,04 (0,008-0,05) <0,02 0,038(0,031-0,052) 4-Nonylfenol mg/kg TS 1,8 (1,4-2,2) 9,7 (7,4-11) 4,9 (2,2-7,3) 5,1 (3,8-6,3) S:a PAH mg/kg TS 0,15 (<0,3-<0,3) 0,8 (0,68-1,1) - 1,2 (0,73-2,5) Silver Ag mg/kg TS 1,5 (1,2-1,8) 2,0 (1,7-2,5) 0,95 (<0,88-1) 2,3 (1,5-3,1) Kadmium Cd mg/kg TS 0,58 (0,49-0,92) 0,51 (0,45) 0,58 (0,36-1,1) 0,71 (0,56-0,84) Krom Cr mg/kg TS 43 (34-52) 24 (21-27) 13 (11-18) 15,9 (12,5-27) Koppar Cu mg/kg TS 399 (340-480) 228 (200-260) 288 (220-320) 285 (271-303) Kvicksilver Hg mg/kg TS 0,31 (0,19-0,52) 0,77 (0,59-1,4) 0,31 (0,20-0,61) 0,59 (0,49-0,71) Nickel Ni mg/kg TS 12 (8,3-14) 16 (14-17) 9,1 (7,4-12) 14,8 (12,2-20) Bly Pb mg/kg TS 12 (9,2-14) 20 (15-23) 7,5 (5,5-10) 16,3 (12,7-18,6) Tenn Sn mg/kg TS 4 (1,0-13) 14 (13-15) 6,9 (6,2-8,1) 15,6 (14-18) Zink Zn mg/kg TS 453 (370-560) 478 (440-540) 292 (260-310) 515 (472-583) 25