RAPPORT. Miljöövervakning av vatten. Tillstånd hos inlands-, kust - och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt

RAPPORT Miljöövervakning av vatten Tillstånd hos inlands-, kust - och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt

Titel Serie Produktion Redaktörer Redaktion Grafisk form Upplaga 150 Miljöövervakning av vatten - tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt Publikation från Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt (2007:1) Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt Robert Dobak, Emma Östensson Länsstyrelserna i Blekinge-, Gotland-, Jönköping-, Kalmar-, Kronoberg-, Skåne- och Östergötlands län, samt vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Alexander Eriksson Tryck Högskolan i Kalmar, 2007 ISSN 1654-7012

Denna rapport syftar till att ge en så komplett bild som möjligt av den övervakning som sker i olika vattenmiljöer inom Södra Östersjöns vattendistrikt ett av Sveriges fem vattendistrikt. Rapporten har tagits fram med målsättningen att ge en så rättvisande bild som möjligt av distriktets alla aktörer, de olika övervakningsprogrammen och syftena med övervakningen. Ur denna helhet valdes under mars 2007 vissa övervakningsprogram ut som uppfyllde vissa kriterier för vidarerapportering till EU-kommissionen, eftersom Sverige liksom övriga EU-länder följer den fastställda tidplanen i vattendirektivet. I rapporten beskrivs övervakningsprogram och övervakningsstationer som finns i alla avrinningsområden, kustvatten och de flesta grundvattenförekomster. Övervakningsprogrammen har en bred spännvidd och innefattar allt ifrån bakteriehalter vid våra badplatser, marina algers utbredningar i kustmiljö till bekämpningsmedel i grundvatten. Anpassningen av de befintliga övervakningsprogrammen med anledning av de nya kraven som ställs enligt vattendirektivet har nyligen påbörjats. Den anpassade övervakningen kommer bland annat att bli en vital del i ett större sammanhang som ser till att alla våra vatten når och bibehåller en långsiktigt god vattenkvalitet. Övervakningsprogrammen kommer därför att vara det instrument som inte bara följer upp det allmänna tillståndet i våra miljöer, utan även ser till att de åtgärdsprogram - som genomförs på landbacken, kommer att ge resultat. Dea Carlsson Vattenvårdsdirektör Södra Östersjöns vattendistrikt

ÖVERVAKNING AV FÖRÄNDRINGAR I VATTENMILJÖER 6 Vattenförvaltning övervakning i större sammanhang 6 Perspektiv på vatten i Södra Östersjöns vattendistrikt 6 Framtida övervakning av vatten 8 Övervakning bidrag till utformning av vattenvårdande åtgärder på land 9 INLANDSVATTEN OCH KUSTVATTEN 10 BLEKINGEKUSTEN 11 (79/80) Åbyån och Lillån 12 (80) Lyckebyån 14 (80/81) Silletorpsån 16 (81) Nättrabyån 18 (81/82) Listerbyån/Angelån 20 (82) Ronnebyån 22 (82/83) Saxemara-Skönevik 24 (83/84) Väbynäs 24 (83) Vierydsån 26 (84) Bräkneån 28 (84/85) Åryds-Hällarydsån 30 (85/86) Sternö-Stilleryd 30 (85) Mieån 32 (86) Mörrumsån 34 (86/87) Gallån-Orlundsån 37 (KV) Blekinge skärgård 39 EMÅN 41 GOTLAND 45 (117) Gothemsån 46 (117/118) Gotlands östra-sydvästra kustområde 48 (118/117) Gotlands västra-nordöstra kustområde 50 (118) Snoderån 52 (KV) Gotlands kustvatten 54 MOTALASTRÖM 56 (66/67) Bråvikens N strand 57 (67) Motala ström nedströms Vättern 59 (67/68) Vikbolandet 62 (68) Söderköpingsån 64 (68/69) Södra Östergötland 66 (69) Vindån 68 (69/70) Loftahammar 70 (70) Storån 72 (KV) Bråviken 75 (KV) Södra kustvattnet 77 SKÅNE 79 (87) Skräbeån 80 (87/88) Graften-Vannberga kanalen 82 (88) Helgeå 84 (88/89) Österlenåar 87 (89) Nybroån 89 (89/90) Sydkuståar 91 (90) Segeå 93 (90/91) Alnarpsån/Åkarpsbäcken 95 (91) Höje å 97

(91/92) Bjärred 99 (92) Kävlingeån 100 (92/93) Marbäcken-Lundåkrabäcken 103 (93) Saxån 105 (93/94) Sabyholmsån 107 (94) Råån 108 (94/95) Kullen 110 (KV) Hanöbukten 112 (KV) Sydkusten 113 (KV) Öresund 114 SMÅLANDSKUSTEN 115 (70/71) Västervik 116 (71) Botorpsströmmen 119 (71/72) Riskeboån 121 (72) Marströmmen 123 (72/73) Misterhult 125 (73) Virån 127 (73/74) Oskarshamn 129 (74/75) Mönsterås 131 (75) Alsterån 133 (75/76) Nävraån 136 (76) Snärjebäcken 137 (76/77) Kalmar 139 (77) Ljungbyån 141 (77/78) Hagby 144 (78) Hagbyån 145 (78/79) Halltorpsån 147 (79) Bruatorpsån 149 (119) Öland 151 (KV) Västerviks inre kust 154 (KV) Västerviks yttre kustvatten 156 (KV) N. Kalmarsunds skärgård 157 (KV) Östra Ölands kustvatten 159 (KV) Kalmarsund 161 VÄTTERN 163 GRUNDVATTEN I DISTRIKTET 167 Allmänt om grundvattenövervakning 168 Grundvattenövervakning enligt vattendirektivet -kemisk och kvantitativ övervakning 168 Kemiskt övervakningsprogram 169 Kvantitativt övervakningsprogram 169 Vilka grundvattenförekomster kommer att övervakas 169 Blekingekusten 170 Emån 172 Gotland 174 Motalaström 176 Skåne 178 Smålandskusten 180 Vättern 182 REFERENSER 184

ÖVERVAKNING AV FÖRÄNDRINGAR I VATTENMILJÖER Sverige har sedan länge bedrivit olika former av övervakning för att följa förändringar i våra vattenmiljöer. I bland kan det till och med vara så att det snarare är förändringar på land och hur dessa påverkar vattenmiljöerna som övervakas. Övervakningen har genom åren bedrivits med delvis olika syften och utgångspunkter och olika mänskliga såväl som naturligt orsakade förändringar har övervakats. När det gäller det historiska perspektivet skiljer sig Södra Östersjöns vattendistrikt inte sig mycket från övriga Sverige även om det finns frågeställningar som kan ha stor betydelse i ett regionalt eller lokalt perspektiv. Övervakningen har studerat (och studerar) många vitt skiljda frågor som till exempel hur industrier och reningsverk påverkar vattenmiljöerna. Denna övervakning bedrivs oftast av industrier och reningsverk eftersom de genom svensk lagstiftning måste undersöka sina verksamheters påverkan på miljön och presentera resultaten för myndigheterna. Andra frågor som stått i centrum är hur övergödning och försurning påverkar våra vatten, här har till exempel länsstyrelserna under lång tid arbetat med övervakning, både av det naturliga tillståndet och effekterna av insatta kalkningsåtgärder. Ytterligare exempel kan illustreras genom kommunernas badvattenprovtagningar som syftar till att garantera badvattnets kvalité vid badplatserna. Tidigare har det varit svårt att använda och jämföra olika uppgifter eller att sammanväga olika typer av information. Svårigheterna har bland annat berott på att olika syften och olika aktörer medfört att information som skapats har lagrats och kommunicerats på olika sätt. Genom det europeiska vattendirektivet och dess införande i svensk lagstiftning (genom vattenförordningen) följer att Sverige i många delar måste anpassa och förändra vissa av uppläggen när det gäller den befintliga övervakningen. Anpassningen av befintliga system har inletts och även utvecklandet av nya verktyg för arbetet med vatten har påbörjats. Anpassningen görs inte bara av Sverige utan alla länder inom EU vilket kommer att underlätta jämförbarheten inom och mellan de olika europeiska länderna. Målet med detta arbete är att alla vatten ska ha en god vattenkvalité 2015. Den goda vattenkvalitén benämns god status och innebär olika saker för många olika typer av vattenmiljöer beroende på om det tex rör sig om grundvatten, kustvatten, sjöar eller vattendrag. Kortfattat kommer jämförbarheten t ex rörande badvatten att innebära att det enkelt via Internet ska gå att hitta jämförbar information om badplatser såväl vid den svenska kusten som vid Medelhavskusten. Vattenförvaltning övervakning i större sammanhang Vattendirektivet och begreppet vattenförvaltning har redan påverkat och kommer att påverka alla aktörer inom svenskt vattenarbete. När vattendirektivet infördes i de europeiska medlemsländerna fick länderna ansvaret för att införliva EUdirektivet i de nationella lagstiftningarna, vilket för Sveriges del skedde bland annat genom vattenförvaltningsförordningen. Genom förordningen framgår att det tillkommer en hel del nya verktyg, men att större delen av det arbete som gjorts genom åren är en bra bas att bygga vidare på. Därför kommer i första hand stora delar av det arbete som skett genom åren att stegvis anpassas för att möta de nya kraven inom den svenska vattenförvaltningen. Arbetet kommer att innebära ett i många fall bredare angreppssätt när det gäller arbetet med att förbättra vattenmiljöerna, ett arbete som inte sällan måste inledas på land. Som exempel på nya verktyg kan nämnas att ekonomiska prognoser kommer att skapas för att undersöka hur olika näringar förutspås förändras över tiden. Ett annat exempel är att miljökvalitetsnormer kommer att sättas på alla vatten och att särskilda åtgärdsprogram kommer att skapas för att garantera att allt vatten kommer att nå en god status; dessutom får inget vatten försämras när det gäller miljötillståndet. Alla som berörs av vattenarbetet, även allmänheten, ska kunna föra en dialog vilket kommer att ske i de så kallade vattenråden som kommer att bli ett forum för samverkan inom ett avrinningsområde (och som förhoppningsvis kommer att finnas i asamtliga avrinningsområden). Allt detta arbete kommer att sammanfattas i en så kallad förvaltningsplan som ska finnas för varje vattendistrikt. I förvaltningsplanen kommer det bland annat att finnas information om kartläggningen av våra vatten, miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och övervakningsprogram. Perspektiv på vatten i Södra Östersjöns vattendistrikt Distriktet omfattar Östergötlands län, Kalmar län, halva Jönköpings län, större delen av Kronobergs län, Blekinge län, Gotlands län, och nästan hela Skåne län. Även mindre områden av Västra Götaland, Örebro län och Södermanlands län ingår. Alla landområden med avrinning till Östersjön från och med Bråviken (Motala Ström) till och med Öresund (Råån) ingår i distriktet. Dessutom tillkommer kustavsnitt som sträcker sig en nautisk mil utanför den sk baslinjen. I norr gränsar det mot Norra Östersjöns vattendistrikt och i väster mot Västerhavets vattendistrikt. Distriktet innehåller hela 6

NORRA ÖSTERSJÖNS VATTENDISTRIKT Vättern Motalaström VÄSTERHAVETS VATTENDISTRIKT Gotland Emån Smålandskusten Skåne Blekingekusten Södra Östersjöns vattendistrikt består av sju delområden: Vättern, Motalaström, Emån, Gotland, Smålandskusten, Blekingekusten och Skåne. Distriktet innefattar även hav till en nautisk mil utanför kusten. Västerut ligger Västerhavets distrikt och norrut Norra Östersjöns vattendistrikt. (eller delar av) 91 kommuner. Befolkningsmängden i Södra Östersjöns vattendistrikt är drygt 2,2 miljoner och distriktets yta uppgår till drygt 54 000 km2, d.v.s. befolkningstätheten är i snitt ca 42 personer per km2. Koncentrationen av befolkningen inom distriktet varierar med dominans i sydvästra Skåne och kring städerna Linköping-Norrköping. Vissa delar av distriktets inland är relativt glesbefolkat. Ur markanvändningssynvinkel på distriktsnivå utgör skogsbruket ca 60 % av totala arealen, jordbruksmarken ca 20 % och sjöarealen 11 %. Den största mängden vattenuttag görs av industrin medan hushållen står för merparten av kväveutsläppen via de kommunala reningsverken. Även punktutsläppen av fosfor kommer till övervägande del från hushållen genom kommunala reningsverk och enskilda avlopp. De vattenintensiva branscherna står för de största utsläppen av organiska substanser. Pappers- och massaindustrin svarar för en stor del av dessa utsläpp, men även kemisk industri samt övrig tillverkningsindustri bidrar till utsläppen. Distriktet står för 40-60% av den svenska animalieproduktionen, och åkeroch betesarealerna utgör 35% respektive 50%. Risken för övergödning är vårt distrikts viktigaste problematik, särskilt i kustnära områden. Jordbruket är den största källan till diffus tillförsel av kväve och fosfor, men viss diffus tillförsel sker även genom deposition på sjöar och land. Antalet sjöar med en areal över 1 km2 är 423 stycken, bland dessa finns Sveriges näst största sjö, Vättern som är av riksintresse för naturvård, rörligt friluftsliv och yrkesfiske men även värdefull råvattentäkt för 250 000 personer. Inom distriktet finns 30 så kallade huvudavrinningsområden där Motala Ström, Emån och Helgeå utmärker sig som arealmäs- 7

Kristina Samuelsson, Limnolog på Länsstyrelsen i Kalmar mäter fiskbeståndet. En av många parametrar som länge ingått i övervakningen. Många av de parametrar som ingår i vattenförvaltningens övervakning är sådana man länge mätt och som visat sig ge viktig kunskap. Dessa skall vi naturligtvis fortsätta att ta prover på. sigt mycket stora för sydöstra Sverige. Emån och Helgeå rinner upp på det småländska höglandet med sina skogrika områden och mynnar i kustzonen med utpräglad jordbruksbygd. Emån är kanske mest känt för sin storvuxna och snabbväxande havsöring och för att hålla mal men de alltmer diskuterade problemen med översvämning finns också i detta vattendrag. Dess stora värde för vattenuttag för hushållsändamål, industriellt ändamål och för bevattning kräver god samordning i regleringshänseende för att balansera behoven och även värna miljöintresset. Detta problem delas av många avrinningsområden speciellt på Skånes slättbygder. Områden som drabbats hårdast av försurningen finns bla på sydsvenska höglandet, i Kolmårdenområdet och i Blekinge samt utefter Kalmarkusten. Kalkning liksom övervakning av effekterna har pågått sedan 70-talet i dessa områden. Distriktet har en relativt lång kuststräcka (3443 km av Sveriges totala kuststräcka av ca 10 000 km) med klippskärgård i norra delarna tom Oskarshamnstrakten där den sedan övergår till en moränskärgård med en stor potential för fiskreproduktion. Tyvärr är moränskärgården också mycket sårbar för övergödningseffekterna genom sina grunda och flikiga vikar med tydliga igenväxningsproblem. Från Kalmartrakten tar en annan skärgård vid med strandängar för att sedan i Karlskronaområden på nytt erbjuda en skärgård med öar och skär. Ett för friluftslivet mycket värdefullt inslag. I den låglänta södra delen av distriktet med många långsträckta badstränder finns förutom övergödningseffekterna också sanderosionen som ett problem. Uppmärksamheten kring läckageproblemen har lett till att insatser på t ex bildande av våtmarker har genomförts. Kävlingåprojektet är ett gott exempel på detta. Till havet beräknas distriktet ha bidragit med ca 25 000 ton kväve ut per år, vilket motsvarar ca 20 % av Sveriges bidrag till havet. I distriktet finns en stor variation när det gäller marina miljöer eftersom salthaltsgradienten i ytvattnet skiljer stort mellan norr och söder. Gotland liksom Öland utmärks av ett fåtal sjöar och vattendrag. De vattendrag och sjöar som finns blir då desto mer värdefulla ur både nyttjande- och miljöaspekt. Framtida övervakning av vatten Anpassningen av befintliga övervakningsprogram för att svara på nya frågeställningar kommer att ske successivt. Inom distriktet finns många typer av befintliga övervakningsprogram som svarar på delvis olika frågor och har olika ursprung och syften beroende på karaktären när det gäller upplägget. 8

Samtidigt finns många frågor som är av gemensamt intresse över distriktet och landet vilket ställer stora krav på övervakningsprogrammen. Alla våra vatten kommer inte att kunna övervakas årligen eller mer regelbundet eftersom detta skulle ta alltför stora resurser i anspråk vilket innebär att kompromisser kommer att bli aktuella i många fall. Det kommer att finnas tre övergripande principer för hur dagens övervakning successivt kommer att anpassas och struktureras framöver: Kontrollerande övervakning Den kontrollerande övervakningen ska, för såväl yt- som grundvatten: ge en sammanfattande beskrivning av miljötillståndet i de vatten som bedömts ha uppnått god ekologisk och kemisk status ge en representativ bild av tillståndet i distriktets vatten vara ett stöd i bedömningarna av påverkan och miljökonsekvenser ge underlag för att bedöma vilka långsiktiga förändringar som är naturliga och vilka som orsakats av mänskliga verksamheter utgöra ett underlag för att kunna utforma effektiva och ändamålsenliga övervakningsprogram i framtiden Operativ övervakning Den operativa övervakningen ska, för såväl yt- som grundvatten: fastställa statusen för de vatten som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppnå målen som leder till god ekologisk och kemisk status fastställa statusen i de vatten som inte uppnått god ekologisk och kemisk status bedöma de förändringar av statusen för dessa vatten som åtgärdsprogrammen åstadkommer Undersökande övervakning Denna typ av övervakning kommer att igångsättas när enstaka och långsiktiga överskridanden gör att miljökvalitetsnormer för vissa vatten inte riskerar att nås. Som verktyg kommer främst befintliga system för modellering, tillsyn och forsknings- och utbildningsprojekt att nyttjas. Dessutom kommer så kallade early warning systems att utvecklas som syftar till att följa olika samhällssektorers utveckling över tiden. Vidare kommer övervakningen att startas vid tex olyckor för att övervaka återhämtningen i vattenmiljöerna. Kvantitativ övervakning - grundvatten Den kvantitativa övervakningen ska: ge en sammanfattande beskrivning av grundvattenförekomsters (eller grupper av grundvattenförekomsters) tillgängliga grundvattenresurser så att dessa inte används på ett sådant sätt att den långsiktiga genomsnittliga uttagsnivån per år överskrids övervaka grundvattennivån så att inte mänsklig påverkan inverkar på uppnåendet av miljömål satta för ytvattenförbundna vattenförekomster ge en tillförlitlig bedömning av grundvattenförekomsters (eller grupper av grundvattenförekomsters) kvantitativa status inklusive en bedömning av den tillgängliga grundvattenresursen Övervakning bidrag till utformning av vattenvårdande åtgärder på land Huvudsyftet med övervakningen inom vattenförvaltningen är inte bara att kunna dokumentera tillståndet i våra vatten, utan även att kunna bedöma huruvida genomförda åtgärder verkligen leder till önskade förbättringar. Åtgärderna kan vara sådana som behövs för att säkra en god vattenstatus eller för att nå våra nationella, regionala och lokala miljömål. Begreppet en god vattenstatus inom vattenförvaltningen kan innebära många saker; att människor slipper få sina källare översvämmade vid kraftig nederbörd, att det går att bada i den intilliggande sjön, att lantbrukare kan konstbevattna sina grödor eller att dricksvattnet ur den egna brunnen håller en hög kvalité. De traditioner som redan finns inom vattendistriktet när det gäller övervakning kommer att utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet. Till exempel har uppmärksamheten som övervakningen skapat kring jordbrukets läckageproblem när det gäller kväve och fosfor lett till att insatser när det till exempel gäller bildande av våtmarker har genomförts. Eftersom distriktet beräknas ha bidragit med ca 25 000 ton kväve per år till havet, vilket motsvarar ca 20 % av Sveriges bidrag, är detta ett prioriterat område. Som ett gott exempel kan nämnas Kävlingeåprojektet som är ett lyckat arbete med att återetablera en del av de våtmarker som försvunnit ur jordbrukslandskapet. I Råån finns ett annat exempel på framgångsrikt arbete när det gäller att bedriva ett aktivt arbete för att reducera transporten av övergödande ämnen till havet. I båda exemplen har markägare och kommuner samarbetat för att åstadkomma en förbättring av vattenkvaliteten egentligen är ju dessa projekt (liksom alla de som inte kunnat räknas upp här) framgångsrika föregångare när det gäller att skapa effektiva åtgärdsprogram. 9

Höst vid Vombsjön. Foto: Vibeke Lirås. INLANDSVATTEN OCH KUSTVATTEN BLEKINGEKUSTEN 11 EMÅN 41 GOTLAND 45 MOTALASTRÖM 56 SKÅNE 79 SMÅLANDSKUSTEN 115 VÄTTERN 163 SÖDRA ÖSTERSJÖNS DISTRIKT 167 10

DELOMRÅDE BLEKINGEKUSTEN 73 72 74 98 73/74 74/75 75 86 Växjö 76 75/76 77 76/77 88 Kalmar 82 80 78 78/79 77/78 84 81 79 85 83 87 84/85 80/81 81/82 79/80 86/87 85/86 83/84 82/83 Karlskrona 87/88

Biologisk (79/80) Åbyån och Lillån Fys-Kem Huvuddelen av kustområde 79/80 ingår i Blekingekustens delområde, medan avrinningsområdet för Brömsebäck och vattendrag norr där om ingår i Kalmarkustens delområde. Denna beskrivning omfattar Blekingekustens delområde. Västra delen av kustområdet utgörs av mer eller mindre flackt kustland och bergrunden domineras av svårvittrade graniter. Den östra delen av kustområdet tillhör den östblekingska urbergsslätten och här finns ett större område med sandsten. Dominerande jordart är morän, och i södra delen är jordtäcket mycket tunt. En flack deltayta har utbildats vid Jämjö-Ramdala. Utmed ostkusten förekommer områden med ansamlingar av sand. Hela kustområdet är sjöfattigt förutom ett litet område längst mot väster. Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Värden Största naturvärde i kustområdet är de flodkräftbestånd som finns i sjöarna (Lösenån). Färskesjön är riksintresse för naturvården. Inom avrinningsområdet finns ett vattenrelaterat Natura 2000 område (exklusive marina), Färskesjön med en total yta på 311 ha varav 31 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Inom kustområdet finns en sjö som är klassad som nationellt värdefull, Färskesjön, och ett vattendrag som är klassat nationellt värdefull, Landabäcken-Brömsebäck. Pågående övervakning Inom området utförs övervakning i ett kalkeffektuppföljningsprogram, regi: lst K. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av Blekinges luftvårdsförbund. Det finns två stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Miljöproblem hot och möjligheter Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom kalkningsverksamhet. Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 5 Nationell övervakning Regional övervakning 4 och kommunal ÖV 3 2 1 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 12

Inom kustområdet saknas även mätningar av tillförseln av näringsämnen till havet. Inom avrinningsområdet sker ingen övervakning av prioriterade ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 14000 Area (km 2 ) 455 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 31 Medelflöde (m 3 /s) 3,4 Foto: Lars Bengtsson, Länsstyrelsen i Blekinge län. Kustområdet ligger helt inom Karlskrona kommun. I kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen Samtliga de tre vattenförekomster i kustområdet som minst ska rapporteras till EU saknar övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer (dock finns 2 stn. med kem/fys övervakning uppströms en vattenförekomst). Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 13

(80) Lyckebyån Lyckebyån är drygt 100 km lång och har en utbredning från Kosta i sydöstra Småland till Lyckeby öster om Karlskrona. Lyckebyåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Ån har störst fallhöjd i början och slutet av sin sträckning. Avrinningsområdet domineras av skog (73 %) och de flesta sjöarna hittas i övre delen av avrinningsområdet. I Lyckebyån är sjöarna och åns huvudfåra mycket humösa med färgtal över 100 mg Pt. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran och de största sjöarna med storlek 1-10 km² är Visjön, Yggerydssjön, Skärsjön, Löften, Ödevaten, Törn, Västersjön Bergrunden utgörs huvudsakligen av svårvittrad granit och granodiorit. Dominerande jordart är morän med kortare stråk av isälvssediment i anslutning till Lyckebyåns dalgång. Värden En del av biflödet Lillån är riksintresseområden för Naturvården. I Lyckebyåns vattensystem finns flodpärlmussla från mynningen och ca 9 km uppströms (ej konstaterad föryngring), havsvandrande och stationär öring, kustgående sik, vimma i åmynningen, och bäcknejonöga. I vattensystemet finns också fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse och storlom. Strömstare och forsärla häckar regelbundet längs ån. Förekomst av den rödlistade hårklomossan har också dokumenterats. År 2006 upptäcktes spetsfläckad trollslända som tidigare endast var känd på två lokaler i Sverige. Lyckebyån är en ytvattentäkt som används för vattenförsörjning av Karlskrona tätort samt för konstgjord infiltration till vattentäkterna Kosta, Emmaboda och Lindås. På fem platser utmed Lyckebyån utvinns vattenkraft. Inom avrinningsområdet finns fem vattenrelaterade Natura 2000 områden Tiafly, Värmasjöns utlopp, Lyckebyåns dalgång, Tomeshultagöl och Huvudhultakvarn, med en total yta på 134 ha varav 23 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Inom avrinningsområdet bedöms tre sjöar och fem vattendrag som värdefulla. Två sjöar bedöms som nationellt värdefulla, Tomeshultagölen och Törn, samt en sjö som regionalt värdefull, Gölsjön. Två vattendragssträckor bedöms som nationellt värdefulla, Lyck- Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 60 50 Nationell övervakning Regional övervakning och kommunal ÖV 40 30 20 10 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 14

omvandling av lövblandskogar till produktionsskogar med dominans av gran, samt på ett varmare och nederbördsrikare klimat. Utdikning av betydande sjöarealer i de nedre delarna under främst mitten av 1900-talet har resulterat i en kortare uppehållstid och en sämre magasinsfunktion och därmed en försämrad klarningskapacitet under det senaste halvseklet. Avrinningsområdet ligger inom Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommuner. Tio kommunala avloppsreningsverk finns i Lyckebyån som bidrar till att fosfor och kvävehalterna är höga inom en stor del av avrinningsområdet. Knappt 7 % av området utgörs av åker och betesmark. Deras påverkan är därmed relativt låg. Huvuddelen av avrinningsområdets jordbruksmark ligger i Karlskrona kommun. Inom kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Foto: Lars Bengtsson, Länsstyrelsen i Blekinge län. ebyån mellan Getasjön och Yggersrydsjön samt Lyckebyån mellan mynningen och Biskopsberg. Tre vattendragssträckor har bedömts som regionalt särskilt värdefulla, Lyckebyån mellan Värmsjön och St Åsjön, Strömsberg samt Kläpparemålabäcken. Inom avrinningsområdet finns tio fiskevårdsområden. Pågående övervakning I området utförs övervakning inom Samordnad recipientkontroll (regi: Lyckebyåns Vattenförbund). Övervakning utförs också inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). I Blekinge finns en regional referenssjö (nationellt program) och en IKEUsjö (nationellt program). I sydöstra Småland finns också en nationell referenssjö. Syftet med övervakningen är framförallt att övervaka punktkällors påverkan och effekter av kalkning av försurande områden. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem hot och möjligheter Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Vattenfärgtalet i avrinningsområdet har mer än fördubblats sedan mitten av 1970-talet. Löv/gräsbevuxna skyddszoner längs sjö- och åstränder behövs för att motverka humufiering av vattnet. Andra åtgärder är att om möjligt återskapande av tidigare sänkta sjöar så att dessa åter fungerar som klarningsbäcken. De ökade färgtalen är också problematiskt för vattenförsörjningen från ytvattentäkterna och från vattentäkterna med konstgjord infiltration. Den ökande markurlakningen kan delvis bero på omfattande Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen I Lyckebyåns avrinningsområde finns totalt 14 vattendrag och 8 sjöar som är det minsta antal vattenförekomster som ska rapporteras till EU. Övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer pågår i samtliga dessa vattenförekomster, undantaget en 700 m lång vattenförekomst (vattendragssträcka) i Blekinge före ett sammanflöde och en vattenförekomst (sjön Löften) som saknar biologisk övervakning. Transporten av närsalter till havet mäts av vattenförbundet nära åmynningen. Störst påverkan på Lyckebyån är kommunala avloppsreningsverk. Fosfor och kvävehalterna är höga inom en stor del av avrinningsområdet. Eftersom det på fem platser utmed Lyckebyån utvinns vattenkraft kan även hydromorfologisk övervakning behövas. Av de prioriterade ämnena övervakas enbart några metaller (Hg, Cd och Pb) inom avrinningsområdet. Det finns inga betydande utsläpp av andra förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 18800 Area (km 2 ) 810 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 23 Medelflöde (m 3 /s) 6,2 Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 15

(80/81) Silletorpsån I norra delen utgörs kustområdet av en småkuperad urbergsslätt som sänker sig mjukt mot kusten. Mot söder övergår landskapet till ett flackt kustland som är sjöfattigt. Berggrunden består av svårvittrad granit. Dominerande jordart är morän och i södra delen är jordtäcket mycket tunt. Utmed Silletorpsåns dalgång finns flera korta partier med isälvssediment. Ån är näringsfattig. Ån har sommartid mycket låg vattenföring och under torrperioder är den känslig för vattenuttag. Sjöarnas kvalité är varierande, från av kommunalt avloppsvatten påverkade sjöar i huvudfåran till näringsfattiga klarvattensjöar med låg alkalinitet i sidogrenarna. Värden Ån har ett starkt bestånd av hårklomossa, flodpärlmussla (konstaterad reproduktion) och havsvandrande öring. Andra skyddsvärda arter i kustområdet är flodkräfta, stationär öring, sik och bäcknejonöga. I vattensystemet förekommer fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse, storlom och kungsfiskare (häckande). Strömstare har observerats häcka. Inom kustområdet finns ett vattenrelaterat Natura 2000 område (exklusive marina), Silletorpsån, en del av åsträckan, med en total yta på 1,0 ha varav 1,0 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Ett vattendrag bedöms som nationellt värdefullt, Silletorpsån. I vattensystemet finns två fiskevårdsområden, Sillhövdens fiskevårdsområde och Nävrasjöns fiskevårdsområde. Pågående övervakning I området utförs övervakning inom ett kalkeffektuppföljningsprogram i Länstyrelsens Blekinge regi. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem hot och möjligheter Sommartid har ån mycket låg vattenföring. Ett stort antal enskilda vattenuttag för bevattning medför att situationen vid torrsomrar blir kritisk för många organismer i ån. Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 12 10 Nationell övervakning Regional övervakning och kommunal ÖV 8 6 4 2 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 16

Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen Övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer pågår i samtliga vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. Inom övervakning av hydromorfologi finns behov av vattenföringsmätningar för att övervaka kontinuitet. I kustområdet saknas helt mätningar av tillförseln av näringsämnen till havet. Inom avrinningsområdet sker ingen övervakning av prioriterade ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Foto: Monika Puch, Länsstyrelsen i Blekinge län. som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Kustområdet ligger helt inom Karlskrona kommun. I kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 28600 Area (km 2 ) 182 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 157 Medelflöde (m 3 /s) 1,5 Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 17

(81) Nättrabyån Nättrabyåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden och rinner genom en sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Både platåområdet och dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Berggrunden i ARO utgörs huvudsakligen av svårvittrad granit och granodiorit. Dominerande jordart är morän. Vattensystemet omfattar ett stort antal sjöar. I den övre delen av vattensystemet dominerar humösa sjöar (brunfärgade) medan sjöarna i den nedre delen har gul-gulgrön vattenfärg. Buffringsförmågan i sjöarna närmare kusten är betydligt sämre än i sjöarna längre norrut. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran. De fyra största sjöarna med storlek 1-10 km² är Flaken, Kvesen, Nätterhövden och Stora Alljungen. Värden I Nättrabyåns vattensystem finns hårklomossa, flodpärlmussla (ej konstaterad reproduktion), flodkräfta, havsvandrande och stationär öring, sik och bäcknejonöga. I vattensystemet förekommer också fiskberoende fåglar såsom storlom fiskgjuse, strömstare (häckande) och forsärla (häckande). Nedre delen av ån från Stora Åsjön är av riksintresse för naturvården (lek- och uppväxtområde för havsöring samt förekomst av flodpärlmussla). I avrinningsområdet finns två ytvattentäkter och vattenkraft utvinns i Nättrabyån. I området finns ett Natura2000 område, Alnaryd, med en total yta på 3,6 ha varav 0,8 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Inom avrinningsområdet Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 50 Nationell övervakning Regional övervakning 40 och kommunal ÖV 30 20 10 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 18

Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkning. Större delen av ån är rensad och rätad. Åkermarken i avrinningsområdet ligger huvudsakligen inom Karlskrona kommun. I kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Foto: Anna-Karin Bilén, Länsstyrelsen i Blekinge län. bedöms två sjöar som regionalt värdefulla, Nätterhövden och Sidlången, och en sjö som regionalt särskilt värdefull, Skärsjön-Tving. Ett vattendrag bedöms som nationellt värdefullt, Lillån Alnaryd. Ett vattendrag, Nättrabyån (S Gäddegöl- Fundersmåla) och ett vattendragssystem, Nättrabyån-Björkerydssjön, bedöms som regionalt särskilt värdefulla samt ett vattendrag, Långasjöbäcken-Alnaryd, bedöms som regionalt värdefullt. Pågående övervakning Effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. I området utförs övervakning inom ett kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). Inom avrinningsområdet finns även övervakning av en IKEUsjö (extensiv, regi: NV) och en regional referenssjö (regi: lst K). Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem hot och möjligheter Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen I Nättrabyåns avrinningsområde finns totalt 11 vattendrag och 6 sjöar som är vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. Övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer saknas helt i en av dessa vattenförekomster. Övervakning av biologiska kvalitetsfaktorer saknas utmed en 5 km vf, i en mkt kort vattenförekomst (<1 km) före sammanflöde samt i en sjö (Kvesen) som är en vattenförekomst. Inom övervakning av hydromorfologi finns behov av vattenföringsmätningar för att övervaka kontinuitet. I vattendraget saknas helt mätningar av tillförseln av näringsämnen till havet. Av de prioriterade ämnena övervakas kadmium och bly inom avrinningsområdet. Det finns inga betydande utsläpp av förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 5400 Area (km 2 ) 444 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 12 Medelflöde (m 3 /s) 3,8 Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 19

(81/82) Listerbyån/Angelån Den norra delen av kustområdet består av ett kulligt platåområde (100-150 m.ö.h.) som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. kustområdet är mycket smalt inom både platåområdet och dallandskapet, och är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till bördigt kustland och här breder kustområdet ut sig. Det bördiga kustlandet är sjöfattigt. Berggrunden i kustområdet utgörs av svårvittrad granit och gnejs. Dominerande jordart är morän och i vissa områden är jordtäcket mycket tunt. I den södra delen finns flera slätter med finkornigt sediment. Ett betydande stråk med isälvssediment, Johannishusåsarna, finns i kustområdets södra del. Åsformationen följer inte vattendragens nuvarande sträckning utan skär genom området i NE-SV riktning. Sjöarna har övervägande gult - gulbrunt vatten och är svagt humösa. Buffringsförmågan är i de mellersta och övre delarna svag eller obefintlig. Närmare kusten ökar sjöarnas buffringsförmåga märkbart. Värden I Angelåns vattensystem finns flodkräfta, havsvandrande och stationär öring samt groplöja. I Listerbyån finns förekomst av bäcksidenmossa och hårklomossa. Inom området är Listersjön-Sännen av Riksintresse för naturvården. I kustområdet pågår försök med rening av ytvatten från Lyckebyån genom infiltration i isälvsmaterial (för Karlskrona kommuns vattenförsörjning). Inom kustområdet finns fyra vattenrelaterade Natura 2000 områden (exklusive marina), Färskesjön med en total yta på 412 ha varav 82 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Tre sjöar bedöms som nationellt värdefulla, Sännen, Hallsjön Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 20 Nationell övervakning Regional övervakning 15 och kommunal ÖV 10 5 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 20

och den ökande humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Åkermarken i kustområdet ligger huvudsakligen inom Ronneby kommun. I kommunen är 48 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Två våtmarksanläggningar färdigställdes inom kustområdet år 2002; Vambåsa och Risanäs våtmarker. Foto: Cecilia Näslund, Länsstyrelsen i Blekinge län. och Listersjön, samt ett vattendrag bedöms som regionalt särskilt värdefullt, Listerbyån-Gröngölsmåla. Älmeboda-Eringsboda fiskevårdsområde ingår i kustområdet. Pågående program I området utförs övervakning inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram (regi: länsstyrelsen). Inom kustområdet finns även övervakning av en nationell kalkreferenssjö (regi: NV) och ett miljöövervakningsprogram för närsalttransporter i vattendrag (7 stationer varav 2 är gamla JRK-stationer där det också görs flödesmätningar. Kommunal regi). Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns en station inom och tre stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem hot och möjligheter Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen Övervakning av biologiska kvalitetsfaktorer saknas i Angelån, en 15 km lång vattenförekomst (biologisk provpunkt finns i ett tillflöde till vattenförekomsten). Inom övervakning av hydromorfologi finns behov av vattenföringsmätningar för att övervaka kontinuitet. Transporten av närsalter till havet mäts nära mynningen för vattendrag inom kustområdet (Regi: Ronneby kommun). Inom avrinningsområdet sker ingen övervakning av prioriterade ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 8400 Area (km 2 ) 242 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 35 Medelflöde (m 3 /s) 1,9 Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 21

(82) Ronnebyån Ronnebyåns källflöden upprinner på sydsluttningen av småländska höglandet. Avrinningsområdets norra och mellersta delar tillhör den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Ronnebyån rinner genom en markerad sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Största biflödet är Lesseboån (243 km²) och de största sjöarna med storlek 10-100 km² är Rottnen och Läen. I avrinningsområdet finns även 10 sjöar med storleken 1-10 km². Bergrunden i ARO utgörs huvudsakligen av svårvittrade graniter. Dominerande jordart är morän och i södra Blekinge är jordtäcket ställvis mycket tunt. Inom avrinningsområdet finns stråk av isälvssediment som i regel följer dalgångarna för Ronnebyån och dess biflöden. En större flack deltayta har utbildats där dallandskapet når fram till slättlandet vid Kallinge flygflottilj. Ån är kraftigt utnyttjad för vattenkraft vilket innebär många vattenmagasin och få kvarvarande forssträckor. Industriutsläpp förekommer på flera ställen. Sjöarna i övre delen av vattensystemet är som regel näringsfattiga och har ett klart och rent vatten. Sörbybäcken dränerar Leråkradeltat inkluderande flygfältsområdet samt kringliggande åkermark och har inte alls det humösa och lågalkaliska vatten som är vanligt i Blekinges åar och bäckar. Värden I Ronnebyåns vattensystem finns flodkräfta, havsöring (Sörbybäcken), bergsimpa och bäcknejonöga. I vattensystemet finns dessutom fiskberoende fåglar såsom storlom samt strömstare. I Horsasjön finns blågrönalgen Nostoc (sjöhjortron) och flodkräfta. I vattensystemet finns fyra vattentäkter varav två ytvattentäkter och två med konstgjord infiltration. Lessebo bruk utnyttjar vattensystemet både för vattenuttag och som recipient. Vattenkraft utvinns i Ronnebyån. Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 80 70 60 Nationell övervakning Regional övervakning och kommunal ÖV 50 40 30 20 10 0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 22

kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Avrinningsområdet ligger inom Växjö, Lessebo, Tingsryd och Ronneby kommun. Huvuddelen av jordbruket bedrivs inom Ronneby kommun. I kommunen är 48 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Kallinge flygplats ligger inom avrinngsområdet. Foto: Anna-Karin Bilén, Länsstyrelsen i Blekinge län. Inom avrinningsområdet finns fyra vattenrelaterade Natura 2000 områden, Horsasjön, Storasjöområdet, Stora Hensjön och Stocksmyr. Ett av områdena, Storasjöområdet, ligger både i Ronnebyån och Mörrumsån, med ungefär lika stor yta i vardera avrinningsområde. De vattenrelaterade Natura 2000 områdena har en total yta på 1425 ha varav 210 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. I Ronnebyåns avrinningsområde finns en nationellt särskilt värdefull sjö, Horsasjön, ett nationellt värdefull vattensystem, Hjortsjön-Mållsjöbäcken-Mållsjön, och ett regionalt särskilt värdefullt vattendrag, Listerbyån-Grönsmåla. I vattensystemet finns 14 fiskevårdsområden; Pågående övervakning I området utförs övervakning inom Samordnad recipientkontroll (regi: Ronnebyåns Vattenförbund). Övervakning utförs också inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). I Blekinge finns två regionala referenssjöar (regi: lst K) och artövervakning förekommer i en sjö (regi: lst K). Färgtalet nära utloppet av Ronnebyån har ökat med ca 60 % sedan början av 80-talet. I den norra delen av avrinningsområdet har färgtalen ökat betydligt mindre och på 2000-talet visar färgtalet en nedåtgående tendens. En svag ökning av kvävetransporten sedan slutet av 80-talet har uppmätts, vilket följer vattenföringens variation mycket väl. Punktkällors påverkan och effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns två stationer inom avrinningsområdet och tre i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem hot och möjligheter Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen I Ronnebyåns avrinningsområde finns totalt 25 vattendragssträckor och 12 sjöar som är de vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. I avrinningsområdet saknas biologisk övervakning för 17 av dessa vattenförekomster, varav fem är sjöar. I ytterligare två av dessa vattenförekomster saknas fysikalisk-kemisk övervakning. Stora delar av Ronnebyåns vattensystem är reglerat och hydromorfologisk övervakning kan behövas. Transporten av närsalter till havet mäts nära åmynningen av vattenvårdsförbundet. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av Kronobergs luftvårdsförbund. Av de prioriterade ämnena övervakas enbart några metaller (Hg, Cd, Pb och Ni) inom avrinningsområdet. Det finns inga betydande utsläpp av andra förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt mäts inte. Statistik för avrinningsrområdet Befolkning 23700 Area (km 2 ) 1113 Befolkningstäthet (ind/km 2 ) 21 Medelflöde (m 3 /s) 8,7 Markanvändning Vatten Åker Bete Skog Tätort Annat 23

(82/83) Saxemara-Skönevik (83/84) Väbynäs Värden Kustområdena berörs av 2 Natura 2000-områden men utan vattenanknytning. Berggrunden består av svårvittrad gnejs och granit. Jordtäcket är tunt med inslag av kalt berg. Dominerande jordart är morän men det finns partier med finkorniga jordar och isälvssediment. Pågående övervakning I området utförs övervakning inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram (regi: lst K) och ett miljöövervakningsprogram för närsalttransporter i vattendrag (4 stationer, regi: Ronneby kommun). Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Miljöproblem / Miljöproblem hot och möjligheter Kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Kustområdet ligger helt inom Ronneby kommun. I kommunen är 48 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. En av bäckarna i kustområdet har vatten med höga närsalthalter (uppgift från Ronneby kommun). Biologisk Fys-Kem Nationell MÖ Regional MÖ Kommunal MÖ Samordnad recipientkontroll Badvatten dir. Fiskevatten dir Kalkeffekt uppf. Övriga Stad Miljöövervakningsstationer inom och i närheten av avrinningsområdet. Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen Transporten av närsalter till havet mäts nära mynningen av kustområdets vattendrag (regi: Ronneby kommun). Inom avrinningsområdet sker ingen övervakning av prioriterade ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte. Fördelning av parametrar på avrinningsområdets stationer 4,0 3,5 3,0 Nationell övervakning Regional övervakning och kommunal ÖV 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Fytoplankton Zooplankton Makrofyter Bottnfauna Fisk Hydromorfologi Temperatur Siktdjup Syre Salthalt Försurning Näringsämnen Prio. ämnen 24