Svenska Röda Korsets ståndpunkter om Ensamkommande barn och unga 2017-10-11 Det här är Svenska Röda Korsets ståndpunkter om Ensamkommande barn och unga. Dokumentet beskriver SRK:s ståndpunkt i en av flera aktuella humanitärpolitiska frågor. En slutsats när det gäller ensamkommande är att myndigheterna måste tillämpa stor försiktighet när det gäller tvångsutvisningar till områden där det råder utbrett och oförutsägbart våld och där säkerhetsläget är svårbedömt. I dokumentet avhandlas: Den så kallade begränsningslagen Åldersbedömningar Situationen i ursprungsländerna Information till barn och unga Psykisk ohälsa Avveckling av asylboenden Gode män och offentliga biträden Vad bygger vi våra ståndpunkter på Svenska Röda Korset bedriver sedan länge omfattande verksamheter för och med asylsökande, flyktingar och migranter runt om i landet och träffar dagligen ensamkommande barn och unga vuxna. Vi möter stor oro hos dessa barn och ungdomar kring risken att utvisa s till osäkra och konfliktdrabbade länder och om de ska få stanna i det land där de nu har börjat etablera sig. Många av barnen och ungdomarna kommer från situationer som präglas av våld, konflikt och traumatiska upplevelser, många har dessutom upplevt svåra situationer under resan till Sverige. Därutöver innebär asylprocessen i sig ett stort mått av ovisshet och otrygghet. Detta sammantaget betyder att många ensamkommande barn redan från början är utsatta och behöver särskilt stöd för att hantera sin situation och upprätthålla sin hälsa. Restriktiv lag Under 2016 har det skett stora förändringar i svensk asyl- och flyktingpolitik. En rad förändringar har genomförts, däribland en ny och restriktiv tillfällig lag vad gäller möjligheterna att erhålla uppehållstillstånd i Sverige, den s.k. begränsningslagen. Den tillfälliga lagen (Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige innebär exempelvis att möjligheterna till familjeåterförening kraftigt har begränsats. Många som sökt skydd i Sverige och beviljats uppehållstillstånd har sin familj kvar i hemlandet eller i ett tredje land och det är en stor källa till oro för både vuxna, barn och unga, inte minst ensamkommande.
2 Sammanfattningsvis anser Svenska Röda Korset att myndigheterna måste tillämpa stor försiktighet när det gäller tvångsutvisningar till områden där det råder utbrett och oförutsägbart våld och där säkerhetsläget är svårbedömt. I fallet Afghanistan specifikt har Svenska Röda Korset, med hänvisning till det försämrade säkerhetsläget och ur ett humanitärt perspektiv, i dagsläget svårt att se hur någon med tvång skulle kunna skickas tillbaka. Detta har uttryckts i en separat ståndpunkt om tvångsutvisningar till Afghanistan. Svenska Röda Korset har i övrigt identifierat följande områden där det krävs åtgärder: Åldersbedömningar Rättssäkerheten beträffande åldersbedömningar i asylprocessen har länge varit ifrågasatt. Medicinska åldersbedömningar leder många gånger till osäkra resultat och det är av yttersta betydelse att det finns vetenskaplig grund för de metoder som kommer till användning. Under 2016 granskade Migrationsverket sin egen verksamhet vad gäller åldersbedömningar och identifierade då brister. Därefter har en ny metod utarbetats i samarbete med Rättsmedicinalverket och en ny lag kring åldersbedömningar har trätt i kraft. De ensamkommande barn och ungdomar som kom till Sverige under 2015 berörs dock till stor del inte av detta utan det gäller endast ensamkommande som sökte asyl från och med den 1 februari i år som omfattas av de nya reglerna. I Röda Korsets rådgivning och i våra möten med ensamkommande barn har det framkommit att den åldersbedömning som tidigare gjorts av Migrationsverket många gånger har upplevts som godtycklig och rättsosäker. Vi har däremot ännu inte sett effekterna av den nya metoden eller de nya reglerna. Medicinska åldersbedömningar ska användas som en absolut sista åtgärd, efter att annan utredning om barnets ålder genomförts. Den medicinska åldersbedömningen är en del av utredningen och ska aldrig ensamt ligga till grund för ett beslut. Det är av yttersta vikt att regeringen beaktar den osäkerhet som fortsatt finns kring dessa bedömningar.
3 Situationen i ursprungsländerna Många asylsökande barn och ungdomar, främst ensamkommande barn, kommer från ursprungsländer där situationen ständigt förvärras som till exempel Afghanistan och Irak. I Afghanistan till exempel har säkerhetsläget försämrats kraftigt sedan 2014. Ensamkommande barn och unga som fått avslag på sin asylansökan känner stor fruktan inför ett återvändande. Många av de afghanska barnen och ungdomarna har vuxit upp i Iran där de ofta också har sina familjer. Ibland är familjemedlemmar även själva på flykt. Sammantaget skapar denna situation allvarlig oro vilket har lett till psykisk ohälsa, något som i sin tur lett till självmordsförsök och till och med självmord. Även i Irak ser vi humanitära svårigheter, minskade möjligheter att fly till säkra områden och ökande risk att hamna i flyktingläger där barns och ungas säkerhet inte kan garanteras Migrationsverket måste tillämpa stor försiktighet när det gäller tvångsutvisningar till områden där det råder utbrett och oförutsägbart våld. Myndigheterna måste iaktta stor försiktighet vid verkställighet, göra noggranna bedömningar vad gäller t ex internflyktsalternativ för att säkerställa att barn eller unga vuxna inte utsätts för orimliga umbäranden som kan riskera uppstå för barn som tillbringat stor del av barndomen på flykt. Det är också av stor vikt att det finns en tät samverkan mellan Migrationsverket och Polismyndigheten. Information till barn och unga Genom våra verksamheter ser vi att barn och unga ofta har bristfällig kunskap om asylprocessen. Utdragna asylprocesser leder till att rykten sprids och till att oron ökar vilket bidrar till psykisk ohälsa. Rätten till information och delaktighet är inte enbart en fråga om barnets rättigheter enligt Barnkonventionen utan även en fråga om barnets psykosociala hälsa. Det bör säkerställas att barn och unga får information och görs delaktiga i processen. Den information som ges måste vara anpassad till barn och göras tillgänglig utifrån individens språk, ålder och mognad. Det är även viktigt att återkommande
4 kompetensutveckling ges till handläggare och beslutsfattare kring hur man samtalar med barn och unga, i synnerlighet barn och unga med PTSD. Psykisk ohälsa hos barn och unga Många av de barn vi möter i våra verksamheter lider av trauman från väpnade konflikter och från själva flykten där de ofta förlorat kontakt med familjemedlemmar. En del barn har utsatts för tortyr och/eller sexuellt våld och har sett andra personer, ofta nära anhöriga, dö eller dödas. För ensamkommande barn är situationen extra allvarlig då de saknar trygghetsskapande nätverk av familj och andra anhöriga som skulle kunna vara till stöd. I våra verksamheter ser vi allt fler tecken på psykisk ohälsa hos de barn vi möter. Inte minst på våra behandlingscenter för krigsskadade och torterade är trycket stort av barn som behöver behandling och stöd. Vi ser självskadebeteende, depression och uppgivenhet hos de barn vi möter. Det krävs mer resurser till barn- och ungdomspsykiatrin, så att barn och unga får den vård och det stöd de behöver och har rätt till. Det krävs ökad kunskap om trauma och bemötande hos personal som möter ensamkommande barn i sitt arbete. Boendesituationen Vi ser stor oro på boenden både hos vuxna, barn och unga till följd av de avvecklingar och omflyttningar som nu sker. De barn som fyller 18 år (eller där åldern skrivs upp) förlorar plötsligt rätten till olika former av stöd som till exempel god man. Dessutom kan ungdomar tas ut ur skolsystemet och flyttas över till ett vuxenboende hos Migrationsverket i en annan kommun. Barn och unga som hunnit skapa sig ett nytt liv i Sverige tvingas börja om på nytt. Osäkerheten efter ett plötsligt avslag kan vara skadligt för ungdomarna och övergången till att bli myndig är abrupt. Kommunerna har idag olika syn på när god man, socialtjänst och skola inte längre anses ha ett ansvar. Kommunerna har också olika syn eller har ännu inte beslutat om, hur det kommer att använda det tillfälliga bidrag som tilldelas kommuner där ensamkommande barn som fyller 18 under asylprocessen bor. Bidraget syftar till att unga som är i behov av det kan ges möjlighet att bo kvar i kommunen i väntan på avgörande i sina asylärenden. Det är upp till varje kommun att besluta om hur det ska gå till.
5 En mjukare övergång från 17 år till vuxen för asylsökande skulle kunna innebära att unga har fortsatt tillgång till god man fram till dess att beslutet vunnit laga kraft och även få möjlighet att stanna i de kommuner där de är placerade och där de går i skolan. Det bör ges bättre och mer tillförlitlig information till civilsamhället inför kommande omflyttningar för att det ska vara möjligt att bistå och underlätta för enskilda som förflyttas. Gode män och offentliga biträden Ensamkommande barn är särskilt utsatta under asylprocessen och är därför i stort behov av professionellt stöd från vuxna i sin omgivning, inte minst från god man och offentligt biträde. Det är därför viktigt att dessa funktioner är professionella och agerar i enlighet med barnets bästa utifrån varje individs behov. Det är inte bara viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt, för att barns rättigheter ska tillvaratas under asylprocessen, utan även för att barnet ska kunna känna trygghet under tiden asylärendet handläggs och för att risken för psykisk ohälsa ska minska. Det finns behov av ytterligare utbildningsinsatser för personer som ska agera god man eller offentligt biträde för ensamkommande barn och ungdomar. Det finns även ett generellt behov av utbildning för jurister eller advokater som förordnas som offentliga biträden av Migrationsverket eller domstolarna. Det finns behov av dokumentation och uppföljning hos Överförmyndarnämnden och Migrationsverket så att en god man eller ett offentligt biträde som inte utfört sitt uppdrag på ett acceptabelt sätt inte förordnas på nytt. Vad bygger vi våra ståndpunkter på? Svenska Röda Korset bedriver som sagt sedan lång tid omfattande verksamheter för och med migranter och flyktingar runt om i landet och vi möter dagligen ensamkommande barn. Gemensamt för dessa är att de lever i svår väntan, ovisshet och oro. Och det är utifrån det vi ser i vår dagliga verksamhet som vi formulerar våra ståndpunkter. Insatser för ensamkommande barn Svenska Röda Korset erbjuder migrationsrådgivning som omfattar information och juridiskt stöd i frågor om asyl, familjeåterförening, efterforskning. Under 2016 erbjöd vi ca 12 000 rådgivningstillfällen varav ca 46 % rört ensamkommande barn (främst samtal
6 från gode män). Vi bedriver verksamhet med specifikt sikte på ensamkommande barn och unga i på 130 platser i landet. Efterforskning Röda Korset bedriver efterforskning av familjer som förlorat kontakten genom konflikt, katastrof eller på grund av flykten. 2016 mottogs ca 1 600 nya ärenden - majoriteten från ensamkommande barn från Afghanistan. Under 2016 utbildades också drygt 900 gode män för ensamkommande barn i efterforskning och familjeåterförening, i samverkan med SKL och med stöd av regeringsmedel. Familjeåterförening Röda Korset arbetar med familjeåterförening; juridisk rådgivning, praktisk assistans och resestöd. Vi ger råd och stöd under hela asylprocessen inklusive kring återvändande och förvar. Ett ökat antal ensamkommande barn hör av sig med utvisningsbeslut och vill ha hjälp med att anmäla verkställighetshinder på grund av det försämrade säkerhetsläget i bland annat Afghanistan. Genom vår juridiska rådgivning har vi träffat barn/ungdomar vars ålder har skrivits upp på svaga och rättsosäkra grunder, något som ger konsekvenser inte bara när det gäller vilket boende man har flyttats till eller att man förlorat sin gode man, barnet riskerar även felaktigt att hamna i förvar. Psykosocialt stöd Vi finns runtom i hela landet med verksamheter som riktar sig till flyktingar, asylsökande, nyanlända och/eller migranter. Verksamheterna varierar beroende på de behov som finns i den lokala kontexten men kan innefatta psykosocialt stöd, läxhjälp, språkträning, verksamheter för barn eller kvinnor och mentorskapsprogram. Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, (RKC) Svenska Röda Korset driver behandlingscenter för krigsskadade och torterade på sex orter i Sverige; i Göteborg, Malmö, Skellefteå, Skövde, Stockholm, och Uppsala, med filialer i Hässleholm, Kristianstad, Luleå och i Umeå. Vår målgrupp är personer med flykting/migrantbakgrund som lider av trauman från tortyr, väpnad konflikt och svåra och farliga flyktupplevelser.