Segling på Medelhavet Från Aten till Procida 28 Mars till 14 April 2013 Hur många av er har seglat med en kapten som är gourmet kock. En skolfröken från England som är vise kapten, tre duktiga seglare å en som kan slå pålstek, det senare var jag. Jo så var det och så kan det bli när man skall ge sej ut på havet utan att ha en aning om vad man gör. När mina vänner Lars och Anders berättade vid en middag att de skulle segla från Aten till Mallorca, råkade jag pipa till -det vill jag också. Jag tänkte det var ju ett annat sätt att komma till lägenheten på Mallorca, så var för inte. Dessutom har jag ju seglat med stora Svanar och Maxibåtar så det skulle nog gå fint. Jo, just det seglat-med inte seglat med, spelar nog ingen roll jag är ju bra på att härma. Jag fick ju chansen att hoppa av då rutten ändrades till Neapel i stället för Mallorca, men herre gud 22 för flyget till Mallorca från Rom, inte själ nog. Jaha, då skall jag packa för 18 dagar till sjöss. Det inköptes värmeställ, flis, dunjacka, sockor, tröjor, sovställ och en stor sjösäck, den var bra, hade dessutom bärsele, såg lite proffsigt ut. Vad hade jag då glömt? Jo, att det är jäkligt kallt på medelhavet i slutet av mars början på april. Jag trodde det var skidklimat, men nej,nej,nej kallare. Vad finner man då ombord, ljuvliga härliga seglarkläder, å så var kylan som bortblåst, å jag såg ut som den mest erfarne seglare. Skojar inte det där med bortblåst, för som det blåste, vad jag förstår så är det en förutsättning när man skall segla, i annat fall så får man åka motorbåt, det hände ju det också. Ombord var det helt fantastiskt vi jobbade som tusan med att dra i alla dessa snören som Per hade plockat med. Ibland skulle seglet upp, ibland ner, ibland skulle det hålla bommen på plats, ena gången åt höger och andra gången till vänster. När vi närmade oss hamn då skulle alla puttifrånkuddar upp på däck för att vara färdigknutna och redo att ta
smällen mot grann båten eller kajkanten. Jag vill nog påstå att jag var ganska duktig på att hålla ordning på alla kuddar. Mellan användandet hade jag alla snyggt hängande på sina platser. Jäklar, vilken segling det blev, från Pireus till Valetta på Malta tog det fyra dygn. Tro mej det var inte många båtar ute på sjön, men vi hade koll på samtliga. Båtens elektronsystem med allt det senast hjälpte till att kolla upp varifrån de kom och vart de skulle. Mja, inte riktigt alla för en del ville nog inte visa vart de skulle och vad de var lastade med. Grisbåten av modell skrot båt, sjunker snart troligen, hade vi inte behövt se, den stank. Det luktade svinstia på 4 mils håll. Allt noterades i loggen så där är massor av kul läsning. När vi väl nådde Valetta var det en härlig syn, inte för Malta är vackert men hamnen var enormt fin och vi skulle ju få första hamnöl, duscha ordentligt och känna hur det var att gå på fast mark. Efter att putsat till oss och gjort oss snygga var det dags för en kaffe på hamncaféet. Allt kändes riktigt bra och vi började undersöka Valettas sevärdheter, var du nu var och vad det kan vara. Besöket blev kort och vi drog vidare, då hamnade vi på redden utanför Lucias födelse ort alltså Syracuse, när vi inte fick någon bra liggplats fick vi ta gummibåten till stadens begivenheter och kapen 1 och 2 fick stanna kvar ombord. Det gjorde inte oss andra något, säkert trist att vara kapten vid sådana tillfällen. När staden var besiktigad, tog ca 30 min, då vad det lunchdax. I en av gränderna hittade vi ett hål i väggen, häftigt inredd med lite av varje på tork, ja ni vet underkläder och sådant. Mitt i allt var det ett porträtt av påven om det var nya eller gamla vet jag inte, de ser ju likadana ut i sin utstyrsel. På vågen (man kan ju inte säja vägen) tillbaka till stora båten körde Johan oss blöta om baken. Vi lämnade snart Lucia åt sitt öde och seglade vidare mot en ny liten håla. Tror den hetta Chianchitta eller om någon har ett bättre förslag, så gärna för mej. Med en bredsida la vi till och det blev riktigt hyggligt. Massor av ungdomar var ute och firade på kvällen så vi hjälpte till med att stötta
ortens barverksamhet. Men som rastlösa seglare drog vi vidare till Haber of Etna. På vägen dit såg vi hur ilsken Etna varit under de senaste veckorna, den sita sucken av lava glödde på kanten och det var snyggt mot kvällshimmelen. Här stannade vi flera dagar, ja det betyder två dagar, ja ni vet amerikanska-japanska turister, se allt på en gång så slipper vi det sedan. Vi drog iväg upp på Etna i snön, med en inhyrd buss, å Johan som chaufför, ändå synd att inte Per tänkt på att plocka med skidor. När han hade så många andra prylar ombord. Sicilien är ju riktigt spännande, inte bara maffian utan naturen också. Tänk att ha ett inkassobolag med adress Palermo, gissa om pengarna kommer in. Efter allt vackert vi såg i bergsbyar, på klippor och restauranger var det dags för vår egen kock att visa att han lätt slår Italienarna på fingrarna. Jäklar vad han fixade till det, vad sägs om ostron och sedan lätt grillad tonfisk. Tyvärr var det ingen bantarresa, men vad då, man måste få njuta, så varför plågas när man har kul. Undrar om det kliade i segelnerven för vi var inte där så länge. Vi guppade strax iväg till Lipari. Vem hade varit där tidigare, inte jag i vart fall. Även detta en härlig liten ö, tanken var att vi skulle gå till Stomboli sedan för att lägga till och drömma oss tillbaka till den tid då Ingrid Bergman gjorde ön osäker. Nä,nä,nä det är ju vulkanen som är osäker, jag såg den puffa till när vi sen kväll passerade den på vår våg till Scario. Scario var första anhalt på fastlandet, men det blev ingen längre tid där inte. Kan meddela att det är nog Italiens fräschaste by. Där var så pyntat, puttigt, gulligt och fint, ja som ett litet dockhus. Men, vad skulle vi göra där som enda gäst båt i hamn? Lite proviant, frukost å så vidare. Nu var alla instrument inställda på Salerno, bländande ny fräsch hamn, men ohjdå, den var visst inte riktigt färdig. Men den blir fin någon gång, då är det säkert dags att börja restaurera det som är färdigt idag. Undrar om alla tusen tänkta båtar någonsin kommer att komma dit? Vi var fastbundna i hamnen i två nätter och det var riktigt skönt. På dagen gjorde vi utflykt till
Pompeii. Kikade på den fantastiska staden och förundrades över att Italien på den tiden var ett framgångsland. Men, vad hände sedan!? Kan det vara att Berlusconi inte var upptäckt då, ja så var det säkert. Vilken segling vi hade från Salerno utmed Amalfikusten, det är ju så bedårande vackert, har ni inte sett det från sjösidan, passa på att gör det. Vår skipper-kock kan nog fixa det. Lunch på häng utanför Positano där alla kändisar hänger. Där knappast någon paparazzi klarar av att hänga krokig arm för att få en bild. Men jag fick en massa bilder, men utan kändisar. Kan ni gissa vart vi är på väg, jodå till Capri. Det är värt varje minut man stannar där. Vi var väl där en och en halv dag. Men vi hann med massor av saker som bl.a. att få förtöjnings linan i propellern. Självklart var vi och besökte San Michele, fantastiskt. Det finns massor av intressanta saker att besöka på denna mytomspunna ö. Maten är fantastisk, scenerierna är obetalbara, att åka med minibussarna alltså stadstrafiken är bara det ett intressant nöje. Ett av världens bästa hotell ligger uppe i staden Capri och det är inte fel att ta in där om man tycker det gungar för mycket på sjön. Två dagar blir lagom så har hela reskassan gått. Då var det dags att kasta loss och bege oss till hemmahamnen Procida. Vilket härligt ställe, den som inte gillar detta stället skall stanna hemma. Byn har allt, lite överdrivet, men nästan i vart fall. Mysiga restauranger, barer, människor, natur, stränder, (tror jag, var för kallt för att bada ändå). Härifrån går det färjor, till en massa småöar som du inte hört talas om och därför trodde inte fanns. Man susar lätt in till Neapel om man känner för det. Från Neapels hamn kommer man vidare ut i världen. Bussar till både flyg och tåg går från hamnen för en billig peng. Jag tog buss till centralen för att åka tåg till Rom med ett fantastiskt snabbtåg, buss till flygplatsen och flyg till Mallorca. Lite sol och värme vill man ju ha. Tur att jag hade Project fixa takterrassen.
Vilken häftig resa, något man absolut inte vill ha ogjort. Härliga seglar kamrater, som kanske inte lärt sej slå en pålstek med en hand. Men jag har lärt mej massor om segling. Mycket tack vare han den där kocken som var kapten och lät en novis prova på. Samt den där skolfröken som vet hur man inte dödar nyfikenhet. Vår egen pippi (Johan han kan ju allt om fåglar) jäklar vilken seglare han dessutom är. Med ena ögat på mej och andra på hur det såg ut framför, vid sidan, uppe och nere på båten. Lät han mej känna sej som en riktig seglare. Sedan den pensionerade juristen som log och visade vidare ännu en gång hur man gör. Och den bloggande dataexperten som alltid hade rätt saker att säja så man inte gjorde något misstag av förödande karaktär. Ett stort tack till alla som gjorde mitt äventyr till ert och vårt äventyr. Tack Vanilla för du var så snäll mot oss och inte krängde och konstrade en enda gång! Detta är något man bör göra om. Allra ödmjukast Lasse