Metoder för att värdera ekosystemtjänster Delrapport i projektet Kartläggning av ekosystemtjänster

Metoder för att värdera ekosystemtjänster Delrapport i projektet Kartläggning av ekosystemtjänster 2014

Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Syfte 3 Bakgrund 3 1. Områdesbeskrivning av Risebergabäcken 4 2. Ekosystemtjänster 6 3. Fem utvalda ekosystemtjänster i Risebergabäcken 7 Dagvattenhantering 7 Dämpning av naturkatastrofer 7 Vattenrening 7 Näringsupptagning 7 Erbjudande av habitat för levande organismer 8 4. Värdering och värderingsmetoder 9 Metoder för värdering 10 Marknadsförda varor 11 Icke-marknadsförda varor 12 Att vara uppmärksam på 13 Risker med monetär värdering 13 5. Utvalda värderingsmetoder för Risebergabäcken 15 Dagvattenhantering 15 Dämpning av naturkatastrofer 15 Vattenrening 15 Näringsupptagning 16 Erbjudande av habitat för levande organismer 16 6. Värderingsförsök av ekosystemtjänster längs Risebergabäcken 17 Dagvattenhantering 17 Dämpning av naturkatastrofer 18 Summering 21 I arbetet med denna delrapport har följande medarbetare på miljöförvaltningen; Malmö stad deltagit: Jesper Andersson, Susanna Johnmark, Katrin Persson, Åsa Abrahamsson och Annika Kruuse. VA SYD, Länsförsäkringar, IF, Trygg Hansa och Folksam har bidragit med värdefull information till rapporten. Bild på framsidan. Ombyggt utlopp av dagvattenledning till Risebergabäcken vid Jägersro villastad. Foto: Åsa Abrahamsson. 2

Sammanfattning Denna rapport är en delrapport inom projektet Kartläggning av ekosystemtjänster och utgör en del i ett arbete med att testa TEEB-metoden i Malmö (TEEB står för The Economics of Ecosystem and Biodiversity). Risebergabäcken, som är ett vattendrag med avrinningsområde inom Malmö kommun, har valts ut som testområde. Rapporten beskriver kort vad ekosystemtjänster är, hur dessa kan värderas med olika metoder samt beskriver Risebergabäckens fysiska omgivningar och fem utvalda ekosystemtjänster den tillhandahåller. Slutligen redovisas förslag på vilka värderingsmetoder som kan användas för att värdera dessa fem ekosystemtjänster som speciellt invånarna i Malmös östra delar har nytta av. Syfte Syftet med denna rapport är att närmare beskriva fem utvalda ekosystemtjänster och att identifiera metoder som kan vara lämpliga vid värdering av dessa ekosystemtjänster i Risebergabäcken. Bakgrund Under FN:s internationella år för biologisk mångfald utvecklades en modell för att synliggöra ekosystemtjänsternas värde i räkenskaperna både på nationell och lokal nivå. En internationell grupp av ekonomer och ekologer (The Economics of Ecosystem and Biodiversity, TEEB) stod bakom arbetet. TEEB:s förslag på arbetsgång är tänkt att underlätta processen och vara ett stöd i arbetet när värdet av naturen ska inkluderas i den lokala ekonomin. TEEB-metoden består av sex steg: Steg 1: Specificera tillsammans med samtliga berörda aktörer vilket problem som ska lösas. Steg 2: Identifiera vilka ekosystemtjänster som är mest relevanta i det aktuella sammanhanget. Steg 3: Definiera hur informationsbehovet ser ut och bestäm passande metoder. Steg 4: Inventera, uppskatta och värdera tillstånd och förväntade förändringar i ekosystemtjänsterna med hjälp av de metoder som valts i steg 3. Steg 5: Identifiera och uppskatta de olika politiska åtgärder eller verktyg som står till buds baserat på inventering och värdering av ekosystemtjänster i steg 4. Steg 6: Uppskatta effekterna för berörda aktörer av de åtgärder som övervägs. Inom projektet Kartläggning av ekosystemtjänster har en workshop genomförts med berörda tjänstepersoner inom Malmö stad för att identifiera vilka ekosystemtjänster som är relevanta i Risebergabäcken och dess närmaste omgivningar. Detta arbete utgjorde steg 1 och 2 i TEEB:s förslag till arbetsgång. Från detta arbete valdes fem ekosystemtjänster ut där lämpliga metoder för värdering skulle undersökas och identifieras för det fortsatta arbetet. Detta arbete utgjorde steg 3 och 4 i TEEB:s metod ovan och redovisas i denna rapport. 3

1. Områdesbeskrivning av Risebergabäcken Risebergabäckens avrinningsområde är geografiskt beläget i den östra delen av Malmö kommun och uppgår till 3700 hektar. Bäcken är ett biflöde till Sege å och rinner från Glostorpsområdet i söder via Fosie industriområde, Jägersro, Husie och mynnar ut i Sege å vid Valdemarsro. Bäcken är cirka 12 km lång och samlar upp allt ytavrinnande vatten från bebyggelsen i östra Malmö samt dräneringsvatten från stora åkerarealer söder om Yttre Ringvägen. Ungefär 350 hektar (år 2003) består av hårdgjorda ytor, vilket innebär ungefär 10 % av hela avrinningsområdets yta. Bild 1. Karta över Risebergabäckens avrinningsområde. Risebergabäcken består av tre dikningsföretag och för det dikningsföretag som ligger norr om Yttre Ringvägen gäller en förrättning, enligt Vattenlagen 1918, från år 1968. Ett dikningsföretag är en form av samfällighet där fastighetsägare har gått ihop för att avvattna marken i ett område. Sedan slutet av 1800-talet har dikningsföretag bildats för att dränera landskapet och göra marken mer ekonomiskt användbart, främst för odling. Nya dikningsföretag bildas sällan idag, men bestämmelser i äldre företag gäller tills de officiellt har upphävts. 4

Detta innebär att Risebergabäcken måste behandlas enligt de bestämmelser för dikningsföretag som finns i Miljöbalken och i Restvattenlagen. Detta betyder till exempel att inga åtgärder får göras i bäcken utan dikningsföretagets medgivande samt att restriktionerna för vattenavledningen som bestämdes vid förrättningstillfället måste följas. Enligt förrättningen får den maximalt tillåtna belastningen i bäcken uppgå till 1,5 liter per sekund och hektar. När studier genomfördes i avrinningsområdet 2003 kom man fram till att flödena var upp till 6-10 gånger så stora. I de nedre delarna av bäcken är flödesbelastningen mellan 9 och 15 liter per sekund och hektar. De höga flödena har redan resulterat i erosion av strandzoner i vissa delar av bäcken och kan dessutom leda till marköversvämningar med stora ekonomiska kostnader som följd. En bidragande orsak till de höga flödena och den problematik med erosion och marköversvämningar som man kan se inom avrinningsområdet idag beror på att Malmö stad har expanderat öster- och söderut sedan slutet av 1960-talet. 5

2. Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är de direkta och indirekta bidrag som ekosystemen förser det mänskliga välmåendet med och enligt de Groot m.fl. (2010) kan ekosystemtjänsterna delas upp i fyra olika kategorier: Försörjande tjänster som består av mat, vatten, fibrer, bränslen och andra råmaterial, genetiskt material, medicinska resurser och arter med ett prydnadsvärde. Reglerande tjänster av luftkvalitet, klimatet, vatten, avfallshantering, erosionsskydd, biologisk reglering, pollination, jordmånsbildning och dämpning av naturkatastrofer. Stödjande tjänster som består av habitat som fungerar som skydd, eller daghem och plantskola för olika arter och slutligen genpolsskydd. Kulturella och rekreations tjänster bestående av estetisk uppskattning av landskapet, rekreation, inspiration för kultur, konst och design, kulturellt arv och identitet, spirituell och religiös inspiration samt utbildning och vetenskap. Tyvärr sker det idag en degradering av framförallt reglerande och stödjande tjänster men även till viss del av vissa kulturella och försörjande ekosystemtjänster (MEA, 2005). Fenomenet kallas The Tragedy of Ecosystem Services och beror bland annat på en överkonsumtion av allmänna resurser och bristfälliga ekonomiska incitament produktion av råvaror på privatägd mark uppmuntras på bekostnaden av ekosystemtjänster som gynnar allmänheten (Lant m.fl., 2008). Fördelarna som ekosystemtjänsterna generar till samhället kan uppkomma på antingen allmän eller privatägd mark en bidragande orsak till den rådande situationen. Råvaror producerade av ekosystemen på privatägdmark är exkluderande, i den mån att alla inte har tillgång till dem, och det är lätt för ägaren att ta betalt för dessa. Offentliga varor och tjänster däremot är både icke-exkluderande och ickekonkurrerande, vilket gör det möjligt för vem som helst att använda varorna och tjänsterna. Samtidigt går det inte att hindra någon annan från att ta del av dem (Costanza, 2008). Reglerande tjänster kan uppstå på privatägd mark (luftkvalitet, vatten rening, pollinering osv) och generera en kollektiv vinst för samhället men kostnaderna för att förvalta det naturliga kapitalet ligger på den privata aktören. Eftersom ägaren inte får någon kompensation för tjänsterna finns det heller inga ekonomiska incitament för denne att fortsätta förse samhället med dem. Svårigheterna med att få ekonomisk kompensation för offentliga varor och tjänster med ursprung från privatägd mark bidrar till en degradering av reglerande tjänster (Lant m.fl., 2008). 6

3. Fem utvalda ekosystemtjänster i Risebergabäcken Fem ekosystemtjänster har valts ut från det identifieringsarbete som gjordes inledningsvis i projektet: dagvattenhantering, dämpning av naturkatastrofer, vattenrening, näringsupptagning och erbjudande av habitat för levande organismer. De tjänster som är mest omfattande, har störst möjlighet att kunna beräknas och som även relaterar till själva vattenflödet prioriterades vid urvalet. Ett stort problem i Risebergabäcken har varit att nästan alla ekosystemtjänster som bäcken förser Malmö stads invånare med är reglerande, stödjande samt kulturella (inklusive rekreation) tjänster. Dessa tjänster är ganska osynliga för omgivningen och tas för givna. Under de senaste decennierna har en kraftig exploatering i avrinningsområdet skett på Risebergabäckens bekostnad och allt fler människor har blivit direkt eller indirekt beroende av den. Dagvattenhantering Vattendrag har en stor betydelse för bortskaffande av regnvatten. Stora mängder vatten kan sväljas undan i vattendragens, bäckarnas och våtmarkernas alla förgreningar. Det senaste århundradets dräneringsarbeten och uträtningsarbeten i jordbrukslandskapet har dock minskat vattnets uppehållstid i det skånska landskapet avsevärt. Tillförseln av vatten till Risebergabäcken vid kraftiga regn är så stor att bäckens avbördningskapacitet ibland inte räcker till för att avleda allt vatten. Den största översvämningsrisken föreligger när en kombination av långa volymrika regn samt korta högintensiva regn uppträder samtidigt som högt vattenstånd råder i Öresund. Dämpning av naturkatastrofer Dämpning av avrinning och flöden har en viktig roll i vattenregleringen i ett avrinningsområde (Naturvårdsverket, 2012). Vid höga flöden fungerar våtmarker som effektiva flödesutjämnare, framförallt uppströms i systemet. Vegetationen kan ha en dämpande förmåga på flödets hastighet vid snabba flödesförändringar. En mångfald av olika våtmarksarealer såsom översvämningsmarker, mindre våtmarker, småvatten och dammar kan här fylla en stor funktion. Inom Risebergabäckens avrinningsområde finns många småvatten och dammar men inte många har direkt koppling till bäcken. Den restaurerade Husie mosse är ett exempel på hur en gammal våtmark kan återskapas och återigen fungera som vattenmagasin vid höga flöden. Vattenrening Vattendrag har en stor betydelse i omhändertagande av föroreningar genom renande och reglerande processer. Ämnen späds ut, bryts ned och lagras i sediment och i organismer, varigenom vattnet renas (Naturvårdsverket, 2012). Till Risebergabäcken kommer dels dagvatten från hårdgjorda ytor som till exempel innehåller tungmetaller och andra föroreningar, dels vatten från jordbruksmark och egna avlopp vilka bland annat innehåller näringsämnen och bekämpningsmedel. Det kommer högre halter av näringsämnen från jordbruksmarken söder Malmö. Halterna av näringsämnen minskar längs vattnets väg genom Malmö för att återigen öka då dagvatten tillförs från Toftanäsområdet via utlopp i Bulltofta rekreationsområde. Näringsupptagning Våtmarker är ett värdefullt område för upptagning av näringsämnen (Naturvårdsverket, 2012). Vegetationen och mikroorganismerna i vattnet fångar in och absorberar näringsämnen och hindrar därmed transport av näring från land till vattenmiljöer. Kväverening sker framför allt i sedimenten genom att nitrat omvandlas till kvävgas och avgår till atmosfären. Även upptag av kväve sker i vegetat- 7

ionen. Fosforrening sker i sin tur främst sker genom sedimentation av fosfor som är bundet till organiskt material. I till exempel Husie mosse reduceras näringsämnena i vattnet genom dessa processer. Erbjudande av habitat för levande organismer Vattenmiljöer med strandlinjen och grunda vattenområden är viktiga habitat för unga stadier av många olika organismer. Denna typ av lämpliga miljöer behövs för många arters möjlighet till fortplantning, födosök och skydd under uppväxten (Naturvårdsverket, 2012). De utgör därmed viktiga och fundamentala byggstenar i ett fungerande ekosystem. Både Risebergabäcken och alla småvatten inom avrinningsområdet erbjuder sådana viktiga livsmiljöer. Speciellt rinnande vatten är sällsynt runt omkring Malmö. Det finns inte många bäckar i området vilket gör de som finns extra viktiga. 8

4 Värdering och värderingsmetoder Anledningen till varför det är viktigt att kunna sätta ett ekonomiskt värde på ekosystemtjänster är för att ekosystemen alltför ofta undervärderas i beslutsfattande processer. Tjänsterna som ekosystemen producerar är direkt avgörande för att kunna upprätthålla vår ekonomi och mänskliga tillvaro. En av de mest begränsande faktorerna för att kunna genomföra korrekta kvantitativa och monetära värderingar är kunskapsbrist. Denna brist på kunskap finns inom både det ekonomiska och naturvetenskapliga fältet. Detta har lett till en undervärdering av viktiga reglerande och stödjande tjänster som till exempel vattenhantering (Kremen, 2005). Det finns flera orsaker till varför dessa tjänster ofta bortprioriteras eller glöms bort av beslutsfattare; (1) man har inte rätt kunskap till sitt förfogande eller, (2) det är komplicerat att jämföra de aktuella tjänsterna med rådande marknadsvärden. Istället prioriteras andra mer lättvärderade tjänster i form av till exempel råvaror. Slutsatsen blir att stora delar av de naturvärden som skapas av ekosystemen aldrig blir uppmärksammade och värderade. I slutändan leder detta till att det blir mycket svårare att motivera varför de behöver skyddas från ytterligare exploatering (Spangenberg & Settele, 2010; Naturvårdsverket, 2012). Det finns framförallt tre tillfällen där värdering av ekosystemtjänster kan komma till användning inom beslutsprocessen: Värdering inför beslutsfattande i specifika situationer Värdering för beslutsfattande i allmänhet Värdering för att skapa nya policyverktyg Värdering och kvantifiering av ekosystemtjänster kan te sig väldigt olika beroende på vilken utgångspunkt man har och på vilket sätt man väljer att se på dem (ur ett filosofiskt, kulturellt, sociologiskt eller ekonomiskt perspektiv). Det finns med andra ord olika skolor utifrån hur man sätter värde på saker och ting. Ett ställningstagande som bör diskuteras är ifall naturen endast har ett antropocentriskt värde, respektive har ett eget inneboende värde, av att bara existera. Ofta hamnar dessa argument i klinch med varandra men de fyller ändå varsitt syfte (Naturvårdsverket, 2012). Det finns inte en värderingsmetod som fungerar för alla ekosystemtjänster. Varje ekosystemtjänst är unik vilket gör det nödvändigt med individuella värderingsmetoder. Det finns framförallt tre olika verktyg som används i olika besluts- och policyprocesser: kvalitativa, kvantitativa/biofysiska och monetära verktyg (Naturvårdsverket, 2012). Kvalitativa verktyg används framförallt för att bedöma vikten av kulturella och reglerande tjänster, två kategorier som kan vara svåra att bedöma värdet på med siffror och pengar. Det kvalitativa verktyget behandlar naturens egenvärde och det samband som finns mellan ekosystemtjänster och mänskligt välbefinnande. Kvantitativa/biofysiska verktyg är ett bra sätt att mäta, inventera och bedöma betydelsen av enskilda ekosystemtjänster. Datainsamlingen kan hjälpa till exempel kommuner att göra prognoser och konsekvensanalyser för olika scenarier och förutspå hur dessa kan påverka den lokala ekonomin och välfärden. Monetära verktyg består av flertalet olika metoder och tillvägagångssätt på hur man kan sätta ett värde på ekosystemtjänster. Det är också möjligt att sätta ett värde på eventuella förluster ifall en ekosystemtjänst skulle gå förlorad. Försörjande tjänster är tacksamma att 9

värdesätta monetärt då dessa ofta består av produkter och tjänster som det redan finns marknadspriser på. Bild 2. Värderingspyramid (Naturvårdsverket, 2012). Metoder för värdering Enligt Spangenberg & Settele (2010) så går det att dela upp metoderna för värdering och prissättning av ekosystemtjänster i marknadsförda varor och icke-marknadsförda varor (Bilaga 1). Marknadsförda varor kan sedan delas upp i direkta och indirekta värderingsmetoder som sedan i sin tur använder sig av marknadspriser eller uppskattade hypotetiska värden. Icke-marknadsförda varor delas upp i uppenbarade preferenser och angivna preferenser. EKOSYSTEMTJÄNSTER Marknadsförda varor Ej marknadsförda varor Direkt Indirekt Uppenbarade preferenser Angivna preferenser Verklig Hypotetisk Alternativt värde Verklig Skadekostnad Hypotetisk Hedonistisk prissättning Resekostnad Marknadspriser Reperationskostnad Undvikandekostnad Ersättningskostnad Valmodellering Villighet att acceptera Villkorlig värdering Villighet att betala Bild 3. Översikt över metoder för värdering och prissättning av ekosystemtjänster, översatt förenkling av bilaga 1. 10

Marknadsförda varor Att använda sig av riktiga marknadspriser är antagligen det enklaste sättet att värdera en ekosystemtjänst på. Existerande marknader med faktiska priser på varor och gods gör det möjligt att bestämma ekosystemtjänstens ekonomiska värde. Till exempel är veden som samlas upp värd lika mycket som den kan säljas för. Denna metod kan bäst appliceras på försörjande tjänster. För att värdera ekosystemtjänster som fungerar som insatsvaror till marknadsvaror såsom livsmedel är produktionsfunktionsmetoden bra. Värdet på ekosystemtjänsten baseras på hur mycket den bidrar till produktionen av andra marknadsförda/marknadsförbara ekosystemtjänster som till exempel rent dricksvatten eller fiskefångst (Chee, 2004). För att kunna genomföra en produktions funktionsanalys behövs kunskap om sambanden mellan olika ekosystemtjänster, hur de påverkar varandra och den marknadsförda varan. Detta är också metodens största begränsning. Det saknas fortfarande tillräcklig information och kunskap för att bedöma relationen mellan olika ekosystemtjänster och sambandet till den marknadsförda varan. Metoden har bland annat använts för att värdera våtmarkers funktion av återbildning av grundvatten genom att uppskatta den positiva effekten det har på jordbruksproduktionen (Chee, 2004). Alternativt värde anges som viljan att betala en viss summa idag för en framtida tillgång (Spangenberg & Settele, 2010). Exempelvis att värdera en skog som finns, men inte används, utan som man vill använda i framtiden. Metoden skadekostnad bestämmer indirekt marknadsvärdet för de skador en otjänst kan ställa till med. Till exempel kan invasioner av skadedjur (Spangenberg & Settele, 2010) eller översvämningar ställa till med stor skada. Med metoden undvikande av skadekostnader uppskattas det hypotetiska marknadsvärdet på ett ekosystem genom tjänsterna det levererar uttryckt i undvikandet av skadekostnader. Exempel på detta är det undvikande av skador på kustområden som korallreven utanför kusten bidrar till eller det översvämningsskydd som kustnära våtmarker står för. (Spangenberg & Settele, 2010). Reperationskostnader är baserade på hur mycket det hypotetiskt skulle kosta att förvalta eller reparera de skador som har uppstått i ekosystemet för att det ska kunna återhämta sig till sitt ursprungsskick (Spangenberg & Settele, 2010). Kostnaderna för att återställa ett rätat vattendrag och ett dränerat omland till ett naturligt meandrande vattendrag med våtmarker i ett avrinningsområde är exempel på detta. Metoden undvikandekostnad är en spekulativ bedömning av vad man skulle ha investerat i tidigare för att undvika en nuvarande skada. Exempelvis kan man ställa frågan vilken nytta man har missat genom att investera i tid och pengar på en plats och inte på en annan optimalare plats (Spangenberg & Settele, 2010). Ersättningskostnader, eller kostnader för en substitutlösning, är en metod där man skattar kostnaderna för att ersätta en ekosystemtjänst om den reducerades eller helt försvann. Metoden är väldigt spekulativ och ersättningskostnaderna baseras på hypotetiska anataganden baserade på dagens teknologi. Exempel på detta skulle kunna vara att ersätta pollinerares (t.ex. vildbin, tambin och humlor) arbete med att låta människor handpollinera med pensel eller att kompensera försämrad markbördighet med att sprida gödning på marken. Ersättningskostnaden skulle då kunna vara de anställ- 11

das löner och eventuellt försämringar i effektiviteten som i sin tur skulle påverka skördarna och försäljningen. (Chee, 2004; Spangenberg & Settele, 2010). Icke-marknadsförda varor Uppenbarade preferenser är baserade på indirekta beräkningar, där värdet erhålls från effekterna av beteendeförändringar associerade med ekosystemtjänsten, eller bristen av den, på den riktiga marknaden. De två vanligaste metoderna för att värdera dessa beteendeförändringar är med hedonistisk prissättning och resekostnadsmetoden (Spangenberg & Settele, 2010). Hedonistisk prissättning är en metod där man använder sig av relationen mellan markpriser och markegenskaper för att bedöma värdet. Man utgår från att statusen på miljön i anslutning till egendom och fastigheter antingen kan höja eller sänka dess värde. Skulle det ske en höjning av huspriserna i området där en ny våtmark har anlagts i närheten så kan det delvis förklara våtmarkens värde i ekonomiska termer (Chee, 2004; Spangenberg & Settele, 2010). Resekostnader är en metod där man värderar en tjänst, en plats eller ett ekosystem efter hur mycket folk är villiga att betala för att ta sig dit. Kan framförallt vara användbar vid värderingen av kulturoch rekreationstjänster (Chee, 2004; Spangenberg & Settele, 2010). Angivna preferenser är alternativet till uppenbarade preferenser (se ovan). Denna metodik är väldigt vanlig inom den ekonomiska litteraturen och fungerar enligt följande. Hypotetiska marknader tas fram och man låter sedan intervjua folk som får fastställa värdet för olika ekosystemtjänster inom denna marknad. Ekosystemtjänsterna beskrivs som något som kan ge värde eller bidra till den tillfrågades välmående. Olika tjänster kan tilltala olika grupper i samhället. Det finns därför en risk att ekosystemtjänster som inte går att applicera på någon av dessa grupper undervärderas eller inte alls tas med i beräkningarna. Ofta erhålls ett pris per capita för en tjänst som sen kan skalas upp för hur stort antal människor som påverkas av ekosystemtjänsten (Spangenberg & Settele, 2010). Valmodellering är en metod för att uppskatta värdet på ekosystemtjänster genom att utforma frågeformulär baserade på olika svarsalternativ. Den tillfrågade får välja mellan flera olika alternativ som beskriver hur mycket denne tycker ekosystemtjänsten är värd i monetära termer. Denna metod kan vara användbar för att se hur olika intressegrupper värderar olika ekosystemtjänster. Till exempel kan man anta att medlemmarna i en sportfiskeklubb sätter ett högre värde på att det finns öring i ett vattendrag än vad medlemmarna i en ridsportklubb skulle göra (Chee, 2004; Spangenberg & Settele, 2010). Villkorlig värdering är en variant av valmodellering där den tillfrågade eller intressegruppen får, istället för att svara på flera olika alternativ, ta ställning till ett påstående där endast en parameter ändras (Loomis m.fl., 2000; Spangenberg & Settele, 2010). Frågan kan sedan utformas på två sätt: man tar reda på hur mycket den tillfrågade är villig att betala (willingness to pay) för att undvika en sådan parameterändring eller tar man reda på hur villig den tillfrågade är att acceptera (willingness to accept) kompensation för en skada eller utebliven förbättring för en sådan parameterförändring. Enligt studier har det visat sig att villigheten att acceptera kompensation är högre än villigheten att betala. De två versionerna av villkorlig värdering kan i sin tur användas på två sätt, en tvådelad analys eller en öppen analys. I den tvådelade analysen får den tillfrågade ta ställning till en händelse eller ett 12

scenario varav den tillfrågade sedan ställs inför ett av de två alternativen/erbjudanden, att antingen betala eller bli erbjuden betalning. Den tillfrågade får endast acceptera eller neka. Flera sådana frågor leder fram till den tillfrågades betalningsvilja. I den öppna analysen däremot får den tillfrågade själv bestämma hur stort maximumvärde denne är beredd att betala för ekosystemtjänsten (Spangenberg & Settele, 2010). Att vara uppmärksam på Det är viktigt att tillägga att det finns de som är kritiska till värdering av ekosystemtjänster och enligt Spangenberg & Settele (2010) finns det risker med att naturvetare använder sig av den ekonomiska terminologin för att nå fram med sitt budskap till beslutsfattare. Om monetär värdering blir standard så kan det innebära att andra metoder och sätt att se på ekosystemtjänster skulle gå om intet. Det skulle också kunna leda till en mindre holistisk förståelse för ekosystemen (Kosoy & Corbera, 2009). I de ekonomiska värderingsmetoderna finns det dessutom många brister och det är i princip omöjligt att fastställa en korrekt ekonomiskt siffra på en specifik ekosystemtjänst. Spangenberg & Settele (2010) menar dock på att detta inte behöver vara ett stort problem därför att politiska beslut oftast baseras på flera olika faktorer och i många fall behöver man inte ett ekonomiskt argument, till exempel rapporteras minskningen av skog ofta i enheterna area och trädskador. Slutsatsen är att i beslutsprocessen kan fysiska siffror ibland fungera minst lika bra som de ekonomiska (Spangenberg & Settele, 2010). Risker med monetär värdering Det finns en rad risker med att värdera ekosystemtjänster ekonomiskt och den främsta av dessa är att de uppskattningar och beräkningar som utförs blir fel, vilket med största sannolikhet också kommer bli fallet. Andra risker med värderingen av ekosystemtjänster är (Spangenberg & Settele, 2010): Isolering av enskilda tjänster som egentligen är en del av ett mer komplext system. Värderingar utförs på de ekosystemtjänster som efterfrågas av samhället. Värderingen påverkas starkt av den kunskap och de användningsstrukturer som finns idag. Värderingsmetoderna är baserade på det rådande ekonomiska systemet och dess antagande men använder olika infallsvinklar för att värdera ekosystemtjänsterna, med varierande resultat. I slutändan beror denna variation av värdet mer på vilken metod man har använt sig av än själva ekosystemtjänsten i sig. I fallet med Risebergabäcken är det därför viktigt att ställa sig frågan vilka kvantitativa och kvalitativa värden som kan lyftas fram. En djupgående kartläggning av de kvantitativa och kvalitativa värden skulle vara mycket intressant då det skulle belysa betydelsen av Risebergabäcken på ett helt nytt sätt. Den stora frågan är hur mycket det i slutändan kommer kosta Malmö stad om exploateringen kring Risebergabäcken fortsätter. 13

Olika betydelser av ordet värde När man pratar om värdering av ekosystemtjänster är det väldigt viktigt att vara medveten om att det finns flera olika betydelser av ordet värde. Nedan följer en lista som ursprungligen är framarbetad av Kumar & Kumar (2008) men hämtad från en artikel skriven av Spangenberg & Settele (2010). Marknadsvärde: Bytesvärde eller priset för handelsvaran på den öppna marknaden. Reellt värde: Värdet på olika enheter som har ett litet eller inget marknadsvärde men har användarvärde. Reellt värde, Icke-användningsvärde: Värdet kopplat till miljön och livsformer för deras egen skull. Existensvärde: Värdet som finns i vetskapen att olika arter, naturliga miljöer och ekosystem existerar även fast individen själv inte överväger att använda sig av dem. Arvs/sekundärt värde: Betalningsvilja för att bevara miljön till förmån för andra människor, för denna och nästkommande generation. Nuvärde/kapitalvärde: Värdet idag av en framtida tillgång, diskonterade till idag. Alternativt värde (cost-benefitanalys): En vilja att betala en viss summa i dag för en framtida tillgång. Alternativt värde (irreversibilitets effekt): Värdet av att bevara olika alternativ för framtida bruk där man antar att kunskapen om den fysiska miljön kommer att öka. Ett mer lättillgängligt sätt kan vara att dela upp dem i två huvudkategorier: Användarvärde och icke-användarvärde (Lambert, 2003). Användarvärdet består av: Det direkta användarvärdet kommer framförallt från de fördelar vi kan ta del av i form av fisk, vilt, ved, torv, dricksvatten, rekreation och kultur osv. Indirekt användarvärde bidrar ekosystemets alla grundläggande funktioner till i formen av olika reglerande tjänster som t.ex. näringsupptagning, grundvattenbildning, luftreglering, vattenkvalitetsreglering, klimatreglering, kolbindning, skydd mot stormar och översvämningar. Det vill säga tjänster som vi indirekt drar nytta av. Alternativt värde är det värde en individ eller grupp kan dra fördelar av ifall tillgången kan säkras och bevaras för framtiden. Icke-användarvärdet består av: Icke-användarvärdet ligger i vetskapen om att olika resurser som t.ex. enskilda arter som tigrar och öring, biologisk mångfald i allmänhet, eller en urskog bevaras och får vara orörd. När alla fyra grupper har värderats monetärt för ett ekosystem som t.ex. Risebergabäcken så utgör de tillsammans det totala ekonomiska värdet (TEV) (Bilaga 2) (Lambert, 2003; Spangenberg & Settele, 2010). 14

5 Utvalda värderingsmetoder för Risebergabäcken Tabellen nedan är en översikt på vilka metoder som kan användas för värdering av respektive ekosystemtjänst som valts ut i Risebergabäcken. Ekosystemtjänst/ Värdering Direkt Indirekt Icke-användning Dagvattenhantering Dämpning av naturkatastrofer Vattenrening Näringsupptagning Erbjudande av habitat för levande organismer Skadekostnad och undvikande av skadekostnader Ersättningskostnader Undvikande av skadekostnader Ersättningskostnader Hedonistisk prissättning Produktivitetsmetoden Ersättningskostnader Reperationskostnader Valmodellering Produktivitetsmetoden Existensvärde Arvsvärde Dagvattenhantering Skadekostnad och undvikande av skadekostnader, värdet på dagvattenhanteringen och flödeskontrollen i bäcken kan uppskattas genom att beräkna kostnaderna för skadorna som skulle kunna uppstå. Ersättningskostnad eller kostnader för en substitutlösning, hur mycket kostar det att till exempel ansluta alla dagvattenledningar till reningsverket och pumpa dit dagvattnet istället för att de mynnar i bäcken? Dämpning av naturkatastrofer Undvikande av skadekostnader, en beräkning för de tänkbara kostnader på fastigheter, verksamheter och bostäder görs ifall en översvämning skulle slå till vid stora skyfall. Ersättningskostnader eller kostnader för en substitutlösning, vad hade det kostat att bygga diken och dammar eller dra om dräneringsledningarna åt ett annat håll? Vattenrening Hedonistisk prissättning, kan användas när våtmarken/vattendragets egenskaper/värde påverkar markandsförda varor. Fina klara vattenytor kan t.ex. ge ett estetiskt tilltalande vy som kan öka värdet på husen i området eller på den omkringliggande marken. Produktivitetsmetoden, uppskatta värdet för de våtmarksprodukter och tjänster som bidrar till produktionen av kommersiellt marknadsförda varor. Till exempel att hålla marken lagom torr för att skördarna inte ska förstöras. 15

Näringsupptagning Ersättningskostnader eller kostnader för ett substitutlösning, värdet på vattendragets upptag av näringsämnen och föroreringar bedöms genom att beräkna kostnaderna för att bygga och driva ett nytt reningsverk som skulle motsvara likadana siffror på reningen. Reparationskostnader, vad är kostnaden för att återställa vattendraget och dess avrinningsområde till det ursprungliga meandrande vattendraget med omgivande våtmarker? Erbjudande av habitat för levande organismer Valmodulering, i denna metod frågar man folk direkt hur mycket de är villiga att betala (Willingness to pay) för specifika tjänster. Hur mycket är Malmö stads invånare beredda att betala för att ha öring i Risebergabäcken? Produktivitetsmetoden, estimera värdet för de våtmarksprodukter och tjänster, exempelvis habitat för pollinerare, som bidrar till produktionen av kommersiellt marknadsförda varor. Existensvärde, det egenvärde som finns i att fisk och andra arter finns i området. D.v.s. det pris en individ är villig att betala för vetskapen att det finns fisk i vattendraget (CVM) (Loomis m.fl, 2000). Arvsvärde, det värde en individ är villig att betala för att fisken ska bevaras även för framtida generationer (CVM). 16

6 Värderingsförsök av ekosystemtjänster längs Risebergabäcken I detta avsnitt görs försök att värdera några av de ekosystemtjänster som presenterats i avsnitt 5 Utvalda värderingsmetoder för Risebergabäcken. Främst har uppgifter hämtats från försäkringsbolag, dikningsföretaget för Risebergabäcken samt vattenverket som är beläget precis intill bäckfåran. De insamlade uppgifterna relaterar till ekosystemtjänsterna dagvattenhantering och dämpning av naturkatastrofer. Dagvattenhantering Risebergabäcken har genom åren belastats mer och mer med dagvatten från omgivande bebyggelse och flödet har generellt ökat. Sedan år 2007 har bäcken också utsatts för extrema skyfall vid flera tillfällen, 2007, 2010 och 2014. Vid samtliga tillfällen har Valdemarsro och Jägershills koloniområden drabbats av ytöversvämning. Dock drabbas de även av grundvattenstigning. Bäcken drabbas, vid de höga flöden som då uppstår, av omfattande erosionsskador. Det spolas också med små träd, grenar, ris och skräp som orsakar dämmen. Dessa i sin tur kan orsaka ytterligare skador och översvämning. Erosionsskador måste lagas vilket görs bäst med sten. Under 2014 har VA SYD, via sitt delägande i dikningsföretaget Risebergabäckens Reglering år 1968, lagt ut över en miljon kronor på sådan reparation. Flera av skadorna har funnits och förvärrats under ett flertal år, därav den stora kostnaden. VA SYD försöker minska flödena i Risebergabäcken genom att sätta in fördröjningsåtgärder i ledningsnätet. Tillsammans med Gatukontoret har vid Skogholms ängar i Fosieby industriområde anlagts fördröjningsdammar i syfte att bromsa upp dagvattenavrinningen från området. Anläggningskostnaden för detta uppgick till 6 miljoner kronor. Till förbyggande åtgärder kan även räknas det underhåll som dikningsföretaget Risebergabäckens Reglering år 1968 gör. Det rensas årligen bort föremål, skräp, grenar och träd som kommer ut i bäcken. Denna kostnad varierar mellan 60 tkr till 500 tkr per år. I denna kostnad räknas även slåtter, en del röjning och förstärkningsarbeten. 1999 förbättrades möjligheten för fisk att ta sig upp från de kulvertar som går under väg 11. Det skapades en bättre trappfunktion som större öring kan passera. På denna plats kommer det att behövas förnyade åtgärder som förbättrar för fisk, arbetsmiljö, säkerhet, vatten och estetik. Kostnad: över miljonen. VA SYD har börjat bygga om större utlopp som mynnar i bäcken. Detta i syfte att förbättra arbetsmiljön, minska erosionen och fånga sediment innan det går ut i bäcken. Kostnaden kan variera mellan 300 tkr och 800 tkr. Utloppen kan byggas på ett sätt som gör dem attraktiva i miljön. 17

Bild 4. Ombyggt utlopp av dagvattenledning till Risebergabäcken vid Jägersro villastad. Foto: Stefan Billqvist. För att se till att bäcken kan hantera det dagvatten som släpps till vattendraget görs dels reparationer av uppkomna skador i bäcken men även förebyggande åtgärder så skador inte ska uppstå lika lätt i framtiden. Nedan redovisas en sammanställning av de ovan nämnda åtgärderna som gjorts och planeras i bäcken under senare år. Tabell 1. Skadekostnad och undvikande av skadekostnad för dagvattenhantering. Skadekostnad för dagvattenhantering Lagning av erosionsskador år 2014 Undvikande av skadekostnad för dagvattenhantering Fördröjningsdammar i ledningsnätet Underhåll av bäckfåran Förändrade kulvertar Ombyggnad av utlopp till bäcken Kostnad mer än 1 miljon kronor 6 miljoner kronor 60-500 tusen kronor/ år mer än 1 miljon kronor 300-800 tusen kronor/ utlopp Kostnaden för att hålla bäcken som en del i Malmös system för dagvattenhantering värderas, med ledning av ovanstående åtgärder och deras kostnader samt sett över en tioårsperiod, till ungefär 2-3 miljoner kronor per år. Dämpning av naturkatastrofer Under år 2007 blev det i samband med ett större skyfall (5 juli) höga flöden i Risebergabäcken vilket fick stora översvämningar som följd. Det gick backgång i många ledningar och både industrier och bostadshus fick skador. Enligt uppgifter från de större försäkringsbolagen uppgick antalet ersatta skador till 66 stycken. Den totalt utbetalda summan uppgick till 4 219 300 kronor. Den totala summan för skadorna är större då försäkringstagarnas självrisk tillkommer, vilken varierar mellan 1 500 och 10 000 kronor beroende på typen av skada. 18

Den totala kostnaden för denna översvämningsincident redovisas inte genom försäkringsbolagens siffror då alla anmälda skador inte ersattes. Nästan 50 % fick inga utbetalningar då skadan antingen inte nådde upp till respektive självrisk eller att vattnet kommit in genom väggar eller tak, vilket inte är ersättningsbart enligt försäkringsvillkoren. Bulltofta vattenverk ligger intill Risebergabäcken strax innan den rinner ut i Sege å. Vattenverket har producerat dricksvatten här i mer än 130 år. Råvattnet är ett grundvatten och kommer från Grevietäckten söder om Staffanstorp. Bulltofta vattenverk, som tillhör VA SYD, producerar 20 % av dricksvattnet i Malmö. Övriga 80 % produceras av Sydvatten, där den största delen kommer från Vombverket och en mindre del från Ringsjöverket. Vid anläggningen har under senare år 7 miljoner kronor lagts på att ändra på två förbipasserande avloppsledningar för att minska risken för bräddning vid översvämningsincidenter. Vattenverket har också en stor laboratorieverksamhet som även betjänar externa kunder som exempelvis Sydvatten och andra kommuner. Mycket resurser har satsats inom vattenverkets område för att möta framtida behov. Under år 2015 byggs en UV-anläggning för att möta Livsmedelsverkets krav avseende mikrobiologiska barriärer för dricksvatten, en investering på 30-35 miljoner kronor. Ytterligare 30 miljoner har lagts på andra viktiga funktioner för VA SYD:s verksamhet. Den 31 augusti 2014 drabbades både Jägershills och Valdemarsro koloniområden av att bäcken svämmade över. Regnet orsakade även översvämning på Jägersro trav och galopp. Saneringsarbetena efter skadorna pågår fortfarande och kommer att sluta på miljonbelopp. Broar har förstörts, serviceväg har spolats bort och stugor har stått under vatten. Bild 5. Översvämning vid Jägershills koloniområde den 31 augusti 2014. Foto: Stefan Billqvist. 19

Bild 6. Raserat brofundament vid Jägershills koloniområde efter översvämningen den 31 augusti 2014. Foto: Stefan Billqvist. Vid översvämningar till följd av kraftiga skyfall betalar försäkringsbolagen ut ersättningskostnaderna till de av sina drabbade kunder där skadan uppfyller kriterierna för en utbetalning. VA SYD har vidtagit åtgärder för att säkra verksamheten vid vattenverket vid eventuella översvämningsincidenter. Vid vattenverksanläggningen har även investeringar gjort för att kunna möta framtida behov. Nedan redovisas en sammanställning av de ovan nämnda utbetalningarna samt åtgärderna som gjorts vid vattenverket under senare år. Tabell 2. Ersättningskostnad och undvikande av skadekostnad för dämpning av naturkatastrofer. Ersättningskostnad Utbetalningar från försäkringsbolag Undvikande av skadekostnad Ombyggnation av avloppsledningar Anpassning av dricksvattenverksamhet Investeringar i verksamhetsfunktioner Kostnad 4,2 miljoner kronor 7 miljoner kronor 30-35 miljoner kronor 30 miljoner kronor Värdet av att undvika skadekostnader på grund av skador till följd av översvämningar är svåra att uppskatta. Bakom siffrorna gällande utbetalningar från försäkringsbolag döljer sig en större summa då endast 50 procent av de anmälda skadorna ersatts. Sanerings- och restaureringskostnader för översvämningen i augusti 2014 har inte varit möjliga att ta med i denna rapport. Utifrån ovanstående uppgifter framgår dock att värdet uppgår till flera miljoner kronor vid ett incidenttillfälle. 20

Summering Värderingen av de två ekosystemtjänsterna dagvattenhantering och dämpning av naturkatastrofer ovan är endast översiktligt gjord. De visar dock att bäcken i egenskap av dagvattenhanterare är värd minst 2-3 miljoner kronor årligen samt att en översvämningsincident som kan undvikas troligen motsvarar tvåsiffriga miljonbelopp. Detta är en undervärdering av Risebergabäckens egentliga värde för samhället då endast två av tre utvalda ekosystemtjänster har värderats samt att flera ekosystemtjänster även valdes bort. 21

Referenser: Costanza, R. (2008). Ecosystem services: Multiple classification systems are needed. Biological Conservation, 141, 350-52. Chee, Y. E. (2004). An ecological perspective on the valuation of ecosystem services. Biological conservation, 120(4), 549-565. de Groot, R. S., Alkemade, R., Braat, L., Hein, L., & Willemen, L. (2010). Challenges in integrating the concept of ecosystem services and values in landscape planning, management and decision making. Ecological Complexity,7(3), 260-272. Kosoy, N., Corbera, E. (2009). Payments for ecosystem services as commodity fetishism. Ecological Economy, 69(6), 1228-1236. Lambert, A. (2003). Economic valuation of wetlands: an important component of wetland management strategies at the river basin scale. Ramsar bureau http://www. ramsar. org/features/features_econ_val1. htm. Loomis, J., Kent, P., Strange, L., Fausch, K., & Covich, A. (2000). Measuring the total economic value of restoring ecosystem services in an impaired river basin: results from a contingent valuation survey. Ecological economics, 33(1), 103-117. Kremen, C. (2005). Managing ecosystem services: what do we need to know about their ecology?. Ecology letters, 8(5), 468-479. Kumar, M., & Kumar, P. (2008). Valuation of the ecosystem services: a psycho-cultural perspective. Ecological Economics, 64(4), 808-819. Naturvårdsverket. (2012). Sammanställd information om Ekosystemtjänster. Spangenberg, J. H., & Settele, J. (2010). Precisely incorrect? Monetising the value of ecosystem services. Ecological Complexity, 7(3), 327-337. Kontakter Stefan Billqvist, VA SYD Mikael Areskoug, VA SYD Ingrid Flarup, Länsförsäkringar Caroline Uliana, IF Lotta Moberg, Trygg Hansa Erik Arvidsson, Folksam 22

Bilaga 1. Bilaga 1: (Spangenberg & Settele, 2010) 23

Bilaga 2. Bilaga 2:( Lambert, 2003). 24