Smådjurssektionens Vinterutskick 2010

Smådjurssektionens Vinterutskick 2010

Allt har sin tid Detta är sista gången jag skriver i Smådjurssektionens utskick. Lite sorgligt är det det har varit fantastiskt roligt att arbeta i Smådjurssektionens styrelse men allt har sin tid. Det känns jättebra att lämna över ordförandeskapet till Lotta Möller, som har stor rutin och redan har varit med många år som sekreterare. Det känns också roligt att hälsa Anne-Li Ljunggren välkommen till styrelsen! Årsmötet i år höll vi inte i samband med Veterinärkongressen, som vi annars brukar, utan vi förlade det till Näsby slott i oktober, i anslutning till att vi hade vårt höstmöte. Höstmötet hade tema etik, och under rubriken Vart är vi på väg tog vi upp olika behandlingar med betoning på gränsdragning. Annat som diskuterades var kvalitet inom vården, vad vården får kosta, och intygsskrivning kopplat till vad som är normalt för rasen. Programmet och flera av presentationerna finns tillgängliga på Smådjurssektionens hemsida (www.svf.se, klicka på sällskapet och sedan på Smådjurssektionen). Etik är inget som man diskuterar klart på en dag, och naturligtvis kan man inte heller täcka alla områden på en så begränsad tid. På höstmötet kom det upp flera förslag på att tillsätta olika grupper som ska arbeta vidare med olika frågor. Känner du att du är intresserad av att arbeta vidare med etiska frågor så kontakta styrelsen! Du kan se en närmare beskrivning av de grupper som diskuterades i den presentation som jag höll på Veterinärkongressen, och som också finns på Smådjurssektionens hemsida, vid höstmötesdokumenten. Kopplat till etiska diskussioner är också det arbete som normgruppen lägger ned. För att underlätta informationsflödet mellan Smådjurssektionens styrelse och normgruppen valdes Elisabeth Hernblad Tevell in som adjungerad till styrelsen som representant för normgruppen. Vår aktiva normgrupp är något vi kan vara stolta över, och i dessa dagar av etiska diskussioner känns den allt viktigare. Kopplat till diskussionerna om normalt för rasen har Smådjurssektionen, tillsammans med Jamaren och SVF, skickat ett brev till SVERAK där vi föreslår att man arbetar gemensamt för en sund kattavel, för att motverka att man avlar fram ett sådant utseende att det får hälsomässigt negativa konsekvenser för katterna. Jag tog också upp detta ämne vid en uppfödarkonferens, som Sverak ordnade i oktober. Förhoppningsvis kan ett sådant samarbete komma igång under 2011 i och med att motsvarande arbete redan pågår på hundsidan, så finns en modell att arbeta efter. I diskussionerna om vad som är etiskt inom veterinärmedicinen lyftes på Höstmötet betydelsen av korrekt diagnostik och behandling. Bilddiagnostik var temat för årets veterinärkongress, både som steg I-kurs och i ett avancerat program. Därutöver tog en mycket uppskattad parallellsession upp kattbeteende, och under en annan presenterade sig normgruppen, och vi fick höra flera mycket trevliga och genomarbetade forskningspresentationer. Det händer mycket hela tiden. Det har, som sagt, varit väldigt stimulerande att vara ordförande i Smådjurssektionen. Jag vill avsluta med att tacka alla er som på så många olika sätt bidrar till verksamheten ju fler som engagerar sig desto bättre blir det. Tack för mig! Bodil Ström Holst 2

Internationell Rapport I skrivande stund håller jag på att förbereda mig för höstens FECAVA möte som går av stapeln i Aten 27-29 /11. Det Grekiska Veterinärförbundet har bjudit in delegaterna från FECAVA och passar dessutom på att i samband med detta anordna ett satellitmöte med fokus på hygien och antibiotikaanvändning. Detta är angeläget då Grekland har stora problem med antibiotikaresistens och framför allt då MRSA. Ana Mateus från Royal Veterinary College i London kommer bland annat att föreläsa. Som medlem i arbetsgruppen Working Group on Hygiene and the Use of Antimicrobials in Veterinary Practice höll hon en mycket uppskattad föreläsning på WSAVA/FECAVA kongressen i Genève i juni. Där presenterades också som tidigare rapporterats utkastet till den hygienposter som arbetsgruppen tagit fram. Den har färdigställts under hösten och finns att ladda ner kostnadsfritt från FECAVAs hemsida: http://www.fecava.org/files/981.pdf Detta är de första skriftliga hygienrutinerna i Europa och det är förstås extra roligt att detta kommit till via initiativ från Svenska smådjurssektionen! Inom kort så kommer det också att finnas en svensk översättning på SVS hemsida. 3

Arbetsgruppens arbete fortsätter och målet är att ta fram motsvarande poster för antibiotika användning. En viktig samarbetspartner är bland annat EPRUMA (The European Platform for the Responsible Use of Medicines in Animals( http://www.epruma.eu/). Det är glädjande att se hur intresset för hygien och antibiotikaanvändning har ökat i Europa och fler och fler viktiga nätverk byggs samman. The Bella Moss Foundation är en ideell förening som arbetar för att minska MRSA bland sällskapsdjur. De har precis lanserat en ny webbsida (www.thebellamossfoundation.com) och om ni inte varit där rekommenderas ett besök. Där finns det mycket matnyttig information. Föreningen startades då grundarens hund drabbades av MRSA och fick avlivas. Matte Jill Moss har samlat ett nätverk av kunniga inom området och även om hon inte är veterinär utan bara djurägare så har hon gjort ett fantastiskt jobb inom detta område. Kommande FECAVA möte kommer bland annat att fortsätta diskussionerna kring branding av FECAVA samt utvecklandet av en ny mer interaktiv hemsida. Som vanligt vill jag passa på att uppmana till aktivitet i landet! Om ni till exempel har några tips på bra svenska artiklar som publicerats i SVT och som ni tycker vi ska översätta och publicera i EJCAP så hör gärna av er eller om ni har något annat internationellt på hjärtat! Kommande FECAVA/WSAVA kongresser är: 2011 Istanbul (FECAVA kongress) http://www.fecava2011.org/ 2011 Korea (WSAVA kongress) 2012 Birmingham (FECAVA/WSAVA (BSAVA) kongress 2013 Nya Zeeland (WSAVA kongress) 2014 Sydafrika (WSAVA kongress) 2014 München (FECAVA/GSAVA kongress) Slutligen vill jag önska alla kollegor en Riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År! Alexandra Vilén 4

Föreningen för dig som vill lära dig mer om katter! Vi arrangerar 2 kurser per år. Vi försöker förena nytta med nöje. Medlemskap kostar 150 kr per kalenderår, plusgiro 10834-0. Se även www.jamaren.se Styrelsen består av Lotta Möller, Eva Johansson, Catarina Eliasson, Lina Ruda och Ulrika Windahl. Jamaren är medlem i IFSM, International Society Feline Medicine, och är den största nationella föreningen. Det finns många kattvänner i Sverige. Höstkursen 2010 hölls på Grythyttans Gästgivaregård. Ett 60- tal medlemmar lyssnade på Tove Dahl som föreläste om diabetes och Jens Häggström som föreläste om kardiologi. Marie Louise Danielsson Tham höll ett kåseri om katter för oss innan middagen. Anestesi och analgesi blir ämnena på vårkursen 2011. Vi kommer att hålla kursen i Göteborg i april/ maj och föreläsare blir Sheilah Robertson, University of Florida. Välkomna som medlemmar i Jamaren! Vet du någon medlem som inte får vårt utskick? Be dem kontakta Marianne Lundquist på kansliet ( Marianne.Lundquist@svf.se) och meddela sin e-post adress. 5

6

Reseberättelse SVS smådjursstipendium 2009 Pia Gustås, Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU Med hjälp av smådjurssektionens resestipendium fick undertecknad möjlighet att i somras resa till den sydöstra delen av USA för att tillbringa en vecka vid ett amerikanskt universitetsdjursjukhus. The Small Animal Rehabilitation Clinic vid University of Tennessee College of Veterinary Medicine i Knoxville anses vara en ledande klinik inom sitt område. Med på resan var även Kerstin Pettersson från UDS, sjukgymnast med vidareutbildning inom veterinärmedicin. Bakgrunden till resan Det är säkert många med mig som har upptäckt att det är svårt att hitta bra vidareutbildningskurser inom rehabilitering, eller behandling av skador och sjukdomar i rörelseorganen och nervsystem som det handlar om, som är riktad till veterinärer. Behandlingen av denna typ av patienter kommer aldrig att kunna ske efter kokboksrecept utan alltid efter bedömningen av den enskilde patienten. Och det är svårt att hitta kurser som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet utifrån veterinärmedicinska förutsättningar. När det gäller vidareutbildningar inom ortopedi finns kurser framför allt inom diagnostik och kirurgi. Men sedan då? Hur behandlar vi vidare för att det ska bli ett så bra resultat som möjligt med tanke på rörelsefunktion och kroniska vävnadsförändringar? Förra sommaren dök det hos oss upp en inbjudan till en till Mallorca förlagd kurs, utlokaliserad från University of Tennessee, men med syfte att ett år senare praktiskt och teoretiskt tentera för deras examen certified canine rehabilitation practitioner(ccrp). Efter inledande kurs, med bland andra föreläsare som professor Darryl Millis från Tennessee och Barbara Bochstahler, Wien, tyckte vi att det här var en kurs värd att arbeta vidare med. Så, en massiv arbetsinsats följde för att läsa in litteraturen på området, att välja ut lämpliga kliniska fall att följa och presentera som case log. För veckan som skulle förläggas på en klinik valde vi professor Millis hemmaklinik, universitetskliniken i Knoxville. Det fanns också fler motiv att resa till ett annat universitetsdjursjukhus, med integrerad undervisning och klinikverksamhet, och med ett rörelselab med likartad forskningsinriktning som vårt eget. Kliniken Rehabiliteringskliniken är en integrerad del av verksamheten vid undervisningsdjursjukhuset. Personalen utgjordes vid besöket av Dr Marti Drum, veterinär specialiserad inom rehabilitering, Bobbi, sköterska med en Bachelor examen från en utbildning motsvarande vår svenska för djursjuksköterskor och Carol, veterinärassistent som arbetat vid kliniken i 16 år och utbildats på plats. Kliniken har en välutvecklad organiserad interaktion med djursjukhusets andra avdelningar, som operation och vårdavdelningar för kirurgi, neurologi och intensivvård. Veterinären är den som har huvudansvaret för patienterna på rehabiliterings avdelningen och för bedömning av behandlingsbehov, insättande av behandlingar och de återkommande uppföljningarna. Dr Drum var också den som sköter det nära samarbetet med klinikens flera board examinerade kirurger och residents, och dito neurologer. Ansvarig kirurg eller neurolog lämnade 7

alltid personligen över fallen till Dr Drum, så att de tillsammans kunde stämma av en initial behandlingsplan. Coonhound Var morgon startade med en rond då Dr Drum gick igenom dagens patienter tillsammans med sköterska, assistent och student. Där fanns inneliggande patienter, dagpatienter och poliklinikpatienter. De inneliggande patienterna på rehabavdelningens eget stall bestod vid vårt besök av hundar som av olika anledningar hade fått en förlängd vårdtid efter operation, t ex sårinfektioner, och som djurägaren inte kunde ta hem som planerat efter operation. Genom att skrivas in på rehabavdelningen kunde djursjukhuset på ett mer effektivt sätt ansvara för den postoperativa träningen. Dagpatienter tillbringade dagarna på rehabavdelningen för olika behandlingar och träning. De kunde vara inskrivna på andra vårdavdelningar av djursjukhuset som neurologi, och stod fortfarande under direkt kontroll även av den andra avdelningens specialister. Det fanns även dagpatienter som lämnades på morgonen av djurägaren och som sedan hämtades på kvällen, vissa återkom varje dag under vår vistelse, andra med någon dags mellanrum. Inskrivna patienter och de dagpatienter som anlände direkt på morgonen gick man igenom gemensamt på ronden. För poliklinikpatienterna gick man igenom status efter föregående besök, plan för dagens behandling och förväntat behandlingsresultat så här långt. Aktuell status uppdaterades när patienten kom. Ronden gav möjlighet till en effektiv och väl fungerande arbetsordning fokuserad på de enskilda patienterna där man på ett fördelaktigt sätt kunde planera arbetet och väl utnyttja tid och kompetens inom arbetsteamet. Rehabavdelningens lokaler låg väl samlade, med ett centralt större kombinerat behandlings- och mottagningsrum. Direkt i anslutning till detta fanns ett par mindre behandlingsrum, kontor, stallavdelning och ett stort rum för hydroterapi. Genom närheten fanns det hela tiden möjlighet att 8

snabbt få kontakt mellan veterinär, sköterska och assistent, när det blev behov att diskutera eller bedöma en patient eller behandling. Väl integrerat i undervisningen. Vid kliniken fanns under veckan en mycket flitig student, som deltog i och utförde så mycket som möjligt av praktiska arbetsuppgifter. Veterinärstudenterna har sin klinkundervisning förlagd i en sammanhängande period utan sommarlov, från april i årskurs 3 till juni i årskurs 4. Under klinikåret tillbringar studenterna 3 veckor på smådjurskirurgi, varav 1 hel vecka på rehabavdelningen. Studenternas kirurgiveckor inleds med en rond där antingen Dr Drum eller professorn i ortopedkirurgi, Dr Millis, går igenom grunderna i det basala handhavandet av ortopedipatienter. I detta ingick bland annat korrekt teknik för grundläggande passiva eller assisterade övningar som studenterna sedan ska kunna genomföra på sina respektive patienter, med stöd av personalen. Under vistelsen på de olika klinikerna är det generellt studenterna som till stor del har ansvar för att genomföra patienternas behandling inklusive omvårdnad. På kirurgens vårdavdelning ingår det i studenternas ansvar det ganska tidskrävande arbetet med den postoperativa vården. Utrustning Kliniken var mycket välutrustad med avseende på både träningsredskap och olika apparater för fysikalisk behandling av vävnader. Man hade ett torrt löpband, tre vattentraskar (under water treadmills) och en bassäng med jetstrålar. Dessa användes flitigt, till olika patientkategorier. De fysikaliska behandlingsmetoder man använde var elektroterapi i olika former, terapeutiskt ultraljud, laser och stötvågsbehandling. Före, ibland även under och efter behandlingsserier, följer man upp var patient och mäter in dessa med så objektiva mått som möjligt. Förutom grundläggande mätningar som goniometri och muskelomfång har man också tillgång till ett rörelselaboratorium med kraftplatta och höghastighetskameror. Rörelselaboratoriet användes ofta i insamlandet av material till flera pågående studier för utvärdering av olika behandlingsmetoder. Man var noggrann med att med regelbundna intervall och med så objektiva mått som möjligt bedöma patientens utveckling av rörelsefunktion. Eftersom man aldrig från början kan förutse 9

utvecklingen hos den enskilda patienten fungerar inte förhandsbestämda kokboksrecept, utan en behandlingsplan behöver individanpassas och utvecklas efter patientens specifika och med tiden förhoppningsvis förändrade behov. En annan typ av patienter. En av anledningarna till att vi valde att besöka just denna klinik var att vi från CCRP-kursen hade fått intrycket att man arbetar mycket med terapeutisk träning som grund i behandlingen, med att finna objektiva mått för att bedöma enskilda patienter utifrån deras rörelsefunktion och att man arbetar aktivt med att tillämpa resultat från biomekanisk forskning för bättre behandlingar. Det första intryck vi fick var att det användes mycket apparater Efter några dagar kom insikten att vi såg ju nästan inte sådana fall som skulle kunna representera våra patienter. Många av de patienter vi såg var knappast där för rehabilitering. Det handlade i väldigt många fall om patienter med så långt gångna kroniska vävnadsförändringar att det inte var tal om att förbättra rörelsefunktionen, utan snarare att hindra eller försöka bromsa ytterligare försämring. Ofta mycket gamla hundar. Ett dilemma som beskrevs i flera fall när vi undrade hur man med just denna patient arbetade med träning och om djurägarens roll, då vi antog att den specifika apparatbehandlingen var en hjälp på vägen, var ägare som inte var så intresserade av aktiv träning eller motion. Tanken väcktes faktiskt ibland, om det till och med var så att det passade ägarens egen livsstil bättre att ha en mer eller mindre immobiliserad hund? Ett annat intryck var att många av patienterna vi såg under denna vecka hade kommit för försök till kirurgisk behandling betydligt senare i artrosutvecklingen än vad vi nog har blivit vana vid i Sverige. Artrosutvecklingen i dessa fall gav naturligtvis helt andra förutsättningar. Detta aktualiserar funderingar runt behandlingsrekommendationer i utländsk litteratur, just när det gäller rehabilitering är det inte säkert att de kokboksmässiga exemplen är anpassade efter svenska förhållanden. 10

Sammanfattande intryck Vi fick se ett mycket välorganiserat team-work på ett stort djursjukhus, där man effektivt utnyttjar och integrerar kompetensen från specialister med olika inriktning så att det täcker hela vårdkedjan och kommer den enskilda patienten till godo. Genom att ha veterinärer med kompetens som täcker även behandlingen under rehabilitering, blev intrycket en väl fungerande vård med tydlig ansvarfördelning och tydliga roller för alla inblandad personalkategorier. I samband med besöket startades också diskussioner om ett samarbete i arrangerande av vidareutbildningskurser inom rehabilitering. University of Tennessee utvecklar sedan flera år sitt vidareutbildningsprogram inom rehabilitering för veterinärer, sjukgymnaster och sköterskor i takt med att ny forskning blir tillgänglig. Planen är att med start 2012 arrangera delar av CCRP kursen i Sverige (de tre första delkurserna och eventuellt även examinationen) i ett samarbete mellan SLU, University of Tennessee och den nuvarande europeiska kursarrangören. Hur kursen i sin nuvarande form är upplagd kan man läsa på http://www.u-tenn.com/. Och hur det såg ut utanför kliniken? Vi hann se oss omkring lite innan klinikveckan började. Tennessee var varmt och fuktigt i slutet av juli. Sverige var varmt när vi åkte, Tennessee var definitivt varmare! Knoxville är beläget invid Tennessee River i ett grönt och lummigt kuperat landskap, omgivet av omväxlande jordbruksbygd och skog. En timmes bilresa från Knoxville kom vi till de södra delarna av Appalacherna, och Smokey Mountains National Park, som ska vara en av de mest välbesökta nationalparkerna i USA. Dag 1 tillbringades där, vackert med dalgångar fyllda av rhododendron! Vi tog bilen upp till toppen, som är den högsta i USA öster om klippiga bergen. Eller, man kunde köra nästan ända upp, man fick faktiskt gå de sista 500 metrarna på en asfalterad gångväg Vad lär man sig då efter en vecka i Knoxville, Tennessee? Hur en Coonhound ser ut. Hur man bakar up-side-down cake. Och visst är det en annan kultur: redan i juli var den stora pajbakningstävlingen i slutet av september ett hett samtalsämne. Personalen på djursjukhuset hade med sig träningspajer för provsmakning, klar Farmor Anka känsla förutom att den engagerade pajbakerskan var minst 15 år yngre än en själv. Cajun-inspirerade lokala maträtter var mycket smakliga, passande vid lunchrestaurangen intill Tennessee river, där motordrivna hjulångare gled förbi. Smokey Mountains National Park 11

SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR VETERINÄR OFTALMOLOGI SWEDISH SOCIETY OF VETERINARY OPHTHALMOLOGY SSVO är en förening för veterinärer SWEDISH SOCIETY som är intresserade OF VETERINARY av oftalmologi. OPHTHALMOLOGY Vi är ett 70-tal medlemmar. Inom SSVO finns en kommitté, ögonpanelen där de veterinärer som är godkända att diagnosticera ärftliga ögonsjukdomar för SKK ingår. Föreningen har två möten varje år, samt varje fjärde år alternerar de olika nordiska länderna för värdskapet av ett gemensamt Nordiskt ögonmöte. SSVO, Svenska sällskapet för veterinär oftalmologi, var i år i september värd för det Nordiska ögonmötet. Mötet var på Johannesberg slott, Rimbo. Prof. David Maggs föreläste om kornea samt Prof. Kristina Narfström höll en föreläsning om retinala sjukdomsprocesser hos hund och katt. Mötet avslutades med en handledarutbildning för de nordiska ögonpanelister och ögonaspiranter med inspirerande föreläsningar av Nils Håkansson-Wallin och Kristina Narfström. SSVO/ögonpanelens årsmöte med en kursdag 2011 kommer att vara på Steningevik. Vi har årsmöte 18 mars samt kursdag den 19 mars. Medlemsavgiften 2011 är 400 kr. Alla är välkomna att få mer information om oss på vår hemsida: www.ssvo.se Den som är intresserad av att anmäla sig som medlem i SSVO är välkommen att kontakta oss i styrelsen. Christopher Martinsen, ordförande Christopher@nasumvet.nu tel:044-942 25 Cecilia Luthman, vice ordförande Cecilia.luthman@gmail.com Tel:0303-18400 Gertrud Burman, sekreterare gertrud.burman@kotten.ac tel.0901-56004 Inger Jansson, kassör mo.inger@telia.com tel. 0650-152 30 12

Svenska Sällskapet för Djurtandvård SSDt är en förening med syfte att sprida kunskap om djurtandvård. Den är öppen för veterinärer, tandläkare, djursjukvårdare, tandhygienister samt studerande inom dessa yrkeskategorier. Föreningen har ca 100 medlemmar. Medlemsavgiften är 200 kr och betalas in på postgirokonto 156 95 57-0. Eftersom medlemsbrev och kursinformation skickas som mejl är det viktigt att ange mejladress på inbetalningen. Föreningen skickar två medlemsbrev och anordnar en kurs och ett fallmöte varje år: vårkursen handlade om munhåleneoplasier. Föreläste gjorde Leen Verhaert från Belgien. Leen är diplomate i Veterinary Dentistry. Leen visade många bilder och röntgenbilder som bland annat förtydligade att det är omöjligt att säkert bedöma malignitet genom röntgen och kliniskt utseende hos en lesion. Dessutom föreläste Linn Wikhamre, tandläkare, med stor erfarenhet av djurtandvård om sköterskornas viktiga roll inom djurtandvården. I höst hålls fallmöten i Stockholm, Hässleholm och Falun. Mötena är till för att djurtandvårdsintresserade skall träffas och diskutera intressanta och komplicerade fall. Vårkursen äger rum i februari. Ämnet är: Rotfyllningar och oralt trauma. Kursen vänder sig både till er som vill veta mer om indikationer och kontraindikationer för rotfyllningar, vilka åtgärder som är akuta och vilka som kan vänta, och till er som vill veta mer om olika fyllningsmaterial och tekniker. Föreläser gör Helena Kuntsi-Vaattovaara som är europeisk och amerikansk diplomate. Välkommen som medlem i SSDt! Hedvig Armerén Sekreterare info@mhvp.se 13

SVDSG (Swedish Veterinary Dermatology Study Group)även kallad skinnklubben Swedish Veterinary Dermatology Study Group, SVDSG ibland skämtsamt kallad Skinnklubben - har drygt 200 medlemmar och är en aktiv och trevlig klubb. SVDSG riktar sig främst till veterinärer med intresse för hudens, örats och klornas sjukdomar, men vi har även några medlemmar som är djursjukvårdare med stort intresse för dermatologi. Vi har två möten varje år. På våren håller vi en två-dagars kurs i Stockholm med inbjudna internationella föreläsare. Vårmötet 2011 infaller 18-19 mars och handlar om farmakologi ur ett dermatologiskt perspektiv. Föreläsare är Ralph Mueller från universitetet i München. På höstkanten har vi ett mindre och informellt möte som vi kallar fallmöte, vanligen förlagt till mindre orter runt om i Sverige. På dessa har alla deltagare med sig intressanta och/eller svårlösta riktiga fall som presenteras och diskuteras. Föreläsare till höstmötet är i allmänhet från Sverige, men i år var fallmötet förlagt till England med engelska föreläsare. Till den årliga Europeiska dermatologikongressen, arrangerad av ECVD/ESVD, reser varje år åtskilliga medlemmar för att träffas, förkovras och ha skoj! Vart fjärde år arrangeras en världskongress i dermatologi senast förlagd i Hong Kong, nästa går av stapeln 2012 i Vancouver. Dessa har varit fantastiska arrangemang med imponerande både vetenskapliga och sociala program och många av SVDSGs medlemmar reser även till dessa. SVDSG delar ut stipendier till medlemmar som publicerat inom området dermatologi i en internationellt erkänd vetenskaplig tidskrift, för att uppmuntra oberoende svensk forskning. Vidare har SVDSG resestipendier knutet till internationell handledd utbildning, t.ex. auskultation med en internationellt erkänd dermatolog (DiplECVD/DiplACVD). Vill du bli medlem och utveckla dina dermatologiska kunskaper? Medlemskap via insättning av 100 kr på plusgiro 414196-6 Ange ditt namn och din e-mailadress. Kontaktperson medlemsfrågor: robert.cikota@swipnet.se 14

Synapsen verkar för att stärka de neurologiska patienternas status genom att öka intresset för och kompetensen inom veterinärmedicinsk neurologi. Vårt mål är bl.a. att öka antalet kurser inom veterinärmedicinsk neurologi i Sverige och att genom ffa. mail enkelt diskutera intressanta fall med varandra. Vi har idag ca fyrtio svenska medlemmar och ytterligare ett tiotal från övriga Norden. I april organiserade våra finska kollegor i Synapsen ett neurologimöte på universitetets nybyggda klinik i Helsingfors. Föreläste gjorde bl.a. Anna-Mariam Kiviranta, Mindaugas Rakauskas, Ranno Viitma och Janis Jeserevic från Finland, Karin Hultin Jäderlund från Sverige samt Hanne Gredal från Danmark. Allt från dermoidsinus och spinabifida hos kinesisk nakenhund till förgiftningar av tremorgena mycotoxiner och Angiostrongylus som orsak till blödningar i hjärna och ryggmärg belystes. Nästa nordiska konferens blir i Köpenhamn våren 2010. Intresserad av att bli medlem? Alla veterinärer och veterinärstudenter som känner intresse för neurologi är välkomna att bli medlemmar. Medlemsavgiften 100 kr/år betalas in på Synapsen, bankgiro 244-1913. Ange namn och mejladress. Kontaktperson Lina Nowak nås på mail: lina.nowak@djursjukhus.com Synapsen önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År! 15

Vexotic föreningen för veterinärer som är intresserade av exotiska djur I oktober samlades styrelsen i Hjärup hos Cecilia Trägårdh för att titta på Fågelkliniken, en relativt nyöppnad klinik enbart för exotiska djur. Där njöt vi av de fina lokalerna och passade på att lägga upp planer för framtiden. Vi siktar på ett årsmöte under våren, förhoppningsvis i samband med en kurs. Mer information kommer senare. Kassören meddelade att föreningen har officiellt ändrat namn till Vexotic och fått ett nytt kontonummer, meddelas när det är dags att betala in årsavgiften. Specialistgruppen har arbetat fram ett förslag på utbildningsplan för specialistkompetens i exotiska sällskapsdjur. Förslaget har mailats ut till alla medlemmar vilka har getts möjlighet att tycka till innan det lämnas in. Vi ser med spänning fram emot fortsättningen! Och glöm inte möjligheten att som medlem skicka frågor till vår sekreterare som vidarebefordrar dem till alla medlemmar så kan vi alla hjälpas åt att lära av varandra. Medlemskap kostar 100kr, kontakta vår kassör. Välkommen att höra av dig om du funderar över något! Anna Beck-Friis ordförande Styrelsen Vexotic: Anna Beck-Friis, ordförande b-f.lundholm@swipnet.se Maj-Britt Larsen, sekreterare majbritt.larsen@djursjukhus.com Daniel Fant, kassör daniel.fant@hallandsdjursjukhus.se Cecilia Trägårdh, ledamot fagelkliniken@hotmail.com Jenny Persson, ledamot jenny_persson_26@hotmail.com 16

Sällskapet för djuranestesi Vetventilen Sällskapet för djuranestesi är föreningen för dig som är intresserad av anestesi och smärtlindring av våra husdjur. Föreningen har både veterinärer och djursjukvårdare/djursjukskötare som medlemmar. Varje år anordnar föreningen en kurs i samband med att vi har årsmöte. 22-23 januari 2010 hölls kursen Live and Let Die i Borås. Det avhandlades mycket farmakologi och föreläste gjorde bl.a. Carina Ingvast Larsson. Det känsliga ämnet avlivningar utgjorde tema för diskussioner och Eva Gustavsson pratade om etik. Mera om kursen finns på hemsidan www.vetventilen.se Nästa års kurs kommer att hållas på Regiondjursjukhuset i Strömsholm 29 januari 2011. Temat för denna blir ventilator och neuromuskulär anestesi. Föreläsare blir Eddie Clutton. Eventuellt kommer det även att bli lite minimässa på plats, med visning av anestesiprodukter. Håll utkik på hemsidan för mer information. För styrelsen Marie Ivarsson marie.ivarsson@vaxjodjursjukhus.se Rapport från Sällskapet för Smådjursreproduktion Hej, Sommaren och hösten har förflutit och nu drar det ihop sig till Sällskapet för Smådjursreproduktions årliga kurs igen. Kursen kommer att hållas mitt i Stockholm den 4-5:e februari 2011 och behandlar i år det intressanta ämnet Förhindran av fortplantning hos hund och katt med speciellt fokus på kastration och GnRH-agnoister. Mycket givande föreläsningar kan utlovas av Dr Iris Reichler från Zurich samt Dr Sandra Goerich-Pech från Giessen och vi hoppas att så många som möjligt av våra varande och gärna nya medlemmar dyker upp. Tidigare i höst var vår ordförande, Eva Axnér, närvarande vid etikmötet i Uppsala och diskuterade veterinärmedicinsk etik inom ämnesområdet veterinär reproduktion. Slutligen arbetar vi vidare på vår hemsida som vi hoppas kan komma i bruk i början av nästa år. Karin Löfqvist/Sekreterare i Sällskapet för Smådjursreproduktion karin.lofqvist@djursjukhus.com 17

SVS smådjurssektionens styrelse 2011 Ordförande Lotta Möller Sekreterare AnneLi Ljungren Utbildningsansvarig Anne Carlswärd Internationellt ansvarig Alexandra Vilén Kassör Jessica Ingman Informationsansvarig Anna Fucik Ni hittar våra adresser och telefonnummer på veterinärförbundets hemsida www.svf.se Stort tack till vår utskickssponsor och till Majsan Stääv för de vackra vinterbilderna. 18