Svarsskrivelse Sida 1 (7) Datum Rättsavdelningen 2012-04-03 ÅM 2012/2362 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2012-03-23 B 965-12 Rotel 39 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm CJ./. riksåklagaren ang. grovt narkotikabrott m.m. (Svea hovrätts, avd. 7, dom den 31 januari 2012 i mål nr B 10448-11) Efter att ha meddelat prövningstillstånd såvitt gäller rubriceringen och straffvärdet av narkotikabrottet enligt åtalspunkt 1 i bilaga 1 till tingsrättens dom samt påföljden för den samlade brottsligheten, allt med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett, har Högsta domstolen förelagt mig att skyndsamt inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag medger att fängelsestraffets längd sätts ned. Bakgrund Åtalet CJ åtalades för grovt narkotikabrott. Det gjordes gällande att han den 5-6 juni 2011 i ett garage olovligen mottagit och/eller innehaft och/eller förvarat 4 973 tabletter ecstasy. Det gjordes gällande att brottet skulle bedömas som grovt med hänsyn till den stora mängden narkotika. CJ åtalades också för bl.a. grovt vapenbrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott. Tingsrättens dom Tingsrätten dömde CJ för grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, narkotikabrott och dopningsbrott till fängelse i sex år. När det gäller det grova narkotikabrottet fann tingsrätten att CJ skulle dömas för att uppsåtligen ha innehaft och förvarat sammanlagt 4 973 ecstasytabletter under i målet aktuell tidsperiod. Tingsrätten fann att brottet med hänsyn till den stora mängden narkotika skulle bedömas som grovt. När det gäller straffvärdet för den grova narkotikabrottsligheten gjorde tingsrätten följande bedömning. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 registrator@aklagare.se Telefax 010-5625299 Webbadress www.aklagare.se
Svarsskrivelse Sida 2 (7) Enligt den tabell som finns i Martin Borgekes och Georg Sterzels bok Studier i påföljdspraxis, 4:e uppl., s. 655, uppgår straffvärdet av ett innehav av ca 5 000 Ecstasytabletter till fängelse i knappt åtta år. De tabeller där mängden narkotika omsätts till straffvärde har dock kritiserats av Högsta domstolen i en dom den 16 juni 2011 i mål nr B 5412-10, särskilt när det gäller grova brott. Högsta domstolen har jämfört de olika tabellernas gränser mot grovt brott och konstaterat att tabellernas utformning inte är förenlig med de generella farlighetsbedömningar som Högsta domstolen har gjort av olika preparat. När det gäller Ecstasy går enligt tabellen gränsen mot grovt brott vid 200 doser. Martin Borgeke har i det särskilda yttrandet till domen angett att gränsen i stället bör dras vid drygt 1 000 doser. Detta har Göta hovrätt tagit fasta på i en dom den 12 juli 2011 i mål B 1638-11 och sänkt straffet för innehav av 350 gram MDMA från fängelse i sju år till fängelse i tre år. Göta hovrätts dom är överklagad och Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd. Det är oklart när målet i Högsta domstolen kommer att avgöras. Tingsrätten måste därför i nuläget utgå från de bedömningar som Göta hovrätt har gjort av straffvärdet. På grund av det anförda bedömer tingsrätten att CJs innehav av 4 973 Ecstasytabletter har ett straffvärde på fängelse i fyra år och att den samlade brottslighet som CJ ska dömas för har ett straffvärde på fängelse i sex år. Hovrättens dom Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle dömas CJ till ett längre fängelsestraff. CJ överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle sätta ned fängelsestraffets längd. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Hovrätten delade tingsrättens bedömning när det gäller straffvärdet för det grova narkotikabrottet samt fann att den samlade brottslighetens straffvärde uppgick till fängelse i sex år. Överklagandet CJ har överklagat hovrättens dom och yrkat att Högsta domstolen sätter ned fängelsestraffets längd. Han har till grund för sin talan anfört följande. Hovrätten har åsatt det grova narkotikabrottet ett för högt straffvärde. Det finns ingen utredning i målet som vederlägger CJs uppgifter om att han endast skulle inneha narkotikan ett kort tag och få en mycket liten del av partiet för sin insats. Den lilla roll som CJ har haft i hanteringen av narkotikan har inte beaktats i tillräcklig utsträckning vid straffmätningen.
Svarsskrivelse Sida 3 (7) Grunderna för min inställning Straffvärdebedömning m.m. vid narkotikabrott Straffskalan för narkotikabrott av normalgraden är enligt 1 narkotikastrafflagen (1968:64) fängelse i högst tre år. Straffskalan för grovt narkotikabrott är enligt 3 samma lag fängelse i lägst två år och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet. Högsta domstolen har i ett antal domar meddelade under det senaste året (NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, dom den 6 december 2011 i mål B 2521-11, dom den 9 mars 2012 i mål B 4468-11, dom den 23 mars 2012 i mål B 3851-11 och dom den 26 mars 2012 i mål B 4343-11) betonat att straffvärdebedömningen i narkotikamål ska vara mer differentierad och nyanserad än tidigare. Arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är fortfarande faktorer som är viktiga vid rubriceringen och straffvärdebedömningen. Bedömningen ska dock ske med hänsyn till samtliga i målet relevanta omständigheter, inte enbart art och mängd. Detta gäller såväl vid grova brott som vid brott av normalgraden. Enligt Högsta domstolen är det angeläget att omständigheter vid sidan av art och mängd tillmäts större betydelse vid bestämningen av straffvärdet än vad som ofta har skett samt leder en samlad bedömning av alla relevanta faktorer till att straffvärdet kan bli såväl högre som lägre än vad det blir om bara art och mängd beaktas (se NJA 2011 s. 675 I, p. 24). Särskilt när det gäller den allvarligare narkotikabrottsligheten har Högsta domstolen inskärpt betydelsen av att andra faktorer än art och mängd narkotika ges ett avgörande inflytande över bedömningen av brottslighetens straffvärde (Högsta domstolens dom den 26 mars 2012 i mål nr B 4343-11, p. 17). Av förarbetena till 3 narkotikastrafflagen och Högsta domstolens praxis framgår att rubriceringen grovt narkotikabrott är avsedd för de allvarligaste gärningarna, sådana som ingår i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende (se bl.a. prop. 1980/81:76 s. 203 ff., NJA 2011 s. 357, p. 8 och 15 och Högsta domstolens dom den 23 mars 2012 i mål nr B 3851-11). Narkotikabrott som står i ett direkt samband med eget missbruk är, enligt Högsta domstolen, däremot som regel inte avsedda att betecknas som grova brott och får allmänt sett anses ha ett lägre straffvärde. Enligt Högsta domstolen, som hänvisar till prop. 1980/81:76, innebär detta givetvis inte att det förhållandet att gärningsmannen missbrukar narkotika kan åberopas som skäl för strafflindring vid narkotikabrott av verkligt allvarlig natur, t.ex. när gärningsmannen tagit
Svarsskrivelse Sida 4 (7) befattning med narkotika i stor omfattning eller när gärningen är ägnad att leda till en omfattande spridning av missbruket (NJA 2011 s. 357, p. 15). Enligt Högsta domstolen ska sålunda beteckningen grovt brott reserveras för de narkotikabrott som verkligen kan sägas vara allvarliga samt bör det s.k. mängdrekvisitet, även ensamt, i vissa fall kunna motivera att ett narkotikabrott ska bedömas som grovt och kunna ligga till grund för ett straff som är klart högre än minimistraffet för grovt narkotikabrott (dom den 26 mars 2012 i mål nr B 4343-11, p. 18). Av Högsta domstolens praxis följer vidare att bedömningen i frågor om rubricering och straffvärde ska ske med beaktande av den roll som gärningsmannen har haft när det gäller narkotikahanteringen i vidare mening, graden av delaktighet i hanteringen och, vid mer organiserad verksamhet, den ställning som den tilltalade intagit i organisationen. Av betydelse är därvid vilken insikt den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation och hans eller hennes syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte har betydelse (se NJA 2004 s. 354, Högsta domstolens dom den 6 december 2011 i mål B 2521-11 och Högsta domstolens dom den 23 mars 2012 i mål B 3851-11, p. 12). Särskilt om farlighetsbedömning m.m. av ecstasy Ecstasy finns i flera olika varianter, bl.a. MDMA, MDEA, MDA och MMDA. Ecstasy tillhör den farmakologiska gruppen hallucinogener och består av ett vitt pulver som på den illegala marknaden oftast säljs som kapslar eller som tabletter. Ecstasy framkallar eufori och hallucinationer. Risken för att utveckla ett beroende är stor; toleransstegringen kan bli så stark att missbrukaren knappast upplever någon effekt alls efter flerfaldigt upprepat intag i snabb följd. De skadeverkningar och skaderisker som är förknippade med preparatet är avmagring, förgiftningsskador på nervsystemet, livshotande förgiftningar, psykoser och personlighetsförändringar (se Åklagarmyndighetens RättsPM 2011:10 Narkotika preparatbeskrivning s. 81). En missbruksdos av ecstasyvarianten MDMA uppgår till mellan 80 och 150 mg (se Åklagarmyndighetens RättsPM 2011:10 Narkotika preparatbeskrivning s. 81). I Högsta domstolens dom den 23 mars 2012 i mål B 3851-11 utgick Högsta domstolen från att en missbruksdos MDMA är 100 mg. I NJA 1992 s. 235 uttalade Högsta domstolen att ecstasy synes vara farligare än amfetamin med hänsyn till de hallucinogena effekterna vid större doser och den lockelse som preparatet kan antas utöva på vissa ungdomsgrupper. Däremot ansågs ecstasy inte lika farligt som heroin eller kokain. I en dom av Högsta domstolen den 23 mars 2012 i mål B 3851-11 anför Högsta domstolen följande när det gäller ecstasys farlighet.
Svarsskrivelse Sida 5 (7) Högsta domstolen har i ett antal rättsfall gjort generella farlighetsbedömningar av vissa narkotiska preparat (se NJA 2011 s. 357 med hänvisningar, och särskilt p. 25). I dessa rättsfall har ecstasy (tillsammans med LSD, Rohypnol och GHB) ansetts vara mindre farligt än heroin och kokain men farligare än amfetamin. /---/ I domstolarna har stor skillnad gjorts mellan ecstasy och amfetamin när det gäller hur narkotikabrotten ska rubriceras och straffvärdebedömas (jfr t.ex. NJA 2003 s. 339 och NJA 2004 s. 354). En sådan skillnad mellan preparaten har också kommit till uttryck i de tabeller eller riktlinjer till stöd för en enhetlig straffvärdebedömning som tagits fram i doktrinen. Gränsen för grovt narkotikabrott avseende ecstasy har enligt dessa tabeller/riktlinjer legat vid 160 tabletter fram till år 2005 och har sedan dess legat vid 200 tabletter, vilket motsvarar cirka 20 g (jfr p. 7). För amfetamin har gränsen under samma tid legat vid 101-250 gram respektive 250 gram. (Se Martin Borgeke och Georg Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 4 uppl. 2009, s. 655 och 644). Denna skillnad är anmärkningsvärd och förklaras inte heller av några större skillnader när det gäller missbruksdosen (för en icke tillvand person) för respektive preparat. Ecstasy förekommer oftast i tablettform varvid utgångspunkten är att en tablett motsvarar en missbruksdos. Uppgifterna om missbruksdosen varierar och ligger i intervallet 50-150 mg. För amfetamin uppges en vanlig missbruksdos uppgå till 100 mg i utblandad form men kan variera mellan 50 och 200 mg. (Se Martin Borgeke och Georg Sterzel, a.a. s. 655 och 642 samt Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Stockholm, RättsPM 2011:10 s. 81 och 29.) Tillfogas kan att viss försiktighet bör iakttas vid bedömningen av ecstasys relativa farlighet med hänsyn till att den gradering av olika preparats farlighet som Högsta domstolen har gjort inte i alla delar stämmer överens med graderingar som gjorts i andra sammanhang. Amfetamin anses således enligt vissa bedömare tvärtom vara farligare än ecstasy (se t.ex. David J. Nutt m.fl., Drug harms in the UK: a multicriteria decision analysis, publicerad i den brittiska medicinska tidskriften The Lancet 6 november 2010, och NJA 2011 s. 357, p. 32). Högsta domstolen har alltså funnit att det finns en skillnad i farlighetshänseende mellan ecstasy och amfetamin. Det saknas dock hållfast stöd för att anse denna skillnad vara mer än begränsad (jfr NJA 1992 s. 235). I ovan angivet mål hade den tilltalade förvarat och sålt cirka 350 gram ecstasy i pulverform, motsvarande 3 500 missbruksdoser. Brotten hade begåtts i vinningssyfte, inom ramen för en organiserad narkotikahandel via internet, vilket den tilltalade hade full insikt om. Vidare hade den tilltalades roll i hanteringen varit av avgörande betydelse för att narkotikahandeln skulle fungera. Trots att det inte rörde sig om det allvarligaste slaget av organiserad narkotikahandel fann Högsta domstolen att brottet på grund av omständigheterna kring brottsligheten tillsammans med arten och mängden narkotika, skulle rubriceras som grovt narkotikabrott. Straffvärdet motsvarade fängelse i tre år.
Svarsskrivelse Sida 6 (7) Enligt en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) var mediangatupriset år 2010 för ecstasy 120 kr per tablett. Medelvärdet uppgick till 116 kr per tablett. (Se Ulf Guttormsson, Narkotikatillgängligheten i Sverige 1988-2010, En analys av priser och beslag, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport nr 128, s. 22.) Min bedömning En första fråga är om CJs befattning med nästan 5 000 tabletter ecstasy ska bedömas som grovt narkotikabrott. Domstolarna har inte funnit annat utrett än att det gått till såsom CJ berättat, nämligen att den aktuella påsen med ecstasytabletter låg i hans bil redan från den 5 juni 2011, att den lagts dit av andra personer än de i målet medtilltalade, att påsen skulle hämtas den 6 juni samt att han skulle få 50 ecstasytabletter för att förvara påsen i två dygn. Ecstasypartiet förvarades sålunda för annat ändamål än eget bruk. I målet har inte framkommit några uppgifter om att CJ haft någon framträdande roll i narkotikahanteringen och han synes själv endast i ringa utsträckning ha tagit fysisk befattning med narkotikan. Hans befattning med narkotikan har varit relativt kortvarig. Även om CJ, bl.a. med hänsyn till den stora mängden ecstasy, måste ha förstått att han kommit i kontakt med en organiserad narkotikahandel av något slag har det inte framkommit att han haft någon närmare insikt eller kännedom om hur denna varit organiserad och vilken omfattning den haft. I Högsta domstolens dom av den 9 mars 2012 i mål nr B 4468-11 fann Högsta domstolen att tillfällig och kortvarig förvaring utan ersättning av närmare 500 gram amfetamin inte skulle bedömas som grovt narkotikabrott. Straffvärdet motsvarade fängelse i ett år och sex månader. Det finns likheter mellan det målet och det här aktuella. I det förra målet var det fråga om kortvarig förvaring av 500 gram amfetamin, motsvarande ungefär 5 000 missbruksdoser. Även om Högsta domstolen uttalat att skillnaden i farlighetshänseende mellan ecstasy och amfetamin är begränsad är dock ecstasy alltjämt att anse som farligare än amfetamin (se Högsta domstolens dom den 23 mars 2012 i mål B 3851-11, p. 9). Det som även skiljer målen åt är att förvaringen i här aktuellt mål har skett mot ersättning. CJ har förvarat en stor mängd ecstasy som inte varit avsedd för eget bruk. Ecstasy är en mycket farlig drog, även om den inte är lika farlig som kokain och heroin. Ecstasy är dock farligare än amfetamin. CJ skulle få ersättning för uppdraget att förvara ecstasypartiet. Enligt prisuppgiften i rapporten från CAN motsvarar ersättningen 5 000 kr, vilket får anses som en icke ringa förtjänst för
Svarsskrivelse Sida 7 (7) uppdraget. Även om mängden narkotika endast är en av flera omständigheter att beakta vid rubriceringen och straffvärdebedömningen bör mängden ecstasy i förening med att förvaringen skedde i vinningssyfte leda till att brottet bedöms som grovt. Nästa fråga är vilket straffvärde det grova narkotikabrottet ska ha. Narkotikan har inte varit avsedd för eget bruk. I målet har inte framkommit någon uppgift om att CJ har missbruksproblem, även om uppgift finns i målet om att han använder cannabis regelbundet. Han har arbete och bostad. Han har inte befunnit sig i en utsatt situation och kan inte sägas ha blivit utnyttjad att utföra uppdraget. Brottet kan således inte sägas vara missbruksrelaterat på så sätt att det kan påverka straffvärdet. Den stora mängden ecstasy bör enligt min uppfattning få ett visst genomslag även vid straffvärdebedömningen. Med beaktande av bl.a. bedömningen i Högsta domstolens dom den 23 mars 2012 i mål nr B 3851-11 bör straffvärdet för det grova narkotikabrottet emellertid sättas något lägre än fyra års fängelse. Jag saknar anledning att ifrågasätta domstolarnars straffvärdebedömning av den övriga brottslighet som CJ döms för. Fängelsestraffets längd bör således sättas ned. Bevisuppgift m.m. För att Högsta domstolen ska få ett så bra underlag som möjligt vid bedömningen av i målet aktuella frågor om rubricering och straffmätning åberopas förhör med den tilltalade CJ. Förhöret kan förebringas genom uppspelning av ljud- och bildfiler från tingsrätten. Målet bör avgöras efter huvudförhandling. Jag ber att få återkomma med slutlig bevisuppgift. Anders Perklev Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm Västerorts åklagarkammare i Stockholm (AM-94109-11) Hedvig Trost