C-uppsats Minnen av krig En analys av sex bosnien-kroatiska soldaters upplevelser av kriget i Bosnien och Hercegovina 1992-1995 och deras mottagande i Sverige Författare: Ana Marušić Handledare: Lars Olsson Examinator: Magnus Persson Termin: VT 2015 Ämne: Historia Nivå: C, 15 poäng
Abstract Memories of War An analysis of six Bosnia-Croatian soldiers experiences, of the war in Bosnia and Herzegovina 1992-1995, and their arrival in Sweden The aim of this study is to investigate soldiers experiences of the war in Bosnia and Herzegovina 1992-1995, and the time that follows. Soldiers who participated in this study are those who after the war immigrated to Sweden. The investigation is based on six Bosnia-Croatian soldiers experiences. The method used in this essay is Oral history; the soldiers have retold their experiences which later have been analyzed. The theoretical basis for this essay is Sanimir Resic s thesis American warriors in Vietnam. The second part which is about ethnicity is primarily based on Ingvar Svanberg and Ingmar Söhrman s book The Balkans, people and countries in war and peace and Sven Tägil s The problematic ethnicity. The investigation shows that these former soldiers had horrible experiences of the war and what most soldiers mention and remember in the interview is the outbreak of the war. This study also shows changes in the attitudes towards other ethnical groups from Bosnia and Herzegovina, in comparison with the attitudes they had before the war. It is also investigated how these men were treated by Swedish authorities when they came to Sweden, if they were offered any help with processing the experiences of the war. This study shows they weren t offered any help. Keywords Ethnicity, ethnic group, ethnic minority, ethnic cleansing, mixed marriage, propaganda 1
Första gången som jag befann mig vid skyttelinjen var ett starkt minne, blodet i ådrorna fryser till när man hör skott och granater som flyger över ens huvud och därefter landar endast några meter bort. Jag kunde inte förstå att det var sant, i en timme gömde jag mig och försökte bearbeta rädslan och chocken över vad som höll på att hända. Jag satt där och granskade geväret och minns att jag i samma stund tänkte att jag aldrig någonsin skulle kunna skjuta en annan människa. Stegvis blev kriget ens dåvarande vardag, allt skedde instinktivt för ens egen överlevnad. 1 1 Intervju med informant B, 2008-05-21 2
Innehållsförteckning 1. Inledning 1.1 Inledning.4 1.2 Syfte och frågeställningar...4 1.3 Disposition..5 1.4 Avgränsning...6 2. Historisk bakgrund.7 3. Teoretiska utgångspunkter..9 4. Tidigare forskning 13 5. Metod. 16 6. Empiri och Analys 6.1a Männens minnen från kriget i Bosnien och Hercegovina 18 6.1b Analys av 6.1a..20 6.2a Informanternas syn på de övriga etniska grupperna i BIH..22 6.2b Analys av 6.2a 23 6.3a Mottagandet i Sverige 28 6.3b Analys av 6.3a 29 7. Avslutning..35 8. Källförteckning..38 3
1 Inledning Mellan åren 1992 och 1995, i samband med inbördeskriget i Bosnien och Hercegovina, kom det ett stort antal flyktingar till Sverige, närmre bestämt 60 000, och idag finns det cirka 80 000 människor i Sverige med bosniskt ursprung. 2 En hel del litteratur har skrivits om hur de civila upplevde kriget och om deras upplevelser av krigstiden. De som inte hamnat i fokus i forskarvärlden är de soldater som hade varit med på slagfälten, överlevt kriget och fortsatt att leva med minnet av sina traumatiska upplevelser. En del av dem som hittade sin tillflykt här i Sverige var just före detta soldater i kriget i Bosnien och Hercegovina. Deras upplevelser av kriget är säkerligen olika och deras tankar om krig. De har på ett eller annat vis bearbetat sina upplevelser på olika sätt beroende på deras egna erfarenheter, och på de möjligheter som samhället och de svenska myndigheterna erbjudit dem att gå vidare i livet. Efter ett krig där de även förlorat en del av sitt tidigare liv (hem, familj, vänner och arbete) kom de till ett nytt och för många av dem främmande land. En del krav har säkerligen ställts på dem, krav från samhället, myndigheter och för deras egen utveckling. Såsom språkliga kunskaper, arbetssökande eller studier. Samtidigt har de fått bilda sig nya kontaktnät och umgås med sin familj och sina vänner. 1.2 Syfte Syftet med den här uppsatsen är att undersöka soldaternas upplevelser och erfarenheter av kriget i Bosnien och Hercegovina. Alla har säkert olika erfarenheter som de har tagit med sig i sina fortsatta liv och dessa erfarenheter ska jag analysera. Många av dom hade levt i fred med andra människor i de olika etniska grupper, som fanns i Bosnien, så hur är då deras upplevelse av att plötsligt en dag befinna sig i krig med en del av dem? Dessa män hade aldrig kunnat föreställa sig att de en dag skulle befinna sig i krig med barndomsvänner, grannar och arbetskamrater. Många av dessa män var i sina unga år, många hade precis börjat arbeta, bilda familj och skaffa hus, ja påbörjat sina vuxna liv. Livet hade precis startat för dem. 2 www.regeringen.se, Sveriges förbindelser med Bosnien och Hercegovina, 2014-06-04 4
I den här C-uppsatsen ska vi fördjupa oss i sex bosnien-kroatiska soldaters upplevelser och erfarenheter av kriget som pågick mellan åren 1992-1995. Sverige har haft ett stort engagemang i Bosnien och Hercegovina sedan krigsslutet 1995,och det svenska biståndet till BiH är sedan 1995 på drygt tre miljoner kronor årligen. Biståndet har efter kriget riktat in sig på återuppbyggnad och ett EU-närmande. 3 Kriget i Bosnien och Hercegovina har engagerat människor i Sverige eftersom många har kontakt med någon från landet eller, som jag själv, har sina rötter i Bosnien och Hercegovina. Många gånger har vi fått höra de civilas erfarenheter och upplevelser men soldaternas är det mer tyst om. Jag tycker att det är viktigt att deras upplevelser och erfarenheter inte glöms bort utan analyseras och dokumenteras. Det är intressant att få reda på hur männen bemöttes av det svenska samhället, när de kommit till Sverige och under deras första år här. Hur männen bearbetade sina krigsupplevelser samtidigt som de skulle anpassa sig till ett nytt land och samhälle är också intressant att veta. Som det tidigare nämndes så levde dessa människor i fred med varandra även om de levde till störst del i avgränsade etniska grupper. Syftet är också att undersöka deras syn på de övriga etniska grupperna, dvs. om den har förändras efter kriget och i sådana fall hur. Frågeställningar 1. Vilka minnen tar männen med sig från kriget i Bosnien och Hercegovina? 2. Har informanternas syn på de övriga etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina förändrats genom kriget? 3. Har männen blivit erbjudna någon hjälp vid ankomsten till Sverige och tiden därpå gällande deras krigsupplevelser? 1.2 Disposition C-uppsatsen är uppbyggd så att den först ger läsaren en inledning där syftet och frågeformuleringen beskrivs. Därefter följer en kortare beskrivning av bakgrunden till 3 www.regeringen.se, Sveriges förbindelser med Bosnien och Hercegovina, 2014-06-04 5
krigsuppbrottet för att ge en viss förståelse för konflikten i Bosnien och Hercegovina. I kapitel 3 följer några teoretiska utgångspunkter som är viktiga för uppsatsen, bland annat nyckelbegrepp och hur de kommer att användas i den. Vidare följer ett avsnitt om tidigare forskning i kapitel 4. I kapitel 5 har jag valt att lägga metoddelen, där tillvägagångssättet och studien förklaras. Metoddelen följs av empiri och analys, där varje frågeställning behandlas både empiriskt och analytiskt. 1.3Avgränsning En avgränsning har med avsikt gjorts i studien där fokus har lagts på tidigare soldaters upplevelser av kriget i Bosnien och Hercegovina. Den civila befolkningens upplevelser har ofta lyfts fram och därför var det ett medvetet val att avgränsa min uppsats till soldaters upplevelser och erfarenheter av krig samt tiden som följer vid deras ankomst till Sverige. Krigshistoria är något som länge har intresserat mig och nu när jag hade chansen så var valet givet att det skulle bli kriget i Bosnien och Hercegovina åren 1992-95, eftersom jag själv upplevde det kriget vid sju års ålder. Det är tidigare soldaters upplevelser av kriget och deras inställning gentemot andra etniska grupper i Bosnien och Hercegovina, före och efter kriget som har analyserats. Det var ett medvetet val att använda bosnien-kroatiska soldater eftersom jag lättare kommit i kontakt med dessa män genom mina föräldrars kontaktnät. Dessa människor hade likt oss flytt kriget och sedan emigrerat till Sverige. Vid vidare studier så hade det varit intressant att använda män från andra etniska grupper och se hur de resultaten hade blivit i jämförelse till den här studien. I min uppsats får vi höra one side of the story, och det gäller att ha detta i åtanke när man läser uppsatsen. Att arbeta med bosnien-kroatiska soldater har underlättat på så sätt att informanterna kunnat känna större förtroende för mig pga. min bakgrund. Det har också varit en fördel eftersom jag är medveten om deras kultur och deras tillvägagångssätt. Det har förhoppningsvis lett till större uppriktighet i deras svar och dem har inte behövt känna hämningar i sitt uttryckssätt. Det har varit svårt stundtals att inte vara partisk eftersom det lätt blir så att man känner empati med människor som delar en del av ens historia. I de stunderna har man har fått tänka till och påminna sig själv om att förhålla sig vetenskapligt så att undersökningen ska ge en så rättvis bild som möjligt. 6
2. Historisk bakgrund När kriget bröt ut i Bosnien och Hercegovina år 1992, blev omvärlden inte förvånad eftersom det länge hade funnits en spänning mellan landets etniska grupper. Däremot var man överraskad av det brutala våld som förekom. Anledningen till att omvärlden inte var förvånad av kriget var främst att Jugoslavien av många ansågs vara en artificiell konstruktion och här samsades sedan århundraden ett stort antal kulturella, etniska och religiösa grupper. Jugoslavien styrdes av Josip Broz, mer känd under namnet Tito, fram till hans död 1980 och han ansågs hålla landet samman. Jugoslavien bestod av sex republiker, nämligen Slovenien, Kroatien, Bosnien, Montenegro, Serbien och Makedonien, men även provinserna Kosovo och Vojvodina ingick i federationen. Bosnien var den delrepublik som var mest etniskt blandad. Det sades att Jugoslavien var lika beroende av ett etniskt blandat Bosnien som den bosniska republiken var beroende av ett enat Jugoslavien. Bosniaker, bosnien-serber och bosnien-kroater var de dominerande folkgrupperna i Jugoslavien. 4 Efter Titos död började nationalismen att bli allt starkare inom de olika folkgrupperna i det forna Jugoslavien. Att få etniskt homogena stater var något som landets många nationalister eftersträvade. Nationalismen och motsättningarna mellan fattiga och rika områden i landet gjorde situationen i Jugoslavien ohållbar. 1991 lämnade Kroatien och Slovenien federationen och utropade sin självständighet 5 och de erkändes som självständiga stater av de flesta europeiska stater och USA. Därmed började oron bli allt större i republiken Bosnien, som då bestod av flera etniska grupper och hade delade uppfattningar i självständighetsfrågan. Serberna omfattade 30 % av befolkningen och ville fortsätta att tillhöra Jugoslavien, medan de återstående 70% bestod av bosniaker och kroater som ville göra sig fria från Jugoslavien. 6 I februari 1992 röstade majoriteten av bosniakerna och kroaterna för ett självständigt Bosnien, medan majoriteten av serberna bojkottade valet. Samtidigt hade en bosnien-serbisk republik - Republika Srpska under ledning av Radovan Karadzic - utropats i landet och dess ledning var emot Bosniens självständighet. 7 I och med att bosniakerna och kroaterna var dominerande grupperna i Bosnien och Hercegovina så ville inte serberna gå med på en folkomröstning, då de visste att bosniakerna och kroaterna genom sin majoritetsställning skulle få sin vilja igenom dvs. ett självständigt Bosnien. Karadzic 4 Militärhistoria.se, Bosnienkriget 92-95, (2013-03-04)ff 5 Militärhistoria.se 6 Gutman Roy, Att förråda ett folk, Kristianstad, 1993, s 49 ff 7 Militärhistoria.se 7
varnade för att det skulle uppstå ett krig mellan folkgrupperna ifall en majoritet i Bosnien skulle kräva självständighet. 8 Bosniakerna och kroaterna förklarade Bosniens och Hercegovinas självständighet år 1992, och självständigheten erkändes av EU och USA. Bosnien-serberna, som hade bildat Republika Srpska, tog direkt kontroll över Bosnien och började omringa Sarajevo, huvudstaden. 9 Det utbröt även konflikter mellan landets bosniaker och bosnien-kroater, eftersom det under sommaren 1992 utropades en bosnien-kroatisk republik, Hercegovina, vilket bosniakerna var emot. Herceg-Bosna som delen kallas kom att styras av HDZ och dess ledare Mate Boban blev president. Oroligheterna i Bosnien och Hercegovina trappades upp allt mer och blev mer synliga. Konflikten i Herceg-Bosna pågick fram till 1994. 10 De nämnda faktorerna bidrog till konflikter mellan de etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina. Krig bröt ut den 1 april 1992 och pågick i tre och ett halvt år och hälften av landets invånare drevs från sitt hemland. Kriget pågick i tre och ett halvt år och det beräknas ha tagit minst 100 000 människors liv. Hälften av landets invånare, cirka 2 miljoner människor fick fly från landet. Kriget i Bosnien och Hercegovina var till störst del ett etniskt krig. Det var de civila som blev hårdast drabbade under krigstiden. Målet från de stridande parterna var att skapa etniskt homogena områden och civila som befann sig på fel etniskt område blev därmed hårt drabbade. 11 Efter flera år av strider kom slutligen vändpunkten 1995. Nato bombade serbiska styrkor tillsammans med Kroatien och den bosniska regeringsarmén. Hösten 1995 fick serberna erkänna sig besegrade, och den 1 november påbörjades fredsförhandlingarna. Daytonavtalet undertecknades i Paris den 14 december 1995 och var en kompromisslösning. Avtalet innebar att Bosnien och Hercegovina skulle bli en tvåpartsstat. Den ena parten blev federationen Bosnien-Hercegovina och den andra blev Republika Srpska. Bosnien-Hercegovina förblev ett land med etniskt segregation, där bosniaker dominerade en del och bosnien-kroater en annan del av landet. Republika Srpska kom att domineras av den serbiska befolkningen. 12 8 Gutman Roy, s 56 9 Svt.se Balkan, ett konfliktfyllt område, 2008-07-22 ff 10 Svt.se Balkan, ett konfliktfyllt område 11 Militärhistoria.se, bosnienkriget 92-95 (2013-03-04)ff 12 Militärhistoria.se 8
3. Teoretiska utgångspunkter 3.1 Etnicitet, etniska grupper och etniska minoriteter Begreppet etnicitet är centralt i min uppsats. Hanna Wikströms definierar begreppet i sin bok Etnicitet, där hon menar att begreppet etnisk härstammar från grekiskans ethnos och användes tidigare för att beteckna hörande till ett folk. 13 Begreppet etnicitet började användas under andra världskriget som en ersättning av den tidigare ras-termen, som användes då relationen mellan svarta och vita diskuterades. Därefter kom dess användningsområde att utökas ytterligare i samband med avkolonialiseringen. 14 Etniska grupper är inte bara uppbyggda kring en gemensam kultur, religion, nation, hudfärg, eller historia, utan också kring ett medvetande och en definition av sig själva som varande etniska grupper. 15 Den etniska gruppen ses som naturlig genom att den anses ha engemensam historia och kultur över en längre tidsperiod. 16 Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman skriver i Balkan, folk och länder i krig och fred att etnicitet kan ses som något som skapats utifrån en tanke om att en grupp människor har en gemensam historia och en gemensam framtid. Etnicitet är något som kan förändras och skapas i historiska situationer. Etniciteten finns vid sidan av ens klasstillhörighet men den är viktig för en minoritetsaktivist. Det är emellertid viktigt att understryka att språk, kultur, religion etc. inte är några etiska fenomen i sig, men i interaktion med andra så kan de tjäna som etiska markörer. Det betyder alltså inte automatiskt att man är en minoritet enbart för att språket är ett minoritetsspråk. Här tar Svenberg upp de grekiska ortodoxa som talar turkiska som modersmål. Dessa greker ser sig själva inte som en minoritetsgrupp. Turkiskan var nog helt enkelt det språk som talades där på 1920-talet av grekiska ättlingar som flyttat dit från Mindre Asien, och språket har de sedan behållit. Deras identitet är grekisk. 17 Vi kan av det här förstå att etniciteten är något komplext. Situationen är densamma då det gäller de etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina. Definitionen av etniska minoriteter är vag och den är uppbyggd på objektiva kriterier som språklig, kulturell och religiös särart. Det är därför mycket svårt att göra en klar 13 Wikström Hanna, Etnicitet,2009, s 25 ff 14 Wikström Hanna, Etnicitet, s 26 15 Stier Jonas, Kulturmöten, 2004, s 94 16 Eriksen Hylland, Thomas, Små platser-stora frågor,2000,s 290 17 Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, 1996, s 63ff 9
definition av begreppet. 18 Etniska minoriteter kan istället definieras genom de etniska gränser som sätts upp gentemot andra grupper. De kan skapas genom att politiska strukturer definierar dem. Det är vanligt förekommande att minoritetsrepresentanten känner en stark anknytning till sin etniska tillhörighet. Det kan då vara svårt att inse att det kan finnas vissa problem med synsättet eftersom den av representanten uppfattas som oproblematisk och evig. Personen i fråga ser då inte hur starkt etniciteten är knuten till dess historia och politik. När en medlem har en svag identitet, anser de övriga medlemmarna att det beror på statens/storsamhällets förtryck eller att inte staten säkerställer minoritetens önskemål och intressen. 19 3.2 Etnisk rensning Begreppet uppkom 1991 för att beteckna de handlingar som genomfördes mot kroatiska befolkningen i norra Serbien. Etnisk rensning skiljer sig från begreppet folkmord på så sätt att man vid etnisk rensning har som mål att skapa etniskt homogena områden. En folkgrupp fördrivs från ett geografiskt område. Etnisk rensning drivs av en tanke om att nationen ska vara kulturellt homogen. Att tvinga ett folk från ett område kan ha andra motiv som i andra konflikter. 20 Dessa motiv kan vara att göra sig av med grupper pga. ekonomiska intressen det men kan också vara en bestraffningsåtgärd mot folk som allierat sig med en fientlig makt. 21 3.3 Etniska grupper i Bosnien och Hercegovina och deras indelning I Balkan, folk och länder i krig och fred skiver Svanberg och Söhrman att det i författningen från 1974 fanns tre likaberättigade nationer i Bosnien. I 1991 års folkräkning utgjorde de: muslimer 43,7 %, serber 31.3 % och kroater 17,3 %. Idag kallas de bosniska muslimerna officiellt bosniaker som är ett äldre ord för bosnier. Det fanns även 5,5 % som sa sig vara jugoslaver, oftast är dessa från föräldrar i blandäktenskap. De övriga grupperna är få, den största minoritetsgruppen är zigenare (romer) som utgjorde 7,2 %. Troligtvis är andelen i verkligheten högre, men det var inte socialt accepterat att vara zigernare, så därför gavs inga möjligheter att ange den 18 Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, S 64 19 Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, s 65 20 Ingvar Svedberg, Mattias Tyden, I nationalismens bakvatten 1999, s 62 ff 21 Ingvar Svedberg, Mattias Tyden, I nationalismens bakvatten s 63 10
etniska tillhörigheten i folkräkningen. De är oftast muslimer och lever i städernas utkanter. Det finns också några tusen ukrainare och en liten minoritet judar. 22 I Bosnien och Hercegovina har religionstillhörigheten och den kultur som utgår från religion legat till grund för den etniska tillhörigheten. Under de senaste 50 åren har sekulariseringen ökat, och påtryckningarna har ökat under det kommuniststyre som rådde i Jugoslavien. En större andel kroater och serber går inte i kyrkan och likaså är en stor del muslimer inte troende. Det är därför ett starkt skäl till beteckna dem som bosniaker. 23 Sättet man skiljer den etniska tillhörigheten på är alltså religionstillhörigheten. Ortodoxa och serber från Bosnien och Hercegovina har under det senaste seklet kommit att kallas kroater och serber, starkt understödda av moderländerna Kroatien och Serbien. Att serber och kroater definieras på grundval av religion är också anledningen till att de bosniska muslimerna blivit en särskild nationalitet, länge under det något säregna namnet muslimer, framhåller Svanberg och Sörman. Termen etablerades av de jugoslaviska kommunisterna, då de erkände muslimerna som en nation. Termen bosniak eller bosnier tilläts inte eftersom majoriteten av befolkningen var kristen. 24 Kerstin Nyström skriver i Den problematiska etniciteten att majoriteten av befolkningen i Bosnien och Hercegovina bodde ute på landsbygden. Av Bosnien och Hercegovinas 4,3 miljoner invånare året 1991 så var det knappt 1.5 miljoner som bodde i städerna. 17.3 % av befolkningen jobbade inom jordbruket. 25 I de största städerna som är Sarajevo, Tuzla och Zenica var bosniakerna flest och i Sarajevo fanns det 42% bosniaker, Tuzla 43% och i Zenica 50%. I Mostar som ligger i nuvarande Hercegovina fanns det 30% bosniaker, 30% kroater och 18% serber. I Banja Luka var serberna i majoritet med 51 %, kroaterna 17% och bosniakerna 12%. Som vi kan se dominerade bosniakerna i de större städerna men alla etniska grupper företrädde såväl i städerna som på landsbygden. 26 Inom byarna rådde det till störst del homogenitet dvs. indelningen var enligt de etniska grupperna, bosniakerna, bosnienkroaterna och bosnienserberna. Nyström använder sig av termen muslimer, kroater och serber då hon diskuterar de etniska grupperna och även hon konstaterar att den etniska tillhörigheten i Bosnien och Hercegovina grundar sig i deras religiösa uppfattning. Trots att byarna låg 22 Ingvar Svanberg och Ingmar Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, 1996 s 106 ff 23 Svanberg och Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, s 106 24 Svanberg och Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, s 107 ff 25 Nyström Kerstin, Den problematiska etniciteten, s 176 26 Nyström Kerstin, Den problematiska etniciteten, s 178-179 ff 11
sida vid sida av varandra så umgicks människorna till störst del med deras gemensamma religiösa tillhörighet. De kontaker som fanns mellan byar av olika religionstillhörighet var begränsade. 27 Dock fanns det byar där flera religioner fanns representerade. Även här levde människor segregerat i olika delar av byn. Kerstin Nyström menar vidare på att Det var främst i ekonomiska sammanhang som människor av olika religion hade kontakt med varandra, det präglade giftermålsmönster, besöksvanor och kommunikation. Det fanns möjligheter till umgänge i dessa byar men trots det så var kontakterna över religionsgränserna begränsade, även om kontakten över religionsgränserna var större i dessa byar än i de religiöst homogena byarna. 28 Trots att bosnierna, bosnien-kroaterna och bosnien-serberna höll sociala gränser mellan sig så var inte de kulturella skillnaderna mellan de etniska grupperna så stora enligt Nyström. En muslimsk by i Bosnien och Hercegovina innan krigsutbrottet var mer lik en by i Kroatien eller Serbien än en muslimsk by i t.ex Turkiet. Efter 1945 så ökade blandäktenskapen i dåtidens Jugoslavien, vilket bör ha inneburit, att informella kontakter över religionsgränserna förkom och ökade under de senaste decennierna. 29 Att umgänget hade blivit vanligare mellan de etniska grupperna var något nytt och det innebar inte att det kom att ersätta det tidigare umgänget inom den egna etniska gruppen. Umgänge över de etniska gränserna existerade parallellet med umgänget inom den egna etniska gruppen. Det var fortfarande så att människor på landsbygden levde till största del segregerat medan sekulariseringen ökade alltmer i städerna där en mindre del av befolkningen levde. 30 Vilken betydelse hade då den etniska tillhörigheten innan kriget? Som Nyström tar upp så bredde sekulariseringen ut sig allt mer, särskilt i städerna Sarajevo, Banja Luka och Mostar som är landets större städer. Blandäktenskap, dvs. äktenskap över de etniska gränserna blev mer vanlig här och därför blev nationstillhörigheten avdramatiserad Här gjorde de små skillnaderna i i språk, matkultur och sätt att gestikulera inte så mycket i det stora hela. Många invånare i städerna var jugoslaver eller bosnier. Annat var det på landsbygden, där traditionerna inte förändrades lika lätt. Den etniska och religiösa tillhörigheten var fortfarande stark. 31 27 Nyström Kerstin, s 180 28 Nyström Kerstin, s 180 29 Nyström Kerstin, s 181 30 Nyström Kerstin, s 181 31 Svanberg och Söhrman, Balkan, folk och länder i krig och fred, s107ff 12
4. Tidigare forskning om soldaters minnen av krig Det finns inte någon tidigare forskning om soldater i Bosnien och Hercegovina mellan åren 1992-1995 som efter kriget flyttat till Sverige. Däremot finns det forskning om American Warriors i Vietnam och den här forskningen kan vi ta del av i en akademisk avhandling i historia av Sanimir Resic. Avhandlingen har varit en utgångspunkt i den här studien. Resic skriver där om hur krig och soldaters deltagande i krig ofta har romantiserats och visar att ett deltagande i krig har setts som den största manlighetsprövningen. När sedan kriget i Vietnam blev ett nederlag och ett politiskt och militärt fiasko för amerikanska soldater så kom det också att påverka de amerikanska soldaternas identitet. Det finns många olikheter mellan de upplevelser som amerikanska soldater hade från kriget i Vietnam och de som soldater har från kriget i Bosnien och Hercegovina. De soldater som jag har använt i min studie har inte valt att delta i kriget utan har antingen blivit uttagna att få delta eller blivit överfallna av krigsmotståndarna. De har därför fått kastas in i situationen utan några förberedelser eller mental träning. Trots det finns en hel del likheter i deras upplevelser och därför har jag använt mig av Sanimirs Resic forskning som teoretisk utgångspunkt för min studie. De soldater som Resic har studerat berättar om den förskönade bild av soldaterna som dem hade innan de gick in i kriget. Soldaterna såg fram emot stridernas prövningar och att få testa och visa sin manlighet. Att få delta i strid var det ultimata sättet att visa sitt mod och att man dög som man. Några soldater uttryckte en oro att de skulle framstå som fega när de tuffa prövningarna kom. Det fanns en tanke om att den ideala soldaten kunde försvara sitt samhälle och sin kvinna. När prövningen kom så erkänner många att rädslan kom som en överraskning för många. De faktiska krigsupplevelserna ledde till en brutal insikt om att deras förväntningar inte stämde överense med de strider som de faktiskt deltog i. 32 Äran var liten i jämförelse till skräcken och sedan blev glorifieringen av kriget ett minne blott. Glorifieringen och patriotismen ersattes av skam och skuld bland soldaterna. Striderna gick inte som förväntat, eftersom de förlorade många strider, vilket ledde till att nationalismen samt stoltheten för det egna landet bland soldaterna uttrycktes i mindre utsträckning. Den här förändringen hörde också samman med vad som hände på hemmafronten. Soldaterna och kriget hade inte längre lika stort stöd bland 32 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 1999, s 242 13
amerikanarna, de hedrade inte längre de amerikanska soldaterna. Det innebar alltså att krigsupplevelserna och förväntningarna inte stämde överens, vilket skapade frustration för de stridande amerikanska trupperna. Slutligen kunde inte kriget garantera krigsheroism, ära eller stolthet. Kriget var inte längre populärt bland människorna och att strida var allt annat än ärofyllt. 33 Resic har granskat soldaternas pliktskänsla och även här lagt märke till en klar förändring från Vietnamkrigets början till dess senare skede. När kriget startades och åren därpå så var det många män som var övertygade om att de ville delta och de ansåg ett deltagande var deras plikt för landet, det fanns många som deltog frivilligt. Allt eftersom kriget pågick förändrades attityden, idealen försvann och motståndet ökade mot kriget på hemmafronten. Soldaterna insåg att kriget gav dem allt annat än ära och stolthet. Då kriget kändes som meningslöst för soldaterna, vände de sin lojalitet istället till sina bröder, den egna truppen och dess överlevnad. Det var den här lojaliteten som fick soldaterna att stanna kvar och slåss. 34 Resic menar vidare att brutaliteten bland de stridande parterna generellt blev värre under kriget, och soldaternas insikt om det påverkade attityderna och beteendet. Det var inte sällan som brutala handlingar utfördes som en motreaktion och hämnd på tidigare händelser. Den ökade brutaliteten berodde också på att soldaterna blev avtrubbade under krigets gång. Det kunde också bero på personlig stress och att situationen var mer än de kunde klara av. Mod och feghet var efter striderna inte längre varandras motsatser, eftersom alla kände olika grader av rädsla i striderna var det den som påverkade deras handlingar. Det som i vanliga fall hade ansetts vara modigt kom nu i stridens hetta att bli fegt och tvärtom. Den största rädslan hos soldaterna var att de själva eller någon inom truppen skulle död eller bli lemlästad. 35 Många hemkomna veteraner har blandade känslor om sina krigsupplevelser. De har återvänt hem med vetskapen om att deras inre värld och deras omvärld är förändrade. Det är inte ovanligt att männen i fråga känner ett hat gentemot de män i deras generation som inte deltog i kriget. Många tidigare soldater vägrar prata om krigsupplevelserna, eftersom de har en känsla av att andra inte skulle förstå vad de har gått igenom. För en del veteraner förblir krigets upplevelser höjdpunkten i deras liv trots alla hemskheter. 33 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 1999, s 243ff 34 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 244 35 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 245 14
Resic skriver Some of the veterans miss the excitement, the feeling of beeing relevant, beeing wanted and being alive. När de återvände till sitt civila liv, fick de inse att livet hade gått vidare och att människor hade annat för sig än att hålla veteranerna i focus. Glädjen i att ha överlevt och tagit sig hem ersattes av sorgen över att ha förlorat sina bröders förståelse för deras gemensamma prövningar. Veteranerna kunde endast finna tröst i sina bröders förståelse och varma minne, de var de enda som förstod vad de hade fått genomlida. Det civila livet förblir för veteranerna at best uncomfortable and att worst impossible, det vill sägaatt det är många som har svårt att återvända och leva ett normalt liv efter ett krig. 36 36 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 1999, s 248 15
5.Metod Muntlig historia I den här undersökningen har jag valt att använda mig av personliga intervjuer. Dessa har därmed varit min primära källa och en berättande sådan. Det finns flera skäl till varför jag valde att använda mig av muntlig historia. Dels för att de frågeställningar jag ville ha besvarade inte fanns att tillgå i skriftliga källor dels att jag ville skriva om människors upplevelser, en historia underifrån, där den vanliga människans upplevelser står i centrum. Sex unga män i 40-årsåldern har intervjuats och därefter har svaren analyserats både var för sig och i förhållande till varandra. Intervjuerna har skett hemma hos de intervjuade, där jag förmodar att miljön känns trygg och informanten kan slappna av och att öppna sig för en intervjuare. Männen som deltagit i studien är bosatta i olika delar av Sverige och de kommer från olika delar av Bosnien och Hercegovina. De män som jag fick kontakt med var tillmötesgående och ställde gärna upp för en intervju. Vi inledde intervjuen med att de berättade om sina liv före kriget för att på så sätt lätta upp stämningen och därefter kunde jag komma in på de mer personliga frågorna om svåra saker som är relevanta för undersökningen. Det faktum att jag är en kvinna som intervjuat männen i fråga är också intressant att reflektera över. Kan det ha påverkat informanterna under intervjuerna och i sådana fall på vilket sätt? Innan intervjuerna påbörjades förberedde jag mig genom att läsa in bra tips från Muntlig historia samt sunt förnuft och genomtänkta intervjufrågor. Martin Estvall menar att då intervjuaren påbörjar en intervju så måste han ha som inställning att den intervjuade i fråga inte är av ond natur. Att upptäcka denne mans mänsklighet är mer arbetsamt än att demonisera hans omänsklighet, skriver Estvall och fortsätter såväl människor som den värld de lever i förändras och de vi intervjuar kanske kan ångra sig vid ett senare tillfälle 37, vilket är något vi bör ha i åtanke när vi intervjuar och därför inte ha en förutfattad mening. Något som jag tänkte på innan mötet med informanten var att jag inte skulle säga emot informanten och även att informanten skulle få yttra sig på vilket sätt han själv ville, på så sätt skulle dokumentationen bli mindre styrd från min sida. Det är viktigt att som Martin Estvall påpekar visa sympati för att på så sätt få den intervjuade att öppna sig, 37 Martin Estvall, Muntlig Historia, s 60 16
men det gäller att inte bli för känslomässigt involverad. Då finns det en risk att resultaten blir svåra att tolka. 38 Malin Thorn har i Muntlig historia argumenterat för varför en del forskare medvetet valt att använda sig av muntlig historia. De ser det som en strävan att skriva historian mer demokratisk och är därför inte bara en metod i mängden, muntlig historia är ett medvetet val. 39 De nämnda argumenten utgör starka skäl till varför historiker väljer att arbeta med muntlig historia likt den jag valt. De som inom sin forskning väljer att använda sig av muntlig historia har en mer demokratisk syn på historia på så sätt att forskningen sätter människans upplevelser i centrum. Den muntliga historien ger forskarna en möjlighet att ta fram historiska dokument som annars hade kommit att bli glömda. Muntlig historia ger oss ett unikt tillfälle att få prata med människor som har upplevt historiska händelser och den ger alla en möjlighet att få sin historia dokumenterad. Vi får ta del av personliga upplevelser och inte bara de som är skriftliga källor. Forskaren får sin information underifrån och fokus läggs på aktörer i den historiska frågan. Historiska forskningar under 1960-talet var den sociala som poängterade att historien skulle ses nerifrån och upp. Det som kom att uppmärksammas var arbetsklassen, kvinnorna och de etniska minoriteterna. 40 Informanterna kommer att betecknas från bokstav A-F. Anledningen är den som tidigare nämnts det vill säga med omtanke för den intervjuade men även för att svaren ska bli så uppriktiga som möjligt. Vissa delar av intervjuerna är personliga och känsloladdade och något som de intervjuade vill hålla anonymt. Informanternas svenska-kunskaper är relativt goda men deras modersmål är det språk som använts under intervjuerna, det för att de intervjuade inte ska känna några hämningar i sina uttalanden. Samtalen har spelats in och därefter översatts av mig till svenska. 38 Martin Estvall, Muntlig Historia, s 56 39 Thor Malin, Muntlig Historia, (2010) s 41 ff 40 Thor Malin, Muntlig Historia, s 9 17
6. Soldaters minnen av kriget i Bosnien och Hercegovina och mottagandet i Sverige. Kapitlet som behandlas härnäst är resultaten av intervjuerna med männen. Kapitlet är uppbyggt på så sätt att det inleds med den aktuella frågeställningen och de intervjuades tankar och uttalanden under intervjuen. Frågeställnigen följs sedan av en analys som är kopplad till frågeställningen och den muntliga källan. 6.1a Männens minnen från kriget i Bosnien och Hercegovina Samtliga informanter har upplevt mycket under krigstiden. När de tillbads att berätta om sina starkaste minnen visste inte många var de skulle börja. Alla de sex intervjuade menade att det fanns så mycket som hade satt sig starkt i minnet och att det därför var svårt att börja. Det fanns mycket att berätta men här följer en kortare presentation av informanternas beskrivningar. Informant A: Den första månaden i kriget har förblivit det starkaste minnet. Den första månaden kunde jag varken äta eller sova av chocken och rädslan då allt var så overkligt. Andra månaden så insåg jag att det inte fanns någon annan utväg. Positionerna blev då mer synliga och på något vis så tog man sig ur chocken. Jag insåg att jag var tvungen att möta mitt öde. Informant B: Första gången som jag befann mig vid skyttelinjen var ett starkt minne, blodet i ådrorna fryser till när man hör skott och granater som flyger över ens huvud och därefter landar endast några meter bort. Jag kunde inte förstå att det var sant. I en timme gömde jag mig och försökte bearbeta rädslan och chocken över vad som höll på att hända. Jag satt där och granskade geväret och minns att jag i samma stund tänkte att jag aldrig någonsin skulle kunna skjuta en annan människa. Stegvis därefter blev det ens vardag. Allt sker instinktivt för ens egen överlevnad. De ovanstående informanterna kunde noga minnas känslorna som väcktes vid krigets start. De berättade beskrivande och med inlevelse. Informant D: De starkaste minnena är de intensiva strider som pågick från början av augusti till slutet av oktober 1992. Det som satt sig starkt i minnet var att se de första krigsoffren. Anto, min granne som endast var 20 år gammal, blev skjuten vid vår försvarslinje och var krigets första offer. De civila som dog vid frukostbordet var också ett starkt minne, Marko 18 år och Ljubo 40 år gammal. 18
Informant B: Jag minns när en man blev skjuten i sin egen trädgård med hundratals skott över kroppen. Han var som en piltavla full av skott och ena armen var avsliten men trots det så levde han när vi kom fram men endast ett fåtal minuter. Informant C: En specifik händelse som visade på den brutalitet som rådde var då muslimerna skar av öronen på en kroat och därefter hängde de honom på en lyktstolpe. De hade en gång i tiden varit klasskamrater. Informant D beskrev alla de närstående som han förlorade i kriget. Informant E hade mist nära anhöriga i kriget, två farbröder och hans svåger, och dessa minnen var de starkaste. Så här beskriver sedan informant E händelsen med hans svåger: Jag minns när min svåger försvann från försvarslinjen. Under 6 månaders tid visste vi inte om han levde eller inte. Efter 6 månaders konstant oro så fick vi reda på att de funnit en kropp som påstås vara hans och som väntade på att bli identifierad av anhöriga. Vi fick gå till en kammare där de anhörigas saker fanns och se om vi kunde identifiera dem, vilket vi kunde. Därefter fick vi gå in i något som såg ut som en enorm frys där 40-tal kroppar låg uppradade i svarta plastsäckar. Vi kunde direkt identifiera liket även om ansiktet och kroppen hade förmultnat så kände vi igen honom på kläderna och på hans ljusa långa hår. Serberna hade tvingat honom att kriga mot sina egna män. Han hade lyckats fly men strax därpå blev han skjuten. Informant A hade erfarenhet av lägren som upprättades under kriget: Muslimerna förde många till lägret Tarcin och därefter sportska dvorana. Där befann sig cirka 200 soldater. De tvingades till tvångsarbete utan någon som helst mat. De använde oss då de anföll våra egna, vi fick gå i grupper om 20 framför deras anfall. Muslimerna förde oss serber och kroater över minfält och de som försökte fly sin väg dog oftast på fälten. Min bror blev fånge i ett av lägren där han blev slagen. Han tvingades bära säckar med hundra kilo och dessutom springa med dem på ryggen. Stannade han så fick han slag. De som var utsatta för det här fick sällan något vatten även om det var varmt ute. Min bror hade tur som överlevde. 19
Min mor och far blev använda som lockbete av motståndarna för att tvinga våra soldater att ge upp. Även gravida och civila användes som bete. De slogs och misshandlades framför vårt högkvarter så att vi skulle ge upp. 6.1b Analys Männens minnen från kriget i Bosnien och Hercegovina De intervjuade tar med sig många minnen och upplevelser från kriget. Det fanns mycket som de ville berätta men informanterna försökte göra ett urval och beskrev då några av de starkaste minnen från kriget. Något som alla informanterna delgav under intervjuen vad den första tiden i kriget. Somliga minns de hat de kände gentemot sina fiender som tidigare hade varit grannar, vänner och arbetskamrater medan andra minns rädslan och skräcken inför det ofrånkomliga och det gick inte att kontrollera. Informant A och B menar även att det är en chockerande upplevelse när kriget börjar. Det är den egna överlevnadsinstinkten som gör att de på något sätt lyckas ta sig ur chocken. Som informant A beskriver Den första månaden kunde jag varken äta eller sova av chocken och rädslan då allt var så overkligt. Andra månaden så insåg jag att det inte fanns någon annan utväg. Positionerna blev då mer synliga och på något vis så tog man sig ur chocken. Från att ha levt i fred till att helt plötsligt befinna sig mitt uppe i ett krig var en absurd situation. De menade att det var den plötsliga insikten om situationens allvar och vad som kunde komma att ske som var svår att greppa. Efter ett tag såg informanterna att de inte hade någon annan utväg. Informant B menar Stegvis därefter blir det ens vardag. Allt sker instinktivt för ens egen överlevnad. Förutom den första tiden i strid så fick alla soldater som deltog i kriget se många krigsoffer. Några fick se vänner och anhöriga mista livet. Informant Ds starkaste minnen från kriget var att se de första krigsoffren, det var hans granne Anto 20 år som blev skjuten vid försvarslinjen. Informant D sa också att det var ett starkt minne att se de civila offren. Informant B och C minns traumatiska händelser som hände i deras närhet. Att se grannar och vänner dö på vedervärdiga sätt är en obeskrivlig känsla, säger de. Informant B minns när en granne blev skjuten i sin trädgård med hundratals skott och att han fortfarande levde när de kom fram. Informant C berättade om den brutalitet som rådde under kriget mellan nationaliteterna, tidigare klasskompisar som nu utförde 20
hemska handlingar gentemot varandra. När de talade om det kunde jag se att deras blick och tankar försvann iväg. Sanimir Resic analyserar just den här brutaliteten i sin forskning. Han menar att generellt så blev brutaliteten från de stridande parterna värre under kriget och att det inte var sällan som brutala handlingar utfördes som en motreaktion och hämnd på tidigare händelser. Den ökade brutaliteten berodde också på att soldaterna blev avtrubbade. Allt eftersom kriget pågick så ökade även brutaliteten mellan de stridande parterna 41, även den brutaliteten som rådde i Bosnien och Hercegovina under kriget kom att öka under krigets gång. Den ökade brutaliten i kriget mellan parterna kunde också bero på personlig stress och att situationen var mer än de kunde klara av. Likt de soldater som Resic studerat så kände alla informanterna olika grader av rädsla i striderna och det var denna rädsla som sedan påverkade deras handlingar 42, detsamma gällde deras motståndare i kriget. Informant D beskriver hur svårt det var att lämna familjen i Kroatien för att sedan själv återvända till staden Jajce i Bosnien och Hercegovina och ge sig in i strid. Två av informanterna, D och E, har sagt att det är en förfärlig känsla att behöva vara utan sina närstående. I en tid som vi genom deras muntliga källor kan förstå var svår så var avsaknaden av nära anhöriga minst sagt tuff. Informant D beskrev att det var en svår situation med tanke på att han inte visste om det var sista gången har skulle få se fin fru och sina barn. De visste inte heller om deras familjer var i trygghet, eftersom de inte kunde ha kontakt med anhöriga som hade flytt landet. Det innebar att de inte enbart var tvungna att oroa sig över sin överlevnad utan även om familjens. Informant E förlorade nära anhöriga och beskrev om när hans ena farbror blev tillfångatagen. Hans farbror hade förts iväg av serber då han befunnit sig mellan de serbiska och kroatiska skyttegravarna. Farbrodern hade under två veckors tid hållits fången, där han i fångenskapet hade torterats brutalt och till sist dödats. Informant E beskriver händelserna ingående och hans minns mycket detaljerat. Under intervjun så berättar han att händelsen följt honom sedan dess. Han beskriver också om en händelse där hans svåger försvann och ovissheten om var han befann sig. Slutligen fick han vara med och identifiera hans döda kropp. Den informerade säger även att han förmodligen kommer att ha drömmar om identifikationen den kommande kvällen. 41 Sanimir Resic, American Warriors in Vietnam, 245ff 42 Sanimir Resic, America Warriors in Vietnam, s 245 21
Informant A hade fått uppleva de läger som sades vara till för krigsförbrytare och för fångar. Informanten var lyckligtvis släppt efter endast några dagar i lägret men fick bevittna en del under tiden i fångenskap och hade även en bror som blev tillfångatagen. De inlåsta hade tvingats till arbete utan mat och vatten och de var också använda som skydd mot anfallare och tvingade ut på minfält. Informant As bror hade inte samma tur som honom utan fick vara i ett av lägren under en längre tid. 6.2a Informanternas syn på de övriga etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina Före krigsutbrottet Inställningen gentemot de övriga etniska grupperna innan kriget var god enligt samtliga informanter. Informanterna D och E levde i byar som var religiöst homogena innan kriget ofta avgränsades de geografiskt genom floder, berg och skogar. Informanterna D och E konstaterar att det främst var på arbetsplatserna och inom skolan som de umgicks med människor som tillhörde en annan etnisk grupp. Trots det fanns en god inställning och respekt gentemot de andra etniska grupperna och de hade några vänner över de rådande grupperingarna, menar informanterna. De respekterade varandras olikheter och religioner. Informanterna A, C och F levde i byar som var etniskt blandade, men även här fanns det avgränsningar mellan de etniska grupperna. Informanterna A, C och F umgicks med människor från andra etniska grupper även om de till störst del umgicks inom den egna etniska gruppen. Informant B levde i staden Derventa med cirka 30 000 invånare där religionstillhörigheten inte spelade någon större roll. I staden var majoriteten bosniaker, uppdelningen av de etniska grupperna år 2013 är följande 43 % bosniaker, 28% bosnien-kroater och 4% bosnien-serber. 43 Informant B framhåller att han arbetade inom kommunistpartiet och arbetade för att ungdomar med olika etnicitet skulle mötas över de rådande grupperingarna. Han nämner också att hans bror och syster är gifta med bosnienserber. Efter kriget De intervjuade beskriver att det svåraste var att acceptera att de som de intervjuade hade gått i skola med och arbetat med helt plötsligt står och riktar sitt vapen mot dem. 43 Wikipedia.org, Derventa, 2015-02-03 22
Relationerna har kommit att bli mer begränsade då det finns teman som inte går att prata om men människor från de andra etniska grupperna. Informant B: Alla kroater, serber och muslimer som dödade är hatade av mig oavsett nation eller tro. Jag har träffat serber efter kriget som var med och deltog, vi umgås än idag men det finns teman som aldrig berörs under våra samtal så som vad de gjorde under tiden kriget pågick. Informant C och D konstaterar att det är svårare för en människa som upplevt mycket att glömma och förlåta. Informant C: De som upplevt mer kommer att bära hat inom sig. Dem som upplevt mindre kommer att bära mindre hat inom sig. Jag anser att det var media som skapade hat mellan oss. De skapade en rädsla gentemot de andra etniska grupperna för att styret på så sätt kunde skapa avsky och styra människors gärningar och få de att begå hemska brott. Informant D: Jag respekterar alla människor men kan än idag inte förstå att serberna tog vapen som vi hade köpt till vårt gemensamma försvar. Det för att sedan brutalt döda grannar, deras barn, arbetskamrater och därefter förstöra deras egendom. Jag är inte född till att hata men för offrens skull så får jag inte glömma det brott de utförde. Informant E: Även om jag respekterar alla så är jag mer på min vakt. Jag håller mig mest till dem inom den egna etniska gruppen. Inställningen är inte densamma som innan. Somliga vänner från innan har jag ingen kontakt med, de existerar inte för mig. Informant F: Från början var inställningen negativ men allt eftersom så blir man mer accepterande. 6.2b Analys Har informanternas syn på de övriga etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina förändrats i förhållande till hur inställningen var tidigare? Informanternas inställning innan kriget i Bosnien och Hercegovina var god enligt informanterna. Som Nyström nämner så levde människorna till största del homogent på landsbygden och det stämmer överens med informanternas syn. Informanterna D och E menar att de bodde i byar som var homogena enligt de etniska grupperingarna, dvs. 23
bosnien-serber, bosnien-kroater och bosniaker. Även om byarna låg tätt intill varandra så umgicks människorna i störst utsträckning med människor av samma religionstillhörighet. 44 Det fanns en naturlig geografisk indelning menar informanterna D och E som skiljde byarna åt. Informanterna D och E höll sitt umgänge mest till den egna religionstillhörigheten även om de hade några fåtal vänner med annan etnisk grupptillhörighet. Som det nämndes i Empirin så var det främst genom arbetet som de mötte människor av annan religionstillhörighet. Det fanns därmed en del begränsningar i deras umgänge med de övriga etniska grupperna då umgänget främst var av ytlig karaktär. Det fanns också byar som var etniskt blandade likt de byar informanterna A, C och F bodde i, men även här fanns det delar som var enbart bosniakernas, bosnien-serbernas eller bosnien-kroaternas. Det fanns även här en tydlig indelning, informanterna hade vänner inom de andra etniska grupperna men främst inom den egna gruppen. De hade vänner privat och de möttes på arbetsplatserna. Nyström menar vidare att fortfarande var främst i ekonomiska sammanhang som människor av olika religion hade kontakt med varandra, det präglade giftermålsmönster, besöksvanor och kommunikation. 45 Här fanns alltså större möjligheter till umgänge sinsemellan de etniska grupperna än i de homogena byarna. Trots det så höll man sig främst till den egna gruppen. Informant B kom från en staden Derventa där det fanns ett naturligt och ökat umgänge sinsemellan folkgrupperna. Där spelade inte den religiösa tillhörigheten någon avgörande roll för umgänget och vilka som ingick i ens bekantskapskrets. Informant B arbetade dessutom för ökat möte mellan ungdomar från de olika etniska grupperna. Informant B är ett perfekt exempel på sekulariseringens påverkan i städerna. Han umgängeskrets bestod alltså av bosniaker, bosnien-kroater och bosnien-serber. Han nämner också att både hans syster och bror är gifta med serber och lever i så kallade blandäktenskap. Likt det Nyström poängterar så var alltså blandäktenskap, dvs. äktenskap över de etniska gränserna mer vanlig i landets större städer och därför blev nationstillhörigheten avdramatiserad. De kulturella skillnaderna mellan de etniska grupperna i städerna var små det många som kallade sig jugoslaver eller bosnier. Det fanns alltså en kontrast mellan landsbygden och städerna, på landsbygden förändrades inte traditionerna lika lätt. Den etniska och religiösa tillhörigheten var fortfarande stark. 44 Nyström Kerstin, s 180 45 Nyström Kerstin, s 180 24