Socialstyrelsens yttrande över betänkandet (SOU:2001:10) Barn i homosexuella familjer

Socialstyrelsen 2001-06-28 Dnr:00-3808/2001 Justitiedepartementet Socialstyrelsens yttrande över betänkandet (SOU:2001:10) Barn i homosexuella familjer Sammanfattande synpunkter Den huvudsakliga frågan som kommittén enligt direktiven hade att ta ställning till är om homosexuell läggning hos föräldrarna är en sådan omständighet som gör det sakligt motiverat att särbehandla homosexuella i fråga om rättsligt föräldraskap. Kommitténs bedömningar skulle göras på basis av vad som har utretts om förhållandena i fråga om barn i homosexuella familjer och vad som är känt om adoptivbarns särskilda behov. Utgångspunkten skulle vara barnets bästa. Kommittén konstaterar bl.a., efter att ha vägt samman den samlade kunskapen som finns om barn i homosexuella familjer och adopterade barns särskilda behov, att föräldrars sexuella läggning inte synes ha någon betydelse för ett barns förutsättningar att utvecklas gynnsamt. Mot bakgrund av vad som framkommit i forskningen på området anser kommittén att de rättsliga skillnader som finns idag vad gäller homosexuella respektive heterosexuella pars möjligheter att adoptera inte längre är sakligt motiverade och föreslår att registrerade partner, i likhet med makar, ska ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Socialstyrelsen anser att de forskningsresultat som redovisas inte är tillräckliga för att ligga till grund för alla de ställningstaganden som kommittén gör. Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger bl.a. brister i redovisningen av underlaget för forskningsöversikten om barn i homosexuella familjer och det sätt på vilket databassökningar genomförts, brister i studiernas representativitet och brister i det vetenskapliga underlaget om riskfyllda kombinationseffekter. Kommittén drar också generaliserande slutsatser från forskningsunderlaget trots vetskap om att detta inte är representativt. Socialstyrelsen kan därför inte tillstyrka förslaget om att registrerade partner ska ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Styrelsen kan på motsvarande grunder inte tillstyrka förslaget att lesbiska kvinnor som har registrerat partnerskap eller lever i ett samboförhållande ska ges möjlighet att erhålla assisterad befruktning. Socialstyrelsen kan inte heller tillstyrka förslaget om moderskapspresumtion i 1 a kap. 1 FB. Socialstyrelsen har inte något att erinra mot att en möjlighet införs för en registrerad partner att styvbarnsadoptera den andre partnerns biologiska barn 1

förutsatt att faderskapet är fastställt och att en adoption bedöms vara till barnets bästa. Socialstyrelsen föreslår att bestämmelserna i föräldrabalken ändras så att en möjlighet införs för en icke biologisk förälder att i vissa fall gemensamt med den biologiska föräldern kunna vara vårdnadshavare för ett barn. Socialstyrelsen föreslår vidare att adoptionslagstiftningen ses över i ett större perspektiv. Allmänt Att få adoptera barn är inte en mänsklig rättighet, vare sig för heterosexuella eller homosexuella par. Utgångspunkten vid beslut om adoption måste vara samhällets ansvar att tillgodose barnets intresse utifrån adoptivbarnets speciella behov. Enligt Socialstyrelsens uppfattning har dock kommittén inte tillräckligt beaktat frågan ur ett barnperspektiv. Socialstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att homosexuella, likaväl som heterosexuella, föräldrar kan ge barn en god omvårdnad. Frågan är snarare vilken betydelse det har för ett barn att adopteras av två personer av samma kön. Gemensam adoption nligt direktiven skulle kommittén bl.a. ta ställning till om de rättsliga skillnader som idag finns mellan homosexuella och heterosexuella par ifråga om möjligheten att adoptera är sakligt motiverade. Mot bakgrund av den samlade forskningen - kommittén konstaterar bl.a. att föräldrars sexuella läggning inte synes ha någon betydelse för ett barns förutsättningar att utvecklas gynnsamt - anser kommittén att de rättsliga skillnader som idag finns, inte är sakligt motiverade och att registrerade partner därför ska ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Enligt kommittén är det föräldrarnas förmåga att förmedla trygghet, gemenskap och samhörighet som är avgörande för barnets möjligheter att bygga upp en stabil identitet. Enligt Socialstyrelsens uppfattning är kvaliteten och relevansen i det vetenskapliga underlaget av stor betydelse för de slutsatser som dras. Socialstyrelsen anser att det inte finns tillräcklig vetenskaplig grund för de slutsatser som kommittén drar av den redovisade forskningen och kan därför inte tillstyrka förslaget. Som vetenskapligt underlag för sina ställningstaganden har kommittén använt material från i huvudsak tre separata forskningsområden, forskning om barn i homosexuella familjer, forskning om barn som tillkommit genom insemination samt forskning om adoptivbarn. Mest omfattande är underlagsmaterialet beträffande forskning om barn i homosexuella familjer. Underlaget har här bestått av en uppdatering av en tidigare forskningsöversikt genomförd för Folkhälsoinstitutet, material som framkommit genom sökning i internationella databaser, samt fyra särskilda svenska studier som genomförts på kommitténs uppdrag. En av dessa studier handlar om den svenska befolkningens inställning till homosexuellas möjligheter att få adoptera barn. 2

Vad gäller forskning om barn som tillkommit genom insemination i en lesbisk relation redovisas sex studier. Även här finns begränsade erfarenheter och därmed också begränsad forskning. Barnen har inte kunnat följas in i puberteten. Forskning om adoptivbarn har av kommittén inte ägnats lika stor uppmärksamhet som barn i homosexuella familjer. Beträffande den internationellt mer omfattande adoptionsforskningen har kommittén inte låtit genomföra någon forskningsöversikt, vilket heller inte ingick i uppdraget. Kommittén redovisar huvudsakligen svensk forskning, varav ca 40 procent av referenserna publicerats före 1990. Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger det inte någon balans mellan det material som kommittén redovisar om barn i homosexuella familjer och om adopterade barn. Socialstyrelsen har i remissarbetet inhämtat yttrande från docent Dagmar Lagerberg, medlem av Socialstyrelsens vetenskapliga råd. Yttrandet är bilagt i sin helhet. Socialstyrelsen vill särskilt framhålla följande synpunkter: 1. Brister i redovisningen av underlaget för forskningsöversikten om barn i homosexuella familjer och hur databassökningar genomförts. När forskningens omfattning ökar, uppmärksammas alltmer betydelsen av att arbetet med forskning/kunskapsöversikter genomförs på ett systematiskt sätt, att databassökningar och andra sökförfaranden som syftar till att få fram all relevant primärforskning redovisas på ett tydligt sätt, att kriterier för att inkludera/exkludera studier redovisas m.m. Det kan även finnas skäl att i forskningsöversikter ta hänsyn till att "önskvärda" resultat har lättare att finna publiceringsmöjligheter, s.k. publiceringsbias. I dessa avseenden finns enligt Socialstyrelsens uppfattning brister i kommitténs underlag. På grund av otydligheter vad gäller forskningsöversiktens och sökningarnas genomförande är det svårt att bedöma sannolikheten för att mer ingående information om principerna för sammanställningen av forskningsunderlaget och mer omfattande databassökningar hade resulterat i mindre entydiga resultat vad gäller uppväxtförhållanden m.m. för barn i homosexuella familjer, Emellertid är det ytterst osannolikt att kommittén har fog för sitt påstående "På så sätt har kommittén tagit del av samtliga tillgängliga referenser på området" (sid. 210). 2. Studiernas representativitet Helt korrekt framhålls svårigheterna att studera representativa urval av gruppen barn i homosexuella familjer. Det har därför blivit en vedertagen vetenskaplig metod att söka nå den relevanta gruppen genom kontakter med organisationer som företräder homosexuella, genom annonsering efter studieobjekt m.m. Just det faktum att det handlar om en i stor utsträckning dold grupp innebär emellertid att denna urvalsmetod inte kan ses som optimal ur representativitetssynpunkt. Den dolda populationen homosexuella föräldrar består alltså av minst två grupper där man inte kan utesluta vissa olikheter; dels de som anmäler sig självmant; dels de som väljer att inte delta. Det är säkert sant att deltagarna inte behöver vara särskilt ovanliga eller annorlunda än ickedeltagarna, men man kan ändå inte komma förbi slutsatsen att deltagarna endast representerar sig själva och att resultaten inte kan generaliseras till hela gruppen, vilket kommittén också framhåller. Om detta medför att de personer som studeras såväl i internationella som här redovisade svenska studier lever 3

under mer gynnsamma förhållanden och har en större öppenhet kring de problem som ev. kan uppstå för barnen, kan man inte veta. Vad gäller representativitetsoch bortfallsfrågor generellt i forskningssammanhang brukar bedömningen dock vara att den grupp som undersöks kan skilja sig från bortfallet i viktiga avseenden. Det finns därför risk att kommittén positivt övertolkat undersökningarnas resultat. 3. Brister i det vetenskapliga underlaget om riskfyllda kombinationseffekter Forskning kring barn i homosexuella familjer och adopterade barn sker i huvudsak som separata forskningsområden. Den forskning som redovisas om barn till homosexuella gäller i huvudsak barn som tillkommit i ett tidigare heterosexuellt förhållande och där barnet redan har en relation till den ene parten eller båda. Denna forskning är därför mindre relevant när det gäller utlandsadopterade barn, eftersom deras situation knappast är jämförbara. Adoptivbarns situation skiljer sig också från andra barns. Det utlandsadopterade barnet saknar relation till adoptivföräldrarna. Många av dessa barn har flera tidigare separationer bakom sig. Det är tveksamt om dessa olika kunskapsunderlag kan slås samman och generaliseras till "gemensam" kunskap om utlandsadoption i homosexuella familjer. Den sammanlagda effekten av faktorn "adoption" och faktorn "homosexuell familj" kan vara större än summan av dessa faktorers effekter var för sig. Faktorerna kan interagera så att nya oväntade effekter uppkommer. Med tanke på detta är det osäkert om forskningsresultat som gäller antingen adoption eller (biologiska ) barn till homosexuella, kan genera-liseras till att gälla utlandsadoption i homosexuella familjer. Trots att kommittén själv konstaterar att resultaten från den samlade forskningen inte är representativt, generaliserar kommittén utifrån materialet, vilket Socialstyrelsen finner anmärkningsvärt. Kommittén redovisar olika studier om andelen adoptivbarn inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP Stockholms län) och om andelen adoptivbarn inskrivna vid hem för dygnsvård. Andelen tonåringar är signifikant högre bland de adopterade barnen än i patientgruppen i stort, även om gruppen utlandsadopterade adoptivbarn 0-20 år inte varit överrepresenterade inom barnoch ungdomspsykiatrin i Stockholms län under de senaste fyra åren. Bland tonåringarna finns också en tydlig tendens till att de adopterade fått fler behandlingstimmar och haft längre behandlingskontakter än genomsnittet. Studier visar också att adopterade utlandsfödda tonåringar inte bara är överrepresenterade inom 12-hemsvården utan även inom samtliga placeringar på hem för dygnsvård. Utfallen av dessa studier tonas ner. Enligt Socialstyrelsens mening borde kommittén i större utsträckning ha beaktat vad olika experter i kommittén anfört i särskilda yttranden, som t.ex. Ulla Fredriksson m.fl. sid. 426 och Per Arne Håkansson sid. 446. Kommittén tonar ner andra forskningsresultat som t.ex. de erfarenheter som barn och ungdomar med homosexuella föräldrar redovisar om sin rädsla att vara avvikande och annorlunda. Kommittén vidgår att barn till homosexuella föräldrar kan uppleva problem relaterade till föräldrarnas sexuella läggning och att sådana problem kan medföra en tillfällig eller mer långvarig psykisk belastning, men förringar detta och ser det som något övergående. Kommittén anför att barn, som växer upp i familjer där det finns starka positiva känslomässiga band mellan barnen och föräldrarna, har goda förutsättningar att klara av svårigheter och 4

problem oavsett vad dessa beror på. Socialstyrelsen anser dock att kärleksfulla föräldrar och deras goda relationer till barnet inte genomgående kan tas för givet som en kompensation för upplevelse av annorlundaskap och otrygghet som barn och ungdomar gett uttryck för och som redovisas för i betänkandet. Barns och ungdomars upplevelser måste beaktas och respekteras. Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser Socialstyrelsen att, utifrån beaktande av barnets bästa, det inte finns tillräcklig vetenskaplig grund för att tillstyrka en ändring av nuvarande lagstiftning. Om riksdagen ändå beslutar att registrerade partner gemensamt ska ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar, vill Socialstyrelsen framhålla vikten av att tydlig vägledning ges i förarbetena om, och i så fall på vilket sätt, det förhållande att de presumtiva föräldrarna är av samma kön ska vägas in i en prövning. Styvbarnsadoption och särskilt förordnade vårdnadshavare Kommittén anför att barn har ett sämre rättsligt skydd i en familj där endast den ene föräldern är vårdnadshavare, såväl under den tid "föräldrarna" lever tillsammans som för det fall de separerar eller en av dem går bort. Kommittén föreslår därför att registrerade partner, ska ges samma möjlighet som gifta par att adoptera den andra partnerns barn. Även adopterade barn föreslås komma i fråga för styvbarnsadoption. Socialstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att det som regel får anses vara till barnets fördel att det finns två rättsliga företrädare som har ansvaret för barnet. De praktiska, sociala och psykologiska problem som kommittén pekar på med att den samboende, icke-biologiska "föräldern" inte har vårdnadsansvar, gäller, som kommittén också skriver, i såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden. Något alternativ till styvbarnsadoption för att tillförsäkra barnet två rättsliga företrädare för kommittén inte fram. En möjlighet som över huvud taget inte diskuteras i betänkandet, är att låta den icke vårdnadshavande "föräldern" gemensamt med den biologiska föräldern få vårdnaden om barnet. På så sätt får barnet två rättsliga företrädare med ansvar för barnet. Socialstyrelsen föreslår att en bestämmelse med denna innebörd införs i föräldrabalken. En särskilt förordnad vårdnadshavare har idag ingen underhållskyldighet gentemot det barn som han/hon blivit förordnad som vårdnadshavare för. Styrelsen anser därför att vårdnaden i de föreslagna fallen bör kombineras med underhållskyldighet. Styrelsen anser att den närmare utformningen av dessa förslag bör överlämnas till den av regeringen aviserade översynen av vårdnadslagstiftningen. Socialstyrelsen anser att det i vissa fall kan vara till barnets bästa att bli styvbarnsadopterat av en biologisk förälders registrerade partner och har därför inte något att invända mot förslaget att en sådan möjlighet införs om en adoption bedöms vara till barnets bästa. Utgångspunkten i dessa fall är att det redan föreligger en relation mellan barnet och adoptanten. Enligt Socialstyrelsen är en ytterligare förutsättningar för en sådan adoption att den avser den andre partnerns biologiska barn och att faderskapet är fastställt. För att reglerna om att registrerade partner inte gemensamt får adoptera inte ska kunna kringgås, anser Socialstyrelsen att möjligheten inte bör omfatta tidigare adopterade barn. Om inte villkoret ställs att faderskapet ska vara fastställt, öppnas en möjlighet för modern att inte medverka till att detta sker. 5

Styrelsen har inte något att invända mot förslaget att homosexuella par gemensamt kan utses till vårdnadshavare för ett barn som ingen av dem är förälder till. Assisterad befruktning Kommittén skulle, om den fann att de rättsliga skillnaderna borde tas bort när det gäller adoption, pröva om de kvinnor som lever tillsamman i ett homosexuellt parförhållande bör ges möjlighet till assisterad befruktning. Kommittén anser att den samlade forskningen visar att ett barns utvecklingsmöjligheter är lika goda i en homosexuell familjebildning som i en heterosexuell. Kommittén anser att det därför inte finns någon anledning att utesluta ett par från möjligheten att erhålla assisterad befruktning enbart på den grunden att de är av samma kön. Socialstyrelsens tidigare anförda invändningar mot de slutsatser som kommittén drar av den redovisade forskningen, gäller till viss del även förslaget att ge homosexuella kvinnor i ett parförhållanden möjlighet till assisterad befruktning. I båda fallen handlar det om att tillskapa ett föräldraskap med två föräldrar av samma kön. Socialstyrelsen anser att det inte finns tillräcklig vetenskaplig grund för kommitténs förslag och kan därför inte tillstyrka det. Det finns bara ett fåtal studier om barn som har tillkommit genom insemination i lesbiska förhållanden. Dessa studier handlar små barn. Barnens utveckling på längre sikt är okänd. Att ha tillkommit genom insemination och växa upp i en familj som kan anses skilja sig från andra, kan innebära en extra utsatthet. Även om situationen för dessa barn inte är densamma som för adopterade barn, bör de uppfattningar som adopterade barn gett uttryck för om ett "dubbelt" annorlundaskap, ändå beaktas och respekteras. Den rättsliga regleringen av moderskapet vid insemination Kommittén föreslår att ett nytt kapitel, kap. 1 a, införs i föräldrabalken, Om moderskap till barn. Socialstyrelsen har i det föregående avstyrkt förslaget om en möjlighet till insemination för lesbiska par. Om en sådan möjlighet ändå kommer att införas anser Socialstyrelsen att lagförslaget om moderskapspresumtion i dessa fall har allvarliga brister och att det måste få en annorlunda utformning. Bestämmelsen i 1 kap. 1 FB, dvs. att den äkta mannen presumeras vara barnets biologiska far när föräldrarna är gifta har stått som förebild när det gällt utformningen av bestämmelsen om en moderskapspresumtion. I det alldeles övervägande antalet fall leder faderskapspresumtionsregeln emellertid till ett materiellt riktigt resultat (jfr. prop. 1975/76:170, s. 132), vilket är orsaken till regelns utformning. Vid den föreslagna moderskapspresum-tionen enligt 1 a kap. 1 FB. överensstämmer det presumerade moderska-pet däremot aldrig med det biologiska ursprunget. Det är därför orimligt att reglera föräldraskapet för två kvinnor genom en sådan presumtion som kommittén föreslår. Det är inte rimligt att kopiera en lagstiftning från ett område till ett annat som får till resultat att barnets rätt om sitt ursprung i vissa fall kan omintetgöras. Om t.ex. en kvinna, som är registrerad partner efter samlag föder ett barn, presumeras hennes partner vara "rättslig mor" till detta barn. Någon skyldighet, eller ens möjlighet, för socialnämnden att fastställa faderskapet till detta barn föreligger inte då moderns partner enligt 1 a kap. 1 FB presumeras vara mor. 6

Då något faderskap inte fastställs, kan det innebära att barnet inte får vetskap om vem som är dess biologiske far. Det medför också att barnets rätt till kunskap om sitt ursprung och det egna genetiska arvet beskärs, liksom även möjlighet till kontakt med fadern. Denne, i sin tur, betas sina möjligheter att få fungera som far. Socialstyrelsen vill i detta sammanhang peka på barns rätt till sitt ursprung. Betydelsen av kunskap om sitt ursprung är idag knappast ifrågasatt och frågan har fått alltmer omfattande uppmärksamhet. Delvis kan den ökade uppmärksamheten förklaras av FN:s konvention om barnets rättigheter som i artikel 7 slår fast att barnet har rätt till vetskap om sina föräldrar. Barnets rätt till kunskap om sina föräldrar enligt konventionen innebär en rätt till kunskap om biologiskt ursprung i de fall de biologiska föräldrarna inte är desamma som de juridiska. Detta har också kommit till uttryck i den svenska lagstiftningen sedan lång tid tillbaka. Socialstyrelsen kan därför inte tillstyrka ett förslag som i vissa fall omintetgör barns rätt till kunskap om sitt ursprung. Också det föreslagna kapitlet (2 a kap. FB) om socialnämnds medverkan vid fastställande av moderskap har kopierats från ett motsvarande kapitel (2 kap. FB) om socialnämnds medverkan vid faderskapsfastställelse, utan att situationerna har så stora likheter med varandra. Socialstyrelsen anser att om insemination av lesbiska kvinnor ändå kommer att tillåtas måste frågan om hur det rättsliga föräldraskapet skall regleras få en lösning som är anpassad efter just denna situation. Översyn av adoptionslagstiftningen Socialstyrelsen anser att adoptionslagstiftningen bör ses över i sin helhet i syfte att kartlägga om lagstiftningen uppfyller de krav på barnperspektiv som vi har idag och om den bygger på den kunskap om adoptivbarn och deras erfarenheter som vi har tillägnat oss. Det kan även finnas anledning att se över samhällets stöd till adoptivföräldrar. Behov av ytterligare forskning Socialstyrelsen anser att ytterligare forskning behövs, t.ex. bör liknande studier och översikter som presenteras rörande barn till homosexuella göras även beträffande adoptivbarn. Eftersom det i vissa delstater i USA är möjligt för homosexuella par att adoptera gemensamt, kan forskningsresultat därifrån förväntas som kan bidra till bättre kunskap inom detta området. Man måste dock vara medveten om att forskningen inte kan ge ett slutligt/entydigt svar på vilka konsekvenser en adoption av två föräldrar av samma kön kan medföra för ett barn. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Kerstin Wigzell. I den slutliga handläggningen har deltagit överdirektörerna Nina Rehnqvist och Lars Pettersson och chefsjuristen Kristina Widgren. Avdelningsdirektören Suzanne Julin har varit föredragande. Enligt Socialstyrelsens beslut Suzanne Julin 7

Underlag till Socialstyrelsens remissvar över betänkandet Barn i homosexuella familjer (2001:10) i huvudsak forskningsdelen. Dagmar Lagerberg 2001-06-11 För uppdragets fullgörande har jag gått igenom kommitténs betänkande SOU 2001:10 del A och B, Folkhälsoinstitutets rapport 1997:23 samt resultaten av två litteratursökningar i PubMed och PsycINFO. Uppdraget redovisas under följande punkter: 1. Kommitténs urval av studier om barn i homosexuella familjer, barn som tillkommit genom insemination samt adoptivbarn. 2. Metodfrågor. 3. Hur väl underbyggda är kommitténs slutsatser? 4. Behov av ytterligare forskning. 5. Har kommittén i sitt arbete i fösta hand låtit sig vägledas av principen om barnets bästa? 6. Avslutande synpunkter och sammanfattning. 1. Kommitténs urval av studier om barn i homosexuella famil-jer, barn som tillkommit genom insemination samt adoptivbarn Barn i homosexuella familjer Kommittén har uppdragit åt forskaren Sune Innala att uppdatera den översikt som tidigare sammanställts av Innala och Ernulf (Folkhälsoinstitutet rapport 1997:23). Uppdateringen ingår som bilaga 1 i betänkandets del B. All litteratur används inte lika mycket i bilaga 1. Bilagan stödjer sig till ganska stor del på ett mindre antal "kardinalreferenser" som förekommer i huvudrubriker flera gånger, nämligen Brewaeys m. fl. 1997 (3 gånger), Flaks m. fl. 1995 (3 gånger), Golombok m. fl. 1983 (6 gånger), Golombok m. fl. 1997 (5 gånger), Green 1978 (3 gånger), Green m. fl. 1986 (5 gånger), Mandel & Hotvedt 1980 (3 gånger). I referenslistan återfinns även arbeten som inte nämnts i bilagetexten. Kommittén har sökt i olika större internationella databaser på ett antal sökord. Avslutningsvis framhålls (del A, sid. 210): "På så sätt har kommittén tagit del av samtliga tillgängliga referenser på området." Kommentar: Det är i praktiken omöjligt att ta del av "samtliga" tillgängliga referenser. Antalet är alltför stort och nya tillkommer ständigt. Man får därför vara glad om man lyckas få ett någorlunda rättvisande urval. Praxis är att namnen på genomsökta databaser anges i en forskningsöversikt. Läsaren måste kunna veta om urvalet är systematiskt, 8

dvs. på ett någorlunda heltäckande sätt lyckats fånga in ämnesområdet. Kommittén har dock inte angivit vilka databaser som genomsökts, t.ex. ERIC (Educational Resources Information Center), Medline (PubMed), PsycINFO, Psychlit eller Libris. Kanske användes en eller flera av dessa, men det framgår inte av betänkandet. Urvalet av litteratur till forskningsöversikten i Folkhälsoinstitutets rapport 1997:23 är ospecificerat. Till grund för urvalet har legat de i och för sig talrika arbeten som Innala och Ernulf haft tillgång till i sitt forskningsbibliotek år 1990. Innala och Ernulf uppdaterade sedan materialet successivt, ofta för att bistå domstolar som velat ha svar på frågor i vårdnadstvister och adoptionsärenden. Översikten uppges basera sig på ca 100 vetenskapliga rapporter. "Vi har helt enkelt redogjort för de vetenskapliga artiklar som vi har haft till hands", säger Innala som svar på en fråga (Folkhälsoinstitutet 1997:23, sid. 15). Av betänkandets del B, bilaga 1, framgår inte heller hur urvalet gjorts. En del av arbetena i forskningsöversikterna är relativt gamla. Referenslistan till bilaga B upptar 80 arbeten, varav 46 (57.5 %) tillkommit före 1990. Av de 102 arbetena i A-delens referenslista (sid. 455-461) har 45 tillkommit före 1990 (44.1 %). En uppdatering med tanke på nyare litteratur hade varit önskvärd. För att jämföra urvalen i betänkandet med ett annat möjligt urval gjorde jag (DL, maj 2001) en sökning i databasen PubMed på sökorden "children AND (adopt* OR parent*) AND (homosex* OR lesbian OR gay)". Sökningen gav 360 referenser som gicks igenom med avseende på sammanfattningar och titlar, varvid 68 befanns beröra det aktuella området. Av dessa 68 arbeten hade 23 (33.8 %) tillkommit före 1990. Dessutom erhölls genom Socialstyrelsens försorg ett sökresultat från databasen PsycINFO om 15 referenser från perioden 1991-2000. Överensstämmelse mellan de 68 arbetena från PubMed, de 15 från PsycINFO och referenslistorna till betänkandets A-del och/eller bilaga 1: Åtta av de 68 arbetena publicerades 2000-2001 och kan eventuellt vara alltför nya för att ha kommit med i betänkandet. Nitton av de 68 återfinns även i betänkandet. Om man dessutom medräknar alla referenser som härrör från en forskare eller forskargrupp som även uppmärksammats i betänkandet, råder överensstämmelse i 30 fall. För 38 arbeten gäller alltså att de inte nämnts av kommittén i referenslistorna till A-delen eller bilaga 1. Inget av de 15 arbetena från PsycINFO återfinns i referenslistorna till betänkandets A-del eller bilaga 1. Fyra eller eventuellt 5 arbeten härrör dock från en forskare/forskargrupp som uppmärksammats också i betänkandet. Osäkerheten huruvida det rör sig om 4 eller 5 arbeten beror på att kommittén i A-delens referenslista inte har tagit med författarnas förnamnsinitialer. Tillför de nya referenserna någon ny kunskap eller bekräftar de kommitténs slutsatser? Denna fråga är svår att besvara med den begränsade tid som stått till buds. Det framgår dock att de nya referenserna i stort sett bekräftar kommitténs slutsatser (se dock Verhulst m. fl. nedan). Inget större nyare projekt tycks ha förbigåtts med undantag av Verhulst m. fl. (1997) och 9

"the Toronto Lesbian Family Study" (Dundas & Kaufman 2000). Det senare projektet är möjligen nystartat. Där undersöktes 27 lesbiska mödrar med standardiserade instrument. Efter vad man kan bedöma av sammanfattningen var dessa mödrars psykiska hälsa inte sämre än andra mödrars, och forskarna betecknar dem som en primärt stark grupp. Verhulst m. fl. (1997) kunde inte finna att det innebar någon risk för beteendeproblem hos barn att växa upp i en lesbisk familj. Att växa upp med en ensamstående förälder innebar enligt författarna risk enbart på grund av de konflikter som lett till att föräldern blivit ensamstående. Däremot är det en risksituation att växa upp som utlandsadopterat barn, i synnerhet om adoptivföräldern är ensamstående. De krav som ställs på adoptivföräldrar är större och svårare än de som ställs på biologiska föräldrar, enligt författarna (sammanfattning). Inte heller de 15 referenserna från PsycINFO ger anledning till någon annan slutsats än att barn till homosexuella och lesbiska föräldrar utvecklas på i stort sett samma sätt som andra barn och att hetero- och homosexuella/lesbiska föräldrar erbjuder sina barn lika god omsorg som andra föräldrar (med reservation för eventuella representativitetsproblem, se nedan). En studie från PsycINFO jämförde homosexuella män som velat bli föräldrar genom adoption med sådana som inte velat detta (Angel 1999). De som ville adoptera hade bl.a. bättre ekonomi och var mer stabila i sin relation. Dock svarade mindre än hälften av paren i båda grupperna, varför resultatet är osäkert. Barn som tillkommit genom insemination Beträffande barn som tillkommit genom insemination i en lesbisk relation redovisar kommittén sex studier. Fyra gällde barn som fötts efter privat insemination (11-30 familjer). Tre studier var kvantitativa och använde heterosexuella föräldrapar som jämförelsegrupp. En av studierna använde också en kontrollgrupp av ensamstående heterosexuella mödrar. Den fjärde studien saknade kontrollgrupp. I denna gjordes djupintervjuer med fem lesbiska par och deras barn. De femte och sjätte studierna gällde barn som tillkommit genom insemination på klinik i Belgien och USA med anonyma donatorer. Resultaten är samstämmiga i att i stort sett inga signifikanta skillnader kunnat påvisas mellan barngrupperna i fråga om psykologisk eller social utveckling. Det bör dock understrykas att forskningen är relativt ung och att barnen endast följts till maximalt 8 års ålder. En jämförelse med litteratursökningarna i PubMed och PsycINFO ger vid handen att kommittén tycks ha gjort ett adekvat urval. Generellt gäller att arbeten som inte finns med i betänkandet men förekommer i databaserna kan vara andra verk av en forskare/forskargrupp som nämns i betänkandet, översikts- eller handböcker, resonerande artiklar eller attitydstudier. Adoptivbarn Beträffande adoptivbarn och adoptivföräldrar har kommittén inte låtit genomföra någon särskild forskningsöversikt. Ingen sökning tycks ha skett i internationella databaser. Tillgänglig forskning redovisas i stället i ett 20-sidigt avsnitt i betänkandets A-del, kapitel 5 (sid. 128-147). Vidare behandlas "Adoptivbarns särskilda behov" i kapitel 13 (sid. 306-315). 10

Avsnitten om adoptivbarnsforskning åberopar sig på sammanlagt 25 referenser (inte helt klart på grund av litet olika årtalsuppgifter), av vilka 9 (36 %) är tillkomna före 1990. Den forskning som refereras är framför allt svensk, i någon mån norsk. Särskilt åberopar sig kommittén på arbeten av Cederblad m. fl. (1994), Gardell (1979) och Irhammar (1997). Saknas gör t.ex. den svenske forskaren Lemm Proos studier av indiska adoptivflickor som uppvisat tidigare pubertetsutveckling än både svenska (ca 1.5 år tidigare) och indiska flickor. Detta har påverkat deras slutlängd så att de blivit kortare än andra flickor och kan också innebära social och emotionell på-frestning (Proos m. fl. 1991a, 1991b, 1993). Enligt en svensk studie av Cederblad (refererad i Folkhälsoinstitutet 1997:23) löpte adoptivbarn i Skåne och Östergötlands län högre risk än andra barn för att få kontakt med barnpsykiatrin. I förhållande till adoptiv-barnens andel av befolkningen kom ungefär dubbelt så många som förväntat till barnpsykiatrin. I syfte att ta reda på hur situationen är i dag lät kom-mittén insamla statistik från den öppna barnpsykiatrin (PBU) i Stockholms län. Bland de avslutade ärenden som registrerats under de senaste fyra åren utgjorde utlandsfödda adoptivbarn 1.3 %, medan andelen utlandsfödda adoptivbarn under samma period var 1.1 % av alla barn i Stockholms län (0-20 år). Kommittén drar slutsatsen att någon överrepresentation inte förelig-ger. Å andra sidan har en pågående studie vid Socialstyrelsen funnit att ad-optivbarn i åldern 13-16 år är överrepresenterade i placeringar i fosterhem, hem för vård eller boende och 12-hem (del A, sid. 145-146). I jämförelse med andra placerade tonåringar hade adoptivbarnen oftare en psykisk diagnos och deras problem kunde inte enkelt kopplas till brister i hemmiljön. Man bör dock minnas att det endast var 0.7 % av alla adopterade tonåringar som placerades i dygnsvård (Vinnerljung 1999). 2. Metodfrågor Allmänt I detta avsnitt granskas hur kommittén ställt sig till vetenskapliga metodproblem med avseende på urval, bortfall, kontrollgrupper och statistisk signifikans. Urval Kommittén anför att homosexuella familjer är en s.k. dold population där det saknas urvalsram för ett slumpmässigt urval. Den deltagande gruppen kan därför inte antas vara representativ för hela populationen och kan inte generaliseras till denna. Forskarna har fått finna sina deltagare på annat sätt än genom slumpurval från en känd population. Man har t.ex. sökt deltagare genom lokala intresseorganisationer för homosexuella, annonser i lokal- och rikspress, affischering eller flygblad. Kommittén ställer sig bakom den uppfattning som forskare på området brukar ha att studierna ändå kan ge en god bild av hur situationen kan vara för barn i homosexuella familjer (del A, sid. 217). Vid kvalitativa studier görs i stället s.k. strategiska urval, där representativitet inte eftersträvas. Viktigt är i stället att materialet är så varierat som möjligt för att olika teman skall kunna friläggas. Även här används uppsökande metoder, t.ex. intresseorganisationer, annonser och flygblad. Slutligen förekommer s.k. snöbollsurval (kedjeurval, nätverksurval) där respondenterna själva hänvisar till vänner och bekanta som kan tänka sig att delta i studierna. Att man inte kan få representativa urval är en klar brist som kommittén dock inte kan lastas för. Såväl svenska som internationella studier tillämpar samma metod (dvs. att söka efter frivilliga deltagare). 11

Emellertid måste invändningar resas mot det sätt på vilket kommittén tolkat de resultat som framkommit med den använda metoden. Att i en kvantitativ studie rikta sig till självanmälda deltagare innebär en klar risk för att viktiga uppgifter om den relevanta gruppen inte kommer med. Möjligheten finns att deltagarna är mer kompetenta/resursstarka eller har en bättre situation än de som väljer att inte delta eller inte nås av forskarnas kontaktförsök. Det kan också vara så att deltagarna har ett speciellt engagemang som skiljer dem från andra. Så t.ex. rekryterades de flesta deltagarna i kommittén egen Linköpingsstudie via RFSL (RFSL:s hemsida eller blanketter som delades ut vid aktiviteter med bl.a. RFSL som arrangör), trots att man också annonserat i Land, ICA-kuriren, Expressen, Dagens Nyheter och QX. I kommitténs Stockholmsstudie annonserade man också i Land, ICA-kuriren, Expressen, Dagens Nyheter, QX samt på RFSL:s hemsida. Det framgår dock inte hur många av deltagarna som rekryterades via RFSL eller på annat sätt. En möjlig hypotes är att homosexuella som väljer att delta i en studie efter att ha läst en annons i Land eller ICA-kuriren skiljer sig från deltagare som rekryteras genom RFSL. Den dolda populationen homosexuella föräldrar består alltså av minst två grupper där man inte kan utesluta vissa olikheter: dels de som anmäler sig självmant som deltagare, dels de som väljer att inte delta eller som överhuvudtaget inte uppmärksammar uppmaningarna om deltagande. Det är säkert sant att deltagarna inte behöver vara särskilt ovanliga eller annorlunda än ickedeltagarna, men man kan ändå inte komma förbi slutsatsen att delta-garna endast representerar sig själva och att resultaten inte kan generaliseras till hela gruppen (vilket också framhålls av kommittén). Trots dessa erkännanden är det som om kommittén ofta glömde bort att dra de relevanta slutsatserna av dem. I överväganden och resonemang sker ibland en glidning som innebär att kommittén helt enkelt resonerar som om resultaten vore representativa för alla homosexuella föräldrar och deras barn. Exempel: del A, sid. 305-306: Forskningen om barn i homosexuella familjer såväl de utländska som de svenska studierna har utförts med de vedertagna undersöknings- och urvalsmetoder som brukar tillämpas vid studier av dolda populationer och uppfyller de vetenskapliga krav som ställs på sådan forskning för att den skall betraktas som tillförlitlig. Den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar har utvecklats psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Del A, sid. 333-334: Traditionellt har inställningen varit den att det är bäst för barnet att ha föräldrar av olika kön. Men de utredningar som kommittén har tagit del av och låtit genomföra visar att ett barns utvecklingsmöjligheter är lika goda i en homosexuell familjebildning som i en heterosexuell familjebildning. För att ett barn skall utvecklas väl spelar det alltså ingen roll om föräldrarna är av olika eller samma kön. Kommentar: att metoderna är vedertagna betyder inte att de är de mest tillförlitliga. Det betyder endast att man är hänvisad till att använda dessa metoder då det inte finns några möjligheter till representativa urval. Man kan därför inte utan reservationer slå fast vad "den samlade forskningen" visar. Det är sant att de refererade studierna i regel är välgjorda och sällan kan påvisa skillnader mellan de studerade barngrupperna, men studiernas begränsningar måste observeras. Detta har helt fallit bort i ovanstående citat från sid. 333-334. 12

Bortfall Bortfall kan snedvrida ett resultat i både positiv och negativ riktning. Interventionsstudier tyder exempelvis på att insatserna lyckas bättre när bortfallet är större, dvs. utfallet blir gott för dem som stannar kvar i projektet (Lagerberg 2001). Det kan antas att homosexuella föräldrar som deltar i forskning anser att frågorna är viktiga och själva lever i relativt gynnsamma förhållanden. Å andra sidan kan det antas att vuxna adopterade som hörsam-mar en uppmaning att delta i forskning möjligen är mindre nöjda med sin uppväxt än andra. De kan t.ex. vilja framföra kritik mot adoptionslagstiftningen. Sådant är i och för sig svårt att veta. I varje fall har bortfall en av-görande betydelse för vilka slutsatser man har rätt att dra, och det är viktigt att överväga i vilken riktning bortfallet kan ha påverkat slutsatserna. I kommitténs forskningsöversikt (bilaga 1) har referaten ofta följande form: "27 lesbiska mödrar och 27 heterosexuella mödrar. 37 barn, 5-17 år gamla i familjerna med de lesbiska mödrarna och 38 barn i de heterosexuella mödrafamiljerna." Läsaren får alltså bara kännedom om antalet deltagare, inte om hur många som från början erbjöds att delta och hur många som tackade nej. Samma knapphändighet gäller majoriteten av sammanfattningar från databaserna. Kommittén tycks med "bortfall" främst avse dem som inte kan nås av forskarnas kontaktförsök. I del A, (sid. 15) anförs att avsaknaden av register påverkar möjligheten att kunna generalisera eftersom man inte har kännedom om hur pass representativt urvalet är. Man vet inget om bortfallet. Vanligare är att "bortfall" används som benämning på dem som kontaktas men ändå inte deltar eller som faller bort under uppföljningens gång. Enligt Golombok (Folkhälsoinstitutet 1997:23) följde man upp 25 av de 37 barnen till lesbiska mödrar och 21 av de 38 barnen till heterosexuella mödrar, dvs. 67.6 resp. 55.3 %. Det är inte dåligt att kunna nå så många, men bortfallets betydelse bör diskuteras. Detta sker emellertid mycket sällan i betänkandet. Kontrollgrupper en refererade forskningen har använt olika kontroll- eller jämförelsegrupper, ibland ingen. Lesbiska mödrar har t.ex. jämförts med heterosexuella ensamstående mödrar, detta för att man velat kontrollera för inflytandet av en far i familjen och därför att man på så sätt fått grupperna jämförbara med avseende på förekomsten av en tidigare separation. Detta gäller i synnerhet äldre studier där barn till homosexuella föräldrar tillkommit i ett heterosex-uellt förhållande. På senare tid, där barnen kan ha planerats gemensamt i ett lesbiskt förhållande, har jämförelser gjorts med heterosexuella föräldrar. Det hade i och för sig varit värdefullt om även de äldre studierna hade gjort jämförelser med barn i heterosexuella familjer med två föräldrar, men det kan ju inte hjälpas. Det finns inget särskilt att invända mot kommitténs resonemang i vad gäller de kontrollgrupper som använts i forskningen (se dock nedan, kommitténs studie 1). Statistisk signifikans Av referaten framgår inte alltid om det rört sig om "inga skillnader" eller "inga signifikanta skillnader". Att en studie inte påvisat några signifikanta skillnader kan bero på att man haft för få deltagare för att ha en rimlig möjlighet att nå statistisk signifikans (låg power). Hur sådana förhållanden påverkar de slutsatser som kan dras diskuteras inte av kommittén. Kommitténs egna studier Kommittén gjorde fyra egna studier. Den första utfördes vid Stockholms universitet och avsåg 7-12-åriga barn till homosexuella. Metoden var kvantitativ 13

och barnen undersöktes med psykologiska test (del B, bilaga 3). Den andra genomfördes vid Linköpings universitet och undersökte med kvalita-tiv metod hur tonåringar och unga vuxna ser på att växa upp med homosexuella föräldrar. Även föräldrar intervjuades (del B, bilaga 4). Den tredje var en enkätstudie i samarbete med SCB. Här undersöktes bland annat hur vanligt det är att barn lever tillsammans med homosexuella föräldrar (del B, bilaga 5). I den fjärde studien (enkätundersökning) ställdes ett urval av befolkningen inför sex typfall där det gällde att avgöra om ett homosexuellt par borde få adoptera eller inte (del B, bilaga 8). Kommitténs studier diskuteras här under beteckningarna Studie 1, 2, 3, 4. Studie 1: Barn med homosexuella föräldrar Barnen rekryterades genom frivillig anmälan av föräldrar. Tjugo barn deltog. Femton hade tillkommit i heterosexuella förhållanden, tre genom privat insemination och två var adopterade. Av barnens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar levde 21 tillsammans med en annan partner än den andra biologiska föräldern, därav 17 i ett homosexuellt förhållande och 4 i ett heterosexuellt. Följande test användes: "Jag tycker jag är". Enligt detta självskattningstest hade de undersökta barnen signifikant högre självvärdering och självförtroende än normgruppen. Family Relations Test (FRT). Detta test visade bland annat att barnen rangordnade familjemedlemmarna på samma sätt som normgruppen. Barnens känslomässiga engagemang i extraföräldrarna låg i stort sett på samma nivå som deras engagemang i fäderna. Barnen kunde uppleva sig ha fler än två föräldrar eller två föräldrar av samma kön. Andra betraktade förälderns partner som en extraförälder. Barnen visade något svagare engagemang i mödrarna än normgruppen. Cornell Interview of Children s Perceptions of Friendships and Peer Relations. Barn till homosexuella uppvisade förväntad utveckling med avseende på vänskap, självförtroende och social förmåga. De var dock i viss mån reserverade i förhållande till omgivningen. De sov t.ex. aldrig över hos någon kamrat eller hade haft någon kamrat som sovit över hemma hos sig. Något fler än förväntat talade inte öppet med sina kamrater om hur de kän-de sig eller om viktiga händelser. Kommentar: Antalet familjer var från början 25. Bortfallet utgjorde alltså 20 % (5 familjer), vilket är helt godtagbart men kan ha påverkat resultaten. Tre tacka-de nej på grund av att situationen i familjen för närvarande var påfrestande. Undersökaren Katarina Malmström framhåller att det eventuellt kan ha rört sig om ett positivt urval. Ett problem med studien är att ingen kontrollgrupp undersöktes. I stället jämfördes barnens resultat med normvärden från standardiseringen av testen, vilket kan vara förenat med svårigheter. Om standardiseringen är gammal, kan det hända att barnen förändrats under tiden och därmed också vad som är 14

"normalt". Som exempel kan nämnas att de traditionella intelligenstesterna anger 100 poäng som medelvärde. Genomsnittet i dag ligger i regel omkring 110. "Jag tycker jag är" standardiserades 1981 på 3465 barn i årskurserna 1-9 i Skåne. Som författaren själv framhåller kan det höga självförtroendet hos barn till homosexuella vara ett missvisande fynd, eftersom standardiseringen gjordes för så länge sedan. Beträffande FRT får man inte riktigt klart för sig om det fanns någon jämförbar normgrupp. Testet brukar användas i kliniska sammanhang, men det tycks finnas en svensk normering på 7-åringar från 1994 (av Cullberg & Landberg). Cornell-testet finns i en svensk version från 1993 och har uppdaterats 1994 efter förändringar i den amerikanska versionen. Testet tycks befinna sig under fortsatt utprövning och sakna slutliga standardiserade normvärden (svårt att säga). Undersökaren var inte "blind". Idealet hade varit att studera en jämförbar grupp barn till heterosexuella föräldrar med samma metoder, varvid testaren skulle ha varit okunnig om vilken grupp barnet tillhörde. Med ett sådant förfarande hade man sluppit svårigheterna med att förlita sig på en normgrupp som kanske inte var helt normativ. Man skulle också ha sluppit de problem som kan uppkomma om testaren gör andra tolkningar än dem som gjordes av den ursprungliga testaren vid normeringen (i den mån testen inte är fullkomligt "objektiva" utan förutsätter tolkningar). Tydligen var det tidsbrist som gjorde att ingen kontrollgrupp undersöktes. Studie 2: Döttrar, söner och homosexuella föräldrar Denna studie redovisar intervjuer med homosexuella föräldrar, tonåringar och unga vuxna. Författare till rapporten är Karin Zetterqvist Nelson, Linköpings universitet. Sammanlagt gjordes 44 intervjuer, 16 med unga vuxna, 15 med tonåringar och 13 med föräldrar. Antalet representerade familjer var 26. Eftersom studien var kvalitativ fanns inga krav på representativitet. Det framhålls också att informanterna enbart representerar sig själva, dvs. barn till homosexuella som själva valt att delta (eller vilkas föräldrar valt att delta). De flesta hade rekryterats via RFSL. Mot denna uppläggning finns inget att invända så länge inga generaliseringar görs till hela populationen homosexuella. Det framgår inte riktigt vilka som anmälde sig först och således var mest "frivilliga", föräldrar eller tonåriga barn. Rapporten fyller väl sin uppgift att "tydliggöra och lyfta fram alla de faktorer som bidrar till att ge en komplex och variationsrik bild av barns och föräldrars upplevelser av familjer där vuxna lever i homosexuella relationer" (del B, sid. 165). Kritik kan däremot riktas mot att kommittén dragit alltför generella slutsatser av studien (se nedan, punkt 3, citat från A-delen, sid. 253). Studie 3: Homosexuellas syn på barn och familjebildning Studien var kvantitativ och gjordes i samverkan med SCB (Gunilla Davidsson). Rekryteringen skedde genom olika intresseorganisationer, nöjesställen samt Internet. Enkäten skickades också till personer som ingått partnerskap (enligt befolkningsregistret), liksom till dem som svarat på kommitténs annons i dagsoch veckopress. Antalet utdelade enkäter var 5500 och antalet svar 2150. Med tanke på att sannolikt 1500-2000 personer fick mer än en enkät uppskattas svarsfrekvensen till 55-60 %. Enkäten var helt anonym. 15

Kommittén har gjort vad den kunnat för att nå gruppen homosexuella. Man måste dock komma ihåg att deltagarna anmälde sig själva och att sannolikt inte hela populationen kunnat nås. Urvalspopulationens storlek är inte känd, och inte heller svarsfrekvensen. Detta påverkar möjligheterna att dra slutsatser. Å andra sidan var antalet svarande relativt stort. Studie 4: Attitydstudie Tre tidigare studier har enligt kommittén påvisat övervägande negativa attityder bland allmänheten till tanken att homosexuella skall få adoptera barn. Dessa studier var: 1. Utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU 1984:63), som genomförde en enkätundersökning bland allmänheten år 1981. Man fick svar från ca 1500 (bortfall uppges ej). Enligt denna studie ansåg 21 % att övervägande skäl talar mot att homosexuella skall få adoptera barn, medan 38 % ansåg att homosexuella absolut inte bör få göra detta. 2. Institutionen för klinisk neurovetenskap i Göteborg (1998) ställde i princip samma frågor som utredningen från 1981 till ca 1000 slumpvis utvalda personer. Svarsfrekvensen var 67 %. Av de svarande var 63 % negativa till att homosexuella skulle få adoptera. 3. Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier (FSI) tillfrågade år 1999 cirka 9 000-10 000 personer (oberoende urval av personer 16-79 år, bortfall nämns ej) om deras inställning. Av de svarande ansåg 67 % att förslaget om adoption var dåligt. Inställningen överlag till homosexuella och homosexualitet har dock blivit betydligt mer positiv mellan 1980-talets början och 1990-talets slut. Kommittén gav FSI i uppdrag att genomföra en ny studie i februari-april år 2000. Personer i åldern 16-79 år, slumpmässigt valda ur befolkningsregistret, tillfrågades (bortfall nämns ej men svarandefrekvenserna ligger på drygt 1000). Deltagarna ombads ta ställning till sex fallbeskrivningar där frågan gällde om adoption skulle tillåtas (Det vill jag inte, Det har jag inget emot, Tveksam, Det tycker jag är bra). Alla de tänkta fallen gällde ett homosexuellt par som ingått partnerskap. Närmare bestämt avsåg fallen följande situationer (siffrorna inom parentes avser svarsfrekvenser i ordningsföljden vill inte, inget emot, tveksam, bra): Fall 1: Två kvinnor varav den ena har biologiskt barn med okänd far. Skall den andra kvinnan få adoptera? (28, 31, 28, 12) Fall 2: Två kvinnor med inseminationsbarn som planerats gemensamt. Fa-dern okänd. Skall den kvinna som inte fött barnet få adoptera? (29, 30, 28, 12) Fall 3: Två kvinnor varav den ena har biologiskt barn med känd far, dock ingen kontakt med fadern. Skall den andra kvinnan få adoptera om fadern samtycker? (33, 30, 28, 9) Fall 4: Två män varav den ena har biologiskt barn. Denne man och barnets mor är juridiska föräldrar. Barnet har ej kontakt med modern. Skall den andre mannen få adoptera om modern samtycker? (35, 27, 29, 9) Fall 5: Två kvinnor. Skall de få adoptera barn gemensamt (t.ex. genom internationell adoption?) (41, 24, 26, 9) 16

Fall 6: Två män. Skall de få adoptera barn gemensamt (t.ex. genom internationell adoption?) (46, 21, 26, 8) Mellan 12 och 8 % ansåg förslaget om adoption vara bra. Fall 6, som gällde om två män skulle få adoptera, t.ex. internationellt, fick lägst andel bra-svar (8 %). Jag återkommer nedan till kommitténs redovisning av studien i betänkandets del A. För tillfället skall nämnas att kommittén funnit svårigheter med svarsalternativet "tveksam". Man påpekar att de som kryssat för detta alternativ kan mena både att de inte tagit ställning till frågan och att de är tveksamma i negativ riktning. Kommittén har därför inte velat slå samman alternativet "tveksam" med alternativet "vill inte". Däremot har man i redo-visningen slagit samman alternativen "inget emot" och "bra". En kritik som kan riktas mot detta är att kommittén redan före studiens början borde ha försäkrat sig om att svarsalternativen skulle bli möjliga att tolka, t.ex. genom tillägg av ett alternativ "vet ej" eller "kan inte ta ställning". Troligen ansåg FSI, som genomförde studien, att "tveksam" borde uppfattas som uttryck för en svagt negativ inställning. Genom att inte förhindra detta metodproblem har kommittén tvingats särredovisa de tveksamma på ett sätt som riskerar att snedvrida slutsatserna (i själva verket har de tveksamma kommit att fungera som ett slags internbortfall på 26-29 %). I slutet av bilaga 8, där undersökningen presenteras, återfinns en tabell med vars hjälp det kan beräknas om en procentskillnad ligger inom eller utom den s.k. felmarginalen. Resonemanget är en aning krångligt för en icke-fackman. Det hade varit värdefullt om resultaten redovisats med tydliga uppgifter om statistisk signifikans, t.ex. beträffande skillnader mellan könen eller mellan olika åldrar. Slutligen bör man fråga vad det kan ha betytt att fyra av de sex fallen gällde kvinnor och att likaså fyra av de sex fallen gällde adoption av den andra partens biologiska barn. Endast två fall avsåg gemensam adoption, t.ex. internationell. 3. Hur väl underbyggda är kommitténs slutsatser? Kommitténs slutsatser: citat Innehållet i kommitténs slutsatser sammanfattas nedan med citat från olika delar av betänkandet: Del A, sid. 15, om barn till homosexuella: Den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar har utvecklats psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Inga skillnader har heller framkommit vad gäller barnens könsutveckling. För en del av barnen kan det i vissa skeenden av uppväxten uppstå konflikter som är relaterade till föräldrarnas homosexuella läggning. Det handlar främst om att de under de tidiga tonåren kan uppleva föräldrarnas homosexuella läggning problematisk sett i relation till kamratgrupper och jämnåriga. Forskningen visar att barns förmåga att hantera sådana konflikter är beroende av hur relationen är till föräldrarna. Barn som växer upp i en kärleksfull miljö där barnet står i centrum för föräldrarnas kärlek och omsorger har goda förutsättningar att hantera kriser och konflikter av detta slag. I forskningen har heller inga skillnader framkommit mellan homosexuella och heterosexuella föräldrar vad gäller deras förmåga att erbjuda barn god omsorg och omvårdnad. 17

Del A, sid. 334, gäller främst inseminationsbarn: Men de utredningar som kommittén har tagit del av och låtit genomföra visar att ett barns utvecklingsmöjligheter är lika goda i en homosexuell familjebildning som i en heterosexuell familjebildning. För att ett barn skall utvecklas väl spelar det alltså ingen roll om föräldrarna är av olika eller samma kön. Det finns därför inte utifrån principen att barnet skall växa upp under goda förhållanden någon anledning att utesluta ett par från möjligheten att erhålla assisterad befruktning enbart på den grunden att de är av samma kön. Del A, sid. 314-315, om adoptivbarn: På grund av sin speciella bakgrund har en del adopterade barn en psykisk sårbarhet. Denna sårbarhet framträder särskilt i samband med ba-nens känslomässiga anknytning till såväl adoptivföräldrarna som andra senare i livet och identitetsutveckling. Detta kan medföra vissa specifika utvecklingsuppgifter för barnen och ge upphov till särskilda behov av omsorg och omvårdnad. Forskningen visar dock att de flesta barn kan förhålla sig till och hantera detta utan att den psykiska hälsan påverkas. Adopterade barn har således lika god psykisk hälsa och är lika socialt anpassad som andra barn. Detta beror troligen på att adoptivföräldrar i dag är väl förberedda på och medvetna om barnens särskilda behov. På så sätt kan de stötta och hjälpa barnen så att de kan hantera de situationer som kan upplevas som svåra. Det faktum att ett barn övergivits och bortlämnats för adoption innebär en stor känslomässig förlust för barnet. Adoptivföräldrarna måste alltså kompensera denna förlust. Detta sker genom att de skapar en trygg miljö som möjliggör en känslomässig anknytning mellan dem och barnet. En positiv anknytning utgör också basen för en god självkänsla och förmåga att skapa relationer till andra senare i livet. Adopterade barn måste skapa en identitet som även omfattar det biologiska och etniska arvet. Det handlar alltså om att göra det möjligt för barnet att bygga upp en identitet som även omfattar hans eller hennes biologiska och etniska ursprung. En förutsättning för detta är att det hos adoptivföräldrarna finns kunskap och en öppenhet om såväl ursprunget som själva adoptionen. På så sätt underlättas barnets sökande efter svar på både existentiella och konkreta frågor kring detta. Vissa barn upplever svårigheter som är relaterade till det faktum att de är adopterade, som t.ex. en känsla av att vara avvikande och annorlunda. Huruvida detta leder till utanförskap eller till en positiv förstärkning av identiteten är i hög grad beroende av föräldrarnas och övriga omgivningens förhållningssätt till barnen och till deras behov av att söka och utforska sitt ursprung. Ett barn som växer upp med föräldrar som stöd-jer barnets sökande efter svar på frågor kring såväl sin bakgrund som själva adoptionen har goda förutsättningar att hantera sådana konflikter och kriser. Del A, sid. 316, om adoptivbarn: Det finns i dag inte några särskilda studier rörande adopterade barn som växer upp med homosexuella föräldrar. / / / / Ett möjligt alternativ är att undersöka närliggande områden och dra slutsatser av kunskap från dessa områden. Den samlade kunskapen och de slutsatser man kan dra av den skall sedan kontrasteras, dvs. ställas mot varandra, och sammanvägas. / / 18

/ / Även om forskningsresultaten inte är fullt ut generaliserbara kan kommittén ändå konstatera att vi numera har en god bild av förhållandena för barn i homosexuella familjer. Det kan även konstateras att kommittén genom att ha tagit del av den samlade kunskapen på området har en god bild av situationen för adoptivbarn och deras särskilda behov. Del A, sid. 325-326, om gemensam adoption: Efter att ha sammanvägt den samlade kunskapen som finns om barn i homosexuella familjer och adopterade barns särskilda behov kan kommittén konstatera att föräldrars sexuella läggning inte synes ha någon betydelse för ett barns förutsättningar att utvecklas gynnsamt. Det viktiga är att barnen växer upp i familjer där det finns starka känslomässiga band mellan dem och föräldrarna och där barnens behov är i centrum för föräldrarnas kärlek och omsorger. Detta gäller oavsett om barnet är adopterat eller har homosexuella föräldrar. Av detta följer att homosexuella föräldrar lika väl som heterosexuella föräldrar kan erbjuda adopterade barn den omsorg de behöver för att de skall kunna hantera den psykiska sårbarhet som de kan ha till följd av sin speciella bakgrund. Det har inte framkommit något i den samlade forskningen som ger anledning att anta att adopterade barns identitetsutveckling skulle påverkas negativt om de lever tillsammans med homosexuella föräldrar. Det är föräldrarnas förmåga att förmedla trygghet, gemenskap och samhörighet som är avgörande för barnets möjlighet att bygga upp en stabil identitet. Ett barns upplevelse av att vara avvikande och annorlunda varierar beroende på de kulturella och sociala sammanhang barnet befinner sig i. Vilka egenskaper och beteenden det är som för tillfället upplevs som särskilt besvärande beror på den situation den unge individen är i och den norm som han eller hon jämför sig med. Föräldrars homosexuella läggning kan vara en sådan egenskap som skulle kunna leda till att ett barn upplever sig som avvikande eller annorlunda. Detta kan medföra vissa påfrestningar för ett adopterat barn som redan kan vara psykiskt belastat till följd av sin speciella bakgrund. Men det finns inget som tyder på att homosexuella föräldrar inte skulle kunna erbjuda en sådan uppväxtmiljö som dessa barn kan behöva för att kunna hantera eventuella sådana problem. Del A, sid. 248 (om kommitténs studie 1): Resultaten från studien visar att den undersökta gruppen består av välfungerande barn med gott självförtroende och goda kamratrelationer. Man har heller inte funnit något som tyder på psykisk ohälsa eller på att barnen på något sätt far illa. Det finns dock inslag i gruppen av en viss social reservation och återhållsamhet gentemot omgivningen, dvs. att för några av barnen kan det vara svårt att låta kamraterna komma riktigt nära. Dessa barn håller en viss distans mellan sig själv och familjen å ena sidan och sina vänner å den andra sidan. Del A, sid. 253 (om kommitténs studie 2): Det har inte framkommit något i studien som tyder på att föräldrarnas homosexuella läggning bidrar till en negativ utveckling av barnens psykologiska och sociala livsvillkor. Man har heller inte funnit något som tyder på att barnen med automatik upplever sin uppväxt som svår och problematisk, eller har en 19

problematisk relation till sina föräldrar. Föräldrarnas homosexualitet kan dock, komma i fokus under tidiga tonåren. Det handlar främst om att barnen under de tidiga tonåren kan uppleva föräldrarnas homosexuella läggning problematisk sett i relation till omgivningen. Man har dock funnit att de barn som har starka känslomässiga band mellan sig och sina föräldrar synes ha goda förutsättningar att hantera sådana konflikter. Del A, sid. 258-259 (om kommitténs studie 3): Av undersökningen framgår att tyngdpunkten för tillkomstsätt av respondenternas barn har flyttat från samlag i en heterosexuell relation för de äldre barnen till privat insemination för de yngre barnen, särskilt vad gäller dem som är födda efter mitten av 1990-talet. Cirka 60 procent av barnen har båda sina biologiska föräldrar som gemensamma vårdnadshavare. Barnens umgängesvanor med den frånlevande föräldern skiljer sig inte från andra barns. De flesta respondenter som har barn är öppna med den homosexuella läggningen, om inte inför alla så inför många i deras omgivning. Det synes dock som om de som har tonårsbarn är mer selektiva och restriktiva med detta än andra, vilket anges kunna bero på att en del tonåringar vill undanhålla eller dölja sin familjesituation. Det verkar dock som om denna önskan om att undanhålla familjesituationen går över ju äldre barnet blir, eftersom de myndiga barnen har ett betydligt öppnare förhållningssätt gentemot omgivningen än tonåringarna. När det gäller homosexuellas inställning till familjebildning och till att skaffa barn visar undersökningen att den har förändrats över tiden. Inställningen är i dag mer positiv än vad den var för tio år sedan, vilket sannolikt innebär att antalet homosexuella som skaffar barn kommer att öka i framtiden. Del A, sid. 280 (om kommitténs studie 4): Sammanfattningsvis kan man se att fler personer är positivt än negativt inställda till styvbarnsadoption inom ett registrerat partnerskap, om man bortser från gruppen tveksamma. När det gäller gemensam adoption är fler negativa till detta än positiva, totalt över åldersgrupperna. Men ser man enbart till den yngre generationen är den positivt inställda andelen större än den negativa även här. Kvinnliga svarande är överlag mer positivt inställda till adoption inom ramen för ett registrerat partnerskap och den yngre generationen är betydligt mer positivt inställd än den äldre generationen. Kommitténs sätt att resonera Inledningsvis bör framhållas att kommentarerna inte är strikt "vetenskapliga" utan delvis grundar sig på intryck och tolkningar av betänkandets text. Genomgående får man vid läsningen intrycket att kommittén redovisar och drar slutsatser från egen och andras forskning på ett sätt som i möjligaste mån ger stöd åt kommitténs förslag om adoption och insemination, medan resultat som talar emot förslagen tillmäts mindre betydelse. Ett exempel kan hämtas från presentationen av studie 4 ovan, FSI:s undersökning av attityder till adoptionsrätt för homosexuella par. Som nämnts fann kommittén att svarsalternativet "tveksam" borde särredovisas eftersom man inte riktigt kunde veta vad den svarande menat: kan ej ta ställning/negativ inställning. Man kan å andra sidan också uppfatta "tveksam" som framför allt 20