EN RIKTIG FÖRÄNDRING AV ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN En riktig förändring av arbetslöshetsförsäkringen
REFORMERING AV ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN Inledning Sverigedemokraterna betraktar arbetslöshetsförsäkringen som en del av de grundläggande ekonomiska trygghetssystemen och som därför bör organiseras som en del av socialförsäkringssystemen. Det innebär att likvärdigheten ska öka över landet, mellan inkomstgrupper och mellan yrkeskategorier. Det innebär vidare att försäkringen ska vara tillgänglig för alla arbetstagare som uppfyller villkoren, att den ska organiseras från ett enda centralt håll samt att den finansieras helt och fullt via skattsedeln och inte via avgifter från arbetstagarna. För oss sverigedemokrater är det lika naturligt att man har rätt till a-kassa i händelse av arbetslöshet, som att man har rätt till sjukvård i händelse av sjukdom. Ingen medborgare ska stå utan dessa skydd, oavsett om man har råd att betala en avgift eller inte. Sammanfattning av åtgärder Höj taket i a-kassan till 1 200 kronor per dag under de första 100 dagarna, därefter sänkning till 800 kronor per dag Återgå till tidigare regelverk för deltidsarbetslösa där de som accepterar ett deltidsarbete inte får sin tillgång till a-kassan inskränkt Återgå till tidigare 100-dagarsregel där man under de första 100 dagarna av arbetslöshet medges möjligheten att söka arbete inom sin yrkeskategori samt inom sitt geografiska närområde Avskaffa hela avgiften till a-kassan och låt staten ta över även finansieringsavgiften samt de administrativa avgifterna Centralisera de olika arbetslöshetskassorna till en enda kassa Slå ihop Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till en enda myndighet
Kostnader I tabell nedan redogörs för de uppskattade offentligfinansiella effekterna av Sverigedemokraternas reformpaket. Taket Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring, för den som är mellan arbeten. Det innebär att ersättningen ska vara så beskaffad att den som mist sitt jobb ska kunna fokusera på en enda sak att hitta ett nytt jobb. Inte att oroa sig för att behöva sälja bilen eller huset. Alltför få får idag ut 80 procent av sin tidigare inkomst. Det faktum att taket i a-kassan inte indexeras upp i paritet med inflationen gör också att denna andel minskat väldigt kraftigt under den senaste 10-årsperioden, från nästan 7 av 10 till bara drygt 1 av 10. Arbetslösa som fick ut 80% av lönen Andel > 80% Andel < 80% 33% 67% 87% 13% 2003 2013
En omställningsförsäkring innebär dock en generös ersättning under en viss period, inte en möjlighet till försörjning under längre tid. En kraftig höjning inledningsvis i kombination med en tydligare nedtrappning av ersättningsnivåerna jämfört mot idag medför dels att försäkringsskyddet ökar, dels att incitamenten att hitta ett arbete ökar. Denna tes är vedertagen inom forskningen. Sverigedemokraterna föreslår därför en kraftig höjning av taket i a-kassan till 1 200 kronor per dag under de första 100 dagarna. Från och med dag 101 minskas taket till 800 kronor per dag. Detta genomförs från och med 1a januari 2015. Deltidsarbetslösa Arbetslösa som idag åtnjuter ett fullgott skydd och som tar ett deltidsarbete får sin rätt till a-kassa inskränkt, från 300 till bara 75 dagar. Detta innebär att det i många fall blir riskabelt att acceptera ett deltidsarbete. Denna förändring av regelverken som den borgerliga regeringen genomförde 2008 var väldigt ogenomtänkt, eftersom vi vet att deltidsarbete ofta är en språngbräda till heltidsarbete. Att minska incitamenten till att acceptera deltidsarbete är därmed väldigt oklokt. Riksrevisionen pekar i sin utvärdering på exakt denna problematik; fler deltidsarbetslösa går förvisso vidare till heltid, men fler övergår också till arbetslöshet. Kontentan är att de olika effekterna tar ut varandra, och att reformen därmed enbart bidragit till ökad osäkerhet, inte till ökad sysselsättning. Sverigedemokraterna föreslår att denna ineffektiva reform slopas och att även deltidsarbetslösa ska skyddas av arbetslöshetsförsäkring under de ordinarie 300 dagarna. Detta genomförs från och med 1a januari 2015.
100-dagarsregeln Idag tvingas arbetslösa söka arbeten inom alla kompetensområden och inom alla delar av landet, redan från dag ett av arbetslöshet. Tidigare kunde en arbetslös söka arbeten inom sitt yrke och inom det geografiska närområdet, utan risk att förlora sin ersättning. Även denna möjlighet avskaffades av den borgerliga regeringen. Det var ett oklokt beslut av fler skäl. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring ska man under en inledande period ges möjlighet att i lugn och ro, utan oro över att behöva sälja hus eller bil, utan oro att behöva flytta med tillkommande problematik kring hur livspusslet ska lösas, kunna söka ett nytt arbete. Denna problematik tilltar givetvis i magnitud om små barn finns med i ekvationen. Det är helt enkelt troligt att man kan lägga mer kraft på arbetssökande om man samtidigt inte behöver bekymra sig om ytterligare problem. Det rör sig dock inte enbart om en rättvisefråga; missmatchningen på arbetsmarknaden har under den borgerliga regeringen tilltagit (vilket enklast mäts genom den s k Beveridge-kurvan). Att redan från dag 1 av arbetslöshet tvingas söka arbeten även utanför sin egen yrkeskategori kommer att spä på denna missmatchning, medan en mer pragmatisk omställningsförsäkring istället kan lindra den. Däremot är det rimligt att man efter den inledande perioden om 100 dagar förmås söka arbeten över hela landet, inom alla yrkeskategorier. Sverigedemokraterna vill slopa denna reform och återgå till det regelverk som gällde fram till 2007. Detta genomförs från och med 1a januari 2015. Avgiften till a-kassan Två år efter att den borgerliga regeringen tillträdde i september 2006 hade antalet anslutna till någon arbetslöshetskassa minskat med ganska exakt en halv miljon. Detta kan tveklöst sägas vara en mycket riskfylld utveckling; dels på individnivå, men även på samhällsnivå hade flera av de som stod utan försäkring blivit av med sina arbeten så hade en viktig automatisk stabilisator inte kunnat parera en konjunkturell nedgång. Denna utveckling förklarar sannolikt också det faktum att fler uppbär försörjningsstöd samt att man gör det under en längre tid. Det innebär i sin tur att kostnaderna istället hamnar hos kommunerna.
Huvudorsaken till denna nedgång var att regeringen införde en arbetslöshetsavgift. Denna medförde att arbetslöshetskassor inom branscher där risken för arbetslöshet var högre också skulle betala en högre avgift. Många kassor, inte minst hotell-och restauranganställdas, fick då kraftigt förhöjda avgifter, till följd att folk helt enkelt inte hade råd att försäkra sig. Detta ödesdigra misstag rättades dessbättre till av regeringen i samband med budgetpropositionen för 2014, där denna straffavgift avskaffades. Det är dock fortfarande oroväckande många som inte letat sig tillbaka till någon arbetslöshetskassa. En stor del av svenska folket har uppenbarligen förlorat förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen. Antal anslutna medlemmar 3 900 3 800 3 700 3 600 3 500 3 400 3 300 3 200 3 100 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 I syfte att rätta till detta problem vill Sverigedemokraterna göra arbetslöshetsförsäkringen helt avgiftsfri genom att låta den finansieras helt och fullt via skattsedeln. Detta ligger i linje med vår syn på försäkringen som en del av de generella socialförsäkringssystemen, där den enskildes betalningsförmåga inte ligger till grund för tillgången till det sociala skyddsnätet. Sverigedemokraterna vill således att även den så kallade finansieringsavgiften samt övriga administrativa avgifter, utöver själva arbetslöshetsavgiften, avskaffas och tas över av staten, till följd att medlemskap i en arbetslöshetskassa blir helt och hållet avgiftsfri. Den finansieringsavgift som medlemmarna betalar för innevarande år pendlar mellan 93 och 160 kronor per månad, beroende av arbetslöshetskassa.
Samtliga anslutna skulle därmed med Sverigedemokraternas förslag få en ökad disponibel nettoinkomst motsvarande deras respektive medlemsavgift, men med helt oförändrade villkor. Detta medför också fördelen att de fackliga organisationerna ges möjlighet att ägna sig åt sin kärnverksamhet istället för åt administration av arbetslöshetsförsäkringen. Detta genomförs från och med 1a januari 2016. Ökad likvärdighet inom arbetslöshetsförsäkringen Idag förekommer stora variationer mellan landets 30 olika arbetslöshetskassor. Förutom kraftigt differentierade avgifter har dom separata administrationer, vilket leder till olika tolkningar och tillämpningar av regelverket. Dessutom finns en stor variation gällande handläggningstider där många arbetslöshetskassor idag är sena med sina utbetalningar. Eftersom val av a-kassa sker genom val av fackföreningsmedlemskap innebär detta i praktiken att yrkesval avgör individers skydd och trygghet vid arbetslöshet. Sverigedemokraterna menar att detta system inte är gångbart. En persons yrkesval och bostadsort ska inte påverka tillgången till och villkoren för arbetslöshetsförsäkringen. Under 2005 och till viss del 2008 genomfördes en större myndighetsreform då Riksförsäkringsverket samt de 21 länsbaserade allmänna försäkringskassorna avvecklades och Försäkringskassan inrättades som en sammanhållen statlig myndighet för stora delar av socialförsäkringssystemet. Sedan dess har det visat sig att Försäkringskassan lyckats minska handläggningstiderna väsentligt för de flesta ärendeslag, enligt en rapport från Riksrevisionen. En jämförelse av siffrorna mellan år 2009 och 2005 ger vid handen att antalet ärenden som avslutats inom det uppsatta tidsmålet hade ökat, inte sällan med över 50 procent för respektive ärendeslag. Sverigedemokraterna menar att reformen av försäkringskassorna år 2005 i huvudsak har varit positiv och att den bör tjäna som exempel för arbetslöshetskassorna. En enda centraliserad arbetslöshetskassa bör införas, vilket borgar dels för en ökad likvärdighet, dels för att minska de höga administrativa kostnaderna som är förknippade med att ha 30 olika kassor. Sammanslagning av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan Att låta Försäkringskassan ta över arbetslöshetsförsäkringen är ytterligare ett steg för att konsolidera socialförsäkringssystemet till att vara en generell angelägenhet snarare än en regional eller yrkesspecifik dito. Redan idag är arbetslöshetsförsäkringen till stor del utformad i enlighet med socialförsäkringssystemen. Det finns ett etablerat samarbete där arbetslöshetskassorna skickar uppgifter till Försäkringskassan som därefter betalar ut aktivitetsstöd till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program.
Att fortsätta hålla a-kassan skiljd från Försäkringskassan skapar inte bara onödig byråkrati, det medför även en risk att människor faller mellan stolarna när två olika myndigheter gör olika bedömningar av en individs arbetsförmåga. I dag är det tyvärr alltför många individer som anses vara för friska för att sjukskrivas men för sjuka för att vara arbetssökande. Resultatet av detta blir att ingen av myndigheterna tar ansvar för den medborgare som hamnar i en sådan situation. Samtidigt är det vanligt att människor slussas mellan myndigheterna flera gånger om när de genomgår en längre process från att vara sjukskrivna till att återgå till arbetskraften. För den enskilde som fastnar i byråkrati och pappersexercis blir konsekvenserna betungande. Sverigedemokraterna vill se en sammanslagning av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Att möjliggöra för svensk arbetskraft att praktiskt återgå till arbetsmarknaden, oavsett om det är från sjukdom eller arbetslöshet, är Sverigedemokraternas grundläggande fokus. I Norge genomfördes 2006 en sammanslagning av de norska motsvarigheterna till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till en enda myndighet, NAV, med syftet att fler sjukskrivna och arbetslösa skulle få tillträde till arbetsmarknaden. www.sverigedemokraterna.se