Resebrev nr 5, 2012 31 maj-5 juni. Segling i norra delen av Egeiska havet o tillbaks till Leros. När Maggan o Lars hade lämnat oss tog vi en nattsegling till ön Alonnisos som ligger norr om Evia, nu hade vi bara en sak i tankarna o det var att plocka upp Ebba o Emma, som snart skulle komma till Aten. Vi var inte säkra på hur vi bäst skulle kunna plocka upp dem (vi har inte haft tid att fundera så mycket) utan bestämde oss för hamnen Orei på den stora ön Evia som ligger norr om Aten. Väl framme gick vi på jakt efter en biluthyrare. Det visade sig att det inte fanns någon där, goda råd var dyra, vi frågade oss fram och fick veta att 15 minuters taxifärd bort så fanns det uthyrare. In i en taxi o förhandla om priset till grannbyn för att där bestämma med en hyrfirma att komma över och lämna bilen nästa morgon. Resan till flygplatsen var ca 25 mil, så vi visste att det skulle ta några timmar (och det gjorde det) inte lätt att hitta rätt med skyltar på grekiska. När tjejerna kom, fick de då en bilresa på ca 4 timmar, på deras redan långa dag som hade varat i 9 timmar redan. Men glada att vara framme i solen och det första vi gjorde var att ta ett bad i det blå havet. Förutom mycket segling (rätt över Egiska havet nästan 300 sjömil) har vi haft lite otur, det började med att jollen gick sönder i hela botten (tidigare var det BARA luft som läckte ut), sista resan med jollen var halva botten öppen, när vi kom fram efter färden hittade vi t o m en fisk i den. Jolle går ju knappast klara sig utan o den gamla hade varit med i många år, vi satsade på hamnen på Skopilos att det där kunde finnas en ny eller någon som kunde laga den gamla. Här kommer det roliga i att just vistas i Grekland när sådant här händer. Runo fann en firma som påstod att han hade en ny i sitt lager uppe i byn, så affären gjordes upp och han skulle komma kl 12.00 o leverera, när klockan hade blivit 17:00 hade ingen jolle dykt upp. Ny cykeltur till firman o nu var Runo rätt sur och talade om för säljaren att så här gör man inte i Sverige, han kunde ju åtminstone ringt och sagt att han var försenad. Nya löften om en ny leverans 8.30 på morgonen nästa dag, hör och häpna vid 10 tiden kommer han med jollen men hann inte stanna kvar o ta betalt utan skulle komma tillbaka igen. Han hade lovat att också hjälpa till att skaffa en ny landgång till oss, vilket han också gjorde, först på eftermiddagen kunde vi lämna hamnen då allt var klart. Inte ens att köpa något går lätt i detta land, tyvärr så hade vi inget annat val så man får ta seden dit man kommer, men han var rätt trevlig o bad om ursäkt samt tog inte betalt för hjälpen med den nya plankan. När vi återvänder till Grekland har Runo mer jobb som skall utföras av greker, erfarenheten att något skulle flyta utan strul det kan vi glömma, här gäller det att ligga i o tjata för att få något uträttat och vett att ta betalt har de också. Mer om detta i nästa brev, det är tur att det mesta kan fixas av Runo själv. Här anländer Ebba o Emma till Atens flygplats, och det efter en lång resa som startat redan klockan 03.30 för deras del. Nästa besked för dem var att nu tar bilen vid och det tar minst 4 timmar till, men det gick mycket bra.
Första dagen på ön Evia låg vi bara still och hämtade andan, naturligtvis, så blev det en del grillning på stranden av det bleka skinnet, och tvättning av håret är ju också nödvändigt. Här står dom på bryggan vid båten och har bara 20 meter till playan där de batat o solat! Nu har vi kommit till ön Skiathos, och besöker staden på ön, många mysiga gränder och en trevlig stad. Bouganvillean blommar för fullt runt husen! Coca Colan smakade bra på den här mysiga krogen ner vid hamnen. Vi tyckte att flickorna MÅSTE smaka på greklands mest vanligaste rätt, kalamaris (bläckfisk). Att döma på deras utryck när kartongen från restaurangen öppnades, blev de mycket tveksamma att pröva, men ett löfte är ett löfte. Smakade gjorde de (en bit var) men resten fick vi själva äta upp, och det gjorde vi gärna - det är mycket gott!
På bilutflykt på ön Skopilos som är ö där inspelningen av filmen Mamma Mia gjordes. En grön och klippig ö med många mysiga stränder. Här låg det en fin playa Den mest kända delen på filmen var ju kyrkan som låg på en enslig plats och hade 197 trappsteg för att nå toppen. Vi kan avslöja att kyrkan på toppen var bara ett litet kapell. Scenen i kyrkan är tagen i någon annan kyrka. Vi kom dit tidigt på förmiddagen och fick ha klippan för oss själva, på vägen ner, kom det både bussar o turbåtar med massor av folk. Uppför trapporna gick det lite trögt för oss gamla, men flickorna hade inga problem. Men ett fantaskiskt byggnadsverk med sina trappor och fina utsikt både på toppen o på vägen upp, att den här scenen användes i filmen är ju lätt att förstå!
Mycket fina o vackra buskar finns det i trädgårdarna, den här kan vi inte namnet på men vacker var den. När vi hade åkt runt hela ön, ville flickorna stanna kvar i båten. Vi tog en extra tur i bergen för att se på några nunnekloster. Första klostret vi besökte hade idag inga nunnor utan bara öppet för besökande. Andra klostret vi kom till hade 2 nunnor kvar, det lät som det vare bristvara på nunnor! Den ena nunnan var över 80 år och den andra nunnan hade kommit dit som 3 åring 1941 och var idag 74 år. När vi kom in genom grinden på kloster med två nunnor, blev en dam där alldeles förskräckt för Agnetas klädsel. Hon blev visad på porten direkt o i en lite skrubb letades denna tjusiga städrock fram (första gången Runo har ser Agneta i städrock. Ett gott skratt förlänger livet! Efter klädbytet var de hur trevliga som helst och visade oss runt i klostret. Ebba provar den nya jollen. Runo träna flickorna med snorkling, tyvärr så fick Ebba en svart sjöborres taggar i en hand, o det påverkade simningen, av tänkt dykning blev inget.
Patmos är en liten mysig ö med många vikar och en väl skyddad hamn, den stora attraktionen på ön är deras kloster och staden som växt upp runt klostret. Den här bilden är från klostret och ner över Pattmos stad. Uppe på toppen finns ett munkkloster som vi besökte, här var det flickorna som fick ta på sig en säckig kjol för att skydda sina snygga ben (mycket fniss blev det). Agneta behövde inte ta på sig något utan kom in som hon var. Undrar vilka regler som gäller och om det är skillnad att besöka nunnor eller munkar?? Upp till toppen åkte vi taxi och ner tog vi en promenad på den gamla åsnesti gen som användes förr i tiden! Ganska lagom att gå ner i den värme som råder mitt på dagen! Hemresan Här kommer en ny grekhistoria, greker är mycket snälla o hjälpsamma, tyvärr är de för mycket hjälpsamma ibland. Om du frågar en grek efter vägen, så tänker han eller hon så här - jag måste hjälpa till för allt i världen. För det mesta har han ingen aning om vad du ska, men istället för att säga det till dig, så pekar han/hon åt vänster/höger eller upp, det beror på vad som passar.
När vi skulle åka hem hade vi kollat upp att färjan skulle komma till Rhodos klockan 10,00 på morgonen o vårt flyg var bokat till 12:45 med sista incheckning 11:45, normalt en god marginal. När vi befinner oss på båten o klockan är 9:00 så frågar vi när vi kommer fram. Här kommer överraskningen, han meddelar att 11:00 skulle vi komma in till Rhodos (vår incheckning stänger 11:45), och då vet vi att en taxi till flyget tar minst 20 minuter. Vi börjar planera att Agneta tar första plats vid landgången o fångar en taxi så fort det går. Vi andra tar väskor och kommer efter. Tyvärr kommer färjan i land först 11:15, o nu börja det bli bråttom, o gissa vad som händer jo INGA taxibilar att få tag på!!!! Vi börja springa in mot staden o detta i 35 graders värme med solen nästan som högst, för att fånga en ledig taxi. Efter ca 15 minuter o flåset på högsta nivå hitta vi en dam med taxi som vill köra oss till flygplasten, (normalt kör greker som galningar vid alla tillfällen) vi förklarade vår belägenhet o ber kör med högsta fart mot flyplatsen (normalt en dum kommentar). Nu händer följande att vår chaufför är en mycket försiktig dam med en nästan ny Merca. Vi kryper fram o kommer fram 15 minuter för sent till avgångshallen. Väl inne, kollar vi vilken gate o incheckning vi ska till, det står 13-14 o i den hall vi kommer in till börjar diskarna med 15 som lägsta nummer. Här kommer grekens visningsförmåga in, vi frågar en person i disk 15 var är nr 13, vad gör greken, jo pekar upp på övervåningen, vi fortsätter att springa upp o där möts vi av en säkerhetskontroll (ingen disk) ny fråga o denna person pekar ner igen. Väl ner fråga vi i disk 55 vad 13 kan vara o han pekar upp i ny trappa. Gissa vad vi möts av jo samma säkerhetskontroll, ner igen o får tag på en ny person o efter att vi frågat - kan den ligga i andra hallen o får vi ett nytt jakande svar!! Iväg med väskor och i högsta fart (nu spruta det svett om oss alla). Äntligen fann vi vår disk men den var ju stängd, efter mycket övertalning o koll med planet öppnade han disken o hjälpte oss med väskor o sa SPRING (det gick mycket lättare utan väskor). Nästa hinder var säkerhetskontrollen, LÅNG kö, nu var det nästan slut med tiden. Runo går först och breder väg, ber om ursäkta vårt plan väntar vi måste fram. Två minuters vila fick vi före sista bussen ut till planet!!!! Hoppas vi aldrig mer behöver uppleva en sådan stress, det tar på krafter på både ung som gammal! Två mycket trötta flickor, kl är 04.30 på morgonen o väntan på färjan, nästa gång var efter vi kommit ombord på planet PUUHH Hemma igen o träffar här alla barnbarn o barn, full fart i poolen. När vi börja vår semester i Sverige sken solen, men i skrivande stund är det kallt o många skurar! Vi kommer att stanna hemma i juli o augusti, närmast står ett bröllop på tapeten ELIN o LARSA den 21 juli. Planen för framtiden är att Runo återvänder den 21 o Agneta åker den 30 augusti, och då har hon med sig Lise-Lotte o Åke som stannar i 10 dagar välkomna!! Agneta o Runo i Axamo!