Stöd till nya biografer? Ett underlag inför fortsatt arbete

Stöd till nya biografer? Ett underlag inför fortsatt arbete

Innehåll 1. Inledning... 4 2. Frågeställningar och intervjupersoner... 4 3. Bakgrund... 5 4. Var saknas idag biografer och komplementbiografer?... 7 5. Att starta en ny biograf... 9 6. Vad bör Filminstitutet prioritera?... 11 7. Sammanfattande kommentarer... 15 Bilagor... 17

Stöd till nya biografer? Ett underlag inför fortsatt arbete 1. Inledning Syftet med denna rapport är att ge ett underlag för Svenska Filminstitutets arbete med ett eventuellt stöd till nystart av biografer. Stödet är tänkt för mindre orter i kommuner som idag saknar biograf, eller för komplementbiografer som bidrar till ett breddat utbud på större orter. Filminstitutet har gett en extern person i uppdrag att intervjua ett antal relevanta branschaktörer och ge en kort lägesbeskrivning med synpunkter och medskick från dessa som är av värde för den fortsatta processen. 2. Frågeställningar och intervjupersoner Tanken med rapporten är att undersöka följande frågor: Hur många kommuner saknar i dagsläget biograf? Hur många orter med fler än 30 000 invånare saknar komplementbiograf? Hur ser behoven av stöd för nystart av biografer ut? På vilket sätt vore det mest angeläget för Filminstitutet att gå in med stöd? Vilka möjliga andra finansieringskällor finns i dagsläget och hur skulle Filminstitutets stöd bäst fungera i relation till dem? Rapporten baseras på statistik från Svenska Filminstitutet samt intervjuer gjorda med representanter för visningsorganisationer och privatägda biografer aktiva runt om i landet, kommuner samt aktörer på väg att nystarta biograf: Jakob Abrahamsson, VD, NonStop Entertainment, på väg att starta Bio Capitol Peter Fornstam, VD, Svenska Bio Lars Gillegård, biografkonsulent, Våra Gårdar Bo-Erik Gyberg, projektledare i arbetsgruppen för nystart av Möja bio Richard Liljedahl, VD, Eurostar Patrik Liljegren, avdelningschef, Kulturstrategiska staben, Stockholms stad Ann-Sofie Löw, sakkunnig vuxenkultur, Kultur- och fritidsförvaltningen, Linköpings kommun Kathrina Mathsson, verksamhetsledare, Folkets Bio Calle Nathanson, VD, Folkets Hus och Parker 4

Åsa Garnert, kommunikationskonsult med stora kunskaper om film- och biografbranschen, har gjort intervjuerna och skrivit rapporten. Arbetet med den har pågått under cirka två veckor. Intervjuerna gjordes i december 2016 och uppgifterna i rapporten speglar situationen vid denna tidpunkt. Intervjupersonerna valdes ut av Filminstitutet och rapportförfattaren i samråd. 3. Bakgrund Den filmpolitiska kontexten Svenska Filminstitutet delar sedan många år ut stöd till biografer, bland annat för publikarbete och teknisk upprustning, vilket riktas till biografer på orter med mindre än 25 000 invånare eller som i storstäder erbjuder ett kompletterande utbud. Något stöd till nyetablering av biografer har dock aldrig funnits, inte heller inom ramen för den stora satsning tidigare under 2010-talet då 299 biosalonger digitaliserades med hjälp av ett extra statligt anslag. Det stödet gick till biografer i kommuner med max 250 000 invånare eller biografer som visade ett kompletterande utbud, vilka kunde ansöka om belopp på upp till 50% av den totala kostnaden. Frågan om stöd till nystart har dock lyfts vid olika tillfällen, bland annat i Filminstitutets budgetunderlag för 2016-2018, där ett önskemål finns om stöd till nyetablering av biografer för att öka kvalitetsfilmens möjlighet att nå ut. I regeringens proposition Mer film till fler en sammanhållen filmpolitik (2015/16:132) beskrivs begreppet "film i hela landet" som centralt för filmpolitiken, och i texten står bland annat följande om biografer: "Stödet för spridning och visning... bör även främja förekomsten av lokala biografer och ett brett och varierat filmutbud för biografvisning, så att tillgängligheten till film på biograf kan stärkas i hela landet. /.../ Ur tillgänglighetsperspektiv är det angeläget att så många kommuner som möjligt har en lokal biograf, gärna kopplad till ett lokalt kulturhus där bibliotek, lokaler för konstnärlig verksamhet, föreningsliv, verksamheter för barn och unga och folkbildning är naturliga delar. Den lokala närvaron och kännedomen bidrar positivt till biografernas möjligheter till aktivt publikarbete när det gäller t.ex. att nå nya grupper och att målgruppsanpassa marknadsföringen av repertoaren. Det finns även en brist på salonger i vissa städer och tätorter, vilket bl.a. försvårar arbetet för till exempel festivaler och organisationer utan egna biografer. Komplementbiografer kan bidra till ett utvecklat och breddat utbud av värdefull film i alla delar av landet. Vid utformningen av stödet för visning och spridning bör det övervägas om särskilt stöd bör ges till nyetablering av biografer på orter där biograf saknas och hur stöd kan ges till komplementbiografer." Stöd till nystart av biografer finns också med i strategin Stärka mindre biografer i glesbygden och på mindre orter 2016, som Filminstitutet lade fram för det fyraåriga extra anslag regeringen tillförde i samband med den nya statliga filmpolitiken och momshöjningen på biobiljetter. Anslaget syftar till att stärka visningsverksamheter i glesbygd och på mindre orter. Enligt strategin skulle medlen för år 2016 användas till ett utvecklingsstöd för framför allt momspliktiga biografer i glesbygd och på mindre orter, stärkta stöd till distribution och visning av film via bland annat visningsorganisationer 5

och distributörer, samt ett nyetableringsstöd på max 5 mkr för att starta biograf på orter där det saknas. Nyetableringsstödet genomfördes inte under 2016 då Filminstitutet valde att detta år prioritera stöd till befintlig biografstruktur i omställningsskedet till en högre biografmoms. Biografmarknaden Vid slutet av 2015 fanns 418 biografer och 802 biosalonger i Sverige. I och med digitaliseringen minskade antalet biografer under flera år, men under 2015 skedde ett trendbrott och för första gången på ett decennium skedde en uppgång i antalet biografer och salonger. Under 2015 var 14 fler biografer än året innan aktiva. Fem av dessa var nyetablerade Filmstaden Scandinavia i Solna/Stockholm och Bio Göta i Göteborg (båda SF), Röda Kvarn i Lidköping (Folkets Hus och Parker) samt Biograf Sländan i Tullinge/Stockholm och Bio Galaxen i Borlänge (vilken lades ned 2016). Övriga var biografer som återöppnade efter ett eller ett par års vila, framför allt i väntan på digitalisering. Enligt ännu preliminära uppgifter har utvecklingen fortsatt under 2016. 2011 2012 2013 2014 2015 Antal biografer 479 453 424 404 418 Antal salonger 831 816 774 765 802 Antal digitala salonger 271 640 707 742 793 (2K) Antal 3D-salonger 251 428 434 442 552 Antal platser 129 218 126 089 116 986 114 438 118 899 Källa: Filmåret i siffror 2015, Svenska Filminstitutet När det gäller aktörer på biomarknaden så dominerar SF Bio och Svenska Bio sett till marknadsandelar, med knappt 64 respektive 18 procent av samtliga sålda biljetter. Närmast efter dessa kommer Folkets Hus och Parker med 4 procents marknadsandel, och övriga aktörer, såväl privata företag som ideella organisationer, har samtliga under 2 procent av den totala publiken vardera. (Se bilaga 1) Sett till antalet biografer och salonger per ägare är förhållandena dock annorlunda, vilket speglar att SF Bio och Svenska Bio i större utsträckning än andra har flersalongsbiografer, och att andra aktörer främst är etablerade i glesbygd/på mindre orter. I fråga om salonger är SF Bio fortfarande största aktör med en knapp tredjedel av landets 802 salonger; 255 stycken. Folkets Hus och Parker är näst störst med 149 och Svenska Bio har nästan lika många; 127. Övriga har under 6 procent av salongerna. När det gäller andel av landets 418 biografer har Folkets Hus och Parker allra flest; 135 stycken, dvs en tredjedel, och Våra Gårdar näst flest; 45. Efter dessa kommer SF Bio med 36 stycken och Svenska Bio med 35. Siffrorna över antalet salonger och biografer kommer från Svenska Filminstitutets statistik för 2015. 6

4. Var saknas idag biografer och komplementbiografer? I dagsläget december 2016 saknar 32 av Sveriges 290 kommuner en egen biograf: (Se bilaga 2 för karta) Kommun Län Habo Jönköping Mullsjö Jönköping Bjuv Skåne Burlöv Skåne Kävlinge Skåne Lomma Skåne Perstorp Skåne Staffanstorp Skåne Svedala Skåne Åstorp Skåne Örkelljunga Skåne Danderyd Stockholm Sundbyberg Stockholm Upplands Väsby Stockholm Upplands-Bro Stockholm Nykvarn Södermanland Oxelösund Södermanland Munkfors Värmland Storfors Värmland Bjurholm Västerbotten Norberg Västmanland Skinnskatteberg Västmanland Bollebygd Västra Götaland Hjo Västra Götaland Munkedal Västra Götaland Orust Västra Götaland Töreboda Västra Götaland Öckerö Västra Götaland Degerfors Örebro Lekeberg Örebro Vadstena Östergötland Åtvidaberg Östergötland Majoriteten av dessa kommuner är belägna i södra Sverige och nio av dem, dvs en knapp tredjedel, ligger i Skåne. När det gäller befolkningsmängd varierar den kraftigt, från knappt 2 500 invånare (Bjurholm i Västerbotten) till 47 000 (Sundbyberg i Stockholms län). Vissa av dem, som just Sundbyberg, är en del av storstadsområden. Intressant i detta sammanhang är att se på hur nära de har till en grannkommun med biograf, och hur kommunikationerna ser ut. Det visar sig att i två tredjedelar av dessa kommuner har invånarna max 30 minuters resa med bil eller kollektivtrafik från centralorten till närmaste biograf på andra sidan kommungränsen. I Skåne, det län med störst antal kommuner utan biograf, gäller detta nästan samtliga. Men betydligt längre resa, minst runt en timme, är det för boende i Norberg i Västmanland 7

och kommunerna Bollebygd och Öckerö i Västra Götaland samt för de i Åtvidaberg (Östergötland) och Munkfors (Värmland) som vill åka kollektivt. Hur tidtabellerna passar ihop med biorepertoaren är förstås ytterligare en fråga. När det gäller komplementbiografer så avses med detta enligt Svenska Filminstitutets definition biografer som visar ett kompletterande utbud, bestående till minst 30% av filmer från Europa (exkl Sverige) och övriga världen (exkl USA), vilka når färre än 150 000 besökare vardera på den svenska biomarknaden. Denna definition rör alltså biografernas filmutbud och inte ägarbilden. Filminstitutet har statistik över orter utan komplementbiograf och med fler än 30 000 invånare, och det finns 13 sådana: Borlänge Gävle Halmstad Kalmar Karlskrona Lidingö Linköping Motala Skellefteå Sundsvall Trollhättan Täby Uddevalla Av dessa hör Gävle, Halmstad, Linköping och Täby till landets 20 största orter, och 2015 fanns på dessa fyra orter en biograf var med mellan en och åtta salonger, på samtliga orter drivna av Svenska Bio eller SF Bio. Orterna utan komplementbiograf är mer utspridda över landet än kommunerna utan biograf, och belägna i tolv olika län. Tre av dessa (Halland, Skåne och Blekinge) är de län i Sverige som har flest invånare per biosalong. (Se bilaga 3) På frågan om varför de tror att det saknas biografer i kommunerna som inte har någon är svaren från några av intervjupersonerna följande: Svårigheten att få en sådan biograf att bära sig ekonomiskt. Brist på personer lokalt och/eller föreningsliv som kan driva biografen. Avsaknad av lämplig lokal den bio som en gång fanns har rivits, eller så finns en lokal som inte är ändamålsenlig, alternativt behöver fylla alltför många funktioner. En brist på politisk vilja lokalt biografer finns inte på dagordningen och ses inte som viktigt för invånarna. För att detta ska förändras måste frågan "säljas in" och medvetenheten öka om att det går att starta eller återstarta en biograf. Det finns ibland en bild av biografen som en kommersiell filmstad, man ser inte framför sig en annan typ av lokal biograf som kunde utveckla orten. Olika orsaker alla platser behöver analyseras var för sig. När det gäller städerna beskrivs även de som sinsemellan mycket olika och att de därför behöver studeras var för sig när det gäller möjligheter och behov. Städer med samma befolkningsantal kan ha 8

helt olika potential för bio och den påverkas bland annat av det geografiska läget, hur folk rör sig i regionen och vad som finns runt omkring. 5. Att starta en ny biograf Enligt Filminstitutets handläggare för biografstöd finns det ett tydligt intresse för att starta nya biografer. De senaste månaderna har cirka ett samtal i veckan kommit med frågor kring nystart, och ett antal kommuner som planerar att starta biograf har också hört av sig. För den här rapporten har representanter för tre verksamheter som är nystartade eller på väg att starta intervjuats, och de illustrerar tre olika exempel på hur det kan gå till. Möja ideellt civilsamhällesinitiativ i glesbygd Ön Möja i Stockholms skärgård har 280 bofasta året runt och en skola med drygt 20 elever, men 20 000 besökare under sommarsäsongen. Där pågår ett arbete med att återstarta biografen på gamla Möja dansbana. Den byggdes på 1940-talet, lades sedermera ned, men återstartade på 1980-talet och visade då som mest 40 filmer per år. I och med digitaliseringen fick den läggas ned igen då det inte fanns möjlighet att bekosta den tekniska omställningen. Nu, efter drygt tre års vila, pågår ett arbete med att starta på nytt, grundat i det lokala civilsamhället och ideell verksamhet inom ramen för föreningen Möja kulturella ungdomsrörelse som äger dansbanan. I det här fallet finns alltså redan en befintlig lokal, men den tekniska investeringen måste göras. Planen är att återstarta med stöd från Leader EU-stöd via Jordbruksverket för landsbygds- och lokal utveckling och stöd för teknisk upprustning från Filminstitutet. Utöver det finns stöd i form av kunskap från ansvarig för filmvisningsfrågor på Landstinget, Film Stockholm. Under sommarsäsongen kommer den dagliga driften av biografen att ske med hjälp av volontärer och planen är att intäkterna ska täcka kostnaderna för exempelvis filmhyra. Det finns också många idéer på verksamhet som spelevent och konferenser. Men man ser också ett behov av ett professionellt och löpande publikarbete under året och för det krävs anställd lokal personal. Ytterligare finansiering behöver hittas för denna anställda personal, genom stöd eller exempelvis crowdfunding. En stor utmaning är frågan om likviditet först efter att den tekniska utrustningen är inköpt kan stöd erhållas för investeringen. Det rör sig om drygt 400 000 kronor exkl moms att ligga ute med. Kunskap, nätverk och kompetens när det gäller publikarbete och programsättning är andra saker som lyfts fram som centrala för att starta och driva biograf på mindre orter där civilsamhället är en huvudaktör. Den hjälp som föreningen fått genom Landstinget och enskilda kunniga personer "att ha någon att prata med" beskrivs som ovärderligt för arbetet med repertoar, organisation, utrustning m m. Bio Capitol privat driven satsning på komplementbiograf i storstad I Stockholms innerstad har filmdistributörerna NonStop Entertainment och Njutafilms gått ihop för att starta biograf i gamla Capitol på Sankt Eriksgatan. Biografen byggdes 1926 men stängdes på 1980-talet och har sedan dess främst använts för musik och teater. Målet nu är att öppna en biograf med tre salonger och en restaurang, och inspirerat av biografer som Electric Cinema i London kommer man att kunna äta och dricka inne i salongerna. En ambition med Bio Capitol är att skapa en "bio för vuxna" och nå en publikgrupp som inte lika ofta går på multiplexen. Även i detta fall finns alltså redan en befintlig lokal, men det krävs en mycket omfattande ombyggnad inklusive renovering av el och ventilation samt införskaffande av inventarier. 9

Bio Capitol var ett av de fyra projekt som under 2016 beviljades utvecklingsstöd på 300 000 kr av Stockholms stad för möjliga nya biografer. I ett nästa steg finns möjlighet att söka Stockholm stads allmänna kulturstöd. Planen är också att söka Filminstitutets stöd för teknisk upprustning och att genomföra en crowdfundingkampanj samt få in medel via kanaler som vänförening och försäljning av stolar. Övriga resurser är privat finansiering via de berörda bolagen och banklån. Lokalen ägs av en bostadsrättsförening, så här finns ingen möjlighet till stöd från fastighetsägaren. Även Bio Capitol lyfter frågan om likviditet som ett problem, även i den situation att de får mycket stöd. De understryker också att det vid sidan av kostnader för biografrelaterade investeringar som teknik och publikarbete finns många andra tunga kostnader i början, som för arkitekt, bygglov och konsulter för brand och tillgänglighet de är påtagliga och kommer tidigt, innan det finns några intäkter. Linköpings Filmsalonger - kommunalt initiativ för att bredda filmutbudet Hösten 2015 startade visningsverksamheten Linköpings Filmsalonger där Linköpings kommun hyr in sig på en av SF:s salonger och visar kvalitetsfilm; två visningar om dagen, sju dagar i veckan. Till skillnad från grannstaden Norrköping som satsat på film och där biografen Cnema sedan länge finns, har Linköping inte haft någon komplementbiograf utan endast filmklubben Cinemax. Bakgrunden till denna satsning är en ambition från stadens sida att bredda det lokala filmutbudet. Kommunen började med en festival för att undersöka intresset, och gjorde sedan en mindre utredning om förutsättningarna för att erbjuda invånarna ett alternativt filmutbud. Att starta i den form Linköpings Filmsalonger fått var ett tjänstemannaförslag och det ansågs självklart att åtminstone initialt driva verksamheten i egen regi. Det uppges inte ha varit svårt att hitta rollen i relation till det befintliga utbudet, då verksamheten har en egen nisch och så tydligt visar ett kompletterande utbud. Sedan starten har en verksamhet utvecklats med skolbio och mediepedagogik samt ett samarbete med Film i Öst. Planen är nu att fortsätta i samma form under 2017 för att fortsätta förankringsarbetet. En utmaning man ser är att verksamheten inte är föreningsdriven och därmed inte får samma närhet till publiken. Därför har marknadsföringsarbetet varit viktigt. Det långsiktiga önskemålet är en egen lokal då detta skulle göra det lättare att ordna kringarrangemang som skapar mervärde till filmerna, ge möjlighet att ta ett helhetsgrepp på verksamheten, och göra det tydligare att detta är en egen verksamhet. I nuläget anses det dock som ett för stort steg då det är en svår och dyr process, och kulturförvaltningen har heller inte budgetutrymmet för att nyinvestera i en biograf. 10

6. Vad bör Filminstitutet prioritera? Vilka finansieringsmöjligheter finns i dagsläget? De tre exemplen ovan illustrerar att det finns en mängd olika driftsformer och många olika finansieringskällor. Det går inte att ge ett generellt svar på vilka finansieringsmöjligheter som i dagsläget finns för den som vill starta biograf då det ser mycket olika ut i olika kommuner, och för olika typer av projekt. När det gäller stöd finns det också både stöd till kulturverksamheter och andra typer av icke-kulturrelaterade sådana, som stöd till glesbygdsutveckling. Exempel på sätt att finansiera som förekommer i olika kombinationer: Kommunalt stöd Kommunal drift Leader, EU-medel för lokal utveckling Boverkets stöd för upprustning/ombyggnad av allmänna samlingslokaler Crowdfunding Eget kapital Banklån Fastighetsägare som sänker hyran eller bidrar med den Biljettintäkter Att undersöka hur olika kommuner arbetar ligger utanför denna rapports ramar, men den bild som framkommer när det gäller kommunalt stöd är att alla kommuner agerar på olika sätt och att insatserna ser mycket olika ut. Vissa beskrivs som mycket aktiva inom filmområdet, medan andra satsar mer på andra kulturformer och inte har biograffrågan som en prioritet. Det finns kommuner som själva driver biograf/visningsverksamhet, som i Linköping, medan andra låter bygga biograf och sedan upphandlar en aktör att driva den. Ett intressant exempel är Stockholms stad som alltså 2016 delade ut fyra utvecklingsstöd för möjliga framtida biografer (Särskilt stöd för visningsplatser för film) ett av dem var Bio Capitol som beskrivits ovan, övriga tre projekt hade Folkets Bio, ABF och Stockholms filmfestival som huvudsökande. Bakgrunden till stödutlysningen var ett önskemål om fler biografer drivna av fria aktörer. Det fanns också en analys av att Stockholm har ett stort publikunderlag för bio och för många olika typer av film. Stödet ingick i kulturförvaltningens befintliga bidragsstruktur. För biografprojekten som fick stöd finns möjlighet att gå vidare inom detta system och först söka ytterligare ett utvecklingsstöd för etableringen, och sedan kulturstöd (verksamhetsstöd). Stockholms stad kan dock på sikt inte erbjuda en heltäckande finansiering utan beskriver att de kan vara en av flera finansiärer. 11

Hur ser behoven ut och vad bör Filminstitutet ge stöd till? På frågan om hur de största behoven ser ut och vilka poster som vore det vore angeläget för Filminstitutet att fokusera på har intervjupersonerna gett många olika svar. Några av dem: Teknisk projektering och ekonomisk plan. Anpassning av lokaler, el, ventilation, arkitekt, bygglov, konsulter för exempelvis brandskydd och tillgänglighet. Flera framhåller vikten av att projektering och grundarbete kan göras med kvalitet annars blir det dyrt i ett senare skede, och biografen inte attraktiv för publiken. Teknisk utrustning, maskinrum, duk, stolar och annan inredning. Hjälp att hantera likviditetsproblematik. En ekonomisk buffert som gör det möjligt att etablera verksamheten under det första året. Anslag för marknadsföring. Många svar handlar också om andra saker än ekonomiska stöd och medel till inventarier, till exempel: Utbildningar inom publikutveckling, marknadsföring och programsättning. Nätverksmöjligheter för att utbyta erfarenheter med andra som driver biograf. En intervjuperson föreslår ett "proaktivt" stöd som kompletterar stöd till inventarier och dylikt hjälp att driva frågan om biografer lokalt och få igång processer genom stöd till opinionsbildning, förstudier eller genom en "etableringskonsulent" på Filminstitutet som kan driva frågan gentemot olika kommuner. När det gäller belopp nämns summor för nystart av biograf på allt från mellan omkring 500 000-1,5 miljoner till mångmiljonbelopp för komplicerade projekt där ny ventilation, el och omfattande ombyggnationer måste bekostas. Eftersom biografer är kostsamma investeringar och Filminstitutets stöd kan förmodas ha begränsad budget är en central fråga hur det ska utformas för att bäst kroka i och komplettera de stödordningar som redan finns. Även på detta är svaren varierande, vilket speglar att situationen och finansieringen ser så olika ut för olika projekt, orter och aktörer. Flera påpekar att det är bra om olika finansiärer på något sätt kan samordna sig då det måste komma pengar från olika håll. Ibland hänger stöden ihop på konkreta sätt, exempelvis kräver Boverkets stöd för allmänna samlingslokaler kommunal medfinansiering om minst 30%, men även i andra fall är de delar av en nödvändig helhet. "Man skulle önska sig att alla inblandade parter satte sig i samma rum och sa: hur går vi vidare?" är en kommentar från intervjuerna, och en annan: "Jag vill inte att olika parter ska samorganisera sig, alla har olika mål, men om man skapar en fast etablering så tror jag att vissa samtal är viktiga". Ytterligare en kommentar är att det finns ett värde i att flera parter är delaktiga eftersom det är så komplexa projekt och det är bra att fler har granskat idén och sett att den håller. En person önskar också just med hänvisning till att det är så svåra processer en dialog och gemensamhet kring projektet, till skillnad från att söka stöd och bara få ett ja eller nej. Postkodlotteriets Kulturstiftelse nämns som exempel på hur stödgivaren blir en "medpart, inte en motpart", genom att de träffar och har en dialog genom ansökningsprocessen med projekt som de vill söker. Även om Filminstitutets stöd inte kan bli den största posten utan basfinansieringen måste finnas någon annanstans, och lokala förutsättningar är en nödvändighet, säger flera att ett statligt stöd har ett 12

stort symbolvärde. Det kan öppna dörrar lokalt, både för att få loss finansiering och för att visa att den här typen av biografer är möjliga. Ytterligare ett medskick från en intervjuperson är att krav på kommunal medfinansiering bör vara lägre än för digitaliseringsstödet (då det var 50%), eftersom det för kommuner som helt saknar biograf är ett större steg att ta. Vad ska Filminstitutet inte ge stöd till? Kanske inte så förvånande har de flesta intervjupersoner inte haft så mycket att säga som svar på den frågan. "Det finns inga onödiga stöd", som en av dem sa. Behoven är stora och projekten kostsamma. Dock har flera med hänvisning till stödets förmodade begränsade budget framhållit att det bör gå till projekt där en lokal i rimligt skick redan finns. En angränsande fråga som ställts rör konkurrens med befintliga biografer. Här är det främst frågan om komplementbiografer som intervjupersonerna har haft kommentarer om. Några röster: Det är knepigare att ge stöd till komplementbiograferna än de andra, särskilt på orter med under 100 000 invånare. Där är marginalerna små för de privata aktörerna, och tas bara lite av dem så kanske de inte kan fortsätta. Man bör sätta ett högt tak på invånarantalet. Städerna har så olika förutsättningar och måste analyseras var för sig när det gäller behov av fler biografer. Hur ser utbudet ut? Geografiska läget? Hur reser de som bor där? Exempelvis storstäderna skiljer sig mycket åt sinsemellan - i Stockholm behövs fler dukar och där behöver inte ens en biograf vägg i vägg innebära konkurrens, så länge den har en egen nisch. I Malmö finns inte alls samma utrymme. I vissa städer kan totalpubliken öka när en ny aktör kommer in, i vissa konkurrerar de bara med varandra. En ny biograf med en tydlig profil kan locka publik som i dagsläget inte går på bio och därmed öka den totala marknaden på orten. Måste det vara en egen biograf? Det finns många exempel, inte minst internationellt, på olika former av pop up- och mobila biografer, ofta i länder och områden med få biografer. Därför har frågan ställts om det är viktigt att ge stöd till just en egen biograf, eller om en sådan verksamhet kan ge samma effekt det vill säga tillgång till bio eller ett kompletterande utbud. I ett flertal fall finns redan en lokal och då är det naturligt att utgå från den. Däremot så tänker många in en rörlighet i utbudet genom filmfestivaler och andra kringaktiviteteter. Biografen på Möja planerar exempelvis en filmfestival på vattnet. De flesta intervjuade är tveksamma inför andra lösningar och understryker vikten av en fast öppen lokal (som i sin tur kan härbärgera flera kulturformer) för kontinuitet och publikarbete. Att kunna utveckla kringaktiviteter och ett personligt tilltal är idag viktigt för att locka publiken. Flera säger att t o m en filmstudio kan upplevas som "sluten", även om vem som helst kan bli medlem där. Dessutom kostar även utrustning för mobil visning. En annan åsikt är att diskussionen måste börja med vad som saknas på den enskilda orten och vad man vill åstadkomma. I vissa städer kan det vara rimligare att hyra en salong eller två på den befintliga biografen, då kostnaderna för en ny biograf är höga och alla städer inte har ett behov. Kanske kan en befintlig aktör få driva en salong med alternativt utbud, och eventuellt stöd villkoras mot ett visst programinnehåll? 13

Vad krävs för att lyckas? En sak som intervjupersonerna är eniga om är vilket komplext och tungt projekt det är att starta en biograf och att driva den. Det krävs stora resurser och tung kompetens inom många områden. "Driften är det som knäcker folk man engagerar sig för att man är intresserad av film, men sedan är det en massa praktiska saker med att driva ett hus..." Även om start av biografer står i fokus här är frågan om långsiktig drift relevant då det bör vara angeläget att stödja projekt med god chans att lyckas. Om en bedömningsgrund rör finansiering av starten, rör en annan förutsättningarna för den långsiktiga verksamheten och ekonomin. Vad bör då tas in i bedömningsprocessen vilka är de kritiska faktorerna som avgör om idén kommer att bära, och vilka är kraven som bör ställas? Några svar från intervjuerna: Det finns ingen miniminivå på det ekonomiska stödet däremot på de som söker, när det gäller lokalen, idé, finansiering osv. Skriv upp allt som kan gå fel och se om de har koll på det teknik, ekonomi, vem ska driva biografen? Finns det lokal uppbackning för den långsiktiga driften vad händer år 2 och 3? Finns förutsättningar i form av en lokal med rimliga villkor? Finns en stark och engagerad fastighetsägare? Om man slipper lokalhyra eller den är låg, och får stöd till investeringen och lokalen är tillräckligt bra, då kan det gå runt. Om kommunen är med är det inga problem, men det är svårare med en privat fastighetsägare. Finns det engagerade personer lokalt som är villiga att driva biografen, nu och på sikt? Det måste börja med personer på orten som vill driva frågan. Finns erfarenhet av arrangörsskap eller tillgång till den kompetensen? Finns en plan för publikarbetet? Är biografen i ett sammanhang där kunskap och hjälp med filmsättning och teknik kan fås, exempelvis inom en visningsorganisation? I glesbygd: finns det skola, arbetstillfällen, föreningsliv, affär och folk som vill driva? Samtidigt som man bör ha insikt om att en sådan här satsning kan vara en pusselbit för att vända utvecklingen. Stockholms stad höll två samtal med de som fick stöd för biografutveckling: ett fastighetsorienterat och ett kulturpolitiskt. Patrik Liljegren på Stockholms stad beskriver hur affärsorienterade kunskaper och väldigt mycket annat än erfarenheten av att visa film krävs, och när ansökningarna bedöms måste mycket tid vigas åt dessa saker. Han beskriver följande faktorer som kritiska för att en biograf ska överleva och lyckas: Programidén Samarbeten t ex att det finns en bredare verksamhet än bara bio En gedigen analys av den ekonomiska bärkraften Att man har förstått hela utmaningen kring fastighet och lokal Kompetens resurser, kontaknät, erfarenheter 14

Utmaningarna är också olika för de två typer av biografer som denna rapport handlar om. Det framhålls av David Sin, Head of Cinemas på brittiska Independent Cinema Office, som utöver representanterna för svensk biobransch intervjuats. Han har i mer än 20 års arbetat med att stödja fristående biografer i Storbritannien, med fokus på drift, hållbar ekonomisk utveckling och programverksamhet. Så här beskriver han det: Komplementbiograferna i storstäderna startas för att bredda utbudet av film. Därför blir det viktigaste för dem skicklig programläggning - de måste hitta en modell med tillräckligt mycket stora filmer för att det ska bära sig, och ändå ha ett tillräckligt kulturellt program. En utmaning är också att publikens förväntningar har höjts även på fristående mindre biografer - de kan vara annorlunda, men de måste vara lika bra som de kommersiella för att kunna konkurrera. För några år sedan var independentbiografer ofta på lägre teknisk nivå, men publiken accepterar inte det längre. Förväntningarna har verkligen ändrats. Biograferna på landsbygden erbjuder bio där det annars inte skulle finnas och därför kan de visa ett brett utbud som lockar en så stor publik som möjligt, med mer av blockbusters som drar in pengar. På så sätt är de enklare att programsätta och driva. Deras utmaning är att de jobbar mot en så bred och utspridd publik, på en plats där det inte funnits biograf tidigare. För dem är därför det viktigaste publikutveckling och saker som transport, parkering, start/sluttider och fysisk tillgång till biografen. För båda är nyckeln ett program där bredare filmer finansierar visningen av det smalare. Det är en utmaning för biograferna i urban miljö. På landet är det inte svårt att sätta ett program med brett utbud som bär sig självt, utmaningen är att få dit publiken! 7. Sammanfattande kommentarer 32 kommuner saknar idag biograf, och 13 städer med mer än 30 000 invånare saknar komplementbiografer. Kommunerna utan biograf finns främst i södra Sverige, och många har nära till biograf i grannkommuner, medan andra har betydligt längre avstånd. Städerna är mer utspridda över landet. Både städerna och kommunerna är sinsemellan mycket olika när det gäller bland annat invånarantal, geografisk placering och närhet till andra biografer, och bör analyseras var för sig när det gäller var ytterligare biografer är mest angelägna för att bredda utbudet och tillgången samt bidra till ökad publik. Intervjupersonerna har gett mycket olika svar på frågan om vilken typ av stöd som vore önskvärt från Filminstitutet, vilket speglar att alla orter är olika och att alla aktörer har olika tillgång till det som behövs för att komma igång. Förutom biorelaterade kostnader såsom projektorer och stolar är andra tunga poster fastighetsrelaterade kostnader och problematik som likviditet. Intressant är att flera tagit upp insatser som utbildningar och nätverk som i princip lika viktiga att få stöd för. Det speglar kanske det faktum att det inte bara räcker med teknisk utrustning och att öppna dörren om man långsiktigt ska ha en levande biograf. Något de intervjuade är överens om är att start av biograf är en komplex, dyr och krävande process i alla dess steg analys/utredning, uppstart och långsiktig drift. Det kräver stora resurser och kunskaper inom många områden. Personer på orten som kan driva biografen, ett långsiktigt lokalt/kommunalt stöd i någon form och rimlig hyra är exempel på kritiska faktorer. Frågan om mobila biografer och andra former för visning är inte helt relevant här då stödet är tänkt till enstaka biografer, och de flesta intervjupersoner tycker att fördelarna med fasta biografer överväger. Däremot kan det vara en aspekt vid bedömningen: när nu ökad rörlighet 15

är möjlig, hur ser ambitionerna vad gäller det ut? Hur kan biografen bli en angelägenhet för hela kommunen? Finns planer på att arbeta med festivaler som gör det mer värt för de som bor längre bort att åka dit? Att svaren på frågorna om behov och önskemål om vad Filminstitutet bör göra är så olika är ett resultat i sig, som indikerar att varje projekt och ort måste utvärderas individuellt, och stödet ses som del av en komplex helhet. En fråga utifrån det att ta med till arbetet med utformningen av stödet är också hur brett det ska formuleras när det gäller vilka typer av poster det kan gå till. Mycket ska klaffa för att biografägaren ska få ihop all kunskap och finansiering som krävs, och det kan ske i många olika former. En tänkbar slutsats av detta kan vara att stödet bör ha en stor flexibilitet i hur när det gäller finansiering och organisation, och vad för poster som går att söka stöd för, men att kraven ska vara höga när det gäller de kritiska faktorerna för långsiktig stabilitet (teknisk kvalitet, programidé, drift, fastighet, publikarbete, grundekonomi, kompetens hos ägarna, upptagningsområde, etc). 16

Bilagor 1) Marknadsandelar på biografmarknaden (Källa: Filmåret i siffror 2015) 2) Karta över kommuner utan biograf (Källa: Svenska Filminstitutet) 17

18 3) Invånare per biografsalong (Källa: Filmåret i siffror 2015)