Förslag till indikatorer för uppföljning av generationsmålet

Förslag till indikatorer för uppföljning av generationsmålet Underlag till den fördjupade utvärderingen av miljömålen 212 HANNA BROLINSON OCH VIVEKA PALM RAPPORT 653 JULI 212

Förslag till indikatorer för uppföljning av generationsmålet Underlag till den fördjupade utvärderingen av generationsmålet 212 Hanna Brolinson och Viveka Palm NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 8-55 933 4 Orderfax: 8-55 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen AB, Box 11 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer Naturvårdsverket Tel: 1-698 1, fax: 1-698 1 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-16 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-62-653-4 ISSN 282-7298 Naturvårdsverket 212 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 212 Form: Johan Wihlke Illustrationer: Tobias Flygar

Förord Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 212 göra en samlad fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen behöver Naturvårdsverket indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Regeringen tillsatte 28 en utredning med syfte att förenkla och effektivisera miljömålssystemet (M28:2). Förslag gavs till indikatorer som kunde visa andra länders påverkan på miljökvalitetsmålen. Förslagen till indikatorer finns med i SCB:s rapport Miljöindikatorer för omställning och rådighet över miljökvalitetsmålen, framtagen 29 på uppdrag av utredningen. Inom ramen för fördjupad utvärdering 212 har SCB haft Naturvårdsverkets uppdrag att se över de indikatorer som föreslogs i rapporten från 29 och föreslå indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Uppdraget redovisas i denna rapport. Projektledare för fördjupad utvärdering av generationsmålet har varit Helena Bergström, Naturvårdsverket. En arbetsgrupp för fördjupad utvärdering av generationsmålet, samordnad av Naturvårdsverket, har lämnat synpunkter på rapportens innehåll. I arbetsgruppen har ingått personer från Boverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen samt länsstyrelsernas samverkansorgan Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet (RUS). Ansvariga för rapporten på SCB har varit Hanna Brolinson, utredare miljöräkenskaper, och Viveka Palm, enhetschef på enheten Miljöekonomi och naturresurser. Rapporten uttrycker inte nödvändigtvis Naturvårdsverkets ställningstaganden. Författarna svarar själva för innehållet och anges vid referens till rapporten. Stockholm, juni 212 Manuela Notter Biträdande avdelningschef Naturvårdsverket 3

Innehåll Förord 3 1 Sammanfattning 7 2 Summary 9 3 Inledning 11 3.1 Bakgrund 11 3.2 Syfte och uppdrag 12 4 Metod 13 5 Förslag till uppsättning av indikatorer 15 6 Nationella indikatorer för samhällsomställning 18 6.1 Energiintensitet 18 6.2 Andel förnybar energi av totala energianvändningen 19 6.3 Andel förnybar energi för transporter 2 6.4 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) 21 6.4.1 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) 22 6.4.2 Inhemsk materialkonsumtion (DMC) fördelat på materialslag 23 6.5 Varutransporter 24 6.6 Persontransporter 25 6.7 Körsträckor 26 6.8 Utsläpp av växthusgaser 27 6.9 Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider 28 6.1 Användningen av hälsofarliga kemikalier 29 6.11 Behandling av kommunalt avfall 3 6.12 Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar 31 6.13 Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter 33 6.14 Konsumtion, produktion, import och export av nötkött 34 6.15 Total försåld mängd ekologiska livsmedel 35 6.16 Andel ekologiska livsmedel per varugrupp 36 6.17 Graden av hänsyn tagen vid skogsavverkning 37 6.18 Antibiotikaresistens 38 6.19 Miljöskatter 39 6.2 Miljömotiverade subventioner 4 6.21 Sysselsatta inom miljösektorn 41 7 Sveriges påverkan på global hälsa och miljö 43 7.1 Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion 43 7.2 Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion 45 5

7.3 Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion 45 7.4 Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion 46 7.5 Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion 47 7.6 Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion 48 7.7 Exportens bidrag till växthusgasutsläpp 49 8 Diskussion och fortsatt arbete 51 9 Källförteckning 52 6

1 Sammanfattning År 21 beslutade riksdagen om ett förändrat miljömålssystem, etappmål och utvidgat innehåll i generationsmålet. Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 212 göra en samlad fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen behöver Naturvårdsverket indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Projektets syfte är att ge förslag på indikatorer i form av Nationella indikatorer för samhällsomställning Indikatorer för Sveriges påverkan på global hälsa och miljö En viktig förutsättning för projektet var att huvudsakligen använda befintliga data och metoder samt företrädelsevis indikatorer som redan ingår i något relevant indikatorsystem. Följande indikatorer föreslås för att följa den nationella samhällsomställningen: Energiintensitet Andel förnybar energi av totala energianvändningen Andel förnybar energi för transporter Inhemsk materialkonsumtion (Domestic Material Consumption, DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) Inhemsk materialkonsumtion (DMC) fördelat på materialslag Varutransporter Persontransporter Körsträckor Utsläpp av växthusgaser Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider Användningen av hälsofarliga kemikalier Behandling av kommunalt avfall Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter Konsumtion, produktion, import och export av nötkött Total försåld mängd ekologiska livsmedel Andel ekologiska livsmedel per varugrupp Graden av miljöhänsyn vid skogsavverkning Antibiotikaresistens Miljöskatter Miljömotiverade subventioner Sysselsatta inom miljösektorn 7

Följande indikatorer föreslås för att följa Sveriges påverkan på global hälsa och miljö: Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion Exportens bidrag till växthusgasutsläpp Den begränsade tiden för projektet utgjorde i vissa fall ett hinder för att få fram indikatorer inom några områden. Speciellt kan nämnas följande områden som kräver mer utveckling eller forskning för att få fram användbara indikatorer för att följa upp generationsmålet: Dricksvatten (förekomst av otjänligt vatten) Friluftsliv Fiske Biologisk mångfald (andel arter med gynnsam bevarandestatus) 8

2 Summary In 21 the Swedish parliament decided on a changed system for environmental quality objectives, milestone targets and extended contents in the generational goal. The Swedish Environmental Protection Agency was assigned to present, by 1 July 212, an in-depth evaluation of among other things the possibility to reach the generational goal. In connection with the evaluation, the Swedish Environmental Protection Agency needs indicators for followup of the generational goal and its seven bullet points (see the Environmental Objectives Portal www.miljomal.se). The purpose of the project is to propose indicators in the form of: measures for national follow-up of a societal shift measures for follow-up of the impacts on global health and environment An important prerequisite for the project was to use the available data and methods, as well as indicators that already exist in an indicator system. The following indicators have been proposed for the following-up for the national societal shift: Energy intensity; Share of renewable energy in gross final energy consumption; Share of renewable energy in fuel consumption of transport; Domestic Material Consumption (DMC) per capita, and Resource Productivity (GDP/DMC); Domestic Material Consumption (DMC) by type of material; Transport of goods; Transport of passengers; Distance covered; Emissions of greenhouse gases; Air emissions of sulphur dioxide and nitrogen oxides; Use of hazardous chemicals; Treatment of municipal waste; Concentration in air of benzene, nitrogen dioxide and particles; Meat consumption per capita of different kinds of meat; Consumption, production, import and export of beef Total amount of organic food sold; Percentage of organic food by group of goods; Degree of environmental consideration in conjunction with felling; Resistance to antibiotics; Environmental taxes; Environmentally motivated subsidies; Employees in the environmental goods and services sector 9

The following indicators are proposed for the following-up of Sweden's influence on global health and environment: Emissions of greenhouse gases caused by Swedish consumption; Greenhouse gas emissions per person caused by Swedish consumption; Change in the level of emissions of greenhouse gases; Emissions of nitrogen oxides caused by Swedish consumption; Emissions of ammonia caused by Swedish consumption; Emissions of sulphur dioxide caused by Swedish consumption; The contribution of exports to greenhouse gas emissions The limited time for the project was sometimes an obstacle to produce indicators within some areas. The following areas in particular require more development or research to obtain useful indicators to follow up the generational goal: Drinking water (existence of unfit water) Outdoor activities Fishing Biodiversity (percentage of species with favourable conservation status) 1

3 Inledning 3.1 Bakgrund År 21 beslutade riksdagen om ett förändrat miljömålssystem, etappmål och utvidgat innehåll i generationsmålet. Naturvårdsverket har i uppdrag att till den 1 juli 212 göra en samlad fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå bland annat generationsmålet. I samband med den utvärderingen har Naturvårdsverket sett behov av indikatorer för generationsmålet och dess strecksatser. Generationsmålets sju strecksatser visar vilka värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för att den önskade miljökvaliteten ska kunna nås. Strecksatserna lyder ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen en god hushållning sker med naturresurserna andelen förnybar energi ökar och energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljöoch hälsoproblem som möjligt. Vid genomförandet av utvärderingen ska Naturvårdsverket samverka med berörda myndigheter som har ansvar inom miljömålssystemet. Samarbetet med dessa myndigheter kring generationsmålet sker bland annat i en arbetsgrupp för generationsmålet och i en samverkansgrupp för miljömålen. Arbetsgruppen för generationsmålet har tagit fram underlag som bland annat beskriver generationsmålets strecksatser och redovisar bedömningar av möjligheterna att nå generationsmålet. Underlaget till fördjupad utvärdering av generationsmålet finns i Naturvårdsverkets rapport Uppföljning av generationsmålet 1. Resultatet av den fördjupade utvärderingen presenteras i Naturvårdsverkets rapport Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 212 2. 1 Naturvårdsverket (212). Uppföljning av generationsmålet. Underlag till den fördjupade utvärderingen av generationsmålet 212. Naturvårdsverkets rapport 654. 2 Naturvårdsverket (212). Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 212. Naturvårdsverkets rapport 65. 11

3.2 Syfte och uppdrag Syftet med projektet är att föreslå nationella indikatorer för samhällsomställning kopplade till generationsmålet och dess strecksatser. Indikatorerna ska röra samhällstillstånd, förutsättningar för samhällsomställning som till exempel styrmedel och miljöpolicyarbete, samhällsomställning med avseende på riktning och hastighet, samt trender. Speciellt intressant är indikatorer som kopplar till ekonomi och handel samt frikoppling (decoupling) 3. Projektet ska även föreslå grovskaliga indikatorer för Sveriges påverkan på global hälsa och miljö, gärna med koppling till generationsmålet och dess strecksatser. Företrädesvis ska sådana indikatorer väljas som urskiljer Sveriges påverkan. En viktig förutsättning är att befintliga indikatorer och datakällor ska användas. Metoder och data som används i andra relevanta sammanhang nationellt och internationellt ska prioriteras. För varje indikator ska följande beskrivas: Beskrivning av vad indikatorn mäter (definition) Beskrivning av vad förändringar av indikatorn innebär (hur tolkas en uppgång respektive nedgång) Indikatorns budskap (vad kan tolkas ut av indikatorn) Tidsserie (vilken tidsserie finns tillgänglig) Datakvalitet (redogör för hur datakällan är kvalitetsredovisad i någon form) Information om indikatorn finns på global, nationell respektive regional nivå Information om indikatorn ingår i annat relevant nationellt eller internationellt indikatorsystem Koppling till relevant del eller delar av generationsmålet Klassning enligt DPSIR-systemet (se kapitel 5) Bedömning av indikatorns rörlighet (det vill säga en bedömning hur snabbt en förändring kan tänkas få genomslag på indikatorn) Om indikatorn finns med som indikator i miljömålssystemet (önskemål om denna information har framkommit under projektets gång) 3 Med detta menas att frikoppla den ekonomiska tillväxten från miljöpåverkan. Indikatorer om frikoppling ska inbegripa den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan. 12

4 Metod Projektet startade med en litteraturstudie och en kartläggning över ett urval aktuella indikatorprojekt. De studerade rapporterna och indikatorsystemen fungerade som underlag till ett första förslag på indikatorer för att mäta samhällsomställning i Sverige och Sveriges globala påverkan. Följande rapporter har fungerat som underlag: The European environment, State and outlook 21, Assessment of global megatrends (EEA, 21). Progress in Sustainable Consumption and Production in Europe. Indicator-based report. ETC/SCP working paper 1/211. (ETC, 211) Sustainable Development in the European Union. 211 monitoring report of the EU sustainable development strategy. (Eurostat, 211a.) Energy, transport and environment indicators. Eurostat pocketbooks. 211 edition. (Eurostat, 211b.) Konsumtionsbaserade miljöindikatorer Underlag för uppföljning av generationsmålet. Naturvårdsverkets rapport 6483. (Naturvårdsverket, 212). Towards Green Growth: Monitoring Progress, OECD Indicators (OECD, 211.) Miljöindikatorer för omställning och rådighet över miljökvalitetsmålen (SCB, 29) Indikator används i denna rapport i betydelsen värde, variabel eller parameter som bygger på data, som valts ut bland många möjliga variabler. Indikatorer används för att sammanfatta, förenkla och därmed underlätta hantering och kommunikation av till exempel miljödata. Aktuella indikatorsystem som studerats: Det svenska miljömålssystemet Miljömålsportalen, www.miljomal.se, innehåller information kopplad till Sveriges miljömålssystem och tillgång till dess indikatorsystem som för närvarande består av 111 indikatorer. Det finns såväl en nationell uppsättning som en regional. Indikatorerna är väl beskrivna och utvärderade i anslutning till miljökvalitetsmålen de beskriver. Miljökvalitetsmålen följs årligen upp och vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering. Naturvårdsverket samordnar och ansvarar för uppföljning och utvärdering. EEA:s indikatoruppsättning Europeiska miljöbyrån (EEA) har definierat och presenterat 23 indikatorer som nås från EEA:s hemsida, www.eea.europa.eu under Data and Maps och Indicators. Indikatorerna är uppdelade på olika temaområden. Indikatorerna för SCP (Sustainable Consumption and Production) är en del av dessa indikatorer. 13

EU:s hållbarhetsindikatorer (EU:s SDI) EU:s hållbarhetsindikatorer, EU Sustainable Development Indicators, är ett indikatorsystem framtaget för att följa upp EU:s hållbarhetsstrategi (EU Sustainable Development Strategy). Hela indikatoruppsättningen matas av data från EU:s medlemsländer via inrapportering till Eurostat (EU:s statistikbyrå) och uppdateras så fort nya data finns tillgängliga. En gång årligen utvärderas hela uppsättningen i en Monitoring Report. Många av indikatorerna är kvalitetsbeskrivna i en Eurostat Quality Profile. Data kan laddas ner från indikatoruppsättningen. OECD Green Growth OECD har i sitt arbete med Green Growth presenterat ett set av indikatorer som har ett tillväxtperspektiv och vars syfte är att mäta grön tillväxt. De föreslagna indikatorerna beskrivs i rapporten Towards Green Growth: Monitoring Progress, OECD Indicators. Någon generell bedömning av kvaliteten på bakomliggande data för indikatorerna har inte gjorts. Det första förslaget på indikatorer skickades ut till arbetsgruppen för fördjupad utvärdering av generationsmålet, som underlag till ett arbetsgruppsmöte. Efter arbetsgruppsmötet har deltagarna i gruppen bidragit med ytterligare synpunkter och förslag på indikatorer samt datakällor. 14

5 Förslag till uppsättning av indikatorer För alla indikatorer har en bedömning gjorts om data finns tillgängligt Globalt, på EU-nivå, Nationellt eller Regionalt. Vidare redovisas om det är en miljömålsindikator, i vilket indikatorsystem den ingår, samt en bedömning om det är en D-, P-, S-, I- eller R-indikator. Sammanställning görs i Tabell 1. Tabell 1. Tabellen visar en sammanställning över alla föreslagna indikatorer och en bedömning om de finns Globalt (G), EU (EU), Nationellt (N), Regionalt (R), om det är en miljömålsindikator (Ja/Nej), i vilket indikatorsystem den ingår, en bedömning om det är en D, P, S, I eller R indikator. Indikator Globalt (G) EU (EU) Nationellt (N) Regionalt (R) Miljömålsindikator (Ja/NEJ) Ingår i vilket indikatorsystem? DPSIR Energiintensitet G, EU, N Nej EU:s SDI, EEA D Andel förnybar energi av totala energianvändningen G, EU, N Nej EU:s SDI, EEA D, R Andel förnybar energi för transporter EU, N Nej EU:s SDI D, R Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (DMC/BNP) Inhemsk materialkonsumtion (DMC) per materialslag G, EU, N Nej EEA, EU:s SDI D G, EU, N Nej EU:s SDI D Varutransporter EU, N Nej EU:s SDI D Persontransporter EU, N Nej EU:s SDI D Körsträckor N, R Ja Miljömålsindikator D Utsläpp av växthusgaser G, EU, N, R Ja EU:s SDI, EEA, Miljömålsindikator P Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider EU, N, R Ja Miljömålsindikator P Användningen av hälsofarliga kemikalier N Nej - - P Behandling av kommunalt avfall EU, N, R Ja EU:s SDI, EEA, Miljömålsindikator P, R Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar EU, N, R Ja Delvis i EU:S SDI, EEA, Miljömålsinidkator S Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter Konsumtion, produktion, import och export av nötkött N Nej - - D N Nej - - D Total försåld mängd ekologiska livsmedel N Nej - - R Andel ekologiska livsmedel per varugrupp N Nej - - R Graden av miljöhänsyn vid skogsavverkning N Nej - - P, R Antibiotikaresistens EU, N Nej - - I Miljöskatter EU, N Nej EU:s SDI R Miljömotiverade subventioner EU, N Nej - - R Sysselsatta inom miljösektorn EU, N Nej - - R Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion N Nej - - P EU, N Nej - - P N Nej - - P N Nej - - P N Nej - - P N Nej - - P Exportens bidrag till växthusgasutsläpp N Nej - - P - Två streck i en cell betyder att indikatorn inte ingår i något indikatorsystem. 15

Klassning enligt DPSIR-systemet är gjord enligt följande: D Drivkraft, som beskriver de drivkrafter i samhället som ger upphov till miljöproblem, exempelvis användning av kemikalier P Påverkan, som beskriver det tryck vi utsätter miljön för, exempelvis utsläpp av kemiska ämnen S Status (tillstånd), som beskriver tillståndet i miljön, exempelvis genom koncentration av olika kemiska ämnen i naturen I Inverkan (effekt), som beskriver effekter på miljö och hälsa, exempelvis påverkan på biologisk mångfald eller hälsoeffekter R Respons (åtgärd), som beskriver de åtgärder som samhället vidtar, exempelvis nybyggda hus som uppfyller krav för kemikalieanvändning i byggnadsmaterial. Alla föreslagna indikatorer är bedömda utifrån vilken del av generationsmålet de har koppling till. Sammanställningen görs i Tabell 2. Antalet konsumtionsrelaterade indikatorer är jämförelsevis stort eftersom de kopplar till flertalet av generationsmålets strecksatser. En översiktlig bedömning av hur rörliga indikatorerna är har gjorts. Med rörlighet avses om man kan tro att indikatorn kommer att ändras synligt i förhållande till den typ av politik eller vilka åtgärder som är aktuella. Bedömningen är subjektiv. De indikatorer som bedömdes ha stor rörlighet var utsläpp till luft av svaveldioxid och kvävedioxider, miljöskatter och miljömotiverade subventioner. Här kan man tro att en förändring i politik och åtgärder kan ses relativt snabbt i indikatorn. Indikatorer med liten rörlighet är materialflödesindikatorerna, varutransporter, persontransporter och antibiotikaresistens. Dessa indikatorer är troligen trögrörliga då åtgärder knappast täcker hela det område som mäts utan kan påverka delar av det. Ingen bedömning gjordes för konsumtionsindikatorerna eftersom ingen politik och inga åtgärder är riktade mot miljöpåverkan från konsumtion. Medelrörlighet bedömdes för de övriga indikatorerna. 16

Tabell 2. Några av de tydligaste kopplingarna mellan föreslagna indikatorer och generationsmålet och dess strecksatser (förkortade ordalydelser). Energiintensitet Andel förnybar energi av totala energianvändningen Andel förnybar energi för transporter Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (DMC/BNP) Inhemsk materialkonsumtion (DMC) per materialslag Varutransporter Persontransporter Körsträckor Utsläpp av växthusgaser Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider Användningen av hälsofarliga kemikalier Behandling av kommunalt avfall Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter Konsumtion, produktion, import och export av nötkött Total försåld mängd ekologiska livsmedel Andel ekologiska livsmedel per varugrupp Graden av miljöhänsyn vid skogsavverkning Antibiotikaresistens Miljöskatter Miljömotiverade subventioner Sysselsatta inom miljösektorn Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Växthusgasutsläpp per person orsakade av svensk konsumtion Förändring i nivån av utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av kväveoxider orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av ammoniak orsakade av svensk konsumtion Utsläpp av svaveldioxid orsakade av svensk konsumtion Exportens bidrag till växthusgasutsläpp Att lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser Ekosystemens förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad Biologisk mångfald, natur- och kulturmiljö främjas och nyttjas hållbart X X X X X X X X X X X X X Människors hälsa främjas X X X X X X X X X X X X X Kretsloppen är resurseffektiva och utan farliga ämnen. Hushållning med naturresurser X X X X X X Förnybar effektiv energianvändning X X X Konsumtionsmönstren orsakar små miljö- och hälsoproblem X X X X X X X X X X X X X X X X X X 17

6 Nationella indikatorer för samhällsomställning 6.1 Energiintensitet Energiintensitet är ett mått på användningen av energi i förhållande till ekonomisk tillväxt. Energiintensiteten beräknas som Sveriges totala energitillförsel exklusive nettoexport, uttryckt i TWh, dividerat med BNP (miljoner kronor, fastprisberäknat). Användningen av energi är en statistikprodukt som tas fram av SCB medan Energimyndigheten är statistikansvarig myndighet. Kvaliteten beskrivs i Beskrivning av Statistiken som nås på SCB:s hemsida under Årliga energibalanser, Dokumentation. BNP hämtas från SCB och dess kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken (År 29) under nationalräkenskaper, kvartalsoch årsberäkningar under Dokumentation. Existerande tidsserie går från 1993 till 21. Indikatorn visar en sjunkande trend för Sverige, det vill säga energiintensiteten minskar. En negativ lutning tyder på att tillväxten ökar utan att energianvändningen ökar lika mycket eller att energianvändningen minskar utan att BNP gör det. Indikatorn tar inte hänsyn till energi som förbrukats vid produktion av importerade produkter, utanför Sveriges gränser. TWh/BNP i miljoner kr,3,25,2,15,1,5, Figur 1. Diagrammet visar energiintensitet (beräknad som energianvändning per BNP) för Sverige, 1993 21. Källa: Energimyndigheten och SCB. 18

6.2 Andel förnybar energi av totala energianvändningen Energi från förnybara energikällor definieras enligt Förnybartdirektivet 29/28/EG som energi från förnybara, icke-fossila energikällor nämligen vindenergi, solenergi, aerotermisk energi (luftvärme), geotermisk energi, hydrotermisk energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas. Statistiken baseras på inrapporterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Alla biobränslen ingår, det vill säga även sådana som inte uppfyller hållbarhetskriterierna (Energimyndigheten, 212). Hållbarhetskriterierna omfattar följande krav: Att minska utsläppen av växthusgaser jämfört med motsvarande användning av fossila bränslen. Kraven ökar gradvis enligt en tidtabell. Förbud att avverka naturskog och att odla råvara i områden med höga naturvärden Förbud att odla råvara i naturliga och icke-naturliga gräsmarker med hög biologisk mångfald Förbud att odla råvara i våtmarker och torvmark Förbud att odla råvara i områden med höga kollager Mer information om hur indikatorerna beräknas finns i Förnybartdirektivet 29/28/EG, EU:s förordning om energistatistik 199/28 och på DG Energis webbsida om förnybar energi (http://ec.europa.eu/energy/renewables/ index_en.htm). Inom förnybar energi föreslås två indikatorer, en som visar andel förnybar energi av totala energianvändningen och en som visar andel förnybar energi för transporter. Tidsserierna går från 26 till 29. Indikatorn visar andelen förnybar energi av den totala slutliga användningen av energi i Sverige. Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile Share of renewables in gross final energy consumption som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Climate Change and Energy. Indikatorn visar på en ökande trend för Sverige, det vill säga andelen förnybar energi av den totala energianvändningen ökar. Mellan 26 och 29 har andelen ökat från drygt 42 till drygt 47 procent. 19

% 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 26 27 28 29 Figur 2. Procent förnybar energi av totala slutliga användningen av energi i Sverige, år 26 till 29. Källa: Eurostat. 6.3 Andel förnybar energi för transporter Indikatorn visar andel förnybar energi som används för transporter i Sverige. För definitionen av förnybar energi, se 6.2. Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile Share of renewable energy in fuel consumption of transport som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Climate Change and Energy. Indikatorn visar på en ökande trend för Sverige, det vill säga andelen förnybar energi för transporter ökar. Mellan 26 och 29 har andelen ökat från knappt 5 till drygt 7 procent. % 8 7 6 5 4 3 2 1 26 27 28 29 Figur 3. Andel förnybar energi för transporter i Sverige. År 26 till 29. Källa: Eurostat. 2

6.4 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) Indikatorn domestic material consumption (DMC), vilken fritt kan översättas till inhemsk materialkonsumtion redovisar den mängd material som används av ett lands ekonomi under ett år. Inhemsk materialkonsumtion (DMC) beräknas som vikten av de varor och naturresurser som importeras samt vikten av de naturresurser som utvinns, minus exporten av material från landet. Resursproduktivitet är kvoten mellan landets BNP och DMC. DMC = Import + Inhemsk utvinning Export (uttryckt i ton) Indikatorerna som beskrivs i detta avsnitt är baserade på data som tas fram inom statistiken om materialflöden, Economy-Wide Material Flow Accounts (EW-MFA). Denna ingår som en av modulerna i EUs lagstiftning om Miljöräkenskaper 4. Det övergripande syftet med EW-MFA är att beskriva utbytet mellan miljön och ekonomin. Enkelt uttryckt bygger EW-MFA på sambandet att mängden resurser som tillförs ekonomin inte förstörs utan i någon form kommer att komma ut. Information om mängden material som tillförs ekonomin kan därför sättas i relation till den mängd avfall som genereras. Inhemsk materialkonsumtion (DMC) och resursproduktivitet tillför information om mängden resurser till andra aggregerade mått som population och BNP. Genom att jämföra utvecklingen av BNP med mängden material som använts i ett land ges möjlighet till att följa om det sker någon frikoppling mellan resursanvändning och ekonomisk tillväxt. Resursproduktivitet kan också användas för att jämföra nivån av mängden resurser som används i olika länder. Indikatorerna inhemsk materialkonsumtion (DMC) och resursproduktivitet ger en samlad bild av den mängd resurser som används av ekonomin i ett land. Måtten fångar information om flöden av material som inte är förknippade med stora ekonomiskt transaktioner, men som ändå kan vara intressanta utifrån deras samlade miljöpåverkan. Det är vikigt att komma ihåg att inhemsk materialkonsumtion (DMC) enbart speglar den mängd material som används av landets ekonomi. Trender som visar på frikoppling mellan BNP och inhemsk materialkonsumtion (DMC) kan vara ett resultat av effektivitetsvinster, men det kan också finnas andra förklaringar bakom som en förändring av materialsammansättningen, och i vissa fall kan en substitution mellan inhemsk produktion till import av halvfabrikat och av färdiga produkter vara förklaringen (jfr Fischer-Kowalski, 211). För att få en mer rättvisande bild behöver därför även materialsammansättningen av landets inhemska materialkonsumtion (DMC) analyseras. 4 Regulation of the European Parliament and of the Council covering European Environmental Economic Accounts European Parliament legislative resolution of 7 June 211 on the proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European environmental economic accounts (COM(21)132 C7-92/21 21/73(COD). 21

I de underlag som samlas in av Eurostat för EW-MFA redovisas från och med 211 års insamling även data om andelen produkter av importen och exporten som utgörs av halvfabrikat. En för EU:s medlemsländer gemensam metod för statistik om materialflöden är framtagen (Eurostat, 211c). Data från medlemsländernas rapportering och beräknade indikatorer finns redovisade på Eurostats webbplats. Metoden bygger på sammanställningar av data från olika statistiska undersökningar; främst används statistik över Utrikeshandel med varor och tjänster, statistik över Industrins Varuproduktion, Lantbruksstatistik, Statistik från Skogsstyrelsen och statistik från Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Nationella data för Sverige och dokumentation finns publicerade på SCB:s webbplats. Indikatorerna som redovisas här över utvecklingen av inhemsk materialkonsumtion (DMC) och resursproduktivitet innehåller data främst för 2 och framåt. Tidsserien kan även byggas ut bakåt med data för åren 1998 1999. Med en delvis annan metod kan även inhemsk materialkonsumtion (DMC) för Sverige 1987 1997 tas fram (SCB 2). Indikatorn resursproduktivitet (BNP/DMC) går därmed även att beräkna för samma period. 6.4.1 Inhemsk materialkonsumtion (DMC), och resursproduktivitet (BNP/DMC) Indikatorerna visar inhemsk materialkonsumtion (DMC), BNP och resursproduktivitet (BNP/DMC) indexerat från år 2 (år 2 = 1). I Figur 4, redovisas utvecklingen av inhemsk materialkonsumtion (DMC) för Sverige i relation till BNP. Det går i diagrammet inte att se någon absolut frikoppling mellan DMC och landets BNP (detta skulle exempelvis kunna uppnås om landets BNP hade ökat samtidigt som DMC minskade). En relativ frikoppling ses dock i den meningen att BNP ökat snabbare än DMC. Indikatorn resursproduktivitet (BNP/DMC) visar också en uppåtgående trend. DMC har sedan 25 varierat mellan 2 till 22 ton per capita. Orsaken till uppgången 25 var den stora mängden träd som fälldes i samband med stormen Gudrun, nedgången 29 speglar lågkonjunkturen. 22

år 2=1 145 14 135 13 125 12 115 11 15 1 95 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 DMC BNP BNP/DMC Figur 4. Utvecklingen av inhemsk materialkonsumtion (DMC), BNP samt resursproduktivitet (BNP/DMC) under 2 29. Index=år 2. Källa: Eurostat. 6.4.2 Inhemsk materialkonsumtion (DMC) fördelat på materialslag Uppdelat på olika materialslag kan inhemsk materialkonsumtion (DMC) också svara på vilken typ av materialsammansättning som används av ekonomin. Grovt indelat byggs DMC upp av materialkategorierna Biomassa (exempelvis uttag av skog och jordbruksprodukter), Icke-metalliska mineraler (exempelvis sand och grus som åtgår till anläggning), Metaller och Fossila bränslen. Data till indikatorn samlas in på detaljerad nivå, det vill säga exempelvis per typ av metall, för att sedan aggregeras upp till en total per materialkategori och vidare till den aggregerade indikatorn DMC. DMC för 21 redovisas inte då data för materialkategorin icke-metalliska mineraler (ex sand och grus) inte finns tillgängliga för detta år. Indikatorn visar att både användningen av metaller och fossila bränslen i Sverige varit ganska konstant över perioden. Den ökning för Biomassa som kan ses i diagrammet 25 är ett utslag av stormen Gudrun vilket resulterade i att en stor mängd träd fälldes. Nedgången av inhemsk materialkonsumtion (DMC) och framförallt för den icke-metallsiska mineralerna 29 är ett resultat av den allmänna lågkonjunkturen. De icke-metalliska mineralerna (exempelvis uttag av sand och grus för anläggning och byggande) utgör en stor andel av den inhemsk materialkonsumtionen (DMC) varför förändringar för dessa materialslag får stort genomslag på indikatorn. 23

Figur 5. Inhemsk materialkonsumtion (DMC) per materialkategori för Sverige 2. 6.5 Varutransporter Varutransporter fördelade på väg och tåg visas i figur 6. Statistiken baseras på inrapporterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Tidsserien går från 199 till 29. Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile Modal split of freight transport som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Sustainable Transport. Varutransporterna på väg visar på en ökande trend under perioden, från cirka 58 procent till drygt 62 procent av de totala varutransporterna. Resten av transporterna sker på järnväg, vilka således har minskat i motsvarande omfattning. 24

1% 9% 8% 7% 6% 5% 4% Tågtransport Vägtransport 3% 2% 1% % 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Figur 6. Varutransport i Sverige fördelat mellan väg och tåg, 199 till 29. Källa: Eurostat. 6.6 Persontransporter Indikatorn visar persontransporter i Sverige fördelat på bil, bussar, spårvagnar och tåg (som procent av inrikes transport-km). Statistiken baseras på inrapporterade data till Eurostat från EU:s medlemsländer. Trafikslagen gångtrafik, cykling samt inrikes flyg finns inte med i indikatorn, på grund av brist på data. Tidsserien går från 1991 till 28. Indikatorns kvalitet beskrivs i Eurostat Quality Profile Modal split of passenger transport som nås från EU:s SDI indikatorsystem, under Sustainable Transport. 1% 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% Tåg Buss, spårvagn Bil 2% 1% % 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 Figur 7. Persontransporter i Sverige fördelat på bil, buss, spårvagn och tåg. År 1991 till 28. Källa: Eurostat. 25

Andelen persontransporter med bil har minskat något under perioden, från 86 procent till 83 procent men står fortfarande för den klart största andelen av persontransporter i Sverige. Tågtransporterna har ökat under perioden från 7 procent till 9 procent medan buss- och spårvagnstransporterna ligger ganska jämnt runt 8 procent under perioden. 6.7 Körsträckor Indikatorn visar hur mycket en person bosatt i Sverige reser med bil i genomsnitt per år. Data kommer från Miljömålsportalen men ursprungligen från SCB som tar fram denna statistik på uppdrag av RUS (Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet). Statistiken baseras på Bilprovningens register för samtliga besiktigade fordon. Dessa uppgifter kompletteras med uppgifter om de perioder som fordonen inte varit i trafik från Transportstyrelsen. För nyare fordon som ännu inte kommit till Bilprovningen görs skattningar. Mer beskrivning om statistiken och dess kvalitet finns i dokumentet Mer om beräkningsmetoden på www.scb.se under ämnesområdet Transporter och kommunikationer och Körsträckor och bränsleförbrukning. Tidsserien går från år 1998 till 21, uppgifter saknas dock för 1999 och 21 22 Av indikatorn kan man utläsa att den genomsnittliga körsträckan med bil per person i Sverige var 679 mil år 21. Det är mindre än året innan, men högre jämfört med 1998 då genomsnittet var 61 mil per invånare. körsträcka, mil per person 8 7 6 5 4 3 2 1 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 8. Körsträckor i mil per person, år 1998 till 21. Uppgifter saknas för 1999 och 21 22. Källa: Miljömålsportalen. 26

6.8 Utsläpp av växthusgaser Naturvårdsverket rapporterar årligen Sveriges utsläpp av växthusgaser till UNFCCC (FN:s Klimatkonvention). Detaljerade beskrivningar av använd metodik och kvalitet finns i Informative Inventory Report som finns publicerad på Naturvårdsverket hemsida, www.naturvardsverket.se. Tidsserien går från 199 till 21. Indikatorn visar de totala utsläppen av växthusgaser, i tusen ton koldioxidekvivalenter, inom Sverige såsom de rapporteras till UNFCCC. Dessa siffror exkluderar utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (Land Use, Land Use Change and Forestry, LULUCF) och utrikes transporter. Utsläpp som sker i andra länder på grund av Sveriges import är inte heller inkluderade. Av indikatorn kan utläsas att under perioden 1999 21 har de svenska utsläppen legat under 199 års nivå. I slutet av perioden bryts den nedåtgående trenden som varat sedan 1996. År 21 släppte vi i Sverige ut cirka 66,2 miljoner ton växthusgaser (räknat som koldioxidekvivalenter). Variationer mellan åren beror till stor del av variation i temperatur och nederbörd samt av konjunkturen. miljoner ton CO 2 e 9 8 7 6 5 4 3 2 1 199 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 21 Figur 9. Utsläpp av växthusgaser i Sverige i miljoner ton koldioxidekvivalenter. Källa: Naturvårdsverket. 27

6.9 Utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider Statistiken för utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider kommer från Miljömålsportalen men ursprunget till uppgifterna är från Sveriges rapportering av utsläppsdata till EU, CLRTAP (luftvårdskonventionen) och UNFCCC (FN:s klimatkonvention). Utsläpp som sker i andra länder på grund av Sveriges import är inte inkluderade. På Naturvårdsverkets uppdrag har utsläppssiffrorna tagits fram av SMED (Svenska MiljöEmissionsData), ett konsortium där IVL Svenska Miljöinstitutet, SCB (Statistiska centralbyrån) och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) ingår. Detaljerade beskrivningar av använd metodik finns i Informative Inventory Report som finns publicerad på Naturvårdsverkets hemsida, www.naturvardsverket.se. Svaveldioxid Utsläpp av svaveldioxid bidrar till försurning och uppkommer till största delen genom förbränning av svavelhaltiga bränslen såsom kol och eldningsolja. Svaveldioxidutsläppen som redovisas i indikatorn är hämtade från Miljömålsportalen och är i huvudsak baserade på officiell svensk statistik. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörapporterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitetsuppgifter och emissionsfaktorer. Se även avsnitt 7.6. Kväveoxider Utsläpp av kväveoxider bidrar till övergödning, försurning och bildning av marknära ozon. Merparten av kväveoxidutsläppen härrör från trafiken, främst person- och lastbilar men också fartyg. De utsläpp av kväveoxider som redovisas är i huvudsak baserade på officiell svensk statistik från bland annat Energimyndigheten och Trafikverket. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörapporterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitetsuppgifter och emissionsfaktorer. Se även avsnitt 7.4. Indikatorn visar Sveriges totala utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i tusen ton. Tidsserien går från 199 till 21. Utsläppen i Sverige av kväveoxider har minskat från cirka 27 tusen ton år 199 till cirka 161 tusen ton år 21. I EU:s takdirektiv för utsläpp av luftföroreningar, anges en utsläppsnivå på högst 148 tusen ton för Sverige. Utsläppen i Sverige av svaveldioxid har minskat från drygt 1 tusen ton år 199 till knappt 35 ton år 21. Utsläppen har minskat kraftigt och är idag bara en tredjedel av 199 års utsläpp. Kravet på Sverige i EU:s takdirektiv för utsläpp av luftföroreningar är en utsläppsnivå på högst 5 tusen ton år 21. Detta krav har redan nåtts. Trenden är minskande nivåer sett över hela tidsperioden för såväl utsläppen av kväveoxider som svaveldioxid. Dock syns en ökande nivå för bägge utsläppstyperna mot slutet av tidsserien. 28

1 ton 3 25 2 15 Kväveoxider Svaveldioxid 1 5 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 1. Utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid i tusentals ton, 199 till 21. Källa: Miljömålsportalen. 6.1 Användningen av hälsofarliga kemikalier Kemikalier är ett komplext område och stor databrist råder. Kemikalier är samtidigt ett viktigt område att täcka in. I brist på andra indikatorer på området föreslås användningen av hälsofarliga kemikalier som en indikator. De företag som tillverkar, förpackar, överlåter eller för in kemiska produkter till Sverige har ansvar för att rapportera till produktregistret vid Kemikalieinspektionen (KemI). De har även ansvar för att klassificera den kemiska produkten utifrån dess inneboende egenskaper. Kemikalieindikatorer tas fram av SCB baserat på data från produktregistret på KemI. Dessa publiceras årligen på www.scb.se under Miljöräkenskaper och Kemikalier. Statistikens kvalitet beskrivs i Beskrivning av Statistiken, Kemikalieindikatorer 1997 till 29, som finns på www.scb.se under Miljöräkenskaper och Dokumentation. Indikatorn visar användningen av kemiska produkter i ton klassificerade som Mycket giftig (T+), Giftig (T), Frätande (C), Hälsoskadlig (Xn) och Irriterande (Xi) enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning (KIFS 25:7). Dels visas den totala användningen inklusive export dels exklusive export. Användning av kemiska produkter i andra länder vid produktion av importerade varor ingår inte. Tidsserien går från 1997 till 29. Användningen av hälsofarliga produkter visar på en ökande trend under nästan hela tidsserien. En stor ökning sker mellan 26 och 27. Denna ökning har troligtvis två orsaker, dels kan ökningen förklaras av en ökad rapportering av klassificerade kemiska produkter till följd av Kemikalieinspektionens tillsyn, dels är ökningen ett resultat av en omklassificering inom byggbranschen (färdigblandad betong blev det året anmälningspliktigt). 29

ton 14 12 1 8 6 Inklusive export Exklusive export 4 2 Figur 11. Användningen av hälsofarliga kemiska produkter i Sverige, i ton, 1997 29. Källa: SCB och KemI. Det är således inte säkert att det rör sig om en reell ökning av användningen av hälsofarliga kemiska produkter år 27. Förutsatt att produktionen varit i samma storleksordning, så kan användningen varit närmare 27 års nivå även tidigare år. Något att ha i åtanke då man studerar tidsserien för indikatorn är att den även speglar den kunskapsutveckling som skett över tid. Med det menas att fler och fler produkter har klassificerats utifrån kunskap om inneboende egenskaper. 6.11 Behandling av kommunalt avfall Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (EG-direktiv 26/12/EG om avfall). Naturvårdsverket rapporterar Sveriges avfallsmängder till Eurostat som sammanställer data för alla länder. Underlagen till statistiken kommer från Avfall Sveriges årliga sammanställning. Med kommunalt avfall avses hushållsavfall från hushåll och jämförbart avfall från olika verksamheter. Däremot ingår till exempel inte däck och uttjänta bilar. Indikatorn visar kommunalt avfall i kg per person, fördelat på olika behandlingsformer. I Sverige förbjöds deponering av avfall år 22. Indikatorn visar på ökande mängder kommunalt avfall sett över hela tidsperioden förutom för de senaste två åren. Mängden avfall som går till förbränning samt återvinning ökar. Mängden avfall som går till deponi minskar. 3

kg per person 5 4 3 Annan återvinning inkl kompostering Återvinning Deponering 2 Förbränning 1 Figur 12. Behandlat kommunalt avfall, i kg per person, år 1995 till 29. Källa: Eurostat. 6.12 Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar Krav på mätningar av luftkvalitet styrs till stor del av Luftkvalitetsförordningen (21:477) och Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 21:8). Kommunerna och Naturvårdsverket har i uppgift att kontrollera luftkvaliteten i förhållande till miljökvalitetsnormerna. Detta görs genom mätning, beräkning eller objektiv skattning beroende på rådande luftkvalitet. Datamaterialet kommer ursprungligen från Datavärden för luftkvalitet i tätort (IVL Svenska Miljöinstitutet AB) på uppdrag av Naturvårdsverket. De data som redovisas i diagrammen avser halter i urban bakgrundsluft (vilket ger en bild av de genomsnittliga förhållandena i en tätort) och har kvalitetsgranskats av Datavärden. Luftens halt av bensen, kvävedioxid och partiklar publiceras på Miljömålsportalen under Miljömålet Frisk luft. Bensen Bensen är ett flyktigt aromatiskt kolväte som är cancerframkallande. Bensen sprids från ett antal olika källor som bensinbilar, småskalig vedeldning, cigarettrök, snöskotrar och fritidsbåtar. Den största källan till bensenutsläpp är biltrafiken eftersom bensinen innehåller bensen. 31

Kvävedioxid Kvävedioxid bildas vid all typ av förbränning. För de flesta tätorter är biltrafiken den största utsläppskällan. Andra källor som energianvändning, energiproduktion, arbetsmaskiner och sjöfart kan också ge betydande bidrag till halterna av kvävedioxid. Halten av kvävedioxid i luft används ofta som en indikator för utsläpp av olika luftföroreningar som kommer från biltrafiken. Partiklar En dominerande källa till höga halter av grova partiklar (PM1) i gatumiljö i svenska tätorter är slitage av vägbeläggning, bromsar, däck och vägsand. Slitaget uppstår främst vid användningen av dubbdäck. Andra källor är vägtrafiken (avgaser), energiproduktion, småskalig vedeldning, arbetsmaskiner och partiklar som kommer med luften från andra länder. Hur stort bidraget är från de olika källorna kan variera mellan olika tätorter. Partiklar kan även bildas som så kallad sekundär förorening från andra gasformiga luftföroreningar. Det finns även naturliga källor till partiklar som t.ex. havssalt och skogsbränder. Indikatorn visar halt av bensen, kvävedioxid och partiklar i mikrogram per kubikmeter. Data från Miljömålsportalen. För bensen finns data från 1993 till 28. För kvävedioxid finns data för 1987 till 21. För partiklar finns data för 2 till 21. Sett över perioden har halten bensen minskat och visar en nedåtgående trend under hela mätperioden. Halten av kvävedioxid i luft minskade fram till slutet av 199-talet men denna trend har avtagit i slutet av tidsserien. Sett över hela perioden har halten av partiklar minskat något och visar en nedåtgående trend sedan år 26. För dessa luftföroreningar gäller att halterna kan variera kraftigt och lokala variationer förekommer. mikrogram per kubikmeter 2 18 16 14 12 1 8 bensen kvävedioxid par klar 6 4 2 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 13. Luftens halt av bensen år 1993 28, kvävedioxid år 1993 29 och partiklar (PM1) år 2 21 i mikrogram per kubikmeter. Källa: Miljömålsportalen. 32

6.13 Köttkonsumtion per person fördelat på olika köttsorter Jordbruksverket tar fram data om produktion, import och export av livsmedel och jordbruksprodukter. Statistik om konsumtion av kött fördelat på olika köttslag publiceras av Jordbruksverket bland annat i verkets marknadsöversikter: Marknadsöversikt för nöt- och kalvkött, Marknadsöversikt får och lammkött, Marknadsöversikt griskött, Marknadsöversikt fågelkött och ägg. Rapporterna kan laddas ner från jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se) under Rapporter, broschyrer och blanketter och Rapporter. Tidsserien går från 21 till 21. Indikatorn visar köttkonsumtion per person, fördelat på får- och lammkött, fågelkött, griskött och nötkött. Den övriga köttkonsumtion som finns, hästkött, vilt, inälvor och renkött är exkluderad. Den sammanlagda mängden för övrigt kött är 3 4 kg per person och år. Diagrammet visar att den konsumerade mängden kött har ökat mellan 21 och 21 från drygt 7 kg per person till drygt 8 kg per person, vilket motsvarar 15 procents ökning under perioden. Störst andel av konsumtionen består av griskött, cirka 3 procent. Men den största ökningen av andelen under perioden härrör från konsumtionen av får- och lammkött med drygt 2 procent, om än från en mycket låg andel. Konsumtion av fågelkött ökar 15 procent under perioden och andelen ligger år 21 på drygt 2 procent. kg/person 9 8 7 6 5 4 3 Får- och lammkö Fågelkö Griskö Nötkö 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 14. Konsumtion av kött i kg per person, fördelat på får- och lammkött, fågelkött, griskött och nötkött (hästkött, vilt, inälvor och renkött är exkluderat) år 21 till 21. Källa: SCB och Jordbruksverket. 33