Läkemedelsverket och kommunernas arbete med tillsyn över läkemedelsförsäljning utanför apotek.

Läkemedelsverket och kommunernas arbete med tillsyn över läkemedelsförsäljning utanför apotek. Mariam Shamoon Institution för farmaci, Uppsala universitet Samhällsfarmaci, HT-2010 15 högskolepoäng Handledare: Sofia Kälvemark-Sporrong, Annika Nordén-Hägg 1

Abstract Introduction A legislative amendment was approved in June 2009. This means that over-the-counter (OTC) drugs can be sold in other stores than pharmacies. If a trader wishes to sell OTC drugs, there must first be a notification for authorization to the agency of medical products. When a trader starts to sell OTC drugs, he or she has obligations to follow certain rules. The country's municipalities are responsible for checking if outlets comply with the law. The medical products agency has only responsibility for supervision of the laws. The purpose of this thesis is to study the local control as conducted by the municipalities, and the medical products agency supervision of compliance with laws. Method Representatives of 15 municipalities in Sweden were interviewed to obtain an overall impression of the control conducted. A responsible person from the medical products agency was interviewed. All interviews were documented in writing. Results Almost half of the municipalities had not begun their work with the control; i.e an inspection of the outlets selling OTCs. Four of the eight municipalities, that had begun to perform inspections, found it difficult to inspect. The eight municipalities had discovered various deficiencies in of outlets, such as erroneous exposure of drugs, missing signs and more. Conclusion It is important to inspect outlets in order to discover problems that could be a health hazard to consumers, and therefore local control is an important part of the system. 2

Innehållsförteckning Abstract...2 Innehållsförteckning...3 Introduktion...5 Receptfritt utanför apotek, i Europa...6 Danmarks och Norges regelverk...6 Brister på försäljningsställen i Norge och Danmark...7 Bakgrund...8 Läkemedel som säljs utanför apotek...8 Krav vid försäljning av läkemedel utanför apotek...9 Egenkontrollprogram...10 Kontaktperson...10 Förvaring och exponering...11 Åldersgräns...12 Rapportering av försäljning...12 Myndighetskontroll...13 Kommunal kontroll...13 Sanktioner...14 Patientsäkerhet...15 Syfte...16 Metod...16 Val av metod...16 Urval...17 analys och bearbetning av data...17 Resultat...18 Läkemedelsverket...18 Seminariedagar...18 Checklista...18 Kommunal kontroll...19 Rapporterade brister...19 Inspektörers rättigheter...19 Framtida strategier...20 3

Kommunala intervjuerna...20 Grunden till inspektionens genomförande...20 Inspektion...20 Inspektörer...21 Checklistan...22 Rapportering...23 Övrig kontroll...23 Diskussion...24 Grunden till inspektioners genomförande..24 För- och nackdelar med den kommunala kontrollen.. 24 Försäljningsstatistik....24 Checklista...25 Brister. 25 Metodkritik...25 Vidare forskning...26 Slutsats...26 Författarens tack...27 Referenslistan...28 Bilaga 1...31 Bilaga 2...33 Bilaga 3...36 Bilaga 4...38 4

Introduktion År 1971 fick Apoteket AB ensamrätt på försäljning av läkemedel. Med detta menas att bolaget var ensamt om att försörja landets befolkning med receptfria och receptbelagda läkemedel. Denna ensamrätt skulle förändras då en utredning av apoteksmarknaden utfördes av en särskild utredare som regeringen tillsatte år 2006 (1). Utredaren skulle bland annat lämna förslag som skulle göra det möjligt för andra aktörer att få tillåtelse att driva detaljhandel med receptbelagda och receptfria läkemedel. Även förslag som skulle göra det möjligt för andra försäljningsställen än apotek att sälja vissa receptfria läkemedel kom från utredaren. Målet var att förbättra tillgängligheten, minska läkemedelspriserna samt uppnå en effektiv läkemedelsanvändning (1). När utredningen var färdigställd lämnade regeringen propositionen 2008/09:190 om lagändring till riksdagen där ett beslut fattades om lagen handel med vissa receptfria läkemedel (2). Lagändringen godkändes av riksdagen den 11 juni 2009. Detta innebar att Läkemedelsverket fick i uppgift att besluta vilka receptfria läkemedel som får säljas utanför apotek (3). Enligt svensk författningssamling ska Läkemedelsverket avgöra vilka receptfria läkemedel det handlar om, dvs. de skall uppfylla kraven i 6 2: Läkemedlet är lämpligt för egenvård Allvarliga biverkningar är sällsynta vid användning av läkemedlet Det är lämpligt med hänsyn till patientsäkerhet och skyddet för folkhälsan (SFS 2009:730) Vilka läkemedel som är lämpade för egenvård beskrivs mer utförligt i den ovan nämnda utredningen SOU 2008:33. Några viktiga punkter är att patienten själv skall kunna ställa diagnos samt bedöma värdet av behandlingseffekten. Dessutom skall läkemedlen vara avsedda för korttids användning och det skall finnas ytterst liten risk för missbruk mm (4). 5

Receptfritt utanför apotek, i Europa I Europa finns det några länder som tillåter försäljning av receptfria läkemedel utanför apotek. Denna typ av försäljning i detaljhandeln finns i bland annat Norge, Danmark, Finland, Island, Nederländerna och Storbritannien (4). I detta fördjupningsprojekt kommer Norge och Danmarks regelverk att beskrivas nedan. Kapitlet avslutas med en beskrivning kring Storbritanniens regelverk och dess påverkan på patientsäkerheten. Danmarks och Norges regelverk I Danmark blev det år 2001 tillåtet att bedriva handel av vissa receptfria läkemedel. Den som önskar att göra det måste först anmäla detta till den danska motsvarigheten till läkemedelsverket laegemiddelstyrelsen. År 2003 blev det tillåtet med försäljning av receptfria läkemedel utanför apotek i Norge. Laegemiddelstyrelsen och Statens legemiddelverk (norska motsvarigheten till Läkemedelsverket) bestämmer vilka receptfria läkemedel som får säljas med hänsyn till folkhälsan. En av de regler som gäller på försäljningsställen är att det skall finnas en kontaktperson som ansvarar för verksamheten. Några andra regler som gäller redovisas här: personalen skall ha kännedom om regelverket läkemedel skall förvaras bakom kassa eller i låsta skåp. Andra sätt accepteras så länge läkemedlen är ej gripbara för kunden. receptfria läkemedel får inte säljas till kunder under 15 år i Danmark, och i Norge gäller 18- årsgräns samt att personalen måste vara över 18 år för att kunna sälja läkemedel. i Norge skall en egenkontroll över försäljningen utföras för att garantera att regler följs.(4) Den myndighet som har uppgiften att kontrollera hur försäljningsställen i Danmark förhåller sig till regler är Laegemiddelstyrelsen. Alla inspektioner är oanmälda och all dokumentation, lokaler samt läkemedel måste vara tillgängliga när myndigheten utför kontroller. Om Laegemiddelstyrelsen upptäcker brister vid inspektion av försäljningsställen kan tillståndet för försäljning av receptfria läkemedel annulleras. Att inte uppfylla verksamhetskraven är också ofta straffbart och påföljden är böter. I Norge är det Legemiddelverk och mattilsynet (motsvarigheten till Livsmedelsverket) som ansvarar för tillsynen, men där har mattilsynets 64 distriktskontor i uppgift att inspektera. Varning, verksamhetsförbud eller sanktioner i form av böter/ fängelse i högst 3 månader är något som tillsynsmyndigheter kan tilldela till näringsidkare som inte följer de angivna kraven.(4) 6

Brister på försäljningsställen i Norge och Danmark I statens offentliga utredningar nämns en slutsats från en utvärdering som Statens legemiddelverk i Norge gjorde år 2006. En av punkterna i slutsatsen visar att försäljningsställen följer till stor del av regelverket. De förekommande bristerna är att försäljningsställena inte följer kravet på bassortimentet. Bassortiment är ett antal läkemedel som måste finnas på försäljningsställena som bedriver handel med receptfria läkemedel och vilka läkemedel det handlar bestäms av myndigheterna i respektive land. Den danska Laegemiddelstyrelsens slutsats från en utvärdering av avvikelser under 2005-2006 var att de vanligaste bristerna är fel i hantering och försäljning av läkemedel. Andra brister som tas upp är att läkemedel säljs trots att utgångsdatum har passerat och att butiksägaren samt personalen inte håller sig uppdaterade vad gäller befintliga regler. Försäljning av receptfria läkemedel i Storbritannien Läkemedel i Storbritannien indelas i tre olika grupper. Den första är prescription only medicines (POM)-läkemedel och är receptbelagda läkemedel. Den andra gruppen är pharmacy-superviced sale (P)-läkemedel som finns på apotek och där farmaceuten har tillsyn över dessa läkemedel. Den tredje gruppen är general sales list (GSL) dvs. receptfria läkemedel som säljs i bl.a. livsmedelsbutiker och är ofta små förpackningar eller låg styrka av dessa läkemedel. (4,5) I statens offentliga utredningar står det mer utförligt om GSL-läkemedel som tex. att det saknas krav på var dessa läkemedel skall placeras så länge de är utom räckhåll för barn. Det finns inte heller lag på åldersgräns samt vad personalen på försäljningsställen får ge ut för information till konsumenterna. (4) För att ett läkemedel skall placeras i ett av dessa tre kategorier, tittar man på läkemedlens säkerhet, biverkningar, effekten, farmakologi, toxikologi m.m. (5). I Storbritannien har många receptbelagda läkemedel flyttats till GSL listan under de senaste 10 åren. Skillnaden mellan receptbelagda och receptfria läkemedel är frånvaro av kvalificerad rådgivning vid försäljning av GSL läkemedel. Samma artikel nämner hur människor kan uppleva receptfria läkemedel, på vanliga försäljningsställen, mer säkrare än läkemedel som fås på recept. Denna attityd hos människor kan leda till att fler köper receptfria läkemedel på vanliga försäljningsställen.(6) Att läkemedel snabbt får GSL status har väckt oro hos läkemedelsförmånsnämnden. Denna avreglering gjordes för att sänka kostnaderna för National Health Service (NHS) och för att folket skall kunna köpa medicin själva. Även läkemedelsindustrier 7

har nytta av avregleringen då de kan marknadsföra P och GSL läkemedel till allmänheten. (5) Många receptfria läkemedel dämpar symtom vilket gör det svårt för sjukvården att ge rätt vård till patienter, särskilt om de inte talar om deras användning av receptfria läkemedel (6). Just därför är det tveksamt om avregleringen ger nytta till konsumenter då professionell rådgivning saknas samt att felaktig självmedicinering kan förekomma (5). Bakgrund Läkemedel som får säljas utanför apotek Läkemedelsverket har med hjälp av specialister inom olika områden bland annat läkare, tandläkare och farmaceuter, beslutat vilka principer som skall användas vid bedömning av vilka läkemedel som kan säljas utanför apotek. Att det inte finns farmaceutisk rådgivning har varit en viktig faktor vid bedömningen, samtidigt har man vägt in behovet av tillgängligheten av receptfria läkemedel. Utifrån dessa principer har en slutgiltig lista skapats som publicerades den 1 november 2009. Principerna lyder enligt följande: Läkemedel innehållande substanser som inte försålts receptfritt under tillräckligt lång tid i Sverige bör i normalfallet ej säljas utanför apotek. Läkemedel där ogynnsamma effekter vid långvarig användning inte är ovanliga bör ej säljas utanför apotek såvida inte denna risk på ett rimligt sätt kan hanteras via begränsning av förpackningsstorleken. Läkemedel där det finns anledning att misstänka att felaktig användning inte är ovanlig bör ej säljas utanför apotek såvida inte denna risk på ett rimligt sätt kan hanteras via begränsning av förpackningsstorleken. Läkemedel som innehåller antibakteriella, antifungala, antivirala och antiparasitära inkl. antihelmintika substanser bör, med hänsyn till risken för resistensutveckling, i normalfallet ej säljas utanför apotek. Typiska rekvisitionsläkemedel skall ej säljas utanför apotek. (3) 8

I detaljhandel har registrerade, traditionellt växtbaserade läkemedel och homeopatika samt godkända naturläkemedel och antroposofiska medel sålts redan innan den 1 november 2009. Därför inkluderas de inte i lagen om handel med receptfria läkemedel, till följd därav står de inte med på listan över receptfria läkemedel utanför apotek. (7) Sedan 2008 har det varit tillåtet att sälja receptfria nikotinläkemedel, innehållande nikotin som aktiv substans, utanför apotek. En näringsidkare som vill sälja nikotinläkemedel måste anmäla detta till den kommun där handeln skall idkas, till skillnad från ovan nämnda medel där anmälan eller tillstånd ej är ett krav för försäljning av dessa. (4) Krav vid försäljning av läkemedel utanför apotek Om en näringsidkare önskar att bedriva försäljning av vissa receptfria läkemedel, utanför apotek, måste denne först göra en anmälan till läkemedelsverket. Anledningen till att en näringsidkare skall skicka sin anmälan till en myndighet, det vill säga Läkemedelsverket, och inte till den kommun där handeln skall bedrivas, är för att minska risken för missförstånd om var anmälan skall skickas. Därefter skall läkemedelsverket upplysa den kommun där handeln skall bedrivas om att tillstånd beviljats för aktuell näringsidkare (4). En lista över de försäljningsställen som har skickat sin anmälan till myndigheten sammanställs och uppdateras allteftersom (8). Även förändringar i verksamheten måste anmälas till Läkemedelsverket. Inga förändringar får ske innan en anmälan har gjorts (2). Exempel på förändringar är om näringsidkaren beslutar sig för att lägga ned verksamheten eller göra ett uppehåll i försäljningen av dessa läkemedel (4). Under 16 lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel har den som bedriver detaljhandel skyldighet att: 1. utöva särskild kontroll (egenkontroll) över detaljhandel och hantering i övrigt av läkemedel och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram 2. bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål, 3. tillhandahålla läkemedlen på lämpligt sätt, och 4. till Apotekens Service Aktiebolag lämna de uppgifter som är nödvändiga för att bolaget ska kunna föra statistik över detaljhandeln. (9) 9

Egenkontrollprogram Ett egenkontrollprogram måste finnas på det befintliga försäljningsstället. Det skall innehålla detaljerade instruktioner om bland annat hantering av läkemedel, skall hållas aktuell samt bearbetas minst en gång per år. Vid inspektion och kontroll skall egenkontrollprogrammet alltid kunna visas upp (10). Egenkontrollprogrammet finns för att: hjälpa verksamhetsinnehavare att forma verksamheten så den blir adekvat vid försäljning och hantering av läkemedel så att kvalitet och säkerhet bibehålls. Underlätta och effektivisera myndighetstillsynen (2). underlätta personalens förståelse vid hantering av läkemedel (10). I läkemedelsverkets föreskrifter 2009:20 om handel med vissa receptfria läkemedel finns en lista på instruktioner som skall finnas med i egenkontrollprogrammet (se bilaga 1). Kontaktperson På varje försäljningsställe skall det finnas en kontaktperson. Personalen på försäljningsställen, där receptfria läkemedel säljs, skall alltid kunna kontakta denna person som kan besvara frågor gällande egenkontrollprogrammet (11). Kontaktpersonens uppgifter är: övervaka verksamheten. ansvara för egenkontrollen. se till att personalen vet vilka regler som gäller vid försäljning av läkemedel samt att de följer reglerna. personalen känner till och förstår egenkontrollprogrammet genom att ha personalutbildningar två gånger per år. För att kontaktpersonen skall kunna klara av sina uppgifter måste större delen av dennes tid vara på försäljningsstället och därför är det passande att ansvara för ett försäljningsställe. Kontaktpersonen kan vara verksamhetsinnehavaren (4). 10

Förvaring och exponering En näringsidkare som säljer läkemedel måste följa angivna regler för hur och var dessa läkemedel skall exponeras på försäljningsställen. Dessa regler finns bland annat i Läkemedelsverkets vägledning för kommuner och kräver att läkemedel skall vara: inlåsta i skåp så att kunden måste be personal plocka fram läkemedlet i låst och inbrottssäker automat bakom kassan, dvs. ej gripbart för kunden gripbart för kunden intill kassan, om läkemedlen är placerade så att kassapersonal hela tiden har möjlighet att hålla ett öga på läkemedlen, dvs inte för långt bort från kassan eller ständig skymda av något annat gripbart för kund på hyllor ute i butiken, om hyllorna är under direkt uppsikt av personal som är ständigt närvarande vid hyllorna. läkemedel ska dessutom förvaras åtskilda från produkter som inte är läkemedel.(10) Sedan förändringen trädde ikraft har det i media uppmärksammats att reglerna inte alltid följs. I Dagens Apotek kan man t.ex. läsa att läkemedel förvaras i barnhöjd på Ica Kvantum i Lerum (12). Ett annat problem som Dagens Nyheter skrivit om är att läkemedel på försäljningsställen har exponerats bland godis (13). Enligt lagen 2009:730 skall verksamheten skötas i lämpliga lokaler, vilket i utredningen 2008:33 beskrivs som: De lokaler där handeln bedrivs ska vara utformade, inredda och utrustade så att de är lämpliga för sitt ändamål och på sådant sätt att hög säkerhet och god kvalitet uppnås i verksamheten. (4) Vad hög säkerhet och god kvalitet innebär tolkas mycket olika på olika försäljningsställen. På Coop i Sisjön säljs läkemedel inne i butiken, vilket kan vara ett lagbrott då ingen personal övervakar den delen av butiken. Livsmedelsansvarige på Coop instämmer inte i detta då han menar att personalen bevakar läkemedlen från informationsdisken. Men vi har dessutom kameror som filmar hyllorna med läkemedlen. På apotek är det ju likadant, att man inte kan ha tillsyn över allt varje sekund säger Magnus Ödborg, livsmedelsansvarig på Coop i Sisjön. (14) 11

Åldersgräns I 12 (SFS 2009:730) lagen om handel med vissa receptfria läkemedel, står följande: Vid detaljhandel enligt denna lag får läkemedel inte säljas till den som inte har fyllt 18 år. Den som säljer läkemedel ska förvissa sig om att konsumenten har fyllt 18 år. Lagen baserar sig på några viktiga punkter: ingen farmaceut att rådfråga vid val av läkemedel. unga konsumenter bör ha god erfarenhet och kunskap om läkemedel. en åldersgräns ökar säkerheten då unga konsumenter får söka sig till apotek där de kan få rådgivning av kompetenta farmaceuter. (4) Det är kassapersonalens uppgift att kontrollera ålder på de kunder som ser ut att vara yngre än 25-30 år (15). Vid misstanke att konsumenten inte fyllt 18 år måste denne visa upp en giltig legitimation som bevis. Även vid misstanke om att nikotinläkemedel kommer att lämnas över till någon som inte fyllt 18 år får detta köp inte genomföras. Det skall även finnas tydliga skyltar om att 18-årsgräns samt langningsförbud gäller på alla försäljningsställen som säljer receptfria läkemedel och nikotinläkemedel. (11) I verkligheten har det sett helt annorlunda ut då en testpanel med sextonåringar från tidningen UngNT gick till fem olika butiker för att testa om dessa höll sig till lagen om åldergräns. Tre av fem butiker sålde läkemedel till dessa ungdomar trots att kassasystemet upplyser om att en vara med åldergräns skall betalas. (16) Rapportering av försäljning Enligt lagen skall en näringsidkare som säljer receptfria läkemedel utanför apotek lämna en rapport om läkemedelsförsäljningen till Apotekens Service AB (9). Inrapportering skall ske varje månad så att Apotekens Service kan föra in statistik över försäljningen då de har ansvar för den nationella läkemedelsstatistiken (17). Bakgrunden till lagen är att man vill skapa möjlighet till uppföljning, analys, kvalitetssäkring samt forskning kring läkemedelsstatistiken. Läkemedelsverket behöver dessa uppgifter för att granska 12

förekomsten av biverkningar, kunna göra indragningar samt avregistrering av läkemedel. Socialstyrelsen sammanställer statistik för hela landet, och landstingen behöver dessa siffror för bevakning av läkemedelsanvändningen i landet. (4) Skillnaden mellan apotekens rapportering av läkemedelsförsäljningen och detaljhandelns rapportering är att det första skickas automatiskt till Apotekens Service AB från alla apotek medan en näringsidkare får själv rapportera in försäljningssiffrorna. Nio månader efter omregleringen hade 73% av näringsidkarna rapporterat sin försäljning. Siffrorna ska vara inklusive moms men vi har ingen möjlighet att kontrollera det, vi får bara in en totalsiffra. Vi får utgå från att de rapporterar rätt. Antingen är det fel på systemet som gör att de har svårt att få in siffror, eller så tror de att de inte ska rapportera om de inte säljer något. Eller så struntar de helt enkelt i det säger Max Wirén, läkemedelsanalytiker på Apotekens Service. (18) Myndighetskontroll Läkemedelsverket och socialstyrelsen har alltid haft tillsyn över alla apotek, det vill säga tillsyn över efterlevnaden av läkemedelslagen (1992:859) och lagen (1996:1152) om handel med läkemedel med mera. Därför skulle Läkemedelsverket ha tillsyn över lagen (2009:730) om handel med receptfria läkemedel utanför apotek. För att bedriva tillsynen har de rätt till all dokumentation och information, samt att besöka de lokaler där receptfria läkemedel säljs utanför apotek för att se om lagen 2009:730 efterlevs. (4, 9) Varför läkemedelsverket inte har kontroll över detaljhandeln kan man läsa om i en av statens offentliga utredningar: Läkemedelsverket är organiserat som en central organisation utan regional eller lokal nivå. Det finns alltså inte någon decentraliserad tillsynsfunktion inom verket. Deras roll är att ha övergripande tillsyn och därför lämnas denna kontroll över till landets kommuner. (4) Kommunal kontroll Kommunal kontroll skall ske av läkemedelsförsäljning utanför apotek (9). Läkemedelsverket gör en lista över försäljningsställen som anmält försäljning och skickar denna lista månadsvis till alla kommuner (8). Kommunerna har i uppgift att inspektera dessa försäljningsställen. Till sin hjälp har de en checklista som finns på Läkemedelsverkets hemsida, samt en vägledning till läkemedelsverkets föreskrifter 2009:20 (10, 19). 13

Det som skall inspekteras är bl.a. att butikschefen har anmält sitt försäljningsställe till läkemedelsverket (10) (se bilaga 2). Om den kommun där handeln idkas hittar brister i efterlevnaden av lagen skall denna kommun rapportera detta till Läkemedelsverket. Kommunerna har ingen rätt att straffa en näringsidkare som inte följt lagen utan det är Läkemedelsverkets uppgift att tilldela förbud eller böter (4). En rekommendation från läkemedelsverket är att kommunens kontroll bör ske regelbundet och med mindre än 2-3 års intervall. Om kommunen upptäcker brister bör ett återbesök göras inom 6 månader för att kontrollera att försäljningsstället har rättat till felen (10). Enligt Dagens Nyheter som publicerades i maj 2010, hade bara en av tio kommuner kontrollerat försäljningsställena; 255 av 290 kommuner deltog i undersökningen. Många av de kommuner som inlett inspektioner har dessutom endast besökt en bråkdel av butikerna i området (13). Kommuner kan inte bli straffade om de inte genomför kontroller trots att det enligt lag måste utföras (20). Sanktioner Lagar är föreskrifter som fastställs av riksdagen. Detta är ett regelverk för att påbjuda eller förbjuda vissa handlingar ett sätt att styra. Om detta inte följs kan det leda till negativa konsekvenser nämligen sanktioner. (21) Sanktioner är en påföljd som kan användas då lagen inte följs. När det finns kontroll av efterlevnaden av regler, d.v.s. tillsyn över en lag, kan det finnas sanktioner (21). I lagen 2009:730 om handel med vissa receptfria läkemedel gäller följande vid lagbrott: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 9 eller 12 första stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. (SFS 2009:730) 9 står för anmälan av handel; den som vill idka detaljhandel får inte göra det utan att ha först anmält detta till Läkemedelsverket. 12 står för åldergräns; receptfria läkemedel som säljs utanför apotek får inte säljas till den som inte fyllt 18 år och den som säljer ska försäkra sig att konsumenten har fyllt 18 år. (9) 14

ξ Patientsäkerhet I dagsläget kan ett antal receptfria läkemedel säljas utanför apotek. Dessa mediciner säljs i frånvaro av farmaceuter vilket kan leda till felaktig läkemedelsanvändning och oönskade biverkningar. Sedan omregleringen av apoteksmonopolet har tillgängligheten av vissa receptfria läkemedel ökat för konsumenterna, och här nedan diskuteras vad det har för konsekvenser för patientsäkerheten. Receptfria läkemedel säljs i de flesta närköp, vilket kan leda till minskad kontroll över dessa läkemedel, och därför spelar regelverket en viktig roll efter omregleringen. Läkemedelsverkets tillsyn och kommunens kontroll tillämpas enligt lagen 2009:730 om handel med vissa receptfria läkemedel, där utgångspunkten är att gynna patientsäkerheten. De krav som ställs på en näringsidkare finns för att uppnå god säkerhet. Detsamma gäller för personalen som handskas med läkemedel. De skall ha god kännedom om reglerna vid försäljning av medicin till konsumenten. Som tidigare nämnts skall ett egenkontrollprogram finna på de anmälda försäljningsställen. Egenkontrollprogrammet skall vara skrivet redan innan försäljningen av vissa receptfria läkemedel påbörjas. Detta görs för att försäljningen skall kunna bedrivas på ett säkert sätt och för att personalen skall ha ett underlag vid hantering av läkemedel. (11) Om egenkontrollen inte utformats, kan det innebära att personalen har bristande kunskap om hur läkemedel skall exponeras och förvaras, samt hur felaktiga läkemedel, t.ex. trasiga förpackningar, skall hanteras för att inte hamna i kundens händer. Personalen bör även veta vilken information de får ge till konsumenterna då personalen saknar farmaceutisk utbildning. Om konsumenten ber om läkemedelsrådgivning får försäljaren endast tala om att den kan få farmaceutisk rådgivning på apotek. Även fass.se eller Läkemedelsverkets hemsida kan nämnas. Enligt lagen måste detta egenkontrollprogram finnas och ansvaret ligger hos den som bedriver verksamheten att upprätta ett egenkontrollprogram. Ett sekundärt ansvar ligger på kommunerna som skall utföra kontroller som en försäkran om att handeln bedrivs korrekt, så att patientsäkerheten inte försummas. Det är viktigt att den kommunala kontrollen verkställs för att eventuella brister snarast upptäcks, så att butiksansvarige åtgärdar dessa brister omedelbart. 15

Syfte Syftet med fördjupningsprojektet är att studera Läkemedelsverkets och kommunernas tillsyn och kontroll av läkemedelsförsäljningen utanför apotek. Den kommunala kontrollen studeras mer detaljerat. Metod Val av metod En kvalitativ metod har valts framför en kvantitativ metod då det bara finns en myndighet som ansvarar för tillsyn enligt lagen 2009:730. Denna metod väljs även för de kommuner som kommer att intervjuas via telefon. Argumenten för valet av telefonintervju har varit att det kräver mindre tid och resurser än att besöka alla kommuner. Läkemedelsverket och kommunerna har olika uppgifter och därmed ser intervjuplanen olika ut. Intervju definieras som en metod där data, enligt en uppgjord plan, samlas in. Det insamlade materialet analyseras och sammanställs sedan på lämpligt sätt. De krav som gäller är att metoden måste resultera i trovärdiga resultat, att resultaten är gångbara och att slutsatserna skall kunna kritiskt kontrolleras av andra (22). I denna studie har en öppen intervjuplan använts för att få svar på hur kommunernas kontroll av läkemedelsförsäljning utanför apotek ser ut i dagsläget. Intervjuerna med kommunalansvariga genomfördes genom att en intervjuplan (bilaga 4) upprättades. Intervjuplanen innehåller frågor gällande: varför kommunala inspektioner genomförs kommunernas arbete med inspektioner användning av checklistan rapportering av brister Efter fyra intervjuer ändrades intervjuplanen och nya frågor adderades för att få en klar bild av vad som har inspekterats samt hur vissa kontroller utfördes. Tre av fyra kommuner kunde kontaktas via email för att få svar på de nya frågorna. Ett förutbestämt kriterium har varit att den intervjuade skulle vara inspektör, för att frågorna skall kunna besvaras. 16

Intervju med Läkemedelsverket genomfördes på plats med en ansvarig från inspektionsavdelningen. Detta kompletterades med en telefonintervju där fler frågor och även tidigare ställda frågor diskuterades (se bilaga 3). Urval Målet var inte att göra en totalundersökning av samtliga kommuner i landet utan ett urval gjordes. Detta baserades på att få en rikstäckande helhetsbild över såväl stora som små kommuner, och att det skulle ge geografisk spridning. Följande 15 kommuner, som av etiska skäl har betecknats med A-O, har ingått: Tabell 1: Tabellen visar folkmängden i respektive kommun från 31 december 2009. Källa: Sveriges Kommuner och Landsting (www.skl.se). Kommun A: 194751 Kommun F: 135 936 Kommun K: 54 873 Kommun B: 95 577 Kommun G: 63 342 Kommun L: 91 087 Kommun C: 57 221 Kommun H: 94 352 Kommun M: 59 136 Kommun D: 23 799 Kommun I: 73 950 Kommun N: 10 278 Kommun E: 38 301 Kommun J: 134 006 Kommun O: 22 969 Analys och bearbetning av data Samtliga intervjuer dokumenterades skriftligt. I direkt anslutning efter intervjuernas genomförande gjordes en granskning av intervjuerna. Detta för att skriva rent anteckningarna och för att reducera den information som inte är relevant för studiens ändamål. Därefter lästes all data som skulle inkluderas igenom och sammanfattades tematiskt utifrån det ursprungliga syftet med intervjuerna, dvs. med i förhand bestämda temata (23). Dessa temata var: varför kommunala inspektioner genomförs kommunernas arbete med inspektioner användning av checklistan rapportering av brister Inom varje område kunde sedan, delområden identifieras, vilka framgår av rubrikerna i resultatdelen. 17

Resultat Först presenteras resultaten från intervjun med Läkemedelsverket, sedan de kommunala intervjuerna. Läkemedelsverket När Läkemedelsverket har tillfrågats om hur läkemedelsförsäljningen utanför apotek har påverkat läkemedelsanvändningen, har svaret varit att det är för tidigt att säga något om detta. Respondenten har fortsatt med att berätta att regeringen troligtvis vill ha en uppföljning av detta. Respondenten har berättat att den kommunala kontrollen görs eftersom kontrollen måste utföras enligt lagen och att Läkemedelsverket har den övergripande tillsynen. Under processen som tidigare beskrivits, från att en näringsidkare skickar en anmälan till att kommunerna får information om vilka försäljningsställen det handlar om, har det inte vållat några problem. Om det skulle uppstå några problem för kommunerna kan de alltid vända sig till Läkemedelsverket för att få hjälp. Seminariedagar Under året har Läkemedelsverket anordnat ett antal seminariedagar för kommunerna, där Läkemedelsverket går igenom lagen, vägledningen samt checklistan. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har varit arrangörer på seminariedagarna och deras uppgift har varit att ge förslag på hur kommunerna kan lägga upp sitt arbete. De kommuner som har börjat inspektera har fått dela med sig av sin erfarenhet till de andra kommunerna under seminariedagarna. Checklistan Läkemedelsverket har under året fått önskemål om en checklista för den kommunala kontrollen. Huruvida checklistan har varit bra, har Läkemedelsverket fått reda på under seminariedagarna. Det som har varit mindre bra har varit att kommunerna inte har kunnat öppna filen i ett annat dataformat. Det finns inget krav på att checklistan måste användas vid inspektion, därför vet inte Läkemedelsverket hur många kommuner som använder den. Läkemedelsverket påpekar att många kommuner inte har kommit igång med inspektioner samt att endast vissa brister måste rapporteras. 18

Kommunal kontroll Det finns inget krav på att kommunerna skall spåra försäljningsställen som inte står med på listan. Om en kommun är ute och inspekterar ett försäljningsställe i andra ärenden och samtidigt upptäcker försäljning av läkemedel, kan dock kommunen även kontrollera näringsidkarens tillstånd för försäljning av receptfria läkemedel. Test-köp är en metod som kommunerna tidigare kunnat använda sig av för att kontrollera om försäljningsställen gör ålderskontroll på konsumenter som misstänks vara under 18 år. Metoden går ut på att skicka ut ungdomar som har fyllt 18 år men som ser yngre ut. Justitiekanslern beslutade år 2009 att denna metod är provocerande och därför skall metoden inte användas längre. Det som kommunerna kan kontrollera nu är om det finns rutiner samt försäkra sig om att personalen genomgått en utbildning. Läkemedelsverket anser det vara tillräckligt för att uppnå god säkerhet. Rapporterade brister Sedan lagen trädde i kraft har ungefär 50 brister rapporterats till Läkemedelsverket. Orsaken till att det inte är flera är att många kommuner inte kommit igång med inspektion av detaljhandeln. De vanligaste bristerna är att försäljningsställen saknar egenkontrollprogram eller att de inte hunnit skapa ett sådant program vid ett efterföljande besök. Försäljningsställen som inte har anmält sin försäljning, är också en brist som har rapporterats in. Inspektörers rättigheter I lagen 2009:730 under 21 står det att kommunen har rätt till all dokumentation som behövs för att kunna utföra den kommunala kontrollen. Dessvärre står det inget om vad en inspektör kan göra om denne nekas att få inspektera ett försäljningsställe. Läkemedelsverket anser att inspektörer kan vända sig till dem men även kontakta polisen. Det är dock osäkert om polisen kommer avsätta resurser för detta ändamål. Läkemedelsverket har även nämnt att försäljningsställen kan straffas med vite. 19

Framtida strategier Läkemedelsverket kommer fortsätta med seminariedagar till de nyanställda inspektörerna under året 2011. För att förbättra systemet kommer det finnas diskussionsforum för erfarenhetsutbyte. De kommunala intervjuerna De kommunala intervjuerna har gett en stor variation i svaren, vilka här redovisas samlade under olika rubriker. Grunden till inspektionens genomförande Av de 15 kommuner som intervjuades svarade 12 kommuner att det är på grund av lagkrav som kommunens kontroll sker. Kontrollen görs för att försäkra sig om att försäljningsställen följer lagen. Kommun F svarade även att kommunerna är Läkemedelsverkets förlängda arm. Kommun L ansåg att inspektionen genomförs för att ungdomar under 18 år inte skall kunna köpa läkemedel. Kommunen O svarade att inspektioner genomförs för att personalen på försäljningsställen saknar farmaceutisk utbildning samt för att se om försäljningsställen har rutiner. Inspektionen är alltså till för att uppmana försäljningsställen att ordna fram rutiner gällande korrekt läkemedelshantering. Kommun B svarade att varje försäljningsställe skall ha egentillsynsprogram som kommunen skall kontrollera. Inspektion Samtliga kommuner kände till antalet anmälda försäljningsställen inom respektive kommun, och åtta kommuner hade börjat inspektera. Av de åtta kommunerna hade kommun E och O inspekterat detaljhandel i respektive kommun, medan fem kommuner (C, F, B, M, L) hade inspekterat mer än hälften av de försäljningsställen som finns. Kommun A hade inspekterat mindre än hälften av de anmälda försäljningsställen. Målsättningen för de sju kommunerna som inte har börjat bedriva kontrollverksamhet i form av inspektion, är att börja efter årsskiftet. En av dessa sju kommer påbörja sin inspektion av detaljhandel andra halvåret (kommun N). 20

Inspektionens längd varierade och kunde indelas i olika grupper, alltifrån några minuter, 15-30 minuter till 45-60 minuter, beroende på vad inspektören valde att kontrollera. Vid inspektion av läkemedelsförsäljningen väljer vanligtvis kommunerna att inkludera även inspektion av tobak och alkohol då kommunerna vanligtvis gör alla dessa kontroller samtidigt. De angivna tidsintervallerna avser dock endast läkemedelsinspektionen. En sammanfattning av de vanligaste punkterna på checklistan, som finns på Läkemedelsverkets hemsida, och som de åtta kommuner har kontrollerat helt eller delvis är: egenkontrollprogrammet exponering och förvaring av läkemedel tydliga skyltar som upplyser om 18-årsgränsen samt langningsförbudet för nikotinläkemedel, vid kassan samt läkemedelshyllan låsbara skåp samt att skåpen hålls låsta om skåpen inte står bakom kassan trasiga förpackningar reklamationer handel från rätt partihandlare anmält försäljningsstället samt korrekta kontaktuppgifter hållbarhet Tre kommuner (B, C, F) har valt att utföra obokade inspektioner medan kommun A utför endast obokade inspektioner vid korta besök, t.ex. enbart kontroll av exponering samt hur försäljningsställen marknadsför receptfria läkemedel har genomförts. Vid längre inspektioner som innebär kontroll av egenkontrollprogram väljer kommun A att förhandsboka dessa inspektioner. Kommun M har utfört 9 av 10 inspektioner som obokade. Kommun L bokar in de första inspektionerna för att gå igenom egenkontrollprogrammet men kommer i fortsättningen att utföra obokade inspektioner. Kommun E och O väljer att informera alla försäljningsställen innan en inspektion skall inträffa. Inspektörer I majoriteten av de åtta kommuner som har börjat inspektera finns det två inspektörer. I de resterande sju kommunerna som inte har påbörjat inspektion, framgick det inte hur många inspektörer de kommer ha när de väl sätter igång. De existerande inspektörerna för tobak och 21

alkohol togs inte hänsyn till, då kommunerna eventuellt ökar arbetskraften efter årsskiftet. En av dessa sju kommuner kommer ta in en konsult från Apoteket Farmaci AB som skall hjälpa dem med inspektionerna. Läkemedelsverket har under året anordnat ett antal seminariedagar för landets kommuner. Intervjuerna visade att samtliga kommuner har deltagit i denna utbildningsdag. Av de åtta aktiva kommunerna var det bara fyra som ansåg det vara enkelt att inspektera. Bidragande till denna uppfattning var i kommun O troligen att man utarbetat en slags basal-inspektion medan man i kommun L uppfattar att inspektion av nikotinläkemedel, som har sålts sedan 2008 utanför apotek, medfört en naturlig övergång från inspektion av denna försäljning till receptfria läkemedel. Kommun F och C var två av de tre övriga kommuner som ansåg det vara svårt att inspektera på grund av otillräcklig kunskap och utbildning. I de sju kommuner som inte har börjat inspektera, konstaterar man dock att checklistan och vägledningen till föreskriften 2009:20 har studerats som en inledning på det kommande arbetet. Checklistan Checklistan är ett hjälpmedel som Läkemedelsverket har utformat, för den kommunala kontrollen. Av de åtta kommuner som påbörjat inspektion använde sju kommuner denna lista varav två kommuner utnyttjat den enstaka gång. Det finns inget krav på att checklistan måste användas, därför valde en kommun att upprätta en egen checklista. Vid frågan om checklistans praktiska tillämpningar, var det två kommuner som ansåg den vara enkel. Däremot upplevde fem kommuner att den var svårbegriplig samt omfattande. Önskemål om förändringar på checklistan var att göra den enklare. En kommun påpekade att det saknas lagligt stöd för kontroll av två paragrafer, vilka är följande: 8 Exponering på försäljningsstället: förvaringsplatsen skall vara märkt receptfria läkemedel men detta krävs inte enligt lagen 2009:730 om handel med vissa receptfria läkemedel. 16-17 Egenkontrollprogram: instruktioner för hur personalen skall hålla sig förtrogen med egenkontrollprogrammet och efter genomförd utbildning kan detta bekräftas med en signatur. Även detta förekommer inte i lagen. 22

Rapportering Det finns brister som måste rapporteras omgående till Läkemedelsverket medan andra brister rapporteras endast om kommunens uppföljning inte ger resultat. Av de rapporterade bristerna hade ett försäljningsställe inte skickat en anmälan till Läkemedelsverket. En annan rapporterad brist var att inspektören inte tilläts genomföra inspektion av ett försäljningsställe. De vanligaste bristerna som upptäckts och som ej behöver rapporteras är: skyltar om 18-årsgräns samt langningsförbud olåsta/öppna dörrar till läkemedelsskåp avsaknad av egenkontrollprogram dålig exponering trasig läkemedelsförpackning Övrig kontroll Försäljningsställen har skyldighet att göra ålderskontroll på de konsumenter som misstänks vara under 18 år samt får inte sälja nikotinläkemedel till den som man misstänker kommer att langa till en minderårig. Kommunen bör bl.a. kontrollera att försäljningsstället gör ålderskontroll samt har synliga skyltar som upplyser om åldergräns och langningsförbud finns (se bilaga 2). Av de åtta aktiva kommunerna var det fem kommuner som på något sätt kontrollerat hur försäljningsställena arbetar med detta. Följande kontroller utfördes av kommunerna: kontroll av synliga skyltar frågat kontaktpersonen om personalen genomgått en utbildning kontrollerat att det finns instruktioner om detta i egenkontrollprogrammet En kommun, av de åtta aktiva, hade muntligt kontrollerat att försäljningsställena sade sig ha rapporterat in läkemedelsförsäljningen till Apotekens Service AB, samt att försäljningsställena hade instruktioner får rapportering i sitt egenkontrollprogram. Övriga sju kommuner hade inte gjort detta. 23

Diskussion Grunden till inspektioners genomförande Resultaten visar att majoriteten av de intervjuade kommunerna samt Läkemedelsverket var eniga om varför den kommunala kontrollen utförs. Det framkom tydligt att den kommunala kontrollen utförs för att den enligt lagen måste utföras. Endast två kommuner svarade med indirekt koppling till patientsäkerheten. Min tolkning är, trots detta, att det finns en mer eller mindre diffus förklaring till den kommunala kontrollens genomförande. Innebörden av kommunens kontroll bör förtydligas för att öka kunskapen om grunden till denna kontroll. För- och nackdelar med den kommunala kontrollen Fördelen är att kommunerna kontrollerar att ett fungerande system finns på försäljningsställen som bedriver handel av vissa receptfria läkemedel. Checklistan, Läkemedelsverkets föreskrift samt seminariedagarna är faktorer som underlättar den kommunala kontrollen. Nackdelen är att det finns inga bestämda riktlinjer för hur ofta landets kommuner skall utföra kontroller. Det som finns är en rekommendation från Läkemedelsverket vilket kommunerna inte behöver följa och därför kommer det se olika ut i landets kommuner. En annan nackdel är att det inte finns en uppföljning av kommunernas arbete med kontroll av receptfria läkemedel ute i detaljhandel, för att granska hur långt kommunerna har kommit med kontroll av detaljhandel eller i vilken riktning arbetet är på väg. Försäljningsstatistik De större kedjorna har förmodligen inga problem med inrapportering av försäljningssiffrorna då det kan finnas en central funktion i företaget som har skrivit instruktioner för hur rapportering skall ske. För mindre försäljningsställen kan det vara svårare, särskilt om de saknar ett egenkontrollprogram med angivna instruktioner för rapportering. Kommunernas uppgift är att kontrollera att det finns instruktioner för rapportering av försäljningssiffrorna. Här kan man undra hur pålitlig försäljningsstatistiken kommer att vara för året 2010, med tanke på att många kommuner inte har påbörjat inspektionen samt den misstänkta bristande rapporteringen från näringsidkarna. 24

Checklistan Checklistan förefaller vara ett viktigt redskap som de flesta kommuner har använt eller kommer att använda. Trots att checklistan diskuterats på seminariedagarna var det fem av de åtta aktiva kommunerna som upplevde den som omfattande och svår att använda vid inspektioner. Kommunerna påpekade att det förekommer upprepningar i checklistan samt att den är fyra sidor lång, vilket gör det besvärligt att inspektera. Detta kan vara en orsak till varför kommunerna har inspekterat olika mycket. Vad som har inspekterats samt längden på inspektionerna har varierat mellan kommunerna, -vilket tydligt visar hur noggrant de aktiva kommunerna har följt checklistan. Brister Av resultaten framgår det tydligt hur viktigt det är med inspektioner då många brister upptäcks. Orsaken till det låga antalet rapporterade brister var att många kommuner inte har börjat inspektera. Dessvärre hade majoriteten av de aktiva kommunerna inte besökt alla försäljningsställen. De brister som inte behöver rapporteras är minst lika viktiga för dessa påverkar kundens säkerhet. Skyltar och egenkontrollprogram som saknas, dålig exponering, olåsta dörrar till läkemedelsskåp m.m. visar att många försäljningsställen inte har följt regelverket. Det kan orsaka en hälsofara om handeln bedrivs på fel sätt, och därför är den kommunala kontrollen en viktig funktion i systemet för att uppnå god efterlevnad av lagen. Metodkritik Målet var från början att intervjua 30 kommuner men på grund av tidsbrist samt svårigheten att få kontakt med kommunala inspektörer, begränsades studien till 15 kommuner. Om svarsfrekvensen hade varit högre skulle eventuellt fler olika svar kunnat tillföra ytterligare kunskap. Svårigheten med telefonintervjuer är att hinna anteckna all information då intervjuaren ska både lyssna och anteckna, vilket påverkar datainsamlingens tillförlitlighet. Inspelning av telefonintervjuer är att föredra då ingen information förloras. Intervjun med Läkemedelsverket skulle ha spelats in men detta gjordes inte på grund av tekniska problem. Även vid denna intervju var det svårt att anteckna all information från respondenten. 25

Vidare forskning En intressant studie skulle vara att se hur många kommuner som väljer att upprätta en egen checklista eller ändrar på Läkemedelsverkets checklista. En sådan studie kan t.ex. göras senare under år 2011 då många kommuner har varit ute på inspektion. Om många kommuner gör en egen checklista kan det vara intressant att undersöka vad som tas upp och varför de väljer att inspektera just de punkterna på den nya checklistan. Vidare skulle det vara intressant att följa med några kommuner på inspektion för att undersöka hur de jobbar med kontroll av receptfria läkemedel utanför apotek. En annan tänkbar studie är att undersöka Läkemedelsverkets arbete med förbättring av systemet, d.v.s. de utbildningsdagar som erbjuds samt diskussionsforum som kommer att finnas för landets kommuner under året 2011. Här kan man även undersöka om detta räcker för inspektörerna eller om det krävs mer utbildning för att inspektionerna skall bli enklare för kommunerna. Slutsats En viktig slutsats rörande de kommunala intervjuerna är att deras uppgift är betydelsefull för kontroll av att det finns ett fungerande regelverk ute på detaljhandel samt att den bevaras genom fortsatta kontroller. Det som är mindre bra är att kommunerna har kontrollerat olika mycket vilket säger lite om hur det faktiskt ser ut på de kontrollerade försäljningsställena. Av resultatet var det ungefär hälften av de intervjuade kommunerna som har börjat inspektera och därför är det för tidigt att dra en slutsats om mer utbildning krävs. Det positiva är att samtliga kommuner har deltagit på seminariedagarna som ger en god grund för förståelse av regelverket, men det är viktigt att Läkemedelsverket skapar nya sätt att öka kunskapen kring regelverket och dess relevans. Kommunikationen mellan Läkemedelsverket och landets kommuner är viktig för att kunna lösa problem och oklarheter som dyker upp och för att kommunerna skall kunna framföra deras önskemål. 26

Författarens tack Först och främst vill jag tacka mina två handledare, Sofia Kälvemark-Sporrong från Uppsala universitet och Annika Nordén- Hägg, som har varit otroligt hjälpsamma. Tack för en värdefull handledning! Jag vill också tacka Läkemedelsverket och de kommuner som har ställt upp på intervjuerna utan er inget resultat. 27

Referenser: 1. Statens offentliga utredningar SOU 2008:4. (2008). Omreglering av apoteksmarknadenhuvudbetänkande av apoteksmarknadsutredning. Del 1 & 2 2. Regeringens proposition 2008/09:190, Handel med vissa receptfria läkemedel [Elektronisk]tillgänglig: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=gw03190 [Besökt: 2010-11-14] OTC_1_nov_2009.pdf [Besökt: 2010-11-15] 4. Statens offentliga utredningar SOU 2008:33. (2008). Detaljhandel med vissa receptfria läkemedel- delbetänkande av apoteksmarknadsutredningen [Elektronisk]tillgänglig: http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/19/19/3685dbcb.pdf [Besökt: 2010-11-16] 5: Prayle D, Brazier Margaret. Supply of medicines: paternalism, autonomy and reality. Journal of Medical Ethics. 1998; 24:93-98. 6: Bond C, Hannaford P. Issues Related to Monitoring the Safety of Over-The-Counter (OTC) Medicines. Drug Safety 2003:26 (15): 1065-1074. 7. Läkemedelsverket, Läkemedel som får säljas fritt. Tillgängligt: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/foretag/apoteksmarknaden/receptfritt-i-affarerna/ [Besökt: 2010-11-16] 3. Läkemedelsverket, Bakgrund och bedömningskriterier receptfria läkemedel utanför apotek http://www.lakemedelsverket.se/upload/nyheter/2009/2009-07-07_bakgrund-kriterier- 8. Läkemedelsverket, Lista över försäljningsställen som anmält handel med vissa receptfria läkemedel [Elektronisk]tillgänglig: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/foretag/apoteksmarknaden/receptfritt-i-affarerna/listaover-forsaljningsstallen-som-anmalt-handel-med-vissa-receptfria-lakemedel/ [Besökt: 2010-11-17] 9. Riksdagen, Svensk författningssamling, Lag (2009:730) om handel med vissa receptfria 28

läkemedel [Elektronisk] Socialdepartementet, tillgänglig: http://62.95.69.3/sfsdoc/09/090730.pdf [besökt: 2010-11-09] 10. Läkemedelsverket, Vägledning till Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:20) om handel med vissa receptfria läkemedel; för kommuner [Elektronisk]tillgänglig: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/foretag/apoteksmarknaden/kommunal-kontroll-avhandel-med-vissa-receptfria-lakemedel/ [Besökt: 2010-11-04] 11. Ulf Ellerfelt och Amadou Jallow, 2010. Handel med receptfria läkemedel utanför apotek. 1:a utgåvan. Apotekarsocieteten 12. Dagen Apotek, Kommuner har dålig koll på tillsyn av receptfria läkemedel [Elektronisk]tillgänglig: http://www.dagensmedicin.se/dagensapotek/nyheter/2009/12/18/forvirring-om-receptfritt/index.xml [Besökt: 2010-11-09] 13. Dagen Nyheter, Medicin säljs utan kontroller [Elektronisk]tillgänglig: http://www.dn.se/nyheter/sverige/medicin-saljs-utan-kontroller-1.1091127 [Besökt: 2010-11-09] 14. GT Expressen, Coop kan begå lagbrott i butiken [Elektronisk]tillgängligt: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2134477/coop-kan-bega-lagbrott-i-butiken [Besökt: 2010-11-17] 15. Svensk dagligvaruhandel, Branschriktlinjer för egenkontroll [Elektronisk] tillgänglig: http://www.svenskdagligvaruhandel.se/web/receptfria_lakemedel.aspx [besökt: 2010-11-19] 16. Norrköpings Tidningar, Det är hemskt olyckligt [Elektronisk]tillgänglig: http://www.nt.se/nyheter/default.aspx?articleid=5655966 [Besökt: 2010-11-18] 17. Apotekens Service, Vad gör vi för er? Tillgänglig: http://www.apotekensservice.se/detaljhandel/vad-gor-vi-for-er/ [Besökt: 2010-11-18] 18. E24 Business, Butiker saknar koll på läkemedel [Elektronisk]tillgänglig: http://www.e24.se/business/halsovard/butiker-saknar-koll-pa-lakemedel_2257553.e24 [Besökt:2010-11-09] 29