Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan

Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan Handslagsrapport 2007:1

Nr Författare Titel Övrigt 2007:1 Apitzsch Erwin Lunds universitet 2007:2 Book Karin Arenors lokalisering, betydelse och användning. Malmö högskola En studie av Handslaget finansierade arenor i Malmö 2007:3 Carlson Rolf Etnicitet och kulturell mångfald inom föreningsidrotten en analys av GIH Handslagets första år 2007:4 Ericsson Ingegerd Behöver idrottsledare i skolan utbildning? Malmö högskola Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan? 2007:5 Eriksson Charli, Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan i Örebro län Örebro universitet Johansson Margareta, Ulvmyr Camilla, Virtanen Peter B. 2007:6 Fagrell Birgitta, Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget GIH Gustavsson Tommy. 2007:7 Fundberg Jesper, Idrottens mittcirkel. Om mångfald och normalitet inom några Handslagsprojekt Uppsala universitet/ Pripp Oscar. Malmö högskola 2007:8 Gerrevall Per Handslaget och de demokratiska värdena Växjö universitet 2007:9 Fahlén Josef Näridrottsplatser och spontanidrott Umeå universitet 2007:10 Hannula Rauni, Idrottens samverkan med skolan i Hallands län. En utvärdering av Hallandsmodellen Högskolan i Halmstad Hinic Hansi, Johnson Urban. 2007:11 Kolfjord Ingela Från projekt till modell. Helamalmö motion, integration och brottsförebyggande arbete. Malmö högskola 2007:12 Larsson Håkan, Som hand i handsken - en satsning på flickors idrott eller på idrottens flickor? GIH Svender Jenny. 2007:13 Lundvall Suzanne Handslagets Speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration - en kvalitativ utvärdering GIH 2007:14 Oddner Frans Handslaget ett socialisationsprojekt? Malmö högskola 2007:15 Karp Staffan, I skuggan av fotbollen Handslagsprojektens betydelse för mindre idrotter Umeå universitet Olofsson Eva, Söderström Tor. 2007:16 Eriksson Sten, Handslaget från idé till utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. Idrottshögskolan/ Kristén Lars, Göteborgs universitet Patriksson Göran, Stråhlman Owe. 2007:17 Patriksson Göran, Att rätta mun efter matsäcken förutsättningar för att bedriva projekt om Idrottshögskolan/ Stråhlman Owe. kostnadseffektivitet Göteborgs universitet STOCKHOLM NOVEMBER 2007 ANDRÈN & HOLM OMSLAGSFOTO: Johan Wingborg 2007:18 Peterson Tomas När fälten korsas. Om Handslagsprojekt på skoltid Malmö högskola 2007:19 Redelius Karin, Idrottsledare som dörröppnare - Handslaget, ledarskap och känslan av sammanhang GIH Thedin Jakobsson Britta. 2007:20 Sundberg Gun Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan i Handslaget Uppsala universitet 2007:21 Jonsson Elin, Kampen mot droger i idrottsrörelsen Handslagets avtryck i verksamheten Mälardalens högskola Sörensen Stefan, Tillgren Per, Wallin Emmie. 2007:22 Åkesson Joakim Var hamnade handslagspengarna? Stor blev större och liten kunde inte hänga med 9 789197 727075 Malmö högskola 2007:23 Tydén Olof Handslaget ur ett ungdomsperspektiv Dalarnas forskningsråd

Förord I början av 2003 beslutade riksdagen om ett Handslag med idrotten, en satsning över fyra år på den breda barn- och ungdomsidrotten. Sammanlagt har idrottsrörelsen tilldelats en miljard kronor. Dessa medel har använts för att öppna dörrarna till idrotten för fler. Delområden har varit att samverka med skolan, satsa på flickidrotten, delta i kampen mot droger samt hålla tillbaka avgifterna. Fler än 8000 idrottsföreningar har medverkat och närmare 50 000 satsningar har startats med målet att fler barn och ungdomar ska börja idrotta och stanna kvar längre inom idrotten. Det innebär att nära 75 procent av de idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet har deltagit i Handslaget. 67 specialidrottsförbund och 21 distriktsidrottsförbund har medverkat genom att fördela medel till idrottsföreningarnas satsningar. Det är viktigt att lära av Handslaget. Nya idéer har testats, nya målgrupper har rekryterats och idrotten har verkat på nya arenor. Erfarenheterna av satsningarna är värdefulla för att utveckla och förbättra verksamheten. Därför har Riksidrottsförbundet (RF) avsatt betydande medel för att utvärdera Handslaget. En del av utvärderingen innebär att forskare vid universitet och högskolor har gjort en oberoende granskning och belysning av Handslagets olika verksamheter. RF valde att i samarbete med Centrum för Idrottsforskning (CIF) utlysa möjligheten att lämna förslag på forskningsprojekt kring Handslaget. 23 olika projekt erhöll stöd för att utvärdera och analysera satsningen utifrån en mängd olika perspektiv. Forskningsprojekten är baserade på den fria forskningens villkor och därmed inte styrda eller påverkade av RF. Med tanke på den mycket omfattande verksamhet Handslaget utgör är det inte möjligt att med 23 forskningsprojekt ge en heltäckande utvärdering. De ger dock var för sig nedslag i olika områden och tillsammans en bild av den unika Handslagssatsningen. Vi hoppas att du finner denna och de övriga forskningsrapporterna lärorika och tänkvärda för en fortsatt utveckling av barn- och ungdomsidrotten. Karin Mattsson Ordförande Riksidrottsförbundet

Innehåll Förord...3 Bakgrund...7 Syfte...8 Tillvägagångssätt...8 Deltagare...8 Metod...8 Resultat och diskussion...9 Avslutande diskussion...16 Referenser...17

Bakgrund Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor för ohälsa, medan fysisk aktivitet och god kondition är viktiga hälsofaktorer för barn och ungdomar (Bouchard & Shephard, 1994). Fysisk aktiva barn är också oftare aktiva som vuxna (Malina, 1996; Telema, Yang, Laakso & Viikari, 1997; Taylor, Blair, Cummings, Wun & Malina, 1999; Janz, Dawson & Mahoney, 2000) och den fysiska aktiviteten antas på goda grunder minska risken för olika sjukdomstillstånd bland vuxna (US Department of Health and Human Services, 1996) såsom hjärt- kärlsjukdomar (Raitakari, Taimela, Porkka, Telema, Valimaki, Akerblom & Viikari, 1997) och fetma (Togashi, Masuda, Rankinen, Tanaka, Bouchard & Kamiya, 2002). Förutom de positiva fysiska effekterna tycks fysisk aktivitet i barn- och ungdomsåren vara viktigt för socialisationen till en fysiskt aktiv livsstil (Riddoch, Savage, Murphy, Cran & Boreham, 1991). År 2005 utförde Statistiska Centralbyrån en undersökning om ungdomars tävlings- och motionsvanor genom en postenkät som skickades till 3.000 ungdomar i åldrarna 13-20 år. Svarsfrekvensen var drygt 63%. Enligt denna undersökning deltar 56% av ungdomarna i träning och tävling i en idrottsförenings regi. Av de övriga har 34% tidigare tränat i en idrottsförening medan 10% aldrig har gjort det. De vanligaste orsakerna till att man slutade var Tappade intresset, Andra intressen och Tidsbrist. De som aldrig hade deltagit i en idrottsförenings verksamhet fick frågan om vad som skulle förändras för att de skulle lockas att delta. De flesta svarade Lägre avgifter, Alla som vill skall få vara med, Bättre träningstider, Mindre elitinriktning, Fler lokala anläggningar, Verksamhet på motionsnivå, Bättre bemötande från föreningen, Färre tävlingsinslag, Få delta i fler aktiviteter. Noterbart är att 12% överhuvudtaget inte hade något intresse av att motionera och att 28% svarade Vet ej. Av undersökningsgruppen tränade eller motionerade 27% utanför den föreningsdrivna verksamheten. Det framgår dock inte hur många av dem som aldrig tränat i en idrottsförening som motioner på egen hand (Riksidrottsförbundet, 2005). Ekblom, Oddsson & Ekblom (2004) fann i sin studie av svenska ungdomar att medelvärdet för BMI (Body Mass Index) ökat mellan 1987 och 2001 och att den största ökningen av övervikt fanns hos den otränade gruppen och angav som en trolig förklaring att den fysiska aktivitetsnivån är för låg. I en studie av 206 skolelever i åldrarna 8-12 år fann man att barnens självskattning av fysisk aktivitet och kompetens kan användas för att grovt identifiera de barn som är i riskzonen för ett fortsatt fysiskt inaktivt liv och därför mera utsatta för risken för ohälsa. Ju tidigare denna grupp kan identifieras desto mer tid finns för att ge vägledning till ett hälsosamt beteende (Sollerhed, Apitzsch, Råstam & Ejlertsson, 2007). För att en förändring av en individs beteende skall ske måste han/hon vara motiverad för förändringen och, i de flesta fallen, få stöd av den sociala strukturen i form av yttre förutsättningar och socialt stöd (McElroy, 2002). Fysiskt inaktiva elever måste således själva vilja bli fysiskt aktiva och kan få hjälp genom aktiviteter som i form, intensitet och nivå är attraktiva och lättillgängliga samt få personligt stöd av föräldrar, syskon, kamrater, skolans personal och idrottsledare. Förändring av ett beteende är en process och kan således ta lång tid. Mellan 2003-2007 satsade regeringen en miljard kronor på projektet Ett handslag med idrotten eller Handslaget i dagligt tal i syfte att få fler barn och ungdomar att bli fysiskt aktiva. Ett av de fem övergripande målen var att intensifiera samarbetet mellan idrottsrörelsen och skolan, varvid de fysiskt inaktiva eleverna skulle lockas till fysisk aktivitet genom lustfyllda och hälsofrämjande aktiviteter. Nilsson och Pavlovic (2005) genomförde, inom ramen för Handslagsprojektet, en studie med fysiskt inaktiva högstadieelever (fysiskt aktiv mindre än en gång per vecka) på en skola i form av tre fokusgrupper, en för varje årskurs. I varje grupp deltog sex elever, minst en av underrepresenterat kön. Följande faktorer ansågs som avgörande för att locka deltagarna till fysisk aktivitet Den första informationen och kontakten måste ske i en positiv anda av en engagerad person Aktivitetsledaren måste vara särskilt uppmärksam på dem som behöver hjälp och uppmuntra dem vid framsteg samt inte jämföra med andras prestationer Aktiviteten bör organiseras i grupper baserade på tidigare erfarenhet och ambition och läggas upp så att framsteg märks så tidigt som möjligt Sammankomsterna bör präglas av humor och lekfullhet snarare än seriös satsning samt främja sociala kontakter utanför aktiviteten Avståndet till aktiviteten bör vara kort 7

Erfarenheten av det första året med Handslaget visade att deltagandet i fysisk aktivitet avtar med stigande ålder och är lägst på gymnasienivå (Caroline Persson, personlig kommunikation den 28 april 2005). Det är således mycket viktigt att samla kunskap om orsakerna till det avtagande intresset för att delta i idrottslig verksamhet. Det yttersta syftet med Handslaget var att få fler barn och ungdomar att ägna sig åt fysisk aktivitet. Åtgärder skulle vidtas för att erbjuda lustfyllda och hälsofrämjande aktiviteter. I den här studien har vi undersökt varför de fysiskt inaktiva ungdomarna på högstadiet och gymnasiet inte ägnar sig åt idrottslig aktivitet och vad som skulle kunna få dem att bli fysiskt aktiva. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka samarbetet mellan idrottsföreningar som samarbetat med skolor under Handslagets två första år med särskild fokus på vilka faktorer de fysiskt inaktiva eleverna anser vara främjande respektive hindrande för att engagera sig i fysisk aktivitet. Tillvägagångssätt Samtliga 156 idrottsföreningar i Skåne som hade haft samverkansprojekt med skolan under Handslagets första två år fick ett brev i oktober 2005 med erbjudande om att delta i undersökningen. Femtiofem idrottsföreningar svarade, varav 48 var villiga att medverka i studien. Av dessa valdes tretton ut för intervjuer med dem som var engagerade i Handslagsprojektet. Urvalet skedde på grundval av föreningens storlek och typ av idrott, varvid så stor bredd som möjligt eftersträvades. Vidare intervjuades personal vid tio av de skolor (8 grundskolor och 2 gymnasieskolor) som dessa idrottsföreningar samarbetade med. Av de 48 idrottsföreningarnas samarbetspartner valdes för fokusgruppsintervjuerna med eleverna fem högstadie- och fem gymnasieskolor ut, baserat på geografisk spridning, skolans storlek och ortens storlek. För att identifiera målgruppen, de fysiskt inaktiva eleverna, startade skolbesöken på morgonen genom att i de berörda klasserna låta eleverna besvara en kort enkät, varefter de som svarade Mindre än en gång på frågan Hur många gånger i veckan rör du på dig under fritiden så att du blir lite varm och andfådd? erbjöds att delta i en fokusgrupp senare på dagen. Fokusgruppsintervjuerna ägde rum på elevernas skolor dvs i en miljö som de var bekanta med. Deltagare Idrottsledare och skolpersonal Tretton idrottsledare (6 kvinnor och 7 män) och tio skolpersonal (8 kvinnor och 2 män) intervjuades om samverkan i sin föreningslokal respektive sin skola. Med de idrottsledare som enligt föreningen var mest insatta i projektet eller lämpade att besvara frågor om Handslaget genomfördes semistrukturerade intervjuer. Sålunda deltog fem aktivitetsledare, fyra styrelseledamöter, två konsulenter och två breddidrottsansvariga. Samma kriterier tillämpades beträffande skolpersonalen och resulterade i att fem idrottslärare, tre rektorer och två ämneslärare deltog. Elever Av de 745 eleverna på högstadiet och gymnasiet som besvarade enkäten var det 67 (9%) som uppfyllde kriteriet på fysisk inaktivitet, 29 flickor (42%) och 38 pojkar (58%). De tio fokusgrupperna bestod av sammanlagt 30 elever (14 flickor och 16 pojkar), fem grupper på högstadiet med 16 elever (6 flickor och 10 pojkar) och fem grupper på gymnasiet med 14 elever (8 flickor och 6 pojkar). Bortfallet var således 37 elever. De vanligaste orsakerna till att inte delta i fokusgrupperna var andra åtaganden t ex tandläkarbesök, att tidpunkten låg efter skoldagens slut, att man var ensam av sitt kön, att ingen kamrat var med, att man inte ville vara med eller att man uteblev utan angivande av orsaken. Metod De semistrukturerade intervjuerna med idrottsledarna och skolpersonalen omfattade 14 respektive 15 frågor fördelade på följande huvudområden: Projektets start, skolans engagemang, elevernas och föräldrarnas involvering samt positiva och negativa erfarenheter. Intervjuerna med idrottsledarna varade mellan 45-90 minuter och med skolans personal 30-60 minuter. För eleverna valdes fokusgrupp som metod för att de skulle känna sig trygga i intervjusituationen och för att få ämnet belyst så allsidigt som möjligt. Denna metod, att utgå från ungdomars egna erfarenheter, rekommenderas i hälsofrämjande arbete (Stjerna & Marttila, 1999) och visade sig 8

vara framgångsrik i en tidigare studie (Nilsson & Pavlovic, 2005 ). Fokusgrupperna bestod av 2-4 elever och diskussionerna varade ungefär en timme. Nyckelfrågorna var Vad var orsaken till att man slutade med den senaste regelbundna fysiska aktiviteten? Vad kan det finnas för hinder som gör att man inte är fysiskt aktiv? Vad kan det finnas för anledningar till att man vill bli fysiskt mer aktiv? Hur skall ett projekt läggas upp för att få fler elever att bli fysiskt aktiva? Resultat och diskussion Intervjuer med idrottsledare och skolpersonal Projektets start Åtta av idrottsföreningarna blev inspirerade av Handslaget och tog kontakt med en skola. Hos de övriga fem idrottsföreningarna fanns tankar på ett samarbete med skolan innan Handslaget började. Av de tretton intervjuade idrottsledarna var tio initiativtagare till projektet. I idrottsföreningarnas styrelser mottogs beskedet om Handslagssatsningen mycket positivt då ekonomiskt tillskott ofta innebär ett uppsving för föreningen. Reaktionerna hos skolorna var också positiv, där man uppmuntrar och välkomnar alla initiativ som aktiverar eleverna och som är kostnadsfria. I något fall har skolan tagit initiativet till samverkan, men i de flesta fallen är det idrottsföreningen som har tagit initiativet. Idrottsföreningarna första kontakt med skolan togs oftast med den person som man tidigare haft kontakt med. Allmänt tycker man att det har tagit för lång tid från den första kontakten och till dess aktiviteterna startade. En generell lärdom är att den första kontakten skall tas med skolledningen, som fattar beslut i sådana ärenden. Att externa medel till den egna verksamheten uppskattas är ganska naturligt och har gett upphov till aktivering av tidigare kontakter och etablering av nya samarbeten. En viss tröghet i initialskedet kan konstateras, främst beroende på idrottsföreningarnas okunskap om att skolledningen måste involveras. Skolans engagemang Idrottsledarna och skolpersonalen är överens om att skolans bidrag till Handslaget har bestått av informationsspridning, närvarokontroll, lokaler, materiel och transporter. Dessutom har skolan ansvarat för att eleverna tar sig till aktiviteterna och i vissa fall hjälpt till med att upprätthålla ordningen. Två skolor har finansierat delar av projektet. På en skola utbildades skolpersonalen för att kunna ta över verksamheten när samarbetet med idrottsföreningen når sitt slut. En föreningsledare menade att skolan bara är intresserad av samarbete så länge man inte behöver bidra med något krävande. Beträffande skolans engagemang kan man säga att det i stort har skett enligt de riktlinjer som gäller för Handslagets skolsamverkan. I några fall har dock skolan tagit ett betydligt större ansvar och även planerat för en fortsatt satsning efter projekttidens slut. Elevernas och föräldrarnas involvering Informationen till eleverna har skett genom skolans försorg i form av veckobrev eller muntligen, baserat på idrottsföreningarnas tryckta information. I enstaka fall har affischering förekommit. I vissa fall då föräldrarnas kännedom eller medgivande har krävts, har man även informerat vid speciella möten där även föreningsrepresentanter har varit närvarande. I de fall då aktiviteterna har integrerats i det ordinarie schemat har ingen direkt information givits, utan eleverna har känt till aktiviteten inför en termin genom rykten från äldre årskurser. När det gäller planeringen av aktiviteterna har eleverna inte varit delaktiga. Däremot har de haft möjligheten att påverka innehållet vid de enskilda tillfällena i form av önskemål om aktivitet. På vissa skolor har elevinvolvering förekommit genom att äldre elever har skolats att instruera yngre elever. På en skola gick man ut med en enkät till sina elever och frågade vilken idrott de skulle vilja syssla med. Därefter togs kontakt med den idrottsföreningen som kunde erbjuda den mest önskade aktiviteten. Föräldrarna är endast i undantagsfall informerade eller involverade i verksamheten. I vissa fall har föräldrarna inte haft en aning om aktiviteterna såvida inte barnen själva har informerat dem. Detta har framför allt gällt projekt av typen prova på-verksamhet eller projekt som helt och hållet är en del av skolschemat. De få reaktioner 9

som har kommit till uttryck är dock övervägande positiva och kan sägas handla om att all aktivering ses som något positivt och välkomnas. Föräldrar som av tidsbrist eller finansiella skäl har svårt att få in sina barn i idrottsföreningar, uppskattar att deras barn kan aktiveras under skoltid eller i anslutning till skoldagen. De enda negativa reaktionerna har riktats mot en idrottsförening som är verksam i två skolor och har handlat om missnöje med ledarna och oförmåga att upprätthålla ordningen. Elevinvolveringen har på de undersökta skolorna varit nästan obefintlig. Med tanke på att Handslagets syfte var att engagera fler, är det förvånande att inte fler skolor har utnyttjat möjligheten att via enkäter ta reda på, framför allt, de fysiskt inaktiva elevernas preferenser av aktivitet. Med tanke på de fysiskt inaktiva eleverna hade det också varit en fördel att på ett aktivt sätt engagera deras föräldrar för att leda in eleverna på lämpliga aktiviteter. Positiva och negativa erfarenheter Från föreningshåll anser man att när ett samarbete med skolan väl har etablerats, när skolan har förstått sin roll och insett hur fördelarna förhåller sig till vad som krävs i egeninsats, så har samarbetet fungerat mycket bra. I de fall då skolan har tagit kontakt med idrottsföreningen har personalen varit informerade och motiverade och mycket positiva till ett samarbete. Gemensamt för de fall där kommunikationen har fungerat bra är att skolans kontaktperson har engagerat sig i projektet, varit inflytelserik och lättillgänglig. Positiva erfarenheter nämns också i de fall då skolan har tagit kontakt med idrottsföreningen, eftersom man då har sluppit den tidsödande bearbetningsfasen. Från skolornas sida framhålls att det som har fungerat bäst är att idrottsföreningarna kontaktpersoner har varit lättillgängliga och att kommunikationen har varit rak och smidig. Överlag har instruktörerna uppfattats som trevliga och kunniga. Två skolrepresentanter framhåller att föreningarna har tagit det mesta av ansvaret för verksamheten som det mest positiva. De negativa erfarenheterna har framför allt att göra med den initiala bearbetningsprocessen. Idrottsföreningarna har i många fall lagt ned mycket tid för att komma in i skolorna. Man har mötts av skepsis och känt sig tvingad att sälja in sitt koncept. En utbredd uppfattning är att skolan är en trög och krånglig organisation. Svårigheterna har bestått av att få tag i rätt person, svårigheter att nå fram med information, svårigheter med kontinuiteten då omsättningen av lärare är stor, svårigheter att planera in verksamheter då man måste ta hänsyn till att de inte får vara schemabrytande samt att man måste ha en framförhållning på flera månader. Även från skolans sida nämns kommunikationssvårigheter som det största problemet. Då informationen har gått direkt från idrottsföreningen till eleverna utan att lärarna har blivit informerade har upplevts som ett störningsmoment. Framförhållningen har också nämnts som ett problem. Idrottsföreningarna upplevs generellt ha alltför kort framförhållning. Någon har råkat ut för en framförhållning på två veckor när det egentligen hade behövts två månader. Slutligen nämns att några idrottsföreningar har haft problem med att tillhandahålla ledare, varför planerade aktiviteter har fått ställas in. Överlag har erfarenheterna av samarbetet mellan idrottsföreningarna och skolorna fungerat bra. Båda parter ser fördelarna med ett samarbete. Samtidigt finns alltid svårigheter då två organisationer skall samarbeta. I detta fall har idrottsföreningarna, som har ansökt om och beviljats medel för verksamheten, en annan position än skolorna och därmed rimligen en större motivation för projektet. En framtida modell för samarbetsformerna skulle kunna utgöras av en gemensam styrgrupp på strategisk nivå och en gemensam arbetsgrupp på operativ nivå. Övriga teman Utöver de frågor som berörde teman har några synpunkter uppkommit under intervjuerna. De teman som redovisas här bygger på svar från minst tre informanter. Dessa är drivkrafterna bakom projektet och effekten av projektet. Det som driver idrottsföreningarna att delta i projektet är 1) Samhällsinsatsen 2) Marknadsföring av sin idrott och 3) Bättre utnyttjande av ledare, lokaler och materiel. Det är tydligt att flera av föreningarna ser samhällsinsatsen som den största drivkraften och belöningen med Handslaget. Många exempel nämns som förmedlar den glädje och utveckling bland deltagarna som projektet har gett upphov till. Oavsett om idrottsföreningarna har sett det som ett primärt mål eller som en positiv bieffekt, så är det uppenbart att marknadsföringen av den egna idrotten och i förlängningen nya medlem- 10

mar har ansetts som viktigt för samtliga föreningars överlevnad. Handslaget möjliggör en typ av exponering som många föreningar inte haft möjlighet till annars och fungerar som en stark drivkraft. Många träningslokaler står tomma under dagtid, samtidigt som ledare tvingas livnära sig på annat håll. Med hjälp av Handslaget kan föreningar deltids- eller heltidssysselsätta sina egna medlemmar som konsulenter eller instruktörer. Dessa kan i förlängningen bli framtida ledare i sin förening och säkerställa föreningens fortlevnad. Det kan noteras att ingen förening har gjort en medveten satsning som direkt syftar till att nå gruppen fysiskt inaktiva. Det som driver skolorna att delta i Handslaget är 1) Profilering, 2) Aktivering av eleverna och 3) Hjälp med personal och lokaler. Fler och fler skolor arbetar medvetet med att utveckla en särskild profil, som skall göra skolan mera konkurrenskraftig för att locka till sig fler elever och i vissa fall en viss typ av elever. I detta avseende kommer samarbetet med en idrottsförening väl till pass då det gynnar båda parter och är ekonomiskt försvarbart. Att kunna aktivera eleverna fysiskt är något som skolorna både vill och som de är skyldiga att göra. Kan man, som i fallet med Handslaget, göra det kostnadsfritt eller till en mycket låg ekonomisk insats och, kanske ännu viktigare, till en låg logistisk och personalmässig kostnad, så utgör det en stark drivkraft. Slutligen har Handslaget för några skolor inneburit en hjälp vid personal- och lokalbrist. Samtliga föreningsrepresentanter rapporterar att Handslaget har lett till en ökning av antalet medlemmar även om ingen fört statistik på det. Effekten har dock varierat mycket. Somliga uttrycker missnöje med det låga antalet nya medlemmar och hade hoppats på fler, medan andra inte har sett fler medlemmar som det primära målet utan sett projektet som en process som tar tid och att det på sikt kommer att ge fler medlemmar. Skolpersonalen uppger att de inte kan peka på någon direkt effekt av Handslaget och är medvetna om hur svårt det är att peka på orsakssamband. Många hävdar dock bestämt att projektet bör ge effekt och att det finns ett värde i att eleverna får aktivera sig mera och möta utifrån kommande vuxna, som bryr sig om dem och står för sunda värderingar. Man vittnar om hur roligt eleverna tycker att det är att delta i projektet och hoppas att det även skall ha en effekt på studieresultaten. Det är tydligt att Handslaget har bidragit dels till att synnergieffekter för idrottsföreningarna och skolorna har uppstått, dels till marknadsföring/ profilering av den egna verksamheten. Det är uppenbart att Handslaget har varit en katalysator, som gett upphov till att planerade samarbetsformer har realiserats och att nya har tillkommit. Fokusgruppsintervjuer med elever Av de 67 eleverna som uppgav att de tillhörde kategorin fysiskt inaktiva, var det 51 (76%) som ville bli mera aktiva, 26 flickor (90%) och 25 pojkar (66%). Av de 30 eleverna som deltog i fokusgrupperna var det 26 (87%) som ville bli fysiskt mer aktiva, 13 flickor (93%) och 13 pojkar (81%). En stor majoritet av de elever som rapporterar att de är fysiskt inaktiva skulle alltså vilja bli fysiskt aktiva. Detta gäller i större utsträckning för flickor än för pojkar. De som deltog i fokusgrupperna var mer positiva till att bli mer fysiskt aktiva än de som inte deltog, varför en del av bortfallet troligen kan förklaras med mindre intresse för frågeställningen. Resultaten av fokusgruppernas diskussioner redovisas dels som kvantitativa svar i form av teman med gruppen som enhet, dels som kvalitativa utsagor under respektive tema. Resultaten från högstadie- respektive gymnasieintervjuerna skiljer sig inte nämnvärt, varför de endast redovisas för hela gruppen. Varför slutade man med fysisk aktivitet? Av de 30 deltagarna hade 23 varit fysiskt aktiva, varav fyra på hög intensitetsnivå och 19 på låg till genomsnittlig intensitetsnivå. Sju elever angav att de inte varit fysiskt aktiva på fritiden eller varit det på mycket låg nivå. Resultaten avser endast dem som tidigare har varit fysiskt aktiva. Gruppsvaren framgår av tabell 1. Tabell 1. Orsaker till att man slutade med regelbunden fysisk aktivitet Orsak Antal grupper Det var inte roligt 8 Prioriterade annan aktivitet 5 Sociala skäl 5 Ökande krav 5 Övriga orsaker 5 11

Den huvudsakliga anledningen till att man slutade med fysisk aktivitet var att det inte längre var roligt. Fyra grupper av orsaker framkommer: 1) Aktiviteten har upplevts som enformig och att man därför har tröttnat på den. 2) Man har inte känt sig tillräckligt bra i förhål lande till andra, vilket har lett till känslor av att aktiviteten är tråkig. 3) Andra aktiviteter har skänkt mera glädje i förhållande till idrottsaktiviterna, som därför har upplevts som mindre roliga. 4) Att utöva en aktivitet ensam har inte varit roligt i längden. Däremot kunde man tänka sig att återgå till aktiviteten i sällskap med någon annan. I fem grupper framträder ett tema som handlar om att man har känt sig tvungen att välja bort den fysiska aktiviteten till förmån för någon annan aktivitet, ofta på grund av tidsbrist. Det uppges att skolan med läxor och betyg och dess direkta betydelse för framtiden är viktigare än fysisk aktivitet och väljer att prioritera därefter. De som sysslade med både idrott och musik på fritiden valde, allt eftersom aktiviteterna blev mer tidskrävande, att satsa på musiken. De sociala skäl som anförs är att det krävs stor självdisciplin för att motivera sig för att träna ensam, att man bytte umgängeskrets och att idrott inte förekom där och att kamraterna i laget slutade. Ett annat tema kan kallas för ökande krav som idrottsutövandet har ställt. Ett typexempel är att man spelade fotboll för att det var roligt, men allteftersom tiden gick blev träningarna hårdare med en mer utpräglad konkurrens, vilket gjorde det jobbigare och ledde till att man slutade. Generellt kan man säga att elitsatsningen upplevdes som alltför seriös och ställde alltför höga krav. Ett konkret utfall av detta är t ex att man blir degraderad till andremålvakt och därmed får mindre speltid, vilket leder till att man slutar. En annan anledning är jämförelsen med andra. Det upplevs som jobbigt när andra blir bättre och bättre medan man själv inte hänger med i utvecklingen. En pojke säger rakt ut att han slutade för att han var för dålig. Övriga skäl till att sluta med sin idrottsaktivitet är medicinska (allergi, skada), avstånd till idrottsarenan och olust att uppträda inför andra. De faktorer som förorsakar att ungdomarna slutade med fysisk aktivitet är välbekanta. Två grupper av idrottsavbrott kan urskiljas, dels de som slutar därför att de av olika anledningar inte känner att de motsvarar de krav som ställs, dels de som hade fortsatt med fysisk aktivitet om tiden hade räckt till. Hinder för att vara eller bli fysiskt aktiv Resultaten avser den allmänna uppfattningen om hinder för att vara fysiskt aktiv och är alltså inte begränsad till den egna upplevelsen. De fem hinder som nämns oftast finns redovisade i tabell 2. Tabell 2. Huvudsakliga orsaker till varför man inte är eller inte vill bli fysiskt aktiv Orsak Antal grupper Lättja, trötthet 10 Psykologiska skäl 10 Sociala skäl 9 Tråkigt 9 Avstånd 7 I samtliga grupper uppger man lättja, bristande ork eller trötthet som ett hinder för att utöva fysisk aktivitet. När eleverna ombads att utveckla detta framträder olika nyanser av dessa upplevelser. Lättja är att inte orka anstränga sig eller att man har för lite energi och intresse. Det kan också vara så att man är för bekväm och helt enkelt inte orkar. Det kan vidare handla om att man är dålig på att ta initiativ. Bristande ork är ett hinder om man inte har den rätta inställningen. Då orkar man inte övervinna känslan av orkeslöshet. En annan anledning är att när man väl har blivit passiv och slö så är det svårt att komma igång igen, vilket i sig leder till att man blir ännu mera passiv och trött. Den spiralen gör det ännu svårare att komma igång. En annan vinkling handlar om svårigheten med att ha tillräckligt med uthållighet för att orka fortsätta att utföra en aktivitet om och om igen. Slutligen framkommer att skolan är orsaken till tröttheten och orkeslösheten. Det kan handla om att man redan har haft idrott i skolan den dagen och då orkar man inte idrotta på fritiden också. Skolan anses också i sig vara tillräckligt uttröttande för att man inte skall orka vara fysiskt aktiv efter skoltid. Samtliga grupper nämner hinder för fysisk aktivitet som kan rubriceras som psykologiska faktorer. Flickor, speciellt på gymnasiet, beskriver hur jobbigt det kan vara när andra tittar på 12

en när man tränar. Det kan bli att man känner rädsla för att andra skall tänka att man är för stor eller för smal. Speciellt jobbigt är det när killar tittar på ett ohämmat sätt. Det kan också vara så att man är rädd för att göra bort sig inför andra jämnåriga kamrater, att de skall tycka och tänka saker om en. Det hade varit lättare att träna ensam med tränaren. Ett annat hinder som diskuterades var att man kan få ångest inför att göra något när man inte är lika bra som de andra på en viss aktivitet. Några elever tycker att det är jobbigt med lagidrotter där man lätt jämför sig med andra och inte ser till sina egna mål utan andras. Själva jämförandet kan alltså utgöra ett hinder. Ett typiskt förlopp som alla känner igen är när en eller två som är duktiga börjar störa sig på att någon i laget är långsam eller dålig och uttrycker det. När dessa nyckelpersoner har börjat göra uttalanden så följer de övriga med och då blir det tråkigt. Vidare nämns att man, för att klara av att utföra en fysisk aktivitet, måste ha tillräckligt med självförtroende för att överhuvudtaget lämna hemmet. Med det menas att man måste tro att man kan klara av aktiviteten och de kringliggande omständigheterna för att ha den mentala styrkan att genomföra projektet. En tjej beskriver hur det kan bli när man hoppar in i en grupp lite sent på terminen och hamnar efter de andra. Då blir man lätt utfryst, vilket kan leda till att man kanske hoppar över någon träning, vilket i sin tur leder till att man får skäll för det istället. Då är det inte längre roligt och det kan vara början på slutet. Sociala skäl som hinder för fysisk aktivitet uppges i nio grupper. Det kan vara svårt att börja när man inte känner någon i föreningen. Likaså kan det vara jobbigt att träna själv. Vidare påverkas man av och styrs av vännernas val. Om alla ens vänner struntar i att träna så är det svårt att göra det själv. Eller omvänt, om man tränar regelbundet och alla ens kompisar skall ut på en fredag så är det lätt hänt att man struntar i träningen. Det nämns också hur viktigt det är med stämningen och sammansättningen av människor i träningslokalen. Man vill inte känna sig uttittad eller börja jämföra sig med folk som är bättre. Man vill helst inte heller träffa vissa människor när man känner sig helt svettig. Man konstaterar också att vissa ungdomar är aktiva för att deras föräldrar uppmuntrade dem som små och ger samtidigt uttryck för att hade önskat att deras föräldrar hade gjort det med dem också. Å andra sidan påstås att vissa ungdomar är fysiskt aktiva mer eller mindre för att föräldrarna vill det och att man gör det för att blidka dem. En annan synpunkt är den skillnad på det sociala umgänget man får då man tränar tillsammans i ett lag jämfört med när man umgås på fritiden utan att vara fysiskt aktiv. När man träffas på fritiden så är man fri att själv bestämma vad man vill göra under de timmar man är tillsammans, medan exempelvis fotbollsträningen är bestämd att äga rum på bestämda tider. Ett hinder som återkom i nio grupper är att aktiviteten inte är kul eller uppfattas som tråkig. I de fall ungdomarna lyckades nyansera utsagorna framkommer det att det även handlar om att man inte har något intresse. Ytterligare ett ord som nämns som grund för ointresset är enformighet. Andra menar att en aktivitet är tråkig om man inte ser fram emot den eller om man tycker att det är skönt att låta bli eller hoppa över aktiviteten. Detta blir till slut ett mönster. En aktivitet är rolig när man känner att tiden står still. När något är roligt märker man inte att tiden går. Motsatsen till detta är att man känner motstånd eller bävar inför en aktivitet. Övriga faktorer som nämns är avstånd, tidsaspekter, konkurrerande intressen, dåligt utbud, tåget har gått, ekonomi, seriös satsning och medicinska skäl. Om avståndet till den fysiska aktiviteten är för stort innebär det att det är tidskrävande att ta sig dit, vilket upplevs som jobbigt, besvärande och motivationssänkan. En annan aspekt på tiden, som också berör konkurrerande intressen, är att man menar att tiden inte räcker till eller att man inte har tid. Eftersom tiden upplevs som knapp så leder det till att man måste prioritera och välja mellan allt annat som man vill eller måste göra. Det kan vara läxorna som kommer före, men framför allt att andra aktiviteter är antingen roligare, känns viktigare, mer meningsfulla eller måste göras. De konkurrerande intressena som nämns är vänner, datorn, datorspel, läxor, TV, TV-spel, musik och skapandet av musik. Ett annat skäl handlar om att träningstiderna i många idrotter är fasta, vilket gör att man måste anpassa sig till dessa trots att de inte alltid passar en själv. Rent teoretiskt finns tid även till fysisk aktivitet men det krävs hög motivation för att klara av att prioritera just den med tanke på att det är så mycket annat som skall hinnas med. Ett alltför skralt utbud av fysiska aktiviteter inom närområdet utgör ett hinder för att vilja vara fysiskt aktiv. Man menar att det i huvudsak är vanliga idrotter som fotboll och handboll som erbjuds. Vidare menar man att det råder en bollsportfixering bland annat på grund av att 13

media väljer att i huvudsak exponera dessa. Vissa tycker att det känns som att alla pengar satsas på idrotter som fotboll. Man kanske skulle vilja testa andra aktiviteter men man vet inte vilken sport man ska välja eller så hittar man inte rätt aktivitet på grund av att de inte erbjuds. Någon skulle vilja testa sporter som paintball och bågskytte om det funnits sådana föreningar inom rimligt avstånd. Ett annat hinder som nämns kan betecknas som tåget har gått. Det är utsagor som handlar om hur man upplever att det är för sent för att börja med flera idrotter. Man känner att dörren är stängd. Om andra har tränat sen de var små är det för svårt att komma ikapp. De menar att det är för sent med idrotter som fotboll, simning och gymnastik. Det upplevs som pinsamt att som nybörjare träna med sådana som är yngre. Det framkommer också att det är svårt att komma in i en grupp där de andra har hållit på med något i många år. De menar att det inte alls känns som ett alternativ att börja med en etablerad idrott från grunden. Det man eventuellt skulle kunna göra är att återgå till en idrott man tidigare hållit på med fast med lägre intensitet och seriositet. Ekonomin kan vara ett hinder för fysisk aktivitet. Det handlar om att för höga omkostnader eller medlemsavgifter direkt avskräcker eller omöjliggör en satsning. Typexemplet är ishockey. En alltför seriös satsning eller inställning till idrott kan också fungera som ett hinder för fortsatt fysisk aktivitet. Om man satsar på en idrott som är tävlingsinriktad så ökar tiden man måste lägga ner på den dramatiskt allteftersom man blir äldre eller bättre. I många fall upplever man idrotten som alltför tävlingsinriktad och i princip är till för sådana personer som själva är tävlingsinriktade eller som sedan barnsben behärskar idrotten och är duktiga. Medicinska skäl exempelvis astma kan utgöra ett hinder för intensiv fysisk aktivitet. Det största hindret för att bli fysiskt aktiv ligger hos individen själv. Lättja och orkeslöshet kan endast övervinnas av den enskilde individen. Under tonåren tillkommer hindrande faktorer i form av hur man uppfattas av andra och hur man presterar i jämförelse med andra. Det idrottsföreningarna skulle kunna bidra med är att vinnlägga sig om att minimera risken för att bli trakasserad för det man presterar, tillhandahålla aktiviteter på motionsnivå och underlätta för dem som vill komma med i en etablerad grupp eller börja med en idrott först i tonåren. Ett intressant resultat är synen på föräldrarnas engagemang, där man framhåller föräldrar som uppmuntrar sina barn till fysisk aktivitet. Anledningar till att bli mera fysiskt aktiv Vad finns det då för anledningar att bli mera fysiskt aktiv för denna grupp ungdomar? Det vanligaste svaret är att man mår bättre genom att man blir piggare, får bättre kondition och därmed bättre hälsa (Se tabell 3). Tabell 3. Anledningar för att vilja bli fysiskt aktiv Orsak Antal grupper Hälso- och kroppsskäl 10 Sociala skäl 9 Kompetensglädje 6 Intresse 3 Övriga orsaker 2 Möjligheten att gå ner i vikt alternativt bli starkare nämns också som anledningar. Man uppger vidare att fysisk aktivitet leder till att man får bättre självkänsla, känner sig nöjd och stolt över sig själv samt att man mår väldigt bra efteråt. Man kan också motiveras av känslan av att uppnå något, som till exempel att man klarar vissa kriterier vid mönstringen. Flickor diskuterar hur fysisk aktivitet leder till att man blir piggare och får finare kropp, men lyfter även fram hur dessa faktorer hänger ihop och genererar varandra. Man vill få en snyggare kropp, det är det som är det viktiga. Man vill kunna visa upp sig på stranden. Det blir viktigare och viktigare med kroppars utseende. Den allmänna uppfattningen är att alla killar anser att tjejer ska ha en fin rumpa. Det spelar ingen roll hur man ser ut så länge man har en fin rumpa. Anledningen till att de har blivit så här anses vara att det är så tjejer i till exempel musikvideor porträtteras. I ett fall tar man upp hur fysisk aktivitet kan göra att man blir av med överskottsenergi. Många talar om hur just det faktum att man kan känna och uppleva förändringar, som till exempel förbättrad kondition, i sin vardag är motiverande. Man kan exempelvis märka att man inte blir lika andfådd då man springer efter bussen. Andra fördelar med fysisk aktivitet som nämns är att man sover bättre, somnar lättare, känner sig mer utvilad, orkar med skolan bättre och återhämtar sig fortare från förkylningar. De sociala faktorerna handlar om hur härlig gemenskap man kan uppleva när man idrottar 14

tillsammans och att det kan vara en anledning till att man var, är eller vill bli fysiskt aktiv. Man talar också om att kompisarnas intresse kan styra, inspirera eller motivera en till att själv hålla på med en idrott eller att prova en idrott och att det kan leda till att man lär känna nya vänner. Om man känner någon som utövar en aktivitet så känns det tryggare att börja. Men, för att fortsätta så måste man tycka att det är roligt. Ett annat skäl till att syssla med fysisk aktivitet är kompetensglädje. I sex grupper diskuteras att man är aktiv för att man är bra på det man gör eller att man känner att man utvecklar sig. De som håller på med en fysisk aktivitet är de som är duktiga. Att känna sig duktig blir som en kick. Man är således aktiv för att det är kul. Likaså är det glädjande när man utvecklas snabbt och märker förändring. Känslan av att bli bättre och bättre är det som lockar. Bland övriga faktorer, som endast framkommit i enskilda fall kan nämnas att en anledning till att man är fysiskt aktiv är att man slipper vara hemma om man har problem i hemmet. En annan anledning är att det kan leda till att man blir bättre i skolämnet Idrott och hälsa och på så sätt får ett relativt lättförtjänt högt betyg. De faktorer som framförs skiljer sig inte från de som myndigheter och organisationer själva anger som argument för att aktivera sig fysiskt. Något förvånande är det kanske att denna grupp elever tar upp kompetensglädje som ett motiv för att syssla med fysisk aktivitet. För flickorna tycks fysisk aktivitet ibland vara viktigare som ett medel för att uppnå en snyggare kropp än att vara ett mål i sig. Hur skall ett projekt läggas upp för att få fler elever att bli fysiskt aktiva? När de fysiskt inaktiva ungdomarna själva får diskutera om hur ett projekt i syfte att få fler elever att bli fysiskt aktiva, skall läggas upp framträder ökat utbud och tillgänglighet och att informera på ett adekvat sätt som de viktigaste faktorerna. Andra åtgärder som nämns är att skapa intresse, minska kostnaderna, höja ledarkompetensen, erbjuda prova på-aktiviteter och starta nybörjargrupper för äldre deltagare. Utbudet och tillgängligheten av fysiska aktiviteter är nyckelfaktorer i syfte att få fler ungdomar att bli fysiskt aktiva. Det bristande utbudet är ett reellt problem som faktiskt har påverkat ungdomarna själva. Det borde finnas fler alternativ där även ovanliga fysiska aktiviteter är representerade. Utbudet på fritidsgårdarna borde förbättras och öppettiderna ökas till fler timmar per dag och fler dagar i veckan. Utbudet på flicklag bör ökas i idrotter och på orter där det idag bara finns pojklag. Vidare föreslås att kommunerna borde satsa på annorlunda aktiviteter och inte bara de traditionella. Frånvaron av t ex en ishall omöjliggör satsandet på vissa sporter. I stället för att ha fasta träningstider skulle man kunna ha fri tillgång till gymnastikhallar, där man kan göra lite vad man vill under de timmar den är öppen. Det skulle kunna fungera som ett komplement till fritidsgårdarna. När det gäller information om fysiska aktiviteter är det viktigt att sprida den på ett lockande sätt till fysiskt inaktiva ungdomar. Idrottsföreningar borde besöka skolor under gymnastiklektioner och presentera vilket utbud av aktivteter som finns. Det är inte alls säkert att man känner till utbudet av udda sporter i ens närheten. Eftersom dessa elever är lågmotiverade så måste informationen komma till dem och inte tvärtom. Man bör särskilt sprida information om aktiviteter som inte är tävlingsinriktade utan där man endast tävlar med sig själv, för att locka den målgrupp som de själva tillhör. Förutom att informera under lektionstid skulle man kunna ha en monter eller en station under en dag i skolan där en förening presenterar sig och där elever kan komma och prata med representanterna och kanske prova på aktiviteten. Ett annat sätt är att medelst intervjuer eller enkäter kartlägga elevernas önskningar gällande (ovanliga) aktiviteter för att på så sätt kunna bjuda in lämpliga föreningar för information. Marknadsföring och information på Internet bör också utnyttjas. Förslag på hemsidor är sådana som är populära bland ungdomarna som till exempel Lunarstorm. Ett annat förslag är kommunens hemsida. Mer information om träning generellt efterlyses. Man hade uppskattat föreläsare som kom och berättade om olika sätt att träna och vad detta har för effekter på hälsan. För att aktivera individer måste man skapa intresse och motivation. Det inte går att tvinga någon till fysisk aktivitet och det är svårt att få någon att tycka om något som de tycker är tråkigt. Det krävs ett incitament för att bli fysiskt aktiv eller en väckarklocka i form av en insikt om att man inte längre har någon kondition eller att kroppen förfaller. 15

Ett sätt att skapa intresse är att satsa på bättre ledare och tränare. En bra tränare är utbildad, vilket innebär att han eller hon på ett pedagogiskt sätt visar och förklarar hur man ska göra. Han eller hon accepterar att man ligger på olika nivåer och uppmuntrar inte bara sina favoriter det vill säga de som är bäst utan alla. Vidare så skäller de inte om man förlorar för de anser inte att segern är allt. De lyssnar på personen de tränar och varierar upplägget. De är även mottagliga för feedback på så sätt att den faktiskt kan leda till att upplägget förändras. Ett annat sätt att skapa intresse är att starta nybörjargrupper för äldre elever. Detta hade inneburit en möjlighet att uppleva att man ligger på en likvärdig nivå med övriga deltagare. En kille noterar att korpen är en variant på detta och tänker att det är något som skulle kunna utvidgas till fler idrotter. Beträffande aktivitetskostnaderna råder delade meningar. Några menar att kostnaden har stor betydelse medan andraanser att det inte spelar någon roll om man tycker att aktiviteten är kul. De intervjuade ungdomarna var eniga i uppfattningen att man på låg och mellanstadiet har mycket mer fritid och mindre läxor, vilket gör att man har tid att vara fysiskt aktiv. Men med start i sjuan och åttan så börjar skolan ta mer och mer tid. Det är också då man får betyg så läxorna blir ännu mer betydelsefulla samtidigt som skoldagarna blir längre. En annan aspekt som nämns är att man i högstadiet träffar nya vänner som kan locka mer, eller locka en ifrån de aktiviteter som man tidigare höll på med. Överhuvudtaget blir pressen på vad man ska hinna med större samtidigt som tiden som man har att hinna med det på krymper ju äldre man blir anser man. Avslutande diskussion Det tycks finnas två typer av fysiskt inaktiva elever, dels de som kan aktiveras med externt stöd, dels de som prioriterar annat. De flesta finns i den förstnämnda gruppen och det gäller således att erbjuda det stöd som dessa ungdomar behöver för att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det skolan kan göra är att kartlägga elevernas intressen för fysisk aktivitet och informera om vilket utbud som finns. Idrottsföreningarna kan vara behjälpliga med detta och skulle dessutom kunna erbjuda prova på-aktiviteter, tillhandahålla aktiviteter som inte är tävlingsinriktade och starta nybörjarträning för äldre deltagare. Vidare skulle de, och fritidsgårdarna, kunna starta nya och annorlunda idrotter. Slutligen skulle kommunerna kunna öppna idrottshallarna för fri användning under vissa tider. Det bästa sättet att nå de fysiskt inaktiva ungdomarna är att möta dem i deras egen värld, vilket innebär att informationen måste komma till dem via Internet eller genom uppsökande verksamhet och att aktiviteterna läggs upp så att de upplevs som motiverande när det gäller nivå, ålder och frekvens. Om dessa önskemål uppfylls finns goda förutsättningar att nå den målgrupp som Handslaget syftade till. De viktigaste åtgärderna som föreslås är att öka utbudet på aktiviteter och tillgängligheten samt informera på ett stimulerande sätt. Välbekanta faktorer som bra ledare och låga kostnader framkommer också. 16

Referenser Bouchard, C., Shephard, R.J. (1994). Physical activity, fitness, and health: the model and key concepts. In: C. Bouchard, R.J. Shephard, T. Stephens (Eds). Physical activity, fitness, and health: International proceedings and consensus statement. Champaign IL: Human Kinetics. Ekblom, Ö., Oddsson, K., & Ekblom, B. (2004). Health-related fitness in Swedish adolescents between 1987 and 2001. Acta Paediatrica, 93 (5), 681-686. Janz, K.F., Dawson, J.D., Mahoney, L.T. (2000). Tracking physical fitness and physical activity from childhood to adolescence: the Muscatine study. Med Sci Sports Exerc, 32, 1250-7. Malina, R.M. (1996). Tracking of physical activity and physical fitness across the lifespan. Res Q Exerc Sport, 3, 48-57. McElroy, M. (2002). Resistance to exercise. Champaign: Human Kinetics. Nilsson, A. & Pavlovic, E. (2005). Det måste vara roligt Otillräckligt fysiskt aktiva högstadieelever om rörelse och motion. Psykologexamensuppsats. Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Stjerna, M-L. & Marttila, A. (1999). Hur få ett innehållsrikt material vid fokusgruppsintervjuer? Socialmedicinsk Tidskrift, 76, 332-239., Taylor, W.C, Blair, S.N., Cummings, S.S., Wun, C.C., Malina, R.M. (1999). Childhood and adolescent physical activity patterns and adult physical activity. Med Sci Sports Exerc, 1, 118-23. Telama, R., Yang, X., Laakso, L., Viikari, J. (1997). Physical activity in childhood and adolescence as predictor of physical activity in young adulthood. Am J Prev Med, 4, 317-23. Togashi, K., Masuda, H., Rankinen, T., Tanaka, S., Bouchard, C., Kamiya, H. (2002). A 12-year follow-up study of treated obese children in Japan. Int J Obes Relat Metab Disord, 6, 770-7. US Department of Health and Human Services. (1996). Physical activity and health: A report of the Surgeon General. Atlanta: US Department of Health and Human Services, Centers for Disease Control, Raitakari, O.T., Taimela, S., Porkka, K.V., Telama, R., Valimaki, I., Akerblom, H.K., Viikari, J.S. (1997). Associations between physical activity and risk factors for coronary heart disease: the Cardiovascular Risk in Young Finns Study. Med Sci Sports Exerc, 8, 1055-61. Riddoch, C., Savage, J.M., Murphy, N., Cran, G.W., Boreham, C. (1991). Long term heath implications of fitness and physical activity patterns. Arch Dis Child, 12, 1426-33. Riksidrottsförbundet (2005). Ungdomar tävlings- och motionsvanor. En statistisk undersökning våren 2005. Stockholm: Riksidrottsförbundet. Sollerhed, A-C., Apitzsch, E., Råstam, L., & Ejlertsson, G. (2007). Factors associated with young children s self-perceived physical competence and self-reported physical activity. Health Education Research 2007; doi: 10.1093/her/ cym010. 17