PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell

DATUM DIARIENUMMER 14 december 2012 12-6520 PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell Post- och telestyrelsen

Innehåll Innehåll... 1 1 Inledning... 3 1.1 Ändringar jämfört med utkasten... 4 2 Kommentarer från Tele2... 6 2.1 Jämkning av BU i förhållande till TD... 6 2.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder... 6 2.3 Marginalklämning... 7 2.4 Bitström... 7 2.5 Backhaul... 8 2.6 Svart fiber beräkningen strider mot BEREC:s mål... 9 2.7 Hänsyn till offentligt finansierad utbyggnad... 10 2.8 Anläggningskostnad... 11 2.9 Samtrafik... 12 2.10 Efterfrågan... 12 3 Kommentarer från Telenor... 14 3.1 Prisreglering LLUB och svart fiber... 14 3.2 Prisreglering samtrafik... 14 3.3 Kostnadsresultat för bitström... 15 3.3.1 VoIP över bitströmsaccess... 15 3.3.2 Installationsavgiften för bitström... 16 3.3.3 Multicast över bitström... 17 3.4 Generella pris och volymuppdateringar... 17 4 Kommentarer från TeliaSonera... 18 4.1 Accessnät... 18 4.1.1 Spridningsnätet PTS... 18 4.1.2 Skillnader i produktionskostnad... 18 4.1.3 Avskrivningstider... 19 4.1.4 Timkostnader... 20 4.1.5 Samförläggning... 20 4.1.6 Skåpyta... 20 4.1.7 Konsistens... 21 4.1.8 Engångsavgifter för hel och delad ledning... 21 4.1.9 Leveransavgift fiber... 22 4.1.10 Bitströmsaccess... 22 4.1.11 Bitström, VoIP Transport... 23 4.2 Samtrafik... 23 4.2.1 Avveckling av lokal anslutningspunkt... 23 4.2.2 Särkostnad... 23 5 Kommentarer från Com Hem... 25 5.1 Anpassa hela modellen till NGA... 25 5.1.1 Common business non network cost... 25 5.1.2 Commercial non network cost... 25 5.1.3 Driftkostnader... 26 5.2 Användningen av FWA... 27 5.3 VoIP och kostnadsberäkning av delad ledning... 28 5.4 Synpunkter på accessmodellen... 28 5.4.1 Volymantaganden... 28 5.4.2 Ekonomisk livslängd för fiber... 29 5.4.3 Installerad fiber... 29 5.5 Synpunkter på co-locationmodellen... 30 5.5.1 Övergripande... 30 5.5.2 Engångsavgift för fiber... 31 PTS 1

5.6 Synpunkter på Consolidation modellen... 31 5.6.1 Kundförluster... 31 5.6.2 Samtrafik samkostnader och särkostnader... 31 5.7 Avslutande synpunkter... 32 5.7.1 Uppföljning... 32 5.7.2 Branschdialog... 33 6 Yttranden som kom in under notifieringstiden... 34 6.1 Energikostnaden... 34 6.2 Bitström... 35 6.3 Samtrafik och ip... 36 6.4 Entreprenadskostnader... 36 PTS 2

1 Inledning TeliaSonera har enligt gällande skyldighetsbeslut på marknaderna för originering (marknad 2), terminering (marknad 3), nätinfrastrukturtillträde (marknad 4) och bredbandstillträde (marknad 5) en skyldighet att sälja och hyra ut ett antal produkter och tjänster till kostnadsorienterade priser i enlighet med PTS LRICmetod. Med LRIC-metoden avses en metod för beräkning av kostnadsorienterad prissättning som baserar sig på en långsiktig särkostnad för en effektiv operatör som använder sig av modern teknik och inkluderar, där så är lämpligt, påslag för fördelade samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden. PTS fastställer en hybridmodell som ska beräkna kostnader enligt LRIC-metoden. Hybridmodellen används sedan tillsammans med den av PTS fastställda prismetoden när PTS utvärderar huruvida de priser som TeliaSonera tillämpar för samtrafik och accessprodukter, inklusive samlokalisering, uppfyller kravet på kostnadsorientering. Enligt föreskrifterna 1 ska PTS årligen uppdatera hybridmodellen med bl.a. priser för utrustning, kostnader för personal, utfall och prognoser för volymer avseende de tjänster som ingår i hybridmodellen. Uppdateringen av hybridmodellen inleddes den 22 mars 2012 med ett informationsmöte som hölls med marknadsaktörerna där PTS informerade om uppdateringsprocessen och viktiga milstolpar för arbetet. Vid samma tillfälle informerade PTS om den revidering av hybridmodellen som myndigheten hade inlett med anledning av de kommande reviderade skyldighetsbesluten på de berörda marknaderna. Den 20 juni 2012 publicerade PTS ett förslag till en uppdaterad hybridmodell (version 9.0) för det fasta nätet som bygger på gällande LRIC-föreskrifter och skyldighetsbeslut för det fasta nätet, MRP (rev c) och prismetod. Modellen och tillhörande kostnadsresultat samråddes med marknadens aktörer till och med den 27 augusti 2012. Följande aktörer inkom med synpunkter på förslaget, Com Hem, Telenor, Tele2 och TeliaSonera. Efter det avslutade nationella samrådet har PTS samrått det justerade förslaget (v9.07) med EU-kommissionen. I samband med detta har TeliaSonera och Tele2 lämnat in ytterligare synpunkter. Detta dokument sammanfattar de synpunkter som PTS erhållit från marknadsaktörerna under det nationella samrådet på utkastet till hybridmodell (version 9.0). De kompletterande synpunkter som inkommit under notifieringstiden behandlas i kapitel 6. PTS kommentarer på operatörernas synpunkter visas inom ram. Sammanfattningsvis har flera inkomna synpunkter berört frågor som i första hand är relevant för SMP/skyldighetsarbetet alternativt att de är av sådan karaktär att de inte ryms inom en uppdatering utan är hänförliga till ett mer genomgripande revideringsarbete. 1 Se 10 Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2004:5) om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning, senast ändrade genom PTSFS 2011:1. PTS 3

Sammantaget kan PTS konstatera att TeliaSonera i första hand fört fram synpunkter som skulle leda till ökade kostnadsresultat medan Tele2, Telenor och Com Hem fört fram synpunkter som går i motsatt riktning. Ett exempel på detta är frågan om avskrivningstider där TeliaSonera anser att PTS har för långa avskrivningstider i modellen medan Com Hem anser att PTS har för kort avskrivningstid på fiber. PTS har inte fått in några synpunkter från SKL, SSNf eller Stokab. 1.1 Ändringar jämfört med utkasten PTS har gjort ett antal ändringar i modellen jämfört med det förslag till uppdaterad hybridmodell som publicerades den 20 juni 2012 (version 9.0), version 9.07 och som samråddes med kommissionen och den slutliga versionen 9.1. Ändringar av modellen framgår av respektive modell och arbetsblad changes. Nedan beskrivs övergripande förändringar. Förändringar i hybridmodell version 9.07 jämfört med samrådet av version 9.0 Kostnaden per kwh (core model, I_building_cost) uppdaterades med utfall för spotpris för kwh till och med 30 september 2012. Även antalet ip-tv kunder uppdaterades (core model, I_product_data). Kostnaden för nedkoppling exkluderades från kostnadsunderlaget för leverans av bitström (co-location model, I_resource). PTS tog intryck av de synpunkter som framkom i samrådet och gjorde bedömningen att det behövdes mer tid för att utreda frågan varför myndigheten valde att i uppdateringen inte göra några förändringar jämfört med v.8.1. Kostnaden för nedkoppling exkluderades även från kostnadsunderlaget för leverans av hel ledning, sub loop hel ledning och leverans av svart fiber (colocation model, I_resource). Detta som en följd av att PTS hänsynstagande till förvaltningsrättens dom (29674-10) av den 4 oktober 2012 som, enligt PTS tolkning, innebär att kostnader för nedkoppling inte ska inkluderas i kostnaden för leverans av hel ledning. I avvaktan på ytterligare utredning av denna fråga inom ramen för revideringen av modellen exkluderas således nedkopplingskostnaden för nämnda leveranser i den uppdaterade hybridmodellen. PTS såg även över prognosen för antal bredbandskunder och användningen av data per kund, som ligger till grund för kostnadsberäkning för bitström i v.9.0, varför PTS i v.9.07 justerade ned antal bredbandskunder samt justerade upp genomsnittsförbrukning i gigabyte per kund i v.9.07. 2 Kostnadsresultaten för bitström ökade därför jämfört med utkastet till v.9.0. Förändringar i hybridmodellen version 9.1 som gjorts sedan samrådet med EU-kommissionen Kostnaden för Bitstream DSL Pro - hel ledning (tillkommande nätarbete) har rättats till. PTS har i v.9.1 baserat beräkningen av de trafikrelaterade driftkostnaderna på resultat som härleds från modellen. Detta resultat (ca 5 mkr) omvandlas till en 2 Se närmare avsnitt 4.1.10 PTS 4

procentsats (som i v.9.1 hamnar på 27,5 %) som därefter används i beräkningen av kostnaderna för terminering enligt pure-lric. PTS har i v.9.1 uppdaterat elpriset utifrån utfall för november 2012. PTS 5

2 Kommentarer från Tele2 2.1 Jämkning av BU i förhållande till TD Tele2 menar att modellens komplexitet och problem tyvärr återigen blir uppenbara. PTS modellerar ADSL- och VDSL-tjänster både som LLUB och som bitströmstjänster men har trots det inte en enda DSLAM med i utrustningslistan utan baserar kostnaden på motsvarande fiberbaserade tjänst. Redan detta visar på svårigheten att kostnadsberäkna kopparbaserade tjänster och fiberbaserade dito i en och samma modell. Inte minst jämkningen mellan en rent framåtblickande BUmodell som inte innehåller några kopparkomponenter med en TD-modell som baseras på TeliaSoneras faktiska, till största delen kopparbaserade nät torde var i det närmaste omöjlig att genomföra. Tele2 begär därför att PTS presenterar en ingående redovisning av hur denna jämkning har gått till och hur den genomförts. PTS tillämpar en kalkylmodell som baseras på nukostnader för moderna likvärdiga tillgångar (MEA), varför modellen inte måste beräkna kostnader utifrån den teknik som faktiskt används. Detta samråd behandlar uppdatering av modellversion 8.1, således inhämtar PTS inte en TD-modell i denna uppdatering. Istället inhämtas uppgifter för att kunna uppdatera värden som exempelvis volymer och antal linjer. Avstämning av TD-modellen och BU-modellen som ligger till grund för v.8.1 gjordes inom ramen för revideringen under 2011 och i samband med detta presenterades en avstämningsrapport, Avstämningsrapport för LRIC bottom up- och top down modellerna Publik version 2011-03-01. 2.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder Tele2 anser att det är slående och ägnat att förvåna hur PTS trots myndighetens på andra områden idoga arbete med att tvinga operatörerna till åtgärder i syfte att minska kostnaderna för konsumenter, återigen presenterar en tillträdesreglering som inte ger några sådana möjligheter. Som kommenteras närmare nedan innebär LRIC-modellens resultat enbart att de konsumentpriser som TeliaSonera erbjuder konserveras över tid och att det för övriga operatörer är i det närmaste omöjligt att utöva någon egentlig prispress på marknaden. Den konkurrens som PTS säger sig önska blir bara en chimär om konkurrenterna drivs till att enbart erbjuda återförsäljning av TeliaSoneras produktutbud och det enda som räknas är antalet återförsäljare. Det vore önskvärt om tillträdesregleringen gav förutsättningar som verkar i samma riktning som den linje PTS i övrigt driver. Tyvärr nödgas Tele2 åter konstatera att inga sådana tendenser kan skönjas i PTS nu remitterade förslag. Detta samråd gäller ett utkast till uppdaterad hybridmodell som är baserad på tillträdesreglering från 2009 för marknaderna för fast samtalsoriginering (dnr: 09-9036) och fast samtalsterminering (dnr: 09-9037), samt för marknaderna för nätinfrastrukturtillträde (dnr: 07-11757/23) och bitströmstillträde (dnr: 07-11741/23) som båda beslutades 2010. Detta innebär att uppdateringen av hybridmodellen inte är en del av pågående marknadsanalyser som PTS arbetar med. PTS 6

2.3 Marginalklämning Tele2 uppmanar PTS att genomföra ett noggrant marginalklämningstest för att se om det överhuvudtaget är möjligt att erbjuda samtliga de i modellen ingående tjänsterna till de priser TeliaSonera erbjuder på slutkundmarknaden med dessa underliggande kostnader. Redan LRIC v 8.1 gav uppenbarligt felaktiga priser för t.ex. bitström, priser som oundvikligen leder till just marginalklämning. Fiberpriserna i den modellen gör det också omöjligt att bygga konkurrerande tjänster baserat på fibertillträde med någon form av lönsamhet. Det är enligt Tele2 inte sannolikt att en operatör skulle investera drygt 85 mdr kronor i Sverige mot den intäktspotential som TeliaSonera förväntar sig för 2012, vilket visar att modellens grundantagande om rätta investeringssignaler inte rimmar med övriga antaganden om att hela nätet byggs från scratch. PTS använder LRIC-metoden för att beräkna kostnadsresultat som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser. Beräkningar enligt LRIC-metoden utgår från kostnaderna för en effektiv operatör på en marknad som präglas av konkurrens. Metodens syfte är att såväl ge rätt investeringssignaler som främja en effektiv konkurrens. PTS reglerar inte slutkundspriser. Detta samråd gäller ett utkast till uppdaterad hybridmodell varför PTS samråder uppdatering av marknadsdata i hybridmodellen och därmed inte adresserar frågan om grunden för att beräkna återskaffningskostnader för ett nytt och rationellt nät. Marginalklämningstest som Tele2 föreslår är en möjlig skyldighet som faller in under skyldighetsbeslutet där den kan beaktas. Denna fråga får därmed hänvisas till kommande samråd för skyldighetsbeslut för marknad 4 och 5. 2.4 Bitström Tele2 noterar att priset för grossistprodukten Bitström, trots den sänkning som föreslagits, fortfarande baseras på alltför höga månatliga förbrukningssiffror. I modellen är dessa desamma som för TeliaSoneras motsvarande slutkundtjänster. Då ska noteras att TeliaSonera bland sina bredbandskunder har 530 000 (Q1 2012) kunder som också har tv-utbud. Denna tjänst är extra kapacitetskrävande och nyttjandet av tv-tjänsten är rimligen medräknad i TeliaSoneras redovisade genomsnittsförbrukning. För grossistkunder erbjuds dock inte ip-tv, så den förbrukning som motsvarar tvnyttjandet i TeliaSoneras kundstock ska inte ingå i beräkningen av kostnaden för motsvarande grossisttjänst. Det stämmer att den månatliga datavolymen för bitström är lika stor som för slutkundstjänsten (Telia Bredband) i modellen. PTS anser att det är rimligt att tillämpa samma kapacitetsdata för bredband och bitström eftersom PTS anser det vara ett rimligt antagande att en bitströmskund har motsvarande dataförbrukning som en bredbandskund. PTS vill framhålla att förbrukningen av ip-tv inte ingår i genomsnittsförbrukningen för bredband, vilket Tele2 befarar. PTS vill dock understryka att ip-tv ingår i modellen, men inte som en del av bitström, vilket innebär att den får bära sin del av kostnaderna för corenätet. PTS 7

2.5 Backhaul Enligt Tele2 har den beräknade kostnaden för Backhaul from street cabinet ingenting med den faktiska kostnaden att göra, inte ens den modellerade faktiska kostnaden, utan beror på en förväntad marknadsandel av det totala antalet anslutningar i kabinettet. Detta gynnar bara TeliaSonera som har mer än 25 % marknadsandel och därför betalar mindre än den verkliga kostnaden, och missgynnar samtliga andra operatörer på marknaden som ingen kommer upp i 25 % andel för egen del och därför får betala ett högre pris per ansluten abonnent. En betydligt mer konkurrensneutral reglering skulle vara att varje operatör, TeliaSonera inkluderad, som vill ha en backhaul-förbindelse betalar ett pris som enbart baseras på kostnaden för begärd kapacitet eller för en svart fiber, oavsett användning, och ingenting annat. I hybridmodellen används en kostnadsfördelning för accessnät som bygger på antalet kunder som är anslutna via FTTH (unik förbindelse från station till lägenhet/hus). Detta innebär att varje kund har en egen förbindelse mellan station och kopplingsskåp. För att fördela anläggningskostnaden för sträckan mellan station och kopplingsskåp används antalet accesser som grund. Tele2 anser att beräkningen i modellen inte har något att göra med den faktiska eller modellerade faktiska kostnaden. Det är något svårt att förstå Tele2:s invändning. PTS beräkning av kostnaden för backhaul är just en modellerad kostnad. Huruvida den ska anses vara faktiskt eller inte är svårt att uttala sig om eftersom begreppet kan ha olika innebörd. Den är inte faktisk i bemärkelsen att det endast finns ett sätt att modellera kostnaden för backhaul. Emellertid anser PTS att det är svårt att hitta något annat sätt att beräkna kostnaden eftersom grunden för fördelningsmetoden för corenätet är kapacitet. I hybridmodellen för geotyp 1 uppgår den totala kostnaden (anläggnings- och driftkostnader) för den delen av nätet (från scorched node/station till PDP/kopplingsskåp) till ca 170 Mkr per år, vilket innebär ca 14 kr per månad per access för geotyp 1. I geotyp 1 finns det 534 scorched nodes (stationer) till vilka det i modellen finns 3 827 primära distributionspunkter (PDP) anslutna. Låt oss anta att den faktiska kostnaden för anläggningen mellan station till PDP därmed uppgår till 3700 kr per månad (14 Mkr dividerat med 3827). Den centrala frågan är hur kostnader ska kunna återvinnas under förutsättningen att det inte finns något samband mellan antalet kunder och antalet fiberförbindelser i området. Tele2 föreslår att priset enbart ska baseras på begärd kapacitet, dvs. att en fiber är en fiber oavsett hur många kunder som en fiber betjänar. Enligt PTS innebär det en princip som riskerar att bortse från att hela kostnaden för nätet mellan station och kopplingsskåp behöver fördelas för att kunna leda till kostnadstäckning. Enligt PTS bedömning är fördelningsprincipen neutral för TeliaSonera. När den tillträdande operatören har 25 % av kunderna få denne betala (25% x 264 accesser x 14 kr) 924 kr per månad för sin backhaul-förbindelse och resterande andel, 2772 kr (75%) bekostas av TeliaSonera. Totalt ger det ca 3700 kr i kostnadstäckning PTS 8

vilket är samma kostnadstäckning ifall TeliaSonera hade haft 100% av slutkunderna i området. 2.6 Svart fiber beräkningen strider mot BEREC:s mål Tele2 uppger att på samma sätt som för backhaul missgynnar den kostnad (läs pris) som redovisas för fiberaccess till Multi Dwelling Units (MDU) alla operatörer utom TeliaSonera, då den redovisade kostnaden baseras på antagandet att den tillkommande operatören får abonnemang motsvarande 44 % av alla lägenheter i en och samma byggnad där TeliaSonera själv har 56 % (gäller geotyp 1, 33 % gäller för övriga geotyper där TeliaSonera har 67 %). Det innebär att modellen förutsätter att bara en konkurrerande operatör kan erbjuda tjänster över fiber till varje enskild MDU, vilket redan det är uppseendeväckande. Den operatören får dock en kostnad per hushåll som är 27 % högre än motsvarande accesskostnad för TeliaSonera (i geotyp 1; 56/44, i övriga geotyoper blir kostnadsskillnaden 100 %; 67/33) givet att TeliaSonera (Skanova) fakturerar sin egen slutkundverksamhet samma pris som det modellen ger. Hur menar PTS att det är ägnat att stimulera konkurrensen? Att sälja tjänster baserade på fiberaccess till enskilda hushåll i MDU:er är inte försvarbart med denna prissättning, och Tele2 har redan tvingats vidta åtgärder baserat på den nuvarande regleringen från 2011 genom att sluta att aktivt marknadsföra sådana tjänster. PTS reglering får som enda följd att Tele2, liksom många andra operatörer tvingas kliva neråt på investeringsstegen till att köpa mer och mer förädlade produkter, ofta ren återförsäljning av TeliaSoneras egna produkter, och erbjuda mindre och mindre av egenproducerade tjänster över hyrd eller egen fiberaccess. Detta står i bjärt kontrast till det uttalande BEREC gör i ett remissvar till kommissionen angående investeringsstegen 3. BEREC skriver: The ladder of investment principle links the two goals of promoting effective competition and efficient investment as it says that through access regulation with a consistent approach to costoriented pricing competition is promoted, because competitors are enabled through a chain of access products to invest in a step-by-step manner. That is, the two goals should be mutually reinforcing (competition drives investment and investment promotes competition). Föreliggande modell ger inte stöd för detta. Att bygga egna fiberaccesser i någon större skala är inte heller möjligt. De kostnader detta skulle medföra ger inte en neutral konkurrenssituation, eftersom ingen operatör kan bygga ens tillnärmelsevis lika billigt som TeliaSonera. TeliaSoneras kostnader för accessnät motsvarar inte på något sätt de kostnader som räknas fram i modellen. TeliaSonera kan bl.a. i sin utbyggnad delvis utnyttja befintlig kanalisation, vilket dramatiskt sänker kostnaden. Denna utväg är inte tillgänglig för övriga operatörer, eftersom PTS valt att inte reglera tillträde till kanalisation och operatörerna inte har egen kanalisation som kan utnyttjas i det enskilda fallet. Däremot motsvarar modellens kostnader något så när de kostnader t.ex. Tele2 skulle behöva betala för att kunna erbjuda konkurrerande accesser. 3 Se BEREC s answer to the Commissions questionnaire on Costing methodologies for key access prices in electronic communications, BoR (11) 65, 9 december 2011, sid. 3, 2:a st. PTS 9

Om modellens kostnader också gäller för hyrd kapacitet kommer slutkunderna inte att gynnas, eftersom konkurrerande operatörer inte kommer att ha råd att utöva någon prispress på TeliaSoneras slutkundpriser. Operatörerna har inte heller möjlighet att på samma sätt som TeliaSonera subventionera de dyrare (därför att de generellt sett är nyare) fiberaccesserna med intäkter från befintliga, mycket billigare kopparaccesser. Tele2 verkar har missuppfattat antagandet i modellen. Antagandet bygger inte på att den tillträdande operatören får resterande kunder som finns i flerfamiljshuset (44 %) utan att den får det antal kunder som TeliaSonera har i flerfamiljshuset (56 %). Det stämmer således inte att den tillträdande operatören får en högre kostnad än vad TeliaSonera har i modellen. Kostnaden är lika. PTS antagande bygger således på att den tillträdande operatören ersätter TeliaSonera i flerfamiljshuset. Ovanstående beräkningsprincip används för FTTB i modellen, vilken kan innebära en utmaning för en affärsmodell som förutsätter ett fåtal enskilda hushåll i flerfamiljshuset. Skulle enskilda hushåll å andra sidan vara anslutna med FTTH så gäller en annan princip, dvs. den kostnadsberäknas utifrån att det är en kund som använder förbindelsen. PTS förstår inte Tele2:s kritik om att incitamenten att efterfråga infrastruktur skulle ha försämrats som följd av regleringen och PTS beräkningsmetod. Principen är densamma som gällt sedan lång tid, dvs. kostnaden beräknas utifrån det antal kunder som förbindelsen används för. Tele2 menar vidare att det inte är möjligt att i någon större skala bygga fiberaccess. PTS bedömning är dock att det finns olika uppfattningar hos operatörerna. Vissa marknadsaktörer anser att hybridmodellens kostnadsresultat för fiber är för låga vilket äventyrar deras möjligheter att bygga accesser i någon större omfattning. 2.7 Hänsyn till offentligt finansierad utbyggnad Tele2 anför att hänsyn måste tas i modellen till de uppgifter som framkommer i rapporten Så skapas bredband i världsklass 4. I rapporten visas bl.a. hur stor del av fiberinvesteringar som finansieras med offentliga bidrag i en eller annan form. Under 2001-2007 investerades 7,7 mdr kronor i nya nät, varav operatörerna själva stod för 2,3 mdr (30 %). Resterande belopp 5,5 mdr kronor (70 %) utgjordes av stöd från utvecklingsfonder, staten, kommuner och EU-bidrag. Samma rapport estimerar att totala bredbandsstödet t.o.m. 2014 kommer att utgöra 10,1 mdr kronor. Självklart minskar detta både den ekonomiska risken för den operatör som investerar i ny teknik och det ekonomiska åtagandet för samma investering. I modellen kan detta hanteras på två sätt; antingen minskar man det kapitaliserade värdet av investeringarna med detta belopp, t.ex. genom att ange att alla fiberinvesteringar i geotyp 3 och 4 till 70 % finansieras med bidrag eller så låter man WACC:en reflektera den minskade risken. Tele2 förespråkar den förra vägen. LRIC-metoden innebär, som PTS tillämpar den, att kostnader identifieras med utgångspunkt i ett nät med modern teknik. Nätets utbredning, struktur och trafikvolymer i nätet efterliknar de som TeliaSonera har i verkligheten. I den mån 4 Se Så skapas bredband i världsklass i hela landet, Slutrapport från AG V inom Bredbandsforum. PTS 10

TeliaSoneras nät och dess trafikvolymer delvis består av stadsnät, byalagsnät eller andra nät som köpts upp har detta troligen skett på kommersiella villkor. Vad gäller att risken minskar vid köp av t.ex. byalagsnät går det istället att argumentera för att risken ökar eftersom ingen kommersiell aktör initialt valt att bygga infrastruktur. PTS noterar Tele2:s inkomna synpunkter angående huruvida hänsyn ska tas till offentligt finansierad utbyggnad. Detta är en fråga som PTS kan få anledning att återkomma till. 2.8 Anläggningskostnad Tele2 uppger att ovan nämnda rapport anger grävkostnad per meter till 1000 kr i städer, 500 kr i stadsnära miljö, 300 kr i bebyggt område, 210 kr på landsbygd och 150 kr i glesbygd (ungefär motsvarande geotyp 1-5). Det stämmer inte med de grävkostnader som anges i modellen. Tele2 utgår från att den rapport som lades fram för Bredbandsforums styrgrupp av PTS generaldirektör inte innehåller felaktiga siffror. Därför måste samma siffror användas i modellen. Av samma rapport framgår att: För att minska kostnaderna vid byggnation av exempelvis byanät samarbetar Skanova med kommunala företrädare. Detta innebär i praktiken att Skanova dels försöker koppla utbyggnaden mot den lokala samhällsplaneringen för infrastruktur för att försöka ansluta så många potentiella användare som möjligt när byggnationen ändå görs (aggregerad efterfrågan). Det innebär också att Skanova försöker använda nya byggmetoder för att minska anläggningskostnaderna. Detta är något som Tele2 hävdat hela tiden och som också måste inkluderas i modellen. Dessutom pekar samma rapport på att TeliaSonera först låter byalagen investera och ansluta sina medlemmar och först därefter tar TeliaSonera över ägandet, vilket åter minskar risken avsevärt och också den ekonomiska exponeringen. I samband med de stora anläggningsarbeten och byggprojekt som pågår i Kista har Tele2 tillsammans med flera andra operatörer deltagit i ett stort samförläggningsprojekt. Total kostnad för Tele2 för 4 000 m kanalisation inklusive 16 skarvbrunnar och ett antal 110-rör blev 289 kr/meter. Denna prisnivå bör utgöra riktmärke i modellen för förläggningskostnad i samband med samförläggning. PTS vill understryka att grävkostnaderna enligt rapporten överensstämmer med kostnaderna enligt hybridmodellen eftersom nyckeltalen till rapporten är hämtade från hybridmodellen. I en fotnot i rapporten framgår att Kostnadsuppgifter hämtade och extrapolerade från prisregleringsmodellen för telekommunikation. PTS kan tillägga att i rapporten används endast ett nyckeltal för grävkostnader per geografiskt område medan det i hybridmodellen finns nyckeltal för flera olika förläggningstyper. Viss avrundning har gjorts av nyckeltal i rapporten och dessutom motsvarar de geografiska områdena i rapporten inte fullt ut geografiska områden enligt hybridmodellen. T.ex. är snittkostnaden per kilometer 961 580 kr för geotyp 1, som alltså inte fullt ut motsvaras av städer i rapporten där kostnaden uppgår till 1 000 000 kr. Tele2 hänvisar till anläggningsarbeten i Kista. Tele2 anser att nettovärdet efter samförläggning bör vara omkring 289 kr per meter. I modellen utgör Kista geotyp PTS 11

1. Nyckeltalet för anläggningsarbetet exklusive kanalisation och kabelbrunnar framgår ovan är det bruttovärde som gäller före kostnadsdelning med andra nät. Efter kostnadsdelning återstår ca 43 % av bruttokostnaden vilket ger ett genomsnitt på 413 kr per meter efter samförläggning. PTS uppfattar det som att Tele2:s uppgift bekräftar att antagandet i hybridmodellen därmed är rimligt. 2.9 Samtrafik Tele2 anger att IP-interconnect övervägs för närvarande av bl.a. TeliaSonera och kommer enligt planerna att införas under Q1 2013 och då endast i 2 samtrafikområden. I nuvarande modell finns utrustning för IP-till-PSTNomvandling i gränssnittet till andra operatörer. Modellen måste kunna ge pris för de som har IP-interconnect mot två samtrafikpunkter (POI) där denna utrustning inte ingår och ett annat pris för de som även fortsatt samtrafikerar på PSTN-nivå. Såvitt PTS känner till erbjuder TeliaSonera idag inte en separat produkt för ipbaserad samtrafik (åtminstone inte i gällande referenserbjudande för samtrafik). Utgångspunkten vid uppdateringen av hybridmodellen är att det bör finnas en produkt eller ett referenserbjudande att utgå från. Det är därför för tidigt att införa en produkt för ip-baserad samtrafik i hybridmodellen version 9.1. PTS noterar att det finns planer för att införa ip-interconnect. I nuläget finns i modellen endast ett kostnadsresultat för samtrafik där antagandet bygger på att SMP-operatörens nät är baserat på ip-teknik, men att samtrafikerande operatörer lämnar över trafik baserat på TDM (100 % av all samtrafik). PTS har i utkastet till hybridmodell infört en möjlighet att förändra detta antagande, men tills vidare har PTS angivit att andelen trafik som utväxlas via ipip är noll procent. PTS har därmed inte funnit något skäl att i nuläget förändra detta antagande. 2.10 Efterfrågan Enligt Tele2 anger TeliaSoneras egna data att företaget vid utgången av Q1 2012 hade 2.656.000 abonnenter på fixed voice, PSTN/Centrex (fast)/isdn, varav 2.064.000 på PSTN. Därutöver har TeliaSonera 417.000 VoIP-abonnemang. Dessutom fanns 735.000 WLR-linjer. Detta speglas inte i modellen. Modellen måste uppdateras med korrekta marknadsdata. Men data i modellen ska tas från 2011. TeliaSoneras redovisar då följande siffror: of which Sweden Broadband, subscriptions ('000) 1 149 Fixed voice, PSTN/Centrex/ISDN-subscriptions ('000) 2 948 of which PSTN-subscription customers ('000) 2 136 Fixed voice, outgoing call minutes (millions) 10 127 VoIP, subscriptions ('000) 385 TV, subscriptions ('000) 515 Wholesale PSTN-subscriptions ('000) 771 Wholesale copper accesses, LLUB ('000) 512 PTS vill påpeka att volymer i hybridmodellen v 9.0 avser 2012. Volymerna är därför en prognos per den 31 december 2012. Uppgifter för Q1 för 2012 kan således inte användas på det sätt som Tele2 föreslår. PTS 12

Tele2:s synpunkter föranleder emellertid PTS att justera antalet tv-kunder (som i utkastet uppgår till 450 000) till 574 000 i v9.1, vilket i sin tur ger en högre trafiklast för video on demand och corenätet i modellen. PTS vill även hänvisa till vad gäller avvikelser som finns mellan TeliaSoneras operativa data och volymer enligt hybridmodellen till myndighetens kommentar enligt konsultationssvaret för hybridmodellen version 7.0, avsnitt 4.2 (09-4246/23). I TeliaSoneras operativa data redovisas telefoniabonnemangsekvivalenter medan data som TeliaSonera rapporterar till hybridmodellen avser antal accesser i nätet. Skillnaden mellan nyckeltalen förklaras av att i TeliaSoneras operativa data räknas ISDN 2B+D som två abonnemang och ISDN 30B+D som ca 30 abonnemang. Den kvarvarande skillnaden består i att det inom begreppet centrex inryms abonnemang som saknar access (till exempel en kundplacerad nod som kan stå i källaren hos kunden och därför saknar ett accessnät som avses i hybridmodellen) samt centrexanslutningar som är mobila. PTS 13

3 Kommentarer från Telenor 3.1 Prisreglering LLUB och svart fiber Telenor anför att uppdatering av antalet aktiva accesser i modellen (färre aktiva accesser på grund av färre POTS-abonnemang) i kombination med en oförändrad omfattning av nätet (antal noder/telestationer och antal kilometer accesser till aktiva och inaktiva nättermineringspunkter) leder till en ökning av kostnadsresultaten. Som Telenor har påpekat tidigare leder dagens prisreglering för LLUB och svart fiber till allt högre kostnadsresultat för LLUB/svart fiber på grund av de minskade antalen aktiva accesser i nätet, samtidigt som slutkundspriserna ligger still eller till och med går ner. Det har nu lett till en situation där alternativa operatörer som köper LLUB och svart fiber inte längre kan konkurrera med SMP-operatören. Kostnadsresultaten för kvartalsavgifterna för LLUB/svartfiber ökar från 265 kr till 291 kr, vilket innebär en ökning med nästan 10 %. Flera av de operatörer som idag tillhandahåller bredbandstjänster till slutkunder med LLUB som insatsvara, har nyligen stoppat nyförsäljningen av dessa slutkundstjänster eller överväger att göra det. Konkurrensen på marknaden för fast bredband har försämrats och kommer att försämras ytterligare som ett direkt resultat av dagens prisreglering på grossistmarknaden för infrastrukturtillträde. För att komma till rätta med denna för marknaden negativa utveckling måste det ske ändringar i prisregleringen. Som Telenor påpekar är det en fråga som rör prisregleringen, i första hand för marknad 4 (nätinfrastrukturtillträde) och grunden för hur beräkningar av kostnadsorienterade priser tillämpas i enlighet med LEK, vilken framhåller att kapitalbasen ska beräknas som ett återanskaffningsvärde. PTS har ett pågående arbete med att analysera denna marknad och i samband med kommande samråd kommer det finnas möjlighet att lämna synpunkter på beslutsutkast. Anledningen till att den periodiska avgiften för LLUB ökar jämfört med v.8.1 är att volymen för aktiva accesser har sjunkit. Vidare får man inte glömma att denna modellversions basår är 2012 och jämfört med v.8.1 som hade basår 2010. 3.2 Prisreglering samtrafik Telenor påtalar att PTS har uppdaterat hybridmodellen med nya antaganden med anledning av TeliaSoneras avveckling av lokal anslutningspunkt ( LAP ). Borttagandet av LAP innebär en effektivisering i SMP-operatörens nät. Det är slående att en sådan effektivisering leder till en väldigt stor procentuell ökning av pure LRIC kostnadsresultat för termineringstjänsten (flera hundra procent högre kostnader, allt annat lika). För LRIC med samkostnader innebär samma effektivisering ett lägre kostnadsresultat. Det visar att införandet av pure LRIC leder till märkliga och oönskade effekter. När SMP-operatören blir mer effektiv ska det förstås leda till lägre reglerade grossistpriser, inte högre priser. Detta fenomenen visar också att förutsebarheten av de reglerade samtrafikpriserna försämras med införandet av pure LRIC. Telenor befarar stora oförutsägbara svängningar i de reglerade samtrafikpriserna framöver, antingen orsakade av ändringar i SMP-operatörens nät eller orsakade av ändringar i PTS sätt att tillämpa pure LRIC konceptet. PTS måste verkligen tänka till innan myndigheten definitivt PTS 14

bestämmer sig för att följa kommissionens rekommendation avseende införandet av pure LRIC. Bakgrunden till de nya antagandena i modellen är, som Telenor framhåller, en avveckling av lokala anslutningspunkter (LAP). Till sammanhanget hör även att den tidigare beräkningen av pure LRIC enligt hybridmodellen version 8.1 i vissa delar inte fick den genomarbetning av antaganden som den nu har fått. Det som saknades var bland annat en bedömning av trafikrelaterade driftkostnader, vilka nu ingår i beräkningen av kostnadsunderlaget för pure LRIC. Vidare har analysen expanderats för vilka kostnadskomponenter (core model, I_Design_rules, I_Equipment_Cost) som bör ingå. Borttagandet av LAP innebär en effektivisering som leder till att totalkostnaden för telefoniplattformen minskar med ca 35 %. Det är en följd av att antalet samtrafikspunkter minskat väsentligt, vilket i sin tur kräver mindre utrustning. Nätarkitekturen enligt v9.0 har åtta noder med telefonispecifik utrustning jämfört med v8.1 som har 78 noder, vilket även leder till att kostnader blir mer trafikkänsliga, som i sin tur påverkar kalkylen för pure LRIC. Telenor menar att detta är slående och leder till märkliga och oönskade effekter. PTS delar inte den uppfattningen utan hävdar att det är en naturlig följd av att nätarkitekturen i modellen har förändrats. TeliaSonera genomför ett teknikskifte där lokalsegmentet och metrosegmentet kommer att avvecklas till den 1 januari 2013. PTS har beaktat denna förändring i modellen. Det hade inte varit effektivt att behålla 78 samtrafikspunkter för att undvika för stora svängningar i kostnaden för terminering. Enligt PTS ska modellen spegla de aktuella förutsättningarna för att producera samtrafik, bitström, LLUB och svartfiber. PTS noterar Telenors synpunkter och framhåller att vad gäller prisreglering för samtrafik omhändertas den frågan inom ramarna för nu pågående arbete avseende SMP-samtrafik, vilket kalkylarbetet sedan har att implementera. 3.3 Kostnadsresultat för bitström 3.3.1 VoIP över bitströmsaccess Telenor noterar att kostnadsresultatet för månadsavgiften för denna tjänst (VoIP, PTS red.) är 19 kronor. Telenor har svårt att se att det kostar så mycket som 19 kronor att producera en logisk kanal på en bitströmsaccess. Det krävs ingen dyr utrustning och dataförbrukningen är minimal. Telenor efterfrågar att PTS i sin remissammanställning närmare förklarar hur månadskostnaden för VoIP över bitströmsaccess har beräknats. PTS har baserat antaganden för VoIP-access utifrån tillgänglig bandbredd som motsvarar den som erbjuds av TeliaSonera. Enligt TeliaSoneras produktspecifikation för Bitstream DSL Consumer (och business) framgår att tillgänglig bandbredd per access uppgår till 300 kbit/s och att trafiken har en QoSklassningen Real Time (RT). Förutsättningarna för VoIP-access i hybridmodellen framgår av coremodellen och kalkylblad I_product_data rad 137 och 138. PTS 15

Circuits Mbps Busy hour Gigabits per second #CIRCS MB_CIRC BHG BIT.DSL VoIP access voice RT 1,0 0,10 0,0001 BIT.FTTX VoIP access voice RT 1,0 0,10 0,0001 Enligt kalkylblad I_design_rules och tabell 6.1 framgår att ip-telefoni i modellen använder 99 kbit/s (0,1 MB i tabellen ovan) för att omvandla PSTN-telefoni enligt 64 kbit/s. Detta gäller för den ena talriktningen. Totalt används därför i modellen ca 200 kbit/s för ett samtal. Nästa steg i beräkningen är att avgöra vilken dimensionering som en VoIP-access behöver. Alla ringer inte samtidigt så det bör vara möjligt att låta VoIP-accesser dela på bandbredd. Men det är dock inte uppenbart för PTS vilken dimensionering som bör gälla för produkten. TeliaSonera anger i produktspecifikationen att de använder 300 kbit/s, men enligt PTS bedömning är det inte dedikerad kapacitet. Som en jämförelse används i modellen antagandet att rösttrafik har ett krav på att högsta kapacitet är tillgänglig 5 dagar i veckan och 10 timmar per dygn (bråd timme). En hyrd förbindelse i modellen har ett krav på högsta kapacitet 7 dagar i veckan och 24 timmar per dygn. PTS bedömer nu att VoIP-access kräver hög kvalitet. Därför baseras beräkningen på en kapacitet som motsvarar 99 kbit/s och normen för hyrd förbindelse. 3.3.2 Installationsavgiften för bitström Telenor påtalar att enligt fliken changes i co-location modellen har antaganden för installation av bitström ändrats ( disconnection included ). Innebär det att kostnaden för framtida avinstallation allokeras till installationstjänsten? Telenor ber PTS att i så fall redovisa i remissammanställningen varför denna ändring har gjorts och med hur mycket den slår på kostnadsresultaten. Det torde vara ovanligt med fysiska avinstallationer av bitströmstjänsten. Redan idag är det få nedkopplingar av DSL-baserade bitströmsaccesser där det görs en fysisk avinstallation på plats på telestation. Bitström används av SMP-operatörernas grossistkunder i områden där inga andra operatörer har möjlighet att erbjuda DSL-tjänster. Det innebär att uppsägning av en bitströmsaccess antingen innebär att en slutkund byter operatör, vilket sker genom omkoppling i TeliaSoneras transmissionsnät, eller så avaktiveras tjänsten på distans. I båda fallen utförs hela arbetet i SMP-operatörens stödsystem och utan fysisk omkoppling på telestation. För bitström över fiber torde det bli ännu vanligare att kunderna byter operatör och ännu ovanligare att det behövs en fysisk nedkoppling. PTS har tagit intryck av synpunkterna från samrådet och behöver därför mer tid för att utreda frågan varför myndigheten väljer att inom ramen för denna uppdatering inte göra några förändringar jämfört med version 8.1. PTS 16

3.3.3 Multicast över bitström Telenor uppger att i utkastet finns det nu kostnadsresultat för VoIP över bitström. Varför har inte modellen uppdaterats med kostnadsresultat för multicast också? Det finns indikativa kostnadsresultat och beräkningar för multicast i LRICmodellen, vilka baseras på samma principer som gäller för TeliaSoneras ip-tvtjänst. Dock är Distributed Multicast Replication (DRM) en komplex produkt att kostnadsberäkna som en standardprodukt i LRIC, eftersom kostnaden är beroende av den enskilda och kundunika lösningen. PTS bedömning är att det är rimligt att TeliaSonera tillhandahåller bitström för tv och funktionalitet för DRM mot offert så länge inte förutsättningarna ändras väsentligt. PTS vill påminna om att tillträdet omfattas av skyldigheten att tillhandahålla en kostnadsorienterad prissättning oavsett om PTS i kalkylmodellen beräknat kostnaden för en grossisttjänst eller inte. 3.4 Generella pris och volymuppdateringar Telenor påtalar att enligt PTS missiv har det gjorts generella volym- och prisjusteringar i årets uppdatering av hybridmodellen. Telenor ber PTS att redovisa i remissammanställningen vilka generella prisjusteringar som har gjorts. Har till exempel alla kostnader i modellen justerats upp med en viss procentsats för att täcka inflation? Har det gjorts andra typer av prisjusteringar också? Priserna för nätutrustning går ständigt ner. Operatörerna kan producera allt snabbare tjänster med allt billigare utrustning. Telenor ställer sig frågan huruvida hänsyn tas till trenden med lägre priser på utrustning i modelluppdateringen. Prisjusteringar har gjorts genom att kostnaden för utrustning har uppdaterats utifrån den pristrend som finns angiven i modellen, se t.ex. flik I_Equipment_Cost i Core-modellen. Där kan utläsas att priset på en aggregeringsswitch minskar med 5 % årligen. Det görs således inga generella påslag för att täcka inflation. PTS 17

4 Kommentarer från TeliaSonera 4.1 Accessnät 4.1.1 Spridningsnätet PTS TeliaSonera vidhåller att avseende kopparnätet måste sträckan väg till hus ingå i underlaget för att beräkna kostnaden för en kopparaccess. TeliaSoneras syn på frågan torde vara välkänd för PTS varför frågan inte utvecklas här. PTS har tidigare, vid upprepade tillfällen, redogjort för anledningen till varför vägtill-hus fortsatt exkluderas ur den periodiska avgiften för tillträde till koppar-, fiber- och bitströmstillträde. En fullständig beskrivning av bakgrund, ställningstagande och motivering återfinns bl.a. i den utredning som PTS publicerade den 12 april 2011 i ärende nr 10-420. Vidare har Förvaltningsrätten i Stockholm meddelat dom i mål nr 29674-10, den 4 oktober 2012, vilken kortfattat innebär bl.a. följande. En effektiv operatör låter slutkunden bekosta anläggningen av den sista delsträckan i accessnätet (sträckan från väg till hus) varför kostnaden inte ska belasta den kvartalsavgift som tas ut av grossistoperatören. 4.1.2 Skillnader i produktionskostnad TeliaSonera påtalar att de verkliga kostnaderna skiljer sig markant mellan en kopparaccess som används för bredband och en access som används för analog telefoni. Kostnadsskillnaderna gäller såväl driftskostnader som kostnaderna för själva accessen. Detta speglas inte i kostnadsresultatet från hybridmodellen enligt TeliaSonera. I hybridmodellen finns inga kostnadsskillnader för en access som används till telefoni jämfört med bredband. I modellen används inte PSTN i accessen. I hybridmodellen kostnadsberäknas ett fibernät och ip-telefoni. Enligt PTS saknas det stöd för att det skulle finnas skillnader i driftkostnad för access i ett sådant nät. Det går heller inte att utesluta att de markanta skillnader som TeliaSonera åberopar har sin grund i att nätet inte är dimensionerat för att erbjuda bredband på ett effektivt sätt, dvs. att nätet i hög grad återspeglar ett nät som anlagts för ett erbjuda telefoni. I hybridmodellen anläggs ett nytt nät som är dimensionerat för att kunna tillhandahålla bredband. Anläggningskostnaderna för det modellerade nätet överstiger markant kostnaderna för kopparaccess i TeliaSoneras nät, oavsett vilken tjänst som erbjuds på accessen. Enligt PTS skulle det innebära en inkonsekvent tillämpning av LRIC-metoden om nätet ska modelleras som om det vore nytt kapitalkostnadsmässigt men att alla fel och brister består driftkostnadsmässigt. Vad beträffar kostnadsskillnader för accessen kan inte PTS se att det finns några skillnader kopplade till användningen. Däremot finns det kostnadsskillnader som beror på var accessen är belägen. Såvitt PTS uppfattar det har TeliaSonera primärt utgått från förhållanden för villor och flerfamiljshus för att hitta kostnadsskillnader och inte från de övergripande geografiska kostnadsskillnaderna enligt geotyperna. TeliaSonera utgår från nationella genomsnittliga kostnadsresultat för hel ledning och fördelar därefter kostnaderna till PSTNaccess och hel ledning utifrån nationella volymer, men bortser från de PTS 18

underliggande geografiska kostnaderna för hel ledning och volymer. Detta leder till att kostsamma accesser i geotyper med lägre befolkningstäthet som endast används för telefoni ändå får ett genomslag i kostnadsresultatet för LLUB hel ledning som används i villaområden i tätort. Enligt PTS leder en sådan metod till en felaktig kostnadsfördelning och bör därför inte implementeras. 4.1.3 Avskrivningstider TeliaSonera menar att avskrivningstiden är för lång i hybridmodellen för grävning, kanalisation och kabelbrunnar. Inom TeliaSonera används [sekr.] års avskrivning för den förläggningsmetod och kanalisation bolaget har i sitt nät. PTS använder enklare (och billigare) typer av förläggning och kanalisation än TeliaSonera faktiskt har i sitt nät. TeliaSonera anser därför inte att det är rimligt att räkna med att kanalisationen fortfarande kan användas efter 20 år, dvs. när den gamla kabeln är uttjänt och ska ersättas med en ny. TeliaSonera anser att dessa antaganden måste ses över i modellen för att få konsistens mellan vald förläggningsmetod och rimliga avskrivningstider. Inför LRIC v.8.1 fick PTS ta del av kalkyler som visar TeliaSoneras förläggningskostnader. TeliaSonera hänvisar till dessa, men vill samtidigt flagga för att en pågående entreprenadupphandling för 2013 tyder på att priserna kommer att öka. TeliaSonera ställer gärna upp med ytterligare information eller möten om PTS så önskar. Inledningsvis vill PTS kommentera påståendet om att kabeln är uttjänt efter 20 år och måste ersättas med ny kabel som ett felaktigt påstående från TeliaSonera. Generellt sett anser PTS att ekonomiska livslängder inte behöver sammanfalla med tekniska livslängder, vilka oftast är längre. I fråga om telenät överstiger de tekniska livslängder oftast väsentligt de ekonomiska livslängderna. Frågan är därför snarare ifall det finns användning för kanalisationen än om den fortfarande kan användas. PTS noterar att TeliaSonera säger sig använda en kostsammare förläggningsmetod med en längre avskrivningstid jämfört med vad som antas i modellen. Företaget lämnar inte någon närmare förklaring till vilken förläggning som avses eller vari skillnaderna består, utan hänvisar till kalkyler (TD-modellen) som lämnats in för v8.1. PTS kan utifrån dessa kalkyler inte se att TeliaSonera använder en förläggningsmetod som skulle vara robustare än den som gäller i modellen. Därmed finner PTS inte skäl att ändra antaganden om avskrivningstider i denna uppdatering av hybridmodellen. I hybridmodellen används avskrivningstider motsvarande 40 år för anläggningsarbete (grävschakt och kanalisation) och 20 år för fiber. För stolpanläggning används 20 år. Avskrivningstiderna är lika för det gemensamma accessnätet och kundunika accessnätet. PTS anser att det kan finnas skäl att analysera vidare om avskrivningstider för det kundunika accessnätet (väg till hus). Men eftersom kostnaderna för väg till hus inte skrivs av utan ersätts genom en engångsavgift, är eventuella ändringar inte nödvändiga inom ramen för denna uppdatering. PTS noterar även att Com Hem har en annan syn på avskrivningstiden för fiber där de anser att avskrivningstiden för fiber är för kort i modellen. PTS 19