PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell

DATUM DIARIENUMMER 14 december 2012 12-6520 PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell Post- och telestyrelsen

Innehåll Innehåll... 1 1 Inledning... 3 1.1 Ändringar jämfört med utkasten... 4 2 Kommentarer från Tele2... 6 2.1 Jämkning av BU i förhållande till TD... 6 2.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder... 6 2.3 Marginalklämning... 7 2.4 Bitström... 7 2.5 Backhaul... 8 2.6 Svart fiber beräkningen strider mot BEREC:s mål... 9 2.7 Hänsyn till offentligt finansierad utbyggnad... 10 2.8 Anläggningskostnad... 11 2.9 Samtrafik... 12 2.10 Efterfrågan... 12 3 Kommentarer från Telenor... 14 3.1 Prisreglering LLUB och svart fiber... 14 3.2 Prisreglering samtrafik... 14 3.3 Kostnadsresultat för bitström... 15 3.3.1 VoIP över bitströmsaccess... 15 3.3.2 Installationsavgiften för bitström... 16 3.3.3 Multicast över bitström... 17 3.4 Generella pris och volymuppdateringar... 17 4 Kommentarer från TeliaSonera... 18 4.1 Accessnät... 18 4.1.1 Spridningsnätet PTS... 18 4.1.2 Skillnader i produktionskostnad... 18 4.1.3 Avskrivningstider... 19 4.1.4 Timkostnader... 20 4.1.5 Samförläggning... 20 4.1.6 Skåpyta... 20 4.1.7 Konsistens... 21 4.1.8 Engångsavgifter för hel och delad ledning... 21 4.1.9 Leveransavgift fiber... 22 4.1.10 Bitströmsaccess... 22 4.1.11 Bitström, VoIP Transport... 23 4.2 Samtrafik... 23 4.2.1 Avveckling av lokal anslutningspunkt... 23 4.2.2 Särkostnad... 23 5 Kommentarer från Com Hem... 25 5.1 Anpassa hela modellen till NGA... 25 5.1.1 Common business non network cost... 25 5.1.2 Commercial non network cost... 25 5.1.3 Driftkostnader... 26 5.2 Användningen av FWA... 27 5.3 VoIP och kostnadsberäkning av delad ledning... 28 5.4 Synpunkter på accessmodellen... 28 5.4.1 Volymantaganden... 28 5.4.2 Ekonomisk livslängd för fiber... 29 5.4.3 Installerad fiber... 29 5.5 Synpunkter på co-locationmodellen... 30 5.5.1 Övergripande... 30 5.5.2 Engångsavgift för fiber... 31 PTS 1

5.6 Synpunkter på Consolidation modellen... 31 5.6.1 Kundförluster... 31 5.6.2 Samtrafik samkostnader och särkostnader... 31 5.7 Avslutande synpunkter... 32 5.7.1 Uppföljning... 32 5.7.2 Branschdialog... 33 6 Yttranden som kom in under notifieringstiden... 34 6.1 Energikostnaden... 34 6.2 Bitström... 35 6.3 Samtrafik och ip... 36 6.4 Entreprenadskostnader... 36 PTS 2

1 Inledning TeliaSonera har enligt gällande skyldighetsbeslut på marknaderna för originering (marknad 2), terminering (marknad 3), nätinfrastrukturtillträde (marknad 4) och bredbandstillträde (marknad 5) en skyldighet att sälja och hyra ut ett antal produkter och tjänster till kostnadsorienterade priser i enlighet med PTS LRICmetod. Med LRIC-metoden avses en metod för beräkning av kostnadsorienterad prissättning som baserar sig på en långsiktig särkostnad för en effektiv operatör som använder sig av modern teknik och inkluderar, där så är lämpligt, påslag för fördelade samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden. PTS fastställer en hybridmodell som ska beräkna kostnader enligt LRIC-metoden. Hybridmodellen används sedan tillsammans med den av PTS fastställda prismetoden när PTS utvärderar huruvida de priser som TeliaSonera tillämpar för samtrafik och accessprodukter, inklusive samlokalisering, uppfyller kravet på kostnadsorientering. Enligt föreskrifterna 1 ska PTS årligen uppdatera hybridmodellen med bl.a. priser för utrustning, kostnader för personal, utfall och prognoser för volymer avseende de tjänster som ingår i hybridmodellen. Uppdateringen av hybridmodellen inleddes den 22 mars 2012 med ett informationsmöte som hölls med marknadsaktörerna där PTS informerade om uppdateringsprocessen och viktiga milstolpar för arbetet. Vid samma tillfälle informerade PTS om den revidering av hybridmodellen som myndigheten hade inlett med anledning av de kommande reviderade skyldighetsbesluten på de berörda marknaderna. Den 20 juni 2012 publicerade PTS ett förslag till en uppdaterad hybridmodell (version 9.0) för det fasta nätet som bygger på gällande LRIC-föreskrifter och skyldighetsbeslut för det fasta nätet, MRP (rev c) och prismetod. Modellen och tillhörande kostnadsresultat samråddes med marknadens aktörer till och med den 27 augusti 2012. Följande aktörer inkom med synpunkter på förslaget, Com Hem, Telenor, Tele2 och TeliaSonera. Efter det avslutade nationella samrådet har PTS samrått det justerade förslaget (v9.07) med EU-kommissionen. I samband med detta har TeliaSonera och Tele2 lämnat in ytterligare synpunkter. Detta dokument sammanfattar de synpunkter som PTS erhållit från marknadsaktörerna under det nationella samrådet på utkastet till hybridmodell (version 9.0). De kompletterande synpunkter som inkommit under notifieringstiden behandlas i kapitel 6. PTS kommentarer på operatörernas synpunkter visas inom ram. Sammanfattningsvis har flera inkomna synpunkter berört frågor som i första hand är relevant för SMP/skyldighetsarbetet alternativt att de är av sådan karaktär att de inte ryms inom en uppdatering utan är hänförliga till ett mer genomgripande revideringsarbete. 1 Se 10 Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2004:5) om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning, senast ändrade genom PTSFS 2011:1. PTS 3

Sammantaget kan PTS konstatera att TeliaSonera i första hand fört fram synpunkter som skulle leda till ökade kostnadsresultat medan Tele2, Telenor och Com Hem fört fram synpunkter som går i motsatt riktning. Ett exempel på detta är frågan om avskrivningstider där TeliaSonera anser att PTS har för långa avskrivningstider i modellen medan Com Hem anser att PTS har för kort avskrivningstid på fiber. PTS har inte fått in några synpunkter från SKL, SSNf eller Stokab. 1.1 Ändringar jämfört med utkasten PTS har gjort ett antal ändringar i modellen jämfört med det förslag till uppdaterad hybridmodell som publicerades den 20 juni 2012 (version 9.0), version 9.07 och som samråddes med kommissionen och den slutliga versionen 9.1. Ändringar av modellen framgår av respektive modell och arbetsblad changes. Nedan beskrivs övergripande förändringar. Förändringar i hybridmodell version 9.07 jämfört med samrådet av version 9.0 Kostnaden per kwh (core model, I_building_cost) uppdaterades med utfall för spotpris för kwh till och med 30 september 2012. Även antalet ip-tv kunder uppdaterades (core model, I_product_data). Kostnaden för nedkoppling exkluderades från kostnadsunderlaget för leverans av bitström (co-location model, I_resource). PTS tog intryck av de synpunkter som framkom i samrådet och gjorde bedömningen att det behövdes mer tid för att utreda frågan varför myndigheten valde att i uppdateringen inte göra några förändringar jämfört med v.8.1. Kostnaden för nedkoppling exkluderades även från kostnadsunderlaget för leverans av hel ledning, sub loop hel ledning och leverans av svart fiber (colocation model, I_resource). Detta som en följd av att PTS hänsynstagande till förvaltningsrättens dom (29674-10) av den 4 oktober 2012 som, enligt PTS tolkning, innebär att kostnader för nedkoppling inte ska inkluderas i kostnaden för leverans av hel ledning. I avvaktan på ytterligare utredning av denna fråga inom ramen för revideringen av modellen exkluderas således nedkopplingskostnaden för nämnda leveranser i den uppdaterade hybridmodellen. PTS såg även över prognosen för antal bredbandskunder och användningen av data per kund, som ligger till grund för kostnadsberäkning för bitström i v.9.0, varför PTS i v.9.07 justerade ned antal bredbandskunder samt justerade upp genomsnittsförbrukning i gigabyte per kund i v.9.07. 2 Kostnadsresultaten för bitström ökade därför jämfört med utkastet till v.9.0. Förändringar i hybridmodellen version 9.1 som gjorts sedan samrådet med EU-kommissionen Kostnaden för Bitstream DSL Pro - hel ledning (tillkommande nätarbete) har rättats till. PTS har i v.9.1 baserat beräkningen av de trafikrelaterade driftkostnaderna på resultat som härleds från modellen. Detta resultat (ca 5 mkr) omvandlas till en 2 Se närmare avsnitt 4.1.10 PTS 4

procentsats (som i v.9.1 hamnar på 27,5 %) som därefter används i beräkningen av kostnaderna för terminering enligt pure-lric. PTS har i v.9.1 uppdaterat elpriset utifrån utfall för november 2012. PTS 5

2 Kommentarer från Tele2 2.1 Jämkning av BU i förhållande till TD Tele2 menar att modellens komplexitet och problem tyvärr återigen blir uppenbara. PTS modellerar ADSL- och VDSL-tjänster både som LLUB och som bitströmstjänster men har trots det inte en enda DSLAM med i utrustningslistan utan baserar kostnaden på motsvarande fiberbaserade tjänst. Redan detta visar på svårigheten att kostnadsberäkna kopparbaserade tjänster och fiberbaserade dito i en och samma modell. Inte minst jämkningen mellan en rent framåtblickande BUmodell som inte innehåller några kopparkomponenter med en TD-modell som baseras på TeliaSoneras faktiska, till största delen kopparbaserade nät torde var i det närmaste omöjlig att genomföra. Tele2 begär därför att PTS presenterar en ingående redovisning av hur denna jämkning har gått till och hur den genomförts. PTS tillämpar en kalkylmodell som baseras på nukostnader för moderna likvärdiga tillgångar (MEA), varför modellen inte måste beräkna kostnader utifrån den teknik som faktiskt används. Detta samråd behandlar uppdatering av modellversion 8.1, således inhämtar PTS inte en TD-modell i denna uppdatering. Istället inhämtas uppgifter för att kunna uppdatera värden som exempelvis volymer och antal linjer. Avstämning av TD-modellen och BU-modellen som ligger till grund för v.8.1 gjordes inom ramen för revideringen under 2011 och i samband med detta presenterades en avstämningsrapport, Avstämningsrapport för LRIC bottom up- och top down modellerna Publik version 2011-03-01. 2.2 Konkurrensbefrämjande åtgärder Tele2 anser att det är slående och ägnat att förvåna hur PTS trots myndighetens på andra områden idoga arbete med att tvinga operatörerna till åtgärder i syfte att minska kostnaderna för konsumenter, återigen presenterar en tillträdesreglering som inte ger några sådana möjligheter. Som kommenteras närmare nedan innebär LRIC-modellens resultat enbart att de konsumentpriser som TeliaSonera erbjuder konserveras över tid och att det för övriga operatörer är i det närmaste omöjligt att utöva någon egentlig prispress på marknaden. Den konkurrens som PTS säger sig önska blir bara en chimär om konkurrenterna drivs till att enbart erbjuda återförsäljning av TeliaSoneras produktutbud och det enda som räknas är antalet återförsäljare. Det vore önskvärt om tillträdesregleringen gav förutsättningar som verkar i samma riktning som den linje PTS i övrigt driver. Tyvärr nödgas Tele2 åter konstatera att inga sådana tendenser kan skönjas i PTS nu remitterade förslag. Detta samråd gäller ett utkast till uppdaterad hybridmodell som är baserad på tillträdesreglering från 2009 för marknaderna för fast samtalsoriginering (dnr: 09-9036) och fast samtalsterminering (dnr: 09-9037), samt för marknaderna för nätinfrastrukturtillträde (dnr: 07-11757/23) och bitströmstillträde (dnr: 07-11741/23) som båda beslutades 2010. Detta innebär att uppdateringen av hybridmodellen inte är en del av pågående marknadsanalyser som PTS arbetar med. PTS 6

2.3 Marginalklämning Tele2 uppmanar PTS att genomföra ett noggrant marginalklämningstest för att se om det överhuvudtaget är möjligt att erbjuda samtliga de i modellen ingående tjänsterna till de priser TeliaSonera erbjuder på slutkundmarknaden med dessa underliggande kostnader. Redan LRIC v 8.1 gav uppenbarligt felaktiga priser för t.ex. bitström, priser som oundvikligen leder till just marginalklämning. Fiberpriserna i den modellen gör det också omöjligt att bygga konkurrerande tjänster baserat på fibertillträde med någon form av lönsamhet. Det är enligt Tele2 inte sannolikt att en operatör skulle investera drygt 85 mdr kronor i Sverige mot den intäktspotential som TeliaSonera förväntar sig för 2012, vilket visar att modellens grundantagande om rätta investeringssignaler inte rimmar med övriga antaganden om att hela nätet byggs från scratch. PTS använder LRIC-metoden för att beräkna kostnadsresultat som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser. Beräkningar enligt LRIC-metoden utgår från kostnaderna för en effektiv operatör på en marknad som präglas av konkurrens. Metodens syfte är att såväl ge rätt investeringssignaler som främja en effektiv konkurrens. PTS reglerar inte slutkundspriser. Detta samråd gäller ett utkast till uppdaterad hybridmodell varför PTS samråder uppdatering av marknadsdata i hybridmodellen och därmed inte adresserar frågan om grunden för att beräkna återskaffningskostnader för ett nytt och rationellt nät. Marginalklämningstest som Tele2 föreslår är en möjlig skyldighet som faller in under skyldighetsbeslutet där den kan beaktas. Denna fråga får därmed hänvisas till kommande samråd för skyldighetsbeslut för marknad 4 och 5. 2.4 Bitström Tele2 noterar att priset för grossistprodukten Bitström, trots den sänkning som föreslagits, fortfarande baseras på alltför höga månatliga förbrukningssiffror. I modellen är dessa desamma som för TeliaSoneras motsvarande slutkundtjänster. Då ska noteras att TeliaSonera bland sina bredbandskunder har 530 000 (Q1 2012) kunder som också har tv-utbud. Denna tjänst är extra kapacitetskrävande och nyttjandet av tv-tjänsten är rimligen medräknad i TeliaSoneras redovisade genomsnittsförbrukning. För grossistkunder erbjuds dock inte ip-tv, så den förbrukning som motsvarar tvnyttjandet i TeliaSoneras kundstock ska inte ingå i beräkningen av kostnaden för motsvarande grossisttjänst. Det stämmer att den månatliga datavolymen för bitström är lika stor som för slutkundstjänsten (Telia Bredband) i modellen. PTS anser att det är rimligt att tillämpa samma kapacitetsdata för bredband och bitström eftersom PTS anser det vara ett rimligt antagande att en bitströmskund har motsvarande dataförbrukning som en bredbandskund. PTS vill framhålla att förbrukningen av ip-tv inte ingår i genomsnittsförbrukningen för bredband, vilket Tele2 befarar. PTS vill dock understryka att ip-tv ingår i modellen, men inte som en del av bitström, vilket innebär att den får bära sin del av kostnaderna för corenätet. PTS 7

2.5 Backhaul Enligt Tele2 har den beräknade kostnaden för Backhaul from street cabinet ingenting med den faktiska kostnaden att göra, inte ens den modellerade faktiska kostnaden, utan beror på en förväntad marknadsandel av det totala antalet anslutningar i kabinettet. Detta gynnar bara TeliaSonera som har mer än 25 % marknadsandel och därför betalar mindre än den verkliga kostnaden, och missgynnar samtliga andra operatörer på marknaden som ingen kommer upp i 25 % andel för egen del och därför får betala ett högre pris per ansluten abonnent. En betydligt mer konkurrensneutral reglering skulle vara att varje operatör, TeliaSonera inkluderad, som vill ha en backhaul-förbindelse betalar ett pris som enbart baseras på kostnaden för begärd kapacitet eller för en svart fiber, oavsett användning, och ingenting annat. I hybridmodellen används en kostnadsfördelning för accessnät som bygger på antalet kunder som är anslutna via FTTH (unik förbindelse från station till lägenhet/hus). Detta innebär att varje kund har en egen förbindelse mellan station och kopplingsskåp. För att fördela anläggningskostnaden för sträckan mellan station och kopplingsskåp används antalet accesser som grund. Tele2 anser att beräkningen i modellen inte har något att göra med den faktiska eller modellerade faktiska kostnaden. Det är något svårt att förstå Tele2:s invändning. PTS beräkning av kostnaden för backhaul är just en modellerad kostnad. Huruvida den ska anses vara faktiskt eller inte är svårt att uttala sig om eftersom begreppet kan ha olika innebörd. Den är inte faktisk i bemärkelsen att det endast finns ett sätt att modellera kostnaden för backhaul. Emellertid anser PTS att det är svårt att hitta något annat sätt att beräkna kostnaden eftersom grunden för fördelningsmetoden för corenätet är kapacitet. I hybridmodellen för geotyp 1 uppgår den totala kostnaden (anläggnings- och driftkostnader) för den delen av nätet (från scorched node/station till PDP/kopplingsskåp) till ca 170 Mkr per år, vilket innebär ca 14 kr per månad per access för geotyp 1. I geotyp 1 finns det 534 scorched nodes (stationer) till vilka det i modellen finns 3 827 primära distributionspunkter (PDP) anslutna. Låt oss anta att den faktiska kostnaden för anläggningen mellan station till PDP därmed uppgår till 3700 kr per månad (14 Mkr dividerat med 3827). Den centrala frågan är hur kostnader ska kunna återvinnas under förutsättningen att det inte finns något samband mellan antalet kunder och antalet fiberförbindelser i området. Tele2 föreslår att priset enbart ska baseras på begärd kapacitet, dvs. att en fiber är en fiber oavsett hur många kunder som en fiber betjänar. Enligt PTS innebär det en princip som riskerar att bortse från att hela kostnaden för nätet mellan station och kopplingsskåp behöver fördelas för att kunna leda till kostnadstäckning. Enligt PTS bedömning är fördelningsprincipen neutral för TeliaSonera. När den tillträdande operatören har 25 % av kunderna få denne betala (25% x 264 accesser x 14 kr) 924 kr per månad för sin backhaul-förbindelse och resterande andel, 2772 kr (75%) bekostas av TeliaSonera. Totalt ger det ca 3700 kr i kostnadstäckning PTS 8

vilket är samma kostnadstäckning ifall TeliaSonera hade haft 100% av slutkunderna i området. 2.6 Svart fiber beräkningen strider mot BEREC:s mål Tele2 uppger att på samma sätt som för backhaul missgynnar den kostnad (läs pris) som redovisas för fiberaccess till Multi Dwelling Units (MDU) alla operatörer utom TeliaSonera, då den redovisade kostnaden baseras på antagandet att den tillkommande operatören får abonnemang motsvarande 44 % av alla lägenheter i en och samma byggnad där TeliaSonera själv har 56 % (gäller geotyp 1, 33 % gäller för övriga geotyper där TeliaSonera har 67 %). Det innebär att modellen förutsätter att bara en konkurrerande operatör kan erbjuda tjänster över fiber till varje enskild MDU, vilket redan det är uppseendeväckande. Den operatören får dock en kostnad per hushåll som är 27 % högre än motsvarande accesskostnad för TeliaSonera (i geotyp 1; 56/44, i övriga geotyoper blir kostnadsskillnaden 100 %; 67/33) givet att TeliaSonera (Skanova) fakturerar sin egen slutkundverksamhet samma pris som det modellen ger. Hur menar PTS att det är ägnat att stimulera konkurrensen? Att sälja tjänster baserade på fiberaccess till enskilda hushåll i MDU:er är inte försvarbart med denna prissättning, och Tele2 har redan tvingats vidta åtgärder baserat på den nuvarande regleringen från 2011 genom att sluta att aktivt marknadsföra sådana tjänster. PTS reglering får som enda följd att Tele2, liksom många andra operatörer tvingas kliva neråt på investeringsstegen till att köpa mer och mer förädlade produkter, ofta ren återförsäljning av TeliaSoneras egna produkter, och erbjuda mindre och mindre av egenproducerade tjänster över hyrd eller egen fiberaccess. Detta står i bjärt kontrast till det uttalande BEREC gör i ett remissvar till kommissionen angående investeringsstegen 3. BEREC skriver: The ladder of investment principle links the two goals of promoting effective competition and efficient investment as it says that through access regulation with a consistent approach to costoriented pricing competition is promoted, because competitors are enabled through a chain of access products to invest in a step-by-step manner. That is, the two goals should be mutually reinforcing (competition drives investment and investment promotes competition). Föreliggande modell ger inte stöd för detta. Att bygga egna fiberaccesser i någon större skala är inte heller möjligt. De kostnader detta skulle medföra ger inte en neutral konkurrenssituation, eftersom ingen operatör kan bygga ens tillnärmelsevis lika billigt som TeliaSonera. TeliaSoneras kostnader för accessnät motsvarar inte på något sätt de kostnader som räknas fram i modellen. TeliaSonera kan bl.a. i sin utbyggnad delvis utnyttja befintlig kanalisation, vilket dramatiskt sänker kostnaden. Denna utväg är inte tillgänglig för övriga operatörer, eftersom PTS valt att inte reglera tillträde till kanalisation och operatörerna inte har egen kanalisation som kan utnyttjas i det enskilda fallet. Däremot motsvarar modellens kostnader något så när de kostnader t.ex. Tele2 skulle behöva betala för att kunna erbjuda konkurrerande accesser. 3 Se BEREC s answer to the Commissions questionnaire on Costing methodologies for key access prices in electronic communications, BoR (11) 65, 9 december 2011, sid. 3, 2:a st. PTS 9

Om modellens kostnader också gäller för hyrd kapacitet kommer slutkunderna inte att gynnas, eftersom konkurrerande operatörer inte kommer att ha råd att utöva någon prispress på TeliaSoneras slutkundpriser. Operatörerna har inte heller möjlighet att på samma sätt som TeliaSonera subventionera de dyrare (därför att de generellt sett är nyare) fiberaccesserna med intäkter från befintliga, mycket billigare kopparaccesser. Tele2 verkar har missuppfattat antagandet i modellen. Antagandet bygger inte på att den tillträdande operatören får resterande kunder som finns i flerfamiljshuset (44 %) utan att den får det antal kunder som TeliaSonera har i flerfamiljshuset (56 %). Det stämmer således inte att den tillträdande operatören får en högre kostnad än vad TeliaSonera har i modellen. Kostnaden är lika. PTS antagande bygger således på att den tillträdande operatören ersätter TeliaSonera i flerfamiljshuset. Ovanstående beräkningsprincip används för FTTB i modellen, vilken kan innebära en utmaning för en affärsmodell som förutsätter ett fåtal enskilda hushåll i flerfamiljshuset. Skulle enskilda hushåll å andra sidan vara anslutna med FTTH så gäller en annan princip, dvs. den kostnadsberäknas utifrån att det är en kund som använder förbindelsen. PTS förstår inte Tele2:s kritik om att incitamenten att efterfråga infrastruktur skulle ha försämrats som följd av regleringen och PTS beräkningsmetod. Principen är densamma som gällt sedan lång tid, dvs. kostnaden beräknas utifrån det antal kunder som förbindelsen används för. Tele2 menar vidare att det inte är möjligt att i någon större skala bygga fiberaccess. PTS bedömning är dock att det finns olika uppfattningar hos operatörerna. Vissa marknadsaktörer anser att hybridmodellens kostnadsresultat för fiber är för låga vilket äventyrar deras möjligheter att bygga accesser i någon större omfattning. 2.7 Hänsyn till offentligt finansierad utbyggnad Tele2 anför att hänsyn måste tas i modellen till de uppgifter som framkommer i rapporten Så skapas bredband i världsklass 4. I rapporten visas bl.a. hur stor del av fiberinvesteringar som finansieras med offentliga bidrag i en eller annan form. Under 2001-2007 investerades 7,7 mdr kronor i nya nät, varav operatörerna själva stod för 2,3 mdr (30 %). Resterande belopp 5,5 mdr kronor (70 %) utgjordes av stöd från utvecklingsfonder, staten, kommuner och EU-bidrag. Samma rapport estimerar att totala bredbandsstödet t.o.m. 2014 kommer att utgöra 10,1 mdr kronor. Självklart minskar detta både den ekonomiska risken för den operatör som investerar i ny teknik och det ekonomiska åtagandet för samma investering. I modellen kan detta hanteras på två sätt; antingen minskar man det kapitaliserade värdet av investeringarna med detta belopp, t.ex. genom att ange att alla fiberinvesteringar i geotyp 3 och 4 till 70 % finansieras med bidrag eller så låter man WACC:en reflektera den minskade risken. Tele2 förespråkar den förra vägen. LRIC-metoden innebär, som PTS tillämpar den, att kostnader identifieras med utgångspunkt i ett nät med modern teknik. Nätets utbredning, struktur och trafikvolymer i nätet efterliknar de som TeliaSonera har i verkligheten. I den mån 4 Se Så skapas bredband i världsklass i hela landet, Slutrapport från AG V inom Bredbandsforum. PTS 10

TeliaSoneras nät och dess trafikvolymer delvis består av stadsnät, byalagsnät eller andra nät som köpts upp har detta troligen skett på kommersiella villkor. Vad gäller att risken minskar vid köp av t.ex. byalagsnät går det istället att argumentera för att risken ökar eftersom ingen kommersiell aktör initialt valt att bygga infrastruktur. PTS noterar Tele2:s inkomna synpunkter angående huruvida hänsyn ska tas till offentligt finansierad utbyggnad. Detta är en fråga som PTS kan få anledning att återkomma till. 2.8 Anläggningskostnad Tele2 uppger att ovan nämnda rapport anger grävkostnad per meter till 1000 kr i städer, 500 kr i stadsnära miljö, 300 kr i bebyggt område, 210 kr på landsbygd och 150 kr i glesbygd (ungefär motsvarande geotyp 1-5). Det stämmer inte med de grävkostnader som anges i modellen. Tele2 utgår från att den rapport som lades fram för Bredbandsforums styrgrupp av PTS generaldirektör inte innehåller felaktiga siffror. Därför måste samma siffror användas i modellen. Av samma rapport framgår att: För att minska kostnaderna vid byggnation av exempelvis byanät samarbetar Skanova med kommunala företrädare. Detta innebär i praktiken att Skanova dels försöker koppla utbyggnaden mot den lokala samhällsplaneringen för infrastruktur för att försöka ansluta så många potentiella användare som möjligt när byggnationen ändå görs (aggregerad efterfrågan). Det innebär också att Skanova försöker använda nya byggmetoder för att minska anläggningskostnaderna. Detta är något som Tele2 hävdat hela tiden och som också måste inkluderas i modellen. Dessutom pekar samma rapport på att TeliaSonera först låter byalagen investera och ansluta sina medlemmar och först därefter tar TeliaSonera över ägandet, vilket åter minskar risken avsevärt och också den ekonomiska exponeringen. I samband med de stora anläggningsarbeten och byggprojekt som pågår i Kista har Tele2 tillsammans med flera andra operatörer deltagit i ett stort samförläggningsprojekt. Total kostnad för Tele2 för 4 000 m kanalisation inklusive 16 skarvbrunnar och ett antal 110-rör blev 289 kr/meter. Denna prisnivå bör utgöra riktmärke i modellen för förläggningskostnad i samband med samförläggning. PTS vill understryka att grävkostnaderna enligt rapporten överensstämmer med kostnaderna enligt hybridmodellen eftersom nyckeltalen till rapporten är hämtade från hybridmodellen. I en fotnot i rapporten framgår att Kostnadsuppgifter hämtade och extrapolerade från prisregleringsmodellen för telekommunikation. PTS kan tillägga att i rapporten används endast ett nyckeltal för grävkostnader per geografiskt område medan det i hybridmodellen finns nyckeltal för flera olika förläggningstyper. Viss avrundning har gjorts av nyckeltal i rapporten och dessutom motsvarar de geografiska områdena i rapporten inte fullt ut geografiska områden enligt hybridmodellen. T.ex. är snittkostnaden per kilometer 961 580 kr för geotyp 1, som alltså inte fullt ut motsvaras av städer i rapporten där kostnaden uppgår till 1 000 000 kr. Tele2 hänvisar till anläggningsarbeten i Kista. Tele2 anser att nettovärdet efter samförläggning bör vara omkring 289 kr per meter. I modellen utgör Kista geotyp PTS 11

1. Nyckeltalet för anläggningsarbetet exklusive kanalisation och kabelbrunnar framgår ovan är det bruttovärde som gäller före kostnadsdelning med andra nät. Efter kostnadsdelning återstår ca 43 % av bruttokostnaden vilket ger ett genomsnitt på 413 kr per meter efter samförläggning. PTS uppfattar det som att Tele2:s uppgift bekräftar att antagandet i hybridmodellen därmed är rimligt. 2.9 Samtrafik Tele2 anger att IP-interconnect övervägs för närvarande av bl.a. TeliaSonera och kommer enligt planerna att införas under Q1 2013 och då endast i 2 samtrafikområden. I nuvarande modell finns utrustning för IP-till-PSTNomvandling i gränssnittet till andra operatörer. Modellen måste kunna ge pris för de som har IP-interconnect mot två samtrafikpunkter (POI) där denna utrustning inte ingår och ett annat pris för de som även fortsatt samtrafikerar på PSTN-nivå. Såvitt PTS känner till erbjuder TeliaSonera idag inte en separat produkt för ipbaserad samtrafik (åtminstone inte i gällande referenserbjudande för samtrafik). Utgångspunkten vid uppdateringen av hybridmodellen är att det bör finnas en produkt eller ett referenserbjudande att utgå från. Det är därför för tidigt att införa en produkt för ip-baserad samtrafik i hybridmodellen version 9.1. PTS noterar att det finns planer för att införa ip-interconnect. I nuläget finns i modellen endast ett kostnadsresultat för samtrafik där antagandet bygger på att SMP-operatörens nät är baserat på ip-teknik, men att samtrafikerande operatörer lämnar över trafik baserat på TDM (100 % av all samtrafik). PTS har i utkastet till hybridmodell infört en möjlighet att förändra detta antagande, men tills vidare har PTS angivit att andelen trafik som utväxlas via ipip är noll procent. PTS har därmed inte funnit något skäl att i nuläget förändra detta antagande. 2.10 Efterfrågan Enligt Tele2 anger TeliaSoneras egna data att företaget vid utgången av Q1 2012 hade 2.656.000 abonnenter på fixed voice, PSTN/Centrex (fast)/isdn, varav 2.064.000 på PSTN. Därutöver har TeliaSonera 417.000 VoIP-abonnemang. Dessutom fanns 735.000 WLR-linjer. Detta speglas inte i modellen. Modellen måste uppdateras med korrekta marknadsdata. Men data i modellen ska tas från 2011. TeliaSoneras redovisar då följande siffror: of which Sweden Broadband, subscriptions ('000) 1 149 Fixed voice, PSTN/Centrex/ISDN-subscriptions ('000) 2 948 of which PSTN-subscription customers ('000) 2 136 Fixed voice, outgoing call minutes (millions) 10 127 VoIP, subscriptions ('000) 385 TV, subscriptions ('000) 515 Wholesale PSTN-subscriptions ('000) 771 Wholesale copper accesses, LLUB ('000) 512 PTS vill påpeka att volymer i hybridmodellen v 9.0 avser 2012. Volymerna är därför en prognos per den 31 december 2012. Uppgifter för Q1 för 2012 kan således inte användas på det sätt som Tele2 föreslår. PTS 12

Tele2:s synpunkter föranleder emellertid PTS att justera antalet tv-kunder (som i utkastet uppgår till 450 000) till 574 000 i v9.1, vilket i sin tur ger en högre trafiklast för video on demand och corenätet i modellen. PTS vill även hänvisa till vad gäller avvikelser som finns mellan TeliaSoneras operativa data och volymer enligt hybridmodellen till myndighetens kommentar enligt konsultationssvaret för hybridmodellen version 7.0, avsnitt 4.2 (09-4246/23). I TeliaSoneras operativa data redovisas telefoniabonnemangsekvivalenter medan data som TeliaSonera rapporterar till hybridmodellen avser antal accesser i nätet. Skillnaden mellan nyckeltalen förklaras av att i TeliaSoneras operativa data räknas ISDN 2B+D som två abonnemang och ISDN 30B+D som ca 30 abonnemang. Den kvarvarande skillnaden består i att det inom begreppet centrex inryms abonnemang som saknar access (till exempel en kundplacerad nod som kan stå i källaren hos kunden och därför saknar ett accessnät som avses i hybridmodellen) samt centrexanslutningar som är mobila. PTS 13

3 Kommentarer från Telenor 3.1 Prisreglering LLUB och svart fiber Telenor anför att uppdatering av antalet aktiva accesser i modellen (färre aktiva accesser på grund av färre POTS-abonnemang) i kombination med en oförändrad omfattning av nätet (antal noder/telestationer och antal kilometer accesser till aktiva och inaktiva nättermineringspunkter) leder till en ökning av kostnadsresultaten. Som Telenor har påpekat tidigare leder dagens prisreglering för LLUB och svart fiber till allt högre kostnadsresultat för LLUB/svart fiber på grund av de minskade antalen aktiva accesser i nätet, samtidigt som slutkundspriserna ligger still eller till och med går ner. Det har nu lett till en situation där alternativa operatörer som köper LLUB och svart fiber inte längre kan konkurrera med SMP-operatören. Kostnadsresultaten för kvartalsavgifterna för LLUB/svartfiber ökar från 265 kr till 291 kr, vilket innebär en ökning med nästan 10 %. Flera av de operatörer som idag tillhandahåller bredbandstjänster till slutkunder med LLUB som insatsvara, har nyligen stoppat nyförsäljningen av dessa slutkundstjänster eller överväger att göra det. Konkurrensen på marknaden för fast bredband har försämrats och kommer att försämras ytterligare som ett direkt resultat av dagens prisreglering på grossistmarknaden för infrastrukturtillträde. För att komma till rätta med denna för marknaden negativa utveckling måste det ske ändringar i prisregleringen. Som Telenor påpekar är det en fråga som rör prisregleringen, i första hand för marknad 4 (nätinfrastrukturtillträde) och grunden för hur beräkningar av kostnadsorienterade priser tillämpas i enlighet med LEK, vilken framhåller att kapitalbasen ska beräknas som ett återanskaffningsvärde. PTS har ett pågående arbete med att analysera denna marknad och i samband med kommande samråd kommer det finnas möjlighet att lämna synpunkter på beslutsutkast. Anledningen till att den periodiska avgiften för LLUB ökar jämfört med v.8.1 är att volymen för aktiva accesser har sjunkit. Vidare får man inte glömma att denna modellversions basår är 2012 och jämfört med v.8.1 som hade basår 2010. 3.2 Prisreglering samtrafik Telenor påtalar att PTS har uppdaterat hybridmodellen med nya antaganden med anledning av TeliaSoneras avveckling av lokal anslutningspunkt ( LAP ). Borttagandet av LAP innebär en effektivisering i SMP-operatörens nät. Det är slående att en sådan effektivisering leder till en väldigt stor procentuell ökning av pure LRIC kostnadsresultat för termineringstjänsten (flera hundra procent högre kostnader, allt annat lika). För LRIC med samkostnader innebär samma effektivisering ett lägre kostnadsresultat. Det visar att införandet av pure LRIC leder till märkliga och oönskade effekter. När SMP-operatören blir mer effektiv ska det förstås leda till lägre reglerade grossistpriser, inte högre priser. Detta fenomenen visar också att förutsebarheten av de reglerade samtrafikpriserna försämras med införandet av pure LRIC. Telenor befarar stora oförutsägbara svängningar i de reglerade samtrafikpriserna framöver, antingen orsakade av ändringar i SMP-operatörens nät eller orsakade av ändringar i PTS sätt att tillämpa pure LRIC konceptet. PTS måste verkligen tänka till innan myndigheten definitivt PTS 14

bestämmer sig för att följa kommissionens rekommendation avseende införandet av pure LRIC. Bakgrunden till de nya antagandena i modellen är, som Telenor framhåller, en avveckling av lokala anslutningspunkter (LAP). Till sammanhanget hör även att den tidigare beräkningen av pure LRIC enligt hybridmodellen version 8.1 i vissa delar inte fick den genomarbetning av antaganden som den nu har fått. Det som saknades var bland annat en bedömning av trafikrelaterade driftkostnader, vilka nu ingår i beräkningen av kostnadsunderlaget för pure LRIC. Vidare har analysen expanderats för vilka kostnadskomponenter (core model, I_Design_rules, I_Equipment_Cost) som bör ingå. Borttagandet av LAP innebär en effektivisering som leder till att totalkostnaden för telefoniplattformen minskar med ca 35 %. Det är en följd av att antalet samtrafikspunkter minskat väsentligt, vilket i sin tur kräver mindre utrustning. Nätarkitekturen enligt v9.0 har åtta noder med telefonispecifik utrustning jämfört med v8.1 som har 78 noder, vilket även leder till att kostnader blir mer trafikkänsliga, som i sin tur påverkar kalkylen för pure LRIC. Telenor menar att detta är slående och leder till märkliga och oönskade effekter. PTS delar inte den uppfattningen utan hävdar att det är en naturlig följd av att nätarkitekturen i modellen har förändrats. TeliaSonera genomför ett teknikskifte där lokalsegmentet och metrosegmentet kommer att avvecklas till den 1 januari 2013. PTS har beaktat denna förändring i modellen. Det hade inte varit effektivt att behålla 78 samtrafikspunkter för att undvika för stora svängningar i kostnaden för terminering. Enligt PTS ska modellen spegla de aktuella förutsättningarna för att producera samtrafik, bitström, LLUB och svartfiber. PTS noterar Telenors synpunkter och framhåller att vad gäller prisreglering för samtrafik omhändertas den frågan inom ramarna för nu pågående arbete avseende SMP-samtrafik, vilket kalkylarbetet sedan har att implementera. 3.3 Kostnadsresultat för bitström 3.3.1 VoIP över bitströmsaccess Telenor noterar att kostnadsresultatet för månadsavgiften för denna tjänst (VoIP, PTS red.) är 19 kronor. Telenor har svårt att se att det kostar så mycket som 19 kronor att producera en logisk kanal på en bitströmsaccess. Det krävs ingen dyr utrustning och dataförbrukningen är minimal. Telenor efterfrågar att PTS i sin remissammanställning närmare förklarar hur månadskostnaden för VoIP över bitströmsaccess har beräknats. PTS har baserat antaganden för VoIP-access utifrån tillgänglig bandbredd som motsvarar den som erbjuds av TeliaSonera. Enligt TeliaSoneras produktspecifikation för Bitstream DSL Consumer (och business) framgår att tillgänglig bandbredd per access uppgår till 300 kbit/s och att trafiken har en QoSklassningen Real Time (RT). Förutsättningarna för VoIP-access i hybridmodellen framgår av coremodellen och kalkylblad I_product_data rad 137 och 138. PTS 15

Circuits Mbps Busy hour Gigabits per second #CIRCS MB_CIRC BHG BIT.DSL VoIP access voice RT 1,0 0,10 0,0001 BIT.FTTX VoIP access voice RT 1,0 0,10 0,0001 Enligt kalkylblad I_design_rules och tabell 6.1 framgår att ip-telefoni i modellen använder 99 kbit/s (0,1 MB i tabellen ovan) för att omvandla PSTN-telefoni enligt 64 kbit/s. Detta gäller för den ena talriktningen. Totalt används därför i modellen ca 200 kbit/s för ett samtal. Nästa steg i beräkningen är att avgöra vilken dimensionering som en VoIP-access behöver. Alla ringer inte samtidigt så det bör vara möjligt att låta VoIP-accesser dela på bandbredd. Men det är dock inte uppenbart för PTS vilken dimensionering som bör gälla för produkten. TeliaSonera anger i produktspecifikationen att de använder 300 kbit/s, men enligt PTS bedömning är det inte dedikerad kapacitet. Som en jämförelse används i modellen antagandet att rösttrafik har ett krav på att högsta kapacitet är tillgänglig 5 dagar i veckan och 10 timmar per dygn (bråd timme). En hyrd förbindelse i modellen har ett krav på högsta kapacitet 7 dagar i veckan och 24 timmar per dygn. PTS bedömer nu att VoIP-access kräver hög kvalitet. Därför baseras beräkningen på en kapacitet som motsvarar 99 kbit/s och normen för hyrd förbindelse. 3.3.2 Installationsavgiften för bitström Telenor påtalar att enligt fliken changes i co-location modellen har antaganden för installation av bitström ändrats ( disconnection included ). Innebär det att kostnaden för framtida avinstallation allokeras till installationstjänsten? Telenor ber PTS att i så fall redovisa i remissammanställningen varför denna ändring har gjorts och med hur mycket den slår på kostnadsresultaten. Det torde vara ovanligt med fysiska avinstallationer av bitströmstjänsten. Redan idag är det få nedkopplingar av DSL-baserade bitströmsaccesser där det görs en fysisk avinstallation på plats på telestation. Bitström används av SMP-operatörernas grossistkunder i områden där inga andra operatörer har möjlighet att erbjuda DSL-tjänster. Det innebär att uppsägning av en bitströmsaccess antingen innebär att en slutkund byter operatör, vilket sker genom omkoppling i TeliaSoneras transmissionsnät, eller så avaktiveras tjänsten på distans. I båda fallen utförs hela arbetet i SMP-operatörens stödsystem och utan fysisk omkoppling på telestation. För bitström över fiber torde det bli ännu vanligare att kunderna byter operatör och ännu ovanligare att det behövs en fysisk nedkoppling. PTS har tagit intryck av synpunkterna från samrådet och behöver därför mer tid för att utreda frågan varför myndigheten väljer att inom ramen för denna uppdatering inte göra några förändringar jämfört med version 8.1. PTS 16

3.3.3 Multicast över bitström Telenor uppger att i utkastet finns det nu kostnadsresultat för VoIP över bitström. Varför har inte modellen uppdaterats med kostnadsresultat för multicast också? Det finns indikativa kostnadsresultat och beräkningar för multicast i LRICmodellen, vilka baseras på samma principer som gäller för TeliaSoneras ip-tvtjänst. Dock är Distributed Multicast Replication (DRM) en komplex produkt att kostnadsberäkna som en standardprodukt i LRIC, eftersom kostnaden är beroende av den enskilda och kundunika lösningen. PTS bedömning är att det är rimligt att TeliaSonera tillhandahåller bitström för tv och funktionalitet för DRM mot offert så länge inte förutsättningarna ändras väsentligt. PTS vill påminna om att tillträdet omfattas av skyldigheten att tillhandahålla en kostnadsorienterad prissättning oavsett om PTS i kalkylmodellen beräknat kostnaden för en grossisttjänst eller inte. 3.4 Generella pris och volymuppdateringar Telenor påtalar att enligt PTS missiv har det gjorts generella volym- och prisjusteringar i årets uppdatering av hybridmodellen. Telenor ber PTS att redovisa i remissammanställningen vilka generella prisjusteringar som har gjorts. Har till exempel alla kostnader i modellen justerats upp med en viss procentsats för att täcka inflation? Har det gjorts andra typer av prisjusteringar också? Priserna för nätutrustning går ständigt ner. Operatörerna kan producera allt snabbare tjänster med allt billigare utrustning. Telenor ställer sig frågan huruvida hänsyn tas till trenden med lägre priser på utrustning i modelluppdateringen. Prisjusteringar har gjorts genom att kostnaden för utrustning har uppdaterats utifrån den pristrend som finns angiven i modellen, se t.ex. flik I_Equipment_Cost i Core-modellen. Där kan utläsas att priset på en aggregeringsswitch minskar med 5 % årligen. Det görs således inga generella påslag för att täcka inflation. PTS 17

4 Kommentarer från TeliaSonera 4.1 Accessnät 4.1.1 Spridningsnätet PTS TeliaSonera vidhåller att avseende kopparnätet måste sträckan väg till hus ingå i underlaget för att beräkna kostnaden för en kopparaccess. TeliaSoneras syn på frågan torde vara välkänd för PTS varför frågan inte utvecklas här. PTS har tidigare, vid upprepade tillfällen, redogjort för anledningen till varför vägtill-hus fortsatt exkluderas ur den periodiska avgiften för tillträde till koppar-, fiber- och bitströmstillträde. En fullständig beskrivning av bakgrund, ställningstagande och motivering återfinns bl.a. i den utredning som PTS publicerade den 12 april 2011 i ärende nr 10-420. Vidare har Förvaltningsrätten i Stockholm meddelat dom i mål nr 29674-10, den 4 oktober 2012, vilken kortfattat innebär bl.a. följande. En effektiv operatör låter slutkunden bekosta anläggningen av den sista delsträckan i accessnätet (sträckan från väg till hus) varför kostnaden inte ska belasta den kvartalsavgift som tas ut av grossistoperatören. 4.1.2 Skillnader i produktionskostnad TeliaSonera påtalar att de verkliga kostnaderna skiljer sig markant mellan en kopparaccess som används för bredband och en access som används för analog telefoni. Kostnadsskillnaderna gäller såväl driftskostnader som kostnaderna för själva accessen. Detta speglas inte i kostnadsresultatet från hybridmodellen enligt TeliaSonera. I hybridmodellen finns inga kostnadsskillnader för en access som används till telefoni jämfört med bredband. I modellen används inte PSTN i accessen. I hybridmodellen kostnadsberäknas ett fibernät och ip-telefoni. Enligt PTS saknas det stöd för att det skulle finnas skillnader i driftkostnad för access i ett sådant nät. Det går heller inte att utesluta att de markanta skillnader som TeliaSonera åberopar har sin grund i att nätet inte är dimensionerat för att erbjuda bredband på ett effektivt sätt, dvs. att nätet i hög grad återspeglar ett nät som anlagts för ett erbjuda telefoni. I hybridmodellen anläggs ett nytt nät som är dimensionerat för att kunna tillhandahålla bredband. Anläggningskostnaderna för det modellerade nätet överstiger markant kostnaderna för kopparaccess i TeliaSoneras nät, oavsett vilken tjänst som erbjuds på accessen. Enligt PTS skulle det innebära en inkonsekvent tillämpning av LRIC-metoden om nätet ska modelleras som om det vore nytt kapitalkostnadsmässigt men att alla fel och brister består driftkostnadsmässigt. Vad beträffar kostnadsskillnader för accessen kan inte PTS se att det finns några skillnader kopplade till användningen. Däremot finns det kostnadsskillnader som beror på var accessen är belägen. Såvitt PTS uppfattar det har TeliaSonera primärt utgått från förhållanden för villor och flerfamiljshus för att hitta kostnadsskillnader och inte från de övergripande geografiska kostnadsskillnaderna enligt geotyperna. TeliaSonera utgår från nationella genomsnittliga kostnadsresultat för hel ledning och fördelar därefter kostnaderna till PSTNaccess och hel ledning utifrån nationella volymer, men bortser från de PTS 18

underliggande geografiska kostnaderna för hel ledning och volymer. Detta leder till att kostsamma accesser i geotyper med lägre befolkningstäthet som endast används för telefoni ändå får ett genomslag i kostnadsresultatet för LLUB hel ledning som används i villaområden i tätort. Enligt PTS leder en sådan metod till en felaktig kostnadsfördelning och bör därför inte implementeras. 4.1.3 Avskrivningstider TeliaSonera menar att avskrivningstiden är för lång i hybridmodellen för grävning, kanalisation och kabelbrunnar. Inom TeliaSonera används [sekr.] års avskrivning för den förläggningsmetod och kanalisation bolaget har i sitt nät. PTS använder enklare (och billigare) typer av förläggning och kanalisation än TeliaSonera faktiskt har i sitt nät. TeliaSonera anser därför inte att det är rimligt att räkna med att kanalisationen fortfarande kan användas efter 20 år, dvs. när den gamla kabeln är uttjänt och ska ersättas med en ny. TeliaSonera anser att dessa antaganden måste ses över i modellen för att få konsistens mellan vald förläggningsmetod och rimliga avskrivningstider. Inför LRIC v.8.1 fick PTS ta del av kalkyler som visar TeliaSoneras förläggningskostnader. TeliaSonera hänvisar till dessa, men vill samtidigt flagga för att en pågående entreprenadupphandling för 2013 tyder på att priserna kommer att öka. TeliaSonera ställer gärna upp med ytterligare information eller möten om PTS så önskar. Inledningsvis vill PTS kommentera påståendet om att kabeln är uttjänt efter 20 år och måste ersättas med ny kabel som ett felaktigt påstående från TeliaSonera. Generellt sett anser PTS att ekonomiska livslängder inte behöver sammanfalla med tekniska livslängder, vilka oftast är längre. I fråga om telenät överstiger de tekniska livslängder oftast väsentligt de ekonomiska livslängderna. Frågan är därför snarare ifall det finns användning för kanalisationen än om den fortfarande kan användas. PTS noterar att TeliaSonera säger sig använda en kostsammare förläggningsmetod med en längre avskrivningstid jämfört med vad som antas i modellen. Företaget lämnar inte någon närmare förklaring till vilken förläggning som avses eller vari skillnaderna består, utan hänvisar till kalkyler (TD-modellen) som lämnats in för v8.1. PTS kan utifrån dessa kalkyler inte se att TeliaSonera använder en förläggningsmetod som skulle vara robustare än den som gäller i modellen. Därmed finner PTS inte skäl att ändra antaganden om avskrivningstider i denna uppdatering av hybridmodellen. I hybridmodellen används avskrivningstider motsvarande 40 år för anläggningsarbete (grävschakt och kanalisation) och 20 år för fiber. För stolpanläggning används 20 år. Avskrivningstiderna är lika för det gemensamma accessnätet och kundunika accessnätet. PTS anser att det kan finnas skäl att analysera vidare om avskrivningstider för det kundunika accessnätet (väg till hus). Men eftersom kostnaderna för väg till hus inte skrivs av utan ersätts genom en engångsavgift, är eventuella ändringar inte nödvändiga inom ramen för denna uppdatering. PTS noterar även att Com Hem har en annan syn på avskrivningstiden för fiber där de anser att avskrivningstiden för fiber är för kort i modellen. PTS 19

4.1.4 Timkostnader Enligt TeliaSonera är den av PTS antagna timkostnaden för TeliaSoneras personal inte i överensstämmelse med den verkliga timkostnaden. TeliaSonera har vid ett flertal tillfällen framfört att PTS i kalkylen räknar med alltför låga timkostnader för personal. Timkostnaden i PTS kalkyl i LRIC v.9.0 är densamma som den var i LRIC v. 5.1 trots att det självfallet varit löneökningar även i denna bransch under perioden. TeliaSonera anser därför att PTS måste justera timkostnaderna för att på ett korrekt sätt spegla de timkostnader som råder i branschen eller åtminstone reflektera den löneökning som skett under perioden. Timkostnaden var föremål för revidering i hybridmodellen (se samråd avseende kalkylmodellen för det fasta nätet, 2011-01-25, sid 16, dnr 10-420). Vid den tidpunkten fann PTS inga skäl till att ändra timkostnaden och då myndigheten inte fått ta del av några nya uppgifter som stödjer TeliaSoneras påstående under detta arbete, finns ingen grund för PTS att göra någon förändrad bedömning. Därmed kommer PTS inte att inom ramen för denna uppdatering justera timkostnaderna i enlighet med TeliaSoneras önskemål. 4.1.5 Samförläggning TeliaSonera anser att den beräknade kostnaden i kalkylen för grävschakt vid samförläggning med annan part är fel. Det är rimligt att dela lika mellan transport och access. Däremot är den del som delas med andra kraftigt överskattad. PTS bör utgå från det samförläggningsavtal som gäller mellan TeliaSonera och andra infrastrukturbyggare. I avtalet anges hur kostnaderna ska beräknas och fördelas. TeliaSonera har även tidigare år hänvisat till detta dokument och delger gärna PTS detta ännu en gång. Enligt ovan nämnda avtal betalar tillkommande part de i avtalet angivna belopp oavsett hur många parter som tillkommer. Det går således inte att utifrån de rekommenderade beloppen avgöra hur stor andel som tillkommande part(er) finansierar totalt. Antagandet i modellen är avsett att fungera i båda riktningarna, dvs. när TeliaSonera är projektägare och säljare av samförläggning samt när TeliaSonera är tillkommande part och köpare av samförläggning. Det finns således enligt PTS bedömning inga skäl att ändra kostnadsdelningsprocenten vid samförläggning för grävschakt som i modellen uppgår till 50 %. 4.1.6 Skåpyta Enligt TeliaSoneras uppfattning räknar PTS fortfarande med en tilldelad yta per skåp som är för låg. TeliaSoneras verkliga packningsgrad är ännu långt från den packningsgrad/yta per skåp som PTS anser är tillräckligt i LRIC-kalkylen. Samlokaliseringskunder får idag larm på grund av att det blir för varmt i deras samlokaliserade utrustning. TeliaSonera vidhåller att mer yta än en (1) kvm behöver avsättas per skåp. Se för övrigt tidigare framförda synpunkter. Enligt PTS bedömning är skåpytan i modellen tillräcklig. Den faktiska ytan för ett skåp är 0,36 kvm och modellen avsätter en (1) kvadratmeter per skåp så det finns enligt PTS tillräckligt med plats mellan skåpen. Emellertid torde frågan (om att det blir för varmt) även bero på hur mycket utrustning som finns i skåpen. PTS 20

TeliaSonera har förändrat de tidigare reglerna som angav högst 1000 watt per skåp. Nu tillåter TeliaSonera en maxeffekt på 2000 watt per skåp, vilket torde vara en anledning till att det blir för varmt i skåpen. PTS vill även framhålla att operatören får betala för beställd effekt, dvs. hyrs ett skåp med maxeffekt 1000 watt så betalar operatören ett lägre pris än om den hyr ett skåp med maxeffekt 2000 watt. Det finns således ökade kostnader för ökad effektförbrukning, vilket förefaller vara den slutsats man kan dra av de problem som har uppstått. 4.1.7 Konsistens TeliaSonera pekar på att det är viktigt med konsistens mellan valda lösningar avseende förläggningssätt och drift och installationskostnader. PTS har valt att i modellen beräkna kostnader för ett nät med kabelbrunn i stället för som TeliaSonera bygga med teknikskåp. TeliaSoneras uppfattning är att skåp oftast är att föredra ur klimat och tillgänglighetssynpunkt. Rimligen borde PTS val få återverkan på kostnaderna för t.ex. installationer i de fall dessa ska göras i accessnätet. PTS kan konstatera att frågan som ställs är komplex. Det är riktigt att i modellen väljs kabelbrunn framför kabelskåp. Det är en optimering som görs i modellen (kalkylblad C_Nodes), där hänsyn tas till kapital- och driftkostnader för utrustningen. PTS menar således att det finns en konsistens avseende förläggningssätt och driftkostnader. I optimeringen ingår inte leveranskostnader. För merparten av fiberförbindelserna i accessnätet antas emellertid inga omkopplingsarbeten ske i samband med leverans. PTS menar därför att den aspekten inte bör få någon nämnvärd effekt på kostnadsresultatet. Inte heller skulle det enligt PTS bedömning bli någon större skillnad i kostnaderna om kabelskåp används. 4.1.8 Engångsavgifter för hel och delad ledning TeliaSonera anser att engångsavgiften för enkel installation av Hel ledning samt installation av Delad ledning inte är korrekt. Skanovas kostnader är högre än de PTS har antagit. Skanovas kostnader kommer också att öka. TeliaSonera hänvisar till den ovan nämnda pågående entreprenadupphandlingen. Allt som hittills framkommit tyder på att kostnaderna kommer att bli högre i de nya avtalen. En bidragande orsak är att det är brist på kvalificerad teknikerpersonal. PTS noterar att TeliaSonera inte är nöjd med kostnadsnivån för enkel installation av hel och delad ledning. TeliaSonera anför att den är för låg och hänvisar till företagets pågående entreprenadupphandling för 2013, i vilken kostnaderna, bl.a. till följd av brist på kvalificerad teknikerpersonal, antas öka. PTS har dock inte fått ta del av några uppgifter som styrker TeliaSoneras påstående, vilket innebär att det är svårt för PTS att förhålla sig till TeliaSoneras invändningar. Under dessa förutsättningar anser PTS därmed att de antaganden som gjorts inom ramen för befintlig reglering får anses som rimliga. PTS välkomnar en fortsatt dialog med TeliaSonera kring denna fråga. PTS 21

4.1.9 Leveransavgift fiber TeliaSonera har till PTS givit in en kalkyl med företagets kostnader för installation av fiber typ 2. Kalkylen visar att företaget har betydligt högre kostnader än de som framgår av hybridmodellen. PTS har t.ex. inte räknat med någon kostnad för framtida nedkoppling av fiber trots att nedkoppling alltid sker när det gäller fiber. TeliaSonera anser att PTS bör justera hybridmodellen i enlighet med den av TeliaSonera ingivna kalkylen. PTS har tagit hänsyn till förvaltningsrättens dom (mål nr 29674-10) av den 4 oktober 2012 som, enligt PTS tolkning, innebär att kostnader för nedkoppling inte ska inkluderas i kostnaden för leverans av hel ledning. I avvaktan på ytterligare utredning av denna fråga exkluderas därför kostnaden för nedkoppling i den uppdaterade hybridmodellen för leverans av hel ledning, sub loop hel ledning och leverans av svart fiber (co-location model, I_resource). 4.1.10 Bitströmsaccess TeliaSonera kan konstatera att Bitströmsaccesser (koppar) i modellen har blivit billigare trots att den underliggande kopparaccessen har fördyrats. PTS hävdar att Som en följd av minskningen i förbrukning av Gbyte har kostnadsresultaten för bitström sjunkit. Den effekt TeliaSonera kan se av detta är att Bitströmsprodukten kläms från två håll. Till exempel kostnadsberäknades 24 Mbit DSL Consumer till 166 kr (i v8.1) och kostar nu 160 kr (i v9.0) samtidigt som den underliggande kopparaccessen har höjts med från 265 till 291 kr/kvartal (ca 9 kr/mån). Det innebär att kostnaden för Bitstöm-funktionen i princip har minskat med ca 20 procent (från 78 till 63) vilket enligt TeliaSonera ter sig som en kraftig förändring. TeliaSonera skulle därför vilja gå igenom kostnadsresultatet med PTS för att förstå hur detta kan uppkomma. Kostnader för bitström-funktionen (kostnader för corenät) har minskat i v.9.0 jämfört med v.8.1. PTS har förklarat detta med att det är en konsekvens av att dataförbrukningen har minskat, dock är det inte en fullständig beskrivning. PTS vill förtydliga att i v.9.0 är dataförbrukningen för en genomsnittskund lägre än i v.8.1 men antalet bredbandskunder är betydligt fler. Den totala dataförbrukningen för bredband är därför högre i v.9.0 än i v.8.1, vilket ger en lägre kostnad per producerad enhet (gigabyte) i v.9.0, och resulterar i lägre kostnadsresultat för bitströmaccess. Emellertid var kostnadsresultaten i v.9.0 inte korrekta. PTS har kontrollerat de data som ligger till grund för bredband och bitström i v.9.0. Genomgången visar att prognosen för antal kunder och förbrukning per kund inte är konsistenta, vilket ger upphov till missvisande kostnadsresultat för bitström. PTS har därför i v.9.1 justerat ned antalet bredbandskunder och justerat upp förbrukningen i gigabyte per kund. Kostnadsresultaten för bitström i v.9.1 ökar därför något jämfört med utkastet (v.9.0). Sammanfattningsvis är kostnadsresultaten enligt v.9.1 i nivå eller något lägre jämfört med v.8.1, vilket beror på ökningen av fiberbaserade bredbandsaccesser samt ökningen av antalet ip-tv-kunder i modellen, vilket ger ökad trafikvolym video on demad i modellen (se PTS svar avsnitt 2.10 ovan). Sambandet mellan bredbandsanvändning och kostnad visas i tabellen nedan. Tabellen visar att kostnaden per gigabyte har minskat vilket beror på att den totala PTS 22

datamängden ökat i corenätet. Kostnaden för bitström påverkas därmed av kostnaden per gigabyte (som sjunker) och av användningen per bredbandskund (som ökar). Vidare gäller att kostnaden för corenätet (fördelningen) påverkas av den relativa utvecklingen för andra produkter (ip-tv, VoD, hyrda förbindelser). Kostnader Corenät [Mkr] V 8.1 V 9.1 Infrastruktur 999 1014 Utrustning 285 264 OPEX 529 481 Totalt 1813 1759 C_services J32 Kostnad för bredband/bitström [Mkr) 634 629 C_services J939 Total användning [Petabyte per månad] 55 62 13% Kostnad per Gbyte 1,0 kr 0,8 kr -12% Gigabyte per kund genomsnitt [GB] 45 48 7% Snittkostnad per bitströmsaccess [per per månad] 43 kr 41 kr -6% PTS vill understryka att gigabyte per månad omvandlas till gigabit vid bråd timme, vilket är fördelningsnyckeln för infrastrukturkostnader. Kostnader för aktiv utrustning fördelas utifrån antal datapaket vid bråd timme. Driftkostnader fördelas först till infrastruktur och utrustning. Administrationskostnader och overhead ingår inte i tabellen ovan. 4.1.11 Bitström, VoIP Transport TeliaSonera önskar fortsätta det arbete med PTS som tidigare initierats. PTS har i tillsyn av TeliaSoneras priser för bitström visat hur kostnader för VoIP Transport bör beräknas eftersom det inte finns kostnadsresultat för VoIP transport enligt v.8.1. PTS har i uppdateringen v.9.0 inkluderat dessa beräkningsantaganden för VoIP Transport, vilka TeliaSonera har haft tillfälle att granska och kommentera. 4.2 Samtrafik 4.2.1 Avveckling av lokal anslutningspunkt TeliaSonera noterar att PTS har uppdaterat modellen med den avveckling av lokal anslutningspunkt som för närvarande pågår och har med anledning av det tagit bort lokal- och metrosegment från modellen. Då lokal anslutningspunkt inte kommer att tas bort förrän vid årsskiftet och modellen är tänkt att gälla tidigare än så kommer TeliaSonera att under mellanperioden fördela kostnadsmassan även på lokal- och metrosegment för att få en korrekt prissättning av dessa. TeliaSonera utgår från att PTS inte har något att invända emot detta. Enligt PTS låter det rimligt att tillämpa prismetoden rev. g för detta syfte och använda en metod snarlik den som tillämpas för metrosegment under 2012. Genom att utgå från kostnadsresultatet och volymerna för enkelsegment (totalkostnaden) är det möjligt att omfördela kostnader till lokal- och metrosegment och därigenom få fram ett pris för dessa två produkter. 4.2.2 Särkostnad TeliaSonera anför att i PTS beslutsutkast för telefonimarknaderna föreslås en prisreglering baserad på särkostnaden (Pure LRIC) för såväl fast- som mobil PTS 23

terminering i enlighet med kommissionens rekommendation. TeliaSonera ser att införandet av en prisreglering baserad på särkostnad innebär att de reglerade operatörerna inte kan få täckning för gemensamma kostnader från den aktuella tjänsten, i detta fall termineringstjänsten. TeliaSonera anser att det finns två möjliga alternativ för att uppnå en situation där regleringen möjliggör en täckning av gemensamma kostnader i slutkundsledet och samtidigt inte stör konkurrensen på slutkundsmarknaden mellan olika aktörer. Den mest lämpliga åtgärden är att ta bort den kostnadsbaserade prisregleringen av originering. Om PTS trots allt ålägger en prisreglering så anser TeliaSonera att myndigheten i modellen måste se till att origineringstjänsten bär de samkostnader som tidigare fördelats till terminering. PTS noterar de alternativ som TeliaSonera förordar. PTS vill dock framhålla att detta i första hand är en fråga som hanteras inom ramen för SMP-arbetet, vilken sedan kalkylarbetet har att implementera. PTS hänvisar därför till pågående SMPprocess avseende Fast samtrafik och valet av prisregleringsmetod kopplat till särkostnadsfrågan. PTS 24

5 Kommentarer från Com Hem 5.1 Anpassa hela modellen till NGA 5.1.1 Common business non network cost Com Hem påtalar att overheadkostnader i modellen fortfarande ärfrån koppartiden. Med NGA utan inblandning med kopparaccessnät förenklas nätstrukturen väsentligt. Det behöver justeras i v.9.0. I common business non network costs ingår gemensamma kostnader från koncernen samt verksamhetens egna kostnader för management, HR, Finans och administration. Dessa uppgår till 232 MSEK och behöver justeras ner för att motsvara en effektiv operatör med enhetligt NGA-nät på en konkurrensutsatt marknad. En mer realistisk nivå är [sekr.] MSEK uppdelat på [sekr.] MSEK från koncernen, och vardera [sekr.] MSEK på management, HR och Finans samt [sekr.] MSEK till administration. [sekr.]. Om Com Hem hade ett renodlat NGA-nät skulle dessa kostnader vara ännu lägre eftersom nätstrukturen är mindre komplex, antalet fel är lägre och transparensen och enhetligheten i nätet är betydligt högre än Com Hem hittills uppnår. Därmed är [sekr.] MSEK att betrakta som en högsta acceptabel nivå. I modellen uppgår overheadkostnaden till 232 Mkr vilket ska ställas i relation till den totala produktionskostnaden på ca 7600 Mkr. Andelen overheadkostnader uppgår därmed till 3 % i modellen. Com Hem anser att procentsatsen bör vara lägre och hänvisar till uppgifter för det egna bolaget. Det framgår dock inte av uppgifterna varför den lägre kostnaden skulle vara en mer lämplig nivå för hybridmodellen och ett nät som inkluderar den totala produktionskostnaden (nätdelen) för reglerade och oreglerade produkter. Enligt PTS bedömning ger därmed inte de uppgifter Com Hem hänvisar till stöd för att i denna uppdatering ändra kostnaden för overhead i hybridmodellen. 5.1.2 Commercial non network cost Com Hem menar att i commercial non network costs ingår kostnader för grossistförsäljning som inte hänförs till nät. Dessa kostnader är delvis dubbelräknade eftersom bl.a. offertkostnader, kundhanteringskostnader och systemkostnader räknas separat (exempelvis engångsavgift fiber där en systemkostnad om 41 kr ingår). Därtill är kostnader för beredskap medtagna samtidigt som bidrag från PTS för beredskap eller andra nätåtgärder inte är med. Saknas gör även bidrag från EU, stat och kommuner för olika nätbyggnationer. Sådana bidrag kan lämpligen tas med som skattad löpande intäkt som minskar kostnader som allokeras till produkter. Fördelningen av dessa gemensamma kostnader är gjorda med procentsatser per grossisttjänst som innebär att pålägget blir ytterst betungande för de reglerade produkterna (9,5% per linje och 34,1% per minut), medan övriga icke reglerade grossistprodukterna får betydligt lägre pålägg (1,5%). För en effektiv operatör bör det enligt Com Hems mening inte finnas skäl för differentierade pålägg, utan det bör vara lika lätt att sälja reglerade produkter som icke reglerade. I själva verket ska reglerade produkter inte behöva säljas utan tillhandahållas, medan andra grossistprodukter som är konkurrensutsatta behöver en hel del försäljningsaktivitet för att attrahera kunder. I avsaknad av speciella skäl bör PTS 25

pålägget minst vara lika fördelat över alla grossistprodukter, vilket skulle innebära 2,55%. PTS vill inledningsvis hänvisa till det senaste konsultationssvaret och den förändring som gjordes av modellen i v.8.1 beträffande grossistspecifika kostnader (avsnitt 5.9 i PTS konsultationssvar per 2011-05-26). I tidigare versioner av hybridmodellen uppskattades grossistspecifika kostnader endast för de reglerade produkterna. Den avgränsningen innebär dock en del problem vid jämförelser med andra datakällor för grossistförsäljningskostnader. Avstämningen med TDmodellen försvåras av den tidigare avgränsningen eftersom kostnaderna i TDmodellen även inkluderar oreglerade produkter. För att förbättra denna aspekt av modellen justerades avgränsningen för grossistspecifika kostnader i v.8.1 och avsikten är nu att beräkningen ska täcka både extern och intern grossistförsäljning. Men det finns dock viss osäkerhet i hur stora kostnaderna bör vara för den interna grossistförsäljningen. Det finns även viss osäkerhet i vilken utsträckning som grossistspecifika kostnader är gemensamma för den interna och den externa affären. Så även om PTS ambition är att sträva mot en ökad gemensam behandling av dessa kostnader så finns det i nuläget inte tillräckligt med underlag för att hantera dessa gemensamt på det sätt som Com Hem föreslår. Tabellen nedan visar de externa grossistspecifika kostnaderna för de senaste fyra modellversionerna. I kostnaderna ingår kostnader för stödsystem. Kostnader för grossistföräljning Extern Intern Totalt Version 6.1 95 Mkr - 95 Mkr Version 7.1 95 Mkr - 95 Mkr Version 8.1 90 Mkr 106 Mkr 196 Mkr Version 9.1 90 Mkr 106 Mkr 196 Mkr Beträffande de 41 kronor som nämns av Com Hem, avser de att täcka kostnader för stödsystem vid leverans av produkter. Stödsystemskostnader som ingår i posten grossistförsäljning avser bland annat täcka kostnader för business support och ta betalt, vilka fördelas ut på abonnemang och trafik. Det är därför inte frågan om dubbel kostnadstäckning för stödsystem. 5.1.3 Driftkostnader Com Hem anser att driftskostnader är betydligt lägre med NGA-nät. Exempelvis finns inte de fuktproblem som uppträder med koppar för fiber. Kostnaderna i modellen är uppdelade i nätdrift med 641 FTE och outsourcade resurser 1592 FTE. Com Hems nät täcker 1,8 miljoner accesser. [sekr.]. För att motsvara TeliaSoneras nät bör dessa tal ökas, sannolikt faktor 2,5 för att motsvara relativ befolkningstäckning. Det skulle innebära en organisation om [sekr.]. Det är med andra ord en avsevärd differens som behöver justeras i modellen. Com Hems tal hade, givet ett renodlat NGA-nät, varit ytterligare lägre. Även om man tar hänsyn till TeliaSoneras kanalisation bör nätet dimensioneras enligt ovan, vilket innebär PTS 26

minst halvering av egen personal och högst ca 40% outsourcad personal relativt nuvarande nivå. Vi vill även notera att långtifrån alla teknikerutskick sker utan att ersättning erhålls från slutkund. Tvärtom är det ofta så att slutkund behöver betala för SLA och serviceavtal alternativt betala operatören för varje teknikerutskick. Undantag är när behovet av teknikerutskick helt ligger på operatörens sida. Konsekvensen för LRIC blir att i beräkningen av teknikerutskick bör det finnas en relaterad intäkt som mer än täcker kostnaden för utskicken. Det bör således inte finnas någon relevant kostnad för outsourcad personal att ta med i modellen. PTS anpassade driftkostnaderna till ett fibernät vid revideringen inför v.8.1 (se avsnitt 4.12 i konsultationssvar 26 maj 2011, dnr 420). PTS finner därmed inte att det inom ramen för denna uppdatering finns skäl att återigen se över driftkostnaderna. Myndigheten avser dock att inom den pågående revideringen pröva behovet av att se över tidigare bedömningar i frågan. 5.2 Användningen av FWA Com Hem uttrycker att FWA är tillåtet endast i Geotyp 5 och motsvarar en täckning av 48963 hushåll. LRIC modellen bör använda FWA utanför tätort till hushåll där det är lönsamt, oavsett nuvarande täckning med bredband eller telefoni och utan hänsyn till tagna eller förväntade beslut om nedläggning från TeliaSoneras sida. Samtidigt skulle ett sådant tankesätt bättre motsvara täckning av fiberinfrastruktur där så är lönsamt. Detta innebär enligt Com Hems mening inte ett frånsteg från scorched node eftersom FWA täcker både core-nät och accessnät för att motsvara TeliaSoneras täckning. I en förlängning kan givetvis scorched node antagandet ifrågasättas eftersom TeliaSonera inte har någon USO skyldighet längre. En ytterligare påverkansfaktor är frekvensauktionen i 800-bandet där N4M erhöll en licens som var kopplad med utbyggnad för stor täckning i landet. Eftersom låga frekvensband ger god yttäckning är det sannolikt en mer effektiv metod att leverera access motsvarande PSTN och internetaccess till de mest glesbefolkade områdena i landet. Genom att tillåta option 39 i samtliga 50 zonerna så skulle antalet hushåll som levereras med FWA öka till 428k hushåll utanför tätort. Det motsvarar ca 11% av hushållen i modellen. Denna siffra kan jämföras med SCB som anger att 84% av befolkningen bor i tätort. Det skulle innebära att ännu ca 5% av hushåll utanför tätort nås med fiberaccess. Sammanfattningsvis vill Com Hem att modellen som första steg använder FWA enligt option 3 (till hushåll utanför tätort) där så är lönsamt helt oberoende av Geotyp. Detta tankesätt stämmer överens med utkast till MRD (Dnr 12-1136) Kriterium TD 7 där det anges att i geografiska områden där fiber eller trådlös teknik bedöms utgöra modern likvärdig tillgång ska inga kostnader allokeras till det kopparbaserade nätet. Kriterium BU 3 där det anges att radio kan modelleras som lämplig modern teknik där detta är mer kostnadseffektivt. Enligt PTS är en utökning av användningen av FWA (fixed wireless access) inte möjlig eftersom det sannolikt kommer krävas ett antal följdändringar av modellen som kan innebära för stora förändringar för att rymmas inom ramen för en uppdatering. Vidare härrör utkast till MRD (dnr 12-1136) till den pågående PTS 27

revideringen, således är det nuvarande MRP och dess utformade kriterier som ska tillämpas inom ramen för den aktuella uppdateringen. Mot bakgrund av detta avser PTS därmed inte att utöka användningen av FWA i enlighet med Com Hems önskemål. 5.3 VoIP och kostnadsberäkning av delad ledning Com Hem anser att kostnadsnivån på delad ledning bör vara 50 % av kostnaden för hel ledning. Varje reduktion av relativa kostnaden för delad ledning förhindrar uppkomsten av VoIP över koppar. Sådan utveckling är mycket bekymmersam för framväxt av konkurrens inom marknad 1. Com Hem menar att GTA anses av PTS vara en administrativ reform som inte ökar konkurrensen inom PSTN. VoIP är således första steget mot konkurrens inom marknad 1. Andelen av koppar hel ledning ligger långt lägre än exempelvis Frankrike. Redan juni 2009 var över 81 % av hyrd koppar hel ledning. Sedan dess har utvecklingen fortsatt och slutet mars 2012 utgjorde hel ledning drygt 90 % av all hyrd koppar. I Sverige utgjorde hel ledning vid slutet av 2011 kanske drygt 30 % av uthyrd koppar. Com Hem anser att den sänkning av priset på delad koppar som skedde för ett par år sedan har haft allvarliga negativa konsekvenser för utvecklingen av VoIP i Sverige som inte tillhandahålls av TeliaSonera. För att om möjligt vända trenden bör priset på delad ledning justeras enligt Com Hems förslag. Enligt uppgifter inhämtade av PTS utgör hel ledning ca 48 % av LLUB för 2011. Andelen hel ledning är förvisso lägre än i Frankrike, men trenden är stigande sedan regleringen av LLUB infördes och enligt hybridmodellens prognos för 2012 kommer andelen hel ledning att öka till 56 % (ca 480 000 LLUB varav 270 000 för hel ledning). Enligt PTS bedömning överensstämmer inte denna utveckling med Com Hems påstående om att det uppstod allvarliga konsekvenser vid den förra förändringen av villkoret för delad ledning. I slutet av 2011 hade TeliaSonera 385000 VoIP-abonnemang (se tabell avsnitt 2.10). PTS finner därmed att det saknas skäl till att inom ramen för denna uppdatering justera kostnadsandelen för delad ledning enligt Com Hems förslag. 5.4 Synpunkter på accessmodellen 5.4.1 Volymantaganden Volymantaganden i BU baseras, som Com Hem tolkar det, på befintliga uppgifter från TeliaSoneras existerande nät. Emellertid är det knappast längre lämpligt när nätet ska motsvara pure LRIC, dvs. vara helt fiberbaserat. I stället borde enbart fiberprodukter modelleras. Givet ett fiberbaserat nät skulle TeliaSonera ha fler kunder än vad som är fallet idag. Com Hem rekommenderar att modellen justeras för att bättre motsvara ett sådant nät. Com Hem har förståelse för att MRD kanske ännu inte ger utrymme för att genomföra dessa justeringar. Samtidigt är det viktigt att det modellerade nätet är realistiskt. Annars finns risken att kostnadsberäkningen modellerar ett nationellt modernt fibernät för att i nästa steg fylla det med rätt få kunder som motsvarar ett föråldrat kopparnät i vilket det PTS 28

underinvesterats i under lång tid. Enligt utkast MRD (Dnr 12-1136) kriterium BU 7 bör bottom-up modellen bygga på aktuella antalet och mixen av abonnenter som använder SMP-operatörens accessnät. Volymerna ska sedan justeras med hänsyn till förväntade tillväxttakten.com Hem anser att detta kriterium behöver tolkas alternativt justeras så att avvikelser tillåts som gör nätet mer realistiskt och att accessvolymerna höjs med ca 15-20% inom Geotyp 1-3. Skulle PTS välja att tolka kriteriet BU 7 så att volymen på nationell basis inte kan höjas bör den omfördelas så att volymerna i Geotyp 4 och 5 minskar i motsvarande omfattning. PTS utgår från TeliaSoneras nätstruktur och volymer, men tekniken kan vara en annan (bl.a. ip i corenätet) samt att hänsyn tas till planerade nedläggningar av stationsområden. Därigenom tas viss hänsyn till ineffektiviteter i TeliaSoneras nät redan idag. Com Hem föreslår att PTS höjer accessvolymerna (15-20%) inom geotyperna 1-3, för att därigenom uppnå ett mer realistiskt nät. PTS kan dock inte se varifrån Com Hem fått dessa siffror, och inte heller bedöma hur relevanta de är. Att som Com Hem föreslår laborera med volymantaganden för att bättre återspegla de förutsättningar som Com Hem påstår skulle gälla vid ett helt fiberbaserat nät leder enligt PTS bedömning till ett stort mått av godtycklighet. Eftersom PTS strävar efter konsistens och regulatorisk säkerhet anser myndigheten att förslaget i dess nuvarande form inte är motiverat att gå vidare med. 5.4.2 Ekonomisk livslängd för fiber Enligt Com Hem är den ekonomiska livslängden för fiber längre än de 20 år som angivits i modellen. Com Hem känner nästan inte till något fall där fiber som anlagts har behövts bytas ut. Sannolikt är livslängden uppemot 30 år. I varje fall bör fiber minst ha en livslängd som motsvarar kopparkablarna, dvs. 25 år. Denna synpunkt gäller även core-modellen. PTS noterar Com Hems synpunkt om att fiber borde ha en längre ekonomisk livslängd. Frågan om ekonomiska livslängder är dock en parameter som kommer beaktas i det kommande revideringsarbetet. 5 5.4.3 Installerad fiber Som Com Hem förstår modellen förutsätts att ett fiberpar installeras per slutkund. Det finns andra länder där det krävs att multipla fibrer installeras per slutkund. Oavsett hur regleringen utformas i Sverige finns det i modellen ett fiberpar, dvs. två fibrer som kan hyras ut. I modellen används dock endast en av dessa. Com Hem anser följaktligen att en effektiv operatör skulle tillgängliggöra bägge fiber (i paret) och på sätt möjliggöra uthyrning av upp till två fiber per slutkund och att dessa kan levereras av två olika operatörer. I modellen behöver antaganden göras hur stor del av kunderna som väljer att använda båda fibrerna. Sannolikt är denna andel endast ett fåtal procent, men det kan snabbt öka beroende på tjänsteutbud och andra faktorer. Prissättningen av den andra fibern bör hamna runt halva kostnaden av första fibern. Lämpligen borde två fiber som hyrs till ett hushåll dela på driftkostnaden, dvs. var fiber tar halva kostnaden för fiberparet. Om fler fiber 5 Se 11 PTSFS 2011:1 Föreskrifter om ändring i Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2004:5) om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorientera prissättning. PTS 29

tillhandahålls blir kostnaden per fiber till ett hushåll 1/n x driftkostnaden där n är antalet använda fiber. Modellen förutsätter att två fiberpar anläggs och att det andra paret utgör en reserv. Det andra paret kan användas för att etablera en förbindelse till samma hus eller fastighet. Det skulle även vara möjligt att etablera fyra förbindelser, om man valde en enkelfiberlösning till huset ifråga. Syftet med denna överdimensionering är att det förutsätts vara billigare i längden om fel på förbindelsen kan avhjälpas genom att det finns fibrer i reserv. PTS noterar att Com Hem anser att en effektiv operatör borde tillgängliggöra fibrer och möjliggöra uthyrning till fler än en operatör till en slutkund. I verkligheten finns det inga hinder mot att en sådan situation skulle kunna uppstå, för om det finns ledig kapacitet torde det vara en rimlig begäran om tillträde. Det är dock oklart hur ofta två förbindelser till samma slutkund (inte företag) är aktuellt och intressant för slutkundsmarknaden. Med tanke på att det i princip skulle innebära en dubblering av kostnaderna för slutkunden finns det sannolikt inte någon större efterfrågan på multipla accesser, om det inte rör sig om kapacitetsbrist, men så har inte PTS uppfattat frågan. Vidare vill PTS understryka att antagandet för modellen är en (1) förbindelse per kund (bostad). I modellen uppstår därför inte den situation som Com Hem tar upp eftersom en tillkommande slutkund (som av något skäl vill ha en separat accessförbindelse) kommer att räknas som en ny kund vilken kräver nyanläggning. PTS vill även tillägga att det i modellen sker en omfördelning av samkostnaderna när accesser tillkommer eller avvecklas. Förvisso gäller det inte kostnaderna för den kundunika accessförbindelsen eftersom dessa inte ingår i den periodiska avgiften. Principen gäller dock för det gemensamma accessnätet där samtliga (aktiva) slutkunder delar på kostnaderna för infrastrukturen. När det gäller det gemensamma accessnätet (som utgör kostnadsunderlaget för abonnemangsavgiften) så blir effekten ytterst begränsad när en access tillkommer eller avvecklas. Enligt PTS bedömning skulle således inte kostnaderna för en förbindelse kunna halveras som en följd av att det hyrs ut fler än en förbindelse till ett hushåll. I så fall måste den totala efterfrågan på förbindelser dubbleras, vilket inte är sannolikt, men om det ändå skulle ske kommer det att inkluderas i PTS uppdateringar av modellen baserat på nya volymuppgifter. 5.5 Synpunkter på co-locationmodellen 5.5.1 Övergripande Com Hem anser att Co-location modellen behöver bli mer fiberorienterad. Effektiv samlokalisering av fiberkunder kommer se annorlunda ut relativt koppar. Exempelvis behövs ingen stationskabel med större antal kopparpar då samlokaliseringen kan ske på annat mer ändamålsenligt sätt. Vi skulle välkomna en branschdialog ledd av PTS för att komma fram till fibersamlokalisering. Målsättningen vore dels att finna den effektivaste modellen för LRIC och dels att utreda praktiskt tillträde med TeliaSonera. Stationsanpassnings- PTS 30

processen kan utgöra modell för sådant samarbete. Com Hem är dock måna om att PTS deltar aktivt i sådan process. PTS kan i och för sig se ett behov av att inkludera ytterligare fiberbaserade produkter i modellen för samlokalisering, som t.ex. trunk. Men, oavsett fiber behöver dock modellen även framgent ge svar på vad en stationskabel koppar kostar eftersom det är en produkt som efterfrågas vid samlokalisering baserad på kopparbaserade accessledningar. PTS anser att det är mycket viktigt att upprätthålla en kontinuerlig dialog med marknadsaktörerna för att information och synpunkter som är av betydelse för utformningen av beslut ska kunna belysas och tas omhand. 5.5.2 Engångsavgift för fiber Com Hem anför att i engångsavgiften för fiber ingår en nedkopplingsavgift. Vi kan inte se att en sådan kostnad varken motsvarar en effektiv operatör eller är nödvändig för en fibertjänst. Bl.a. eftersom TeliaSonera inte kopplar ner sina egna kunder. Att koppla ner sina konkurrenter mot en kostnad strider dessutom mot icke-diskrimineringskraven i skyldighetsbeslutet. PTS hänvisar till svaret under 4.1.9. 5.6 Synpunkter på Consolidation modellen 5.6.1 Kundförluster Com Hem noterar att kundförluster är satt till 1 %, vilket vi anser är en alltför hög siffra. Historiskt lär dessa förluster vara närmast obefintliga. Ytterligare argument är att risken för att någon av de större kunderna skulle hamna på obestånd får anses vara rätt liten till obefintlig. Det sätt som operatörstjänster faktureras med löpande avgifter tre månader i förväg och där betalning i regel sker i mitten av denna period reducerar så klart risken för kreditförluster. I avsaknad av detaljerade underlag från TeliaSonera bör posten helt strykas, alternativt sättas till en mycket låg nivå som exempelvis 0,1%. PTS sänkte kreditriskpremien för kundförluster vid den senaste revideringen (se avsnitt 4.15 i PTS konsultationssvar 26 maj 2011, dnr 420). PTS har tagit hänsyn till befarade kreditförluster enligt TD-modellen. Enligt PTS uppfattning finns det ingen grund för att hävda att kreditförlusterna är obefintliga. Det finns därför inget skäl för att justera denna parameter i uppdateringen av modellen. 5.6.2 Samtrafik samkostnader och särkostnader Com Hem konstaterar att det i modellen finns tre sätt att hantera samkostnader relaterade till terminering. I v.9.0 hanteras dessa kostnader enligt alternativ 1 som motsvarar att de allokeras till terminering. Alternativ två är att samkostnaderna för terminering i stället allokeras till övriga tjänster i core-nätet och alternativ tre innebär att ingen allokering sker för dessa kostnader. Vi rekommenderar alternativ två. Samtidigt anser vi att andelen av driftskostnaderna för terminering som ska anses vara rörliga ska sänkas från 25 % till 0 %. Anledningen för den senare åtgärden är att Com Hem inte anser att kommissionens rekommendation ger utrymme för en annan tolkning. PTS 31

PTS noterar att Com Hem förordar alternativ 2, dvs. det alternativ som tillåter en omfördelning av samkostnader till originering. Frågan om hur samkostnader relaterade till samtalsterminering ska hanteras omhändertas i första hand av PTS pågående projekt avseende SMP-samtrafik, för att därigenom sedan implementeras i kalkylarbetet. I v.9.0 antas att de trafikrelaterade driftkostnaderna för terminering uppgår till 25 % av driftkostnaderna för terminering (fullt utfördelade driftkostnader), vilket motsvarar drygt 4 mkr för terminering när pure LRIC tillämpas. PTS har i v.9.1 baserat beräkningen av trafikrelaterade kostnader på resultat som härleds från modellen. Detta resultat (ca 5 mkr) omvandlas till en procentsats (som i v.9.1 hamnar på 27,5 %) som därefter används i beräkningen av kostnaderna för terminering enligt pure-lric. Det nya beräkningssättet ger marginellt högre kostnader för pure-lric. När pure-lric inte tillämpas, dvs. enligt kostnadsresultat för v.9.1, får fördelningen av trafikrelaterade driftkostnaderna ingen påverkan på kostnaderna. De trafikrelaterade driftkostnaderna härleds från modellen enligt följande (se tabell nedan). Först tas utgångspunkt i FA-cost (functional area cost) för coremodellen (c_services, tabell 1) när termineringsvolymer är inkluderade och när samtliga driftkostnader för terminering ingår i kostnadsbasen, d.v.s. enligt modellens grundinställning. Sedan jämförs FA-cost med FA-cost när termineringsvolymer är exkluderade (först krävs att man tar bort trafikvolymerna för terminering i core-modellen, I_Product_Data, H29:I30). Skillnaden i FA-cost är de trafikrelaterade driftkostnaderna för terminering. Dessa kostnader avser drift och underhåll av telefonispecifik utrustning som behövs för terminering. Kostnaderna för denna utrustning varierar i sin tur med trafikvolymen för terminering. Det rör sig således om kostnader som enligt rekommendationen bör ingå i kostnadsunderlaget för terminering. Beräkning av trafikrelaterade driftkostnader för terminering 1: Grundinställning för v9.1 Totalt a) inkl terminering FA Costs 404 MKR b) exkl terminering FA Costs 399 MKR Skillnad, a-b = 5 MKR Källa: Consolidation model, C_Services, cell J27 Procentsats till Pure-LRIC 27,5% 2: Slå på "pure LRIC" i I_parameters (val 2 eller 3) wholesale term FA Costs 5 MKR Källa: Consolidation model, C_Services, cell J39 5.7 Avslutande synpunkter 5.7.1 Uppföljning Enligt Com Hem behöver PTS förstärka uppföljningen av vad som sker på marknaden i samband med att fiberbaserat och trådlöst bredband ökar i tillgänglighet. För detta ändamål vill Com Hem att en kvartalsuppföljning införs PTS 32

som visar på utvecklingen för reglerade produkter och med speciellt fokus på fiberbaserade sådana. Rapporten kan vara enkel, men ger ändå en tydlig indikation på om konkurrensutsättning sker eller inte. Utvecklingen på kopparbaserad bitström i Sverige är inte imponerande så det finns starka skäl att öka transparensen på marknaden samt verka för ett bättre fungerande tillträde via fiber. PTS arbetar fortlöpande för att öka transparensen i hur myndigheten gör bedömningar av konkurrenssituationen på marknaden. Att ha kvartalsvisa uppföljningar skulle kunna vara ett steg i denna riktning. 5.7.2 Branschdialog Com Hem menar att för effektivt och konkurrensskapande tillträde till det framväxande fibernätet behövs som Com Hem beskrivit en branschdialog som kan resultera i icke diskriminerande tillgång till fiber. Stationsanpassningsprocessen fungerade relativt väl för att ge access till samlokalisering i telestationer och för att åstadkomma gemensamma investeringar i dessa lokaler på effektivt sätt. Det som skiljer sig nu är att accessnätet delvis till helt saknas i de områden där access till fiber efterfrågas. Vi är medvetna om att vi talar om en kritisk tillträdesfråga i regleringen. Samtidigt är det viktigt att LRIC- modellen kan formas så att det lämnas minimalt utrymme för godtycklighet i prissättningsfrågor och att tillträdet kan ske utan onödiga prisrelaterade fördröjningar. PTS ser en kontinuerlig dialog med marknadsaktörerna som mycket viktig för att information och synpunkter som är av betydelse för utformningen av beslut ska kunna belysas, analyseras och tas omhand. Branschdialog kan vara ett sätt att hantera frågor som har ett stort intresse bland operatörerna. PTS möjliggör även andra sätt att ta upp frågeställningar som berör regleringen, bland annat genom publika samråd med marknaden och anordnande av öppna möten i samband med att tillsynsrapporter publiceras. PTS 33

6 Yttranden som kom in under notifieringstiden Det samråd som PTS inledde den 25 oktober 2012 med EU-kommissionen av hyrbridmodell version 9.07 var sista steget i uppdateringen av kalkylmodellen för det fasta nätet. Under notifieringstiden inkom TeliaSonera, Tele2 och Com Hem med ytterligare synpunkter. Flertalet av dessa synpunkter är sådana som PTS redan fått under samrådstiden (mellan den 20 juni 2012 och den 27 augusti 2012). Dessa har bemötts tidigare i detta dokument. Gjorda ändringar i och mellan de olika modellversionerna (9.0, 9.07 och 9.1) förklaras i avsnitt 1.1 i konsultationssvaret. Dessa ändringar är gjorda både mot bakgrund av de synpunkter som inkom under samrådet på förslag till uppdaterad hybridmodell (version 9.0) som avslutades 27 augusti och mot bakgrund av de kommentarer som inkom under notifieringstiden. Det är dock några synpunkter, i första hand från TeliaSonera som myndigheten inte fått tidigare och som bemöts i avsnitten nedan. 6.1 Energikostnaden TeliaSonera anför att jämfört med hybridmodellen 9.0 har kostnaden för energi sänkts i modellen. TeliaSonera har på begäran av PTS skickat in underlag som beskriver hur stora företagets energikostnader kommer att bli under 2013. Detta underlag har inte använts av PTS utan PTS utgår från priserna på elbörsen Nordpool. Av PTS dokumentation framgår inte exakt hur beräkningen har gjorts eller skälet till att inte beakta de av TeliaSonera redovisade kostnaderna. TeliaSonera anser att de av företaget redovisade kostnaderna bör användas i modellen eftersom de speglar de kostnader en effektiv operatör av TeliaSoneras storlek har för energi samt ger ett relativt stabilt resultat. Priserna på Nordpool speglar inte kostnaderna hos en effektiv operatör och är inte stabila. För det fall PTS inte avser beakta de av TeliaSonera redovisade kostnaderna bör PTS redovisa skälet till det samt inför revideringen av modellen överväga om en annan metod för beräkning av energikostnader bör införas, då en effektiv operatör köper en stor del energi till bundet pris. PTS har sedan hybridmodellen v.5.1 beräknat energikostnaden (kwh) baserat på elpriser enligt Nordpool, som utgör en delpost av energikostnaden. TeliaSoneras underlag används för att stämma av mot PTS beräkningar. PTS har beskrivit metoden i konsultationssvar på hybridmodellen v.6.0, avsnitt 4.5 (3 december 2008, dnr 08-9887/23). PTS bedömer elkostnaden i hybridmodellen med utgångspunkt i det senast avlästa marknadspriset på el, dvs. elpris enligt tillgänglig utfallsinformation vid tidpunkten för uppdatering av modellen. Detta innebär att det elpris som används som underlag för beräkningar i modellen återspeglar gällande elprisnivå med en viss tids fördröjning. Fördröjningen uppgår vanligtvis inte till mer än några månader. Till detta avlästa spotpris på el (Nordpool) vägs TeliaSoneras fasta kostnader för el (bl.a. nätavgifter) in. Den lägre elkostnaden i v.9.07 jämfört med v.8.1 förklaras av lägre kostnader avseende spotpriset på el. PTS vill förtydliga att spotpriset på el som uppdaterats inom ramarna för arbetet med uppdateringen, har beräknats utifrån de senaste 12 månaders medelpris mätt per månad. Delposterna i energikostnaden framgår i PTS 34

tabellen nedan. PTS har i v9.1 uppdaterat elpriset utifrån utfallet för november 2012. Hybrid 8.1 Hybrid 9.07 Hybrid 9.1 Pris kwh (Nordpool 12 mån snitt) 50 29 28 Nätavgift 19 19 19 Energiskatt 27 27 27 Elcertifikat 6 6 6 Totalt (öre per kwh) 102 81 80 TeliaSonera anser att PTS istället bör använda TeliaSoneras energikostnader eftersom priserna enligt Nordpool inte speglar effektiva kostnader eller ger stabila kostnader. Det är korrekt att TeliaSoneras energipris är stabilare än Nordpools spotpris. Däremot stämmer det inte att Nordpool inte speglar effektiva priser. PTS vill framhålla att metoden som använts sedan v5.1 ger både lägre och högre energikostnader jämfört med TeliaSoneras energikostnader. Att utfallet i denna uppdatering ger längre energikostnader är enligt PTS bedömning inte ett skäl att byta metod. 6.2 Bitström TeliaSonera påtalar att under punkten 3.8 Bitstream Transport (Consumer and Business) i kostnadsresultatet anges kostnaden för DSL VoIP access och FTTX VoIP access till 19 SEK. TeliaSonera utgår från att det avser det månatliga tillägget och inte kostnaden för transport (transport i realtid avseende varje VoIP som flyttas via en AP2T till en ordinarie AP2). PTS tar inte hänsyn till Q & S-klass när det gäller beräkning av kostnaden avseende PRO Dsl (pkt. 3.6). Standard måste t.ex. vara billigare än VoIP eftersom VoIP drar mer realtidskapacitet. TeliaSonera anser att detta måste justeras i modellen för att korrekt spegla skillnaden i underliggande kostnad för respektive typ. TeliaSonera utgår från att det i kostnadsresultatet under punkt 3.1 blivit en felskrivning: -Bitstream DSL Consumer /Business - hel ledning (tillkommande nätarbete) 1 109 SEK -Bitstream DSL Pro - hel ledning (tillkommande nätarbete) 1 169 SEK. Det borde vara samma för båda fallen. PTS kan bekräfta att DSL VoIP-access avser månatliga tillägget och inte transport mellan APT. PTS håller med om att rubriken för avsnitt 3.8 blir missvisande då den endast refererar till transport och inte till access. PTS har åtgärdat detta i v.9.1. PTS har vid införandet av bitström Pro i modellen ställt frågor till TeliaSonera om hur bitström PRO kan modelleras. I avsaknad av information har PTS uppskattat PTS 35

kapaciteten för Pro vilket sannolikt medfört att kostnaderna för standard har överskattats. PTS kan förvisso se att det finns möjlighet att förfina antagandena med hänsyn till Q & S-klass, men gör bedömningen att det inte är lämpligt att göra detta i denna uppdatering eftersom en ny metod kan leda till oförutsägbara kostnadsresultat. PTS kan bekräfta att det rör sig om en felskrivning. Kostnaden ska vara 1109 kr i båda fallen. 6.3 Samtrafik och ip TeliaSonera har fortfarande samma principiella invändningar som tidigare anförts mot användande av ett nät enbart baserat på ip-teknik vid beräkning av kostnader för samtrafik och anser därför inte att ett sådant nät för närvarande skall utgöra grunden för kostnadsberäkning avseende samtrafik. TeliaSonera ser dock att det i allt större utsträckning finns utrustning som kan hantera de tjänster som TeliaSonera tillhandahåller även i ett nät baserat på ipteknik. Detta ökar möjligheterna att beräkna kostnaderna för ett sådant nät på ett någorlunda tillförlitligt sätt. TeliaSonera anser därför att PTS bör göra en utredning om huruvida ip kan anses vara MEA och i så fall hur en sådan modell skulle utformas. Det krävs en rejäl genomgång av modellen för att kunna göra en tillräckligt bra kalkyl med en rättvisande kostnadsberäkning av samtrafikpriset. Detta lämpar sig bäst att göra i en revidering och TeliaSonera anser därför att PTS bör göra en sådan vid nästa revidering, dvs. LRIC 10.0. En liknande utredning beträffande valet av teknik har nyligen genomförts av den brittiska regleringsmyndigheten Ofcom. PTS anser inte det krävs någon utredning av huruvida ip kan anses vara MEA eftersom det enligt myndigheten inte råder något tvivel om att så är fallet. Ip har varit MEA (modern equivalent asset) för modellen i snart fem år. Modellen är således redan utformad för ip. En rejäl genomgång torde därför inte vara nödvändig. PTS noterar att TeliaSonera nu har en uppfattning om hur en kalkyl för samtrafik som baseras på ip-teknik bör se ut. Konkreta förbättringsförslag är således välkomna. 6.4 Entreprenadskostnader TeliaSonera inkom mot slutet av notifieringstiden med nya och högre kostnader för inkoppling och resa som enligt TeliaSonera påverkar installationsavgiften för koppar. Det material som PTS behöver granska är omfattande. PTS har mot denna bakgrund inte haft möjlighet att verifiera och därmed inte heller tillämpat de senast inkomna uppgifterna i uppdateringen. PTS har dock för avsikt att se över dessa kostnader i närtid. PTS 36