EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden 7 maj 2003 PE 329.421/20-45 ÄNDRINGSFÖRSLAG 20-45 Förslag till betänkande (PE 329.421) Willi Rothley Ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG, 90/232/EEG och direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon Förslag till direktiv (KOM(2002) 244 C5-0269/2002 2002/0124(COD)) Kommissionens förslag Parlamentets ändringar Ändringsförslag 20 ARTIKEL 1, LED 2 Artikel 2, punkt 1, stycke 2 (direktiv 72/166/EEG) Medlemsstaterna får dock utföra icke-systematiska kontroller av försäkringar under förutsättning att de genomförs på ett icke-diskriminerande sätt och inom ramen för en poliskontroll som inte uteslutande syftar till försäkringskontroll. Medlemsstaterna får dock utföra icke-systematiska kontroller av försäkringar under förutsättning att de genomförs på ett icke-diskriminerande sätt och inom ramen för en poliskontroll. Medlemsstaterna bör inte förhindras från att genomföra riktade försäkringskontroller av fordon som färdas inom medlemsstaten i fråga. Vissa länder har en hög andel oförsäkrade fordon, och försäkringskostnaderna för dessa tas ut ur de premier som betalas av försäkrade bilister. För att komma åt detta problem är det troligt att man i framtiden i högre AM\497487.doc PE 329.421/20-45
utsträckning kommer att utföra kontroller av försäkringar med hjälp av automatisk nummerskyltsigenkänningsteknik (ANPR-teknik) varigenom potentiellt oförsäkrade bilister identifieras med hjälp av kameror placerade längs vägarna. Medan sådana kontroller i allmänhet skulle användas för att verifiera olika aspeket av ett fordons status (det vill säga inte bara dess försäkringsstatus) är det inte säkert att så alltid kommer att vara fallet. Ändringsförslag från Klaus-Heiner Lehne Ändringsförslag 21 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 4, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. utgår Or. de Varför undantagen i artikel 4, punkt b skall strykas är svårt att förstå. Direktiv 72/166/EEG skall ge skydd åt skadelidande, som skadats av fordon från andra medlemsstater. Den typ av fordon som nämns i undantaget i artikel 4, punkt b, framförs vanligtvis inte på allmän väg. Dessa fordon färdas i regel i mycket begränsad utsträckning på allmän väg, som exempelvis i närheten av en byggarbetsplats eller ett jordbruk. Därför bör ansvarsförsäkringen för motorfordon inte utvidgas till att omfatta nämnda fordon. Fordon av det slag som avses i direktiv 72/166/EEG artikel 4, punkt b, förväntas nog inte färdas i gränskorsande trafik. I övriga fall täcks eventuella risker redan av ansvarsdelen av företagarförsäkringen. Ändringsförslag från Evelyne Gebhardt Ändringsförslag 22 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 4, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. utgår Or. de Medlemsstaternas olika traditioner och sedvänjor vad gäller ansvarsförsäkring för motorfordon bör respekteras. Viktigt är att fordonen är försäkrade. Det är oväsentligt om ett jordbruksfordon är försäkrat genom en ansvarsförsäkring för motorfordon eller genom ansvarsdelen i en företagarförsäkring. PE 329.421/20-45 2/16 AM\497487.doc
Ändringsförslag från Willi Rothley Ändringsförslag 23 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 3, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. 3. I artikel 4 skall punkt b ersättas med följande: b) Särskilda slag av fordon eller fordon som inte är avsedda att framföras på allmän väg. Sådana fordonsslag skall fastställas av varje enskild medlemsstat och vara försedda med särskilda registreringsskyltar. Medlemsstaten skall meddela registreringen till övriga medlemsstater och till kommissionen. Or. de Ur rättslig synpunkt föreligger inget behov av att vidta åtgärder för fordon som inte färdas på allmän väg, eftersom det inte kan uppstå några skador med andra trafikanter inblandade. Ändringsförslag från Angelika Niebler och Elisabeth Jeggle, Ändringsförslag 24 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 4, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. 3. I artikel 4 skall punkt b ersättas med följande: b) Särskilda slag av fordon eller fordon med särskilda registreringsskyltar. En förteckning över sådana fordonsslag och fordon skall upprättas av medlemsstaten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen. När sådant fordon framförs i annat medlemsland behåller det land fordonet färdas i rätten till att begära att föraren uppvisar giltigt försäkringsbevis. Föraren är skyldig att medföra sådan handling och vid kontroll uppvisa denna utan anmaning. AM\497487.doc 3/16 PE 329.421/20-45
Or. de Vad gäller släpfordon som uppställts utan släp och självgående arbetsmaskiner täcks olycksfallsrisken på eller utanför allmän väg av ansvarsdelen av jordbruksföretagets företagarförsäkring. Detta innebär att en skadelidande täcks på ett tillfredsställande sätt av ansvarsförsäkringen. Dessutom rör det sig inte om fordon i gränskorsande trafik. Skulle detta ändå vara fallet utvidgar försäkringsbolaget ansvarsdelen i företagarförsäkringen till att omfatta ifrågavarande land ifall försäkringsskyddet inte redan gäller i detta land. I Tyskland täcks dessutom påkopplade släp även i utlandet av släpfordonets försäkring, även om släpet under färd skulle lossna från släpfordonet. Syftet med detta direktiv, nämligen att öka skyddet för skadelidande, skulle således falla i tomma intet. En försvinnande liten andel av ej registreringspliktiga fordon, som framförs i gränskorsande trafik och som täckts av en ansvarsförsäkring, skulle på ett obefogat sätt ytterligare belasta hela jordbruks- och skogsnäringen. Eftersom försäkringsbeviset kan granskas vid trafikkontroller och föraren är skyldig att medha denna handling beaktas avvecklingen av de inomeuropeiska gränskontrollerna. Ändringsförslag från Astrid Thors Ändringsförslag 25 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 4, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. 3. I artikel 4 skall punkt b ersättas med följande: b) Särskilda slag av fordon eller fordon med särskild registerskylt. En lista över sådana fordonsslag och fordon skall upprättas av medlemsstaten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen. Polisen i ett annat medlemsland bör dock ha möjlighet att få uppgifter om att detta fordon är vederbörligen försäkrat. Or. sv Det är ytterst sällan som denna typ av fordon passerar en statsgräns och i sådana fall har man möjlighet att kontrollera fordon genom stickprov. Ändringsförslaget återger det väsentliga i gällande artikel 4b. PE 329.421/20-45 4/16 AM\497487.doc
Ändringsförslag från Enrico Ferri Ändringsförslag 26 ARTIKEL 1, LED 3 Artikel 4, led b (direktiv 72/166/EEG) 3. I artikel 4 skall punkt b utgå. utgår Or. it Kommissionens motivering att dessa gränskontroller inte längre görs till följd av Schengenavtalet, rättfärdigar inte man avskaffar medlemsstaternas möjlighet att fastställa undantag. De flesta fordon på vilka undantaget tillämpas kör dessutom nästan aldrig över gränserna. Dessutom skulle avskaffandet av denna möjlighet att göra undantag medföra betydande ekonomiska skador för flera sektorer inom industrin, vilka skulle se sig tvingade att införa obligatorisk försäkring för ett stort antal motorfordon. Ändringsförslag 27 Artikel 1, punkt 1 (direktiv 84/5/EEG) Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall obligatoriskt omfatta både sakskador och personskador. Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall obligatoriskt omfatta både sakskador och personskador samt ersättning för nödvändiga och skäliga rättegångskostnader. I sin motiveringen för ändringsförslaget erkänner utskottet att dessa kostnader bör ersättas om de varit nödvändiga och skäliga. Utskottet använder sig av exakt samma ordlydelse i sitt förslag till tillägg till artikel 46.6 a i Direktiv 2000/26/EG (ändringsförslag 7) och i förslaget till nytt skäl 7A (ändringsförslag 12). Samma ordalydelse bör användas i själva artikeln. Ändringsförslag 28 Artikel 1, punkt 2 (direktiv 84/5/EEG) AM\497487.doc 5/16 PE 329.421/20-45
Varje medlemsstat skall, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska försäkringen ger ersättning med minst följande: a) Vid personskador: 1 000 000 euro för varje skadelidande. b) Vid sakskador: 500 000 euro för varje försäkringsfall, oavsett antalet skadelidande. Varje medlemsstat skall, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska försäkringen ger ersättning med minst följande: a) Vid personskador: 1 miljon euro för varje trafikolycka. b) Vid sakskador: 2 miljoner euro för varje trafikolycka, oavsett antalet skadelidande. Det är helt på sin plats att minimibeloppet för försäkringsskydd för sakskador ses över, men en plötslig och avsevärd ökning skulle få negativa konsekvenser för försäkringskostnaderna för i synnerhet kommersiella försäkringstagare (inklusive små och medelstora företag) som redan i dag inte har råd med mer än det minsta försäkringsskydd som lagen kräver. Det vore lämpligare att sätta ett tak på 2 miljoner euro i tillfälle av sakskada, vilket skulle ge utrymme för lämpliga övergångsperioder för vissa marknader. Ändringsförslag från José María Gil-Robles Gil-Delgado Ändringsförslag 29 Artikel 1, punkt 2 (direktiv 84/5/EEG) 2. Varje medlemsstat skall, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska försäkringen ger ersättning med minst följande: a) Vid personskador: 1 000 000 euro för varje skadelidande. b) Vid sakskador: 500 000 euro för varje försäkringsfall, oavsett antalet skadelidande. 2. Varje medlemsstat skall, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska försäkringen ger ersättning med minst följande: a) Vid personskador: 2 000 000 euro för varje skadelidande. b) Vid sakskador: 1 000 000 euro för varje försäkringsfall, oavsett antalet skadelidande. Or. es Detta är de minsta belopp som ett ordentligt men realistiskt skydd bör erbjuda. PE 329.421/20-45 6/16 AM\497487.doc
Ändringsförslag från Giuseppe Gargani Ändringsförslag 30 Artikel 1, punkt 2, stycke 1a (nytt) (direktiv 84/5/EEG) I stället för de lägsta belopp som anges ovan får medlemsstaterna fastställa ett minimibelopp på 1 500 000 euro vid personskador, då en olycka orsakat flera skadelidande, eller, vid personskador och sakskador, ett lägsta totalbelopp på 2 000 000 euro per olycka, oberoende av antalet skadelidande och skadornas karaktär. Or. it Genom kommissionens förslag införs en enhetlig lagstadgad ersättning per olycka vid sakskador, men inte vid personskador. Vid sakskador fastställs i stället en lägsta ersättning för varje skadelidande, vilket skulle kunna innebära mycket stora utbetalningar om en olycka orsakar flera skadade, dvs. stora problem för flera medlemsstater, inte minst de som snart skall bli medlemmar i EU. Därför vore det bättre att låta medlemsstaterna behålla den möjlighet som ges genom direktiv 84/5/EEG, artikel 1.2, där man fastställer ett belopp per olycka då flera människor lidit personskador, med uppdatering av beloppet inom rimliga gränser. Beloppet på 2 000 000 euro motsvarar faktiskt den summa Europaparlamentet föreslagit i en resolution, och är nästan dubbelt så mycket som uppräkningen av kommissionens ursprungliga summa baserad på inflationsnivån skulle bli (1 038 000 euro). Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 31 Artikel 1, punkt 2, led ba (nytt) (direktiv 84/5/EEG) ba) Medlemsstaterna får planera för en övergångsperiod vid fastställande av de nya garantibeloppen. AM\497487.doc 7/16 PE 329.421/20-45
Europeiska försäkringsgivare är överens om principen om ett allmänt försäkringsskydd för tillbud ( tak ), både vad gäller personskador och sakskador såsom föredraganden föreslår i sitt förslag till betänkande. Dock är de europeiska försäkringsgivarna inte överens om vad som skulle utgöra lämpliga belopp. Dessa skall fastställas inom ramen för vad som kan anses rimligt och ligga så nära som möjligt det europeiska medelvärdet, även om konsekvenserna av dessa försäkringspremier är i dagsläget svåra att förutse för ett flertal marknader. Därför är det nödvändigt att låta medlemsstaterna avgöra om en övergångsperiod behövs. Detta är särskilt viktigt med tanke på tillträdandet av nya medlemsstater. Ändringsförslag 32 Artikel 1, punkt 2, stycke 1a (nytt) (direktiv 84/5/EEG) Om så krävs kan medlemsstaterna begära att kommissionen beviljar ytterligare en övergångsperiod på upp till tre år efter det att genomförandefristen i detta direktiv om anpassning av minimibeloppen till de belopp som anges i punkt 2a har gått ut. En översyn av minimibeloppen för försäkringsskydd kommer att få oproportionerligt stora konsekvenser för de nuvarande och/eller framtida medlemsstater i vilka minimibeloppen idag ligger långt under de nivåer som föreslås av kommissionen. I Spanien är minimibeloppet 360 000 för varje skadelidande. I kandidatländerna är de nuvarande beloppen ännu lägre (exempelvis 25 000 euro i Estland). En ytterligare övergångsperiod utöver den normala genomförandeperiod som anges i detta direktiv är därför nödvändig för att hjälpa dessa marknader att höja minimibeloppen utan våldsamma ökningar av premiebeloppen. Direktivets normala genomförandeperiod (två år) är otillräcklig i detta hänseende. 6. Medlemsstaterna får begränsa eller utesluta ersättning från organet när det gäller sakskador orsakade av oidentifierade fordon. Ändringsförslag från Astrid Thors Ändringsförslag 33 Artikel 1, punkt (direktiv 84/5/EEG) utgår PE 329.421/20-45 8/16 AM\497487.doc
Denna möjlighet får dock inte utnyttjas om den skadelidande till följd av samma olycka har lidit betydande personskador. Villkoren för att personskador skall betraktas som betydande skall varje medlemsstat själv fastställa i sin nationella lagstiftning. Or. sv Den förslagna regeln medför risk för missbruk av systemet. Ändringsförslag 34 Artikel 1, punkt 6, stycke 2 (direktiv 84/5/EEG) Denna möjlighet får dock inte utnyttjas om den skadelidande till följd av samma olycka har lidit betydande personskador Denna möjlighet får dock inte utnyttjas om den skadelidande till följd av samma olycka har lidit betydande personskador som kräver sjukhusvistelse Det ursprungliga förslaget kommer att uppmuntra ytterligare till sådant bedrägligt handlande. Kostnadsbördan av denna ökade bedrägerifrekvens som måste axlas av samtliga bilister genom deras trafikförsäkringspremier synes väga tyngre än fördelen med förslaget (större ersättning åt hederliga ansökande). För att begränsa möjligheten till bedrägeri men samtidigt tillmötesgå de skadelidande legitima ersättningskrav bör skyldigheten att lämna ersättning för sakskador endast gälla om den skadelidande har tvingats uppsöka sjukhus för vård. Ändringsförslag 35 Artikel 1, punkt 7a (ny) (direktiv 84/5/EEG) 7a. I fall som rör sakskada orsakad av ett oförsäkrat fordon får medlemsstaterna AM\497487.doc 9/16 PE 329.421/20-45
också besluta om en självrisk på upp till 500 euro vars betalningsansvar kan tillfalla den skadelidande. Möjligheten att påföra en självrisk som gäller vid reglering av sakskador är av avgörande betydelse för möjligheten att begränsa kostnaderna för garantifonder, som i slutändan betalas av försäkrade bilister i gemen. Faktiskt kan de administrativa kostnaderna för mindre skaderegleringar vida överstiga själva självriskbeloppet. Ändringsförslag från Giuseppe Gargani Ändringsförslag 36 ARTIKEL 4, LED 2 Artikel 1a (direktiv 90/232/EEG) 2. Följande artikel 1a skall införas: utgår Artikel 1a Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall omfatta personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en olycka i vilken ett motorfordon var inblandat, oberoende av om föraren av detta begått något fel. Or. it Denna fråga är mycket känslig och kontroversiell, och bör därför ägnas en djupare analys, så att den kan behandlas ordentligt och regleras genom för ändamålet särskilt inrättade bestämmelser. Texten ovan bör därför utgå. Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 37 ARTIKEL 4, LED 2 Artikel 1a (direktiv 90/232/EEG) 2. Följande artikel 1a skall införas: utgår Artikel 1a PE 329.421/20-45 10/16 AM\497487.doc
Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall omfatta personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en olycka i vilken ett motorfordon var inblandat, oberoende av om föraren av detta begått något fel. För att ta itu med denna kontroversiella fråga i sin helhet krävs det att den analyseras och diskuteras i detalj. Det är därför för tidigt att föreslå en bestämmelse om detta i ett femte direktiv om trafikförsäkring, och bestämmelsen bör därför utgå. Vidare, genom att införa begreppet fordon som orsakar en trafikolycka skapar man osäkerhet eftersom det nödvändigtvis utgår från bestämmelserna i medlemsstaternas lagstiftning om allmänt ansvar, vilket återigen reser frågan om syftet med harmonisering. Ändringsförslag 38 ARTIKEL 4, LED 2 Artikel 1a (direktiv 90/232/EEG) 2. Följande artikel 1a skall införas: utgår Artikel 1a Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall omfatta personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en olycka i vilken ett motorfordon var inblandat, oberoende av om föraren av detta begått något fel. Detta förslag strider mot grunden för EU:s trafikförsäkringslagstiftning, som syftar till att se till att det finns täckning för det försäkringsansvar mot tredje man som följer av användningen av motorfordon. Detta innebär att det behövs försäkring för att skydda bilister i fall då de måste ersätta skadelidande vid trafikolyckor i enlighet med deras lagstadgade ansvar, en princip som på bästa sätt uppmuntrar till god trafiksed. Ett direktiv om trafikförsäkring bör inte användas för att reglera medlemsstaternas lagstiftning om civilrättsligt ansvar. AM\497487.doc 11/16 PE 329.421/20-45
Ändringsförslag från Arlene McCarthy Ändringsförslag 39 ARTIKEL 4, LED 2 Artikel 1a (direktiv 90/232/EEG) Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall omfatta personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en olycka i vilken ett motorfordon var inblandat, oberoende av om föraren av detta begått något fel. Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall omfatta personskador som drabbar fotgängare och cyklister till följd av en olycka i vilken ett motorfordon var inblandat. Denna bestämmelse skall inte påverka fastställandet av ansvar eller skadestånd. Det är viktigt att förtydliga att ersättning inte utgår utan hänsyn till ansvar och att den skall fastställas i enlighet med civilrätten i medlemsstaten i fråga. Detta ändringsförslag syftar till att klargöra att denna ordning gäller försäkringslagstiftning och att den inte påverkar frågan om ansvar eller skadestånd. Ändringsförslag 40 ARTIKEL 4, LED 3 Artikel 2, strecksats 1 (direktiv 90/232/EEG) på grundval av en enda premie och för hela avtalstiden omfatta hela gemenskapens territorium, även under perioder när fordonet befinner sig i andra medlemsstater under avtalstiden, och på grundval av en enda premie och för hela avtalstiden omfatta hela gemenskapens territorium, även under perioder när fordonet befinner sig i andra medlemsstater under avtalstiden, om det är förenligt med gällande nationell lagstiftning på området att göra detta, och Försäkringstagare har alltid förstått att den obligatoriska delen av deras försäkringar gäller inom hela Europa och för hela avtalsperioden. Vanligtvis är det enda villkoret att försäkringstagarna efterlever lokala bestämmelser som kräver att fordonet återregistreras i den medlemsstat som den tillfälliga vistelsen gäller (av vilket följer nödvändigheten att teckna PE 329.421/20-45 12/16 AM\497487.doc
en försäkring med en i medlemsstatens i fråga godkänd försäkringsgivare). Kommissionen har beaktat denna möjlighet i det förklarande memorandum som åtföljer förslaget. Det synes befogat att ta med detta i den föreslagna texten. Ändringsförslag 41 ARTIKEL 4, LED 4 Artikel 4a, punkt 1 (direktiv 90/232/EEG) 1. Med undantag från andra strecksatsen i artikel 2 d i direktiv 88/357/EEG skall, när ett fordon förs in från en medlemsstat till en annan, den medlemsstat där risken är belägen anses vara införselmedlemsstaten omedelbart efter avlämnandet till köparen och för en period av trettio dagar, trots att fordonet inte är formellt registrerat i införselmedlemsstaten. 1. Med undantag från andra strecksatsen i artikel 2 d i direktiv 88/357/EEG får, när ett fordon förs in från en medlemsstat till en annan, den medlemsstat där risken är belägen anses vara införselmedlemsstaten omedelbart efter avlämnandet till köparen och för en period av trettio dagar, trots att fordonet inte är formellt registrerat i införselmedlemsstaten. Kommissionens förslag är mycket välkommet. Dock bör det beaktas att en försäkringsgivare i den medlemsstat där fordonet är registrerat kan vara villig att lämna försäkringsskydd som gör det möjligt att köra fordonet till införselmedlemsstaten. Undantaget bör därför vara generöst Det borde med andra ord ange att den medlemsstat där risken är belägen får inte nödvändigtvis skall anses vara införselmedlemsstaten. Ändringsförslag 42 ARTIKEL 4, LED 4 Artikel 4b (direktiv 90/232/EEG) Medlemsstaterna skall se till att försäkringstagaren inom två veckor efter det att ett försäkringsavtal som avser ett fordon som omfattas av försäkring i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG har upphört att gälla, förses med ett intyg om försäkringsfall eller om frånvaro av försäkringsfall för fordonet under de föregående fem åren av avtalsförhållandet. Medlemsstaterna skall se till att försäkringstagaren inom den period för vilken ett försäkringsavtal som avser ett fordon som omfattas av försäkring i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG har tecknats, och inom tre månader efter det har upphört att gälla, förses med ett intyg om försäkringsfall eller om frånvaro av försäkringsfall för fordonet under avtalets giltighetsperiod. Intyget skall omfatta samtliga skador som har uppstått sedan AM\497487.doc 13/16 PE 329.421/20-45
avtalet tecknades men försäkringsgivaren får begränsa intyget till de föregående fem åren om avtalsförhållandet har varat längre. Det är viktigt att kunderna har möjlighet att handla fritt. Man skall emellertid vara noga med att se till att det vid varje nytt rättsligt krav på försäkringsgivarna råder en korrekt avvägning mellan fördelarna för konsumenterna och de kostnader som de i slutändan får axla. Det är rätt att kunderna snabbt borde få tillgång till bevis om deras tidigare skador, men att kräva att försäkringsgivarna automatiskt tillhandahåller ett intyg är att pålägga dem en onödig administrativ börda och utgift. Intyget skall därför endast föreläggas efter anmodan från försäkringstagaren. Eftersom en försäkringsgivare endast kan lämna upplysningar om försäkringsfall eller frånvaro av försäkringsfall under den period då avtalsförhållandet med försäkringstagaren gällde (d.v.s. inte nödvändigtvis fem år) har texten förtydligats. Artikel 4b Medlemsstaterna skall se till att försäkringstagaren inom två veckor efter det att ett försäkringsavtal som avser ett fordon som omfattas av försäkring i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG har upphört att gälla, förses med ett intyg om försäkringsfall eller om frånvaro av försäkringsfall för fordonet under de föregående fem åren av avtalsförhållandet. Ändringsförslag från Othmar Karas Ändringsförslag 43 ARTIKEL 4, LED 4 Artikel 4b (direktiv 90/232/EEG) Artikel 4b Medlemsstaterna skall se till att försäkringstagaren inom två veckor efter det att ett försäkringsavtal som avser ett fordon som omfattas av försäkring i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG har upphört att gälla, förses med ett intyg om försäkringsfall eller om frånvaro av försäkringsfall för fordonet under de föregående fem åren av avtalsförhållandet. Medlemsstaterna kan besluta om att inte tillämpa bestämmelserna enligt första stycket och se till att intyget om försäkringsfall eller om frånvaro av försäkringsfall lämnas på försäkringstagarens begäran när som helst eller inom femton dagar efter det att försäkringsavtalet har upphört att gälla. Utan att det berör bestämmelserna enligt första och andra stycket skall intyget om försäkringsfall lämnas av ett PE 329.421/20-45 14/16 AM\497487.doc
försäkringsföretag eller annat organ som i enlighet med nationell lagstiftning är bemyndigat att inneha upplysningar av relevans för intyget om försäkringsfall. Det har tidigare framsatts önskan från de europeiska försäkringsgivarna att medlemsstaterna visar större flexibilitet i förbindelse med detta krav. Syftet med de europeiska försäkringsgivarnas önskemål är att göra det möjligt att ta hänsyn till de särskilda omständigheter som nu råder på marknaden utan att detta berör de krav som utgör förutsättning för att marknaden skall fungera på rätt sätt. Ändringsförslag 44 ARTIKEL 5, STYCKE 1A (nytt) Artikel 6a (ny) (direktiv 2000/26/EG) Följande artikel 6a skall införas i direktiv 2000/26/EG: Artikel 6a Huvudkontor Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att utse ett organ som samtidigt med de rättsvårdande myndigheterna skall förses med samtliga polisrapporter om trafikolyckor. Detta organ skall utan dröjsmål vidarebefordra en kopia av dokumentet till varje försäkringsgivare eller rättstillämpare som berörs av trafikolyckan. Om fordonet är oförsäkrat skall det utan dröjsmål lämna dokumentet till garantifonden eller, om fordonet är försäkrat hos en utländsk försäkringsgivare, dess nationella kontor. Förslaget kommer utan tvekan att förenkla fastställandet av skadeansvar, till fördel för såväl försäkringstagare som skadelidande, och bidra till att försäkringsmarknaden fungerar AM\497487.doc 15/16 PE 329.421/20-45
effektivt. Medan huvudkontoret åläggs att skicka rapporten om trafikolyckan till försäkringsgivaren utan dröjsmål vore det behjälpligt att ytterligare förbättra situationen för försäkringstagare och skadelidande genom att även kräva att huvudkontoret utan dröjsmål arkiverar rapporterna. Ändringsförslag från José María Gil-Robles Gil-Delgado Ändringsförslag 45 ARTIKEL 6, PUNKT 1, STYCKE 2A (nytt) Bestämmelserna om lägsta belopp för att täcka personskador och sakskador enligt artikel 2.2, får införas inom en treårig övergångsperiod från och med direktivets ikraftträdande. Or. es Ingen motivering behövs. PE 329.421/20-45 16/16 AM\497487.doc