Underhåll vid växelvist boende

Juridiska institutionen Vårterminen 2014 Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng Underhåll vid växelvist boende Författare: Lisa Wikner Handledare: Professor Anna Singer

Innehållsförteckning Förkortningar 1 Inledning... 7 1.1 Bakgrund..... 7 1.2 Syfte och tillvägagångssätt.. 9 1.3 Avgränsningar..... 10 1.4 Material och metod 11 1.5 Disposition..... 12 2 Grunder och målsättningar...... 14 2.1 Föräldrabalken... 14 2.2 FN:s konvention om barnets rättigheter.... 14 2.3 Barnets bästa...... 17 2.4 Gemensam vårdnad... 18 3 Underhåll.... 21 3.1 Civilrättslig reglering av underhåll.... 21 3.1.1 Underhållsbidraget i lagtexten...... 21 3.1.2 Fastställande och beräkning av underhållsbidrag...... 22 3.1.3 Barnbidrag..... 24 3.2 Underhållsstöd... 25 3.2.1 Underhållsstödets grunder..... 25 3.2.2 Underhållsstöd vid växelvis boende..... 26 4 Växelvist boende.. 28 4.1 Inledning.... 28 4.1.1 Bakgrund... 28 4.1.2 Lagreglering av boendefrågan... 30 4.2 Grundläggande krav för tillämpligheten av växelvis boende.... 30 4.3 När det är fråga om växelvis boende..... 32 4.4 Argument för och emot växelvis boende 33 5 Särskilt om problemen med underhåll och växelvis boende..... 36 5.1 Inledning.... 36 5.1.1 Allmänt.... 36 5.1.2 Bostadsbidrag vid växelvis boende... 37 5.2 NJA 2013 s. 955.... 38 3

5.3 Närmare om barnets behov.... 39 5.4 Föräldrars underhållsskyldighet.... 40 5.4.1 Ekonomisk förmåga hos föräldrar..... 40 5.4.2 Uppdelning av barnets kostnader.. 42 5.4.3 Försummelse av underhållsskyldigheten....... 44 5.4.4 Likvärdig standard..... 44 5.4.4.1 Inledning........ 44 5.4.4.2 Skälighetsbedömning....... 45 5.4.4.3 Avslutning...... 47 5.4.5 Standardtillägg... 49 5.4.5.1 Allmänt.. 49 5.4.5.2 Avslutning... 52 5.5 Sammanfattning..... 53 5.5.1 Allmänt...... 53 5.5.2 Samarbetssamtal.... 54 5.6 Växelvis boende och underhållsbidrag det juridiska underlaget.... 55 5.6.1 Inledning 55 5.6.2 Valet av rättsregel betydelsefullt?...... 56 6 Nordiska utblickar..... 58 6.1 Norge... 58 6.2 Danmark.... 59 6.3 Sammanfattning 60 7 Avslutande kommentar..... 62 7.1 Allmänt.. 62 7.2 De lege ferenda.. 63 Käll- och litteraturförteckning....... 64 4

Förkortningar Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter FB Föräldrabalk (1949:381) FN Förenta nationerna HD Högsta domstolen HovR Hovrätten Kap. Kapitel NJA Nytt juridiskt arkiv Prop. Proposition SFB Socialförsäkringsbalken SOSFS Socialstyrelsens författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk juristtidning TR Tingsrätten UNICEF United Nations Children s Fund 5

6

1 Inledning 1.1 Bakgrund I svensk rätt finns i dagsläget inget uttalat lagstöd för att kunna utkräva underhåll från en förälder om de båda är vårdnadshavare och barnet kan anses bo växelvis hos dem. Grundtanken är att en förälder fullgör sina skyldigheter som förälder och står för de omvårdnadskostnader som uppstår under den tidsperiod då barnet vistas hos denne. 1 I doktrin har emellertid förhållandena för om underhållsbidrag vid växelvis boende ska kunna utkrävas varit mycket omdiskuterade. 2 Föräldrarnas ekonomiska förutsättningar är, och har varit, av stor vikt i denna debatt. Så länge de båda vårdnadshavarna har någorlunda jämförbara inkomster och barnets levnadsstandard således endast skiljer sig marginellt från vecka till vecka är bidragsfrågan inte av något större intresse. Mer relevant blir frågan om underhållsbidrag emellertid om föräldrarnas ekonomiska förmåga skiljer sig markant åt och barnet kan anses bli lidande på grund av detta. Huvudprincipen är att föräldrar ska försörja sina barn i relation till sina ekonomiska möjligheter. 3 Förutsättningarna att principen fungerar tillfredsställande är emellertid små när det är fråga om familjer där de ekonomiska klyftorna är stora och barnet dessutom kan tänkas tillbringa upp emot 60 procent av tiden hos föräldern med sämre ekonomiska förutsättningar. Det eftersträvade initialläget, att barnet ska ha en levnadsstandard som motsvarar den standard som råder hos den ekonomiskt förmånligaste föräldern, riskerar härmed att bli omöjligt att uppnå. 4 Att förmå en förälder att fullgöra sina ekonomiska skyldigheter gentemot sitt barn för att trygga barnets ekonomiska standard kan därför i vissa fall anses kräva ett fastställande antingen i form av ett avtal eller genom ett domstolsbeslut. 1 Prop. 1978/79:12 s. 91. 2 Se. bl.a. Schratzki, Underhållsbidrag till barn och Singer, Time is money - Child support for children with alternating residence in Sweden. 3 7 kap. 1 FB. 4 Singer, Time is money - Child support for children with alternating residence in Sweden, s. 613. 7

Växelvis boende är ett i många fall lämpligt sätt för ett barn att få en fungerande vardag och en god relation till båda sina föräldrar. Denna boendeform har emellertid i vissa fall motarbetats av föräldrar i fall då föräldrarna har valt att se till sitt eget bästa ekonomiska aspekter och rätten till sitt eget barn. Barnets bästa har därmed blivit en sekundär fråga. 5 De många fördelar som växelvis boende för med sig ska inte kunna motarbetas och bortses ifrån på grund av att det saknas lagar och rättspraxis inte minst på grund av att de som drabbas är barnen som inte har valt den situation som de hamnat i. Att växelvis boende skulle kunna få konsekvenser i form av exempelvis uteblivet underhållsbidrag från den föräldern med störst ekonomisk förmåga får inte innebära att den föräldern med sämre ekonomi motarbetar denna boendeform i syfte att frambringa eller upprätthålla en bidragsskyldighet. Under senare tid har uppmärksammats att antalet barn som bor växelvis hos sina föräldrar ökat. 6 Således finns det ett tilltagande behov av en tydlig reglering gällande dessa barns ekonomiska och därmed sociala ställning. Syftet med en distinkt lagstiftning får anses vara att förhindra konflikter mellan föräldrar. Tilllämpningen av föräldrabalkens sjunde kapitel har belysts särskilt i denna debatt inte minst genom ett avgörande från Högsta domstolen i november 2013. 7 I doktrin har bland annat argumenterats för att man skulle kunna ålägga en underhållsskyldighet vid växelvis boende enligt 7 kap. 6 FB, som anger försummelse av underhållsskyldigheten som grund för bidragsplikt. Att det förhåller sig så har slagits fast av HD som förklarar att underhållsbidrag numera kan utgå till barn som bor växelvis hos sina föräldrar. Men vad innebär avgörandet från HD? Som nämnts ovan blir antalet barn som bor växelvis hos sina föräldrar blir fler och fler och i många fall anses växelvis boende vara en mycket bra lösning för barnen. Frågan är emellertid till vilken grad ekonomiska aspekter och avsaknaden av regleringarna på området försämrar förutsättningarna för att växelvis boende ska vara att se som den bäst fungerande lösningen. Inte minst på grund av de många konflikter som uppstår mellan föräldrar vid en separation, där barnet 5 Singer, Time is money - Child support for children with alternating residence in Sweden, s. 613. 6 SCB, Barns villkor, s. 20. 7 NJA 2013 s. 955 och Prop. 1978/79:12 s. 166 ff. 8

hamnar i kläm, får den början till förändring som sker på det aktuella området anses välkommen. Men vilka är egentligen dessa förändringar och vad får de för verkningar för det enskilda barnet? 1.2 Syfte och tillvägagångssätt Huvudsyftet med denna uppsats är att utreda förutsättningarna för att fastställa en bidragsplikt när ett barn bor växelvis. Jag avser att klarlägga de möjligheter som finns att kräva en förälder på underhållsbidrag. Frågan om underhållsbidrag vid växelvis boende aktualiseras av det faktum att växelvist boende blir allt mer vanligt förekommande och de ekonomiska klyftorna mellan föräldrar är inte sällan stora. Trots det finns det idag inte någon tydlig eller direkt reglering på området i syfte att trygga barns ekonomiska uppväxtförhållanden. För att kunna utreda när underhållsplikt vid växelvis boende föreligger redogöra jag nedan för rådande regleringar på området som rör växelvis boende i sig och underhållsbidragets grunder. Jag avser att analysera och belyser dessa utifrån det moderna samhället, dess uppbyggnad och värderingar. Med avstamp i rättspraxis, har nya möjligheter tillkommit vad gäller just underhållsbidrag till barn som bor växelvis hos sina föräldrar. I och med detta får det anses finnas ett behov av att redogöra för problematiken kring gällande rätt och härmed också förtydliga vilka förändringar som skett och vilka som kan komma att ske framöver. En analys av NJA 2013 s. 955 sker i syfte att belysa gällande rätt, de oklarheter som finns på området samt de förändringar som bör ske. Med utgångspunkt i HD:s dom diskuterar jag valet av rättslig grund för åläggande av underhållsbidrag vid växelvis boende. Avgörandet från HD kommer att vara utgångpunkt för en stor del av diskussionerna som förs i uppsatsen. Jag resonerar också kring vad begreppet likvärdig standard innebär och för vilka fall man kan anse att en förälder gjort sig skyldig till försummelse i sin underhållsskyldighet. Fokus i uppsatsen ligger på underhållsbidragets innebörd. Till en viss del sker ett förtydligande och redogörande för underhållsstödet. Jag beskriver underhållsstödets grundförutsättningar och innehåll. Dessa två regleringar är i förhållande 9

till varandra autonoma, men för att få en helhetsbild av området som rör underhåll vid växelvis boende så anser jag att det finns ett behov av en redogörelse av underhållsstödets innebörd. Utöver de ovan nämnda ändamålen sker en granskning den svenska rätten i ljuset av rättsläget som råder i två andra nordiska länder. Med detta är mina förhoppningar att för- och nackdelarna med utvecklingen som sker på området i Sverige tydligare ska framgå och att de rättsordningar som gäller i dessa länder ska kunna användas som vägledning i mitt arbete med att analysera vilka förändringar som kan anses behöva ske i svensk rätt. 1.3 Avgränsningar Fokus i denna uppsats ligger på underhållsfrågan och inte frågan om barnets boende. För att kunna diskutera underhållsbidragets betydelse krävs emellertid en redogörelse för de fall då det kan vara fråga om växelvis boende och också vilka krav som uppställs för att växelvis boende över huvud taget ska kunna bli aktuellt. Utgångspunkten i denna uppsats är att det råder en konflikt mellan föräldrarna om huruvida ett underhållsbidrag ska kunna utkrävas av barnet från den ena förälder den vecka då barnet vistas hos den föräldern mer sämre ekonomisk förmåga. Således bortser jag från situationen då två föräldrar, genom ingående av ett avtal, kommer överens om att den ena ska betala underhåll till barnet. Jag kommer också i denna uppsats att i de resonemang som förs bortse från de fall då växelvis boende inte får anses vara till barnets bästa exempelvis på grund av att den ena föräldern kan anses vara våldsam. I denna uppsats är utgångspunkten att den gruppen av barn vars rättsliga och sociala ställning jag redogör för, är barn utan funktionshinder eller behov av extra stöd etc. Anledningen till detta är bristen på utrymme i denna uppsats då regleringarna om bland annat stöd och bidrag till barn med extra behov är många. Inte heller syftar uppsatsen att närmare fokusera på andra bidragsformer än just underhållsbidraget, vilket i grunden är reglerat på samma sätt oberoende av bar- 10

nets fysiska och psykiska förutsättningar. Endast kort kommer jag att behandla barnbidraget och bostadsbidraget. Redogörandet för konventionen samt norsk och dansk rätt är inte uttömmande utan enbart till för att hjälpa läsaren till ökad förståelse för betydelsen av rättslig trygghet för barn i ekonomiska frågor. I övrigt redogörs i uppsatsen inte för underhållsfrågan ur en internationell privaträttslig aspekt. Således presenteras inte de konventioner på den internationella privaträttens område som Sverige har tillträtt. Återigen sker denna avgränsning då det inte finns utrymme för en redogörelse kring detta i uppsatsen. Vid brukandet av begreppet föräldrar sker utgångspunkten i det traditionella föräldraskapet. Detta har skett enbart av praktiska skäl och således är innehållet i uppsatsen tillämpligt även på samkönade par. 1.4 Material och metod Jag har vid arbetet med uppsatsen tillämpat traditionell juridisk, rättsdogmatisk metod. Jag har använt mig av rättskällor i form av lag, förarbeten, doktrin och rättspraxis. Någon rättslig reglering som uttalat stadgar rätten till underhållsbidrag vid växelvis boende finns som nämnt för närvarande inte. Härmed har utgångspunkten för arbetet tagits i en fördjupad läsning av förarbeten och doktrin i kombination med det ovan nämnda NJA 2013 s. 955. Då det är första gången HD har slagit fast att underhållsbidrag kan fastställas då ett barn bor växelvis är det av betydelse att en närmare genomgång av fallet sker i uppsatsen för att hjälpa läsaren i den fortsatta genomgången av uppsatsen. För att fördjupa och förtydliga hur nationell gällande rätt är uppbyggd har jag inhämtat jämförande material från utländsk rätt. Redogörandet för utländsk rätt och barnkonventionen har till syfte att förtydliga den svenska rätten. Beskrivningen av barnkonventionens ställning och innehåll ämnar åskådliggöra barns behov av ekonomisk trygghet men också det erkännande som ett anspråk på en skälig levnadsstandard får genom stadgandet i konventionen. Trots att barnkonventionen som juridiskt instrument är omdiskuterat så finns en tydlig internation- 11

ell strävan efter godtagbara ekonomiska förutsättningar för barn. 1.5 Disposition Inledningsvis i kap. 2 sker en presentation av de rättsliga regleringar som har legat till grund för mitt arbete samt några av de mål som eftersträvas i svensk barnrätt. I kapitel 3 redogörs för underhållsbidragets mål och mening. Jag inleder kapitlet med en redogörelse för hur svensk lag civilrättsligt reglerar underhållsfrågan och därefter sker en närmare presentation av hur beräkningen av underhållsbidrag går till. Redogörelse och diskussion kring standardtillägg kommer att ske först i kap. 5 trots att standardtillägget kan anses vara en förlängning av underhållsbidraget. I kapitel 4 redogörs för grundförutsättningarna vad gäller växelvis boende. När är det fråga om växelvis boende och vilka krav behöver vara uppfyllda för att växelvis boende ska anses vara en lämplig boendeform för ett barn? Kapitel 5 behandlar frågor som kommit att bli av extra stort intresse i och med den i HD fastslagna rätten till underhållsbidrag vid växelvis boende. Dessa frågor är barnets behov, föräldrars underhållsskyldighet, likvärdig standard och försummelse av underhållsskyldigheten. Diskussionen sker i ljuset av domen men baseras inte enbart på HD:s domskäl. En närmare redogörelse för standardtilläggets uppbyggnad och syfte kommer också att ske detta då relationen mellan underhållsbidraget och standardtillägget kan anses vara något oklar. Standardtilläggets ställning kan anses vara av extra stort intresse för de fall ett barn bor växelvis. I kapitel 6 sker en jämförelse mellan svensk, dansk och norsk rätt vad gäller underhåll och växelvis boende. Hur ser rättsläget ut i dessa länder och vad kan vi lära oss av detta? Vilka är för- och nackdelarna med den rätt som råder i våra nordiska grannländer och hur fungerar tillämpningen av rätten i dessa länder i praktiken? Uppsatsen avslutas med en diskussion och en kort sammanfattar av mina egna 12

tankar kring ämnet. En presentation av mina åsikter och varför jag anser att man som barn ska kunna utkräva underhållsbidrag från en förälder vid växelvis boende sker. Ett kort de lege ferenda-resonemang redogörs också för. 13

2 Grunder och målsättningar 2.1 Föräldrabalken Föräldrabalken är den lag i svensk rätt som reglerar barnets rättsliga ställning och förhållandet som råder mellan exempelvis barn och deras föräldrar och/eller vårdnadshavare. Lagen trädde i kraft redan den 1 januari 1950 och har således numera ett ansenligt antal år på nacken. Förändringar har emellertid skett under årens lopp. De kapitel som har varit av störst intresse vid författandet av denna uppsats är kapitel 6 och kapitel 7. I kapitel 6 finns reglerna om vårdnad, boende och umgänge medan kapitel 7 lagfäster reglerna om underhållsskyldighet. Reglerna om underhållsbidrag är dispositiva och kan således avtalas bort av föräldrarna. Föräldrarna kan också välja att genom avtal utforma underhållsskyldigheten efter eget tycke och smak. Några egentliga formkrav finns inte för avtal som rör underhållsbidrag. Väljer en förälder emellertid att inte fullgöra sin skyldighet enligt avtalets krävs för indrivning från kronofogden att avtalet är i skriftlig form samt att det är bevittnat. 8 2.2 FN:s konvention om barnets rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter, i dagligt tal ofta benämnd barnkonventionen, är ett folkrättsligt traktat och därmed inte direkt tillämplig i Sverige. Konventionen antogs av FN 1989 och ratificerades av Sverige året därpå. Folkrättsligt sett är barnkonventionen bindande för alla länder som ratificerat konventionen. Det innebär att länderna har åtagit sig att följa denna. För att undersöka ländernas efterlevnad av barnkonventionen och dess innehåll finns FN:s barnrättskommitté. Alla länder som ratificerat konventionen har en skyldighet att med jämna mellanrum rapportera till kommittén hur arbetet med att införliva de i 8 http://www.kronofogden.se/ansokaomverkstallighet.html 14

konventionen uppställda målen fortskrider. 9 Emellertid saknas möjligheter att instämma en stat till domstol då staten har brustit i sitt arbete för ett förverkligande av konventionens mål och mening. Följderna av ett lands negligerande och eftersättande av konventionens innehåll skulle troligtvis enbart kunna ta sig uttryck i form av diverse sanktioner gentemot staten. 10 Detta tenderar att minska konventionens genomslagskraft och också att inverka på samhällets och inte minst barnens vetskap om konventionens existens och kunskap om dess innehåll. Barnkonventionen är emellertid fortfarande ett viktigt verktyg i kampen för att stärka barnets ställning, både i förhållande till samhället och gentemot andra människor. Barnkonventionens regler är inte fristående från varandra utan bör läsas och tolkas i ljuset av övriga konventionsartiklar. Liksom i föräldrabalken finns i barnkonventionen begreppet barnets bästa med som en övergripande princip. Principen stadgas i art. 3 vilken, tillsammans med art. 2,6 och 12, är konventionens grundläggande artiklar. Således genomsyrar principen om barnets bästa övriga artiklar i konventionen. Enligt art. 18 i konventionen bör ett gemensamt föräldraansvar för ett barn eftersträvas. Det svenska samhällets strävan efter att, i den mån det är lämpligt, besluta om gemensam vårdnad och växelvis boende kan anses stämma överens med denna målsättning. Vidare finns i konventionens 27 art. regler som syftar till att stärka barnets ekonomiska ställning. Den bakomliggande tanken är att man ska sträva efter att skydda barnet och garantera barnet en godtagbar levnadsstandard. Barnets bästa ska stå i fokus för de beslut som tas däribland beslut gällande ett barns boendesituation. Härigenom ska också barnets bästa vara att eftersträva i situationer som rör ett barns levnadsförhållanden oberoende av med vem av föräldrarna barnet bor. Vid växelvis boende ska således barnets bästa vara att sträva efter när man bedömer vilken levnadsstandard som är skälig den vecka då barnet bor med den föräldern med sämre ekonomi. Att barnets bästa är att leva med den standard som 9 http://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/fns-barnrattskommitte/ 10 Unicef, Handbok om barnkonventionen, s. 13 f. 15

råder hos den förälder som har det bättre ekonomiskt ställt bör enligt min mening motivera utbetalning av underhållsbidrag till barnet då barnet vistas hos den andre föräldern. Åtminstone ska barnet ha rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Artikel 27 p. 2, 3 och 4 stadgar att föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, har huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt. Dessutom ska de vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Att barn som bor växelvis skulle uteslutas från möjligheten att vara tillförsäkrade en skälig levnadsstandard varannan vecka på grund av svensk rätt inte möjliggör för utkrävande av underhållsbidrag vid denna boendeform går enligt min mening emot likabehandlingsprincipen som stadgas i art. 2 i konventionen. Åtminstone kan sägas att den svenska lagstiftaren har misslyckats i sin strävan efter att tillgodose alla barns rätt till ekonomisk trygghet och säkerhet. 11 I Sverige har ekonomiska förutsättningar och den påverkan detta har på ett barns generella levnadsstandard starkt betonats. Likaså finns i barnkonventionen ett bakomliggande syfte att arbeta mot barnfattigdom och ekonomiska klyftor för barn. 12 Utifrån detta syfte kan man tolka in att barn har rätt till en ekonomisk trygghet som för vissa barn innebär att man inte tvingas leva under osäkra ekonomiska villkor halva tiden. Att huvudansvaret för barnets utveckling, och härigenom det ekonomiska ansvaret som en förutsättning för denna utveckling, ligger på föräldrarna går att utläsa av barnkonventionen. Fullgörandet av detta ansvar ska till den grad det är möjligt ske utifrån föräldrarnas kapacitet och ekonomiska 11 Singer, Times is money? Child support for children with alternating residence in Sweden, s. 606. 12 Unicef, Handbok om barnkonventionen, s. 288. 16

förutsättningar. Skulle man försöka att applicera detta på den svenska rätten bör man kunna hävda att den föräldern med störst ekonomiska förmåga har en skyldighet att bistå den andre föräldern i ekonomiska situationer även då det rör sig om växelvis boende. Barnkonventionens relativt svaga ställning till trots bör det ändå finnas en vilja från statens sida att sträva efter att leva upp till konventionens innehåll. Att rättsligt godta möjligheten till utkrävande av underhåll vid växelvis boende bör vara ett steg i den riktningen. Det är först då föräldrarna saknar förmåga att tillgodose barnets ekonomiska trygghet som staten ska träda in för att bistå föräldrarna. 2.3 Barnets bästa Vid en skilsmässa eller separation mellan föräldrar sker stora omställningar, inte minst för de barn som drabbas. Att inte längre villkorslöst få bo med båda sina föräldrar och att behöva lyssna till de vuxnas konflikter är nya situationer som man som barn kan tvingas vänja sig vid och anpassa sig till. Det har emellertid framkommit att det som har störst inverkan på ett barn, både känslomässigt men också rent fysiskt i form av påverkan på barnets utveckling, är den nya finansiella situationen som separationen medför. 13 Risken för att ekonomiska skillnader mellan föräldrarna uppstår efter en separation är stor om föräldrarna inte har varit gifta eller om det vid bodelningen till stor del rört sig om enskild egendom. 14 På grund av det stora inflytandet som ekonomiska förutsättningar har på barns levnadsförhållanden och utveckling är det av största vikt att barnets bästa beaktas i situationer som ekonomisk levnadsstandard. Någon lagstadgad skyldighet att ta hänsyn till barnets bästa finns emellertid inte i FB då frågan rör underhåll. I 6 kap. 2 a finns endast stadgat att barnets bästa ska vara avgörande i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Någon definition av barnets bästa finns inte heller varken i föräldrabalken eller i barnkonventionen. Barnets bästa måste ses som ett begrepp som skiljer sig åt 13 Lamb, Placing children s interests first: Developmentally appropriate parenting plans. 14 Schiratzki, Rättvist underhållsbidrag till barn, s. 69. 17

från barn till barn. Målsättningen i frågor som rör barn ska således alltid vara att uppfylla behov och lösa konflikter på ett sätt som är individanpassat och flexibelt. 15 Att barnets bästa inte uttryckligen ska beaktas i frågor som rör underhåll kan bero på att de flesta barn kan antas dra nytta av ett underhållsbidrag. Således är utbetalning av underhåll i stort sett alltid att se som barnets bästa varför en bedömning av barnets bästa i denna fråga skulle sakna betydelse. Problematiken kring underhållsbidrag och barnets bästa uppstår emellertid om fallet rör ett barn som bor växelvis hos sina föräldrar där föräldrarna inte genom avtal har kommit överens om utbetalning av underhåll. Situationen illustreras av följande exempel. Domstolen beslutar om gemensam vårdnad om ett barn och att barnet ska bo växelvis hos sina föräldrar därför att det anses vara det bästa för barnet. Föräldrarnas ekonomiska förmågor skiljer sig markant åt. Möjligheterna för ett barn att utkräva underhåll från mer välbärgade föräldern för tiden hos den andra föräldern har, fram till domen från HD, inte ansetts finnas. Motivet till detta har som tidigare nämnts varit att föräldrar kan anses tillgodose ett barns behov genom den faktiska omsorgen. Barnet skulle i detta fall gå från mycket goda levnadsförhållanden den ena veckan till påfallande sämre förhållanden den andra veckan. Trots detta kan barnets bästa inte beaktas i underhållsfrågan. Frågan om underhåll uppkommer som en följd av barnets vårdnads- och boendeförhållanden. Emellertid finns ingenting i lagen som stadgar att föräldrarnas ekonomiska förhållanden ska beaktas vad bedömningen av barnets vårdnad och boende. Utifrån detta resonemang, och med beaktande av betydelsen av ekonomisk trygghet för ett barn, så skulle det vid avsaknad av möjlighet att utkräva underhåll vid växelvis boende kunna anses tveksamt att växelvist boende skulle vara den lämpligaste boendeformen för ett barn i denna situation. 2.4 Gemensam vårdnad Antalet skilsmässor har ökat markant under 1900-talets senare hälft. En stor an- 15 Prop. 1997/98:7 s. 49. 18

ledning till detta har sagts vara kvinnornas växande självständighet och faktumet att kvinnorna under denna tidsperiod tagit steget ut i arbetslivet och börjat tjäna sina egna pengar. Det ekonomiska oberoendet i förhållande till mannen anses ha lett till förmågan för kvinnorna att stå på egna ben och på så vis också kunna bryta sig loss ur illa fungerande äktenskap. 16 I början av 1900-talet kom de första lagarna som reglerade hur vårdnaden om ett barn skulle vara ordnad vid en separation eller då ett barn var fött utom äktenskapet. Enligt lagen om barn utom äktenskap som trädde i kraft 1917 hade en ogift moder ensam vårdnad om sitt barn. Lagen gav också de ensamstående mödrarna rätt till underhållsbidrag vilket i sin tur motverkade att kvinnor som hamnade i denna situation tvingades lämna bort sitt barn. 1920 trädde lagen om barn i äktenskap i kraft vilken gav gifta föräldrar gemensam vårdnad. Denna lag kom att ses som exceptionell. Gick föräldrarna sedermera skilda vägar kunde vårdnaden om barnet enbart tillfalla en av föräldrarna i normalfallet modern. Den enkla anledningen till att modern i de flesta fall kom att bli ensam vårdnadshavare för barnet var att det vanligtvis var modern som tog hand om den faktiska vårdnaden av barnet därmed var vårdnadsfrågan med automatik avgjort. 17 Möjligheter för föräldrarna att även efter en separation ha gemensamt vårdnadsansvar om barnet kom att införas i mitten på 1970-talet. 18 Regleringen rörde både föräldrar som genomgått en skilsmässa och ogifta föräldrar som också fick gemensam vårdnad när de levde tillsammans, något de inte kunnat tidigare. Syftet med den nya regleringen var att motverka att barn efter en separation tappade kontakten med sina fäder. Till skillnad från nu gällande bestämmelser förutsatte delad vårdnad emellertid att båda föräldrarna var överens om detta. 19 En viktig förändring som skedde under perioden var att vid beslut om vem av föräldrarna som ska ges vårdnadsansvar för barnet får hänsyn inte tas till vem av föräldrarna som ligger bakom separationen. Detta beslut kan anses gå hand i hand med motivet att det är barnets intressen som ska tillgodoses. Således ska inte en förälder 16 Oláh och Gähler, Gender equality perceptions, division of household work, and partnership breakup in Sweden in early 21st century. 17 Singer, Active parenting or Solomon s justice, s. 36. 18 Prop. 1975/76:170. 19 Prop. 1975/76:170. 19

kunna få vårdnaden om barnet som en form av upprättelse och rättvisa på grund av den andra förälderns val att separera, vilket i sin tur har varit den utlösande faktorn i vårdnadsfrågan. 20 1992 kom förändringen som möjliggjorde för domstol att döma till gemensam vårdnad även om den ena föräldern föredrog att ensam ha vårdnaden om barnet. Motsatte sig emellertid den ena föräldern helt att den andre föräldern skulle ha rätt till gemensam vårdnad om barnet, kunde inte domstolen gå emot förälderns åsikt. 1998 kom även detta att förändras. Det blev då möjligt för domstolen att utdöma gemensam vårdnad om ett barn även om den ena föräldern fullt ut motsatte sig detta. Samtidigt infördes också möjligheten för domstolen att besluta om växelvis boende för ett barn, även mot den ena förälderns vilja. Ytterligare förändringar har gjorts i lagtext sedan dess i syfte att skydda barnet. Dessa redogör jag emellertid inte för här. Syftet med gemensam vårdnad är att främja barnets kontakt med båda sina föräldrar. Denna kontakt är, i de flesta fall, en källa till trygghet för barnet. Den gemensamma vårdnaden är också grunden till det gemensamma föräldraansvaret vad gäller uppfostran. Att fostras av båda sina föräldrar anses vanligtvis främja såväl fysisk som mental och social utveckling. 21 Gemensam vårdnad är en grundförutsättning för växelvis boende. De många fördelar för ett barn som anses uppstå vid växelvist boende kan motivera gemensam vårdnad för de fall det inte står i strid med principen om barnets bästa. 20 Prop. 1973:32. 21 Socialstyrelsens rapport, Gemensam vårdnad vad innebär det?, s. 2. 20

3 Underhåll 3.1 Civilrättslig reglering av underhåll 3.1.1 Underhållsbidraget i lagtexten Reglerna om underhållsbidrag i svensk rätt är av civilrättslig karaktär och finns i 7 kap. FB. 1 stadgar att föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Föräldrarna ska sinsemellan ta ansvar för kostnaderna för barnets underhåll, var och en efter sin förmåga. Detta är utgångspunkten i den rätt som reglerar underhållsskyldigheten i Sverige. 2 samma kapitel reglerar de fall då endast den ena föräldern är vårdnadshavare och de fall då båda föräldrarna har vårdnaden om barnet och barnet stadigvarande bor hos den ena vårdnadshavaren. I dessa fall ska underhållsbidrag, beroende på faktorer i det enskilda fallet, kunna utkrävas. Underhållsbidrag vid växelvis boende har fram till HD:s dom inte kunnat fastställas eftersom föräldrar har ansetts stå för ett barns omvårdnadskostnader den tid då barnet vistas hos var och en av föräldrarna. 22 De efterföljande paragraferna reglerar bland annat de fall då annan kan anses bo varaktigt med barnet, förbehållsbelopp och avdrag på underhållsbidrag. 7 kap. 3 FB reglerar bland annat hur beräkning av en förälders betalningsförmåga ska göras. Den paragraf av kanske störst intresse vid författandet av denna uppsats får emellertid anses vara 7 kap. 6 FB. Här stadgas att om annan än den som enligt 2 har att betala underhållsbidrag försummar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till barnet. Den som är skyldiga att betala underhåll enligt 2 är som ovan nämnts den förälder som inte har vårdnaden om barnet alternativt den vårdnadshavare som inte stadigvarande bor med barnet. Men vem, utöver de i paragrafen redan nämnda aktörerna, skulle härigenom kunna komma att bli skyldig att betala underhåll på grund av försummelse? I och med NJA 2013 s. 955 har nya dörrar öppnats upp. HD slår fast 22 NJA 2013 s. 955. 21

att föräldrar med gemensam vårdnad om ett barn, som bor växelvis, också ska kunna åläggas att betala underhållsbidrag för de fall de gjort sig skyldiga till försummelse av underhållsskyldigheten. Denna möjlighet behandlas närmare nedan. 3.1.2 Fastställande och beräkning av underhållsbidrag Fastställande av underhållsbidrag kan ske på två sätt, vilket stadgas i 7 kap. 2 2 st. FB. Antingen ingår parterna ett avtal alternativt så fastställt underhållsbidraget av allmän domstol. Det som styr huruvida det kan bli aktuellt med fastställande av underhållsbidrag är i grunden frågan om boende. Således är det av största vikt att man vet hur barnets boendesituation ser ut. Huruvida både eller enbart en av föräldrarna är vårdnadshavare är däremot oväsentligt i frågan om underhållsskyldighet. 23 För att underhållsbidrag över huvud taget ska kunna bli aktuellt krävs att barnet är under 18 år alternativt att barnet fortfarande bedriver någon form av utbildning som stadgas i 7 kap. 1 2 st. FB, och är under 21 år. 24 Beräkning av underhållsbidrag görs enligt 7 kap 1 1 st. FB utifrån vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Den yttersta grunden för hur denna fördelning ska ske är de ekonomiska förhållanden som får anses råda mellan föräldrarna. 25 Det finns emellertid ingen lag som reglerar hur stort ett barns behov kan anses vara eller hur denna beräkning ska göras. För att räkna ut underhållsbidragets storlek används dock normalt den så kallade kvotdelningsmetoden nedan: Barnets behov x den bidragsskyldiges överskott ----------------------------------------------------- = underhållsbidraget föräldrarnas samlade överskott Ekvationen ovan har sin grund i en beräkning av barns behov som Socialstyrel- 23 Schiratzki, rättvist underhållsbidrag till barn, s. 14 f. 24 Prop. 2001/01:134. 25 Prop. 1978/79:12 s. 153 f. och 400 f. 22

sen gjorde för omkring 35 år sedan. 26 De poster som anses utgöra de behov ett barn har är bland annat leksaker och fritidsartiklar, hälso- och hygienartiklar, tv, kläder och skor, livsmedel, husgeråd, fickpengar, försäkringar och förbrukningsvaror. 27 Till dessa kostnader tillkommer också exempelvis utgifter för barnomsorg. Det schablonbelopp som blir grundläggande för föräldrarnas fördelning av barnets kostnader påverkas också av studiemedel och barnbidrag etc. 28 Sådana inkomstposter ska dras av från det behovsbelopp som ett barn vid användandet av denna modell anses ha. Den summa som därefter kvarstår ska föräldrarna fördela mellan sig utifrån var och ens ekonomiska förutsättning. Den sammanlagda normalkostnaden för ett barn per månad, beroende på ålder och kön, varierade mellan 2210 kronor och 3520 kronor. 29 Dessa siffror får dock anses ha ökat något sedan tiden för denna bedömning. 30 Barnets grundläggande behov och kostnader anses öka med åldern och utgör så kallade schablonbelopp. För barn 0-6 år anses behovet utgöra 65 % av prisbasbeloppet, för barn 7-12 år utgör behovet 80 % och för barn 13-17 år anses behovet vara 95 %. Prisbasbeloppet finns reglerat i Socialförsäkringsbalken och utgör i dagsläget (2014) 44 400 kronor. 31 Värt att poängtera är att tillämpningen av Socialstyrelsens råd fortfarande sker vid uträkning av underhållsbidragets storlek detta trots att dessa riktlinjer numera är upphävda. 32 Schablonbeloppet anses av Socialstyrelsen vara måttstock på en godtagbar levnadsstandard för ett barn. Barns levnadsstandard varierar emellertid beroende på de ekonomiska förutsättningar som barnets föräldrar kan anses ha. Detta bör kunna få konsekvenser för beloppets storlek beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet. För de fall ett barn har föräldrar med ekonomiska förmågor av skiftande karaktär och/eller en eller två föräldrar med mycket god ekonomi torde detta kunna ge en tydlig påföljd i form av ett ökat belopp. I dessa fall kan ett 26 Se bl.a. Socialstyrelsen, Allmänna råd 1989:6, Underhållsbidrag till barn, sista versionen av riktlinjerna. 27 SOU 2003:42 s. 92 f. 28 Schiratzki, Rättvist underhållsbidrag till barn, s. 42. 29 SOU 2003:42 s. 118 ff. 30 SOU 2011:51 s. 184 ff. 31 www.forsakringskassan.se, Aktuella belopp 2014. 32 SOSFS 1999:15. 23

standardtillägg bli aktuellt. Mer om detta i avsnitt 5.4.5. Mål som rör underhållsbidrag är i princip dispositiva vilket innebär att domstolen är bunden av parternas yrkanden. Det innebär att yrkanden som rör underhållsbidragets storlek är fasta för domstolen att följa. 3.1.3 Barnbidrag Underhållsbidragets storlek påverkas bland annat av barnbidraget. Reglerna som rör barnbidrag finns stadgade i 15 och 16 kap. Socialförsäkringsbalken (SFB). Barnbidraget utbetalas till barnets vårdnadshavare. I fall där barnet bor växelvis är barnets båda föräldrar också vårdnadshavare. 33 Det finns då möjlighet att anmäla till Försäkringskassan till vem av vårdnadshavarna som bidraget ska utbetalas. Denna anmälan fordrar emellertid någon form av samtycke vilket återigen kräver att föräldrarna kan samarbeta till en viss grad. Görs inte någon anmälan är det barnets mor som blir bidragsmottagare. För barn födda efter den 1 mars 2014 gäller emellertid nya regler. Barnbidraget för dessa barn ska delas på hälften och betalas ut till båda föräldrarna om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. De tidigare reglerna om vem av föräldrarna som i grunden ska ha rätt till barnbidraget skulle kunna anses gå emot det gemensamma vårdnadsansvaret såtillvida att den föräldern som är att se som bidragsmottagare skulle besitta en vetorätt vid frågan om delning av barnbidraget. 34 Den nya regleringen får anses väl motiverad då syftet med barnbidraget i grunden är att vara till hjälp vid den dagliga omsorgen av barnet. Barnbidraget är således inte att se om en extra ekonomisk hjälp för föräldrarna. 35 Vad gäller fördelning av barnbidraget får den utveckling som nu sker anses stämma överens med det behov som uppkommit på fler områden inom barnrätten exempelvis fördelning av underhållsbidraget. Växelvis boende blir en allt vanligare boendeform i Sverige och det är härigenom motiverat att en förälder inte ska behöva bortse från barnets bästa av rädsla 33 Se avsnitt 4.3. 34 Prop. 2013/14:6 s. 22. 35 SOU 2011:51 s. 251 f. 24

för att förlora ekonomiska bidrag eller kunna välja boendeformen för att undgå att betala underhållsbidrag. Barnets bästa behöver inte nödvändigtvis vara att bo växelvis. Pga. hur fördelningen av vissa bidrag och stöd sker och har skett tidigare så har vissa föräldrar valt att låta barnet bo hos den ena föräldern till den grad det har gynnat föräldern rent ekonomiskt. Att fördelningen av barnbidraget numera ska ske automatiskt mellan föräldrarna vid växelvis boende och inte efter en ansökan om detta kommer förhoppningsvis att leda till en minskad grogrund för konflikter mellan föräldrarna. 3.2 Underhållsstöd 3.2.1 Underhållsstödets grunder Barn som har föräldrar som inte bor tillsammans får inte sällan sina behov tillfredsställda genom att de tilldelas underhållsstöd. Upp emot 45 % av de barn som har särlevande föräldrar har underhållsstöd i någon form. 36 Underhållsstöd är ett offentligt stöd som utgår till barn med särlevande föräldrar med syfte att garantera barnet en försörjning upp till en viss nivå pga. uteblivet underhållsbidrag". 37 Utbetalning av underhållsstöd kan ske i form av så kallat utfyllnadsbidrag, fullt underhållsstöd eller underhållsstöd vid växelvis boende. 38 Antalet barn som får underhållsstöd lär med största sannolikhet minska under de kommande åren. En viktig anledning till detta tros vara att fler föräldrar väljer att själva reglera underhållsfrågorna som uppstår, men också att fler barn numera bor växelvis. 39 I fall där det är fråga om växelvis boende sker ofta ingen uttalad reglering av underhållet då föräldrarna väljer att stå för de faktiska kostnader som uppstår då barnet vistas hos var och en av dem. 40 De offentligrättsliga reglerna om rätten till underhållsstöd finns sedan januari 2011 reglerat i 18 kap. SFB. Enligt 2 har ett barn rätt till underhållsstöd (enligt 36 Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2011:5 s. 16. 37 SOU 2011:51 s. 27. 38 Prop. 2013/14:1 Utgiftsområde 12 s. 33 ff. 39 Prop. 2013/14:1 Utgiftsområde 12 s. 33 ff. 40 Prop. 2013/14:1 Utgiftsområde 12 s. 33 ff. 25

4 och 5 ) förutsatt att föräldrarna inte bor tillsammans och den ena föräldern är att se som boförälder, alternativt att barnet bor växelvis hos sina föräldrar. Vid växelvist boende krävs det, enligt 5, att den som ansöker om stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare. Underhållsstöd lämnas inte enligt 9 om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet. Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll. Underhållsstödet uppgår som huvudregel, enligt 20, till 1 273 kronor. Återbetalningsskyldighet till Försäkringskassan kan uppkomma om föräldern betalar underhållsbidrag till barnet som överstiger underhållsstödets summa. Förhållandet mellan underhållsstöd och underhållsbidrag skapar emellertid ibland problem för gemene man. Det är lätt att misstaga underhållsstödet för att vara ett alternativ till underhållsbidrag. Huvudansvaret för ett barn försörjning ligger dock i grunden alltid på föräldrarna. Det maximala belopp som kan betalas ut i underhållsstöd tenderar också att i vissa fall vara lägre än det belopp ett barn skulle kunna ha rätt till vid utbetalning av underhållsbidrag. Underhållsstödets uppbyggnad är också problematiskt såtillvida att någon hänsyn vid utbetalningen inte tas till de ekonomiska skillnader som föreligger mellan föräldrarna. Inte sällan är det barn som bor i familjer med låga inkomster, där behovet av underhåll för tillgodoseende av de basala behoven är som störst, som drabbas. 41 3.2.2 Underhållsstöd vid växelvis boende Underhållsstöd som utgår vid växelvis boende är att se som ett bidrag där återbetalningsplikt ej föreligger. Vid växelvist boende betalas underhållsstödet ut med en del till den ena föräldern och en del till den andra föräldern, vilket stadgas i 18 kap. 16 SFB. Summan är, som ovan angetts, 1 273 kronor vilket fördelas mel- 41 SOU 2011:51 s. 27. 26

lan föräldrarna. Emellertid skulle en förälder med en hög inkomst komma att bli återbetalningsskyldig för det halva underhållsstödet varför möjligheten att få ta del av detta bidrag i praktiken har störst betydelse för låginkomsttagare. Det har föreslagits att ändringar bör ske gällande ett barns möjligheter att få ta del av underhållsstödet då det är fråga om växelvis boende, och vikten av att utreda hur förhållandet mellan underhållsbidrag och underhållsstöd ska komma att se ut i framtiden är stor. En sådan utredning är angelägen eftersom så många som upp emot 40 % av de barn som idag får underhållsstöd skulle erhålla större summor för det fall de istället fick underhållsbidrag. 42 De barn som kan antas bo växelvis har överhuvudtaget inte fram tills nyligen ansetts kunna utkräva underhållsbidrag. Ett förslag är att underhållsstöd vid växelvis boende bör avskaffas. 43 Detta torde ställas på sin spets framöver då det i rättspraxis numera fastslagits att underhållsbidrag vid växelvis boende ska kunna tillämpas. 42 SOU 2011:51. 43 SOU 2011:51 s. 25 och 29 ff. och Socialdepartementet, Promemoria 2004-06-09, Slopat underhållsstöd vid växelvis boende, dnr S2004/4656/SF. 27

4 Växelvist boende 4.1 Inledning 4.1.1 Bakgrund Upp emot 25 procent av alla barn i Sverige har föräldrar som inte lever tillsammans. 44 Detta motsvarar ca. 500 000 barn. 45 Varje år är ytterligare omkring 50 000 nya barn med om att föräldrarna går ifrån varandra. 46 Upp emot 40 % av de barn i Sverige som idag lever med separerade föräldrar antas bo växelvis hos dessa. Denna siffra har stadigt stigit under de senaste decennierna i mitten på åttiotalet beräknas motsvarande siffra ha varit omkring 1 %. 47 Den tidigare normen i samhället att modern vid en separation tog hand om barnen har successivt förändrats. Växelvis boende är vanligast i familjer där föräldrarna är högutbildade och där föräldrarna vid barnets födelse är äldre. Det är också vanligare att barnet bor växelvis om föräldrarna bor nära varandra och de nyligen har separerat. 48 Att föräldrarna bor i nära anslutning till varandra får anses vara en mycket viktig förutsättning för att växelvis boende ska ses som en lämplig boendeform för barnet. Till att börja med bör det antas kunna vara svårt att uppfylla de tidsmässiga kraven som finns för att det ska anses vara fråga om växelvis boende om föräldrarna bor långt ifrån varandra. Barnets bästa är att även fortsättningsvis få känna trygghet såtillvida att barnet exempelvis inte tvingas gå på olika förskolor eller skolor varannan vecka. Den sociala tryggheten som många barn får genom deltagande i olika former av aktiviteter eller vid umgänge med vänner är än viktigare ju äldre barnet blir, varför avståndet mellan boenden blir mer påtagligt för ett barn som befinner sig i tonåren. 49 Det är inte omöjligt att procentandelen barn som bor växelvis hos sina föräld- 44 Rädda barnen, Barnfattigdom i Sverige, s. 22 och SOU 2001:51 s. 17. 45 SCB, Barn och deras familjer, s. 270. 46 SOU 2011:51 s. 17 och SCB, Barnens tid med föräldrarna, s. 57. 47 SCB, Barns villkor, s. 20. 48 SCB, Olika familjer lever på olika sätt om barns boende och försörjning efter en separation, s. 25 ff. 49 Prop. 1999/2000:118 s. 19 ff. 28

rar hade varit ännu större om möjligheterna att utkräva underhållsbidrag, även vid växelvis boende, hade funnits tidigare. 50 En anledning till det kan vara att fler föräldrar hade kunnat se till de positiva aspekterna med boendeformen och haft möjlighet att bortse från den ekonomiska påverkan valet skulle kunna komma att få. Det är allmänt känt att barn till ensamstående föräldrar ofta har en sämre ekonomisk situation än den som råder i familjer där föräldrarna bor tillsammans. 51 Omkring 30 % av ensamstående föräldrars inkomst i Sverige idag består av bidrag. Denna summa är än högre om man enbart väljer att titta på ensamstående mödrar. 52 En undersökning visar att det i de fall föräldrarna inte längre bor tillsammans utgår underhåll från pappan till mamman, antingen genom Försäkringskassan eller direkt mellan föräldrarna, i upp emot 52 % av fallen. Motsvarande siffra för de fall där mamman betalar underhåll till pappan är 8 %. Att underhåll utgår från den ena föräldern till den andre är emellertid betydligt ovanligare då barnet bor växelvis hos föräldrarna. 53 Orsaken till detta kan vara att den reglering och den praxis som fram tills nu funnits på området inte har stadfäst några rättsliga möjligheter att få underhåll. Detta har i sin tur lett till att föräldrarna inte själva valt att ta beslut som saknar rättslig grund. Den av HD fastslagna möjligheten att kunna utkräva underhållsbidrag även vid växelvis boende torde emellertid förändra även föräldrars benägenhet att själva ta beslut som rör fördelning av barnets kostnader då barnet bor växelvis. Att bo växelvis är vanligast bland barn i åldern 10-12 år. 54 Att bo växelvis hos sina föräldrar innebär som nämnts att barnet i praktiken bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna. Dock är barnet alltid folkbokfört hos endast den ena föräldern vilket kan få vissa ekonomiska konsekvenser, både för barnet men också för föräldrarna. Ökningen av antalet barn som bor växelvis torde fortsätta även i framtiden. 55 50 SOU 2011:51 s. 317 ff. 51 Ds 2004:41 s. 112 ff. 52 SCB, Inkomstfördelningsundersökningen 2008, s. 7. 53 SCB, Olika familjer lever på olika sätt om barns boende och försörjning efter en separation, s. 12. 54 Barnombudsmannen, Upp till 18 fakta om barn och ungdom, s. 48. 55 SOU 2011:51 s. 21. 29

De många fördelarna med denna boendeform i kombination med att det i samhället allt mer ses som det normala att barn bor växelvis då föräldrarna inte lever tillsammans får antas vara bidragande orsaker till detta. 4.1.2 Lagregleringen av boendefrågan I FB 6 kap. 1 stadgas att alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. 2 2 st. i samma kapitel stadgar att den eller de som har vårdnaden om barnet också ska se till att de behov som anges i 1 tillgodoses. Det är vårdnadshavarnas ansvar att se till att barnet får en tillfredsställande försörjning. I 6 kap. 2 a stadgas vidare att barnets bästa ska vara vägledande då man beslutar i bland annat boendefrågan. Här betonas bland annat vikten av en för barnet god kontakt med båda sina föräldrar. Det är tydligt att dessa bestämmelser länkas samman. En bra kontakt med båda föräldrarna kan ofta vara en förutsättning för att barnet ska känna trygghet och få en god uppfostran. Bor barnet växelvis hos sina föräldrar torde det generellt vara lättare för vårdnadshavarna att se till att barnets levnadsstandard når upp till de krav som kan anses grundläggande. Inte minst kan detta betonas utifrån att ensamstående, i synnerhet kvinnor, inte sällan lever på inkomster som till stora delar härrör från bidrag. Det blir härmed tydligt att det i många fall är fråga om barnets bästa då barnet växer upp med båda sina föräldrar. För de fall det råder svåra samarbetssvårigheter eller liknande mellan föräldrarna kan växelvis boende i vissa fall anses vara en sämre lösning för barnet. Samtidigt får inte föräldrarnas ovilja att samarbeta medföra påtagligt sämre levnadsförhållanden för barnet. 4.2 Grundläggande krav för tillämpligheten av växelvis boende Att föräldrars förmåga att samarbeta har stor inverkan på huruvida växelvis boende kan anses vara en lämplig boendeform för ett barn är odiskutabelt. Möjligheterna att som särlevande föräldrar ändå ställas inför faktumet att man gemensamt ska bestämma över angelägenheter som rör barnet även utan växelvist bo- 30