SVENSKA SKROTBÅTAR EN PILOTSTUDIE I STOCKHOLMS LÄN

SVENSKA SKROTBÅTAR EN PILOTSTUDIE I STOCKHOLMS LÄN

Stiftelsen Håll Sverige Rent Juni 2013

Innehåll 1. Sammanfattning...4 2. Summery...5 3. Uppdraget...6 3.1 Bakgrund...6 3.2 Syfte och mål...6 3.3 Avgränsningar...7 3.4 Definition...7 4. Inledning...8 4.1 Svenskt båtliv...8 4.2 Livet för en båt...8 4.3 Tidigare nationella studier...8 4.4 Miljöeffekter...9 4.5 Gällande lagstiftning om nedskräpning och övergivna fritidsbåtar...10 5. Kartläggning av skrotbåtar i Stockholms län...11 5.1 Skrotbåtar på båtklubbar...11 5.1.1 Metod för enkätundersökning...11 5.1.2 Resultat från enkätundersökning...11 5.1.3 Diskussion och slutsatser från enkätundersökning...14 5.2 Rapporterade skrotbåtar...15 5.2.1 Anmälare...15 5.2.2 Resultat från rapporterade skrotbåtar...16 5.3 Inventeringar...20 5.4 Insamling och skrotning av fritidsbåtar...20 5.5 Ekonomi...27 5.5.1 Kostnader för skrotning...27 5.6 Intervjuer med berörda myndigheter...28 5.6.1 Kustbevakningen (KBV)...28 5.6.2 Sjöpolisen...28 6. Nordisk workshop om skrotbåtar...29 6.1 Övergripande frågor...30 6.2 Miljö och hälsa...30 6.3 Ansvar, juridik och ekonomi...30 6.4 Båtregister...31 6.5 Återvinning...31 6.6 Insamlingskampanj...31 7. Diskussion och slutsatser...32 8. Referenser...34

1. Sammanfattning I projektet Svenska skrotbåtar har Håll Sverige Rent kartlagt och inventerat uttjänta fritidsbåtar i Stockholms län, vilket resulterade i 38 funna skrotbåtar. Studiens viktigaste resultat är att det är mycket svårt att identifiera ägaren till övergivna båtar eftersom det saknas ett obligatoriskt register, samt att det är avsevärt dyrare att skrota båtar som är övergivna än vad som tidigare framkommit. Idag finns det 100 000 båtar som närmar sig sitt bäst-före-datum. De flesta är uttjänta plastbåtar som riskerar att dumpas i naturen eftersom det saknas ett nationellt system för återvinning och skrotning av fritidsbåtar. En orsak till att båtar blir kvar i naturen är att en bärgare som inte har någon fullmakt från ägaren riskerar att bli ersättningsskyldig om ägaren sedan ger sig till känna. En annan är att kommuner och markägare inte heller har rätt att flytta någon annans båt från deras mark utan tillstånd från båtägaren. Och går det då inte att identifiera båtägaren blir båten liggande. I projektet skrotades totalt fem båtar. En mindre båt kostade 4 000 kr inklusive transport att skrota medan medelvärdet på skrotningarna av de större båtarna (6-10 m) var 38 500 kr inklusive transport. Bärgnings- och transportkostnaderna utgjorde den största delen av kostnaden. Kostnaden för återvinning/deponi utgjorde i flera fall bara av 10 procent av totalkostnaden. Det visar på vikten av ett fungerade nationellt system av båtskrotar samt att båtägare måste ha kunskap om hur de kan skrota sin båt. Det måste vara lätt att göra rätt! Att skapa möjligheter för en båtägare att skrota sin båt för en rimlig kostnad kan också förhindra att skattemedel får bekosta dyra skrotningar av båtar i framtiden. Bakgrunden till studien är det växande antalet uttjänta fritidsbåtar som kommer att behöva omhändertas i framtiden. Det finns ca 900 000 fritidsbåtar i Sverige, av vilka över 100 000 är över 40 år gamla. Antalet sjöodugliga fritidsbåtar uppskattas till 62 000 medan antalet övergivna skrotbåtar i Sverige uppskattas till ca 2000. Många av dessa hittas i naturen där de utgör nedskräpningsobjekt och i vissa fall också en miljöfara. Liksom det har framkommit i tidigare undersökningar drar Stiftelsen Håll Sverige Rent slutsatsen att det finns ett antal åtgärder som kan genomföras för att proaktivt förhindra att uttjänta fritidsbåtar lämnas i naturen och samtidigt förenkla återanvändning, återvinning och skrotning av uttjänta och övergivna fritidsbåtar. Sammanfattningsvis är dessa åtgärder: Inför ett nationellt system för återvinning/skrotning av fritidsbåtar Informera båtägare hur en skrotning går till och vart den kan utföras Starta en insamlingskampanj för nedskräpande båtar och uppmärksamma frågan Ge båtägare incitament till att skrota båten på rätt sätt genom att införa en båtskrotspremie Instifta den nya lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta skrotbåtar Inför ett obligatoriskt båtregister som underlättar att hitta ägaren till en skrotbåt Inför producentansvar som en försäkring för att kunna finansiera framtida skrotningar av fritidsbåtar och som dessutom ger ett incitament till bättre produktval vid nyproduktion. 4

2. Summery In the project Swedish End-of-Life Boats Keep Sweden Tidy has mapped and inventoried Endof-Life boats (ELB:s) in Stockholm County, which resulted in 38 found scrap boats. The study s main findings are that it is very difficult to identify the owner of the abandoned boats in the absence of a mandatory register, and that it is considerably more expensive to scrap boats that are abandoned than previously revealed. Today there are 100 000 boats approaching its sell-by date. Most of them are discarded plastic boats risking to be dumped in nature because there is no national system for waste recycling and scrapping of pleasure boats. One reason why the boats are left in the wild is that a salvor has no mandate from the owner might be liable if the owner then makes itself known. Another is that municipalities and landowners do not have the right to move someone else s boat from their land without permission from the boat owner. If the boat owner cannot be identified the boat will be left as it is. The project scrapped five boats. A smaller boat cost 4000 SEK including transportation to scrap while the mean scrapping of the larger boats (6-10 m) was 38 500 SEK including transportation. Salvage and transport accounted for most of the cost. The cost of recycling / disposal was in many cases only 10 percent of the total cost. It shows the importance of a functioning national system of boat scrap businesses and that boaters must have knowledge of how to dispose of their boat. It must be easy to do right! Creating opportunities for boat owners to scrap their boat for a reasonable cost may also prevent taxpayers to pay for expensive scrapping of ships in the future. The background to this study is the increasing number of discarded boats that will need to be disposed of in the future. There are about 900,000 pleasure boats in Sweden, of which over 100,000 are over 40 years old. The number of unseaworthy boats is estimated at 62,000, while the number of abandoned ELB:s in Sweden is estimated to be about 2000. Many of these found abandoned in nature where they are littering objects and in some cases also an environmental hazard. Just as it has emerged in previous studies, Keep Sweden Tidy Foundation concludes that there are a number of measures that can be implemented to proactively prevent discarded boats left in nature and at the same time simplify the reuse, recycling and disposal of abandoned ELB:s. In summary are these measures: Introduce a national system for recycling / disposing of boats Inform boat owners how scrapping can be done and where it can be performed Start up with a fundraising campaign to get rid of all abandoned ELB:s and to raise awareness about the issue Provide incentives for boaters to scrap the boat in the right way by introducing a boat scrapping premium Organization of the new legislation on municipalities ability to move scrap boats Introduce a mandatory boat register that facilitates finding the owner of a scrap boat Introduce producer responsibility as an insurance policy in order to finance future scrapping of leisure boats in addition to providing an incentive for better product selection for new construction. 5

3. Uppdraget Naturvårdsverket beviljade medel till Stiftelsen Håll Sverige Rent för att genomföra en pilotstudie av båtvrak i Södertälje kommun (Projektnummer NV-0476811). I beslutet står följande om uppdraget: Projektet syftar till att göra en kartläggning av båtvrak i Södertälje kommun och därefter en fysisk inventering av inrapporterade båtvrak i samarbetet med relevanta båtskrotningsaktörer. Underlaget ska sedan användas till att ta fram en projektplan för fysisk insamling av båtvrak. Havs- och vattenmyndigheten har under projekttidens gång övertagit ansvaret för finansieringen. Projektet har pågått under 2011-2012. Inom ramen för projektet har vi samarbetet med Britta Eklund på Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM) på Stockholms universitet. Britta leder ett liknande projekt om uttjänta fritidsbåtar med fokus på att rapportera kunskapsläget i de nordiska länderna (1). Förutom ITM ingår ett antal partners från de nordiskt länderna och projektet finansieras av Nordiska ministerrådet. Tillsammans med ITM och Havs- och vattenmyndigheten har Stiftelsen Håll Sverige Rent hållit en workshop om skrotning av uttjänta fritidsbåtar. Branschfolk från båt-, avfalls-, och försäkringssektorn, ett antal myndigheter och privatpersoner deltog. En sammanfattning av vad som framkom under gruppdiskussionerna på workshopen presenteras i denna rapport. Stiftelsen Håll Sverige Rent är en opinionsbildande icke-statlig organisation som verkar för att motverka nedskräpning, öka återvinning och främja miljömedvetandet hos individer och organisationer. Vi arbetar förebyggande för att skapa rätt attityd och beteende hos individer och organisationer gällande nedskräpning och miljö, där sjöar och hav utgör en viktig del av den natur som vi vill värna om. Stiftelsen Håll Sverige Rent är medlem i Båtmiljörådet. 3.1 Bakgrund Bakgrunden till studien är den befarande ökningen i antalet uttjänta fritidsbåtar som behöver omhändertas i framtiden. Över 100 000 av fritidsbåtarna i Sverige är mer än 40 år gamla och för plastbåtarna anses de därmed ha passerat bäst-före-datum. Det saknas ett nationellt system för hur och vem som ska ta hand om dessa båtar (återanvändning, återvinning, deponi) och vem som ska betala för det. Redan i dagsläget hittas övergivna båtar i naturen där dom skräpar ned och i vissa fall kan de också utgöra en miljöfara. 3.2 Syfte och mål Stiftelsen Håll Sverige Rents projekt om skrotning av fritidsbåtar syftar i sin helhet till att kartlägga antalet skrotbåtar i Södertälje kommun och genomföra fysiska inventeringar av dessa båtar. Projektet utvidgades under projektets gång till att omfatta hela Stockholms län. I projektet ingår även att demontera och skrota ett antal fritidsbåtar. Genom att göra denna kartläggning och vidta skrotningsåtgärder avses också att ta reda på omfattningen av problemen med skrotbåtar, både med avseende på antalet båtar men även de juridiska och ekonomiska problem som kan uppstå i samband med att en båt ska flyttas eller skrotas. Målet med undersökningen är bland annat att resultaten ska kunna ligga till grund för ett eventuellt nationellt system för omhändertagande av skrotbåtar i framtiden. 6

3.3 Avgränsningar Studien begränsar sig till att behandla endast fritidsbåtar enligt Fritidsbåtsdirektivets definition (2003/44/EG), dvs varje båt avsedd för sport- och fritidsändamål oavsett typ och framdrivningssätt, med en skrovlängd på 2,5-24 m, mätt enligt den harmoniserade standarden. Studien behandlar företrädesvis övergivna skrotbåtar som utgör nedskräpningsobjekt. 3.4 Definition Övergivna och/eller uttjänta fritidsbåtar benämns i denna rapport som skrotbåtar, oavsett om båten ligger på land eller i vatten. En skrotbåt bedöms vara en båt som ingen längre vill äga eller bruka. Oftast har dessa båtar inget eller ett ringa värde där det krävs mer än normal service för att återställa skrotbåten till sjödugligt skick. Benämningen båtvrak undviks för att skrotbåtar inte ska förväxlas med historiskt intressanta båtvrak. 7

4. Inledning 4.1 Svenskt båtliv I Sverige finns ca 900 000 fritidsbåtar vilket gör oss till ett av världens mest fritidsbåtstäta i länder. Sveriges långa kust, skärgården och många farbara sjöar ger bra förutsättningar för båtlivet. Allemansrätten och strandskyddet gör dessutom naturen tillgänglig för alla. SweBoat tillsammans med andra aktörer ger varje år ut en rapport med sammanfattande statistik från Statistiska Centralbyrån om fritidsbåtar och båtlivet i Sverige. I den senaste rapporten anges att under 2011 var strax över 50 % av fritidsbåtsflottan helt öppna båtar med utombordsmotor och mindre motorbåtar utan övernattningsmöjligheter. Drygt åtta av tio båtar i Sverige är tillverkade i plast. Marknaden år 2011 uppskattas till ca 19 100 fritidsbåtar varav 15 100 var importerade till Sverige. 4.2 Livet för en båt Med gott underhåll har fritidsbåtar generellt en lång livslängd. Många veteranbåtar i trä är byggda före 1950 och är fortfarande i ett fantastiskt skick. Men dess hållbarhet kan inte mäta sig med båtar tillverkade i glasfiberarmerade polyesterns (plast). Den teoretiska livslängden uppges till 25 000 år enligt tester som Kungliga tekniska Högskolan har utfört. Men den reella livslängden bedöms vara ca 40 år enligt European Boating Industry. Över 100 000 av fritidsbåtarna i Sverige är mer än 40 år gamla (både plast och träbåtar medräknade). Plastens intåg i båtindustrin på 60-talet har också förändrat omhändertagandet av båtar som är uttjänta. Träbåtsvrak som förr blev liggande bröts efterhand ner av naturen, eller så eldade man upp dem. Båtar byggda i glasfiberarmerad plast är däremot mycket svårare att bryta ned, både för människan och för naturen. Behovet av att skrota fritidsbåtar på ett miljömässigt bra sätt kommer att öka i framtiden och det ses som en kommande utmaning för samhället. Antalet övergivna skrotbåtar idag uppskattas till ca 2000 i hela Sverige (3) medan antalet uttjänta fritidsbåtar sägs vara ca 62 000 (2). Idag finns det endast två företag specialiserade på att skrota båtar i Sverige. Det ena företaget är placerat i Stockholmstrakten och har varit verksamma sedan 2008. Företaget uppger att dom återvinner ca 50 stycken båtar per år. Tillbehör och material som går att sälja återanvänds, resten går till återvinning eller deponi. Det andra företaget är lokaliserat på västkusten och är helt nystartat år 2013. Återvinningscentraler över hela landet anger i Naturvårdsverkets rapport att det totalt återvinns ca 100 stycken småbåtar per år (3). Återvinningscentralerna har dock ingen skyldighet att skrota båtar eftersom de inte räknas som hushållsavfall (Lag 1998:814). De återvinningar som har utförts har gjorts på grund av återvinningscentralernas goda vilja, ibland för en symbolisk ersättning. 4.3 Tidigare nationella studier I Sverige finns det drygt 1000 båtklubbar med totalt ca 250 000 medlemmar. Stiftelsen Håll Sverige Rent gjorde en SIFO undersökning om skrotbåtar på svenska båtklubbar år 2009. Undersökningen visade att närmare tre av tio båtklubbar i Sverige hade cirka tre skrotbåtar på båtklubben. Stora båtklubbar med 200 båtar eller fler hade generellt ett större antal skrotbåtar på sin klubb än de mindre båtklubbarna. Ungefär lika många av skrotbåtarna var tillverkade av trä som av plast. 8

Statskontoret fick för ett antal år sedan i uppdrag att utreda och föreslå vem som bör ha rätt eller skyldighet att omhänderta, sanera och flytta skeppsvrak och ägarlösa båtar. Statskontoret publicerade en rapport om detta år 2008 (4). Här nämns tre huvudgrupper för problemen: hinder för sjöfarten, miljöfaror och nedskräpning. Både hinder och miljöfaror hänvisas framför allt till större fartyg medan nedskräpning oftast handlar om mindre fritidsbåtar. Vad det gäller nedskräpningsfrågan så drar man slutsatsen att det handlar om nedskräpning i miljöbalkens mening dvs. båtarna är att betrakta som avfall som har placerats utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Problemen kan även vara att uppenbarligen övergivna båtar som ändå är funktionsdugliga upplevs som störande av allmänheten då de blir liggande under lång tid. Det kan även handla om olycksrisker för allmänheten. Tre lösningsförslag presenteras i rapporten: 1. Det behöver bli lättare att spåra ägaren till berörda vrak och båtar. Polisen bör tilldelas den uppgiften. 2. Kommunen bör ges ansvaret att ställa krav på ägaren att ta hand om sin båt. 3. Om inte ägaren lever upp till sitt ansvar måste kommunerna få rätt att forsla bort berörda vrak och båtar. Statskontoret påtalar också att det finns för lite kunskap om omfattningen av problemen med skrotbåtar samt vikten av att arbeta förebyggande för att förhindra att båtar lämnas och skräpar ned. Här nämns fungerande nätverk av båtskrotar, producentansvar på båtar och skrotningspremie motsvarande den som tidigare fanns för skrotbilar. I Statskontorets kommentarer framgår att de ekonomiska frågorna bedöms vara de svåraste att lösa då det till stor del handlar om att åtgärderna ska finansieras med offentliga medel. Statskontorets utredning ledde till att regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå ett system för omhändertagande av skrotbåtar samt, utifrån Statskontorets föreslag, föreslå ett system för att spåra ägare, forsla bort och eventuellt skrota övergivna nedskräpande fritidsbåtar. Naturvårdsverket föreslår i sin rapport att det införs ett producentansvar för fritidsbåtar där båtens sista ägare ansvarar för att båten transporteras till en återvinningscentral som tar emot båtar. Därefter övergår ansvaret till båtproducenterna. Systemet för producentansvaret föreslås även innefatta fritidsbåtar som redan idag finns på marknaden och som i framtiden ska återvinnas. Naturvårdsverket föreslår dessutom ett båtregister för att lättare kunna spåra ägaren till en båt och en lagändring för att utöka kommunernas möjlighet att flytta skrotbåtar. Den nya föreslagna lagstiftningen om kommuners möjlighet att flytta båtar som remissbehandlades under 2012 är sannolikt en följd av Statskontorets och Naturvårdsverkets utredningar. Ett antal internationella studier finns sammanfattade i en rapport från International Council of Marine Industry Association (ICOMIA). 4.4 Miljöeffekter Båtar som lämnas i sjön eller på land utgör en potentiell miljörisk. Dels handlar det om nedskräpning. Dels handlar det om utsläpp av drivmedel, oljor, glykol eller andra miljöfarliga ämnen samt eventuella läckage av miljöfarliga ämnen från båtbottenfärger. Kunskapen om omfattningen av dessa miljöeffekter är otillräcklig. Dels för att en övergiven båt inte ger några upplysningar om vilka ämnen som kan ha läckt ut, dels för att det är okänt hur ofta dessa ämnen faktiskt kommer ut i naturen på grund av en skrotbåt och hur stora konsekvenser det får för växter och djur. 9

Institutet för miljövetenskap vid Stockholms universitet har gjort en sammanställning av kommuners resultat från föroreningasanalyser av mark vid båtupptagningsplatser. Resultaten visade att det fanns mycket höga halter av flera kända giftiga föreningar som är farliga för vår hälsa och för vattenlevande organismer. Den troliga orsaken till flera substanser är dess användning i båtbottenfärger som i samband med vår- och höstrustning slipas av och hamnar på marken. Att enstaka skrotbåtar i naturen skulle utgöra ett problem av liknande slag bedöms dock inte som troligt. Ansvaret för en båt ligger i första hand på ägaren. Om båten ligger i sjön och det uppstår ett akut läge där farliga ämnen läcker ut i vattnet är det Kustbevakningen som genomför saneringen. Kustbevakningen gör dock inga preventiva åtgärder i syfte att förhindra utsläpp av farliga ämnen till exempel genom att ta hand om båten. 4.5 Gällande lagstiftning om nedskräpning och övergivna fritidsbåtar Det finns flera lagstiftningar som riktar sig mot nedskräpning. Miljöbalken (1998:808) är en sådan lagstiftning. Här framgår att ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Bestämmelsen innebär ett allmänt förbud mot nedskräpning. Den riktar sig till alla, även markägare, och omfattar alla områden som allmänheten har tillträde till eller insyn till. Med skräp avses både mindre och större föremål. Ansvaret för avfallet är innehavaren, i vårt fall båtägaren. Plan- och bygglagen (2010:900) är en annan lag som bland annat framför att en tomt ska hållas i vårdat skick. Tomtägaren är ansvarig för detta. Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning säger att kommunen under vissa förutsättningar har ett ansvar för att städa gator, torg och andra allmänna platser inom detaljplanelagt område. Kommunen kan också bli ansvarig att återställa andra platser utomhus där allmänheten får färdas fritt, som exempelvis skog och stränder som allmänheten har tillträde till enligt allemansrätten. Kommunerna har ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsavfall. Enligt praxis har kommunerna inte ansvar för återvinning av fritidsbåtar då det inte ingår bland sådant skrymmande avfall som räknas som hushållsavfall. Lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd gäller mer specifikt för båtar och båtgods. Som tidigare beskrivits så har också ett lagförslag remissbehandlats under 2012 som handlar om kommunernas rätt att flytta båtar i vissa fall. 10

5. Kartläggning av skrotbåtar i Stockholms län 5.1 Skrotbåtar på båtklubbar Nedanstående delstudie omfattar en enkätundersökning gällande skrotbåtar på båtklubbar i Stockholms län under 2011. 5.1.1 Metod för enkätundersökningen Under våren 2011 kontaktades inledningsvis alla båtklubbar (14 st) inom Södertälje kommun för att be dom medverka i en enkät. Endast två båtklubbar svarade. Studien utvidgades då till att omfatta hela Stockholms län, vilket innebar att 200 båtklubbar fick enkäten via e-post. De ställda frågorna var utformade som ja/nej-frågor och frågorna är listade nedan. Fråga 1: Uppskattat antal skrotbåtar på er båtklubb? Fråga 2: Upplever ni att det är ett problem med skrotbåtar på båtklubben? Fråga 3: Vet ni hur ni ska gå tillväga för att transportera bort en skrotbåt? Fråga 4: Har ni fått skrotbåtar borttransporterad tidigare och hur gick ni tillväga? Fråga 5: Upplever ni att det är ett problem med skrotbåtar ute i skärgården? De svar som inkommit har sedan analyserats. Dels utifrån svaren på de ja/nej-frågor som ställts, dels genom de kommentarer respondenterna har givit till ja/nej-frågorna. 5.1.2 Resultat från enkätundersökningen Resultaten från e-postenkäten till hela Stockholms län gav en total svarsfrekvens på 25 %, det vill säga 54 båtklubbar svarade. Respondenter som inte svarat på enskilda frågor har inte tagits med i det totala antalet respondenter för den frågan. Medelvärdet för bortfall på enskilda frågor var relativt högt, 16 %. Var tredje båtklubb svarade att de har eller har haft en eller flera skrotbåtar på klubbens mark. I figur 1 visas att 13 båtklubbar hade 1-2 skrotbåtar och enbåtklubb hade 3-5 skrotbåtar. Ingen båtklubb hade fler än fem skrotbåtar. 30 25 Antal båtklubbar 20 15 10 5 0 0 1-2 3-5 6 eller flera Antal skrotbåtar på båtklubbarna Figur 1. Antalet skrotbåtar på båtklubbar i Stockholms län. 11

Endast 16 % ansåg dock att dessa skrotbåtar var ett problem medan 84 % inte ansåg att det är ett problem på båtklubben (figur 2). Ja Nej 84% 16% Figur 2. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida uttjänta fritidsbåtar anses vara ett problem på båtklubben eller inte. Många båtklubbar (40 %) bedömde att de visste hur de skulle gå till väga om de fick problem med skrotbåtar på klubben. Nästan 60 % svarade att de inte vet hur de skulle bära sig åt om en sådan situation uppstår. De återstående båtklubbarna ansåg inte att frågan var aktuell för deras del. Detta visas i figur 3. Ja Nej Övrigt 4% 56% 40% Figur 3. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida de vet hur de ska bete sig ifall det uppstår problem med skrotbåtar eller inte. Ungefär var fjärde båtklubb har transporterat bort skrotbåtar tidigare medan cirka 60 % inte har behövt ta till sådana åtgärder (figur 4). De övriga respondenterna har haft skrotbåtar på klubbarna som de tagit bort men de har löst frågan på andra sätt, till exempel genom att båtklubben sålt båten till ny ägare. 12

14% 63% 23% Ja Nej Övrigt Figur 4. Den procentuella fördelningen av respondenternas svar på huruvida båtklubbarna har transporterat bort båtar från klubben tidigare. Bara en av tio båtklubbar anser att skrotbåtar är ett problem i skärgården i dagsläget (fråga 5). I tabell 1 presenteras en sammanfattning av de kommentarer som respondenterna har bifogat till ja/nej-frågorna. Tabell 1. Sammanfattning av kommentarerna till svaren på de ja/nej-frågor som ställdes i enkäten. Nummer på frågan Sammanfattning av kommentarer 1. Det flesta kommentarerna beskriver att problemet med skrotbåtar på båtklubbarna är väldigt sällan förekommande, kanske någon båt var tionde år. 2. Flera båtklubbar anger att de har regler inskrivet i stadgarna som gör att problemen med skrotfärdiga eller övergivna båtar begränsas. Båtklubbens medlemsregister gör att man känner ägarna, underlättar. Mindre plastjollar som överges uppges av några båtklubbar vara ett problem. 3. Erfarenheten har gjort att båtklubbarna vet hur de ska gå tillvägaom en båt står övergiven. Om inte ägaren går att nå tas kontaktmed myndighet. En respondent anser att det är mycket juridik att förhålla sig till. En annan båtklubb gör mycket för att situationen inte ska uppstå eftersom det är besvärligt att få bort skrotbåtar. 4. De båtklubbar som har hanterat liknande problem med skrotbåtar tidigare anger att man i de flesta fall huggit upp båtarna och kört dessa till återvinningsstationen. Någon har köpt båten av ägaren och renoverat den. I vissa fall har kronofogden blivit kontaktade. 5. Här kommenteras att det förekommer skrotbåtar i skärgården vilket är fult och miljömässigt dåligt samt att det skapar lokala problem för närboende. 13

5.1.3 Diskussion och slutsatser från enkätundersökningen Enkätundersökningen visar att det är ungefär lika många båtklubbar i Stockholms län som anger att det förekommer skrotbåtar på deras båtklubbar som i Sverige som helhet enligt Håll Sverige Rents SIFO undersökning, 2009. Det skulle innebära att det totalt finns ca 900 skrotbåtar runt om på landets alla båtklubbar. SIFO undersökningen ger inte svar på om båtklubbarna anser att dessa skrotbåtar är ett problem eller inte. I förevarande undersökning framkommer dock att av dem som svarade att de har skrotbåtar på klubben, så anser bara hälften att detta är ett problem. Det framgår av kommentarerna att en anledning till att båtklubbarna inte anser att skrotbåtar är ett problem är att så länge båtägaren är känd och betalar för sin plats på klubben så får den stå utan vidare åtgärd. En annan orsak är också att båtklubbarna i många fall har regler för hur de ska gå tillväga ifall en båt blir övergiven. Huruvida dessa stadgar är juridiskt korrekta i egentlig mening har studien inte gått närmare in på utan vi konstaterar endast att reglerna i många fall har önskvärd effekt. Det bekräftas också av att fyra av tio båtklubbar anser att dom vet hur dom ska göra om en båt behöver omhändertas. Dessutom nämns att handräckning av kronofogden kan vara en lösning. Enkäten visar också på att problemen med skrotbåtar verkar vara återkommande. Väldigt få båtklubbar anser att skrotbåtar är ett problem i skärgården. Endast en anmäld skrotbåt från båtklubbarna låg i en sådan naturhamn. Enkätstudien till båtklubbar visade att var tredje båtklubb i Stockholms län har eller har haft skrotbåtar inom klubben men att bara 16 anser att dessa är ett problem. Jämfört med studien för övrigt tyder det på att skrotbåtar på båtklubbar till viss del är en annan problematik än båtar som överges i naturen. Båtklubbar har obligatoriskt medlemsregister vilket inte finns för fritidsbåtar i allmänhet. Ägaren är därmed inte okänd utan kan kontaktas av klubben så att åtgärder vidtas. Många båtklubbar har regler inskrivna i sina stadgar för att förhindra att medlemmarnas båtar blir stående övergivna. Om något sådant inträffar finns lösningar för hur problemet kan åtgärdas. Är ägaren inte samarbetsvillig, så som beskrivs för Husbåten (Båt 16), kan det naturligtvis ändå bli en lång process för att bärga båten. Men båtklubben börjar inte från noll så som till exempel många kommuner måste göra om en båt lämnats på kommunens mark. Undersökningen visar att det är skillnad mellan skrotbåtar på en båtklubb och båtar som överges i naturen. Skrotbåtar på en båtklubb ses inte som nedskräpning på samma sätt som om båten skräpar ner i naturen. Men framför allt handlar det om att det är lättare att identifiera en ägare när båten är registrerad i båtklubbens register även om det inte automatiskt innebär att ägaren tar sitt ansvar. Enkätsvaren visade också att endast en av tio båtklubbar i Stockholms län ansåg att skrotbåtar är ett problem i skärgården. Det motsägs dock av att ca 60 % av de rapporterade skrotbåtarna låg i naturmiljö. Vid närmare analys av resultaten visade det sig att av de 29 båtarna som rapporterades från naturmiljö låg 15 stycken i en lantlig miljö. Åtta stycken av dessa låg i skärgården. Återstående 14 stycken båtar låg i en mer stadsnära naturmiljö. Resultaten visar att skrotbåtar även hittas i skärgården. Men det är inte omöjligt att den geografiska platsen har betydelse för var båten överges därför att ägaren eller den som lämnar båten själv ska ta sig därifrån utan båt. Hälften av båtarna hittades visserligen på svårtillgängliga platser men den iakttagelsen beaktar både med vilken lätthet en person kan ta sig från båten och hur lätt en bärgning av båten skulle kunna ske. För båtar på svårtillgängliga platser är det också större risk att båtarna blir liggande länge med kostsamma bärgningar som följd. Det är därför viktigt att båtarna tas om hand så fort som möjligt. 14

5.2 Rapporterade skrotbåtar 5.2.1 Anmälare Båtklubbar Båtklubbarna som svarade på e-postenkäten ombads att rapportera skrotbåtar. Den information som efterfrågades var: 1. Placering och tillgänglighet, typ av båt (motor, segel osv.), 2. Båtens storlek, material (plast, metall osv.), 3. Typ av motor om den finns kvar (utom/inombordare), 4. Ägare (känd/okänd), 5. Skälet till varför båten har blivit liggande, 6. Hur länge har den varit liggande. Båtklubbarna anmälde totalt nio nedskräpande båtar i Stockholms län varav två stycken inte hittades när båtarna skulle inventeras på plats. Av de nio återstående båtarna var fyra belägna i Mälaren, en båt var uppställd på båtklubb i Svindersvik, och fyra var lokaliserade i Stockholms skärgård. Tillgängligheten till båtarna varierade. Tre av båtarna kunde nås från land, de övriga kunde nås sjövägen. Alla båtar uppges vara i dåligt skick och två båtar låg under vatten. Endast den båt som låg uppställd på båtklubb hade en känd ägare, övriga båtar hade okända ägare. Markägarna var okända i hälften av de anmälda fallen. De kända markägarna utgjordes av en tomtägarförening, en båtklubb och i övriga fall angavs Stockholm stad som markägare. Allmänheten Annonssvar Tre rapporter om totalt åtta skrotbåtar inkom via annonsering i lokalpressen i Södertälje under sommaren 2012. En rapport handlade om ett område där många privata båtägare lägger sina mindre båtar som dom använder för fritidsfiske. Ett antal av dessa båtar ansågs som uttjänta och nedskräpande. En rapport var om en skrotbåt i skärgården och en rapport kom från en privatperson som ville bli av med sin båt på tomten. Håll Sverige Rent applikationen Under projekttiden inkom 23 anmälningar om totalt 11 skrotbåtar från Stockholms län via Håll Sverige Rent applikationen. Fem objekt var belägna i Stockholms stad, två i Södertälje och en vardera i Botkyrka kommun, Värmdö kommun och Solna stad. Informationen från applikationen var ofta ganska knapp och bestod ibland bara av en bild på objektet. I och med att koordinaterna fås automatiskt räcker ändå uppgifterna för det mesta för att hitta objektet vid en inventering. Endast sex av anmälarna hade lämnat sina kontaktuppgifter. Båtskroten Projektet anlitade och samarbetade med Båtskroten, ett företag i Stockholm som är specialiserade på att skrota båtar. Båtskroten inkom med tre anmälningar av skrotbåtar. Alla är mer detaljerat beskrivna i kapitlet Insamling och skrotning av fritidsbåtar. En av båtarna låg i Södermanlands län men togs trots det med i studien eftersom fallet var ovanligt intressant. 15