pensionsskuldsskolan - försäkrin stekniska runder inledning Den här pensionsskuldsskolan vänder sig till personer inom kommuner och landsting som genom sitt arbete kommer i kontakt med begreppen pensionsskuld och pensionskostnader, det vill säga i första hand ekonomer och olika befattningshavare. Pensionsskuldsskolan planeras bestå av 7 lektioner. I de fyra första lektionerna har vi gått igenom: 1. Kommunala pensionsavtal och redovisning av pensionsskuld och pensionskostnader. 2. Exempel på beräkning av en pensionsförmån/pensionsskuld. 3. Beräkningsmetoder för olika kategorier av anställda, avgångna och pensionärer. 4. Utveckling av pensionsskulden över tiden. I denna femte lektion kommer vi att gå igenom de försäkringstekniska grunder som används vid beräkning av pensionsskulden. I pensionsskuldsskolans andra lektion berörde vi detta ämne med ett räkneexempel för en kommunanställd. I två diagram visade vi också principen bakom kapitaliseringen av en förmån till ett nuvärde. bakgrund Företag som gör utfästelser om pensioner för sina nuvarande eller tidigare anställda kan ta upp nuvärdet av dessa utfästelser (det vill säga pensionsskulden) i sin balansräkning. Bestämmelser om detta finns i Tryggandelagen. Hur själva beräkningen av pensionsskulden ska gå till, fastställs av Finansinspektionen i föreskrifter som brukar kallas tryggandegrunderna. Dessa föreskrifter ligger även till grund för att fastställa vad som är en avdragsgill pensionskostnad. För att göra skattemässiga avdrag måste företagen följa Finanspektionens föreskrifter. De grunder som används för kommuner, landsting och kommunalförbund följer Sveriges Kommuner och Landstings riktlinjer för beräkning av pensionsskuld, RIPS 07. Dessa skiljer sig i vissa avseenden mot Finansinspektionens föreskrifter. Motivet för att avvika från dessa föreskrifter är kommunernas särprägel med skattefinansiering. Vi kommer i första hand beröra grunderna när det gäller ålderspension (och livräntor), eftersom denna förmånstyp utgör den övervägande delen av den totala pensionsskulden.
De viktigaste antagandena när det gäller ålderspension är diskonteringsränta och dödlighet. Dessa kommer därför att beskrivas litet utförligare. Det finns även några andra försäkringstekniska faktorer som kommer att beskrivas mer kortfattat diskonteringsränta Diskonteringsräntan används för att beräkna nuvärdet av framtida pensionsutbetalningar. Ju högre ränta desto mindre pengar behöver avsättas idag för att klara framtida utbetalningar, det vill säga lägre pensionsskuld och vice versa. Kommuner, landsting och kommunalförbund I RIPS 07 rekommenderas tre olika diskonteringsräntor. 1. För förmåner som värdesäkras med prisbasbeloppet används 2,5 procent i diskonteringsränta. 2. För förmåner som värdesäkras med inkomstbasbeloppet används nollränta. Det rör endast Intjänad pensionsrätt 1997-12-31 (IPR) för tid fram till pensionsåldern. Efter pensionsåldern värdesäkras dessa förmåner med prisbasbeloppet. 3. För förmåner som inte är värdesäkrade används 4,5 procent i diskonteringsränta. Det rör endast äldre livräntor som är intjänade före 1998 för tid fram till pensionsåldern. Efter pensionsåldern värdesäkras dessa förmåner med prisbasbeloppet. För att anpassa diskonteringsräntorna efter marknadsläget, används ett rullande femårsgenomsnitt av räntan för nominella tioåriga statsobligationer. Om detta femårsgenomsnitt över- eller understiger ett intervall om plus/minus en procentenhet ska diskonteringsräntan ändras. Den nominella diskonteringsräntan fastställdes 2007 till 4,5 procent. Så länge det rullande femårsgenomsnittet håller sig inom intervallet 3,5-5,5 procent ligger diskonteringsräntan still. Diskonteringsräntan som används för förmåner som värdesäkras med prisbasbeloppet är en real ränta och erhålls genom att den nominella räntan minskas med 2 procent, vilket motsvarar medelvärdet av det intervall inflationen ska befinna sig inom enligt Riksbankens inflationsmål. Diagrammet nedan visar nuvärdet av en kronas årlig pension från 65 till 85 års ålder för Intjänad pensionsrätt 1997-12-31 (IPR) respektive livränta (LR). Egentligen är dessa förmåner livsvariga, men för att illustrera den renodlade effekten av ränteantagandet bortser vi från dödligheten och antar en fast slutålder på 85 år, vilken motsvarar den förväntade medellivslängden för en kommunalanställd född på 1980-talet. Eftersom nollränta används för IPR före pensionsåldern, i detta fall 65 år, blir nuvärdet oförändrat före 65 år. Diagram 1. Nuvärde av en kronas årlig pension från 65 år. 25 20 IPR ( 0.0 / 2.5 ) LR ( 2.5 / 2.5 ) 15 10 5 0 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85
Diagram 2 visar hur nuvärdet skulle förändras vid en sänkning av ränteantagandet för livränta med en procentenhet. För en 30-åring blir ökningen 54 procent, för en 50-åring 26 procent och för en 65-åring 9 procent. Det blir således en kraftig effekt. Den sammanlagda effekten för en arbetsgivare beror på åldersammansättning med mera. Om det är ett äldre bestånd blir effekten mindre och vice versa. Diagram 2. Nuvärde av en kronas årlig pension från 65 år. 25 20 LR ( 1.5 / 1.5 ) LR ( 2.5 / 2.5 ) 15 10 5 0 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 Kommunala företag Finansinspektionen publicerar efter utgången av september varje år ränteantaganden och avdrag för avkastningsskatt. De räntor som beslutades hösten 2007 och gäller för räkenskapsår som avslutas efter 1 januari 2008 är: 1. Ej värdesäkrade förmåner: 4,0 procent 2. Värdesäkrade förmåner: 1,8 procent Avdrag för avkastningsskatt uppgår till 0,6 procentenheter. Det finns också en alternativregel som säger att pensionsskulden får beräknas med den ränta som används vid beräkning av försäkringspremie för likartad förmån. Detta gäller förutsatt att inte pensionsskulden blir lägre än enligt huvudregeln. dödlighet Finansinspektionen tog under 2007 fram nya riktlinjer för dödlighetsantaganden. Dessa används för såväl kommuner, landsting och kommunalförbund som för kommunala företag. En skillnad jämfört med tidigare grunder, är att man nu beaktar den tidstrend som finns i utvecklingen av dödligheten. Yngre generationer väntas ha en lägre åldersvis dödlighet jämfört med äldre generationer. Antagandet bygger på statistik över befolkningens och tjänstepensionskollektivets dödlighet. Diagram 3 visar den förväntade medellivslängden för olika åldrar. Antagandet är olika i olika 10-årskohorter vilket förklarar de sågtandsformade kurvorna. Till exempel män födda på 1940-talet är i åldrarna 59-68 år 2008. De som är födda 1949 och alltså är 59 år förväntas bli 83,7 år i genomsnitt. De som är födda 1940 är 68 år och förväntas bli 85,3 år. Anledningen till att 68-åringarna förväntas bli äldre än 59-åringarna är att de redan klarat en viss risk för dödlighet, mellan 59 och 68 år. Som framgår av diagrammet förväntas skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män minska framöver.
Diagram 3. Förväntad medellivslängd 2008 för olika åldrar 100 Kvinna Man 95 90 85 80 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 I diagram 4 nedan visas en jämförelse mot tidigare antagande. Ett viktat genomsnitt för kvinnor och män i kommunsektorn har beräknats för att underlätta jämförelsen. Förenklat kan man beskriva förändringen som att personer i arbetsför ålder förväntas leva längre och personer över pensioneringssålder förväntas leva något kortare. Diagram 4. Förväntad medellivslängd 2008 för olika åldrar. 100 Nya grunder 2008 Gamla grunder 95 90 85 80 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 andra antaganden Enligt Finansinspektionens föreskrifter ska företag även beakta så kallade belastningar för vissa kostnader och säkerhetstillägg. 1. Som nämndes ovan ska ränteantagandet minskas med 0,6 procentenheter för avkastningsskatt. 2. Räntan ska också minskas med 0,2 procentenheter för omkostnader och säkerhetstillägg. 3. En ökning av kapitalvärdet ska slutligen göras med 5 procent för omkostnader. Några sådana belastningar ska inte göras för kommuner och landsting enligt RIPS 07. Motivet för detta är att Kommuner och landsting inte betalar avkastningsskatt när pensionsskulden bokförs i egen balansräkning och att det inte är sannolikt att de upphör som arbetsgivare.
efterlevandepension Skuld för efterlevandepension kan avse antingen aktuell (utgående) pension eller ej aktuell pension. Ej aktuell efterlevandepension enligt PFA eller KAP-KL skuldförs inte, utan kostnaden tas när den uppstår. Däremot ska aktuell efterlevandepension eller ej aktuell efterlevandepension enligt äldre bestämmelser beräknas och skuldföras. Skuld för efterlevandepension utgör normalt en mindre del av en arbetsgivares totala pensionsskuld. Däremot är denna mer komplicerad att beräkna. Förutom antaganden om dödlighet för den anställde finns det fler faktorer att beakta. För att en efterlevandepension ska komma i fråga krävs att den anställde är gift eller har barn. Om något av dessa kriterier är uppfyllt beror betalningsflödet på de efterlevandes ålder. Om inte de faktiska familjeförhållandena är kända, finns vissa antaganden i Finansinspektionens föreskrifter. Vissa antaganden bygger på försäkringsbolagens egen statistik, till exempel för ej aktuell barnpension när det gäller sannolikhet att ha barn, antal barn och deras ålder. skandia.se