70 Inblick
Samlade systrar Text: Sara Brinkberg Foto: Maria Macri xx
Det händer att tjejer tar hissen upp till åttonde våningen i Fryshuset i Stockholm för att knacka på. Eller att föräldrar och skolkuratorer ringer dit för att fråga om deras döttrar eller elever får komma. Där håller nämligen United Sisters till. De erbjuder aktiviteter skapade för och av tjejer för att stärka deras självkänsla och självförtroende. Dörren öppnas och in rasar fem högstadietjejer. Tunga vinterjackor släpps i en hög under klädhängaren, färgglada kläder kommer fram under mörka ytterplagg och blickar kastas åt mitt håll: Vad heter du? Frågan kommer från gruppen inom några sekunder och det är svårt att urskilja vem som frågat. Det är tisdag eftermiddag och tjejgruppen Siblingz har som vanligt samlats. Det lilla rummet på åttonde våningen i Fryshuset fylls av springande fötter och vana händer dukar fram fika på låga IKEA bord som omringas av enkla soffor i svart tyg. Usch, vilken sjukhusbelysning det är här, säger en av tjejerna och släcker lysrören i taket. Är det här bättre? Fjortonåriga Embla Nordgren Yu står redan på en stol för att tända några mindre lampor i taket med mjukare belysning. Lek och allvar Tjejgruppens samtalsledare Emelie Sjöndin Ringdahl och Ylva Olsson sätter sig i sofforna tillsammans med tjejerna för att påbörja rundan ; den stund under fikat då alla berättar hur dagen varit. En av tjejerna säger att hon har haft en omtumlande dag. Jag och min bästa kompis ska inte vara vänner längre. Hon berättar att kompisen träffat en kille som inte behandlar henne väl. Kompisen har slutat att äta, skär sig i armarna och säger upp bekantskapen med de gamla bästisarna. Emelie kastar en blick åt Ylvas håll. Detta måste vi ska fånga upp. Tror du att hon skulle vilja ha en coach? frågar hon. Ylva är anställd av United Sisters som samordnare för tjejgruppverksamheten. Det är hon som utbildar och handleder de ideella samtalsledarna, varav Emelie är en av elva. United Sisters bildades för femton år sedan av en grupp tjejer som ville ha verksamhet för och av tjejer som komplement till Fryshusets alla andra aktiviteter. Förutom tjejgrupper erbjuder de coacher: vuxna kvinnor som finns där för att umgås och prata med tjejerna. Det är vetenskapligt bevisat att killar tillåts ta större plats i rum. Här får tjejerna träffas för att peppa varandra och synliggöra normer som många tror att de måste leva upp till. Vi övar mycket på att våga stå för sina åsikter, det finns en demokratisk koppling, berättar Ylva. Tjejerna i Siblingz går på Fryshusets gymnasium, men i de övriga tre tjejgrupperna som ses varje vecka finns en blandning av ungdomar med olika bakgrund och som kommer från olika delar av Stockholm. Även om de flesta är helt vanliga tjejer så får vi också samtal från föräldrar och kuratorer som frågar om det finns plats för flickor som hamnat snett på olika vis. Då kan det vara viktigt med ett sammanhang utan krav där de samtidigt slipper vara ett fall. Och det händer till och med att tje- 72 Inblick
jer kommer och knackar på dörren under en pågående träff och frågar om de får vara med, vilket känns fantastiskt, säger Ylva. Den största delen av United Sisters verksamhet bygger på insatser av volontärer. Varje termin söker verksamheten nya frivilliga till tjejgrupper och coachingverksamhet. Enligt Ylva är det inte svårt att hitta intresserade personer. Det fi nns en stor lust till att jobba ideellt. Jag tror att det fi nns en längtan efter att göra någonting handfast. Många som vill bli samtalsledare eller coacher säger att de själva saknade en sådan här verksamhet som unga. Dessutom tycker tjejerna att det är jättehäftigt att deras samtalsledare är volontärer. För dem blir det tydligt att de kommer varje vecka trots de inte får betalt, utan för att de bryr sig. Det är ett stort värde i det, säger Ylva. När alla fått tala om sin dag och kakorna på fatet är slut är det dags för uppvärmning inför övningen som Emelie planerat. Allt startade 1996. Idag är United Sisters en verksamhet inom Fryshuset som inte bara finns i Stockholm, utan även i Göteborg och Malmö. Grunden i verksamheten är volontärerna som antingen agerar tjejgruppsledare eller tjejcoacher. Enligt tjejernas önskemål är det en verksamhet med och för alla tjejer i åldersgruppen 12 20 år. Tillsammans arbetar de lösningsfokuserat med att lyfta fram tjejernas egna resurser och potential. Tjejerna arbetar med sin personliga utveckling och tränar på att göra medvetna, aktiva val. De beskriver själva att de får ökad självkänsla, ökat självförtroende och verktyg att nå sina mål. Blamegame eller hi ha ho? frågar hon och tjejerna studsar upp ur sofforna och bildar en cirkel i rummets mitt. Både och! Gruppen värmer upp som inför en viktig straffspark: mjukar upp nackar och höfter, cirklar handleder och skakar ut armar och ben. Emelie har bollen! I hi ha ho kastas en låtsasboll mellan deltagarna i cirkeln som en efter en utesluts om de förutbestämda rörelserna görs i fel ordning. Med blamegame värmer de sedan upp sin verbala förmåga inför Emelies planerade aktivitet, politisk debatt. Energi i uppdraget Varje tjejgrupp har tre ledare men denna tisdag är det bara Emelie som har möjlighet att vara med. På ett papper har hon med persikofärgad tuschpenna skrivit ner dagens plan. Det ska bli politisk debatt och deltagarna ska lära sig att lägga 73
fram argument för sin åsikt och hitta motargument till motståndarens. Det finns så mycket som tjejerna behöver som inte finns i läroplanen. Saker som de har behov av att diskutera. Många åsikter och värderingar de har vet de ibland inte ens var de kommer ifrån. Ofta är det föräldrarnas åsikter eller reklam och media som får dem att tro att saker och ting, eller de själva, måste vara på ett visst sätt. Genom tjejgrupperna lär de sig att ta för sig och inspirerar andra att göra samma sak. De inser att de kan göra vad de vill och blir så starka att de kan peppa andra, säger Emelie. När det inte är tisdag eftermiddag och Emelie är på Fryshuset studerar hon till socionom vid Stockholms universitet. Det här är det roligaste jag gör så jag prioriterar det. Siblingz ger mig energi, säger hon. Emelie studerade tidigare till journalist, men upptäckte snart att det hon ville skriva om ville hon göra mer än skriva om. Jag skrev en del för Röda korset och kände att det var extra jobbigt för mig att skriva om utsatta barn. Jag ville kunna göra någonting konkret för dem. Hon har hunnit arbeta mycket med barn och ungdomar genom åren: som barnflicka, på fritids, i förskola och som lägerledare. Jag har märkt att det gör mig glad. Jag är dessutom bra på att peppa, lyfta, uppmuntra och se barn och ungdomar. Och det är framförallt de unga tjejerna som Emelie brinner för. Att vara tretton år är både härligt och jättetufft på en massa sätt. Jag känner så väl igen mig i deras situation och vill kunna ge dem något. Säga att det löser sig. Många unga tjejer har fått ta på sig roller de inte trivs eller är helt bekväma med, både hemma och i skolan. Lätta axlar Tjejerna har samlats runt ett bord och med papper och penna framför sig planerar de sina debatter. De har delats in i partier och partikamraterna sitter med huvudena tätt ihop och vässar argumenten. Emelie sitter i mitten och väntar lugnt på att de ska bli redo. Till slut pekar hon med hela handen mot ena laget: Ni är för att dödsstraff ska införas i Sverige. Vad har ni för argument? Diskussionen tar fart direkt. Allvar blandas med skratt. De som från början var osäkra höjer efter hand sina röster, och de vana talarnas långa utläggningar blir avbrutna av skarpa motargument. Snart får Emelie bryta för nästa ämne: för eller emot skoluniform. Ett av lagen tar i triumf fram en skiss av uniformen de tänkt sig för att visa på alla dess fördelar. Men det finns inget utrymme för att visa sin personlighet i den ändå! utropar motståndaren. Embla har varit med i Siblingz sedan gruppen startade för nästan två år sedan. Det var hennes mamma som hittade verksamheten. Jag längtar jämt efter att få gå hit. Det är roligt och så får man prata ut här. Jag är en tänkare och när jag inte har någon att prata om mina tankar med så bildas en klump inom mig. Därför är det så bra att Siblingz finns. Ibland säger jag fel, men det gör ingenting för vi förstår varandra här, säger hon. Embla tycker att det är skönt att gruppen bara är för tjejer. Killar och tjejer har samma mål men olika vägar att gå. Finns det här kvar när jag blir stor så vill jag verkligen att mina barn ska gå här. Jag vill bli advokat och hjälpa utsatta kvinnor och barn. Eftersom jag varit i deras situation kan jag lätt sätta mig in i problemen. Om jag inte gått här hade jag nog varit lite deprimerad. Det har lättat stora tyngder från mina axlar. På goodnewsmagazine.se hittar du mer information 74 Inblick