Dnr 100-609-06. Kunskapsunderlag för planer över framtida markanvändning på norra Gotland

Dnr 100-609-06 Kunskapsunderlag för planer över framtida markanvändning på norra Gotland

Dnr 100-609-06 RAPPORT December 2006 Kunskapsunderlag angående planer för framtida markanvändning på norra Gotland Kartutsnitt: Copyright Lantmäteriverket, Gävle 2006 Medgivande MS2006/03034

Projektägare Länsstyrelsen Gotlands län Projektledare Ingmar Danielsson Projektgrupp Per- Eric Edlund, Gotlands Kommun Rolf Löfgren, Naturvårdsverket Sven Arvidsson, SGU Ingmar Danielsson, Länsstyrelsen Gotland Styrgrupp Per Eric Edlund, Gotlands Kommun Björn Risinger, Naturvårdsverket Thomas Persson, Länsstyrelsen Gotland Referensgrupp Jan Ekdahl, Lantbrukarnas Riksförbund Lars Weinmann, Hembygdsrörelsen Anncatrin Hjernquist, Anders Lekander, Naturskyddsföreningen Jörgen Petersson, Gotlands Botaniska Förening Lars- Åke Lindahl, Henrik Grind, Föreningen för gruvor, mineraloch metallproducenter i Sverige (SveMin) Olof Söderdahl Föreningen Bevara Ojnareskogen Datum 2007-01-17 Länsstyrelsen Gotlands län

Innehållsförteckning 1. Förord 4 2. Sammanfattning... 3. Inriktning och avgränsning..5 4. Naturförhållanden på norra Gotland 4.1 Berggrundsgeologin 7 4.2 Jordarterna 10 4.3 Hydrologin 4.3.1 Grundvattenförhållanden... 13 4.3.2 Ytvattenförhållanden.16 4.3.3 Vattendragens biologiska värden..19 4.4 Odlingsmarken 4.4.1 Åkermarken... 21 4.4.2 Betesmarken... 21 4.5 Naturvärden 4.5.1 Strategi för formellt skydd av skog...22 4.5.2 Prioriterade områden för naturvård...25 4.5.3 Nyckelbiotopinventeringen 1993-2006.26 4.5.4 Större ostörda områden på norra Gotland.28 4.5.5 Nationalparksplan för Sverige..30 4.5.6 Nationell Våtmarksinventering 1992-1997...32 4.5.7 Myrskyddsplan för Sverige.34 4.5.8 Inventering av ängs- och betes marker 2002-2004.38 4.5.9 Rödlistade arter på norra Gotland 41 4.6 Kulturmiljövärden 4.6.1 Fornlämningar 47 4.6.2 Värdefull bebyggelse.48 4.7 Skogen och skogsägarna 4.7.1 Skogstillståndet...51 4.7.2 Skogsfastigheterna och ägarna 52 5. Markanvändningen på norra Gotland 5.1 Gällande markanvändningsbestämmelser 5.1.1 Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv 58 5.1.2 Formellt skyddade naturområden.. 62 5.1.3 Natura 2000- områden 68 5.1.4 Miljöskyddsområdet Bästeträsk 75 1

5.1.5 Strandskydd 76 5.1.6 Vattenskyddsområden 77 5.1.7 Riksintresse för ka lkutvinning 79 5.1.8 Minerallagen...80 5.1.9 Täkttillstånd.... 80 5.1.10 Riksintresse för kulturmiljövården 83 5.1.11 Kulturmiljö- kulturminneslagen 88 5.2 Kalkstensutvinning 5.2.1 Kalkstensindustrin på Gotland- en historik 93 5.2.2 Användningen av kalkstenen.. 97 5.2.3 Krav på kalkstenen från användningssynpunkt..99 5.2.4 Kalkstensindustrins struktur 102 5.2.5 Påverkan på närmiljön.111 5.2.6 Påverkan på ytvatten och grundvatten.112 5.2.7 Efterbehandlingsstrategier för bergtäkter 113 5.3 Jordbruk.. 5.3.1 Jordbrukarna 115 5.3.2 Kött- och mjölkproduktion..115 5.3.3 Aktivering av nedlagd åkermark.115 5.4 Skogsbruk. 5.4.1 Brukningsenheterna.116 5.4.2 Boendeplats..117 5.4.3 Nya ägare.117 5.4.4 Skoglig aktivitet...118 5.5 Vattenförsörjning.. 5.5.1 Kommunal vattenförsörjning..120 5.5.2 Vattenförsörjning från enskilda vattentäkter..120 5.6 Turism och rörligt friluftsliv 128 5.7 Vindkraft..130 Riksintresse för vindkraft 5.8 Översiktsplan..132 6. Ortsbefolkningen på norra Gotland 6.1 Befolkningsstruktur 134 Befolkningsutvecklingen, demografi 135 6.2 Arbetsmarknaden och näringslivet på norra Gotland 137 6.3 Socioekonomiska förhållanden 141 6.3.1 Ko mmersiell och offentlig service 141 6.3.2 Utbildningen på norra Gotland.141 6.3.3 Tillväxt..141 2

6.4 Hur ser ortsborna på markanvändningen?.143 Resultat av enkät. 7. Om projektet och markanvändningsfrågorna i ett framtidsperspektiv 7.1 Erfarenheter från arbetet.147 7.2 Viktiga kunskaper som inte har kommit med i rapporten.149 7.3 Några frågor i det fortsatta arbetet 150 7.4 Källanvisningar.152 3

1. Förord Att ökade kunskaper ger oss bättre möjligheter att välja rätt vägar till en hållbar framtid, är självklart. Det är också självklart att de avvägningar som görs och de beslut som tas för Gotland oftast kan sättas in i ett större sammanhang. I den globala värld vi lever i så kan vi inte komma ifrån att viktiga beslut för Gotland också kan komma att få betydelse för vår omgivning. Det är också nödvändigt att vi har med kommande generationer i tankarna då vi fattar viktiga beslut om markanvändningen. Varje generation måste ta sitt ansvar för att värna om naturresurserna och att vara rädda om vår miljö. Ett japanskt ordspråk säger vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn. De beslut vi tar i dag kommer att påverka vår miljö, men också våra barns och barnbarns miljö. Det är ett stort ansvar som vilar på oss som beslutar idag att se till att bevara unika miljövärden med alla dess möjligheter och samtidigt ge förutsättningar för arbetstillfällen. Att kombinera god miljö med hållbar utveckling och möjligheter till arbetstillfällen, inte minst på landsbygden, är grunden för ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Det är dessa överväganden som vi i detta arbete har försökt att utifrån olika utgångspunkter belysa, och det är också här som de svåra avvägningarna kommer in i bilden. Viktiga beslut stundar för markanvändningen på norra Gotland. Våra naturresurser skall räcka till mycket. Avvägningar mellan olika markanvändarintressen kommer att bli oundvikliga. Ofta är det mycket svårt att prioritera det ena intresset framför det andra. Av den anledningen har det varit av mycket stor vikt att samla så mycket kunskaper som möjligt i denna rapport om norra Gotland Vi kan ibland uppleva frustration och problem med att ta beslut om hur vi vill utnyttja våra naturresurser. Vi kan också se det som att vi nu har ett ypperligt tillfälle att ta rätt beslut om hur marken skall användas. Med denna rapport som har tagits fram i samarbete med Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning och Gotlands Kommun har vi lagt grunden för beslut om markanvändningen på norra Gotland. En grund för kloka val i dag och i framtiden. Marianne Samuelsson Landshövding

2 Sammanfattning Norra Gotland är attraktivt för många olika intressen, befolkningen, naturvården, jordbruket, skogsbruket, vattenförsörjningen och, inte minst, kalkindustrin. Många beslut ska fattas om hur området ska användas i framtiden. Därför har detta kunskapsunderlag tagits fram. Naturförhållanden Gotlands berggrund består huvudsakligen av kalksten (norra och mellersta ön) men också av märgelsten och ett litet stråk med sandsten. På norra Gotland är hällmarksområden med tunt jordlager vanligast. Den bästa åkermarken i området finns i den sydvästra delen medan den östra mest lämpar sig för vallodling. Naturbetesmarker och gamla ängsmarker finns det gott om. Skogen på norra ön växer långsamt och ger dålig avkastning. Den bästa skogsmarken finns i ett bälte från Kappelshamn och söderut. Grundvattnet på Gotland rör sig i den sprickiga och lagrade kalkstensberggrunden i stråk, som ibland är oförutsedda. På norra Gotland finns fem större sjöar, Bästeträsk, Hau träsk, Fardumeträsk, Bogeviken och Tingstädeträsk. Därtill finns ett stort antal små avrinningsområden och många bäckar. Naturvärden utan formellt skydd Inom området finns två prioriterade skogstyper av internationellt skyddsintresse, kalkbarrskog och större myr- och naturskogsmosaiker. Särskilda ansvarsmiljöer för Gotland är förutom kalkbarrskogen, också hällmarkstallskog, betespräglad barrskog samt alm- och askskog. Hälften av all skyddsvärd skog på Gotland finns i socknarna Rute, Fleringe, Bunge och Hejnum. En undersökning av nyckelbiotoper (skogsområden med stor betydelse för flora och fauna) visar att många sådana finns på norra Gotland. I en täthet som är mycket ovanlig i Sverige. 18 större områden på norra Gotland klassas som ostörda, med tystnad som främsta kvalitet. Naturvårdsverket föreslår att Bästeträsk med omgivande hällmarker och skogar görs till nationalpark. Området är det främsta i sitt slag i Sverige och torde vara unikt i ett europeiskt perspektiv, skriver verket. En våtmarksinventering visar att på norra Gotland finns en fjärdedel av öns skyddsvärda våtmarksobjekt. De viktigaste finns med i en myrskyddsplan, och tio av öns 18 våtmarker ligger på norra ön, till exempel Hoburgsmyr, Mölner myr och Hejnum Kallgate. Arter som är utrotningshotade kallas rödlistade. På norra delen av Gotland finns ca 550 rödlistade arter registrerade. Detta är nästan hälften av antalet rödlistade arter totalt på Gotland. Förekomsten av rödlistade arter är särskilt rik i socknarna Fleringe, Bunge och Rute. I övriga landet är dessa arter extremt sällsynta. I socknarna finns också norra Europas artrikaste tallanknutna skalbaggsfauna.

Naturområden med formellt skydd En stor del av norra Gotland klassas som riksintressant för naturvård och friluftsliv, 25 områden på 28 000 hektar. Sådana ska enligt svensk lag skyddas. Exempel på sådana: Bästeträsk med omgivningar, File Hajdar, Hejnum hällar och Kallgateburg samt Hoburgsmyr. Här finns också 31 naturreservat, en tredjedel av hela öns, på 5 600 hektar. Till det kommer biotopskyddsområden och områden med naturvårdsavtal. Bland naturreservaten märks Hall-Hangvar, Bästeträsk, och Bräntings haid. Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden inom EU. På norra ön finns 33 sådana på totalt 9 000 hektar. Flera av dem ligger nära områden, som är intressanta för kalkindustrin, som Bästeträsk, Bräntings hajd, Gildarshagen, File Hajdar, Mölner myr, Hoburgsmyr, Kölningträsk och Rute myr. Bästeträsk och dess tillrinningsområde utgör ett av Sveriges två miljöskyddsområden. Där är allt förbjudet som kan förorena vattnet. Träsket är av kommunen dessutom avsatt som reservvattentäkt. Kommunens vattenförsörjning i norr består av grundvattentäkter samt ett par ytvattentäkter. Alla utom täkten i Fårösund är vattenskyddsområden. Kulturvärden Drygt 5 000 registrerade fornlämningar finns inom området, förutom dem som inte ännu är registrerade. På norr finns också 24 byggnadsminnen, som fiskelägen, kyrkor, vissa gårdsmiljöer samt kalkindustrins byggnader. Kulturmiljöer På norra Gotland finns inte bara naturområden, utan också kulturmiljöer, värda att bevara. 31 områden har riksintresse. De kan till exempel vara kulturlandskap, bebyggelsemiljöer, fornlämningsområden, fiskelägen och kyrkomiljöer. Hit hör platser som Bläse, Fleringebygden, S:t Olofsholm, Kyllaj-Lörge, Domarlunden, Hall, Häftings, Sigsarve-Suderbys, Barläst och Lickershamn. Kalkindustrin Inte bara naturvärden skyddas genom Miljöbalken. Även mineralfyndigheter på norra Gotland är skyddade, för utvinning. Det gäller fyndigheter som har stor betydelse för landets försörjning av mineralråvara. På norra Gotland finns riksintresse för mineralutvinning. Den gotländska kalkstenen är av mycket god kvalitet och är i vissa fall unik som råvara inom kalkindustrin. Den har låga halter av svavel, syre, kisel och alkalimetall och även en låg halt av föroreningar. Dessutom är halterna jämna. Stenen på norra Gotland är den enda kalksten i Sverige som uppfyller alla krav som såväl stål- och livsmedelsindustrin som cement- och pappersindustrin samt den kemiska industrin, ställer. Till det kommer rika fyndigheter och närbelägna hamnar.

Fyra företag är verksamma. Cementa AB (ägs av Heidelberg Cement) bryter kalksten och märgelsten i File Hajdar-brottet och Västra brottet i Slite. Cementfabriken ligger i Slite. Den mängd sten som det finns tillstånd för räcker till 2021-2025. Nordkalk AB (ägs av finländsk investerargrupp) bryter kalksten som råvara för kalkbränning och som insatsråvara till industrin och jordbruket, i Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge). Tillstånd finns att bryta sten till 2010. Om företaget får öppna ny täkt i området vid Bunge Ducker räcker stenen till 2037. Svenska Mineral (ägs av familjen Juvél, Värmland) bryter kalksten i Stucks. Tillståndet räcker till 2010. Slite Stenhuggeri bryter kalksten, till byggsten och gravvårdar, i två mindre täkter. Markägare utan täkttillstånd NCC äger 1 000 hektar på norra Gotland. Gotlands Kalkverk AB (Heidelberg Cement) äger nära 2 500 hektar i området. Eurolime (Loist industrigrupp) äger drygt 800 hektar på norr. På Gotland har kalk- och sandstensbrytning pågått sedan mycket länge. Brynen av sandsten finns i vikingagravar och dopfuntar av gotländska sand- och kalksten spreds under medeltiden såväl i Norden som i norra Europa. På 1700-talet brändes kalk i stor skala på Gotland, särskilt i norr. Det ledde bland annat till skogsskövling. 1880-talets industrialisering förde med sig kraftigt ökad efterfrågan på gotländsk kalksten. 1884 anlades Visby cementfabrik och senare cementfabrikerna i Valleviken och Slite. Under mitten av 1930-talet var sysselsättningen som högst, när 600 personer arbetade i brotten. I dag sysselsätter kalkindustrin 370 personer. Till det kommer 115 entreprenadtjänster. Varje år bryts 6,2 miljoner ton kalksten på Gotland. Täkt - inte gruva Kalkstensbrytning räknas inte som gruvdrift under minerallagen, utan kräver täkttillstånd från länsstyrelsen eller miljödomstolen. Därmed kallas brytningen för täkt. Skillnaden är att gruvdrift får ske oavsett vem som äger marken. För täkttillstånd krävs att exploatören själv är markägare eller har avtal med markägaren. Miljöpåverkan Kalkbrotten påverkar omgivningen. Man borrar, spränger, transporterar och krossar stenen. Följderna är buller, damm, vibrationer och luftstötar. Påverkan på grundvattnet (förorening och bortpumpning) kan förekomma. En fråga är därvid hur grundvattnet kan komma att påverkas av en ny kalkstenstäkt i Bunge. Osäkerheten beror på att det är mycket svårt att förutse vil-

ka vägar vattenådrorna i det lagrade och sprickiga kalkstenberget kommer att ta. Vattenförsörjningen Dricksvattnet på Gotland kommer huvudsakligen från bergbrunnar, men även från grävda brunnar. Under sommaren används även ytvatten efter rening. Fårösund får sitt vatten från Hau träsk, men det räcker inte. Bästeträsk är framtida vattenreservat, för såväl Fårösund som Visby. Undersökningar för att utvinna grundvatten pågår. Jord- och skogsbruk 13 procent av Gotlands mjölkkor finns på norra ön, 17 procent av am- och dikorna samt lika många ungdjur. En fjärdedel av öns alla får finns här på flera stora lammgårdar. Under senare år har många restaureringar skett av naturbetesmarker, till exempel Hejnum hällar och Hall-Hangvars naturreservat. Intresse finns för att ta mer mark i bruk. Medelåldern på skogsägarna på norra ön är hög, 56 år. Nästan en fjärdedel av dem bor på fastlandet. Arealmässigt är skogsfastigheterna här större än på övriga ön. 54 procent (18 000 hektar) av den produktiva skogen på norra Gotland är äldre än 100 år. 2 693 hektar därav har någon form av skydd. Resten kan avverkas, men takten är låg. Övrig arbetsmarknad Norra Gotland har under senare år förlorat mer än 300 arbetstillfällen (KA3, Gotlands Varv och Samhall i Fårösund). 100 nya har dock kommit till och med dem framtidsoptimism. Det byggs bostäder, den nya folkhögskolan i Fårösund har fått en bra start, nya hotell har etablerats och kultursatsningar inom filmverksamheten Kustateljén skapar också arbetstillfällen. 500 registrerade företag finns på norra ön. De största arbetsgivarna är Cementa, Nordkalk, Geab, Nimbus, Kustbevakningen, Fabriken Furillen, Slite stenhuggeri, Lars H Larsson, Slite och Slite elfirma. Gotlands kommun har 539 anställda på norr. Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. Männen jobbar inom industrin, jordbruket och byggverksamheten medan kvinnorna finns inom handel, utbildning samt vård och omsorg. Turism 300 000 turister besöker årligen Fårö. Stora delar av norra Gotland är fortfarande oexploaterade, men antalet fritidshus och turistanläggningar ökar. Det övergivna kalkbrottet norr om Bästeträsk, Blå Lagunen, har på kort tid blivit en av öns mest besökta badplatser. Länsstyrelsen arbetar med ett handlingsprogram för natur- och kulturturism, och denna del av ön kommer där att spela en viktig roll. På norr finns i dag 47 besöksplatser, för natur och kultur.

Vindkraft Två områden av riksintresse för vindkraft finns på norr. De är Storugns industriområde och Lummelunda myrområde. Vad tycker ortsborna? en enkätundersökning Viktigast för alla, när nya beslut ska fattas, är att grundvattnet inte skadas. Det framgår av enkätundersökningen. Generellt sett är männen mer positiva till kalkindustrin än kvinnorna, medan de sistnämnda är mer positiva till naturvårdsinsatser. De bofasta anser att det finns utrymme för utökad kalkbrytning, medan de fritidsboende tycker att naturskyddsområdena i stället kan utökas. En majoritet i båda grupperna tycker att det finns en intressekonflikt mellan naturvårdsintressen och kalkstensindustrin. Hittills obesvarade frågor Projektgruppen har listat några frågor som har dykt upp under arbetets gång, men som ännu inte fått svar. Exempel: Hur vill vi säkra en hållbar utveckling för nästa generation? Hur länge räcker kalkstenen? Vet vi tillräckligt om grundvattnet? Kan kalkindustrin byta sten med varandra? Kan Cementa använda sten som Nordkalk inte har avsättning för? Sten som man i dag lägger på hög. Kan naturvården avstå område för att skydda ett annat, mer prioriterat? Hur startar man diskussionen? Detta kunskapsunderlag är just detta, ett försök att starta en diskussion om den framtida användningen av marken på norra Gotland.

3 Inriktning och avgränsning Sammanfattande riktlinjer Utredningens inriktning och avgränsning har inneburit att ett brett kunskapsunderlag redovisats som: preciserar olika markanvändningsintressen, bedömningar av värden och gällande regleringar av markanvändningen ger en allsidig information för väl avvägda beslut främst rörande kalkbrytning och naturvård därutöver prioriterar frågor som berör markanvändning och vattenförsörjning samt andra intressen som är knutna till kalkbrytning och naturvård är inriktat på olika detaljeringsgrader där markanvändningen inom områden där kalkutvinning är aktuell har störst detaljeringsgrad Inriktning Syftet med detta projekt har varit att ta fram- och på ett överskådligt sätt redovisa regelverk och kunskaper om naturresurser som är viktiga som underlag för beslut avseende markanvändningen på Norra Gotland. Behovet av ett brett sammanställt underlag hänger främst samman med de intressemotsättningar mellan kalkindustri och naturvård som funnits en längre tid och ökat under senare tid. I kommande diskussioner och beslut om markanvändningen är det angeläget att viktiga faktorer görs tydliga och tillgängliga såväl i text som på ett enhetligt kartunderlag. Detta gäller framförallt lagregleringar, förordnanden, markanvändningstillstånd samt inventeringar av naturresurser och naturvärden. Även kalkstenbrytningen måste belysas på ett ingående sätt. På Norra Gotland finns också en befolkning som bor och vistas i landskapet och som har uppfattningar om hur landskapet bör nyttjas. Syftet med projektet har även varit att undersöka och redovisa befolkningens syn på den framtida markanvändningen och att i övrigt belysa viktiga aspekter för hållbar utveckling. Projektets inriktning har därmed varit främst att presentera en sammanställning av gällande bestämmelser och värderingar av natur och naturresurser samt kalkstensutvinningen. Vidare har utredningen låtit genomföra attitydundersökningar vars resultat tolkas och sammanfattas i rapporten. Projektet har i görligaste mån inriktats på att belysa de tre dimensionerna inom hållbar utveckling, ekonomisk, ekologisk och social. Arbetet har inriktats på fler detaljeringsgrader där markanvändningen inom områden där kalkutvinning är aktuell har haft störst detaljeringsgrad. Avgränsning Utöver kalkindustri och naturvård finns en rad andra intressen knutna till markanvändningen på Norra Gotland. Detta gäller skogsbruk, jordbruk, kulturmiljövård, vattenförsörjning, turism, friluftsliv, sysselsättning med mera. Utredningen har inte behandlat dessa intressen från alla utgångspunkter utan har främst varit inriktad på deras kopplingar till kalkindustrins och naturvårdens markanspråk. Av de övriga intressena har frågan om vattenförsörjning haft stor vikt. Utredningen har även varit avgränsad geografiskt så att fokus har legat på de delar av Norra Gotland som är intresseområden för både kalkindustri och naturvård. Utöver de tolkningar som har gjorts och redovisats har utredningen inte gjort egna vägningar mellan olika intressen. Detta kommer att göras i markanvändningsplanering och beslut som kommer att utnyttja utredningens resultat. Under arbetets gång har projektgruppen beslutat att inte ta med socknarna Boge och Hejnum bland de socknar som har intensivstuderats. Motiveringen till detta är att det för närvarande inte föreligger några konflikter mellan olika markanvändarintressen i dessa socknar.

Geografisk avgränsning av projektet Fleringe Bunge Hangvar-Hall Rute Stenkyrka Lärbro Lummelunda Hellvi Martebo Tingstäde Othem Hejnum Boge Område med lägre detaljeringsgrad Område med högre detaljeringsgrad

4.1 Gotlands geologi (med fokus på nordligaste Gotland) Informationen om berggrunden på norra Gotland finns på SGU då det gäller berggrunden i stort. En samlad berggrundskartering planeras för Gotland att påbörjas under 2007. I fråga om detaljerade förhållanden har kunskapen dessutom hämtats från företagen för de områden där undersökningar har genomförts, d.v.s. främst de områden som företagen äger och har brutit eller har som reserver för framtida utvinning. Gotland Figuren visar en skärning genom Östersjön från Kalmar in i Litauen. Figuren illustrerar hur Östersjön bildar en fördjupning i urberget (orange längst ner på bilden). I denna fördjupning finns en mängd lagrade bergarter som på bilden är markerade med olika färger beroende på under vilken tid de är bildade. De understa lagren som finns vid Kalmar är bildade i kambrisk tid, därefter följer ett blågrönt lager som är bildat i Ordovicium. De ljusare gröna lagren har bildats i silurtiden och är de som ligger överst på Gotland. Det framgår av bilden att packen med lagrade bergarter är tjockast mitt i Östersjön och att den tunnar ut mot kanterna. Gotlands ytnära berggrund består av omvandlade karbonatdominerade sediment som avsatts i ett subtropiskt till tropiskt hav under silurperioden för ca 400 miljoner år sedan. Kalkstenar med varierande uppbyggnad (lerinnehåll, kristallstorlek, lagring och hållfasthet) dominerar i ett stråk från Visby uppemot Fårö samt i ett område tvärs Gotland, från Klinthamn till Östergarn. Mellan dessa områden förekommer i huvudsak karbonatrika leror (märgel och märgelsten). Sandsten påträffas i ett stråk utmed västra kustzonen på södra Gotland (Burgsvikssandsten). Den sedimentära berggrunden, som på djupet även inkluderar lager från den ordoviciska (439 510 miljoner år sedan) och kambriska perioden (510 570 miljoner år sedan), är uppemot 650 m mäktig på södra Gotland. I norr är mäktigheterna i storleksordningen 300-400 m.

Lagrens strykning är i allmänhet nordost sydvästlig och de stupar (lutar) svagt (mellan 0,15 och 0,3 grader) mot sydost. Det betyder att berggrunden ligger i det närmaste horisontellt. Lokalt kan den dock luta uppemot 5 grader. Följden av detta är att de bergartslager som syns i nordväst är de äldsta på Gotland och allt yngre led följer mot sydost. Schematisk karta över Gotland På norra Gotland består den översta delen av berggrunden nästan uteslutande av kalkstenar med relativt låg lerhalt. På djupet, liksom mot söder, tilltar lerhalten (silikathalten) i kalkstenslagren för att successivt övergå i märgelstenar. Mäktigheten på den relativt rena kalkstenen varierar mellan 15 och 60 m längst upp i norr. I området mellan Kappelhamnsviken och Vä-

gumeviken i väster och Fårösund i öster höjer sig landet med kalkstenar 20 35 meter över havsnivån. Kalkstenarna har motstått erosion bättre än omgivande leriga kalkstenar och märgelstenar Den ytnära kalkstenen förekommer i huvudsak i tre former: lagrad kalksten, revkalksten och fragmentkalksten. Den dominerande utgörs av lagrad stromatoporoidékalksten som i sin sidoutbredning (lateralt) är relativt homogen i sin uppbyggnad. De kalkstenar som övervägande innehåller stromatoporoidéer (kolonilevande svampdjur med hårda kalkskal) kallas stromatoporoidkalksten (eller stromatoporoidékalksten). Den karakteriseras av 5-20 cm stora stromatoporoidélinser, vilka är inlagrade i en grundmassa som främst består av medelkornig kristallin krinoidkalksten (se nedan). Frekvensen av stromatoporoidélinser varierar, ställvis består kalkstenen nästan helt och hållet av stromatoporoidéer. I stromatoporoidékalkstenen förekommer isolerade kroppar med massiv oregelbundet lagrad revkalksten. Revkalkstenen, som i allmänhet är den renaste av kalkstenarna kan bestå av stora uppemot 15 20 meter mäktiga (tjocka), 150 350 meter breda och upp till 500 meter långa kroppar. Stromatoporoidéer är viktiga beståndsdelar även i revkalkstenen. Revkalkstenen är vanligtvis relativt fri från material som kommer från land (lera, kvarts m.m.) beroende på den bildningsmiljö som rådde kring reven, dvs. korrallbildande organismer, hög vattenenergi (vågor, strömmar). Det fina materialet från land avsattes antingen bakom reven i laguner som idag kan ses som mörka märglar med liten lateral utbredning, eller som lagrade märgelstenar utanför reven på djupare vatten. I anslutning till reven förekommer ofta även linsformade kroppar med lagrad grov fragmentkalksten. Denna består huvudsakligen av lossrivna fossilfragment från reven. Krinoidéer är ett slags sjöliljor som växte på kanterna av reven. När de dog föll de till bottnen och bildade där fragment som kom att ingå i fragmentkalksten. Kalkstenar som övervägande innehåller dessa karakteristiska fossil benämns därför ofta krinoidkalksten (eller krinoidékalksten). Den varierar i kornstorlek från fin- till medelkornig och är för det mesta mycket jämnkornig och homogen. Denna typ av kalksten påträffas oftast omkristalliserad i olika hög grad, ibland helt och hållet så att allt fossilmaterial är förstört. Färgen varierar från ljusgrå till rödgrå vid ytan till mörkgrå-blågrå nedåt i lagerföljden. Generaliserad vertikalprofil genom ett kalkstensområde på norra Gotland I ovanstående tvärprofil visas exempel på hur förhållandena kan vara inom de kalkstensdominerade områdena på norra Gotland. Utöver de generaliserade förhållanden som beskrivits ovan förekommer inslag och lager med lerig kalksten eller märgelsten i stromatoporoidékalkstenen och krinoidkalkstenen. Särskilt typiskt för området är att kalkstenarna vilar på ett märgelstenslager och att revkalkstenen förekommer i linsformade kroppar.

4.2 Jordarterna på norra Gotland Gotlands jordarter har karterats av SGU som publicerat en karta år 2005. (Svantesson, S.-I., 2005:Jordartskartan Gotland, norra delen, skala 1:100 000. Sveriges Geologiska Undersökning K4:1) En kortfattad beskrivning finns på kartan och en separat mera uttömmande beskrivning till kartan kommer att publiceras. Det följande utgör ett kort sammandrag ur kartan: Hällmark Största delen av norra Gotland karakteriseras av hällmarksområden bestående av kalksten. Hällmarken täcks på många ställen av ett tunt eller osammanhängande jordartslager vars tjocklek i medeltal uppgår till ca 0,5 m. Det tunna jordtäcket utgörs vanligen av vittringsjord eller morän, men kan i viss utsträckning även bestå av rena svallsediment. Moräntäckta områden Under istiden tog landisen upp och bearbetade lossbrutna delar av berggrunden och äldre jordlager. När isen smälte avsattes materialet som en osorterade jordart kallad morän. (Kallas pinnlair på Gotland). Moränen bildar ett i huvudsak utjämnande täcke på berggrunden. Mäktigheten är i regel någon till några meter. I drumliner, en egen form av morän, kan den dock överstiga 10 m. Större områden med morän förekommer främst i områdets östra delar, särskilt i området mellan Tingstäde - Austers Hangvar Hall Lärbro. Söder om vägen Lärbro Fårösund förekommer morän relativt vanligt, medan förekomsten är mer sparsam norr om vägen. Områden med svallmaterial Svallsedimenten har bildats genom havets svallning. Gotland var helt täckt av vatten då inlandsisen lämnade ön, och ön kom att utsättas för mycket intensiv svallning då den steg upp ur havet genom att flertalet landytor var fritt exponerade mot havet. Svallgrus och klapper ses ofta avsatta i markanta strandvallar eller serier av sådana i flacka sluttningar mot havet. I området mellan Kappelhamnsviken och Vägumeviken går ett i det närmaste nord-sydligt stråk med svallsand med inslag av lera vid Vägume. Ett annat område med svallsand och svallgrus sträcker sig från Lickershamn via Stenkyrka till Tingstäde. I övrigt finns svallmaterial huvudsakligen kring kusten, men även insprängt här och var i området i synnerhet i kustnära områden. Finkorniga sediment Silt- och lerpartiklar som transporterades av isens smältvatten, eller frigjordes genom svallning och av vattendrag, sedimenterade på lugnt vatten och bildar nu ytor med silt och lera i låglänta områden. I forna och nuvarande insjöar avsattes bleke och kalkgyttja. Bleke utgörs av kalciumkarbonat och har bildats genom utfällning av i vattnet löst kalciumbikarbonat. Allteftersom igenväxningen och uppgrundningen i sjöarna fortskred ökande den organiska produktionen och bleket blev uppblandat med organiskt material så att jordarten övergår i kalkgyttja. Ren kalkgyttja bildar i regel blott tunna lager i myr- och träsklagerföljden medan blekelagren kan vara flera meter mäktiga. Utbredningen av dessa sediment i ytan är relativt begränsad på norra Gotland. Det största området finns söder om Lummelunda i anslutning till Mörbymyr. Därutöver finns några mindre områden mellan Stenkyrka och Lärbro. Söder om Lärbro finns några områden i

anslutning till svallsandsområdet. Ett fåtal områden förekommer därutöver söder om vägen mellan Lärbro och Fårösund, bl.a. norr och nordöst om Fardumeträsk. bleke och kalkgyttja förekommer dock allmänt på djupet under torven i områdets torvmarker. Torvtäckta områden Större torvmarker finns främst i de västra delarna (norr och väster om Tingstäde) men även med inslag av smärre torvområden. Norrut i Hangvar och Hall samt i nordväst i Lärbro, Fleringe, Rute och Bunge finns också smärre torvmarker.

1. Jordarter Fårösund Lärbro gstäde Slite 0 2.5 5 10 Km JORDARTERNA Bleke och kalkgyttja Fyllning på okänt underlag Isälvssediment, grovsilt--block Lera--silt (glacial och postglacial) Moränlera och/eller morän, lerig Omväxlande jord (oklassad) och sedimentär berggrund Sedimentär berggrund Svallsediment, grus Svallsediment, sand Svallsediment, sten--block (klapper) Torv; kärr Torv; mosse Älvsediment, ler--grus Tunt ytlager av torv

4.3.1 Grundvattenförhållanden på norra Gotland Grundvattenförhållandena på norra Gotland styrs i allt väsentligt av den geologiska uppbyggnaden och de hydrometerorologiska förhållandena. Urberget överlagras av en 350 425 meter tjock sekvens med sedimentär berggrund (sandsten, skiffer, märgelsten och kalksten) med en ålder av 600 400 miljoner år. Ytbergarterna utgörs av mer eller mindre leriga kalkstenar, s.k. revkalksten och lagrade kristallina kalkstenar. Tjockleken på kalkstenen varierar mellan ett fåtal meter och 30 meter. Beroende på typ av kalksten i ytan varierar sprickigheten. Öppna vertikala ytnära sprickor förekommer företrädesvis i områden med revkalksten eller grov krinoidékalksten. I områden där lerinnehållet i kalkstenen är större och kalkstenen mer tunnskiktad är sprickfrekvensen lägre. Den synliga följden av dessa variationer är att där frekvensen av ytliga sprickor är liten förekommer våtmarker, vätar. Förhållandena mot djupet har ställvis kunnat följas i borrkärnor. I krinoidékalkstenen förekommer s.k. styloliter (oregelbundna ytor i kalkstenen där upplösning av karbonat skett i samband med att bergarten utsatts för ökat tryck och temperatur när överlagring av yngre bergarter skett). Dessa styloliter har ett areellt samband och i grundvattensammanhang därför en viktig roll som kommunikationshorisonter mellan mer eller mindre vertikala spricksystem. De dominerande sprickriktningarna är dels ett system i NV - SO dels ett mindre i NNV SSO. Den under kalkstenarna liggande märgelstenen bedöms vara relativt tät och utgör därför en barriär mot nedträngande vatten ovanifrån. Gränsen mellan märgelsten och kalksten bedöms vara en viktig kommunikationsväg för den regionala grundvattenströmningen. Den regionala grundvattenströmningen styrs i hög grad av topografin och berggrundens hydrauliska egenskaper. Strömningen sker från höjdområdena mot lågpunkter i terrängen och havsnivån utgör den lägsta möjliga grundvattennivån under opåverkade förhållanden.

Grundvattennivå i m.ö.h. 36,5 36 35,5 35 34,5 34 33,5 33 32,5 32 31,5 31 Stucks. Bh 131 Datum Figur Exempel på grundvattennivåns variation över tiden från 2003 till 2006 i ett område på norra Gotland Grundvattennivån varierar över tiden. I figur 1. visas hur grundvattennivån varierar i en observationspunkt belägen mellan Bungeberget och Bästeträsk. Variationsområdet uppgår till ca 5 meter vilket kan anses vara representativt för det flacka kalkstensplatålandskapet medan såväl större variationer kan förekomma inom höjdområdena (Bungeberget) och som mindre inom lågt belägna delar. Genomsläppligheten hos kalkstenarna varierar men har genom statistiska beräkningar och platsundersökningar konstaterats ligga i intervallet 10 6 10 7 m/s. Uttagsmöjligheterna i en bergborrad brunn har av SGU bedömts vara 600 2000 l/tim inom de nordvästra delarna av norra Gotland och 2000 6 000 l/timme inom de sydöstra och södra delarna. Risk för att påträffa salt grundvatten vid brunnsborrning finns i kustzonen samt i området mellan Slite och Kappelshamnsviken. Nybildningen av grundvatten sker genom infiltration av nederbördsvatten. Den del av nederbörden som är tillgänglig för grundvattenbildning kallas nettonederbörden och den uppgår på norra Gotland till 136 mm i medeltal (SMHI, 1995).

2. Tillgång på grundvatten Fårösund Lärbro gstäde Slite 0 2.5 5 10 Km MAXIMAL VATTENFÖRBRUKNING UTAN RISK FÖR VATTENBRIST Områden med huvudsakligen berg i dagen eller tunna jordtäcken 450 l/ha och dygn 900 l/ha och dygn Områden med huvudsakligen sammanhängande jordtäcke 1 350 l/ha och dygn 1 800 l/ha och dygn

4.3.2 Ytvattenförhållanden på norra Gotland Vattnets drivkraft i naturen är gravitationen. Vattnets strävar efter att röra sig från högre till lägre nivå. Från markytans höjdskillnader går det därför oftast att avgöra i vilken riktning vattnet rinner. Det område inom vilket allt vatten rör sig mot samma punkt kallas avrinningsområde. Gränsen mellan två avrinningsområden kallas vattendelare. I sänkor inom ett avrinningsområde kan det bildas sjöar om markytan ligger lägre än omgivande terräng. En vattendelare är en sammanhängande högsta linje i landskapet, en åsrygg eller liknande. Nederbörden inom ett avrinningsområde ger vatten till vattenflödena inom områder, ger upphov till grundvatten genom infiltration samt avdunstar i stor omfattning. Topografin på norra Gotland karakteriseras av ett mycket flackt landskap, som i allmänhet ligger 30 40 meter över havsnivån. Undantag är närmast kusten där landet når ner mot havets nivå, samt området mellan Kappelshamnsviken och Vägumeviken där marken inte når högre än 20 meter som mest. Något högre områden än omgivningen finns norr om Bunge och vid Tingstädeträsk. Bungehöjden når över 50 meter över havet och Filehajdar vid Tingstädeträsk når över 60 meter över havet. Gotland har ett stor antal små avrinningsområden och norra Gotland skiljer sig inte därvidlag. På området öster om Lärbro finns en vattendelare som löper i ONO mot Fårösund och i stora drag följer vägen mellan dessa platser. Norr om den sker avrinningen mot NNV och söder om den sker avvattningen mot söder eller SSO. Området mellan Hangvar och Othem avvattnas via Vasteån ut i Kappelhamnsviken. Avrinningsområdena på norra Gotland finns illustrerade i bilagd kartflik. På norra Gotland finns fem större sjöar inom varsitt avrinningsområde. Det är Bästeträsk, Hau träsk, Fardumeträsk, Bogevik och Tingstädeträsk Störst är Bästeträsk som ligger på nordligaste delen av ön. Den ligger 6 m över havet och den rinner ut i havet via Arån. Avrinningsområdet som förser träsket med ytvatten sträcker sig från vägen mellan Lärbro och Fårösund norrut. Den avgränsas i öster av Bungehöjden som når 50 m.ö.h. Öster om Bästeträsk finns Hau träsk som likaledes ligger nära havet vid Fårösund. Sjön ligger knappt 10 meter över havet. Den avvattnas mot öster ut i Fårösund via Hauträskån. Strax norr om Hellvi ligger Fardumeträsk mindre än ca 10 meter över havsytan. Den avvattnas mot söder via Bångån som mynnar ut i Hideviken. Sydväst om Slite ligger Bogeviken som tar emot vatten från Spillingsån väster om Slite. Bogeviken är dock mer att betrakta som en avsnörd havsvik än en insjö, vilket visas av hög salthalt och ett fiskbestånd som innehåller saltvattenfiskar som strömming, skarpsill och skrubbskädda. Bogevikens utlopp i havet utgörs av sju grävda kanaler där vattnet kan strömma på till och från viken. Tingstäde träsk ligger betydligt högre än de övriga sjöarna, ca 44 meter över havet. Den avvattnas mot norr via Ireån som mynnar ut i Östersjön vid Irevik.

Förutom de nämnda sjöarna finns ett antal mindre sjöar på Svarvnäset. De flesta av dem avvattnas till Bästeträsk, utom Horsan som släpper ut sitt vatten mot norr via Horsaån.

3. Avrinningsområden Stajnmyrsbäcken Arån Kvarnmyrsbäcken Bläsebäcken Hägvardsån Kristikanal Hauträskbäcken Fårösund Flenvikebäcken Horsaån (Vällesån) Vitärtskällebäcken Hultungsån Ängeviksbäcken Vasteån Lergravsbäcken Lärbro Vikersån Vägumeån Bångån Vallevikenbäcken Värnebäcken Skärsuddenbäcken Hidevikenbäcken gstäde Sjuströmmar Slite 0 2.5 5 10 Km Avrinningsområdena betecknas med olika färger

4.3.3 Vattendragens biologiska värden Vattendragen på norra Gotland har som de allra flesta av öns vattendrag vattenbrist under ett antal månader varje år. Vanligtvis infaller denna period under juli-september då strömmande vattens saknas i många av vattendragen. Kvar blir vattensamlingar i djuphålor med ett mycket begränsat livsutrymme för de vattenlevande organismerna. Ofta uppstår syrebrist vilket slår ut mycket av livet i vattnet. De bäckar som har betydelse för olika arters reproduktion är Ireån, Lummelundaån, Vikersån, Vägumeån, Hultungsån, Vikeån, Arån, Bångån och Horsaån. Den klart dominerande fiskarten är havsöring, Salmo trutta, där de viktigaste åarna utgörs är Ireån, Lummelundaån, Hultungsån och Vikeån. Ireån är också en mycket viktig lokal för den rödlistade arten flodnejonöga. Den å som har den största potentialen i området är Vasteån. Denna å är relativt orörd från Träskmyr och ned till kvarnen vid mynningen och är också skyddad då stora delar ingår i naturreservat Träskmyr/Vasteå. Provfiske har dock visat att det knappt finns någon fisk vilket förklaras av det vandringshinder som finns nere vid kvarnen. Sjöar och vattendragen på norra Gotland har klassats med avseende på ekologisk status. Denna klassning innebär att man analyserar det material som finns tillgänglig från den regionala miljöövervakningen. Miljöövervakningen innehåller data från mätningar på fisk och bottenfauna samt från vattenkemi. Resultatet från dessa olika undersökningar har sedan vägts samman till ett samlat index för att få fram om ett avrinningsområde med dess sjöar och vattendrag har hög, god eller måttlig ekologisk status. Ett område som klassas som måttlig status kommer i framtiden att bli föremål för åtgärdsprogram. Dessa program skall få området att i sin helhet att uppnå minst god ekologiskstatus vilket motsvaras av ett endast obetydligt påverkat område. De områden som har klassats som måttlig status är Ireån, Lummelundaån och Vägumeåns avrinningsområden. Alla dessa vattendrag är kraftigt påverkade i form av kanalisering och utdikning och ligger inom förhållandevis intensivt brukade jordbruksområden. Detta visar sig i form av höga till mycket höga halter av fosfor och kväve. De ständigt återkommande rensningarna innebär en negativt påverkan på bottenfauna, vattenvegetation och för fiskens lekmiljöer.

4. Vattendragen. Ekologisk status Arån Fårösund Horsaån (Vällesån) Hultungsån Vasteån Lergravsbäcken Vikersån Bångån Lärbro Vägumeån gstäde Sjuströmmar Slite 0 2.5 5 10 Km EKOLOGISK STATUS Hög God Måttlig Ej bestämts

4.4 Odlingsmarken 4.4.1 Åkermarken Området kan delas in i en sydvästra del och en övrig, större, del, där den sydvästra delen utmärks av för Gotland mycket bra åkermark, bland den bästa faktiskt. Den skiljer sig därmed tydligt från östra området där förutsättningarna är betydligt sämre. Jordarna där är ofta mindre lämpliga för krävande grödor, vilket gör att vallodling är det bästa alternativet. Det gynnar i sin tur animalieproduktionen i området. 4.4.2 Betesmarken Naturbetesmarkerna är för många gårdar en stor tillgång, särskilt efter EU-inträdet 1995. De många karga utmarksbetena med en mosaikartad karaktär av alvarmark och skogsbete, har i många fall varit i hävd under långa tider redan förut och ersättningarna har gjort att landskapsvården blivit en viktig inkomstkälla på gårdar som annars haft begränsade förutsättningar att överleva. Bördigare gamla ängsmarker är ett annat tydligt inslag i området. När hävden fortsatt, eller återupptagits, har oftast slåtter ersatts med bete. Ängs- och betesmarksinventeringen 2002-2004 visar på att fler värdefulla och restaureringsbara objekt finns. Beredskap och intresse från djurhållare finns definitivt. 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 - LÄRBRO STENKYRKA MARTEBO HANGVAR TINGSTÄDE LUMMELUNDA HEJNUM RUTE HELLVI OTHEM BOGE BUNGE HALL FLERINGE 2 500 2 000 1 500 1 000 500 - Betesmark 1999-2005 RUTE HANGVAR FLERINGE STENKYRKA LÄRBRO HALL BUNGE HELLVI TINGSTÄDE OTHEM LUMMELUNDA BOGE MARTEBO HEJNUM Åkermark 1999-2005 Betesmark 99 betesmark 05 åkermark 99 Åkermark 05

4.5 Naturvärden Värdefulla naturområden har karterats och beskrivits under lång tid i Sverige. I de flesta fall syftar arbete av detta slag till uppskattning av förekomsten av olika naturtyper i län eller hela landet och till klassificering av enskilda områdens naturvärde. Kriterier för bedömning av områden är olika för olika naturtyper. Som exempel bedöms naturskogar och myrar bland annat efter graden av orördhet, ängar, hagar och betade skogar efter hur väl hävden är bibehållen. Inventeringarna används för att upprätta mål för hushållning med värdefull natur och för att ge underlag för konkreta skyddsåtgärder, t ex i form av naturreservat, nationalparker eller biotopskydd. I det följande redovisas vissa inventeringar och utvärderingar av natur som bedrivits på nationell eller regional nivå och som berör områden på norra Gotland. I avsnitt 5.1, Gällande markanvändningsbestämmelser, redovisas vilka skyddsformer som använts för att bevara värdefulla områden. 4.5.1 Strategi för formellt skydd av skog Sammanfattning Den nationella strategin för formellt skydd av skog och efterföljande länsvisa strategier har upprättats till följd av regeringsuppdrag. Strategierna anger hur delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande Skogar, som handlar om skydd av skogsmark, ska uppnås. Länsstyrelserna ska enligt regeringsuppdrag särskilt verka för att genomföra den nationella strategin. På norra Gotland finns två prioriterade skogstyper för vilka Sverige anses ha ett internationellt ansvar: kalkbarrskog och större myr- och naturskogsmosaiker. Ett över 6000 hektar stort område på norra Gotland i socknarna Fleringe, Rute och Bunge utgör en inom Sverige och Europa närmast unik sådan myr- och naturskogsmosaik på underlag av kalk. Hällmarkstallskog är en av 4 prioriterade naturtyper som Gotland har ett speciellt ansvar för i ett svenskt perspektiv. Hällmarkstallskog med dokumenterade höga naturvärden finns på ön i större omfattning endast på norra Gotland. (Se karta 5 på sidan 29) Den nationella strategin för skydd av skog Strävan mot ett hållbart samhälle är en grundförutsättning i statens politik. Den ekologiska dimensionen i hållbar utveckling tydliggörs i de av riksdagen beslutade Svenska miljökvalitetsmålen. Flera miljökvalitetsmål berör skydd och bevarande av naturmiljöer: Levande Skogar, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag och Ett rikt odlingslandskap. Till miljökvalitetsmålet Levande Skogar finns flera delmål som ska nås på angiven tid. Av delmål 1 Långsiktigt skydd av skogsmark framgår att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från produktion till år 2010. Av dessa ska 400 000 ha utgöras av formellt skyddade områden, dvs. naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Enligt den nationella strategin ska Gotland bidra med 6 800 ha formellt skyddad skog. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fick enligt myndigheternas regleringsbrev i uppdrag att tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för en kostnadseffektiv måluppfyllelse av miljökavlitetsmålet Levande skogar, delmål 1. Strategin redovisades år 2005 och ska enligt uppdrag konkretiseras av länsvisa strategier som tas fram av Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser/skogsstyrelsen.

Ett viktigt mål med den nationella strategin är att säkerställa att arealmålet på 400 000 ha formellt skyddad skogsmark fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt och att skogstyper för vilka Sverige har ett internationellt ansvar finns representerade i tillräckligt stor omfattning i det formella skyddet. Likaså är det viktigt att varje län skyddar de skogstyper som länet har ett speciellt ansvar för, dvs. länets prioriterade skogstyper (se nästa avsnitt). Den nationella strategin för skydd av skog kan för tillfället anses utgöra ett bindande dokument för länsstyrelserna eftersom det i 2006 års regleringsbrev fastslås att länsstyrelserna särskilt skall verka för att genomföra den nationella strategin för formellt skydd av skog. Prioriterade skogstyper av internationellt intresse på norra Gotland I den nationella strategin listas 5 skogstyper för vilka Sverige anses ha ett särskilt internationellt ansvar. Två av dessa har stor betydelse för norra Gotland: kalkbarrskog och större myroch naturskogsmosaiker i boreal och boreonemoral region. I en vid bemärkelse skulle nästan all skog på Gotland kunna klassas som kalkbarrskog. Här menas dock en speciell typ av skog som har speciella förutsättningar för bl.a. marksvampar. Inventeringar har visat att Gotland intar en särställning vad gäller artrikedom av marksvampar och att gotländska kalkbarrskogar hyser flera arter som endast förekommer i mycket begränsat omfattning i övriga Sverige. Kalkbarrskogar på Gotland intar även floristiskt en särställning i Sverige med generellt sett ovanliga vegetationstyper och även ett antal rödlistade kärlväxter. På norra Gotland finns värdefulla bestånd framförallt i Hejnum, Boge, Othem, södra delen av Lärbro, Hellvi och södra delen av Rute. Många av dessa kalkbarrskogar utgör så kallad hotspots och uppvisar en mycket stor artmångfald på relativt liten yta. Med större myr- och naturskogsmosaiker i boreonemoral region menas sammanhängande odikade myr- och skogsområden över 500 hektar där fastmarksskog förekommer i mosaikartade blandningar med öppen eller trädklädd myr. Naturtypen är ytterst sällsynt inom övriga EU. På norra Gotland mellan väg 148 och stenkusten i Fleringe finns ett sådant område som omfattar ett mer än 6000 hektar. Området består av mosaiker av kalkhällmarkstallskog, öppen hällmark och olika typer av kalkrika våtmarker. Det kalkrika underlaget i kombination med storleken och naturskogsprägeln gör området unik inom Sverige och EU. Stora delar sammanfaller med Natura 2000-områden, naturreservat och områden av riksintressen för naturvård. Prioriterade naturtyper av nationellt intresse på norra Gotland Inom ramen för de länsvisa strategierna definierar varje län i samråd med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ett antal skogstyper som finns väl representerade i länet och som länet har ett särskilt ansvar för. På Gotland definieras 4 skogstyper som utifrån en samlad bedömning av förekomsten och artinnehåll betecknas som ansvarstyper i ett svenskt perspektiv: Kalkbarrskog med tall och gran (även internationell ansvarstyp) Hällmarkstallskog Betespräglad barrskog Alm- och askskog För varje skogstyp avgränsades också så kallade värdetrakter där skogstypen har sin huvudutbredning på ön. Skogstyperna och deras naturvärden beskrivs mera utförligt i Gotlands strategi för formellt av skydd av skog. Nedan följer endast e kortfattad beskrivning:

Hällmarkstallskogar avser skogar på mycket lågproduktiv mark. I biotoptypen ingår ofta en stor andel öppen hällmark. Naturvärdena är främst knutna till de senvuxna, gamla och solbelysta träden samt till död ved. Som artgrupp betraktat är insektsfaunan, och kanske speciellt bark- och vedlevande skalbaggar, den ur naturvårdssynpunkt mest intressanta. Det har länge varit känt att den gotländska tallanknutna skalbaggsfaunan är exklusiv med många rödlistade och sällsynta arter. Den relativt stora sammanhängande arealen hällmarksskog på norra Gotland i kombination med Gotlands speciella klimat gör att Gotland har en särställning i Sverige med avseende på insektsfaunen i hällmarksmiljö. Alla 3 värdetrakter för hällmarkstallskog befinner sig på norra Gotland med tyngdpunkt i socknarna Rute, Bunge och Fleringe, Hall och Hangvar samt Hejnum och Othem. Betespräglad barrskog avser gamla betespräglade barrskogar som betas idag men även sådana skogar där bete har upphört och där höga biologiska värden, som är beroende av beteshävden, finns kvar. Med avseende på rödlistade arter utgör marksvampar den viktigaste gruppen som är beroende av betade skogar. Kombinationen av trädkontinuitet och tunna humustäcken till följd av bete är ett krav för många sällsynta arter. Vegetationstyper i betade skogar på Gotland är mycket sällsynta i Norden och kärlväxtfloran är oftast mycket artrik. Betespräglade barrskogar finns framförallt på mellersta Gotland och berör på norra Gotland i större omfattning endast socknarna Hejnum och Boge. Med alm- och askskog avses på Gotland lövmarker med ask, ek och alm som nästan uteslutande har en historia som slåttermark eller betesmark på gamla inägor. Naturvärdena i Gotlands lövmarker är generellt sett mycket höga. Nyckelbiotopsinventeringen, lövmarksinventering och flera riktade inventeringar i ädellövsbestånd visar att antal rödlistade arter knutna till alm och ask är i flera avseenden unika i Norden. Särskilt värdefullt är lavfloran på ädellövträden och marksvampsfloran. Alm-askbestånden ligger vanligtvis i anslutning till bebyggelse eller till åkermark och uppgår sällan till större sammanhängande arealer. På norra Gotland finns ansamlingar av värdefulla alm-askbestånd i Stenkyrka och Martebo och i Hall. Mindre men ofta mycket artrika bestånd finns dock utspridda i nästan alla socknar på norra Gotland. Skogstypen kalkbarrskog beskrivs ovan under internationellt prioriterade skogstyper. Den förekommer sällan i större sammanhängande bestånd och finns på norra och mellersta Gotland. Nationell modell för prioritering av skyddsvärda områden Vid urval av områden som prioriteras för formellt skydd i form av naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal följs en gemensam nationell modell. Modellen presenteras i sin helhet i den nationella strategin för formellt skydd av skog, avsnitt 8. Modellen tar sin utgångspunkt i rapporten Naturvårdsbiologisk forskning - underlag för områdesskydd i skogslandskapet, som sammanfattar de vetenskapliga grunderna inom naturvårdsbiologin. Urval av områden enligt modellen syftar till att bevara de biologiskt mest skyddsvärda objekten i landet och i varje län. Den nationella prioriteringsmodellen beskrivs i tre steg. Dessa tre steg utgörs av en bedömning och sammanvägning av 1. Skogsbiologiska bevarandevärden (steg 1) 2. Andra bevarandevärden (steg 2) 3. Praktiska prioriteringar (steg 3)