2009-03-24 Vfu-resa i Italien Jag har fått förmånen att följa med en kollega från Eslövs gymnasium på en resa till norra Italien i ett internationaliseringsprojekt. Vi skulle placera ut 7 elever på APU-platser. Projektet är genomfört av Lana Perico Norlin en av två internationaliseringsansvariga på skolan. I fem år tidigare har de haft elever ute på praktik i Italien, de första åren har praktiken varit grundad på sökta Leonardo-stipendier. Men de två sista åren har det varit ett projekt som började med att Lana sökte sponsorer. En livsmedelsgrossist i Eslövstrakten som är specialiserad på italiensk mat och dryck gick in som sponsor plus en lokal bank. Livsmedelsgrossisten har sponsrat med råvaror och dryck. Lana planerade in en italiensk afton i skolans restaurang med trerätters middag och drycker tillsammans med en av restauranglärarna. Det blev fullbokat och en väldigt lyckad kväll där de fick in en bra summa till projektet. Elever som ville ha sin APU i Italien fick ansöka, alla hade chansen. Sedan gjordes en utgallring där de tittade på närvaron i skolan samt betyg i språk. Därefter kallades de utvalda eleverna till intervju, där man sedan valde ut de sju elever man ansåg var lämpliga. APU-platserna har Lana ordnat genom sina egna resor i området, där hon genom en slump när hon bodde på ett hotell frågade om bra restauranger i närheten fick ett namn på en person som jobbade med turism i närliggande stad, och därigenom fick kontakt med olika restauranger. Hon har även själv sökt upp restauranger som hon har hittat via internet som hon tyckte verkade lämpliga. För sitt arbete med resa och söka upp platser har hon för sin egen del också sökt stipendier som har till viss del täckt kostnader för resa och uppehälle, men skolan har fått stötta upp med en del ekonomisk täckning. Resan Dag 1: Torsdag Lana åkte ner några dagar innan mig med fyra elever och placerade ut på deras APU-platser och såg till att de kom till rätta med sitt boende. Restaurangerna som tog emot eleverna ordnade också boendet. Ofta har restaurangerna personalbostäder. Den 5 mars kl 05.20 åker jag med tåget från Kristianstad direkt ner till Kastrup för att möta upp tre elever från Eslöv för att sedan flyga ner till Milano Malpensa. Dessa tre tjejer har jag inte träffat tidigare, men vi har haft kontakt per telefon angående resan, hur vi skulle träffas. Jag hade dagen innan checkat in oss alla fyra på flyget för att det skulle gå smidigare. Ibland är det några gigantiska köer för incheckningen. Det satt tre nervösa tjejer och väntade på mig på Kastrup. En av dem hade aldrig flugit tidigare. En av flickorna hade tio kilos övervikt på sin väska så vi fick väga dem tillsammans för att få ner vikten. Hon fick ändå betala för fyra kilos övervikt som kostade 40 euro. Flygresan gick bra och i Milano möttes vi av Lana som hade hyrbil eller ska man säga hyrbuss, sig så den var inte smidig att köra med. Bilen var lite större än hon hade tänkt Det var en bra bit att köra ca 10 mil till Piemonte. Vädret var inte det bästa det ösregnade hela dagen, så det var inte så lätt att köra, vägarna var väldigt dåligt underhållna. 1
Vårt första stopp blev Agenzia el Albergo i Polenzo, där vi skulle lämna av två av eleverna.det var ett mycket fint hotell med restaurang där flickorna också skulle bo. Det ligger hus runt om hotellet som tillhör en Gastronomihögskola för slowfood akademin Lana pratade med Ana som var kontakt person, de skrev på ett avtal och gick igenom försäkringar som gäller för eleverna. I Italien är de väldigt noga med att ha kontroll på ungdomarna speciellt flickor. Så handledaren ville att varje gång de gick utanför hotellets område skulle de säga till i receptionen var de begav sig och när de kom hem. Det kändes ganska tryggt att veta och flickorna verkade inte ha något emot det. Nästa stop blev Monticello de Alba, vi släppte av flickan där hon skulle bo. Hon skulle dela rum med en kille från klassen och en italiensk kille som också arbetade på restaurangen de skulle praktisera på. Lägenheten var inte av högsta kvalitet kan man säga, men det brukar det tydligen inte vara. Det är ganska dålig standard på lägenheter i Italien, sämre än vi är vana vid här hemma. Jag själv hade nog inte velat dela rum med två killar när jag var 18 år, men detta var en tuff tjej så hon hade inget emot det. Nu skulle vi själva ta oss till vårt hotell, vi skulle bo i Bra en liten stad i området i Piemonte. Bra är känt för sin korv som är gjord på kalvkött. Senare på kvällen hade Lana bokat bord på Guido Da Costigliole en restaurang i S.Stefano Belbo, där hon hade en elev som praktiserade. Det var 3 mil dit på smala serpentinvägar utan några säkerhetsräcken, långt upp på höjderna. Restaurangen såg ut som en medeltida borg och låg högt, så högt upp man kunde komma. Denna restaurang har en stjärna i Giude Micheline (En bok som innehåller endast de bästa restaurangerna i världen). Jag var så trött på kvällen hade varit upp sedan kl fyra på morgonen, mina ögon började gå i kors. Men vi åt en fantastisk middag. I Italien äter man många rätter man börjat med Anti pasto, sedan äter man Primo, efter det äter man Secondo, och den sista lilla Dolci. Inte nog med det för innan anti paston får man en liten rätt som de bjuder på. I detta fallet var det en rätt med kanin, som är typisk för området. Man kanske är lite skeptisk när man tänker att man ska äta kanin men det var jätte gott, ljust fint kött. Efter dolcin (desserten) får man lie extra dessert, det brukar vara en liten bricka med små desserter t ex en liten panna cotta, lite små choklad bakelser och små kakor. Vi var också inne och tittade i köket där de höll på att avsluta för kvällen, de var väldigt noga med sin städning dt var skinande blankt. Där träffade vi en elev från Eslövsskolan som praktiserade, han hade varit där i tre dagar men fick fortfarande bara vara med och titta. Han var väldigt stolt över att få vara på denna fina restaurang och tyckt att han genom att vara med och titta ändå lärde sig mycket av dessa professionella kockar. Eleven har läst italienska lite grann och tyckte det var bra att utveckla språket på det här viset, han lärde sig nya ord varje dag. Personalen var väldigt trevlig och omtänksam om eleven. Det var många yngre kockar runt 20-25 år, de pratar väldigt dålig engelska men det fungerar på något vis ändå. Eleven trivs och känner sig som en i gänget med de unga kockarna. Det blir ofta så i restaurangbranschen att man umgås mycket med sina arbetskamrater på fritiden eftersom man har så oregelbundna arbetstider. 2
Det var dags att betala och ge sig av, no no no vi fick inte betala de bjöd på hela kalaset. Kunde de sagt det innan så kunde man tryckt ner några rätter till. Jag blev lite rädd när jag såg priserna, de väntar sig att man äter hela menyer alltså fyra rätter och det skulle kostat ungefär 60 euro utan dryck. Dag 2: Fredag Porten in till staden Cherasco Det hade slutat regna och vädret var skapligt lite sol. Man kunde se alperna ligga iskalla i horisonten. Vi checkade ut från hotellet och skulle ordna italienska telefonkort till eleverna, så de slipper betala när någon ringer upp. De betalar bara när de själva skickar sms eller ringer. Vi åker tillbaka till tjejerna vi lämnade i Polenzo. När vi är där passar vi på att titta in i köket och hälsa på kökspersonalen. Just vid denna tiden på året är det lite lågsäsong så det är ganska lugnt. Lana pratar med handledaren om de sista detaljerna för flickorna. Vi gör en liten avstickare långt upp på kullarna ligger en liten stad som heter Cherasco, där Napoleon red in 1772 och skrev ett fredsavtal. Cherasco är känt för sin fina choklad och sina sniglar. Italien har inte alltid varit ett land utan var många små riken. Där av alla slotten och borgarna som ligger uppe på höjderna. I hela detta område vi besöker odlas det mycket vindruvor, det är väldigt kuperad terräng, vinodlingarna ligger på sluttningarna och nedanför dem odlas det hasselnötter, och på vissa ställen odlas persikor. Hasselnötterna är lite större och rundare än de vi är vana vid här hemma. Detta område som heter Roero är mest känt för sina röda viner, det odlas inte mycket gröna druvor här. Det överlåter de bl.a. till grannlandskapet Asti, där det görs, som man hör av namnet ett vin som heter Asti. Vi åker vidare till hotellet vi ska bo på de nästa två nätterna, Villa Tiboldi. Här praktiserar två flickor som vi hälsar på. De kom ner med Lana så de har varit där fyra dagar. Alla eleverna som är på APU, praktiserar i kök, eftersom om de skulle vara i servisen hade de varit tvungna att tala språket flytande och det är det ingen av eleverna som gör. Vissa läser italienska men de har inte kommit så långt i studierna så de kan prata flytande. Vädret är strålande - ca 20 grader och sol. Vi checkar in på hotellet och får ett fint rum i ett litet hus som ligger precis vid sluttningen med alla vinodlingarna runt om kring. 3
Vi får en ost bricka med makalöst goda italienska ostar, grissini och ett glas gott vin, vi sitter ute på vår altan och njuter. Flickorna som praktiserar här kommer och hälsar på oss. På kvällen äter vi 6-rätters middag med vin som servitrisen rekommenderar. Det är väldigt speciell dukning, inte som vi är vana vid. Dag3: Lördag. Äter en härlig frukost i glasverandan, solen strålar in och vi blickar ut över vinodlingar i dalen. Goda italienska tomatostar, hem inlagda persikor, nybakad ciabatta och frittata är lite av det vi låter oss smaka av på frukosten. Denna dagen ska vi själva roa oss utan elever. Vi åker till Alba en stad i närheten, det doftar choklad när vi kommer in i staden. Ferraro fabriken ligger här, ni vet de små chokladbollarna med hackade nötter som ligger i små formar med guldfärgat folie om. Alba är också känt för sina stora fina hasselnötter och vit tryffel. På eftermiddagen åker vi till Barollo en liten stad i ett känt vindistrikt, vi är på vin - och choklad provning. Vinet är sött och passar till choklad. För 2 euro får man prova 2 viner, för 5 euro får man prova 5 viner, man köper biljetter vid ingången och hämtar sedan glas och går runt på olika stationer där sommelierer serverar oss olika viner. Inte lånt från Barollo ligger La morra där vi har fått rekommendationer att åka, det ligger långt, långt upp på höjderna med en fantastisk utsikt. På kvällen äter vi middag i Canale på en restaurang där Lana har haft praktikanter tidigare. Men hon tyckte stället var alldeles för rustikt. De har alltid samma meny och är lite gammeldags. Mor och dotter driver restaurangen, mamman är nog i åttio-års åldern och har svårt för att gå men hon gör så gott hon kan. Dag 4. Söndag. Vi checkar ut, blir bjudna på hela kalaset, middag och övernattning. Man tackar. Vi besöker Conti Roero, en restaurang som ligger högt upp i en borg som tillhör ett slott som ligger strax bredvid. Här praktiserar två elever, men de är lediga för dagen. Conti roero Fulvio Siccardi Kronärtskocka på olika sätt Bakat ägg med tryffel och parmesan Det är den 8 mars, internationella kvinnodagen. Den firas i Italien genom att alla män ger små buketter med mimosa till sina systrar, mödrar och fruar. 4
När vi kommer till Conti Roero spelas det in ett tv-program med kocken Fulvio Siccardi, utanför borgen i en liten ruin, här är också en fantastisk utsikt. Vi får offra oss och äter 7-rätters lunch. Denna restaurang har en stjärna i Guide Michelin. I natt ska vi bo på lantgård i Scarpione. Verkligen bohemiskt, men charmigt. Dag 5. Måndag Vi åker runt och samlar upp alla eleverna. Åker till Turin, där vi besök en stor saluhall med allt man kan tänka sig i matväg, både att handla och att äta och dricka. Den heter Etaly och ligger i samband med en stor galleria. Så det blir lite shopping också, sedan drar vi vidare till Turins centrum, men tiden går fort och det blir ganska sent innan vi är där. Men det är mycket fint gamla fina byggnader, önskar vi var där lite tidigare så man kunde tittat lite mer på sevärdheter. Det tog mycket av tiden att hämta alla eleverna, vi var också inne och tittade i Albergo dell agenzia i Polenzo där de två tjejerna praktiserar så de andra eleverna fick se hur de hade det. Dag 6. Tisdag Uppsamling av elever igen. Vi ska besöka en restaurangskola i Bra. Laura som är ansvarig för hotell - och turismprogrammet på närliggande skola visar oss runt. Hon är duktig på engelska och det är ovanligt bland italienare. Hon blev skickad av sina föräldrar till Storbritannien när hon var i 18-års åldern. Ungdomarna i Italien går i grundskola tills dem är 14 år. Sedan går de på gymnasiet i 5 år. Eleverna som jobbade i kök och serveringen denna dag gick tredje året. Restaurangskolan ligger i ett kapell, det är högt i tak och murade väggar så där är ingen ljudisolering alls. Jag höll på att få spader av ljudnivån efter en kvart, fattar inte hur de orkar jobba i sådan miljö. Eleverna har väldigt stor respekt för sina lärare. Läraren ryter till en gång och det var aldrig några elever som opponerade sig. Laura tyckte att vi hade mer vänskapliga förhållanden med våra elever och därför trodde hon att det inte var så stor respekt för lärarna hos oss. Laura har hand om internationaliseringen på Hotell - och turismprogrammet och har praktikplaster i Danmark, Finland och Tyskland. Men hon tyckte det var svårt att få i väg eleverna. Föräldrarna ville inte släppa iväg sina barn, speciellt inte flickorna, men ungdomarna ville gärna åka. Restaurangskolans matsal i Bra Här är det lite annorlunda traditioner, barnen bor hemma länge. De flyttar i stort sett inte hemifrån förrän de ska gifta sig. Lauras bror t ex bodde fortfarande hemma 37 år gammal. I köket på skolan hade en lärare 28 elever i praktiskt arbete. Men där var knappast jobb till alla. Jag såg att de hade gjort fiskpaté, en person skar upp den en person lade upp den på bläck och tre elever tittade på. Hmmm När vi skulle äta lunch delade hovmästaren upp var vi skulle sitta, lärarna fick sitta tillsammans och sedan blandade de upp svenskar och sina egna elever så att de skulle öva sig 5
på det sociala och att prata engelska. Eleverna är mycket dåliga på att prata engelska, de har en timmes engelska i veckan. Våra ungdomar lär sig mycket engelska genom att se på engelska eller amerikanska tv-program, men så är det inte i Italien här dubbas filmer till italienska, precis som det görs i många andra länder i Europa. De första tre åren de går på restaurangprogrammet jobbar de mest praktiskt, de två sista åren har de bara teoretiska ämnen som t ex matte, biologi, kemi, historia, religion. Jag trodde att de italienska ungdomarna hade lite mer mattraditioner med sig, men tydligen inte det var ungefär samma som här hemma. Mycket snabbmat, pizza, hamburgare. Deras praktik låg på sommaren i 4 veckor. De avslutar terminen i början på juni och startar igen i början på september och får alltså praktisera på lovet kan man säga. Då blev det ramaskri från våra elever. De hade långt lov för att det var omöjligt att gå i skolan mitt på sommaren för det var för varmt. Ett mycket intressant och givande besök. Vi besökte även hotell - och turismskolan som låg intill. De hade just fått en ny rektor efter 30 år, då där hade varit en äldre man. Nu var det ganska ung kvinnlig rektor. På tal om kvinnor och män så frågade jag hur det var med jämlikheten när det gäller lika lön för lika arbete. Det var lika lön för lika arbete och de blev helt chockade när vi berättade hur det kunde vara i Sverige. Där har vi att jobba på. Efter besöket på skolan följde vi med en klass från turism till en vinfabrik i Bra. Där fick vi guidning i vin framställning och allt vad det innebär. Fabriken låg i källaren på ett hotell som tillhörde samma familj, där var också en restaurang som hörde till. Vi fick också en visning på hotellet där de försökte att ha ett tema om vin i alla rum. Väldigt fint. Visning på Ascheri vineri i Bra Dag 6 Onsdag. Hemresa, inte mycket att säga om det. Men detta har varit en fantastisk resa som jag gärna gör om. En lärorik upplevelse ur många perspektiv. Kanske kan man hoppas att man blir inbjuden att följa med nästa år igen, jag kommer inte att tacka nej. 6