Vinningsbo platsens historia Vinningsbo hör till den gamla Skårdals by och är den enda av byns gårdar som hade ett särskilt namn Vinningsbogården. Rikspolitiska förvecklingar och krig har påverkat denna bygd under långa tider. Med sin i gången tid direkta gräns mot Norge och närheten till städerna Lödöse och Kunghälla och den år 1308 tillkomna Bohus fästning befann sig Skårdal i hetluften. Någon gång under medeltiden, troligen kring 1400-talets mitt, gjorde den norske kungen en inbrytning vid Skårdal och gårdarna där blev lagda under dansk/norskt riksstyre. Varför detta skedde har diskuterats. Kanske behövdes kvarnarna vid Surte för försörjningen av Bohus fästning, kanske ville det dansk/norska riket kunna kontrollera handeln på Göta älv. Genom att behärska båda sidor av älven fick man nämligen rätt att ta ut passagetull. Detta s.k. Skårdals Skate blev inte svenskt igen förrän vid freden i Roskilde år 1658 då Bohuslän blev svenskt. Juridiskt kom emellertid området att tillhöra Bohuslän ända fram till år 1888 då stämman i Kungälvs socken godkände en överföring till Ale härad och Älvsborgs län. Syngränsen för Skårdals Skate är markerad med en stenrad i trottoaren i Surte. Foto: MOW Bohus fästning har i hög grad påverkat livet i Ale i äldre tid. Än idag ligger fästningen kvar som en påminnelse. Enligt Erikskrönikan anlades fästningen 1308. Den fick stor betydelse för de militära operationerna i älvdalen under kommande århundraden. Trots minst 14 belägringar blev fästningen aldrig intagen. Efter 1658 blev den dock svensk. Foto: Ale kommun Vinningsbo är i äldre tider ett kronohemman det vill säga att gården ägdes av kronan och arrenderades ut. Det var vanligt i oroliga gränstrakter. Det finns flera fina gamla kartor över området från 1700-talet och framåt. Den tydligaste över just Vinningbo är en karta från Laga skifte som genomfördes här år 1832. På bilderna nedan syns de två gårdarna i Vinningsbo med tillhörande marker. Kartan visar det som kallas inägomarken och som i äldre tid bestod av åkermark, slåtterängar, tomter med hus, kålgårdar och trädgårdar. Ett och annat kärr och mer oduglig mark fanns också. På 1800-talet fanns här också en kohage. Annars betade djuren öster om inägorna, på det som kallas utmarken. Genom områdets västra del rinner Almekärrsbäcken. På båda sidor om bäcken var det öppna fodermarken, i norr kohagen (nr 18 på karta) och i söder vidsträckta slåtterängar (nr 19 på kartan) där man slog gräset med lie för att ha till djurens vinterfoder. Insprängt i kohagen
ligger ett gärde med åkermark (de ljusgula fälten) och mer åkermark hade man söder om bebyggelsen och inne i slåtterängarna i sydväst. I sydost ligger husen med boningshus, ladugårdar och andra uthus. Från tomten gick en väg ut till utmarken i öster. Laga skifte 1832. Nedan förstoring av samma karta.
Bebyggelsen idag Idag är markerna mer igenvuxna och beteshagen och slåtterängarna har blivit lövskogar. Åkergärdet söder om husen är emellertid alltjämt öppet vilket syns på bilden nedan. Gårdarna har boningshus med det västsvenska dubbelhusets planlösning samt tillhörande ekonomibyggnader från 1900-talets förra hälft. Gårdarna har en bevarad karaktär trots förändringar och tillägg såsom fönsterbyten på boningshusen och inplåtning av ekonomibyggnaderna. Denna jordbruksmiljö ligger numera nära tätorten Bohus och är väl synlig från denna. Exempel på det Västsvenska dubbelhuset med planlösning. På mindre och medelstora gårdar fick dubbelradhusen med fyra rum grupperade kring en murstock stor spridning från 1800-talets andra hälft. Byggnadstypen brukar benämnas det västsvenska dubbelhuset och är vanlig i norra Halland, Västergötland, Dalsland och Bohuslän. Hustypen kom att uppföras i stor omfattning fram till ca 1930. Hustypen har haft en mycket dominerande ställning som bostadshus i Ale kommun. Kulturlämningar i markerna Det finns inga registrerade fornlämningar kring Vinningsbo men det finns en hel del yngre lämningar kopplade till försöken att dämma vatten för att kunna driva kvarnverksamhet.
Från en inventering av Pelle Dalberg m.fl. finns flera kulturlämningar som man kan se i landskapet. Nr 7 och 11 ligger på Vinningsbo gamla inägomark, övriga på utmarken: 7. I bäcken ligger en halv kvarnsten som tjänstgjort som bro. 8. Björkärrs äng. Fin slåtteräng som hävdas genom Nödinge Hembygdsförenings försorg. 9. Dämme, brorester och kvarnlämning. 10. Dämme sydväst om Kvarndammen (Vika damm) för att stänga av det naturliga utloppet från dammen. 11. I gamla utloppet från Vika damm låg troligtvis en kvarn. 12. Långt dämme för att samla vatten till Stora Vikens kvarn. 13. Uthuggen kvarnsten med hål. 14. Dämme uppströms Vika damm. 15. Sprängd kanal för att leda vattnet till Vika damm. Dansbana Dansat har man gjort på logar och varhelst marken var så plan att det gick att ta sig en svängom. Men åtminstone sedan 1800-talets slut har man också anlagt särskilda platser för dans och nöjen. Det kunde vara allt från ett enkelt hopsnickrat dansgolv under bar himmel till mer påkostade anläggningar med dansrotunda, tombolastånd och servering. De flesta är sedan länge försvunna och lever kanske bara kvar i människors minnen medan andra fortfarande är i bruk. Dessa folkliga nöjesanläggningar besöktes i första hand av arbetar- och bondebefolkningen. De kunde också fungera som politiska arenor där inbjudna politiker höll tal. Det gäller kanske främst de anläggningar som drevs av arbetar- eller bonderörelsen. I Vinningsbodala fanns under 1920- och 30-talen en dansbana.
I Vinningsbodala vid Bohus fanns denna dansbana under 1920- och 30-talen. Foto: Nödinge hbf