andlingsplan vid hot/våld i nära relationer

H andlingsplan vid hot/våld i nära relationer för kvinnor som utsatts för hot/våld och för de barn som lever i relationer där hot/våld förekommer Antagen av socialnämnden 2005-12-14, SN 185, dnr 05/SN 0257 Reviderad 2006-06-14, SN 90, dnr 06/SN 0096

Handlingsplan vid hot/våld i nära relationer för kvinnor som utsatts för hot/våld och för de barn som lever i relationer där hot/våld förekommer Sammanfattning Mäns våld mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem och är ett allvarligt uttryck för bristande jämställdhet. Våldet riktas mot kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser och utgör ett av de största hoten mot kvinnors liv och hälsa. Det finns kvinnor som i forskningen uppmärksammats som extra utsatta eller osynliggjorda, exempelvis kvinnor av utländsk härkomst, kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld, funktionshindrade och psykiskt sjuka kvinnor samt kvinnor med missbruksproblem. Våldet innebär stort personligt fysiskt och psykiskt lidande för den kvinna som direkt drabbas men också för övriga anhöriga. Barn som växer upp i familjer där våld och hot förekommer riskerar att själva utveckla olika somatiska stressreaktioner, det är även vanligt med koncentrationsproblem samt svårigheter i relationer till andra barn. Får kvinnan och barnen ingen hjälp att bryta sin situation kan detta för barnen medföra långvariga psykiska problem samt brister i tillit till andra människor. En förutsättning för att kvinnor som utsätts för hot/våld skall kunna bryta sin destruktiva situation är att de synliggörs. Yrkesgrupper som i sin profession möter kvinnor bör vara medvetna om att just den kvinna man möter kan vara en kvinna som är utsatt. Olika myndighetspersoner, såväl som sjukvårdens personal, bör ha ett aktivt förhållningssätt till att våld/hot i nära relationer är vanligt förekommande. Bemötande frågorna blir därmed centrala. Det är även angeläget att utveckla samverkan på olika nivåer, mellan olika samhällsorgan, myndigheter och frivilligorganisationer för att tydliggöra hur samhället gemensamt kan komplettera och utveckla praktiskt stöd till utsatta kvinnor och barn samt hur man gemensamt kan verka för att allt färre drabbas. Våld mot kvinnor utgör allvarliga kränkningar som inskränker på, eller helt upphäver, kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter. Våld mot kvinnor definieras av FN som varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet (FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, artikel 1). Motala kommun tar ett stort ansvar för att de kvinnor och de barn som lever i relationer där hot/våld förekommer uppmärksammas och ges det stöd och hjälp de kan vara i behov av. Socialtjänstlagen kompletterades genom lagändringen 1.7-1998 med bestämmelse om att socialnämnden skall verka för att kvinnor som utsatts eller utsätts för våld och andra övergrepp i hemmet får stöd att förändra sin situation (nuvarande 5, 11 ). Detta innebär att Socialtjänsten har det yttersta ansvaret, de skall vara aktiva i sitt arbete för att hjälp skall erbjudas så tidigt som möjligt, dessutom skall barnens situation särskilt uppmärksammas. Följande dokument avser klarlägga hur socialtjänstens arbete konkretiserar sitt uppdrag. Vad övriga myndigheters mål och intentioner är gällande våld/hot mot kvinnor samt hur de olika myndigheterna samverkar. I dokumentet beskrivs hur åtgärder och insatser i både akuta och utifrån mer långsiktiga perspektiv skall ges. Barnens situation ägnas särskild uppmärksamhet men även hur männen kan erbjudas stöd och hjälp ges utrymme. Till dokumentet biläggs även en checklista för vad och hur man som enskild tjänsteman bör agera då man möter en kvinna som utsatts samt hur information och utbildning i denna fråga skall ges till personal inom kommunen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 BAKGRUND 1.1 Socialnämndens ansvar 1 1.2 Handlingsplanens syfte och mål 2 1.3 Aktuell lagstiftning 2 1.4 Forskning 3 1.5 Särskilt utsatta grupper 5 1.6 Våldsspiralen 6 1.7 Myter 6 1.8 Barnen 7 2 HANDLINGSPLAN 2.1 Kommunens övergripande ansvar 8 2.2 Hot och våld i nära relationer 9 Schematisk bild över mål och intentioner Litteratur och hemsidor om Du vill läsa vidare 15 Bilagor Checklista då du möter en kvinna som utsatts för våld/hot bilaga 1 Kontaktlista ej upprättad Utbildningsplan ej upprättad

1. BAKGRUND 1.1 Socialnämndens ansvar Kommunen har enligt Socialtjänstlagen (SoL 2 kap 3 ) det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. I tredje kapitlet beskrivs socialnämndens uppgifter där framgår att socialnämnden genom uppsökande verksamhet skall informera och erbjuda grupper och enskilda hjälp. Här påpekas också vikten av att samverka med andra samhällsorgan, organisationer och föreningar. I fjärde kapitlet socialtjänstlagen framgår rätten till bistånd och i nästföljande kapitel (SoL 5 kap) redogörs för de särskilda bestämmelser som finns för olika grupper varav barn och unga står i fokus. I ovan nämnt kapitel (SoL 5 kap 11 ) betonas vikten av stöd till de/dem som utsatts för kvinnofridsbrott. Här framgår vidare att socialtjänstlagen skall ge kvinnan stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialtjänsten förutsätts aktivt erbjuda stöd och hjälp, ansvaret och initiativet till kontakt med kvinnan/kvinnor som utsatts för hot/våld samt i förekommande fall kvinnornas barn, vilar därmed på socialtjänsten. Socialstyrelsen har gjort uppföljningar av hur väl bestämmelserna i 5 kap 11 efterlevs. Enligt denna uppföljning har införandet av paragrafen endast i begränsad utsträckning påverkat socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Fortfarande är mycket beroende av personligt engagemang hos individer inom socialtjänsten. Kommuner synes inte ha några särskilda insatser för våldsutsatta kvinnor utan förlitar sig i hög grad på insatser från kvinnojourerna till stöd för kvinnor som är utsatta. Det framgår av lagens förarbeten att socialtjänsten inte enbart får förlita sig på de frivilliga krafterna som finns i kommunen för att ge stöd till kvinnor som är eller har varit utsatta för hot våld eller andra övergrepp i nära relationer. Socialtjänsten har ett vidare ansvar för att vidareutveckla sin kompetens och handlingsberedskap för att i större utsträckning kunna ge stöd och hjälp till de utsatta kvinnorna så att de skall kunna förändra sin situation. I oktober 2000 antog kommunfullmäktige i Motala kommun det policydokument som länsgruppen för kvinnofrid arbetat fram utifrån riksdagens antagande av propositionen Kvinnofrid -1998. Samtidigt uppdrogs berörda styrelser/nämnder i kommunen att ansvar för policydokumentets genomförande. Frideborg Väster infördes som ett projekt samma år. Verksamheten bedrevs genom samverkan mellan fem kommuner Boxholm, Vadstena, Mjölby, Motala och Ödeshög. Projekt Frideborg upphörde 30 juni 2003. I samband med projektets upphörande tilldelade socialnämnden det fortsatta uppdraget till Sociala resursverksamheten barn och ungdom. Sociala resursverksamheten uppdrogs att utveckla och finna former för att erbjuda kvinnor och barn, som lever i relationer där hot/våld förekommer/förekommit, adekvat stöd och hjälp. För att ej skapa begreppsförvirring valde Sociala resursverksamheten att behålla namnet Frideborg. Att ge förslag till handlingsplan för våld hot i nära relationer uppdrogs till Sociala resursverksamheten barn och ungdom under våren 2005. 1 (15)

1.2 Handlingsplanens syfte och mål Handlingsplanen syftar till att utifrån det av kommunfullmäktige antagna policydokument rörande våld mot kvinnor konkretisera dess intentioner. De länsövergripande målen är vad som följer nedan; Mäns våld mot kvinnor är inte förenligt med strävandena mot ett jämställt samhälle och måste bekämpas på alla sätt. Att synliggöra våldet mot kvinnor. Att berörda myndigheter har strategier för att förebygga våld mot kvinnor. Att förebygga att män blir förövare av denna brottslighet. Att stödja och skydda kvinnor, så att de vågar anmäla våldsbrott. Att säkerställa att varje kvinna som utsätts för våld skall veta var det finns hjälp att få. Att kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas, får ett gott bemötande oavsett vilken myndighet de väljer att vända sig till. Att tillgodose våldutsatta kvinnors behov av stöd och skydd, vård och behandling så att kvinnorna kan leva utan rädsla och själva kan bestämma över sina liv. Att uppmärksamma barnens situation i misshandelsmiljöer i allt högre grad. Att ge män som utsätter kvinnor för våld möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga bakom våldet. Att verka för att utredningar om våld mot kvinnor kan bedrivas så att brott beivras, och redan begångna brott kan bli bedömda på ett rättssäkert sätt för både kvinnan och mannen. Att främja metod och kompetensutvecklingen för personal som i sitt arbete möter våldsutsatta kvinnor, deras barn och män som utövar våld. Målsättning med kommunens arbete är att alla människor oavsett kön eller ålder skall ha rätt till ett liv utan hot, våld förtryck eller annan kränkande behandling upptäcka och på ett medvetet och förtroendefullt sätt bemöta kvinnor som utsatts för hot/våld aktivt erbjuda kvinnor stöd och hjälp synliggöra de barn som upplever och har upplevt hot/våld, samt erbjuda dem stöd och hjälp utveckla samverkan mellan olika aktörer, myndigheter, frivilliga organisationer, för att tillsammans nå och hjälpa utsatta kvinnor och barn kvinnor ges stöd så de vågar anmäla våldsbrott förmedla hjälp till männen och ge stöd till anhöriga öka medvetenheten och utveckla metoder/förhållningssätt i de interna organisationerna rörande våld och hot i nära relationer 1.3 Aktuell lagstiftning Från och med 1998-07-01 skärptes lagstiftningen och nya bestämmelser om grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning infördes. Grov kvinnofridskränkning kan den man dömas till som begår brottsliga gärningar som exempelvis misshandel och olaga hot mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott med under äktenskapsliknande former. Grov fridskränkning kan den dömas för som begår samma typ av handlingar mot barn, föräldrar, syskon eller andra närstående. 2 (15)

Regeringen förbereder ett förslag till att barn som blir vittne till misshandel inom familjen skall betraktas som brottsoffer. Därmed kommer barn som upplevt misshandel inom familjen att ges lagstadgad rätt till skadestånd från samhället. Socialnämnden har, som nämnts i ovanstående avsnitt (socialnämndens ansvar) enligt socialtjänstlagens 3 kap 4 samt 5 kap 11 ett särskilt ansvar för de kvinnor som utsatts eller utsätts för kvinnofridsbrott. Även de barn som förekommer i de familjer eller i de relationer där det förekommer våld skall uppmärksammas. I de förarbeten som finns för socialtjänstlagen framgår vikten av, uppsökande arbete riktat till denna grupp, att en bra samverkan mellan myndigheter och ideella organisationer råder samt att socialtjänsten aktivt skall erbjuda individuellt stöd och hjälp av olika slag. Genom Kvinnofridspropositionen (1997/98:55) utfärdas ett gemensamt uppdrag till myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården att förebygga våldsbrott mot kvinnor. Att utarbeta lokala åtgärdsprogram är angelägna arbetsområden mellan myndigheter och frivilliga organisationer. 1.4 Forskning I Sverige görs det varje år uppåt 20 000 polisanmälningar om misshandel av kvinnor. Men mörkertalen är mycket stora de allra flesta blir inte anmälda. En del brottsexperter bedömer att det verkliga antalet fall av misshandlade kvinnor är uppåt 300 000 per år. Det finns många skäl till varför kvinnan inte polisanmäler förövaren. Några av de vanligaste orsakerna som framkommit i olika undersökningar är att kvinnan tenderar att bagatellisera våldet och anser att händelsen är för obetydlig eller att hon är rädd för konsekvenserna och fruktar att utsättas för ännu mer våld från förövaren. Många kvinnor väljer att inte anmäla för att det är meningslöst. Andra uppger att man inte anmält våldsbrotten av familjeskäl. Det faktum att många kvinnor har gemensamma barn med förövaren kan medföra att kvinnan drar sig för att anmäla barnets far. Mannen kan också ständigt ha hotat kvinnan med att han kommer att ta barnet ifrån henne om hon lämnar honom. Att kvinnor utsatts för hot och våld inom familjen har förekommit i all tid och alla kulturer, men man har inte lagt sig i det har hört till privatlivet. Sverige har man först under senare år börjat föra mer detaljerad statistik och göra undersökningar om kvinnor som utsätts för misshandel. Polisen, socialtjänsten, hälso- och sjukvården har blivit mer observanta på kvinnor som utsätts och utsatts för hot/våld. Fakta om både offer och förövare kommer fram. Mönster börjar synas, och de stämmer inte särskilt väl med de gamla myterna. I nästan 80 procent av alla anmälda fall av kvinnomisshandel är anmälan riktad mot en kille eller man som hon känner. I 8 av 10 fall har han misshandlat henne inomhus. Kvinnomisshandlare finns i ungefär samma procentuella omfattning inom alla samhällsskikt. Kvinnomisshandlaren går hårt fram mot sin partner. Han tar till knytnävar, struptag och tillhyggen. Han kan bränna henne med cigaretter, våldta henne och förnedra henne. Undersökning (SCB) visar att var 3:e misshandel i hemmet leder till läkarkontakt som varar under 1 år. Att bli gravid är ingen förmildrande omständighet. Av 207 slumpvis utvalda kvinnor, alla födda i Sverige, som besökte tre mödravårdcentraler i Göteborg sade 4,3 procent att de blivit utsatta för allvarligt våld av pappan till det väntade barnet. Cirka 190 000 barn upplevde att deras mamma hotades eller utsattes för våld i hemmet under 1998. Effekterna av våldet är förödande för kvinnan och innebär en successiv nedbrytning och tilltagande isolering, vilket i sin tur kan försvåra för kvinnan att bryta sig loss från förhållandet. Våldet, som så gott som alltid är upprepat, tenderar också att eskalera 3 (15)

allteftersom och kan pågå under flera år. Självmordstankar eller försök till självmord är mycket vanligare hos kvinnor som utsatts för olika former av våld, än hos kvinnor som inte har erfarenhet av våld (E Lundgren, m fl 2001). Att bli misshandlad innebär alltid ett hot mot det egna livet. Psykisk och fysisk misshandel och sexuellt våld är trauman som orsakar psykiskt och fysiskt lidande hos den som drabbas. Många studier framförallt från USA visar att våld från den manliga partnern är en av de vanligaste anledningarna till att kvinnor söker sig till akutmottagningar. Kvinnor som fått allvarliga skador på grund av misshandel söker hjälp vid akutmottagningar men även hos gynekologer, öron-näsa-halsläkare och tandläkare. Heltäckande källor som visar alla sjukvårdsbesök som orsakats av våld saknas. Internationella studier har visat att 30-60 procent av mammor till barn som fått sjukvård för att barnen misshandlats, själva har blivit misshandlade (Barn som ser pappa slå). Forskning kring kvinnomisshandel har i stort sett varit fokuserad på kvinnan som offer och mannen som förövare. Barnen har uppmärksammats ytterst lite. Några forskare har dock studerat dessa barns livsvillkor. Else Christensen har i en undersökning i Norge beskrivit barn till misshandlade kvinnor som deltagande vittnen. Hon undersökte 394 barn som bott på ett kvinnohus tillsammans med sina mammor. 85 % av barnen hade befunnit sig i samma rum som mamman då misshandeln pågick, 13 % hade kunnat se eller höra vad som hände, endast 2 % hade inte varit närvarande. 25 % av barnen blev själv slagna. Hon menar att barnen indirekt eller direkt deltar i våldet ( -och han sparkade mamma, Ami Arnell och Inger Ekbom 1999). I Sverige gjorde Margareta Hydén 1995 en genomgång av 141 polisanmälningar och protokoll. I hennes material fanns 122 barn. 69 % av dessa barn hade varit närvarande vid våldstillfället. 67 % hade hört allvarliga verbala hot riktade mot modern (ibid). Katarina Weinehall har i sin avhandling djupintervjuat 15 ungdomar. Hon ville med sitt arbete få mer kunskap om vad det innebär för barn och ungdomar att se sin mamma misshandlas, hur de hanterar situationen och hur våldet präglat dem och deras självbild. Weinehalls forskning visar att ungdomarnas uppväxt präglades av mycket grovt våld. Alla utom en var övertygade om att deras pappa skulle döda dem och resten av familjen. Att de överlevt ansåg de berodde på att modern kunnat skydda dem. I flertalet fall kände ingen till vad som pågick därhemma. Ungdomarna kände ett starkt hat mot pappan, även om en del kunde tycka synd om honom och ha varma känslor för honom då han var nykter. Inför sina mammor kände ungdomarna ofta en stark kärlek, men även besvikelse över hennes svek att inte ha kunnat skydda dem mot våldet eller kunnat lämna den våldsamma mannen (ibid). I Else Christensens danska studie (1990) av familjer, där det förekom hustrumisshandel, uppgav 40 % av kvinnorna att deras mor varit utsatt för våld medan 70 % av männen uppgav att de sett deras egen mor bli misshandlad. Flera studier i USA och Canada visar att omkring 70 % av pojkar, som har sett sin pappa använda våld mot mamman, beter sig likadant mot sin kvinna när de är vuxna män. Denna upprepning av våldet grundläggs genom identifikation med den starke, våldsamme pappan och det inlärda familjemönstret men också genom att våld och misshandel stimulerar och lagrar vrede och aggression hos barn och finns kvar upp till vuxen ålder ( Barn som ser pappa slå ). Eva Axelsen ägnar sig åt könssocialiseringens betydelse för utvecklingen av kontrollstrategier knutna till makt och maktlöshetsproblematik. Hon menar att flickor tenderar att i högre grad än pojkar vilja hantera makt och maktlöshet genom att försöka göra sig oåtkomliga för andras maktbruk genom underordningsstrategier. Pojkar i högre grad än flickor tenderar att hantera detta genom att ta befälet och uppnå makt och kontroll över andra (Axelsen 1990) I och han sparkade mamma för författarna ett resonemang om hur många barn det kan vara som växer upp i familjer där det förekommer våld. De gör en uppskattning utifrån den 4 (15)

statistik och de undersökningar som finns på området. Utifrån den statistik av brott som BRÅ har för 1998, 64 000 fall av kvinnomisshandel (inklusive uppskattat mörkertal), skulle ungefär cirka 85 000 barn ha upplevt att pappa misshandlade mamma det året. SCB har i sin undersökning om levnadsförhållanden kommit fram till att 145 000 kvinnor utsattes för hot och våld i bostaden av nära bekant. Det skulle innebära att cirka 190 000 barn upplevde att deras mamma hotades eller utsattes för våld i hemmet under 1998. Kommittén mot barnmisshandel har i sitt delbetänkande (SOU 2000:42) föreslagit att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att i nära samarbete med Socialstyrelsen utfärda centrala riktlinjer, eller liknande, som säkerställer att en anmälan görs av polisen till socialtjänsten när man påträffar barn i våldsmiljöer. I Ami Arnells och Inger Ekboms undersökning, redovisad i boken och han sparkade mamma, visade det sig att endast 8 av 43 polisanmälningar skickades vidare till socialtjänsten trots att det framkom i polisutredningen att det fanns barn i familjen ( Barn som ser pappa slå ). 1.5 Särskilt utsatta grupper Många kvinnor har en utsatt livssituation som gör att de kan vara i behov av särskilt stöd om de utsätts för våld av sina närstående och/eller andra personer i omgivningen. Dessa kvinnor har ofta låg status i samhället och upplever ofta dubbel diskriminering, det vill säga att de dels diskrimineras utifrån kön, dels utifrån faktorer som funktionshinder, etnicitet, social bakgrund, missbruk, ålder och sexuell läggning. Generellt sett kan den dubbla diskrimineringen medföra att det är särskilt svårt för dessa kvinnor att bryta tystnaden kring sina erfarenheter av våld. Det stöd och skydd som erbjuds dem är oftast bristfällig och inte anpassad till just deras livssituation och behov. Funktionshindrade kvinnor utsätts oftast för våld från män som de står i beroende till. Det kan röra sig om närstående män om kvinnan bor hemma, personliga assistenter, personal på gruppboende, färdtjänstpersonal eller andra patienter om kvinnan är på institution. Kvinnan kan, på grund av sitt funktionshinder och utsatthet, ha svårt att berätta om våldshändelser. Hedersrelaterat våld flickor och kvinnor som lever i familjer med starkt patriarkala värderingar. Bryter en flicka i dessa familjer mot familjens/släktens föreskrivna normer ökar kontrollen på flickan, våld blir en del av detta och som i de mest extrema fallen kan leda till s k hedersmord. Kvinnor med missbruksproblem och psykiskt sjuka kvinnor är särskilt utsatta i situationer där de behöver akut skydd, eftersom de ideella kvinnojourerna inte har möjlighet att ta emot dem. Missbruksvården och psykiatrin saknar generellt sett kunskap om våldsutsatta kvinnors livsvillkor. Asylsökande kvinnor som fått avslag på sin ansökan och som lever gömda kan ha en särskilt utsatt situation om de också utsätts för våld från närstående män. Varje kontakt med myndigheter kan för en gömd flykting förknippas med risken att avvisas och tillgången till sjukvård är starkt begränsad för dessa kvinnor. Segregation, språksvårigheter och risken att bli utfrusen av släkt och vänner är andra bidragande orsaker till att invandrade våldsutsatta kvinnor är en särskilt utsatt grupp. Forskning i andra länder tyder på att partnervåld i homosexuella relationer är lika vanligt som i heterosexuella relationer. Forskning pågår för att göra den första svenska kartläggningen av partnermisshandel i samkönade relationer. Studien väntas bli färdig år 2005. Studier visar att unga kvinnor och flickor i åldersgruppen 18-24 år är särskilt utsatta för mäns våld. Enligt omfångsundersökningen Slagen dam hade 19 procent av de tillfrågade 5 (15)

kvinnorna mellan 18-24 år utsatts för hot och/eller fysiskt våld och/eller sexuellt våld från en pojkvän (Amnesty Mäns våld mot kvinnor i nära relationer). I Barn som ser pappa slå skriver en av författarna Barbro Metell: Att bli mamma ökar risken för att bli utsatt för våld. Många av de mammor jag mött har berättat att det var under graviditeten med första barnet som mannen tog till fysiskt våld Det blivande föräldraskapet aktualiserar konflikter om könsrollsmönstren, vilket i sin tur betyder konflikter som berör könsidentiteten. Inom mödrahälsovården och barnpsykiatrin är det välkänt att vissa män, trots att de välkomnat och längtat efter att bli fäder, visar att faderskapet är starkt konfliktfyllt. Det kan ta sig uttryck i att de börjar förakta och nedvärdera kvinnan. Mannen känner sig utestängd och barnet upplevs som rival. 1.6 Våldsspiralen När en kvinna utsätts för våld sker detta så gott som uteslutande i hemmet och misshandeln utövas av närstående män. Mäns våld mot kvinnor utövas i syfte att som man få kontroll över kvinnan och därmed upprätthålla sin auktoritet. Våldet är planerat, riktat mot en person, sin partner men det är inte sällsynt att även barnen drabbas. Mannen väljer var, när och hur våldet skall utövas. Våldet blir långsamt en del av vardagen en vardag som till vilken både kvinnan och mannen successivt anpassar sig till. Eva Lundgren professor i sociologi och kvinnoforskare talar om normaliseringsprocessen, en process som kan beskrivas i tre på varandra följande faser. Fas ett; Kvinnan nedvärderas, förlöjligas och ifrågasätts. Mannen är här ofta verbalt aggressiv. Hon beskrivs av mannen som dum, ful och oduglig som mamma, kvinna, yrkesmänniska, partner etc. Fas två; Mannens syfte är att sätta sig i respekt, Småsaker kan orsaka vredesutbrott, mannen är lynnig och oförutsägbar. Vredesutbrott riktas mot kvinnan men också mot barn och eventuella husdjur. Fas tre; Våldet är ett faktum. Det fysiska våldet kombineras ofta med grova verbala kränkningar. Tillhyggen eller olika vapen är vanligt förekommande. Växlingen mellan lugn och en upptrappad stämning som sedan leder till våldutövning gör att kvinnans situation ständigt präglas av en stark stress och oro över att på nytt bli utsatt för våld. Karaktäristiskt är att mannen pendlar mellan ömhet, omsorg och våld. Kvinnan kontrolleras och hennes livsutrymme begränsas allt mer för att efterhand helt övergå helt i mannens kontroll. Hon får inte träffa de vänner eller släktingar hon vill, tala i telefonen och hon förhörs efter arbetsdagens slut. Nära vänner och/eller barn hotas eller kränks verbalt. Det är också vanligt att mannen uttalar kränkande tillmälen om kvinnan inför anhöriga eller vänner. Många av de kvinnor som utsatts för misshandel uppger också att de utsatts för sexuellt våld i olika former. Hos kvinnan väcker ständiga kränkningar, hot och våld, skuld. Kvinnans verklighets-uppfattning rubbas och hon börjar efterhand se på sig själv med mannens ögon och lägger därmed orsaken och skulden till våldet på sig själv. Det blir allt viktigare att få livet att fungera, att bevara familjens hemlighet. Strategin blir att försöka anpassa sig, svara upp mot mannens krav om hur relationen skall se ut, för att undvika våld. Kvinnans egna behov hålls tillbaka och vad som är den normala relationen där två jämbördiga parter möts förträngs alltmer. 1.7 Myter Myter hjälper oss att bevara den rådande ordningen i samhället. Med mytens hjälp kan vi omdefiniera ett strukturellt och flerdimensionellt problem till att bli en marginaliserad privat 6 (15)

företeelse. I detta fall drabbar våldet kvinnor just av den anledningen att de är just kvinnor, och att mannen genom våldet försöker bevara en rådande maktbalans, där kvinnan är underordnad mannen, i relationen och i samhället. Myter blir på detta sätt en hjälp till att hålla problemen ifrån oss, detta gäller inte oss det gäller andra, andra mer marginaliserade grupper av människor, människor som vi inte har några närmare relationer till. Den allmänna bilden är och har varit att det inte varit så vanligt med misshandel inom nära relationer eller om det händer ses det som en tillfällighet och bagatelliseras. Några av våra vanliga bilder är (Avliva myterna, ROKS) kvinnor gillar hårda tag lite bråk i fyllan och villan eller en örfil någon gång lite får man tåla Det är bara en viss typ av kvinnor som drabbas. Misshandlade kvinnor går ofta från ett misshandelsförhållande till ett annat. Kvinnor provocerar männen att slå. Om det inte är invandrare så är det främst alkohollister socialt utstötta eller kriminella som slår. Dessutom är det vanligt förekommande, på arbetsplaster, vid middagsbjudningar eller mellan vänner att misshandelssituationen kommenteras, förlöjligas eller förklaras med att det skulle vara kvinnans fel. 1.8 Barnen Rädda barnen har i en undersökning uppskattat att var tionde barn någon gång upplever våld i hemmet, hälften av dem ofta (Anmälningarna som försvann, Rädda Barnen 2003). I övervägande delen av misshandelstillfällena är barnen närvarande under själva våldstillfället. Genom forskning vet vi i dag att upplevelser av våld förorsakar barn både fysiska och psykiska skador. Dessa barn visar mer tecken på oro, ångest, depression, post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) och aggressionsproblem än andra barn. De utvecklar dessutom andra svåra hälsoproblem som astma, eksem, sömnsvårigheter, huvudvärk och ätstörningar. Det är även vanligt att barnen utvecklar en hyperaktivitet, ett led i att ständigt vara på sin vakt, en beredskap för snabb upptäckt av tecken på fara. De lever med en ständig katastrofkänsla. Barnen tar på sig ett stort ansvar för mamman och utvecklar ofta en tät relation till modern. Detta förhållande präglas av ett högt omhändertagande och beskydd men också av ilska och vrede. Känslan till fäderna blandas och pendlar mellan längtan, rädsla och vrede. Flickor och pojkar har en problembild som skiljer sig åt, där flickorna ofta tar avstånd från våldet och utvecklar depressivvitet och låg självkänsla. Pojkarna i motsatt riktning, tar ställning för våldet, utvecklar själva ett aggressivt beteende och en allt större självkänsla (När mamma blir slagen, Socialstyrelsen 2005). Barn behöver för att undanröja riskerna med att utveckla en negativ personlighet, brist på tillit till andra människor samt en pessimistisk syn på sin livssituation få möjlighet att bearbeta de upplevelser de varit med om. Genom att samtala om våldet och dess verkan kan barnet på ett tidigt stadium avlastas från ansvar och skuld. En samtalsmodell som utarbetats när barn har bevittnat våld är arbetsmodellen Trappan (Ami Arnell och Inger Ekbom, Rädda Barnen). 7 (15)

2. HANDLINGSPLAN 2.1 Kommunens övergripande ansvar Motala kommun strävar mot och verkar för ett jämställt samhälle. Detta innebär bland annat att kommunen starkt tar avstånd från att enskilda människor kränks. I kommunens verksamheter skall vårt förhållningssätt till varandra och till våra kommunmedborgare präglas av respektfullhet och intresse i det personliga bemötandet. Våld mot kvinnor skall inte ses som en privat angelägenhet. Det skall vara möjligt att som utsatt kvinna vända sig till en professionell, en kollega eller sin arbetsledare för att på detta sätt bryta sin isolering och ta ett steg mot att förändra sin livssituation. För alla kvinnor och barn som utsätts för hot/våld och förtryck skall det vara väl känt hur hjälp kan erhållas. Det ställs särskilda krav på den personal som i sin profession möter barn och familjer. Dessa skall omfattas av en hög medvetenhet om att våld/hot kan förkomma i familjer. Det är angeläget att aktivt söka svar på om enskilda barn eller kvinnor är utsatta. Kommunen har det yttersta ansvaret för att kvinnor och barn får det skydd de kan vara i behov av, platser för skyddat boende, praktisk hjälp samt samtalsstöd för kvinnor och barn skall vara lättillgängligt. Samverkan skall ske mellan kommun, Polismyndighet, Landsting och frivilliga organisationer så att enskilda barn, kvinnor och män som lever i relationer där hot/våld upptäcks erbjuds bästa möjliga stöd och hjälp så tidigt som möjligt. Det skall finnas en tydlighet i och mellan olika verksamheters, myndigheters och föreningars ansvarsområden samt framarbetade rutiner för hur samverkan sker. Denna handlingsplan är ett levande dokument den skall följas upp, utvärderas samt vid behov förändras. Detta arbete skall årligen redovisas till ansvarig nämnd. Handlingsplanen kräver som tidigare nämnts att de olika aktiviteterna förtydligas utifrån de olika ansvarsområdena. 8 (15)

2.2 Schematisk bild över mål och intentioner Hot och våld i nära relationer - för kvinnor som utsatts för hot/våld och för de barn som lever i relationer där hot /våld förekommer Motala kommuns övergripande mål är att; Bekämpa och förhindra våld mot kvinnor och därmed även förhindra att barn får uppleva att deras mödrar blir utsatta för hot/våld eller annan kränkande särbehandling. Tidigt upptäcka hot och våld i nära relationer och verka för att samtliga parter får relevant stöd och hjälp. De kvinnor och barn som utsätts för hot och våld bemöts respektfullt samt erbjuds professionell stöd och hjälp. ÖVERGRIPANDE MÅL DELMÅL - vad ANSVAR vem AKTIVITET - hur UPPFÖLJNING - när/sammanhang Förhindra individ Ingen kvinna skall känna sig nedvärderad, förlöjligad, kontrollerad eller på annat sätt kränkt. Inget barn skall behöva uppleva att någon av föräldrarna utsätts eller utsätter den andre för muntliga eller kroppsliga kränkningar. grupp/ organisation Hot/våld skall inte ses som en privat angelägenhet. Inom kommunens organisationer/verksamheter skall det finnas en medvetenhet om att hot/våld mot kvinnor är en företeelse som förekommer i vardagen, i alla grupper, i skilda sammanhang. Medvetenhet om barnens utsatthet. Kommunfullmäktige skall framgå av övergripande mål och riktlinjer utifrån kommunfullmäktiges olika beredningar. Kommunfullmäktige skall framgå av övergripande mål och riktlinjer utifrån kommunfullmäktiges olika beredningar. Opinionsbildning Medvetandegörande arbete - Information - Utbildning - Jämställdhetsfrågor - Värdegrundsfrågor - Jagstärkande arbete Opinionsbildning Gemensam utbildning - den enskilda människans rättigheter - värdegrundsfrågor - tolerans och ansvarsfrågor - privat - offentligt Beredningarna för uppföljning till kommunfullmäktige. Beredningarna för uppföljning till kommunfullmäktige. 9 (15)

ÖVERGRIPANDE MÅL DELMÅL - vad ANSVAR vem AKTIVITET - hur UPPFÖLJNING - när/sammanhang Upptäcka individ Personal inom kommunens olika verksamheter skall kännetecknas av ett förhållningssätt som aktivt syftar att synliggöra och uppmärksamma Barn Kvinnor Män som lever i nära relationer där hot/våld förekommer. Samtlig personal och samtliga verksamheter inom socialtjänsten. Det skall vara obligatoriskt vid introduktionen av tillsvidareanställd personal inom VO Omsorg IFO och LSS, socialkontoret samt vid utförarverksamheterna, att delta vid utbildning. Aktivt och medvetet ställa frågor om hot/våld förekommer i familjer, i nära relationer i barn och kvinnors liv. Sociala resursverksamheten barn och ungdom. Skall erbjuda utbildningen - Utsatta barn. De olika verksamheterna redogör för sitt arbete till stab VO Omsorg vilka i sin tur har uppföljningsansvar och avger rapport till Socialnämnd en gång/år. Utbildning/information skall erbjudas till ovannämnda personalkategorier inom VO Omsorg. Sociala resursverksamheten barn och ungdom. Skall erbjuda utbildningen - Utsatta barn. Kvinnorna Sociala resursverksamheten Barn och ungdom och vuxen Söka upp kvinnor som utsatts för hot/våld, utifrån till socialtjänsten inkomna polisrapporter. Lågtröskelverksamhet rådgivning, vägledning och stöd Männen Samtlig personal och samtliga verksamheter inom socialtjänsten skall känna till och verka för att männen söker hjälp. 10 (15)

Socialkontoret skall utifrån riktlinjer bevilja bistånd till de män som önskar delta i den gruppverksamhet som finns att tillgå. Bistånd till gruppverksamhet via Mansmottagningen mot våld i Linköping. Polisen är en viktig samverkanspartner då de möter dessa män. De skall känna till de rutiner som finns vad gäller möjligheterna till bistånd. Kvinna, man, barn och anhörig VO Omsorgs utvecklingssamordnare tillsammans med Nätverk- Frideborg. Gemensam information skall utformas för att på ett enkelt och överskådligt sätt tydliggöra vart jag som kvinna, man, barn och anhörig kan vända mig för att få hjälp och stöd. Informationen skall finnas tryckt i broschyr samt sökbar via webb. Samtliga i kommunen möjliga stödinsatser skall finnas samlade, kommunala såväl som frivilliga. grupp/ organisation Kommunens samtliga verksamheter skall utforma sitt arbete så det tydligt framgår att hot /våld inte accepteras. Detta omfattar fler än socialnämndens ansvarsområden som ex barnomsorg/skola hur detta skall ske måste fastställas på kommunledningsnivå. Framför/riktar en person hot till annan person genom en kommunal verksamhet, polisanmäls detta alltid av verksamheten. 11 (15)

Att all personal har kännedom om var och hur barn, kvinnor och män kan få stöd och hjälp. Omfattar fler än socialnämndens ansvarsområden som ex barnomsorg/skola hur detta skall ske måste fastställas på kommunledningsnivå. Kvinnojouren Brottsofferjouren Polisen Socialkontoret Sociala resursverksamheten barn och ungdom och vuxen Landstinget Omfattar fler än socialnämndens ansvarsområden som barnomsorg/skola hur detta skall ske måste fastsällas på kommunledningsnivå Det skall inom var verksamhet finnas en för personalen känd rutin för hur personalen och verksamheten handhar händelser då våld eller hot om våld sker. Det skall finnas en samverkan/ett nätverk, nätverk-frideborg för och mellan de organisationer/myndigheter och föreningar som arbetar med kvinnofridsfrågor. Detta nätverk skall ha möjlighet att utveckla arbetet, genom att synliggöra brister, svagheter och aktualisera detta till ansvarig nämnd/ myndighet. Det skall även vara möjligt för gemensam utbildning och utveckling. Sociala resursverksamheten barn och ungdom skall vara sammankallande för nätverket. Ingår i introduktionen som nyanställd. 12 (15)

ÖVERGRIPANDE MÅL DELMÅL - vad ANSVAR vem AKTIVITET - hur UPPFÖLJNING - när/sammanhang Bemöta individ Kvinnor skall ha möjlighet att leva ett självständigt liv. De kvinnor som lever i förhållande där hot/våld förekommit skall stödjas till att bryta denna livssituation. Sociala resursverksamheten barn och ungdom och vuxen. Även andra organisationer inom kommunen kan bistå kvinnorna som ex kvinnojouren, brottsofferjouren, kyrkan (ev. avtal) Samtalsstöd Kvinnojouren (ev avtal) Praktisk hjälp Socialkontoret och Sociala resursverksamheten vuxen (ev avtal) Socialkontoret och Sociala resursverksamheten vuxen (ev avtal) Socialkontoret, Sociala resursverksamheten barn och ungdom och vuxen Akut stöd Skyddat boende Utveckling av metoder/förhållningssätt där kvinnor/barn känner sig respektfullt förtroendefullt bemötta. De olika verksamheterna redogör för sitt arbete till stab VO Omsorg vilka i sin tur har uppföljningsansvar och avger rapport till Socialnämnd en gång/år. 13 (15)

grupp/ organisation De barn som bevittnat, upplevt hot/våld i nära relationer skall ges möjlighet att bearbeta detta. De kvinnor som utsatts för hot/våld skall ges möjlighet att bearbeta detta. De män som utsätter kvinnor för våld skall ges möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga bakom våldet. Stödja kvinnor så de vågar anmäla brott och fullfölja ev rättsprocess. Organisationer eller metoder skall utformas på ett sätt som ej medverkar till att bibehålla eller förstärka maktstrukturer. Sociala resursverksamheten barn och ungdom Bistånd via socialkontoret Kvinnojouren, Brottsofferjouren (BOJ), Sociala resursverksamheten barn och ungdom samt vuxen Socialkontoret, Sociala resursverksamheten barn och ungdom och vuxen Nätverk-Frideborg Socialkontoret, Sociala resursverksamheten barn och ungdom och vuxen Erbjuda barn som upplevt hot/våld att bearbeta sina upplevelser individuellt genom Trappan samt genom gruppverksamheten Borgen. Gruppverksamhet till män Mansmottagningen mot våld, Linköpings kommun. Det skall finnas rutiner för hur verksamheten förhåller sig för att bemöta och förhindra våld och hot i nära relationer. Utveckling av metoder/ förhållningssätt för att bemöta och förhindra hot och våld i nära relationer. 14 (15)

Litteratur Amnesty, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer, Stockholm 2004 www2.amnesty.se/svaw.nsf/19april2004/$file/svenskrapport.pdf Avliva myterna, ROKS, www.roks.se Ami Arnell och Inger Ekbom, och han sparkade mamma Möte med barn som bevittnat våld i sina familjer. Rädda Barnen Stockholm 1999 shop.rb.se/product/product.aspx?itemid=2968383 Brottsförebyggande rådet, rapport 2000:11, 2001:11, 2002:14, www.bra.se Else Börnekår Christensen. En undersögelse af omsorgssvikt i relation til börn og unge i familier med hustrumishandling. Nordisk Psykologis monografiserie nr. 31. Köbenhavn: SKION. 1990 Eva Lundgren m fl, Slagen dam: Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige - en omfångsundersökning 2001 www.brottsoffermyndigheten.se/sidor/ept/bestallningar/pdf/slagen%20dam.pdf Eva Lundgren, Våldets normaliseringsprocess 1991 Förenta Nationerna, Deklaration om avskaffandet av allt våld mot kvinnor 1993 www.kvinnokonventionen.se/kvinnokonventionen/deklaration.asp Förenta Nationerna, Konventionen om barns rättigheter 1989 www.bo.se/adfinity.aspx?pageid=55 Förenta Nationerna, Mänskliga rättigheter 1948 www.unhchr.ch/udhr/lang/swd.htm Barbro Metell m. fl, Barn som ser pappa slå. Stockholm Förlagshuset Gothia 2001 (tr. 2002) Rädda Barnen. Anmälningarna som försvann, Stockholm 2003 shop.rb.se/product/product.aspx?itemid=2967369 Socialstyrelsen, Lägebeskrivning:5 kap. 11 SoL- en uppföljning av socialtjänstens arbete 2004 www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/d8633de7-806f-4c64-b70f-144a9940b9b7/2032/20041318.pdf Socialstyrelsen, När mamma blir slagen 2005 www.socialstyrelsen.se/publicerat/2005/8664/2005-131-9.htm Socialstyrelsen, Våldsutsatta kvinnor - utbildningsmateriel för socialtjänstens personal ISBN 91-7201-497-0 www.sos.se/fulltext/110/2003-110-1/2003-110-1.pdf Katarina Weinehall, Att växa upp i våldets närhet: ungdomars berättelse om våld i hemmet, Akademisk avhandling. Umeå universitet: Pedagogiska institutionen 1997 Utredningar och Propositioner Barnmisshandel - Polisens och åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder Delbetänkande från Kommittén mot barnmisshandel, SOU 2000:42 www.regeringen.se/content/1/c4/28/56/f077db6d.pdf Kvinnofrid, proposition 1997/98:55 www.regeringen.se/content/1/c4/22/66/5406e038.pdf Ytterligare lästips finns på www.kvinnofrid.se/lastips.html 15 (15)

Bilaga 1 Att ställa frågor om våld i nära relationer 1 Samtal - stöd - förtroende Många kvinnor söker - av olika skäl - inte själva hjälp. För andra som försöker förändra sin situation uppmärksammas kanske inte heller deras försök. Att identifiera att en person är utsatt för fysiskt eller psykiskt våld från någon närstående kan vara svårt eftersom det inte heller alltid är uppenbart att någon är utsatt. Fysisk eller psykisk misshandel syns inte alltid vare sig i form av skador eller genom kvinnans uppträdande. Det finns också andra orsaker till att utsatta kvinnor inte uppmärksammas. Det sammanhang där kvinnan söker hjälp kan ha ett annat fokus än våld mot kvinnor och leda till att tecken på misshandel därför inte uppmärksammas. Exempel kan vara en kvinna som har extra behov av socialbidrag utan att det finns tydlig grund för det, beroende på att mannen har kontroll över ekonomin. Frekventa besök, ovanliga eller oklara behov/ansökningar kan vara indikatorer på att allt inte står rätt till i förhållandet och att misshandel förekommer. Ytterligare anledningar till att utsatta kvinnor inte uppmärksammas kan vara personalens egna föreställningar om kvinnomisshandel, t.ex. tvekan om att överskrida gränser till det privata och våga fråga. Därför är det viktigt att ta ställning till hur frågan ska hanteras i olika situationer. Ett sätt är att ha rutiner för att ställa frågor om hot och misshandel. De medicinska och psykologiska konsekvenserna av misshandel kan - i ett kort perspektiv - vara svåra att fastställa. Mot bakgrund av hur svåra konsekvenserna kan vara, och hur svårt det är att upptäcka våld i nära relationer är det motiverat att ställa frågor kring detta. Det kan ge den som utsätts för våld en möjlighet att berätta om sin livssituation som annars kanske inte skulle uppstå - i vart fall inte innan våldet gett svåra konsekvenser. Det är viktigt att klargöra att man tar allvarligt på den utsattes problem och situation, att visa att man har förmåga att tala om våld i nära relationer och att hjälp finns att tillgå. 1 Not. Är hämtat från Socialstyrelsens utbildningsmateriel för socialtjänstens personal ISBN 91-7201-497-0 Våldsutsatta kvinnor sid 37-40 1 (4)

Bilaga 1 Kom ihåg 2 att fråga om våld eller övergrepp identifiera klienter som har utsatts för övergrepp bekräfta allvaret i våld i nära relationer i nära relationer som ett brott, ett hälsoproblem och ett socialt problem tänka på klientens omedelbara säkerhet poängtera att ingen förtjänar att bli slagen, att misshandel är ett brott ge klienten en lista med tillgängliga stödresurser i kommunen. att inte kritisera, ge skuld eller skam moralisera ignorera yppande om våld i nära relationer ställa dig på förövarens sida fråga varför går du inte? Samtala med kvinnan enskilt (undantag för tolk vid behov samt om kvinnan önskar att ha med en stödperson). Erbjud stöd på ett empatiskt, icke-fördömande sätt som visar att du respekterar henne. Stärk känslan av förtroende i samtalet. Det är viktigt att undvika ordet misshandlad. Det är inte säkert att kvinnan uppfattar det som hon utsätts för, t.ex. knuffar och slag, som misshandel. Det är inte säkert att den våldsutsatta kvinnan ser sig som en misshandlad kvinna. Gör klart att du betraktar våld i nära relationer som ett brott. Exempel på frågor om våld i nära relationer Ibland kan det kännas svårt att ta upp frågan om våld i nära relationer - särskilt om det inte finns några tydliga indikationer på att kvinnan utsatts för våld, även om misstanken har uppstått av något skäl. Nedan följer några exempel på hur man kan ställa frågor. Jag vet inte om detta är ett problem för dig, men många av mina klienter har upplevt våld i sina relationer. Jag har därför börjat att fråga alla rutinmässigt om detta. Har du blivit utsatt för våld av din partner? Eftersom många av de kvinnor jag träffar i mitt arbete lever med någon som skadar eller hotar dem, frågar jag numera alla mina klienter om övergrepp. 2 Not. Översatt från Domestic Violence Intervention by Emergency Department Staff. 2 (4)

Bilaga 1 Från allmänna till mer specifika frågor Ibland är det lämpligare att börja med mer allmänna frågor om förhållandet innan man ställer mer direkta frågor om hot och misshandel. Detta är några exempel på mer allmänna frågor: Hur har du det i din relation/äktenskap? Du verkar bekymrad över din partner. Kan du berätta mer för mig om det? Uppträder han någonsin på ett skrämmande sätt? Du nämnde att din partner använder alkohol. Hur uppträder han när han är påverkad? Skrämmer hans beteende dig någonsin? Blir han våldsam? Brukar ni vara osams och bråka? Blir du någonsin rädd? Hur man än tar upp frågan om våld i nära relationer är det viktigt att så småningom ställa direkta och mer specifika frågor om hot och våld. Har din partner hotat att skada dig eller någon i din familj? Är din partner svartsjuk? Brukar han anklaga dig för otrohet? Har din partner någonsin försökt hindra dig från att göra saker som är viktiga för dig? (som att gå i skolan, arbeta, träffa vänner eller familj) Har din partner någonsin slagit eller fysiskt skadat dig? Händer det ofta? När skedde det senast? Är du rädd för din partner? Känner du att du befinner dig i fara? Är det säkert för dig att gå hem? Frågor om sexuella övergrepp Sexuella övergrepp i samband med partnerns misshandel kan förekomma. Frågor om sexuella övergrepp kan vara mycket känsligt och smärtsamt för en kvinna att svara på. Därför kan det vara lämplig att avvakta i samtalet tills en trygg relation har etablerats innan man ställer denna typ av frågor. Har din partner någonsin tvingat dig att ha sex när du inte velat själv? Har din partner någonsin tvingat dig att utföra sexuella handlingar som du inte har velat? Hur skulle du själv formulera dina frågor? Öva gärna att ställa frågor genom rollspel i din arbetsgrupp. 3 (4)

Bilaga 1 Om kvinnan berättar att hon är utsatt för misshandel Om kvinnan berättar/bekräftar att hon har blivit utsatt för våld eller övergrepp måste frågan om akuta insatser diskuteras. Hon behöver information om handlingsalternativ och möjligheter till skydd liksom om regler och tillvägagångssätt för en eventuell polisanmälan. Det är viktigt att erbjuda kvinnan en lugn och stödjande miljö för att underlätta för henne att berätta om våld och övergrepp, hennes och eventuella barns behov av säkerhet och andra omedelbara behov. Diskutera våldets karaktär i just hennes relation. Det kan också vara till hjälp att beskriva vanliga beteenden hos personer som hotar eller misshandlar sin partner. Stämmer det med kvinnans erfarenheter? En sådan diskussion är av betydelse av flera skäl. Dels som ett led i en säkerhetsbedömning för kvinnan dels för att kvinnan ska kunna bilda sig en tydlig uppfattning om den situation hon befinner sig i: Hur stor är risken för henne att skadas allvarligt eller rent av dödas om inte situationen förändras? Diskutera även det faktum att våld i hemmet kan ha långsiktiga skadeverkningar för barn och deras utveckling. I diskussioner om våld är det viktigt att betona att det är mannen som är ytterst ansvarig för sitt våldsbeteende och att endast han kan ta ansvar för att förändra det. Om mannen är beredd att förändra sitt beteende innebär det oftast att han behöver socialt stöd eller en behandlingskontakt med speciell kompetens inom området. Det kan också vara värdefullt för kvinnan att få information om vilka möjligheter som finns för mannen att få hjälp. Att upphöra med hot och våld är det primära målet för behandlingen, men det är dock bara första steget för att förändra hans sätt att interagera med partnern. Som en relief till våldet finns ofta ett kontrollerande beteende hos mannen (se även avsnitten om mannen i detta material). Skapa en grund för säkerhetsbedömning En central del i samtalet med kvinnan är att skapa en bild av situationen till grund för säkerhetsplanering och insatser. Glöm inte barnen Barn och ungdomar som växer upp i familjer med partnerrelaterat våld har på grund av dessa erfarenheter särskilda behov. Några centrala och viktiga punkter är: Att barnen ges möjlighet att uttrycka vad de tänker och känner om vad de varit med om Att barnen får hjälp att förstå att våldet inte är deras fel Att barnen får lära sig att våld inte är acceptabelt och att det finns alternativa handlingssätt. 4 (4)