NYKARLEBY FISKEOMRÅDE INVENTERINGSDEL

NYKARLEBY FISKEOMRÅDE INVENTERINGSDEL 1 INNEHÅLL 1. Inledning... 2 2. Beskrivning av fiskeområdet... 3 2.1 Beskrivning av vattendragen... 3 2.2 Vattenkvaliteten inom fiskeområdet... 3 3. Ordnandet av fisket... 5 3.1 Vattenägoförhållandena... 5 3.2 Röstberättigade medlemmar... 5 3.4 Arrendeavtal inom fiskeområdet... 6 3.5 Försäljning av fisketillstånd... 6 3.6 Övervakningen... 7 3.7 Redskapsenheter inom fiskeområdet... 7 4. Fisket inom området... 8 4.1 Antalet fiskare... 8 4.2 Fångst på byavatten år 1996... 8 4.3 Använda redskap inom fiskeområdet 1996.... 8 5. Fisktillgångarna... 10 5.1 Förändringar i fisktillgången... 10 5.2 Utnyttjandet av fisktillgångarna... 10 5.3 Faktorer som hindrar utnyttjandet... 11 5.4 Tillgängliga lekplatser och yngelområden... 11 6. Fiskevård inom fiskeområdet... 12 6.1 Utplanteringar... 12 6.2 Vidtagna fiskevårdsåtgärder... 12 6.3 Fredningsområden... 13 7. Ålägganden inom fiskeområdet... 14 8. Uppsamling och uppköp av fisk inom fiskeområdet... 14 9. Naturnäringsdammar inom fiskeområdet...... 14 10. Matfiskuppfödning inom fiskeområdet... 14 11. Litteraturförteckning... 15 Planen har uppgjorts av Carina Rönn, Österbottens Fiskarförbund r.f. 1998/ (kompletterats av disp Birthe Wistbacka 2008 ang styrelsemedlemmarna)

1. INLEDNING 2 Enligt lagen om fiske 286/82 av den 16.4.1982 68 bör fiskeområden utgöra ett fiskeriekonomiskt enhetligt område där det vid ordnandet av fiskeförhållandena är ändamålsenligt att vidtaga enhetliga åtgärder. Indelningen gäller inte allmänna vattenområden i havet, såvida de inte ingår i fiskeområdet. Enligt 1 och 2 bör vid bedrivandet av fiske eftersträvas största möjliga produktivitet hos vattenområdena. Fiskbeståndet bör utnyttjas rationellt och man bör draga försorg om vården och ökandet av fiskbeståndet. Innehavare av fiskerätt är i första hand skyldig att ordna fisket och vården av fiskbeståndet så att dessa mål skall uppnås. Vid uthyrande av fiskerätt skall, när förutsättningar därtill föreligger, yrkesfiskets intressen särskilt beaktas. Enligt LF 79 skall fiskeområdet för uppnående av de i 1 i LF nämnda målen ta i bruk en plan för nyttjande och vård av området, vilken innefattar en utredning av fiskbeståndens tillstånd inom fiskeområdet samrt de allmänna riktlinjerna för vården och ordnandet av fisket (22.12.1993/1355). Vid uppgörande av denna plan bör beaktas bla: 1. fiskresursernas omfattning och tillstånd inom planeringsområdet 2. de allmänna målen för vården och nyttjandet av fiskbestånden inom planeringsområdet 3. alternativa planer och kostnader för dem. För olika delar av fiskeområdet kan göras skilda planer. Fiskeområdets styrelse uppgör förslag till plan för nyttjande och vård. Styrelsen kan vid uppgörandet av planen anlita sakkunniga. Förslag till plan för nyttjande och vård skall godkännas genom beslut som omfattas av minst två tredjedelar av de närvarande medlemmarna i fiskeområdet. Blir förslaget inte godkänt med ovan nämnda majoritet, skall förslaget underställas landsbygdsnäringsdistriktet ( 81). Planen för nyttjande och vård utgör en anvisning för vården av fiskbeståndet och ordnandet av fisket inom fiskeområdet. Myndigheter samt fiskelagen inom fiskeområdes vattenområde eller ägarna av skiftat vattenområde skall efter behov taga i betraktande de allmänna riktlinjerna för vården av fisktillgångarna i den för fiskeområdet fastställda planen för vård och nyttjande ( 82, 1 och 2 mom). En innehavare av fiskerätt eller en medlem i fiskeområdets stämma eller fiskeområdets styrelse får inte utan grundad anledning genom någon åtgärd eller försummelse försvåra förverkligandet av denna plan ( 82, 2 mom 22.12.1993/1355). Fiskeridistriktets uppgift är bl.a. att ge fiskeområdena sakkunnig hjälp vid beredningen av planer för nyttjande och vård ( 87). Sakkunnig hjälp ges också av Österbottens Fiskarförbund i frågor som berör fiskeområdets verksamhet. Fiskeområdet är resultatansvarigt och lönsamheten av fiskeområdets verksamhet bör uppföljas.

2. BESKRIVNING AV FISKEOMRÅDET 3 Nykarleby fiskeområde består av Socklot, Nykarleby, Vexala, Munsala västra, Kantlax och Jeppo-Ytterjeppo fiskelag samt Socklot och Vexala fiskargillen, samtliga inom Nykarleby kommun. Området är till största delen havsområde, om man bortser från Andra sjön-området som omges av Munsala-Vexala-Frösön. Inom området finns även nedre loppet av Nykarleby älv- Lappo å. Nykarleby fiskeområdes gränser fastställdes med beslut av Vasa fiskeridistrikt (fr.o.m 1.1.1993 Vasa Landsbygdsnäringsdistrikt/ Fiskets ansvarsområde) 20.2.1985 genom beslut nr 65/31/1VAK 1985. Fiskeområdets verksamhet styrs av Lagen och förordningen om fiske samt av Vasa landsbygdsnäringsdistrikt/fiskeenheten fastställda reglemente av den 26.2.1996. 2.1 Beskrivning av vattendragen Skärgården: Inom fiskeområdet finns två inner-mellanskärgårdsområden som geografiskt är klart åtskilda från varandra. Det nordliga området består av Andra sjön och Torsöområdet och den södra delen av Monåfjärden. Mellan dessa ligger ett ytterskärgårdsområde som omfattar Vexalalandet och de stora öarna Jöusan, Svartörarna, Stubben och Torsön. Andra sjön området karakteriseras av grunda och steniga vatten med mjuka bottnar, medan vattnet i Monåfjärden är betydligt djupare. Överlag är stränderna på havssidan inte speciellt långgrunda utan vattendjupet blir ganska snabbt 5-12 m. Detta inklusive de jämna bottnarna skapar förutsättningar för ett aktivt fiske. Rinnande vattendrag: Den största älven är Nykarleby älv som i övre loppet kallas för Lappo å. Nykarleby älvs totala avrinningsområde är 4.137 ha och utgörs till största delen av skog, myrar och åkermark. Andelen sjöar är enbart 3 % och finns i älvens övre lopp. Till älvens influensområdet hör skärgårdsområdet innanför Frösön, det är således i huvudsak Andrasjön-området som påverkas av vattnet från älven. Det andra viktigare vattendraget är Munsala å, som rinner ut i Söderfjärden. Även en del av Kovjoki å rinner genom planeområdet. Den största bäcken torde vara Soklotdiket som mynar ut i Hästbådafjärden. 2.2. Vattenkvaliteten inom fiskeområdet Vattenkvaliteten i Nykarleby älv kan betecknas som nöjaktig. Älven omges av odlingsmark, bosättning och pälsfarmer. Alla dessa bidrar med gödslande ämnen och resultatet blir att älven är övergödd eller kraftigt övergödd. Situationen har förbättrats jämfört med slutet av 1980-talet. Till detta kommer att älvens vatten tidvis kan vara surt. Speciellt under vår- och höstflödestoppar uppstår problem med surchocker. Orsaken härtill kan sökas i dikningar i skogs-, myr- och åkermarker, vilka leder surt vatten ner till älven eller dess tillflöden. Älven rinner genom marker med sulfidleror. Dikningar frilägger nya jordlager vilket leder till att försurande ämnen rinner ut i vattendragen. I likhet med andra österbottniska vattendrag var surhetsproblemen våren 1996 speciellt svåra och fisken försvann ur älvfåran. Syrehalten i älven har i allmänhet varit god. En utredning av vattenkvaliteten i tio bifåror till Nykarleby älv har gjorts 1993. Utredningen

4 visar att inverkan av de sura alunjordarna, som är mera allmänna närmare kusten och havet, märktes i vattenkvaliteten i de tre nedersta bäckarna: Jeppobäcken, Syltjärvdiket och Marjasdiket. Vattnet var mycket surt och buffertkapaciteten i vattnet förbrukad. Åtminstone i de två förstnämnda var även halten fastsubstans hög. I de övriga bäckarna: Koukkoluoma, Silvastbäcken, Stormossdisket, Ekoluoma och Heikfolkdiket var vattnet mindre surt. Silvastbäcken hade det högsta ph-värdet (>6,0) och buffertkapaciteten var god. Alla de undersökta vattendragen var eutrofierade eller mycket eutrofierade. Munsala å har ett tillrinningsområde om 155 km 2. Ån rensades 1982-83 och den rinner i sin helhet genom jordbruksmark. I åns tillriningsområde finns gott om sura alunjordar och ån belastas hårt av av dräneringar i jord- och skogsbruksmark, samt diffus belastning från glesbebyggelse, jordbruk och pälsfarmer. I den yttre skärgården är vattenkvaliteten god eller mycket god d.v.s. vattnen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Salthalten i havsområdet ligger strax under 4. De kustnära vattendragen med infjärdar, flador och glosjöar är mer eller mindre eutrofierade bl.a. av diffusbelastning från glesbebyggelse, jord- och skogsbruk samt pälsdjursanläggningar och fryserier. Ett annat stort problem för de kustnära vattendragen är den markbundna försurningen. Älvens och åarnas svaga vattenkvalitet syns speciellt tydligt inom deras direkta influensområden. Älvmynningsområdet och Söderfjärden utanför Munsala å är områden som är mycket betydelsefulla lekområden för många fiskarter, men som är tydligt eutrofierade och tidvis även utsatta för surt vattentillflöde. Många träsk inom området har torrlagts. Av de som finns kvar har enbart ett fåtal en sådan förbindelse med havet att de möjliggör lekvandring och har betydelse som lekområden för fisken dylika är t ex. Pepparträsket, Stora Hamnpotten och Storträsket. Andra fiskrika träsk är t.ex Norrträsket och Hysalträsket. Många av dessa är kraftigt påverkade av människans aktiviteter såsom föroreningar, övergödning och försurning. 3. ORDNANDET AV FISKET 3.1 Vattenägoförhållandena Inom området finns sex konstituerade fiskelag. Deras respektive vattenarealer är baserade på fiskelagens och -gillenas angivelser. Fiskeområdet är presenterat i bilaga 1. I Munsala kyrkoby finns ett okonstituerat område. Ett privat vattenområde finns runt Tornskär i yttre havsområdet. Munsala västra fiskelag 7.000 ha Nykarleby fiskelag 3.200 ha Kantlax fiskelag 2.800 ha Vexala fiskelag 2.400 ha Socklot fiskelag 2.000 ha Jeppo-Ytterjeppo fiskelag 200 ha Totalt 17.600 ha

3.2. Röstberättigade medlemmar 5 Medlem i fiskeområdet, deras företrädare och röstberättigande regleras av Lag om Fiske 71, 73 och 74. De röstberättigade medlemmarna i fiskeområdets stämma med befullmäktigat ombud eller förman var år 1997 följande: 1. Fiskelag >50 ha vattenområde Munsala västra fiskelag, Kaj Wik, Monäsvägen 474, 66970 Hirvlax Nykarleby fiskelag, Håkan Blomqvist, Forsby byv. 154, 66900 Nykarleby Kantlax fiskelag, Sven-Erik Strand Laggarsv. 60, 66970 Hirvlax Vexala fiskelag, Carl-Henrik Blomqvist, Lillsandv. 52, 66950 Munsala Socklot fiskelag, Thomas Wikström Socklotv. 87, 66900 Nykarleby Jeppo-Ytterjeppo fiskelag, Magnus Finnilä Östra åvägen 66900 Nykarleby 2. Övriga ägare av vattenområde >50ha Tornskär, Rolf Boman, Frill, 66900 Nykarleby 3. Ägare av vattenområde <50 ha, registerbyavis Munsala kyrkoby samfällighet, ingen vald företrädare. Pelkkalan kyläseura, Juhani Siekkinen, Rintatalonmäentie 20, 62310 Voltti 4. Yrkesfiskarnas organisationer Socklot fiskargille r.f., Vexala fiskargille r.f., Österbottens Yrkesfiskares Fackförbund r.f., 5. Fritidsfiskarnas organisationer Österbottens Fritidsfiskardistrikt, 3.3 Arrendeavtal inom fiskeområdet Kantlax fiskelag och Munsala västra fiskelag arrenderar ut fångstplatser för ryssjor åt yrkesfiskare. Vexala fiskelag arrenderar ut sex olika vattenområden åt yrkesfiskare. 3.4 Försäljning av fisketillstånd Fisketillstånden var år 1996 enligt följande: Nykarleby fiskelag: Fiskelaget säljer fiskekort för yrkes- och binäringsfiske, samt fiskekort åt innevånare i Forsby, Kyrkoby och Nykarleby stad samt åt villaägare. Fiskekortet kostar 40 mk och berättigar till 4 nät. Tillägg för nät 5 mk/st, för ryssja under 1.5 m 50 mk och för ryssja över 1,5 m 100 mk. Fiskekort för fiske i älven kostar 100 mk och dagkort 20 mk. Fiskekorten säljs av Nykarleby bokhandel. Antal sålda tillstånd 1996 212 st.

6 Kantlax fiskelag: Säljer årskort till delägare och villabor. Årskortets pris är 70 mk och berättigar till fritt fiske för i byn bosatta. Villabor får fiska med 4 nät. Fiskekorten säljs av Vasa Andelsbank, Hirvlax. Antal sålda tillstånd 1996 102 st. Munsala västra fiskelag: Fiskelaget säljer årskort åt fast bosatta och villaägare. Kortet kostar 70 mk och berättigar till fritt fiske för fast bosatta. Villaägare har en redskapsbegränsning om 4 st 27 m s nät. Fiskekorten säljs av Vasa Andelsbank, Hirvlax och av styrelsemedlemmarna. Antal sålda tillstånd 1996 är 210 st. Vexala fiskelag: Fiskelaget säljer årskort åt fast bosatta och mantalsägare utan redskapsbegränsning. Villabor får fiska med 5 nät. Fiskekorten säljs av Sven Lärka. Antal sålda tillstånd 1996 är 60 st. Jeppo-Ytterjeppo fiskelag: Fiskekort för älvsfisket är ordnat så att bankgirokort delas ut i postlådorna till alla hushåll inom området bosatta. Årskortet kostar 40 mk för ortsbor och berättigar till handredskapsfsike samt fiske med 2 st. katsor. Dagkortspris för icke ortsbor är 40 mk och berättigar till fiske med kastspö i 24 timmar eller 2 st. ädelfiskar. Fiskekortet säljs av styrelsemedlemmar och av cafe Funkis i Jeppo. Bredkangan området nyttjas helt för turistfiske. Fiskekortet löses från där befintlig kortautomat. Kortets pris är 40 mk och berättigar till fiske i 12 timmar eller högst 2 st. regnbågar. Endast mete och kastfiske är tillåtet. Antal sålda tillstånd 1996: årskort 245 st, dagkort 1.355 st. Socklot fiskelag: Fiskelaget säljer tillstånd åt mantaslägare, i byn bosatta och villabor. Fiskekortet kostar 100 mk och ger tillstånd till 10 nät, katsar och kastspö fritt. Mantalsägare och i byn bosatta som önskar fiska med mera än 10 nät betalar 300 mk. Fiskekort säljs av Tomas Wikström i Socklot. Antal sålda tillstånd 1996 är 127 st. Pelkkalan kyläseura: Säljer fiskekort för Brännvattnet. Området utnyttjas för fritidsfiske. Fiskekort löses från där befintlig kortautomat. Kortets pris är 50 mk. 1996 såldes 960 st tillstånd och 1997 1.598 st. 3.5 Övervakningen Följande antal edsvurna fiskeövervakare finns för tillfället inom de olika organisationerna inom fiskeområdet: organisation antal (st) Nykarleby 1 Kantlax 1 Munsala västra 1 Socklot - Vexala - Jeppo-Ytterjeppo 4

7 3.6 Redskapsenheter inom fiskeområdet Enligt Lagen om fiske 61 bestäms rätten till nyttjande av samfällt fiskevatten på grundval av redskapsenheter, varvid vid fördelningen av totalantalet redskapsenheter skall beaktas delägarna i fiskevattnet samt övriga som har rätt att fiska inom vattenområdet. Värdet av olika fångstredskap enligt antalet redskapsenheter bestäms vid fiskelagsstämma, såvitt det ej fastställts i stadgarna (Lagen om fiske 61). 4. FISKET INOM OMRÅDET 4.1 Antalet fiskare Uppgifterna baserar sig på uppskattningar och antal sålda fisketillstånd av de olika organisationerna inom området. yrkes- och husbehovs- och binäringsfiskare fritidsfiskare 1996 1996 Nykarleby 7 264 Kantlax 2 70 Socklot 2 125 Vexala 20 45 Munsala västra 20 190 Jeppo-Ytterjeppo - 1.600 Brännvattnet 960 Totalt 51 3.254 Enligt Vasa landsbydsnäringsdistrikt/fiskets ansvarsområde fanns år 1996 57 st yrkes- och binäringsfiskare inom området. 4.2 Fångst på byavatten år 1996 De för yrkesfisket viktigaste fiskarterna är sik, strömming och siklöja. Sikfisket har gått tillbaka medan fångst av övriga arter ökat de senaste åren. För husbehovs- och fritidsfisket är de viktigaste fiskarterna abborre, sik, lake och gädda. Husbehovs- och fritidsfisket har ökat bland annat därför att de fiskarter husbehovsfiskarna fångar har ökat. Även pilkfisket har ökat framförallt på Torsöfjärden och Andra sjön området. Enligt fiskarorganisationernas egna uppskattningar var fångsten år 1996 som anges i tabell 1. Husbehovs- och fritidsfiskefångsten ingår också i de uppskattade siffrorna.

4.3. Använda redskap inom fiskeområdet 8 Olika former av nätfiske är det överlag mest använda fiskesättet inom hela området med undantag av Nykarleby älv. Även vintertid fiskas det intensivt med nät, men i vinterfisket används även gäddsaxar och lakakrokar (lakastickor). Sikfisket med flytnät har avtagit på grund av dåliga fångster, men sikfällefisket är fortfarande allmänt. De senaste åren har norsryssjor igen börjat användas i Andra sjön. I Nykarleby älv fiskas med olika kastredskap, metspön och katsor. I älven har nät- och ryssjefiske förbjudits. De enskilda fiskelagen har förbjudit sikfiske med nät med mindre maskor än 38 mm. 5. FISKTILLGÅNGARNA 5.1 Förändringar i fisktillgången Här beskrivs de förändringar som har skett efter den senaste vård- och skötselplanen uppgjordes 1989. Nykarleby älv : Vattnet i älven har successivt förbättrats, så att man efter lång tid nu kan fånga abborre, gädda, mört, braxen och bäcköring, förutom den inplanterade regnbågen. Yrkes- eller binäringsfiske förekommer inte i älven. Vattenkvaliteten är fortfarande tidvis dålig, vattnet i älven kan vara surt under vår- och höstflödet. I hela Lappo ås avrinningsområde förekommer 23 fiskarter och två nejonögonarter. Några av dessa arter är inplanterade och flera fiskarter förekommer enbart i sjöarna. I huvudfåran påträffas 11 fiskarter och gemensamma för hela området är abborre, gers, gädda, mört och braxen. Fiskbeståndet i huvudfåran är dock svagt på grund av den dåliga vattenkvaliteten. Det finns rikligt av de för eutrofa vattendrag typiska mörtfiskarna. Till älvmynningen stiger stora mängder sik, vilka inte kan stiga upp i älven på grund av kraftverksdammen. Nejonögon flyttas årligen över kraftverksdammen. Nykarleby älv/lappo å var i början av århundrandet en betydande Nejonögan å. Det viktigaste förökningsområdet fanns i åns nedre lopp. Efter att kraftverket byggdes 1924 har vandring inte mera varit möjlig. Årligen flyttas 4.000 nejonögon via ålägganden över dammen. Ett mindre nejonögonfiske bedrivs i mynningen och även i själva ån. Skärgårds området: Utanför kusten finns stora lekplatser för sik. På samma områden finns också mycket goda fiskeplatser. Sikfisket har dock minskat sedan början av 1990-talet. År 1991 landade yrkesfisket inom området 185 ton sik medräknat fångsten på statens vatten, medan fångsten 1994 var nere i 87 ton sik. Däremot har sikmängderna i älvmynningen ökat. Kustfisket har återhämtat sig och inom området finns nu ett relativt gott bestånd av lake och abborre. Även fisket efter den vårlekande fjällfisken, siklöjan och norsen har ökat. Både bestånden av siklöja och nors har ökat kraftigt under senare år. I Kantlax är dock gäddbeståndet mycket svagt och även i Munsala har gäddstammen minskat. Strömmingsbestånden är på samma nivå som tidigare. Fisket har ökat framförallt i Munsala beroende på ökad efterfrågan.

Laxfisket är kraftigt begränsat varför en jämförelse med tidigare inte går att göra. Fritidsfisket står för största delen av öringsfångsterna. 9 5.2 Utnyttjandet av fisktillgångarna Utnyttjandet av fisktillgångarna undersöks av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och övervakas av T&E centralen, Fiskeenheten som underlyder Jord- och Skogsbruksministeriet, avdelningen för fiskeri och jakt. Kvoterna för de fiskarter som är kvoterade (lax, strömming, vassbuk och torsk) bestäms årligen av Östersjökommissionen och av EU. De enda begränsningar som för tillfället berör Nykarleby fiskeområde är vårfisket med sik- och laxfällor. Fiskbeståndens tillstånd påverkas av miljöfaktorer, utplanteringar och fisket. Graden av utnyttjande av fisktillgångarna bör vara sådan att lekbeståndet bevaras så stort att förökningen tryggas. I det följande beskrivs Vilt- och fiskeriforsknings institutets prognoser för de ekonomiskt viktigaste fiskarterna. Fångsterna av strömming i Bottenhavet har under 1990-talet var större än tidigare. Reproduktionen lyckades bättre än genomsnittet åren 1988-95 med undantag av år 1993. Beståndet var störst år 1994 och har minskat sedan dess. Om fångstinsatsen hålls på samma nivå som år 1996 uppskattar VFFI att beståndet och fångsterna minskar något under de närmaste åren. Laxfångsterna är till stor del beroende av utplanteringar. Antalet stigande moderfiskar i Torne och Simo älvar var större än tidigare under åren 1996 och 1997, men produktionen av smolt är ännu svag. Laxfisket är reglerat och fångsterna av lax har minskat till hälften jämfört med 1990 års nivå. Yrkesfiskarna fångar enligt VFFI årligen 1.000-1.400 ton sik i havsområdet. Merparten fångas i Bottniska viken. Fritidsfiskarna fångar ungefär lika mycket. Beståndet av vandringssik upprättshålls till stor del med hjälp av utplanteringar även om den också leker naturligt. Under de senaste åren har man årligen planterat ut ca 10 miljoner sikyngel. Under senare år har bestånden av vandringsik minskat i Bottniska viken och fångsterna förskjutits i riktning mot mindre fiskar. Orsaken är användning av alltför finmaskiga nät. Genom att öka maskstorleken vid sikfiske kunde man undvika att vandringssiken fångas allför tidigt. Detta skulle öka fångsterna. Under havssikens lektid kan man använda finmaskigare nät eftersom andelen vandringssik i fångsten då är mycket liten. Havssiken förökar sig naturligt i alla kustområden. Fångsten kan enligt VFFI fortgå på nuvarande nivå. Yrkesfiskets fångster av abborre i havsområdet var stora under åren 1990-96. Typiskt för abborrfångsterna är de stora fluktuationerna som beror på att årsklassernas storlek varierar. Fångsterna kommer enligt VFFI att vara goda under de kommande åren. 5.3 Faktorer som hindrar utnyttjandet Faktorer som hindrar utnyttjandet kan vara nedsmutsning och igenväxning som följd av eutrofiering, negativa förändringar i fiskfaunan eller annan användning av vattendrag. Nedsmutsning av redskap på grund av övergödning var tidigare ett problem, men denna har minskat. Smakfel hos fisken förekommer inte. Inom området finns tre skyddshamnar och en

10 oljehamn. Skyddshamnarna är belägna i Monäs sund, på Jöusan samt på Storskatan. I Kantlax finns Kanäs oljehamn. 5.4. Tillgängliga lekplatser och yngelområden Nykarleby älv med älvmynningsområdet: Stora mängder sik stiger upp till älvens mynning för att leka. De kan dock inte stiga upp i själva älven. Fiskeområdet har tagit tillvara rom av den lekmogna siken och fört till kläckning. För denna sikstam finns flera viktiga lekområden i Andra sjön området, speciellt kan nämnas Korsörsfjärden. I mynningsområdet leker förutom sik även gädda, abborre, mört, braxen, nors, och lake. Nejonöga och id har minskat eller försvunnit. Till Socklotdiket stiger gädda, abborre, mört och stäm. Tidigare har även id och nejonöga vandrat upp hit. I älvmynningen är de för fiskyngel bäst lämpade områden i Alörsfjärden och i Hästbådafjärden. Även i Bådaviken, Storsundgräven och Sandörsbukten leker vårlekande fisk. Laken är beroende av sötvattenutflöde för sin lek. Dess viktigaste lekområden finns därför utanför älvens och åarnas influensområde. Dessa lekområden är försvagade p.g.a. de rinnande vattendragens svaga vattenkvalitet. Det kvarvarande bäst fungerande lekområdet finns i Korsörsfjärden med omgivande fjärdar. Skärgårdsområdet: Längs med kusten finns goda lekplatser för strömming och sik. De inre lekområdena i Andra sjön och Monäs sund är påverkade av eutrofiering och försurning och därmed försvagade som lekområden. I inre Monå fjärden finns ett bestånd av en storvuxen skärgårdssik. Detta bestånd som leker utanför Monå är försvagat troligen på grund av ett alltför kraftigt fiske. Många av de innersta vikarna, sunden och fladorna är viktiga lekområden för vinter- och vårlekande fisk. Speciellt viktiga lekområden är älvmynningsområdet med Hästbådafjärden, Loilaxviken, Korsörsfjärden, Karlsundfjärden, Bullerholmsfjärden och Söderfjärden utanför Munsala å. För laken är älvmynningsområdet med Korsörsfjärden det viktigaste lekområdet. Lake har också lekt i Söderfjärden utanför Munsala å. 6. FISKEVÅRD INOM FISKEOMRÅDET 6.1. Utplanteringar Tabell över gjorda utplanteringar inom fiskeområdet 1988-1996 presenteras i tabell 3. Som utplanteringsplatser för åläggandena fungerar Bådan och Andra sjön i Nykarleby samt Frösön i Vexala. Övriga utplanteringsplatser är Grisselön i Socklot. Brännskata fiskehamn i Vexala, Kantlax fiskehamn, Monå småbåtshamn, och Klubbskatan i Monäs.

11 6.2 Vidtagna fiskevårdsåtgärder Jeppo-Ytterjeppo: kalkning av inflödesdiken vid Bredkangan. Nykarleby: Mellansand, Långviken och Alörs södra del har restaurerats. Romfsike av sik i älvmynningen, överflyttning av nejonögon ovanför kraftverksdammen i Nykarleby älv. Munsala västra: Söderörarna på Svartöuran, vilken fungerar som lekplats för gäddor och abborre har restaurerats och kalkats eftersom den varit sur. Romtagning, kläckning och försträckning av lokal sik. 6.3 Fredningsområden Fredningsområden kan variera och förteckningen avser därför situationen år 1996. Inom Österbotten Fiskarförbunds område fredas siken årligen vanligen två veckor i slutet av oktober. Fredningen är frivillig och vissa av Nykarleby fiskeområdes fiskelag och -gillen deltar i fredningen. Fiskelagens och -gillenas fredningar (avser år 1996) Nykarleby: Gäddan är fredad från islossningen till 30 maj. Munsala västra: Tio stycken fredningsområden för vårlekande fisk. Jeppo-Ytterjeppo: Bredkangan är fredad enligt Lagen om Fiske 11 och kan uttnyttajs endast av de som löser fiskekort. Kantlax: Inga fredningsområden. Vexala: Gäddan är fredad under maj månad. Socklot: Velkkala: Brännvattnet fredad enligt LoF 11. Med stöd av 11 Lag om Fiske har utfärdats förbud för det i 8 LoF avsedda pilk-, met-, och handredskapsfiske för Bredkangan-området och för Brännvattnet. Enligt Lag om Fiske har Vasa Landsbygdsnäringsdistrikt beslutat (Dnr 1018/866/97) att Lappo ås vattendrag är ett enligt lagen avsett lax- eller sikförande vattendrag. 7. ÅLÄGGANDEN INOM FISKEOMRÅDET Nykarelby stads åläggande: (Stadsforsens kraftverk) LSVO 17/1983 C (2.6.1983) Bör årligen sätta ut 5.000 vandringsklara laxar (minst 14 cm) eller havsöringar (minst 20 cm), 400.000 1-somriga vandringssikar eller motsvarande (minst 9 cm), överflyttning av 4.000 nejonögon. Raision tehtaat Oy Ab, Hämeen peruna LSVO 86/1991/2. Fiskevårdsavgift om 20.000 mk är en engångssumma med vilken det planteras ut fisk 1998.

8. UPPSAMLING OCH UPPKÖP AV FISK INOM FISKEOMRÅDET 12 Inom området finns följande fiskehamnar: Brännskata, Grisselö, Monäs. De viktigaste fiskuppköparna är Brännskata fisk Ab i Vexala och FiskBoden i Jakobstad. 9. NATURNÄRINGSDAMMAR INOM FISKEOMRÅDET Inom området finns för närvarande inga naturnäringsdammar eller odlingar för uppfödning av fiskyngel. 10. MATFISKUPPFÖDNING INOM OMRÅDET Inom fiskeområdet har funnits en fiskodling i Vexala. Fiskodlingens tillstånd har förfallit. 11. LITTERATURFÖRTECKNING Böhling, P. (red.) 1997. Fiskresurserna i vågskålen. - Riistan- ja kalantutkimus. Miljö 1997:11. Böhling, P. 1997. Fiskbeståndens utnyttjas i varierande grad - Uppskattningsresultat från år 1997. - Fiskeritidskrift för Finland nr 6 1997. Kalliolinna, M. 1993. Vattenkvaliteten i bifårorna i de nedre delarna av Nykarleby älv år 1994. - Vasa läns vattenskyddsförening rf, Jakobstad. Karlsson, P. & J. Granlund 1990. Naturinventering i Nykarleby. - Miljövårdsnämnden i Nykarleby. Keski-Pohjanmaan vedet ja ympäristö 1991. Kokkolan Vesi- ja ympäristöpiiri. - Vesi- ja Ympärsitö hallinnon julk. -sarja A, ISBN 951-47-4290-7. Lapuanjoen kalataloudellinen yhteistarkkailu vuosina 1994-1997 - Eteläpohjanmaan Vesitutkijat Oy 1996. Lehtonen, H. & R. Hudd 1990. The importance of estuaries for the reproduction of freshwater fish in the Gulf of Bothnia. - In: W.L.T: van Densen, B. Steinmetz & R.H. Hughes (eds.) Pudoc. Wangeningen pp.82-89. Nyman, S. 1993: Eutrofieringens effekter på den vårlekande strömmingens (Clupea harengus var. membras L.) larvtäthet i Vasa skärgård åren 1983-1993. - Pro gradu- avhandling, Åbo Akademi. Vasa Landsbygdsnäringsdistrikt rapport nr 6: Fiskehamnarna i Vasa läns kustområde 1993 Wistbacka, R. 1984: Sikens, strömmingens, norsens och siklöjans lekplatser vid Vasa läns kust 1983-1984. Vasa Fiskeridistrikt. Wistbacka, R. 1986: Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Preliminär utredning. Del 1 Kustfiskens lekplatser i Vasa län. - Vasa Fiskeridistrikts fiskeribyrå. Wistbacka, R. 1998. Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Utkast delområde 3. Nykarleby stad. Österbottens Fiskarförbund: Verksamhetsberättelser 1990-1995. Österbottens Förbund: Regionplan för Vasa kustregion

.NYKARLEBY FISKEOMRÅDE PLANERINGSDEL 13 Planen har uppgjorts av Carina Rönn, Österbottens Fiskarförbund r.f. 1998./ kompletterats av disponent Birthe Wistbacka nov, 2008 (ang. styrelsemedlemmar) 1. PLANERINGSOMRÅDET OCH PLANENS MÅLSÄTTNING Nykarleby fiskeområde omfattar ca 17.600 ha. Området består i huvudsak av havsområde, med en liten andel skärgård. Skärgårdsområden finns i Monå-fjärden och i Andra sjön. inom området finns en större älv, Nykarleby älv som mynnar ut i Andra sjön. De viktigaste fiskarterna inom området är sik, strömming och siklöja, samt de vårlekande fiskarterna som abborre och gädda. Det övergripande problemet för vården av fiskbestånden är vattenkvaliteten och försurningen av fiskens yngelproduktionsområden. Försurningen beror främst på dikningar i sura alunjordar och rensningar i vattendragen. Målet för fiskeområdets arbete är ett ändamålsenligt och uthålligt fiske. För att uppnå målen kommer under nuvarande planeringsperiod att fästas uppmärksamhet vid: -vården av fiskens yngelproduktionsområden -stärka områdets egen sikstam -förbättra vattenkvaliteten i tillrinningsområdena framförallt i Nykarleby älv 2. STYRELSEN OCH BEFATTNINGSHAVARE I fiskeområdets styrelse sitter sex ledamöter Ordförande Håkan Blomquist Forsby byväg 154, 66900 Nykarleby Viceordförande Carl-Henrik Blomqvist Lillsandv. 52, 66959 MUNSALA Ledamöter Thomas Wikström Socklotvägen, 66900 NYKARLEBY Sven-Erik Strand Laggarsv. 60, 66970 HIRVLAX Magnus Finnilä Östra åvägen, 66900 NYKARLEBY Kaj Wik Monäsvägen 474 66970 HIRVALX Disponent Birthe Wistbacka, Södra Larsmovägen 139 68570 LARSMO, tel 7281596, epost: Birthe@norrasvenska.fi

3FÖRVERKLIGANDE, FINANSIERING OCH UPPFÖLJNING 14 Planen har godkänts på fiskeområdets stämma 24/ 4 1998. Planen kompletteras vid behov på fiskeområdets stämma och vart femte år sker en större genomgång av planens målsättningar och uppnådda resultat. Planen omfattar de allmänna riktlinjerna för fiskeområdets verksamhet. Styrelsen bestämmer om detaljer i förverkligandet och gör vid behov upp enskilda fiskevårds-åtgärdsplaner. Fiskeområdet finansierar i första hand genomförandet av planen med medel enligt Lagen om fiske 91. Fiskeområdet utreder även möjligheten att använda projektspecifika medel från Österbottens Förbund (5b-medel), strukturmedel för fiskerinäringen samt medel från kommuner och staten. För att uppnå målen i planen samarbetar Nykarleby fiskeområde med Österbottens Fiskarförbund, Nykarleby kommun miljö- och fiskerimyndigheter och övriga fiskeområden. Fiskeområdets förtroendevalda bevakar aktivt åtgärder som kan inverka menligt på vattenkvaliteten inom området. Fiskeområdets förtroendevalda deltar i kurser och seminarier som ordnas för fiskeområden Fiskeområdet tar initiativ till åtgärder som syftar till att stärka fisktillgångarna och förbättra vattenkvaliteten i områdets vattendrag. Nykarleby fiskeområde är medlem i Österbottens Fiskarförbund. 4. ORDNANDET AV FISKET 4.1. Fisket och fisketillstånd Det viktigaste fisket är fiske med nät samt fiske med ryssjor och fällor. För de olika fiskegrupperna är tillgången på fisk samt möjligheter att bedriva fiske viktigt. Fiskeområdet avser att genom utplanteringar och andra vårdåtgärder befrämja tillgången på fisk samt genom beslut som bygger på Lag om Fiske reglera fisket när vården av fiskbeståndet så kräver. Genom att utveckla försäljningen av fiskekort och informationen om dem samt genom att stöda nya fiskealternativ befrämjas möjligheterna till fiske. Fiskeområdet avser att ge ut en broschyr där fiskeorganisationernas vattenområden och tillståndsförsäljning framgår. 4.2. Strategier för yrkesfisket Yrke-, och binäringsfisket är mycket betydelsefullt för regionen och fiskeområdet avser att genom olika åtgärder befrämja möjligheterna till yrkesmässigt fiske. Inom området finns goda möjligheter att bedriva yrkesfiske. Siken är den för yrkesfisket ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarten. Inom fiskeområdet finns stora lekområden för siken och storvuxna sikar av egen stam. Fiskeområdet anser därför att för att skydda lekområdena samt den lekande stammen, bör tagande av sand från havsbotten inom lekområden undvikas, siken fredas under dess lektid på byavattnen samt maskvidden i siknätsfisket regleras. Övriga åtgärder för yrkesfisket är bibehållande av nuvarande fiskutplanteringar inom området, genom fiskevattenvård förbättra fångsterna i det kustnära fisket efter andra arter än siken och att genom tekniska bestämmelser för redskap få ett bättre ekonomiskt utbyte av fångsterna.

4.3. Strategier för husbehovs- och fritidsfisket 15 Fiskeområdet rekommenderar att man tar i bruk fiskekort där antalet tillåtna redskap framgår. Även för husbehovsfisket är siken den viktigaste arten. Inom området finns goda möjligheter för husbehovsfisket. Inom området kan man bedriva ett mångsidigt fritidsfiske med tillgång både till havs- och älvfiskeområden. Fiskeområdet stöder fortsatt utveckling av fritidsfiskemöjligheterna. Fiskeområdet avser att yttterligare förbättra utbudet på fångstbara arter och att upprätthålla tillgången på de naturligt förekommande arterna. 4.4. Turistfiske - fisketurism Fiskeområdet stöder satsningar på turistfiske som görs av fiskeorganisationerna inom området. Fiskeområdet samarbetar även med Nykarleby stad vid utvecklande av turistfisket. Speciellt lämpad för turistfiskesatsningar kan Nykarleby älv, Bredkangan och Brännvattnet anses vara. Genom utplantering av fångstbara arter, utveckla fiskemöjligheter och utbud av verksamhet för alla kategorier av fiskare vill fiskeområdet befrämja fisketurismen. Andra utvecklingsbara alternativ för fritidsfisket är Norrträsket och Hysalträsket 4.5. Övervakning Fiskelagen har för tillfället egna edsvurna övervakare. Fiskeområdet kan utse gemensamma övervakare, som sköter övervakningen i samband med fiskeorganisationernas egna övervakare, om behov finns.det är skäl för fiskeområdets styrelse att de utsedda fiskeövervakarna är olycksfalls-, samt rättskydds- och ansvarsförsäkrade. 5. FISKE - OCH VATTENVÅRD 5.1. Fångstbokföring och provfiske I fortsättningen kommer en viktig uppgift för fiskeområdet att vara att följa med utvecklingen i fiskbestånden och vattenkvaliteten för att rätt kunna bedömma behovet av olika vårdåtgärder eller följa upp redan gjorda vårdåtgärder. Fiskeområdet avser att årligen samla in fångstdata från området. Uppföljningsprogram som baserar sig på fångstbokföring eller intervjuer görs för att följa fiskbeståndens utveckling eller för att kunna påvisa eventuella effekter av ingrepp i miljön. Fångstbokföring kan göras som ett skilt projekt under en treårsperiod och för denna söks skilda medel. 5.2. Fiskutplanteringar Fiskeområdet avser årligen vårda fiskbestånden genom utsättningar av fiskyngel och genom tillvaratagande och försträckning av lokala fiskarter främst siken. De fiskarter som kan behöva förstärkas genom utplanteringar är havsöring, bäcköring, regnbåge, sik, lake, harr, gädda och gös. Fiskeområdet strävar efter att vid utsättning av fisk få friska yngel av god kvalitet. Inom området bör man utreda vilka fiskarter det lönar sig att sätta ut inom de olika områdena.

16 Vid sikutplanteringar avser fiskeområdet att så långt som möjligt ersätta utplanteringar av vandringssik med den egna sikstammen från Nykarleby älvs mynning. Fiskeområdet stöder aktivt arbetet med att tillvarata rommen. För arbetet med Nykarleby älvs siken avser fiskeområdet att även söka om strukturmedel för utveckling av fiskbestånden. För ansökan uppgörs skild projektplan. Lakbeståndet kan förstärkas genom inplantering av vuxen fisk, nysskläckta eller försträckta yngel. Gädda kan utplanteras i områden där stammen är svag och där det finns få naturliga lekområden, ett dylikt område kan vara Kantlax. I Nykarleby älv och på turistfiskeområden satsat i första hand på regnbåge och bäcköring. Regnbågen utplanteras enbart för put-and-take ändamål för turistfisket. 5.3. Vård av lekplatser I första hand rekommenderas förebyggande vård. Fiskeområdet bevakar aktivt alla åtgärder (grävningar, muddringar) som försurar d.v.s. frilägger alunjordar när åtgärderna är riktade mot åar, bäckar, diken, glon och flador som har betydelse för fiskstammens fortbestånd. Dräneringar och dikningar kan förutom försurningar förorsaka erosion och igenslamning av lekområden. Ett problem som också förekommer är igenväxning av lekplatser. För att få ett starkt bestånd av de olika fiskarterna behövs tillräckliga reproduktionsområden. Fiskeområdet avser utreda behov och möjlighet att upprätthålla eller restaurerar följande för den vinter- och vårlekande fisken viktiga lekområden. Åtgärdsförslagen baserar sig på inventeringen gjord av Wistback 1997. För noggrannare beskrivning se Wistbacka 1998: Fiskens yngel och produktionsområden. Område Åtgärdsförslag 1. Torsö, Långviken Igenfyllning av de muddrade sunden och flyttande av villahamn utanför fladan. 2. Kalvholmsbukten Igenfyllning av grävda kanaler. 3. Bullerholmsfjärden, Lövskärsplunsen Inga åtgärder 4. Jungfruholmsfladan Inga åtgärder 5. Karlssunds-Fetfjärden Kontroll av vattenkvaliteten Storträsket, Kontroll av ph, eventuell bottendamm Pepparträsket Förstörd som lekplats 6. Korsörsfjärdens vikar 7. Loilaxviken Kontroll av ph i bäcken 8. Häggrundet Kontroll av vattenkvalitet. 9. Norrfjärden Kontroll av vattenkvalitet, plan för vård och restaurering, minimivattennivå 10. Sandkobbgräven Ifrågasatt om den mera fungerar som lekplats pga stora variationer i vattenståndet orsakade av muddring 11. Bådaviken Kontroll av ph under lektiden. 12. Romarviken Lämnas ifred 13. Lappviken Kontroll av ph, fiskyngelundersökning 15. 14. Lodörsbukte Gunilacksundet, 16. Bergsträsk Återställande av utloppsbäcken, fiskyngelprovtagning. 16. Krokösundsandarna Kontroll av ph och fisklekvandring 17. Norra skutsund och

Skutsundträsket Restaurering omöjlig 18. Stora Hamnpotten Kontroll av ph, bottendammar, kontroll av yngelförekomst. 19. Kvarnträsk 20. Älvmynningsområdet Fiskeribiologisk utredning, motverka surhetsproblem, minska närsaltsbelastning, kartera vattenkvaliteten i Socklotdiket. 21. Munsala å Kontroll av yngelproduktion och vattenkvaliteten i ån och i mynningsområdet. 17 Åtgärder som kan komma ifråga är t ex möjliggöra fiskuppvandring till lekplatserna, fångst och kontroll av fisk och yngel, kontroll av vattnets ph, åtgärda försurning, vattenståndsregleringar, slåtter av vattenväxtlighet, risvasar för abborre. Iståndsättning av lekplatser för bäcköring kan vara aktuellt i Nykarleby älv eller dess bifåror. 5.4. Problem med skräpfisk I de inre fjärdarna t ex Alörsfjärden, Korsörsfjärden förekommer stora mängder av sådana fiskarter som kan betecknas som skräpfisk; nors, gärs, småbraxen och mört. Dessa arter är sådana som gynnas av övergödning och försurning. De förekommer nu i sådana mändger att de konkurrerar med ädelfisken om både föda och utrymme. Dessutom inverkar täta bestånd av mörtfiskar i sig försämrande på vattenkvaliteten på två lika sätt. Dels genom att de frigör näringsämnen från botten när de gräver i sedimentet och dels därför att de som föda använder djurplankton. När mängden djurplanktonen, som i sin tur äter växtplankton (alger), minskar ger detta utrymme för en ökning av mängden alger. Fiskeområdet anser det vara skäl att försöka minska förekomsten av skräpfisken med ett riktat fiske. 5.5. Hotade fiskarter Inom havsområdet finns ännu spillror kvar av den havslekande harren. Den sikstam som fortfarande stiger upp till älvmynningen kan anses hotad. I Nykarleby älv finns ännu ett svagt bestånd av flodkräfta och bäcköring. 5.6. Naturnäringsdammar Fiskeområdet anser att naturnäringsdammar inte skall anläggas på platser där den naturliga fisken har yngelproduktionsområden. Fiskeområdet avser att anlägga naturnäringsdammar för försträckning av sikyngel och eventuellt även andra arter. Fiskeområdet avser kartlägga de områden som kan vara lämpliga och utreder även möjligheten till försträckning i odlingskassar i havet. 5.7. Fredningsområden Fiskeområdet anser att en fredning av områden under fiskens lek är effektivare och mera ändamålsenlig än en totalfredning under en längre period. Fiskelagen har egna fredningar vilka finns uppräknade i inventeringsdelen under punkt 6.3. Fiskeområdet rekommenderar att både gäddan och siken fredas under respektive lektid.

18 Inom fiskeområdet finns inga fredningar med stöd av Lagen om Fiske 43. Fiskeområdet inrättar dylika fredningar om behov föreligger. Fiskeområdets stämma har med stöd av 37 beslutat förbjuda fiske med nät, som har ett knutavstånd mellan 30-65 mm, under tiden 15-31.10 inom de områden i havet som ligger inom fsikeområdets gränser. Beslutet är i kraft åren 1997-2001 och syftet är att skydda lekstammarna av sik och därmed säkra produktiviteten. Vid behov avser fiskeområdet fortsätta fredningen även efter år 2001. Med stöd av 11 1 mom i Lag om Fiske har utfärdats förbud för det i 8 1 mom i lagen avsedda pilk- och metefisket samt handredskapsfiske för Bredkangan-området och för Brännvattnet. Med stöd av 11 1 mom i Lag om Fiske har utfärdats förbud för det i 8 1 mom i lagen avsedda pilk- och metefisket för området som ligger söderom linjen Grundören till bryggan vid Andra sjön. Området är ett för laken betydelsefullt lekområde. Fredningen skall gäller tiden 10.2-10.3 tillår 2000. Området är det för laken mest betydelsefulla lekområdet inom fiskeområdet. Fiskeområdet anser att om goda skäl föreligger kan det vara befogat att förlänga förbudet i ytterligare fem år. Förbud enligt Lag om fiske 11 2 mom för de i 8 i lagen avsedda handredskap anser fiskeområdet att det kan vara skäl att införa för att skydda viktiga lekområden enligt punkt 5.3 och de fredningsområden som finns uppräknade i inventeringsdelen punkt 6.3. Ytterligare kan dylika fredningsområden behövas för att skydda hotade fiskarter enligt punkt 5. 4 och för hela Nykarleby älvfåra från Härma till kraftverksdammen. Förbudet behövs om fiskeområdet och fiskelagen i älven skall satsa på fortsatt utveckling av fritidsfisket-turistfisket och utplantering av regnbåge i älven. Fiskeområdet eller fiskelagen ansöker om fredningar av nämnda område hos landsbygdsnäringsdistriktet om behov föreligger. Fiskeområdet koordinerar ansökningarna. 5.8. Förbättrande av vattenkvalitet Nykarleby älv med tillflöden, Munsala å och Socklotdiket med mynningsområden är viktiga lekområden för ett flertal fiskarter inom planeringsområdet. Åtminstone Nykarleby älvs huvudfåra och Socklotdiket har ett eget fiskbestånd. Vattenkvaliteten i alla ovannämnda tillflöden har förbättrats något under de senaste åren. Fiskeområdet anser att det vore viktigt att ytterligare få en förbättrad vattenkvalitet i åarna och älven eftersom dessa inverkar på kustområdets vattenkvalitet. Men även fiskbeståndet i åarna ocn bosättningen runtomkring skulle befrämjas av en förbättrad vattenkvalitet. Den diffusa beslastningen bör minska och olika vattenskyddsåtgärder som finns rekommenderade för jord- och skogsbruk, pälsfarmning och glesbebyggelse genomföras. Fiskeområdet strävar till att de värsta försurningskällorna åtgärdas. Kalkning av tillflöden kan krävas, men om kalkning är en lämlig åtgärd avgörs från fall till fall. Följande vattendrag kan vara sura under vår- och höstflödet: -Nykarleby älv med tillflöden, Munsala å, Norrfjärden, Socklotdiket Fiskeområdet avser följa med utvecklingen av vattenkvaliteten inom sitt område, speciellt med avseende på vattendragens surhetsgrad. Fiskeområdet anser att man vid vägbyggen, dikningar inom jord- och skogsbruk samt vid rensningar av vattendrag bör vidta förebyggande åtgärder för att förhindra urlakning av näringsämnen och försurande substanser till vattendragen. Dikningar eller rensningar som planeras inom för fisken viktiga lekområden bör undvikas helt. Vid

dikningar och rensningar i övrigt får inte förutsättningarna för fiskstammen försämras. Ett absolut måste vid alla ingrepp är att de massor som tas upp ur vattendragen kalkas. Där de förebyggande åtgärderna inte är tillräckliga bör en direkt kalkning av vattendragen övervägas. 19 5.9. Reglering av fångstredskap och minimimått Fiskeområdet rekommenderar att fiskelagen på sina respektive vattenområden inför ett minsta tillåtna knutavstånd i siknät på 38 mm. Fiskelagens beslut har varit i kraft från och med år 1996. Avsikten med rekommendationen är att minska fångsten av liten vandringssik och därmed förbättra den ekonomiska nyttan av fisket. Fiskeområdet rekommenderar att fiskelagen inför ett minimimått på havs- och vandringssik om minst 28 cm. 5.10. Utveckling av fisket i Nykarleby älv Fiskeområdet vill utveckla älven så att den ger möjlighet för ett aktivt fritids-, och närturistfiske.