Barn och ungdomar i kyrka och samhälle i Sverige Under våren 2012 har metodstödjaren för Barn och Ungdom på Frälsningsarméns programkontor tillsammans med arbetsgruppen för Frälsningsarméns Ungdomsförbund (FA Ung) satt sig in i och tittat på några angelägna ämnen när det gäller barn och ungdomar i det svenska samhället och kyrkans plats där. Det började i ett intressant samtal om boken Jesus gick vidare och kyrkan står kvar av Carl-Henric Jaktlund samt en undersökning från Frälsningsarmén i Norge som vi fick svara på. Det känns angeläget att få dela detta med Frälsningsarméns ledning i Sverige och de lokala kårerna och verksamheterna i vårt land. Om det kan få vara till nytta i vidare samtal är vi mycket glada. Vi tar gärna emot respons från er som läser detta. Vi vill poängtera att vårt samtal i dessa frågor bara börjat och detta är inget färdigt dokument som ger anspråk på att vara uttömmande eller slutfört. Samtalet kommer att fortsätta och detta dokument fortsätta att fyllas på! Vi väljer att använda ordet kyrka, då det talas generellt om de olika kristna församlingarna i Sverige och det vi har gemensamt. När det talas om delar som specifikt gäller Frälsningsarmén använder vi ordet kår (för den lokala församlingen). Övergripande trender t i det svenska samhället och Unga människors syn på kyrkan och kyrkans utmaningar En kille i trettioårsåldern berättade att han var och klippte sig hos en mycket ung frisör i början av detta år. När han berättade att han jobbade i kyrkan, så ställde hon flera nyfikna frågor som visade att hon inte visste vad kristen tro eller församling innebär. Det var som ett blankt blad för henne och hennes frågor grundade sig inte på förutfattade meningar. De hade ett mycket fint och intressant samtal. Killen som klippte sig hos den unga frisören menar att de som är unga i Sverige idag inte vet vad kristen tro är och att det är till vår fördel som kyrka. Vi behöver inte kämpa emot så många förutfattade meningar som för några år sedan. Den okunskap som finns hos unga människor kan tolkas som likgiltighet, men behöver inte vara det i så stor utsträckning som vi i kyrkan tror. Det finns en nyfikenhet och öppenhet hos unga människor för vår tro. De unga svenskarna växer upp i ett samhälle där allt finns. Allt materiellt som finns, finns i deras närhet. All utbildning som finns, finns för dem att ta del av. Alla tankesätt och all religion och andlighet som finns i vår värld, erbjuds dem på olika sätt. Listan kan göra lång! De unga växer upp med ett ständigt informationsflöde och skolan försöker att göra dem till kritiskt tänkande och ställningstagande människor. Att ständigt vara uppkopplad och få information och upplevelser snabbt tillfredsställda, ger dem både stor frihet och kan vara stressande. För många innebär det att de blir hämmade att kämpa för något de vill, men vi kan också se hur fler av ungdomarna blir engagerade i rättvisefrågor och tar ställning för ett mer solidariskt liv och livsstil. Kanske har de tröttnat på att bara konsumera? I Sverige är ungdomsarbetslösheten stor och vi kan ana att klyftorna mellan rika och fattiga blir mer tydlig än för några år sedan. Det är en utveckling som är oroande. Många unga kommer i kläm här och fler växer upp i dysfunktionella familjer. I Sverige lever generationerna långt ifrån varandra och det är inte positivt. Det finns stora behov av att hitta mötesplatser i familjer, kyrkor och andra sammanhang där unga får möta äldre och tvärtom.
I Sverige är individens frihet viktig och var och en grundar sina egna beslut på det hon eller han själv har funnit är sanningen. Vi har alltså inte, som ett folk, en tydlig gemensam sanning. Det får som konsekvens att vi som kyrka kan ha problem när vi vill presentera Sanningen med stort S Jesus. Vi i Frälsningsarmén har ju också en nedskriven trosbekännelse och det som uttrycks som en sanning, något bestämt kan vara oattraktivt för många svenskar. Tillbaka till händelsen hos frisören ovan: kan vi ana en längtan hos dem som växer upp idag att hitta något fast att grunda sina liv på? Vi hör fler och fler som säger det. Fördelen med dem som kommer till tro idag är att de verkligen gör det därför att de tagit ställning personligen och de lever inte på föräldrars tro eller traditioner. I Sverige har vi de senaste tio åren upplevt att det ideella engagemanget t minskat kraftigt i kyrka och andra föreningar. Det är allt svårare att få ledare till olika uppdrag under längre perioder. Fler och fler frågar först efter vad de får ut av att engagera sig, mer än vad de kan ge och engagera sig för. Önskan om att få betalt för engagemang ökar hos fler. Det kan vi tyvärr också se i Frälsningsarmén. I nästa avdelning nedan finns nämnt att de flesta föräldrar i Sverige inte vill skicka sina barn till kyrkan idag. Att nå nya barn är därför inte så lätt. Utbudet av aktiviteter er för barn och unga är stort. Tyvärr har det minskade ideella engagemanget och det minskade intresset för kristen tro medfört att vårt barn- och ungdomsarbete i Frälsningsarmén minskat under många år. Det är dock glädjande att se att i fler och fler kyrkor och i Frälsningsarmén finns ett uppvaknande för dessa frågor och barn- och ungdomsarbete prioriteras mer. Det syns kanske inte ännu i statistiken, men bör göra det om några år om vi håller fast och jobbar vidare! Utmaningen för kyrkan i Sverige idag, för att vara attraktiv och möta människor är: - att var och en som tillhör kyrkan får och känner nöd för att fler ska bli frälsta i Sverige. Vi har det bästa, men frågan är om vi har intresse och vilja att dela det med andra? - att var och en som är en del av kyrkan lever ut sin tro i vardagen på ett trovärdigt sett. Det som inger respekt är att någon är trovärdig i det han/hon står för. - att kyrkan och den som tillhör den vågar dela sin tro också i ord och vet vad han/hon står för och tror på - och på samma gång vågar möta människors frågor om tro och liv i ett öppet samtal och erbjuder bibelsamtal/alpha/lärjungaträning/smågrupper osv. - att kyrkan visar och lever ut ett socialt engagemang och gör det som är möjligt för dem som har det svårt socialt sett i vårt samhälle. Finns vi där behoven är som störst? - att alla åldrar kan mötas och dela livet i kyrkan. De unga behöver de äldres erfarenhet och stöd. De äldre behöver de ungas entusiasm och liv. Vi ser att det finns behov av att utse andliga faddrar till ungdomarna i våra kårer, som de kan får extra stöd av. - att ge familjer verktyg och metoder för att vara den plats där deras barn får sin andliga fostran. Kyrkan ska vara ett komplement i detta viktiga. - att kyrkan lyfter fram och jobbar med den ideella tanken och engagemanget för att få fler ledare. Här behöver kårerna också jobba med och utveckla ledarvården. När det gäller uttrycksformer, musik, språk och andra kreativa uttryck ska vi göra så mycket vi kan för att förnya oss och använda det uttryckssätt som tilltalar ungdomar, men det spelar ingen roll om inte det som nämns ovan fungerar. Uttrycksformer är tilltalande, men inte avgörande för att nå nya människor. Om ungdomar vill ha detta, finns det de som gör detta så mycket bättre på andra ställen i vårt samhälle.
Vilka kommer till tro idag och hur når Frälsningsarmén ungdomar Det är intressant att titta på en del undersökningar som gjort i Sverige de senaste åren. Av de församlingar som växer (Frälsningsarmén finns också med i undersökningen) så presenteras följande siffror i boken "Växande församlingar i Sverige" av Klas Eriksson och Cahtrine Nygren: - 50% av de nya är i åldern 30-50 år - Pastorn är i åldern 40-60 år (snitt 50,4 år) De nya människornas första kontakt var genom: - gudstjänst 45 % - Alpha 21 % - ungdomsverksamhet 13 % Det är intressanta siffror och vi anar också att när det gäller några av de frälsningsarmékårer som växt i Sverige på sista tid så är det till största del vuxna som kommer till tro. Det är kanske inte så förvånande med tanke på det vi skriver i avdelningen ovan samt det faktum att dagens barn inte uppmuntras av sina föräldrar att vara med i en kyrkas barnverksamhet. I en stad i Västergötland visar det sig att det är inte bara Frälsningsarmén som har svårt att få nya barn till sina grupper, utan det gäller också de andra så kallade frikyrkorna. Sporten lockar många, många barn idag. Det är en stor utmaning för Frälsningsarmén i Sverige att vara bra på att möta vuxna människor som söker den kristna tron idag, men också det är också en stor utmaning att se hur vi kan nå barnen och ungdomarna som inte kommer av sig själva. Det arbete som bedrivs ute på våra frälsningsarmékårer i Sverige idag som riktar sig till ungdomar/tonåringar är: - tonårsgrupper: träffas oftast på fredagskvällar och gör roliga aktiviteter, äter gott, har gemenskap och har andakt tillsammans - sport: mestadels innebandy - gospelkörer och kompgrupper: finns tyvärr bara på några få kårer - IT/mediagrupp: jobbar med film/bild/ljud finns idag på ett par kårer - De glömda barnen : några kårer har börjat inbjuda barn och tonåringar som lever i missbruksfamiljer till samtals- och stödgrupper - renodlade bibelsamtal- och bönegrupper: finns i dagsläget bara på några få kårer - deltagande i läger och festivaler f estivaler: våra ledare är bra på att åka med sina ungdomar på dessa och det har stor betydelse för ungdomarna och ledarna. De får lära känna och träffa andra och komma ifrån det lilla på hemmaplan. Vi har inte många stora tonårsgrupper nu och därför är läger viktiga. Det som oroar oss är att lärjungaträningen och bibelkunskapen inte erbjuds i så stor omfattning. Det som förr kallades kårkadetter har inte ersatts med något som riktigt har satt sig eller fungerat över tid. I kårkadettgrupperna fanns både bibelstudium, lärjungaträning och socialt utåtriktad tjänst i en helhet. Det har gjort och görs försök med att starta Ungdomsalpha och Cellgrupper för ungdomar med mera, men det är inget som blivit långvarigt. Kan det ha att göra med att engagemang inte är långvarigt nu för tiden eller har det att göra med att de vuxna lämnat arbetet bland tonåringarna till unga ledare och att det inte riktigt fungerat då? I Sverige lyfts sedan en tid tillbaka frågorna i kristen press och i andra forum om varför så många ungdomar lämnar kyrkan när tonåren är över. Ger vi inte våra ungdomar en tro som håller för vuxenlivet? Boken Jesus gick vidare och kyrkan står kvar av Carl-Henric Jaktlund har väckt frågor som:
- Gör vi rätt saker i vår verksamhet, det som Gud vill? Får de som kommer till oss det rätta under den tid de finns hos oss? Gud tar ansvar för deras framtid, om vi gör det vi ska! - Är vi kvar tack vare den sociala gemenskapen eller trots att det bara var det vi fick och inte mer (undervisning för ett vuxenliv/gudsmöten osv)? - Var är de vuxnas ansvar och engagemang i de ungas liv idag? Låt inte de unga ledarna ta ansvar för den andliga utvecklingen! - Varje ungdom behöver en mentor och andlig faddrar/förebilder! Ska vi behöva organisera detta? Det borde vara naturligt! - Var finns mötesplatserna eller/och smågrupperna som är åldersblandade? Att dela livet hur blir det en naturlig del av det vi gör och är i kårerna? - Vi skulle vilja att alla kårledare och kårnämndsmedlemmar läser denna bok och samtala om den! Det hjälper inte att bara Ungdomsförbundet jobbar med dessa frågor! Ungdomars deltagande i kårernas liv Eftersom vårt ungdomsarbete i Frälsningsarmén i Sverige är organiserat tills stor del som en förening med styrelser, årsmöten, val med mera, innebär det att våra ungdomar har och ges möjlighet att göra sin röst hörd på ett tydligt sätt, både på kår- och riksplan. Kårnämndernas ansvar för ungdomsarbetet innebär också att många kårer har en representant från ungdomskåren i kårnämnden. Vi tror att det finns en stor öppenhet i våra kårer för barnen och ungdomarna att vara och göra kyrka. Viljan finns, men det behöver omsättas mer och mer i handling, utvecklas och frågan lyftas upp regelbundet. För några år sedan gjordes en undersökning om ungdomarnas plats i kåren som heter: En egen nyckel till kåren och det finns anledning att ta fram den ur bokhyllan igen. Förhållningssättet om en kår för alla åldrar vill vi i Ungdomsförbundet lyfta fram så mycket vi kan just nu, där målsättningen bland annat är att beslut ska tas utifrån alla åldrars perspektiv. Vi försöker också sprida materialet Det bästa du har vilket handlar om att familjerna ska ta ansvaret för sina barns andliga utveckling. Det tror vi kan bidra till att barnen och ungdomarna hittar och får sin plats i kåren ännu lättare. Vi medvetengör också frågan om att ungdomarna ska stanna kvar i kårerna, hitta en tro för vuxenlivet. När vi jobbar med dessa frågor kommer det också att innebära att de får den plats de ska ha i kåren. Allt detta som nämns här handlar mer om förhållningssätt än program och det är ett långsiktigt arbete. Flera av ledamötena i arbetgruppen för FA Ung lyfter fram frågan om ungdomars medverkan i gudstjänster. Barnen och ungdomarna får gärna medverka och ansvara för gudstjänster. Det är dock risk för att det kan bli ett uppträdande av de unga. Det vore bättre att istället låta både barn/ungdomar och vuxna medverka personligen i gudstjänster regelbundet, mer än som grupp. På det sättet kan vi motverka att ungdomarna ses som ett kollektiv och att fler generationsmöten görs möjliga. I vårt samtal i arbetsgruppen återkommer frågan gång på gång om att det andliga livet måste vara grunden i alla grupper i våra kårer. Får våra barn och ungdomar den grunden, så vill de bli en del av kåren som helhet och vara lärjungar till Jesus. Det är prioritet ett! Kårledarens, kårnämndens och underofficerarnas ansvar för den andliga utvecklingen av ledare och verksamheten kan inte nog understyrkas.
Arbete bland barn I Frälsningsarmén i Sverige försöker vi integrera det sociala arbetet med kårarbetet så mycket vi kan. Kårerna erbjuder dessa aktiviteter för barn: läxhjälp, scouter, fritidsgård, juniorsoldater, barnkör, minibrass, söndagsskola, småbarnsmusik, öppen förskola, stödgrupper för de glömda barnen (som lever i dysfunktionella familjer), sportgrupper, läger och lovaktiviteter för barn och familjer. Under första avdelningen ovan finns fler tankar om hur situationen ser ut i kyrkan med tanke på verksamhet bland barn. Vi har bett några ungdomsledare som jobbar bland barn i Frälsningsarmén idag att ange de tre största utmaningarna som barn i Sverige möter. De svarade detta: 1. Barn som kommer från andra länder, känner ett utanförskap och kämpar med svårigheten att vara "två personer" en hemma och en i skolan/med vänner. De har dålig självkännedom och självförtroende. 2. Detsamma gäller för dem som är svenskfödda, men på ett annat sätt. Här är det nyfattigdomen som är en utmaning. Fler och fler barn blir och känner utanförskap, eftersom de tillhör en samhällsklass som inte har så mycket resurser. 3. Ensamhet är också en stor utmaning för barn i alla samhällsklasser. Föräldrar har inte tid att spendera lång tid med sina barn varje dag. I vårt samhälle har vi delat många aktiviteter i olika generationer. Det gör att vuxna inte kan stötta barnen på det sätt som de behöver och att generationerna inte möts. Frälsningsarmén försöker hjälpa ekonomiskt och genom att ge mat, kläder och andra saker till dessa barn och deras familjer. Vi inbjuder barn till verksamheter som finns nämnda ovan, så att de kan ses, höras och få möta kärlek och omsorg. FA Ung vill lyfta frågan om att kåren ska kunna vara en kår för alla åldrar (se avdelningen ovan). Resurser för barn och ungdomsarbete i Frälsningsarmén När det gäller resurser er, så har den omorganisation som gjordes i Frälsningsarmén i vårt land för några år sedan, inneburit att de lokala verksamheterna har fått mer stöd i form av anställda ungdomsledare och socialarbetare. Pengar att utveckla verksamhet och göra sociala insatser finns för de lokala verksamheterna att söka och få. Det är ett förhållningssätt som tar tid att ändra, men verksamheten ska initieras från lokal nivå och högkvarterets budskap är: Gör det ni kan och vill (bara det stämmer med Frälsningsarméns existensberättigande)! Högkvarteret vill stödja det som de lokala verksamheterna vill göra. Frälsningsarméns Ungdomsförbund erbjuder ledarkurser och en del läger och arrangemang. Det är dock bara möjligt om kårerna ställer upp som medarrangörer, vilket ibland kan vara en utmaning. Frälsningsarméns organisation i Sverige ställer höga krav på kårerna för att ungdomsarbetet ska fungera väl.
Krockar rockar: : kyrka - samhälle Det är oroande att det redan finns och kan komma att bli fler krockar i exempel som tro, tanke och handling, både utifrån och inom kyrkan i Sverige. Detta beror på barns och ungdomars okunskap om kristen tro och att de inte känner till Bibelns berättelser och budskap. Tyvärr gäller det också många av våra egna så kallade frälsningsarmébarn. I Sverige har Frälsningsarmén bidragit till översättningsarbetet av ett nytt söndagsskolematerial som vi hoppas kan väcka söndagskolan till liv på fler kårer och på nytt där det redan finns grupper. Vi ser behovet av bibelgrupper och lärjungaträningsgrupper. Se avdelningar ovan. Har man inte grunden i bibelordet och i lärjungaskapet kan man inte heller förstå de livsstilsval, den etik och de lärosatser vi har och står för i Frälsningsarmén. På sikt kommer våra väredringar att urholkas om det inte undervisas om, samtalas om och blir ett personligt ställningstagande i varje persons liv som vill vara en del av Frälsningsarmén. I Sverige som är världens mest sekulariserad land är det inte lätt att stå för allt vad en frälsningssoldat vill och uttrycker. Att vara grundad i bibelordet och ha ett levande andligt liv är därför oerhört viktigt! Det bästa åt barnen och ungdomarna: Jesus! skrivet i april månad 2012