Kommittédirektiv 2016:47

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2016:47 Utvärdering av hanteringen av flyktingsituationen i Sverige år 2015 Beslut vid regeringssammanträde den 9 juni 2016 Sammanfattning Under 2015 var migrationsströmmarna till Sverige mycket omfattande. Antalet asylsökande var fler än någonsin. Landet genomförde sin största humanitära insats sedan andra världskrigets slut och flyktingmottagandet har på olika sätt inneburit betydande utmaningar för samhället. En särskild utredare ska utvärdera berörda aktörers hantering av flyktingsituationen i Sverige 2015, med särskilt fokus på andra halvåret. Uppdraget består i att kartlägga händelseförloppet, analysera regeringens, de statliga myndigheternas, kommunernas och landstingens ansvar och beredskap inför situationen samt deras och aktörerna i civilsamhällets hantering av situationen, utifrån kartläggning och analys redogöra för vilka lärdomar som kan dras. Det övergripande syftet med utvärderingen är att dra lärdom av det inträffade för att stärka förmågan hos berörda aktörer att hantera en eventuell liknande situation. Det ingår dock inte i utredarens uppdrag att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2017. 453

Bilaga 1 SOU 2017:12 Bakgrund Migrationsströmmarna till Sverige under 2015 var mycket omfattande. Till följd av bl.a. flera allvarliga konflikter i omvärlden var antalet asylsökande som sökte sig till Sverige fler än någonsin. Under året sökte 163 000 människor asyl i Sverige, varav drygt 35 000 var ensamkommande barn. Under åren 2011 till 2014 ökade antalet asylsökande i Sverige stadigt från ca 30 000 ansökningar 2011 till över 80 000 ansökningar 2014. Under första halvåret 2015 bröts denna trend och antalet asylsökande låg under det Migrationsverket tidigare prognostiserat. I juli 2015 prognostiserade Migrationsverket att antalet flyktingar i Sverige skulle bli lägre än 2014. Under perioden augusti till oktober ökade dock antalet asylsökande kraftigt, både inom EU och i Sverige. Genom flyktingmottagandet genomförde Sverige under 2015 landets största humanitära insats sedan andra världskrigets slut. När det gemensamma asylsystemet i EU inte kunde hantera situationen under hösten 2015 blev läget ohållbart i Sverige. Antalet asylsökande i Sverige uppgick till nästan 80 000 bara under oktober och november. När antalet asylsökande var som högst kom fler än 10 000 personer i veckan för att söka asyl i Sverige. Att ta emot ett stort antal människor under en kort tid har ställt stora krav på flera aktörer i samhället och inneburit påfrestningar för samhällets funktionalitet. Merparten av arbetet utfördes av kommuner, landsting och statliga myndigheter. En avgörande fråga är på vilket sätt den s.k. ansvarsprincipen upprätthölls i det konkreta arbetet. Principen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Principen innebär också ett ansvar för varje aktör att samverka med andra, ofta sektorsövergripande. Regeringens roll är att vara strategisk och samordnande. Regeringen ska också vidta åtgärder för att underlätta de statliga myndigheternas och andra berörda aktörers hantering av situationen. 454

SOU 2017:12 Bilaga 1 Behovet av en utvärdering Förmågan att hantera extraordinära situationer som samhället kan ställas inför behöver kontinuerligt utvecklas. Det är därför viktigt att en större händelse som påtagligt påverkar flera av samhällets funktioner följs upp och utvärderas så att lärdomar kan dras för framtiden. Migrationsströmmarna till Sverige under andra halvåret av 2015 påverkade samhällets funktionalitet på lokal, regional och nationell nivå. Regeringen fattade ett sjuttiotal beslut som ett led i hanteringen av flyktingsituationen. För kommunerna uppstod påfrestningar inom bl.a. socialtjänst och när det gäller tillgången till boende och gode män för ensamkommande barn, och för landstingen påverkades hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Vidare gjorde kommunerna en omfattande insats för att stödja Migrationsverket med evakueringsplatser. Flera av påfrestningarna bedöms kvarstå. Även flera statliga myndigheters verksamheter påverkades kraftigt. Förutom den ökade belastningen för Migrationsverket fick till exempel Polismyndigheten avsätta betydande resurser med anledning av de återinförda gränskontrollerna och på grund av att bränder och ordningsstörningar på asylboenden ökade samtidigt med den kraftiga ökningen av antalet asylsökande. Vidare hade både Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelserna viktiga och resurskrävande samordnande uppgifter. Även aktörer i civilsamhället bidrog med resurser som fyllde en viktig funktion i mottagandet av alla människor. På kort tid ställdes det alltså stora krav på flera aktörer i samhället. Många människor med olika funktioner i samhället har arbetat hårt för att ge människor som flyr från krig, förföljelse och förtryck ett ordnat mottagande samtidigt som den allmänna ordningen och inre säkerheten i landet har upprätthållits. Mot bl.a. denna bakgrund anser regeringen att hanteringen av och beredskapen inför flyktingsituationen i Sverige under år 2015 bör utvärderas. Regeringen kommer utifrån resultatet av utvärderingen att överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att stärka samhällets förmåga att hantera en liknande situation. 455

Bilaga 1 SOU 2017:12 Uppdraget En särskild utredare ska utvärdera berörda aktörers hantering av flyktingsituationen i Sverige 2015. Utvärderingen ska i huvudsak vara inriktad på andra halvåret 2015. Flyktingsituationen utgör dock ett komplext händelseförlopp som sträcker sig längre än den kulminerande fasen under hösten 2015. För att en representativ helhet av situationen ska kunna presenteras krävs det att händelseutvecklingen under andra halvåret 2015 sätts in i ett större sammanhang. Från dessa utgångspunkter får utredaren närmare precisera den period som bör belysas. Hänsyn måste också tas till det osäkra omvärldsläget och till att asylmigrationssystemet naturligen innefattar ett stort mått av osäkerhet. Migrationsströmmarna har påverkat samarbetet inom hela Europeiska unionen (EU). Regeringen har arbetat intensivt för att samarbetet i EU ska fungera och att ansvaret ska delas mellan EU:s medlemsländer. Detta arbete pågår fortfarande. Det ingår inte i utredarens uppdrag att utvärdera det arbete som har bedrivits inom ramen för det europeiska samarbetet. Vidare ska utvärderingen begränsas till mottagandet av det stora antalet människor som kom till Sverige och inte omfatta de insatser som förbereder asylsökande för etablering och integration i samhället. Utifrån dessa förutsättningar ska utredaren: Redogöra för händelseförloppet I det ingår att kartlägga händelseförloppet och redogöra för vilka särskilda åtgärder regeringen, de statliga myndigheterna, kommunerna, landstingen och aktörer i civilsamhället vidtog under händelseförloppet. Utredaren ska identifiera de händelser och de åtgärder som hon eller han bedömer har haft särskild betydelse för den fortsatta utvecklingen. Analysera aktörernas ansvar och beredskap inför situationen samt deras och civilsamhällets hantering av situationen. I det ingår att analysera regeringens, de statliga myndigheternas, kommunernas och landstingens ansvar och beredskap, i form av planering och förberedelser, inför den ökade migrationsströmmen och dessa aktörers hantering under andra halvåret 2015. I 456

SOU 2017:12 Bilaga 1 uppdraget ingår också att analysera hur situationen hanterades av relevanta aktörer i civilsamhället. Redogöra för vilka lärdomar som kan dras Med utgångspunkt i kartläggningen av händelseförloppet, analysen av aktörernas beredskap inför situationen och deras hantering av situationen, ska utredaren redogöra för vilka lärdomar som kan dras i syfte att stärka förmågan hos berörda aktörer att kunna hantera en eventuell liknande situation. Lärdomarna kan avse såväl svagheter som styrkor i hanteringen av och beredskapen inför situationen. Det ingår dock inte i uppdraget att lämna förslag till åtgärder. Arbetsformer och redovisning av uppdraget Utredaren ska bedriva arbetet i nära samarbete med relevanta aktörer. Statliga myndigheter under regeringen ska bistå utredaren med nödvändigt underlag när det gäller deras ansvarsområden. Utredaren bör vidare samråda med lokala och regionala aktörer och med aktörer i civilsamhället. Mot bakgrund av det stora antalet barn som kom till Sverige ska utredaren beakta hur barnrättsperspektivet har omhändertagits av berörda aktörer. Likaså ska jämställdhetsperspektivet beaktas. Utredaren ska ta del av och beakta andra utvärderingar av hanteringen av flyktingsituationen. Detta innefattar bl.a. de granskningar som genomförs av riksdagens konstitutionsutskott och av Riksrevisionen. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2017. (Justitiedepartementet) 457

Bilaga 2 Underlag inför möte med kommuner och landsting Bakgrund Utredningens uppdrag beskrivs i dir. 2016:47 (se bilaga). Det handlar om olika aktörers beredskap, ansvar och hantering av situationen i samband med den ökade migrationen under hösten 2015. Utredningen är begränsad till mottagandet av de människor som kom till Sverige förra året. Det övergripande syftet är att dra lärdom av det inträffade för att stärka förmågan att hantera en eventuell liknande situation. Direktiven anger bl.a. att för kommunerna uppstod påfrestningar inom bl.a. socialtjänst och när det gäller tillgången till boende och gode män för ensamkommande barn, och för landstingen påverkades hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Vidare står det att kommunerna gjorde en omfattande insats för att stödja Migrationsverket med evakueringsplatser och anges också att även aktörer i civilsamhället bidrog med resurser som fyllde en viktig funktion i mottagandet av människor. Underlag Följande frågor är tänkta som ett underlag inför vårt möte. Avsikten är inte att av få svar på exakt alla frågor utan de ska snarare fungera som inspiration och som en vägledning för samtalet. 459

Bilaga 2 SOU 2017:12 Beredskap och ansvar På vilka olika områden arbetar er myndighet med mottagande av asylsökande? Vilka resurser hade ni tillgängliga vid ingången av år 2015? Upplevde ni resursbrist eller hade ni en god arbetssituation generellt sett? Hur bedömde ni under våren 2015 möjligheterna för er organisation att uppfylla era åtaganden när det gäller mottagande av asylsökande? Hur såg er myndighets samarbete med andra myndigheter ut i normalsituationen? Hade ni haft krisövningar/samarbetsövningar med andra myndigheter och vilken situation avsåg sådana övningar? Vilken beredskap hade ni för att just antalet asylsökande skulle leda till en ökad arbetsbörda? Hur bedömde ni läget och er egen förmåga under våren 2015? Bedömningar och agerande under hösten Vilken information fick ni om det ökade antalet asylsökande från och med juli 2015 till december 2015? Av vem fick ni informationen? Vilken information lämnade ni och till vem? Vilka händelser identifierade ni som av särskild betydelse för det fortsatta händelseförloppet i samband med det ökande antalet människor på flykt hösten 2015? Vilka utmaningar identifierade ni under hösten 2015 utifrån information och händelser? Vilka åtgärder genomförde ni som en följd av detta? Vilka åtgärder borde ni, så här i efterhand, ha genomfört? Fanns det åtgärder som ni övervägde men avstod från att genomföra? 460

SOU 2017:12 Bilaga 2 Bedömer ni att er myndighet klarade situationen? Vilka samarbeten med andra myndigheter förekom? Vem tog initiativet till dessa samarbeten? Vad gick samarbetet ut på? Vilka samarbeten med civilsamhället hade ni? Vem tog initiativet till dessa samarbeten? Vad gick samarbetet ut på? Reflektioner och lärdomar Bedömer ni att er myndighet hade de resurser och det mandat/ansvarsområde som behövdes för att agera? Finns det åtgärder som ni borde ha avstått från att genomföra? Finns det åtgärder som ni borde ha genomfört? Vad fungerade bra under hösten 2015? Vad borde förändras för att förbättra beredskapen inför och genomförandet av er verksamhet under en liknande händelse? 461

Bilaga 3 Myndigheter och organisationer Följande myndigheter och organisationer har utredningen intervjuat. Statliga myndigheter Migrationsverket Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Polismyndigheten Socialstyrelsen Länsstyrelser Länsstyrelsen i Jönköpings län (samordnande länsstyrelse) Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Stockholms län Landsting Region Skåne Stockholms läns landsting Västerbottens läns landsting Västra Götalandsregionen 463

Bilaga 3 SOU 2017:12 Kommuner Göteborgs stad Ljusnarsbergs kommun Malmö stad Mölndals stad Norbergs kommun Stockholms stad Södertälje kommun Trelleborgs kommun Umeå kommun Vellinge kommun Åsele kommun Kommunförbund Kommunförbundet GR (Göteborgs Regionen) Kommunerna i Stockholms län (KSL) Organisationer Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) Civilsamhällesorganisationer Hearing i Malmö den 4 oktober 2016 Frälsningsarmén Refugees Welcome to Malmö Rädda Barnen Röda Korset Svenska kyrkan, Lunds stift 464

SOU 2017:12 Bilaga 3 Hearing i Göteborg den 14 oktober 2016 Bräcke Diakoni IM, Individuell Människohjälp Islamic Relief Refugees Welcome Refugees Welcome to Gothenburg Rädda Barnen Röda Korset Göteborg Svenska kyrkan, Göteborgs stift Svenska kyrkan, Skara stift Hearing i Stockholm den 21 oktober 2016 ABF IM, Individuell Människohjälp Islamic Relief Kista SC Läkare i Världen NBV Riksföreningen gode män vårdnadshavare Stockholms Stadsmission Studieförbunden Svenska kyrkan Svenska Röda Korset Sveriges Advokatsamfund Sveriges civilförsvarsförbund Tidningen Advokaten Refugees Welcome Stockholm Rädda Barnen 465

Bilaga 4 Barnspecifika utmaningar i samhällets hantering av människor på flykt Rapport från Barnombudsmannen 467

Bilaga 4 SOU 2017:12 Barnombudsmannen Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi har regelbunden dialog med barn och unga för att få kunskap om deras villkor och vad de tycker i aktuella frågor. Vi bevakar och driver på genomförandet av barnkonventionen i kommuner, landsting/regioner och myndigheter. Barnombudsmannen informerar, bildar opinion och föreslår förändringar i lagar och förordningar i frågor om barns och ungas rättigheter. Inledning Under 2015 sökte 70 384 barn och unga under 18 år asyl i Sverige. Av dessa var 35 369 ensamkommande. De flesta asylsökande som kom till Sverige under 2015 anlände under perioden september december. Under denna period sökte 52 271 barn asyl, av vilka 26 076 var ensamkommande. 1 Med utgångspunkt i våra samtal med barn och unga som kom till Sverige under den aktuella tidsperioden, redogör vi i denna rapport för de barnspecifika utmaningar som vi uppmärksammat i samhällets hantering av människor på flykt. Syftet härmed är att identifiera och analysera vilka lärdomar som kan dras av detta och hur samhällets aktörer kan stärkas för att bättre stå rustade inför en eventuell liknande situation. Bakgrund och metod Mellan oktober och december 2015 samtalade Barnombudsmannen med omkring 450 ensamkommande barn och unga som bodde på ankomstboenden. Under 2016 mötte och lyssnade vi till ytterligare omkring 150 barn och unga, både ensamkommande barn och barn som kommit till Sverige med sina familjer. Vi har träffat både flickor och pojkar i olika åldrar och från olika delar av landet, även om en 1 Migrationsverket, statistik för 2015, läs mer här: www.migrationsverket.se/om-migrationsverket/statistik/oversikter-och-statistik-frantidigare-ar/2015.html 468

SOU 2017:12 Bilaga 4 majoritet av de ensamkommande barnen är pojkar. Nästan alla samtal har genomförts med tolk, utom då barnen själva insisterat på att inte ha tolk med. I samtal med Barnombudsmannen har barn och unga berättat om sina erfarenheter och upplevelser av mottagandet under hösten 2015. De har tillfrågats om vad de tycker har fungerat bra respektive vad som behöver utvecklas i mottagandet. I samtliga träffar har vi utgått från Barnombudsmannens metod Unga Direkt som bygger på öppna frågor. 2 Målet har varit att barnens egna erfarenheter, uppfattningar och åsikter ska komma fram. Detta innebär att barnen själva styr över samtalet och vilka ämnen som ska tas upp. Barnombudsmannens analys utgår från återkommande teman i barnens berättelser, det vill säga saker som de själva har lyft fram som viktiga. Samtliga citat från barn och unga liksom de slutsatser som dras i rapporten tar om inte annat anges endast sikte på situationen under hösten 2015. Det nya landet förhoppningar och farhågor om framtiden Barns och ungas röster Många av de barn och unga som kom till Sverige under hösten 2015 kom från svåra förhållanden. De hade förlorat sina hemmiljöer och i många fall separerats från sina familjer. De hade tvingats fly från krig och förtryck och varit tvungna att ta stort ansvar. Barnen hade sett, hört och utstått saker som inga barn ska behöva göra. Samtidigt handlar det om just barn. Barn som, precis som andra barn, har förhoppningar om framtiden. Barn som drömmer om att bli läkare, psykologer, popsångerskor och fotbollsproffs. Barn med mycket energi och motivation. I mötena berättade barn och unga om sina förhoppningar om att kunna skapa sig en meningsfull framtid här i Sverige. Min största önskan är att jag ska få utbilda mig och lära mig läsa och skriva, berättade ett barn. Ett annat barn sade: Vi har kommit hit för att 2 Läs mer här: www.barnombudsmannen.se/unga-direkt/ 469

Bilaga 4 SOU 2017:12 lära oss någonting och bli något i framtiden. Ett barn berättade om sin dröm om att få utbilda sig: Om gud vill så ska jag bli psykolog. Tidigare hade jag inte så mycket hopp om det, men sedan jag kom hit känner jag mig lite mer hoppfull. Ett återkommande tema i barnens berättelser var längtan efter lugn och trygghet och att få känna tillhörighet. För mig är det svårt det här med ensamhet, att man inte känner någon. Det känns ensamt. sade en ungdom. Barn berättade även om betydelsen av samhörigheten de kände med andra barn som befann sig i samma situation. När det blir väldigt jobbigt, då går vi ut och spelar fotboll tillsammans. Vi känner oss som en familj när alla är tillsammans, berättade ett barn. Andra barn och unga pratade om längtan efter en familj. En flicka berättade om saknaden efter familjen som var kvar i hemlandet: Jag vill hitta min pappa igen och få vara med honom, för det är min allra högsta dröm och önskan. Jag har bara en pappa här i världen. Att få bo med och leva med honom, det är mitt önskemål. Ett annat barn berättade om sin dröm om att få komma till en familj här i Sverige: Det ska vara som en familj, en mamma och pappa, som kan skaffa fram det man behöver. Av barnens berättelser framgick att de upplevde framtiden som oviss. Barnen var oroliga över var de skulle placeras här i Sverige: Jag är rädd för ensamheten, alltså att hamna i ensamhet, där det inte finns någon runt omkring mig, som talar med mig, berättade ett barn. Ett annat barn beskrev att han var orolig för att behöva lämna sina kompisar: Nu när jag har fått kompisar här är jag rädd att jag blir ensam när jag kommer till det nya stället. Kan man ansöka så att även de kommer till samma ställe, så att vi kan vara tillsammans? Barnen var också rädda för att behöva återvända till det de flytt ifrån. En ungdom sade så här: Våra liv är i fara där och vi har ju inget annat val, vi vill ju stanna här, vi vill bo här. Vi vill inte bråka eller kriga, vi har varit i krig, och vi lämnade det på grund av kriget, berättade ett annat barn. Flera barn och unga beskrev hur viktigt det är att få känna att man är en del av samhället och kan bidra med något. Så här sade ett av barnen som vi träffade: Vi vill ju vara kvar här, vi vill ju bli svenskar och lära oss svenska och ja, leva livet här. [ ] Vårt önskemål är att få studera och vara samhället till gagn. Ett annat barn berättade om sin syn på framtiden: Jag tänker mycket på min framtid och om jag kommer få uppehållstillstånd så att jag kan 470

SOU 2017:12 Bilaga 4 börja plugga, börja studera, för att jag ska kunna ge tillbaka någonting i samhället. Jag kommer från ett krigsdrabbat land, och oavsett hur mycket man gör för det landet så blir det bara sämre och sämre eftersom det är krig där. Men här vill jag börja studera för att kunna komma in i samhället och för att kunna ge tillbaka till samhället. Det är det jag vill göra just nu. Det första mottagandet och myndighetskontakter Bakgrund Enligt artikel 22 i barnkonventionen ska Sverige vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn på flykt som kommer till Sverige erhåller skydd. Artikel 20 föreskriver att ett barn som berövats sin familjemiljö ska ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. Av artikel 19 framgår också att Sverige ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp. Enligt artikel 2 ska rättigheterna på lika villkor tillförsäkras varje barn som befinner sig i Sverige, utan åtskillnad. Vilka aktörer som enligt svensk lag är ansvariga när ett barn anländer till Sverige för att söka asyl skiljer sig något åt beroende på om barnet kommit tillsammans med sin familj eller som ensamkommande. För alla asylsökande, såväl barn som vuxna, inleds processen hos Migrationsverket med att barnet registreras som asylsökande genom att fotograferas och lämna fingeravtryck. I samband med registrering ska även ett inledande ansökningssamtal hållas där den asylsökande får berätta varför han eller hon vill söka asyl i Sverige. Den asylsökande ska också få information om asylprocessen och praktiska frågor kopplade till grundläggande rättigheter så som rätt till boende, hälso- och sjukvård och skola. 3 I fråga om boende gäller för barn i familj att Migrationsverket med utgångspunkt i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) ska erbjuda barnet och dess familj plats på ett av 3 Läs mer om hur det går till att söka asyl här: www.migrationsverket.se/privatpersoner/skydd-och-asyl-i-sverige/att-ansoka-om-asyl/sahar-ansoker-du-om-asyl.html 471

Bilaga 4 SOU 2017:12 myndighetens ankomstboenden. Efter att barnet och dess familj registrerats som asylsökande och har genomgått det första ansökningssamtalet ska Migrationsverket erbjuda familjen plats på ett av myndighetens anläggningsboende, vilket brukar kallas för ABO. 4 Familjen kan också när som helst under processen välja att ordna med eget boende, hos till exempel släkt eller vänner. Detta brukar kallas för EBO. 5 För ensamkommande barn är det i stället kommunen som utifrån i regleringen i socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) ska se till att barnets rätt till boende och omsorg tillgodoses. Utifrån det så kallade vistelsebegreppet i SoL är det den kommun där barnet vistas, vistelsekommunen, som ska säkerställa barnets rättigheter. 6 Den kommun där barnet först ger sig till känna för myndigheterna kallas för ankomstkommun och är också barnets första vistelsekommun. Ankomstkommunen ansvarar för att barnet får plats på ett av kommunens ankomstboenden för ensamkommande. Efter att barnet registrerats som asylsökande och det första ansökningssamtalet hållits ska Migrationsverket anvisa barnet till en så kallad anvisningskommun, som också blir barnets nya vistelsekommun, där barnet ska få en plats på ett permanent anvisningsboende. 7 Ensamkommande barn ska även, genom kommunens överförmyndarnämnds försorg, förordnas en god man som ska ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. 8 Barns och ungas röster Mottagande och registrering Av Barnombudsmannens samtal med barn och unga framkom att det fanns stora variationer i hur deras ankomst till Sverige och den första kontakten med svenska myndigheter hade sett ut. Vissa barn 4 1 3 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 5 Läs mer om Migrationsverkets olika typer av boenden för asylsökande här: www.migrationsverket.se/andra-aktorer/fastighetsagare-och-uthyrare/olika-former-avboenden.html 6 Enligt 2 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:435) ha varje kommun det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Av 2 a kap. 1 framgår att det är den kommun där den enskilde vistas som ansvarar för att den enskildes rätt till stöd och hjälp tillgodoses. 7 Se 3 2 st. lagen om mottagande av asylsökande m.fl. 8 2 lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. 472

SOU 2017:12 Bilaga 4 beskrev att de direkt i samband med att de anlände till tågstationer och båtterminaler i Sverige hade blivit mötta av personal från socialtjänst, polis och olika frivilligorganisationer som sett till att de omedelbart blev transporterade till boenden. När vi kom hit första gången, när vi klev av tåget här, så blev vi bemötta på ett väldigt bra sätt, ett väldigt fint sätt. De erbjöd oss vatten och sen frågade de oss om vi hade någon släkting, familj eller vänner här, som vi ville åka till. Annars så visade de oss till de här boendena och sa att vi ta emot er på ett boende och ni ska få börja med er asylprocess och så. Så de tog emot oss på ett väldigt bra sätt, berättade ett barn. Andra barn berättade att de hade varit i Sverige i flera dagar, i vissa fall till och med veckor, och rest mellan flera svenska städer innan de givit sig till känna för myndigheterna. En pojke berättade: Jo, men själv när jag kom hit så hade jag en kompis med mig, han skulle till Finland, han for dit och jag stannade här när jag förstod att det var Sverige, men då visste jag inte vart jag skulle gå och så där. Jag bara gick runt. Till slut stötte jag på en irakisk man som kunde lite persiska som hjälpte mig till ett afghanskt ställe där och jag fick vara hos en svensk familj en natt och nästa dag tog han mig till polisen. Barn vittnade också om att det varierade vilken kontakt de haft med Migrationsverket. Överlag var det ytterst få barn som hade genomfört det första ansökningssamtalet. Vissa barn hade fått träffa Migrationsverket för att bli fotograferade och lämna fingeravtryck. Vi var där och lämnade fingeravtryck och ansökte om asyl. För att de skulle veta att vi är här och har kommit till Sverige, berättade en flicka som kommit tillsammans med sin familj. Men det var också många barn som hade vistats lång tid i Sverige utan att ens ha blivit registrerade som asylsökande. Jag har varit här i över en månad och tre gånger skulle jag få göra en sån här registrering, men det har hela tiden skjutits upp, berättade en ensamkommande pojke och fortsatte: De förklarade ingenting. Jag skulle först dit den 11 november, men då sade de nej, det går inte, sen skulle jag dit det 19:e, det gick inte heller, och nu har jag fått en tredje tid. Barnombudsmannen mötte också barn vars berättelser avslöjade att de inte förstod att de hade sökt asyl i Sverige. De beskrev bland annat att de hade träffat en myndighet där de hade fått lämna fingeravtryck och blivit fotograferade, men där det var 473

Bilaga 4 SOU 2017:12 tydligt att barnen inte hade fått förklarat för sig att detta innebar att de sökte asyl i Sverige. Barn beskrev att de hade varit på flykt under lång tid och upplevt strapatsrika och, inte sällan, farliga resor från sina hemländer. Av de barn som inte hade haft kontakt med Migrationsverket beskrev många att de, nu när de äntligen kommit fram till Sverige som varit deras mål, kände stor frustration, rädsla och oro över att de inte ens hade fått träffa myndigheterna för att berätta att de ville söka asyl. Av barnens berättelser framgick att de förstod att det kanske skulle ta lång tid innan de kunde få besked om de får stanna i Sverige eller inte, men att det faktum att de inte ens hade fått påbörja processen för att söka asyl gjorde att det kändes som att de befann sig i ett vakuum där det inte skedde någonting som kunde påverka deras situation. Barnen beskrev att ovissheten som detta innebar var oerhört påfrestande och nedbrytande. Barn beskrev också att de upplevde att det var orättvist och att de inte förstod varför vissa barn hade fått träffa Migrationsverket medan andra fick vänta lång tid innan de kunde registreras som asylsökande. Det verkar som det är lite så där tur och slumpen. För de går tydligen inte efter vem som har kommit först och så, berättade en pojke. I väntan på att bli registrerade av Migrationsverket och sedan anvisas till en kommun fick barnen under lång tid bo på ankomstboenden som endast var anpassade för att barnen skulle vara där i några få dagar. För många barn blev väntan emellertid lång. De barn vi mötte hade i genomsnitt bott på ankomstboenden mellan två och tre veckor, men vi mötte också barn som hade bott på där så länge som tre månader. Barnen beskrev att det på ankomstboendena var trångt, kallt och smutsigt samtidigt som de kände stor oro, rädsla och frustration över att inte veta vare sig när de skulle kunna registreras som asylsökande och komma igång med asylprocessen eller när de skulle kunna anvisas till en kommun. Enligt barnen var tillvaron på ankomstboendena därför mycket ansträngande. Barnombudsmannen mötte flera barn som berättade att andra barn, på grund av situationen på boendena och ovissheten kring framtiden, valt att avvika från boendena för att exempelvis söka sig till andra kommuner där de hoppades att situationen skulle vara bättre. 474

SOU 2017:12 Bilaga 4 Kontakt med god man Av Barnombudsmannens möten med ensamkommande barn framkom att det endast var ett fåtal barn som hade fått en god man. De sa till oss Ni är precis som alla andra barn här så det spelar ingen roll, ni måste avvakta. Okej, nu har vi avvaktat i tre månader men vi har varken fått god man eller någonting annat, berättade en pojke. En annan pojke resonerade så här när han blickade tillbaka på sin första tid i Sverige: De första fyra månaderna när jag var här så såg jag bara min advokat, och advokaten brukade säga Du har en god man, men på fyra månader träffade jag aldrig den gode mannen. Sen efter de fyra månaderna, kom socialen och sa Du ska få en ny god man nu. Jag sa till henne att jag aldrig har sett min första gode man. Efter sex månader kom en man och sa Jag är din gode man. Varifrån har du kommit? Vad heter du?. Och jag sade Om du inte vet det, hur har du blivit min gode man?. Och han blev sur och gick bara. Det är de sista två månaderna som jag har fått en god man. Innan hade jag inte det. I sju månader har jag inte haft någon god man. Av barns berättelser framgick även att många saknade information om vad en god man är och vad han eller hon ska hjälpa till med. En pojke berättade: [ ]De sade att en god man är lite som en vårdnadshavare, men jag har aldrig förstått vad en vårdnadshavare gör här. Jag ringde mina kompisar, som berättade vad en god man gör. Barn gav uttryck för att de upplevde att det var orättvist att vissa barn fått en god man medan andra tvingades vänta lång tid och att de inte förstod varför det var så. En pojke berättade: Det dröjde fyra månader innan jag fick en god man. [ ] Jag känner personer som gick till Migrationsverket tillsammans med mig och ansökte om asyl och lämnade fingeravtryck. Men de personerna fick ganska snabbt sociala handläggare, offentligt biträde och god man. Vad är skillnaden? Säger man inte att alla människor är lika inför lagen? Brist på information Ett återkommande tema i barns berättelser var brist på information. I samtal med såväl ensamkommande barn som barn i familj framkom att de saknade information om hur registreringen hos 475

Bilaga 4 SOU 2017:12 Migrationsverket och asylprocessen går till, vad som skulle hända den kommande tiden i Sverige och om vilka rättigheter asylsökande barn har. Alltså, första gången när vi kom så fick vi ett papper och då frågade de om mitt namn, hur gammal jag är och varifrån jag kommer. Och sen ingen mer information, utan de bara frågade och så sa de att du ska till ett boende [ ], berättade en ensamkommande pojke. En pojke som kommit tillsammans med sin familj svarade så här på frågan om han fått någon information i samband med att han blev registrerad som asylsökande hos Migrationsverket: Du menar om själva asylansökan? Nej, och ingen bryr sig tydligen. De sa att när det blir kallelse, när det blir dags för att träffa Migrationsverket, då kommer de att skicka brev [ ] så det är enda kommunikationssättet, via posten. Alla kollar posten, de som får kallelse de brukar få ett brev och då går de och översätter det. [ ] De försöker skanna in det och via Google Translate så förstår de ungefär vad som står där. Av ensamkommande barns berättelser framgick att de även saknade information om hur förfarandet för att bli anvisad till en kommun fungerar. En pojke berättade: Sen är det ju det här med att man aldrig får någon ordentlig information om hur länge man ska vara här. Jag var på ett annat boende först. Där var jag två och en halv vecka ungefär, och där sa de att när jag väl kommer till Migrationsverket, vilket jag gjorde efter två och en halv vecka, då skulle jag bli anvisad till ett permanent boende men sen fick jag ju komma hit Hur länge ska jag vara här? Jag vet inte. Barn beskrev att många av dem tvingades vänta på ankomstboenden under lång tid medan några få anvisades till permanenta boenden nästan direkt. Barnen gav uttryck för att de uppfattade detta som orättvist och att de inte förstod varför det var så. De upplevde att slumpen, snarare än ett system, avgjorde om man blev anvisad snabbt eller tvingades stanna kvar länge på ankomstboendet. En pojke beskrev sin upplevelse av anvisningsförfarandet så här: Det är precis som att någon har tur, det är inte turordning. Det är någon som har tur och då säger de nu får du flytta till ett permanent boende, men någon annan kanske måste vänta längre. En annan pojke sade så här: Jag tycker att det är bättre att det är turordning, att man står i någon sorts kö, sen placeras. Inte på det sättet som det är nu. 476

SOU 2017:12 Bilaga 4 Av barns berättelser framgick också att inte heller personal på boendena kunde ge dem information eller svara på deras frågor. Nej, nej. Alltså nej, det är ingen som har förklarat, och när man ställer frågan till personalen, då säger de att vi vet inget om det, vi har bara till uppgift att ge er mat och tak över huvudet, berättade en ensamkommande pojke. Barn förmedlade en bild av att bristen på information ledde till ryktesspridning. Ensakommande barn beskrev till exempel att de fått höra från andra barn att det kunde påverka deras asylprocess negativt om de lämnade vissa uppgifter till Migrationsverket. Nej, alltså det är svårt det här om man känner någon här i Sverige, för det är vissa som säger Berätta inte alls, säg inte att du har någon här, det kan skada ditt ärende. Och därför säger man inget, fast man har någon här, berättade en pojke. En annan pojke beskrev att han hört andra barn på det ankomstboende där han bodde berätta om hur Migrationsverket går till väga för att bedöma ålder: De säger att vi ska ta blodprov. Ensamkommande barn beskrev också att personal på boendena sagt till dem att det kunde påverka deras asylprocess negativt om de till exempel bröt mot regler på boendet. En pojke berättade vad han fått höra: Man får inte bråka för då kommer det registreras i vårt ärende och det kommer att påverka vårt ärende negativt. Avsaknad av tolk och översättning Ensamkommande barn berättade för Barnombudsmannen att de upplevde att kontakterna med Migrationsverket var svåra eftersom de inte kunde språket. Barn beskrev till exempel att de fått information som de inte kunnat tillgodogöra sig eftersom informationen inte getts på deras språk. Vi fick ut två informationsblad på engelska. Men eftersom vi inte kan engelska, så kunde vi ju inte förstå det, berättade en pojke. Det framkom också att ensamkommande barn hade varit med om att det saknats tolkar som kunnat bistå dem i kontakten med Migrationsverket. De förmedlade en bild av att de var rädda att de på grund av språkförbistringarna inte skulle kunna förmedla de uppgifter som Migrationsverket behövde veta. Så här beskrev en pojke situationen när han skulle fylla i formuläret för att ansöka 477

Bilaga 4 SOU 2017:12 om asyl: Jodå, det var på kurdiska. Fast man bad mig att skriva det på engelska, eller med latinska bokstäver, sa de. Latinska bokstäver, som jag inte kunde. En annan pojke berättade att han tvingades vänta länge innan någon kunde hjälpa honom att tolka i samband med registreringen hos Migrationsverket: Det fanns ett tiotal personer som kunde kurdiska, men de hjälpte inte oss. De hade inte möjlighet att prata med oss men det fanns andra folkgrupper, typ kineser eller afghaner, som hade tolkar. Men vi kurder och araber hade inga tolkar där. Till slut så fick jag hjälp av någon som talade kurdiska. Ensamkommande barn vittnade också om oro inför att Migrationsverket skulle råka registrera felaktiga uppgifter. Så här sade ett barn: Vi afghaner har ju konstiga eller långa namn, så det är svårt för dem att skriva ner allt. De flesta har problem med sina namn och det blir fel stavning och så. En annan ungdom berättade om när han ombads att uppge sin ålder i samband med registreringen: Vi vet inte när vi är födda, vi har inga handlingar med oss. De ifrågasätter när är du född, Hur vet du att du är så gammal? Varför vet du inte det, när du är född? Barnombudsmannens analys Mottagandet av ensamkommande barn Som konstaterats är det Sveriges kommuner som med utgångspunkt i socialtjänstlagens vistelsebegrepp ansvarar för att varje ensamkommande barn får sin rätt till stöd och hjälp tillgodosedd, först i barnets ankomstkommun och därefter i dess anvisningskommun. Så som vistelsebegreppet tolkats inom ramen för mottagningssystemet kan alla kommuner i Sverige bli ankomstkommuner, genom att ett barn där ger sig till känna för myndigheterna. 9 Under hösten 2015 uppstod emellertid en situation där 9 Jfr exempelvis vad som sägs på Migrationsverkets webbplats: www.migrationsverket.se/andra-aktorer/kommuner/om-ensamkommande-barn-ochungdomar/mottagande-av-ensamkommande-barn/ankomstkommun.html 478

SOU 2017:12 Bilaga 4 ansvaret för att vara ankomstkommun centrerades till ett fåtal kommuner som på kort tid fick ta emot ett stort antal barn. 10 Under den aktuella tidsperioden hann Migrationsverket inte med att registrera alla barn som kom inom de tidsramar som vanligtvis gäller för myndighetens arbete. Detta tillsammans med det faktum att det saknades plats på boenden i anvisningskommuner dit Migrationsverket kunde anvisa barnen innebar att barnen under lång tid tvingades bo på ankomstboenden. Således uppstod en flaskhalseffekt där ett stort antal ensamkommande barn gav sig till känna i ett fåtal ankomstkommuner, samtidigt som processen för att slussa barnen vidare till anvisningskommuner drog ut på tiden. Ankomstkommunerna hade varierande förutsättningar att klara av de utmaningar som det stora antalet ensamkommande barn innebar. Inte minst framkom det av våra samtal med barn och unga och de iakttagelser vi gjorde i samband med våra besök i kommunerna, att det fanns stora variationer i vilka rutiner de hade för mottagande av barnen. Vissa kommuner hade tydliga rutiner för att på tågstationer och båtterminaler möta upp de barn som anlände och säkerställa att de på ett tryggt sätt transporterades till ett boende samt att det dokumenterades att barnet befann sig i kommunen. I andra kommuner saknades rutiner för detta, vilket ledde till att det rådde stor oklarhet kring hur många barn som befann sig i kommunen och var barnen befann sig. Överlag gällde att boendemiljön på de ankomstboenden där barnen fick bo i väntan på att kunna slussas vidare till anvisningskommuner, inte var utformad för något annat än en högst tillfällig vistelse. Av barnens berättelser framgick att det på boendena var trångt, kallt och smutsigt, att de saknade kläder, skor och andra förnödenheter liksom att bristen på sysselsättning var närmast total. Ytterligare en påfrestning som många barn vittnade om var att de kände stor oro och rädsla inför ovissheten kring när de skulle kunna registreras som asylsökande och komma igång med asylprocessen. 10 Enligt statistik från Migrationsverket var de ankomstkommuner som tog emot flest ensamkommande barn Malmö, Trelleborg, Stockholm och Mölndal. Läs mer här: www.migrationsverket.se/om-migrationsverket/statistik/aktuell-statistik.html 479

Bilaga 4 SOU 2017:12 En följd av den ansträngda situation som uppstod på ankomstboendena var att flera barn avvek från boendena för att exempelvis söka sig vidare till andra kommuner där de hoppades att situationen skulle vara bättre. Detta var något som framkom både i våra samtal med barn och unga och i uppgifter från aktörer som var involverade i flyktingmottagandet. Både Malmö kommun och Trelleborgs kommun, två av de ankomstkommuner som tog emot flest barn under den aktuella tidsperioden, lex Sarah-anmälde sig själva till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) med anledning av att ett stort antal barn avvikit från boenden i kommunerna. 11 I dagsläget är det ingen som vet var alla de ensamkommande barn som försvann befinner sig. I detta avseende är det viktigt att ha i åtanke att ensamkommande barn och unga befinner sig i en särskilt utsatt situation, sett till att de i större utsträckning än andra barn riskerar att utsättas för olika former av människohandel och sexuell exploatering samt oftare drabbas av diskriminering. FN:s barnrättskommitté har därför påpekat att det ställs höga krav på staten att se till att deras livskvalitet är god och att deras mänskliga rättigheter fullt ut tillgodoses. 12 Det faktum att situationen i ankomstkommunerna under hösten 2015 ledde till att ett stort antal barn avvek är därför något som Barnombudsmannen anser är mycket allvarligt, inte minst mot bakgrund av den skarpa kritik som Sverige tidigare fått av FN:s barnrättskommitté i fråga om detta. 13 Barnombudsmannen noterar också med oro att det saknas fullständig statistik över det exakta antalet ensamkommande barn och unga som avvek under den aktuella tidsperioden. Av den nationella statistik som Migrationsverket tillhandahåller framgår endast siffror kring de ensamkommande som ansökt om asyl och därefter avvikit innan asylprocessen avslutats. Som dock konstaterats var det under hösten 2015 i just ankomstskedet, när barnen väntade på att bli registrerade som asylsökande, som många av dem avvek. Det 11 Trelleborgs kommun konstaterade i anmälan till IVO 2015-10-06 att över hälften av de ensamkommande barn och unga som anlänt till kommunen avvikit, dnr AMN 2015/110. Malmö kommun konstaterade i anmälan till IVO 2015-12-07 att flera barn avvikit från kommunen och att det saknades fullständig statistik över antalet barn som avvikit, dnr 37636/2015. 12 FN:s barnrättskommitté, Allmän kommentar nr 6, Behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet, 2005, punkt 1 4. 13 FN:s barnrättskommitté, Sammanfattande slutsatser och rekommendationer avseende Sveriges femte periodiska rapport, 2015, punkt 49 50. 480

SOU 2017:12 Bilaga 4 ligger med andra ord i sakens natur att dessa barn inte finns med i Migrationsverkets siffror. Inte heller de berörda kommunerna förde enhetlig statistik över antalet barn som avvek under den aktuella tidsperioden och kan följaktligen inte presentera fullständiga siffror gällande detta. 14 Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar Barnombudsmannen att ensamkommande barns rätt till skydd och omsorg allvarligt äventyrades under hösten 2015. Enligt vår mening var detta en följd av att det i mottagandet saknades grundläggande beredskap och helhetsperspektiv. Annorlunda uttryckt innebar avsaknaden av ett samordnat, statligt ansvar för mottagandet i de delar som handlar om ankomst och registrering, att det inte på ett enhetligt sätt gick att säkerställa ett mottagande för barnen i enlighet med deras grundläggande mänskliga rättigheter. En annan brist i det initiala mottagandet handlar om hur barns ålder initialt kom att registreras under hösten 2015. I Migrationsverkets egen analysrapport uppger de flesta handläggare som intervjuats att det finns stora svårigheter med att bedöma det så kallade uppenbarhetsrekvisitet (när en person ska betraktas som uppenbart vuxen). Vid analys av hur en testgrupp gjorde motsvarande bedömning framkom att i 33 procent av fallen kom testgruppen fram till ett annat resultat än handläggaren. Rapporten pekar också på hur olika enheter kan göra olika bedömningar av ålder på en individ, vilket resulterar i att en individ kan skrivas upp och ner i ålder flera gånger. 15 Barnombudsmannen ställer sig generellt sett positiv till att en åldersbedömning sker i ett tidigare skede av asylprocessen. Om bedömningen görs tidigt säkerställs att barnet får sina rättigheter och särskilda skyddsbehov tillgodosedda under hela processen samt att uppenbart vuxna personer inte placeras tillsammans med barn. En bedömning tidigt i asylprocessen är också något som stöds av FN:s barnrättskommittés uttalanden om ensamkommande barn. 16 Migrationsverkets rapport illustrerar enligt Barnombudsmannens 14 Länsstyrelsen Stockholm, Ensakommande barn som försvinner nulägesanalys, 2016, s. 18. 15 Migrationsverket, Analysrapport, Tematisk kvalitetsuppföljning av initial åldersregistrering, 2016, dnr 1.3.4-2016-36465. 16 FN:s barnrättskommitté, Allmän kommentar nr 6, Behandlingen av ensamkommande barn och barn som har skilts från föräldrarna utanför ursprungslandet, 2005, punkt 31. 481

Bilaga 4 SOU 2017:12 mening dock på ett tydligt sätt vikten av en korrekt tillämpning av principen om benefit of the doubt. 17 Samtidigt som Barnombudsmannen ställer sig positiv till en bedömning av ålder tidigare i ett tidigare skede av asylprocessen måste hänsyn tas till de negativa konsekvenser ett tillfälligt beslut i en åldersbedömning kan komma att få för en individ om beslutet visar sig vara felaktigt. Ett felaktigt beslut innebär att ett barn under hela sin asylprocess måste bo på ett boende anpassat för vuxna och inte får stöd av en god man eller socialtjänst. Mot denna bakgrund anser Barnombudsmannen att ett tillfälligt beslut om ålder inte ska gälla omedelbart, utan först efter det att barnet getts möjlighet att få beslutet prövat genom ett överklagande. Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) rekommenderar att innan en medicinsk undersökning genomförs ska myndigheten först ta hänsyn till de dokument och andra former av bevis som finns tillgängliga. 18 Barnombudsmannen vill i detta avseende även påminna om vad FN:s barnrättskommitté har uttalat gällande åldersbedömningar. Enligt kommittén ska åldersbedömningar inte enbart vara baserade på medicinska åldersbedömningar utan även på psykosociala faktorer. Kommittén säger: [ ] bör inte endast ta hänsyn till individens utseende, utan även hans eller hennes mentala mognad. Dessutom måste bedömningen genomföras på ett vetenskapligt, säkert, barn- och könsanpassat och rättvist sätt, och risken att barnets fysiska integritet kränks måste undvikas. God man Som nämnts ska varje ensamkommande barn som kommer till Sverige förordnas en god man som ska ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta barnets angelägenheter. 19 Förordnandet 17 Jfr MIG 2011:6 där domstolen gjorde följande uttalande: Inom asylrätten är det en grundläggande princip att det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Därav följer att sökanden också måste göra sin identitet sannolik (MIG 2007:9). Beviskraven kan emellertid inte ställas alltför högt när det gäller påståenden om risk för förföljelse, eftersom någon fullständig bevisning som klart styrker att det finns en sådan risk sällan kan läggas fram. Sökandens berättelse får därför godtas om den framstår som trovärdig och sannolik (prop. 1996/97:25 s. 98 och 294). Inom asylrätten finns därför en bevislättnadsregel till förmån för den asylsökande, tvivelsmålets fördel (benefit of the doubt). 18 European Asylum Support Office, Age assessment practice in Europe, 2013. 19 2 lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. 482

SOU 2017:12 Bilaga 4 av god man ska enligt lagen ske så snart som möjligt efter barnets ankomst till Sverige. 20 Av förarbetena framgår att det är angeläget att ett ärende om förordnande av god man handläggs skyndsamt. 21 Av Barnombudsmannens samtal med ensamkommande barn och unga som kom till Sverige under hösten 2015 framkom att det var ytterst få barn som hade fått en god man, trots att de vistats i Sverige under flera veckor, i vissa fall, till och med månader. Av deras berättelser framgick också att vissa barn inte ens hade fått information om vad en god man är eller att detta var något som de hade rätt till. Problematiken kring att ensamkommande barn fick vänta lång tid innan de förordnades gode män var något som uppmärksammades av flera aktörer som på olika sätt var involverade i flyktingmottagandet under hösten 2015. Bland annat konstaterar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att många barn fick vänta i två till tre månader för att få en god man utsedd. 22 I en kartläggning av socialtjänstens arbete med ensamkommande barn genomförde Socialstyrelsen telefonintervjuer med chefer för Individ- och familjeomsorgen i 50 kommuner. Av de tillfrågade kommunerna uppgav 66 procent att det rådde brist på personer som ville ta sig an uppdrag som god man. 23 Barnombudsmannen konstaterar också att en trolig orsak till att få barn förordnades gode män under hösten var att förordnande inte skedde förrän barnet anvisats till en kommun. 24 Mot bakgrund av att Migrationsverkets arbete med att registrera barnen som asylsökande drog ut på tiden samtidigt som det saknades plats på boenden i anvisningskommuner, fick många barn vänta lång tid innan de kunde anvisas till en kommun och där också förordnas en god man. 20 3 lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. 21 Prop. 2004/05:136, s. 31. 22 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Rapportering av MSB:s uppdrag från regeringen avseende flyktingsituationen, 2016, s. 18. 23 Socialstyrelsen, Socialstyrelsens arbete med ensamkommande barn läget januari 2016, s. 3. 24 I lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn görs ingen närmare preciseringen av om förordnandet av god man ska ske i ankomst- eller anvisningskommunen. I en rapport från bland annat Migrationsverket och Sveriges kommuner och landsting med information om ansvaret för ensamkommande barn sägs dock att det är den anvisade vistelsekommunen, det vill säga anvisningskommunen, som ska se till att barnet förordnas en god man. Se Migrationsverket m.fl., Ett samlat ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, 2012, s. 5. 483