Marknadsöversikt. genetiskt modifierade organismer, GMO. Rapport 2007:18. Foto: Mats Pettersson

Marknadsöversikt genetiskt modifierade organismer, GMO Rapport 2007:18 Foto: Mats Pettersson

Marknadsöversikt genetiskt modifierade organismer, GMO Marknadsenheten 2007-10-23 Referens Anna Clarin 036-15 50 15 Camilla Lagerkvist Tolke 036-15 56 88 Börje Karlsson 036-15 51 27

Innehåll 1 Sammanfattning... 3 2 Inledning... 5 2.1 Bakgrund och syfte... 5 2.2 Omfattning och avgränsning... 5 2.3 Metod... 5 2.3.1 Källor och begrepp... 6 2.4 Disposition...6 3 GMO... 7 3.1 Definition... 7 3.2 Genmodifierade grödor... 7 3.2.1 Egenskaper... 7 3.2.2 Sojabönor... 8 3.2.3 Majs... 8 3.2.4 Bomull... 9 3.2.5 Raps... 9 3.2.6 Ris...9 3.3 För- och nackdelar med GMO... 10 3.4 Genmodifierade djur... 11 3.5 Genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM)... 11 4 Regelverk... 13 4.1 Ramar och regler... 13 4.1.1 Internationellt... 13 4.1.2 EUs GMO-lagstiftning... 14 4.1.3 Sverige... 16 4.1.4 Övriga länder... 17 4.2 Godkännanden av genetiskt modifierade organismer... 18 5 GMO-produktion... 21 5.1 Grödor... 22 5.2 Länder... 23 5.2.1 I- och u-länder... 26 5.2.2 GMO-areal per land... 26 5.2.3 Andel GMO per gröda och land... 27 5.3 USA... 27 1

5.4 Argentina... 28 5.5 Brasilien... 28 5.6 Kanada... 29 5.7 Kina... 30 5.8 Indien... 31 5.9 EU... 32 5.9.1 Spanien och Frankrike... 33 5.9.2 Rumänien... 33 6 Handel... 35 6.1 Sojabönor... 35 6.1.1 Export... 39 6.1.2 Import... 39 6.2 Majs... 42 6.2.1 Export... 44 6.2.2 Import... 44 6.3 Bomull... 45 6.3.1 Export... 47 6.3.2 Import... 47 6.4 Raps... 49 6.4.1 Export... 50 6.4.2 Import... 50 6.5 Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika... 51 6.5.1 Sojabönor... 52 6.5.2 Majs... 53 7 Slutsatser och analyserande kommentarer... 57 8 Källförteckning... 59 9 Bilaga... 61 2

1 Sammanfattning I den här rapporten analyseras den internationella handeln med GMO: sojabönor, majs, bomull och raps. Andelen genmodifierade grödor har ökat snabbt sedan de första kommersiella arealerna med genmodifierade grödor odlades för mer än tio år sedan. Det är bland världens giganter på jordbruksområdet som produktionen av GMO expanderar, med ett tydligt undantag för EU där odlingen av genmodifierade grödor fortfarande är liten. USA är i särklass den största producenten av GMO följt av Argentina, Brasilien, Kanada, Kina och Indien. Även i Paraguay och Sydafrika har odlingarna av GMO ökat de senaste åren. Av jordens ca 1 500 miljoner hektar odlingsbara mark odlades genmodifierade grödor på 102 miljoner hektar 2006. I Argentina odlas genmodifierade grödor på 54 % av arealen, i USA på 31 %, i Brasilien på 19 % och i Kanada på 12 %. Genmodifierade grödor odlas idag i 22 länder varav 11 länder räknas som i-länder och 11 som u-länder. Den största ökningen av odlingen av GMO de senaste åren har u-länderna stått för. Odlingen av genmodifierade grödor inom EU är fortfarande liten i jämförelse med andra stora jordbruksländer. Insektsresistent majs är den enda genmodifierad gröda som odlas kommersiellt idag inom unionen. 2006 uppgick arealen av genmodifierad majs till ca 68 500 hektar och det är i Spanien, Frankrike, Tyskland, Tjeckien, Portugal och Slovakien som odlingen äger rum. Sojabönor är den genmodifierade gröda som odlas i störst utsträckning. Det är framförallt i USA, Brasilien, Argentina, Paraguay och Kanada som denna odlas. I Argentina utgör 99 % av den totala arealen sojabönor genmodifierade bönor. Motsvarande andel för USA och Paraguay var 93 %. Majs är den näst största genmodifierade grödan. USA och Argentina står för de största odlingarna av genmodifierad majs. I USA utgör den genmodifierade majsen 52 % av total majsareal och motsvarande för Argentina är 62 %. Grunden för GMO-lagstiftningen är försiktighetsprincipen. Denna princip går ut på att länder genom olika åtgärder ska kunna minska risken för skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller på miljön. Enligt de internationella regler som gäller för hantering av GMO ska alla GMO-produkter som handlas med eller transporteras mellan länder märkas. Olika länder har olika regler och lagstiftning. 2006 var det totalt 51 länder, där EU räknas som ett land, som har gett godkännanden för antingen odling och/eller import av GMO. Sammanlagt fanns 539 godkännanden 2006 för 107 genetiska modifieringar för 21 olika grödor. Idag pågår stora handelsflöden med GMO eller produkter som innehåller eller har framställts av GMO. Särskilt stora är dessa genom den handel som försiggår mellan USA, Argentina och flera länder i Asien bl.a. Kina. För exporten av vissa grödor och från vissa länder dominerar GMO handelsflödena stort. Enligt Jordbruksverkets förenklade beräkning som presenteras i rapporten innehåller exporten av sojabönor för Argentinas del en försvinnande liten andel GMO-fri sojaböna och Paraguays export innehåller troligtvis mellan 93 och 95 % GMO. Tendensen är att handeln med GMO-produkter kommer att öka framöver i och med att fler länder producerar GMO, det kommer fler godkännanden på marknaden och fler grödor m.m. genmodifieras. 3

2 Inledning 2.1 Bakgrund och syfte Under de senaste 10 15 åren har produktionen av genetiskt modifierade produkter (GMO) expanderat kraftigt i flera länder. Expansionen av GMO-produkterna ger anledning till att närmare kartlägga utvecklingen hittills och även belysa vilka faktorer som förklarar expansionen. En annan viktig del i utvecklingen är att handelsflödena med jordbruks- och livsmedelsprodukter i världen växer och GMO-produkterna ingår som en del i denna utveckling. I det perspektivet blir det intressant att följa och utvärdera utvecklingen från ett tydligt marknadsperspektiv. Produktion och handel med GMO-produkter är dock omgärdade av många regler som påverkar både var de produceras och hur de kan handlas med mellan länder. Utvecklingen på GMO-området kan också visa sig vara av stor betydelse för hur konkurrenskraftig olika länders jordbruksproduktion blir på sikt, särskilt om GMO-produkter i olika avseenden kan produceras billigare eller med nya egenskaper som efterfrågas på marknaden. Åtminstone i Sverige har det hittills varit begränsat med utredningar och underlag som visar hur produktionen av GMO-produkter utvecklats på olika håll i världen och hur handeln mellan länder med dessa produkter utvecklas och hur en internationell marknad växer fram. Jordbruksverket har därför initierat denna rapport. 2.2 Omfattning och avgränsning Rapporten har koncentrerats på att kartlägga och beskriva GMO-marknadens utveckling. Det har inneburit att det är de vanligaste genmodifierade grödorna i världen och de viktigaste producentländerna som i första hand beskrivits. Flera mindre GMO-produkter och producenter av dessa tas därför inte upp lika ingående. Det är främst USA, Argentina, Brasilien, Kanada, Kina, Indien, Paraguay och Sydafrikas handelsflöden som beskrivs. De sex förstnämndas och EUs GMO-produktion kartläggs även i enskilda avsnitt. De genmodifierade grödor som i rapporten beskrivs utifrån produktion och handelsflöden är sojabönor, majs, raps och bomull. 2.3 Metod Rapporten beskriver produktion av och handel med de viktigaste genmodifierade grödorna. Beskrivningen är baserad på information från flera olika källor som sammanställts. Det finns ingen officiell statistik över handeln med genmodifierade grödor eller produkter som innehåller eller framställs av GMO eftersom det inte finns några speciella tulltaxenummer för sådana produkter. Handeln med dessa produkter hänförs till samma tulltaxenummer som den omodifierade grödan eller produkten. För att få en bild av vilka länder som kan tänkas exportera och importera genmodifierade grödor och produkter har därför de största handelsströmmarna från de länder som producerar genetiskt modifierade sojabönor, majs, raps och bomull analyserats. Jordbruksverket har även gjort en förenklad beräkning av hur stor andel av den totala exporten som kan tänkas utgöras av GMO-produkter i respektive land (se bilaga). 5

2.3.1 Källor och begrepp För att genomföra den här analysen om ländernas produktion och handelsflöden har information främst inhämtats från olika statistikkällor. För insamlandet av generella produktions- och export/importdata har Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAOSTAT), United Nations Commodity Trade Statistics Database (UN Comtrade) och Statistics Office of the European Communities (Eurostat) varit betydande databaser. För specifik information om GMO-produktion och genmodifierade grödor har olika organisationers material använts som International Service for the acquisition of Agri- Biotech Applications (ISAAA) och GMO Compass. Även källor som Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Europeiska Kommissionen m.fl. har använts. Under skrivandets gång har upptäckts att de olika källorna inte helt överensstämmer med varandra vad gäller statistik, antal godkända grödor för respektive land osv. I rapporten har dock kontinuerligt angivits respektive källa. GMO används ibland även som ett begrepp som betyder ungefär något som består av eller kommer från grödor som är genetiskt modifierade. Exempel på detta är GMO-areal (arealer som odlas med GMO), GMO-export (export av produkter som innehåller eller framställts av genmodifierade grödor) och GMO-produktion (produktion av genmodifierade grödor). I rapporten används dessa begrepp. 2.4 Disposition Rapporten är uppdelad på sex kapitel. Det första kapitlet består av en sammanfattning. Andra kapitlet består av en inledning där syfte och en beskrivning av metoden och källorna som används i rapporten görs. I kapitel nummer tre definieras GMO och dess egenskaper samt görs en beskrivning av de genmodifierade grödorna. Kapitel nummer fyra beskriver regelverket kring GMO. Den internationella, EUs och Sveriges GMO-lagstiftning granskas. I kapitel nummer fem beskrivs och analyseras produktionen av genmodifierade grödor och produktionen i de största GMO-producerade länderna: USA, Argentina, Brasilien, Kanada, Kina och Indien. EUs GMO-produktion redogörs för i ett särskilt avsnitt. I det sjätte kapitlet beskrivs handelsflödena för sojabönor, majs, bomull och raps. Ett särskilt avsnitt tar upp Nord- och Sydamerikas, Asiens och Afrikas produktion av och handel med genmodifierade grödor. 6

3 GMO 3.1 Definition 1 GMO står för genetiskt modifierad organism. Med organism avses enligt miljöbalkens trettonde kapitel 3 en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över genetiskt material. Enligt 4 har det genetiska materialet i en genetiskt modifierad organism ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination. Andra begrepp som också används är transgen, genmodifierad eller genmanipulerad organism. På engelska används genetically modified/engineered organism (GMO) eller transgenic organism. På franska används organisme génétiquement modifié (OGM) eller organisme transgénétique. EU-ländernas lagstiftningar om genteknik har anpassats efter Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EC om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och tidigare efter det upphävda rådets direktiv 90/220/EEG. FN-organet FAO har ännu ingen fastställd definition men hänvisar i dokument till EUs definition. 2 3.2 Genmodifierade grödor 3.2.1 Egenskaper 3 Genom genteknik har olika egenskaper hos grödor tagits fram. Främst dominerar herbicidtolerans (68 %) följt av insektsresistens (19 %) och grödor med båda egenskaperna (13 %). Herbicidtolerans innebär att plantorna står emot besprutning mot ogräs med ett visst preparat. Insektsresistens innebär att plantorna klarar vissa insektsangrepp. Grödor som både är insektsresistenta och herbicidtoleranta, d.v.s. med staplade egenskaper, odlas i USA, Kanada, Australien, Mexiko, Sydafrika, och Filippinerna. 4 Den produktionsmässigt största genmodifierade grödan 2005 var herbicidtolerant sojaböna, följd av insektsresistent majs och bomull och herbicidtolerant raps. 5 Vanligtvis är bekämpningsmedlen mot ogräs selektiva d.v.s. de dödar enbart vissa ogräs. Genom att med genteknik göra grödan motståndskraftig mot ett specifikt ogräsmedel som bryter ner de flesta andra växter får producenterna ett effektivare sätt att bekämpa ogräs. Två sådana ogräsmedelsystem (RoundupReady och Liberty Link), d.v.s. bekämpningsmedel mot ogräs kombinerat med herbicidtoleranta grödor, används allmänt i odlingen av genmodifierade grödor. De finns för sojaböna, majs, bomull och raps. Produkter som innehåller bakterien Bacillus thuringiensis har länge använts för att bekämpa insektsangrepp. Bakterien producerar ett ämne (Bt toxin) som är giftigt för vissa insekter. Eftersom Bt toxin är ett naturligt ämne som inte är giftigt för människor och högre djur får det även användas i ekologisk odling. Genom genteknik har de gener som producerar Bt toxin 1 Genteknikmyndigheterna, www.gmo.nu, september 2007 2 FAO, www.fao.org, september 2007 3 GMO Compass, www.gmo-compass.org, september 2007 4 ISAAA (Brief 35), Global status of commercialized Biotech/GM crops:2006 5 UNCTAD, International Trade in GMOs and GM Products: National and Multilateral Legal Frameworks, 2005 7

flyttats från Bt-bakterier till olika grödor vars celler därefter producerar ämnet. Det finns över 100 olika sorters Bt toxin och de kan vara giftiga mot specifika insekter som t.ex. vissa arter av fjärilar eller skalbaggar. Övriga egenskaper som finns i genetiskt modifierade grödor är i storleksordning efter antalet godkännanden (se avsnitt 4.2) virusresistens, återställd fertilitet, försenad mognad eller förändrade lagringsegenskaper, förändrad blomfärg, förändrat oljeinnehåll, ökat innehåll av lysin, minskad nikotinmängd. Övriga egenskaper som arbetats fram eller är under utveckling är följande. motståndskraft mot sjukdomar som orsakats av t.ex. svampar eller bakterier förhöjt näringsinnehåll (t.ex. omega-3 oljor, vidareutveckling av det s.k. gyllene riset med höjda halter av järn, zink, vitamin A, vitamin E och förbättrad proteinkvalitet, majs för djurfoder med höjda halter av aminosyror och proteiner) medicinska kvaliteter (vaccinproduktion i t.ex. bananer, genmodifierat ris som förbättrar behandlingen mot diarré, ändrad sammansättning som minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, fetma eller vissa cancersjukdomar, glutenfritt vete, högre halter av antidioxanter som minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och vissa cancersjukdomar, borttagande av oönskade ämnen i koffein) förmåga att i större utsträckning klara icke-biologisk stress såsom torka/vattenbrist, höga halter av kväve eller salt, försurade jordar eller värme tidigare skörd (frukt och nötter) förbättrade egenskaper för att producera plast ändrad sammansättning av stärkelse för pappersproduktion (potatis) förmåga att lagra höga halter av giftiga metaller eller stora mängder koldioxid 6 3.2.2 Sojabönor 7 Av sojabönsproduktionen används det mesta till foder åt nötkreatur, svin och fjäderfä. Övriga produkter som tillverkas av sojabönor är t.ex. tofu 8, miso 9 och sojasås. Soja ingår även som olika ingredienser, tillsatser och vitaminer i mellan 20 000 och 30 000 produkter. Genmodifieringen innebär att sojabönsplantorna är herbicidtoleranta. Odlingen av genmodifierade sojabönor startade 1996 i USA. Nu är det totalt nio länder som odlar genmodifierade sojabönor. Produktionen av genmodifierade sojabönor sker främst på storskaliga jordbruk i USA, Argentina, Brasilien, Paraguay, Kanada och Sydafrika. 3.2.3 Majs 7 Majs produceras i första hand för att användas som foder och i USA i växande omfattning som råvara till etanolproduktion. I produktionen av djurfoder används hela majsplantan. Denna hackas och fermenteras till ensilage. Näst största användningsområde är stärkelse som 6 Plant Biotechnology Journal Volume 4/Issue 4 July 2006 7 GMO Compass, www.gmo-compass.org, 2007-09-11 8 En färskostliknande produkt gjord av sojabönor, www.wikipedia.org, 2007-10-08 9 En buljongliknande produkt gjord av sojabönor, www.wikipedia.org, 2007-10-08 8

används i livsmedelsindustrin och övriga industrin. I livsmedelsindustrin används t.ex. majssirap, majssocker (glukos och dextros), modifierad stärkelse och andra sockersubstitut och i övriga industrin används majsprodukter vid produktion av t.ex. papper, förpackningar, textiler, kemikalier och läkemedel. Ungefär en femtedel 10 av världsproduktionen går till livsmedel i form av majsflingor, popcorn, konserverad majs, majskolvar, majsolja och olika inhemska förädlade produkter som t.ex. tortillas. Den genmodifierade majsen kan vara insektsresistent eller herbicidtolerant. Numera odlas även majs som har båda dessa egenskaper. Produktionen av genmodifierad majs började 1997 i USA och Kanada. Samma år godkändes den första genmodifierade majsen i EU. Numera är mer än hälften av majsen som produceras i USA genmodifierad. I EU är majs den enda genmodifierade grödan som odlas kommersiellt. 3.2.4 Bomull 11 Bomull odlas främst för sina fibrer och används i textilindustrin. Av bomullsfrön produceras bomullsfröolja som kan användas i livsmedel och resterande bomullsfrökaka kan användas som djurfoder. Skadeinsekter är den största orsaken till skördeförluster inom bomullsodlingen och därför är bomullsodlingen idag världens mest kemikalieintensiva jordbruk. Den genmodifierade bomull som odlas är därför främst insektsresistent. Det finns även bomull som gjorts resistent mot vissa ogräsmedel. Bomull odlas i varma regioner i fler än 50 länder. Genmodifierad bomull har odlats kommersiellt sedan 1996, dels på storskaliga jordbruk i USA, Argentina, Brasilien och Australien, dels av miljoner småbönder i Kina, Sydasien och Västafrika. 3.2.5 Raps 12 Rapsen har ursprungligen en bitter smak och pressresterna är giftiga vilket har inneburit att raps tidigare endast sparsamt använts i livsmedel. På 1960-talet fick forskare fram raps med en låg andel erukasyra och låg glukosinolathalt vilket har utökat användningsområdena. Numera odlas nästan uteslutande raps av sådan dubbellåg typ. Denna raps utvecklades i Kanada där den döptes om till canola (Canadian oil, low acid) för att skilja den från icke-ätlig raps. Raps odlas i tempererade regioner. Rapsolja används i industrin och som livsmedel. Under senare år har dessutom användningen till biodiesel ökat markant, särskilt i EU. Den resterande rapskakan används som foder. Genmodifierad raps har odlats i Kanada sedan 1996. Den genmodifierade rapsen är herbicidtolerant. 3.2.6 Ris 12 Ris är en viktig basföda i stora delar av Asien och är huvudfödan för ungefär halva jordens befolkning. Ris odlas i tropiska och subtropiska regioner i världen framförallt i Kina, Indien 10 OECD, Consensus Document on the Biology of Zea Mays Subsp. Mays (Maize), ENV/JM/MONO(2003)11 11 GMO Compass, www.gmo-compass.org, 2007-09-11 och WWF, Bomull en ren naturprodukt?, 2005 12 GMO Compass, www.gmo-compass.org, 2007-09-11 9

och sydöstra Asien. I dessa tre regioner produceras 90 % av världens risproduktion främst av bönder med småskaliga jordbruk. GMO-ris är under frammarsch men för tillfället finns inga storskaliga odlingar. I Kina har de kommit längst med insektsresistenta odlingar. I dessa odlingar har insektsgifter inte behövts. Det s.k. gyllene riset har tagits fram i Tyskland för att minska A-vitaminbrist i många länder där riset utgör en basföda. Riset innehåller ämnet betakaroten som i kroppen omvandlas till A-vitamin. A-vitaminbrist kan leda till ögonsjukdomar och blindhet. Riset är tänkt för bönder på småskaliga jordbruk i utvecklingsländer, utan extra kostnad, men är ännu inte klart för denna fas. 3.3 För- och nackdelar med GMO 13 Det finns både fördelar och nackdelar med GMO. Eftersom tekniken är ny och har många möjligheter finns det stora förhoppningar. Samtidigt kan det korta tidsperspektivet innebära att eventuella långsiktiga effekter ännu inte visat sig och det finns en oro för hur olika GMO påverkar hälsan och ekosystemet. De grupper, företag eller organisationer som ser möjligheter med GMO har förhoppningar om att produktionen av GMO ska kunna öka avkastningen, förbättra odlingsmöjligheterna, förbättra näringsinnehåll, ge grödor med andra kvalitativa egenskaper och minska användningen av bekämpningsmedel. Detta ska kunna leda till minskad svält, bättre hälsa, bättre miljö och bättre ekonomi för producenter och konsumenter. Enligt USDA och organisationen ISAAA finns det exempel på goda resultat i Argentina och Brasilien. Framförallt har produktiviteten ökat jämfört med traditionell odling och användningen av bekämpningsmedel har minskat vilket ger ökad lönsamhet. Utvecklingen av genmodifierade grödor har resulterat i kortare växtcykler för t.ex. sojabönor vilket har medfört möjlighet till en andra skörd på arealer som tidigare planterades med en skörd per skördesäsong. 14 Den oro som olika grupper, företag och organisationer uttrycker rör främst framtida oförutsedda effekter på hälsa, miljö och biodiversitet. Det kan också bli stora ekonomiska bakslag om t.ex. herbicidresistenta ogräs börjar sprida sig eller om insekterna blir resistenta mot de giftiga ämnen som växterna bildar till sitt skydd. Det finns också en oro att de som köper ett visst utsäde av GMO tvingas till dyra inköp av bekämpningsmedel eftersom det i många fall är samma företag som utvecklat den herbicidtoleranta växten som också säljer den aktuella herbiciden. För bönder med ekologisk produktion kan GMO-odlande grannar medföra problem med inblandning av GMO i den ekologiska produktionen. Överstiger inblandningen 0,9 % kan de inte längre sälja sina produkter som ekologiska. Ytterligare ett orosmoment är hur GMO kan påverka andra djur. Insektsresistenta växter har pollen med gift som kan skada inte bara skadeinsekter utan också exempelvis fjärilar. 13 GMO Compass, www.gmo-compass.org, september 2007 14 USDA, International Trade Report Argentina s soybean complex competitiveness, 14 april 2006 och ISAAA (Brief 35), Global status of commercialized Biotech/GM crops:2006 10

3.4 Genmodifierade djur 15 Genmodifieringen av djur startade samtidigt som genmodifieringen av växter på 1980-talet, men har ännu inte lett till någon kommersiell livsmedelproduktion. Däremot pågår en hel del forskning som på längre sikt skulle kunna få kommersiella tillämpningar. Det kan t.ex. handla om att få fram djur som är resistenta mot olika djursjukdomar. Det finns också några exempel på medicinska tillämpningar, även inom EU, där lantbruksdjur modifierats för att producera vissa ämnen i mjölken eller äggen. Exempel på detta är transgena får som tillverkar ämnen (ett protein) till medicin för blödarsjuka direkt i sin mjölk, transgena grisar som har mänskligt hemoglobin i blodet och nötkreatur som producerar högre halt av humanlaktoferrin i sin mjölk. 3.5 Genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) 16 Mikroorganismer har länge använts för att producera livsmedelstillsatser och andra viktiga ämnen. Genom att genetiskt modifiera bakterier och svampar har denna produktion blivit mer lönsam än den traditionella syntetiska produktionen. Produktionen kan dessutom göras mer miljövänlig eftersom det bl.a. går åt en mindre mängd energi vid tillverkningen. GMM används för att tillverka t.ex. mediciner, vacciner, speciella kemikalier, fodertillsatser, vitaminer, tillsatser och processmedel för livsmedelsindustrin. När tillverkningsprocessen är färdig renas det producerade ämnet och varken mikroorganismer eller DNA från dessa finns kvar. Eftersom slutprodukten är fri från GMM behöver den inte märkas som innehållande GMM. Samma sak gäller för vissa aminosyror och enzymer som hjälper processen vid livsmedelstillverkning och inte räknas som livsmedel. Dessa behöver inte heller stå med bland ingredienser på det färdiga livsmedlet. Det finns även en del försök med drivmedelsproduktion m.h.a. GMM. Ett exempel är biobutanoltillverkning av cellulosa i Japan där forskarna satsar på kommersiell tillverkning inom tre år. Liknande tekniker finns för etanoltillverkning av cellulosa. Det pågår även forskning för att ta fram en jäst som förbättrar jäsningsprocessen vid etanoltillverkning och enzymer som kan utnyttja svampars nedbrytande egenskaper för att bryta ner cellulosan. Biobutanol blandas med diesel och bioetanol med bensin. 17 Ytterligare ett exempel är forskning på Uppsala Universitet där de tittat på hur man kan utvinna vätgas från genetiskt modifierade bakterier för att använda som bränsle i bränsleceller. 18 I USA tillverkas m.h.a. genmodifierade kolibakterier ett hormon som stimulerar mjölkproduktionen. Hormonet injiceras i mjölkkor vars mjölkproduktion kan öka vilket görs på ungefär 20 % av USAs mjölkkor. 19 Inom EU måste all användning av GMM anmälas till respektive lands myndighet och det finns flera regler för hantering och val av mikroorganismer samt säkerhet och kvalitet. Det finns även standarder för de vitaminer och tillsatser som ska användas som livsmedel. 15 Gentekniknämnden, www.genteknik.se, oktober 2007 16 GMO Compass, www.gmo-compass.org, 2007-10-09 17 Biopact, www.biopact.com, oktober 2007 och Nytt fra FUGE, Nr. 2/2007 18 Uppsala universitet, Pressmeddelande 2003-09-23, www.info.uu.se 19 LRF, Omvärldsanalys Genteknik, maj 2007 11

4 Regelverk 4.1 Ramar och regler Grunden för GMO-lagstiftning är försiktighetsprincipen, ett förhållningssätt som vuxit fram i den internationella miljörätten med början i 1980-talet. Denna princip går ut på att länder genom olika åtgärder ska kunna minska risken för skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller på miljön. Försiktighetsprincipen saknar en entydig definition men finns bl.a. med i Riodeklarationen från 1992 och EG-fördraget från 1993. 20 4.1.1 Internationellt De internationella regler som gäller för hantering av GMO består av Konventionen om biologisk mångfald och tillhörande protokoll om biosäkerhet. FNs konferens om miljö och utveckling (United Nations Conference on Environment and Development, UNCED) i Rio de Janeiro 1992 resulterade i handlingsprogrammet Agenda 21, Klimatkonventionen, Konventionen om biologisk mångfald och Riodeklarationen. 21 Riodeklarationen består av 27 principer där försiktighetsprincipen nämns i princip 15 som lyder: I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring. 22 FNs konvention om biologisk mångfald (UN Convention on Biological Diversity, CBD) har 190 parter och av dessa har i nuläget 168 skrivit under. 23 De länder som skriver under åtar sig att följa konventionen. I Konventionens första artikel anges de övergripande målen. Dessa är att bevara biologisk mångfald, att nyttja dess beståndsdelar på ett hållbart sätt och att rättvist fördela den nytta som uppstår vid utnyttjandet av genetiska resurser. 24 Biosäkerhetsprotokollet (Cartagena protocol on Biosafety, CPB) är knutet till konventionen om biologisk mångfald och reglerar handeln med GMO. Protokollet trädde i kraft 11 september 2003 och har 142 parter varav 103 har skrivit under. 23 Alla områden är ännu inte klart reglerade och därför hålls s.k. partsmöten där alla beslut måste tas enhälligt. Syftet med biosäkerhetsprotokollet är att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå vid överföring, hantering och användning av genetiskt modifierade organismer som kan få skadliga effekter på miljön och människors hälsa, med särskild tonvikt på gränsöverskridande förflyttningar. Enligt biosäkerhetsprotokollet ska alla GMO-produkter som handlas med och transporteras mellan länder märkas. Med hjälp av åtföljande dokumentation ska det gå att identifiera vilken typ av GMO det rör sig om och för vilka ändamål den är avsedd. 25 Klara regler för dokumentationen är dock inte tagna. De olika parterna i biosäkerhetsprotokollet ska tillåtas bestämma om de tillåter import av en GMO-produkt eller inte. Vad länderna beslutat och 20 EU-upplysningens fakta om försiktighetsprincipen, 2007-09-13, www.eu-upplysningen.se 21 Svenska FN-förbundet, www.sfn.se 22 Riodeklarationen, www.regeringen.se 23 Convention on biological diversity, www.cbd.int 24 Konventionen om biologisk mångfald, www.biodiv.se 25 Biosäkerhetsprotokollet, www.biosakerhet.se, september 2007 13

vilka lagar och förordningar som införts för att genomföra biosäkerhetsprotokollet, går att söka fram hos den organisation för informationsutbyte som inrättades genom biosäkerhetsprotokollet, Biosafety Clearing House. 26 Parterna ska ge varandra information om sin lagstiftning, sina beslut om användning och import av GMO. 27 Informationen är tillgänglig i den mån länderna skickar in informationen och i den mån de länder, företag och personer som behöver informationen har tillgång till internet. Informationen går även att få i pappersform. Protokollets parter ska även utforma ett internationellt regelverk för frågan om ansvar och skadestånd vilken är viktig men komplicerad. Världshandelsorganisationens (World Trade Organization, WTO 28 ) regler om tekniska handelshinder (Technical Barriers to Tade, TBT) och om sanitära åtgärder och växtskyddsfrågor (Sanitary and Phytosanitary Measures, SPS) kan också bli aktuella för handel med GMO. De länder som är medlemmar i WTO får enligt dessa regler vidta åtgärder för att skydda olika samhällsintressen som är berättigade. Exempel på sådana åtgärder är t.ex. människors, djurs eller växters hälsa och miljön. Enligt SPS-avtalet ska vetenskapliga bevis och en genomförd riskanalys ligga till grund för genomförda åtgärder. 29 Världshandelsorganisationen har ett tvistlösningssystem som hanterat konflikter parterna emellan. Sedan GMO trädde in på marknaden har fyra anmälningar gjorts till WTOs tvistlösningssystem vilket har resulterat i en panel 30. Thailand har anmält Egypten för landets förbud mot import av tonfisk i sojabönsolja från Thailand, men ingen panel har inrättats. USA, Kanada och Argentina har lämnat in anmälningar mot EU, som har resulterat i en panel. De klagande länderna invände mot att några EU-medlemmar fortsatte med nationella försäljnings- och importförbud för genetiskt modifierade produkter, trots att dessa produkter redan var godkända för försäljning och import av EU. EU åberopade att det bl.a. saknades ett fungerande regelverk om spårbarhet och märkning men fälldes av panelen för att ha brutit mot SPS-avtalets krav på vetenskapliga bevis och genomförd riskanalys. 31 EU förhandlade till sig en tolvmånaders frist för att genomföra åtgärderna. Fristen går ut 21 november 2007. 32 4.1.2 EUs GMO-lagstiftning Genom EUs förordning (EG) nr 1946/2003 är biosäkerhetsprotokollet infört i EUs medlemsländer. EUs regler för import av GMO fanns redan innan biosäkerhetsprotokollet infördes men reglerna för export av GMO finns i denna förordning. 27 Övriga GMO-regleringar inom EU är bla. EUs direktiv 2001/18 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer, EUs förordning 1830/2003 om märkning och spårbarhet av GMO och produkter härav, EUs förordning 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder. 26 Biosafety Clearing House, bch.biodiv.org och Genteknikmyndigheterna, www.gmo.nu, september 2007 27 Konventionen om biologisk mångfald, www.biosakerhet.se 28 150 medlemmar 27 juli 2007 29 Regeringskansliets information om genetiskt modifierade organismer (GMO), www.regeringskansliet.se 30 Tvistlösningssystemets utredningsforum 31 Kommerskollegium, GMO-tvisten kortfattad beskrivning av innehållet i panelrapporten, PM 2006-10-16 32 WTOs sammanfattning av tvistens förlopp, www.wto.org 14

4.1.2.1 Märkning Livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av genmodifierade grödor ska märkas. Det ska även finnas dokumentation för att kunna spåra en GMO från konsumentled till fältet där den odlats eller till importtillfället. Om det i en konventionell produkt finns en oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning av GMO under 0,9 % krävs ingen märkning. 33 GMO som inte är godkänd får inte förekomma i en produkt även om förekomsten understiger 0,9 %. 34 Tröskelvärdet finns för att det ibland kan vara svårt att uppnå en fullständigt GMO-fri produkt. Svårigheten beror dels på att viss inblandning kan ske under odling, beroende på växtens reproduktionssätt, dels på hanteringen vid lagring och bearbetning. Animalier som kött, mjölk och ägg räknas inte som GMO även om djuren utfodrats med foder som framställs från genetiskt modifierade grödor och behöver därmed inte märkas. 34 Jordbruksprodukter som används till annat än livsmedel och foder, t.ex. bomull till textilier, rapsolja till bioenergi eller potatisstärkelse till pappersindustrin behöver heller inte märkas. 4.1.2.2 Odling, import eller bearbetning Det krävs tillstånd eller anmälan för all slags verksamhet med GMO inom EU. I Sverige är ansvaret för GMO uppdelat på flera myndigheter beroende på vilken organism det gäller och hur den ska användas. 35 Tillstånd för fältförsök och innesluten användning ges på nationell nivå. För att få odla eller sälja GMO kommersiellt finns det EU-övergripande bestämmelser. Det krävs tillstånd för att odla och för att importera levande GMO som t.ex. hela frön (majskorn och sojabönor). Det krävs inget särskilt tillstånd för själva importen av produkter som inte innehåller levande GMO som t.ex. majsmjöl eller bomullstyg. Däremot om majsmjöl ska användas i livsmedel eller foder krävs det tillstånd. Bedömningen av dessa ärenden är omfattande. Alla medlemsstater är engagerade i ansökningarna och alla medlemsstater gör en egen riskbedömning av GMOn. Även Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, gör en bedömning. Jordbruksverket gör en riskbedömning av bl.a. miljökonsekvenserna vid storskalig odling eller import av grödan och lämnar sedan ett yttrande till regeringen. Det är regeringen som fattar de avgörande besluten om Sveriges ståndpunkt i enskilda ärenden. Alla länder i EU röstar och beslut om godkännande och villkor fattas i enlighet med ett fastställt förfarande som används inom alla områden, inte bara GMO. En GMO som fått ett godkännande är godkänd i hela EU. I EU finns för närvarande 19 genetiskt modifierade växter som får användas till livsmedel eller foder. Utöver det finns godkännande för användning av två genetiskt modifierade mikroorganismer och tre nejlikor. Av dessa 24 är det endast två majssorter och två olika nejlikor som är godkända för kommersiell odling i EU. De GMO som är godkända för användning inom EU är följande. 33 Jordbruksdepartementets faktablad, Vilka regler gäller för genetiskt modifierade organismer (GMO)?, mars 2005 34 Livsmedelsverkets information om genetiskt modifierad mat, www.slv.se 35 Genteknikmyndigheterna, www.gmo.nu 15

10 majs 5 bomull 3 raps 3 nejlika 1 sojaböna 4.1.2.3 Ställningstaganden inom EU I EU finns flera länder som är mer restriktiva än EU som union. Från 1998 till 2004 blockerade en grupp medlemsländer alla beslut om godkännande av GMO eftersom de ansåg att lagstiftningen var för svag. Inga nya GMO-grödor har godkänts för odling sedan 1998, men några GMO-grödor har godkänts för import efter några år. 36 Nu står EU inför ett godkännande av odling av en svensk genmodifierad potatis. 37 Tre ansökningar om godkännanden för odling av majs diskuteras inom EU i dagsläget. För två av de majssorter som diskuteras rör det sig om hybridmajs där de ingående sorterna redan var för sig är godkända för användning inom unionen. På Jordbruksrådet i september nåddes ingen kvalificerad majoritet för att godkänna dessa. Efter tre månader är det därmed EUkommissionen som beslutar i frågan. Inom EU råder det idag ett underskott av foder och priserna för djuruppfödningen ligger högt vilket påverkar konkurrenskraften. Denna situation kommer att påverkas av beslutet. 37 Några av de länder som har en restriktivare hållning till GMO inom EU är bl.a. Polen och Ungern. 2006 förbjöd Polen både produktion och användning av genmodifierat foder i landet och därmed trotsade landet både den rådande EU-lagstiftningen och WTO som förespråkar frihandel. Samma år införde Ungern EUs striktaste GMO-lagstiftning. 38 Förutom Polen och Ungern för bl.a. även Grekland, Österrike och Italien en mer återhållsam GMO-politik. 37 4.1.3 Sverige Sveriges GMO lagstiftning finns i miljöbalkens (SFS 1998:808) 13 kapitel Genteknik och dess förordningar. Det finns även EU lagstiftning som reglerar t.ex. EUs godkännanden, export och märkning. Några av de svenska förordningarna listas nedan. Förordning (SFS 1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (SFS 2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön, Förordning (SFS 2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, Förordning (SFS 2007:273) om försiktighetsåtgärder vid odling och transport m.m. av genetiskt modifierade grödor. Förordning (SFS 1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Livsmedelsverket har genomfört en kontroll av livsmedlen i Sverige avseende på GMO. Av 96 prover på olika produkter som innehöll majs eller soja innehöll 23 mindre än 0,9 % 36 Jordbruksverket, www.sjv.se, 2007 och EFSA, www.efsa.europa.eu 37 EUs Jordbruksråd, Rapport från mötet den 26 september 2006 38 Kött och charkföretagen, KCF, Köttbranschen, Nr 9 september 2006 och www.yelah.net, 2007-09-14 16

godkänd GMO och 3 mer än 0,9 % godkänd GMO. De produkter som innehöll mer än 0,9 % var inte märkta. Livsmedelverkets slutsats från undersökningen och tidigare undersökningar är att det är svårt att undvika spår av genetiskt modifierat material i våra livsmedel. 39 Jordbruksverket gör motsvarade årlig kontroll av foder avseende GMO. Enligt foderkontrollen för 2006 har inte något genetiskt modifierat foder använts i den kommersiella fodertillverkningen i Sverige under året. Men import av genmodifierat sojamjöl har förekommit i begränsad omfattning för försäljning direkt till lantbrukare. Andra genetiskt modifierade råvaror, som raps och majs, har inte importerats under 2006. Vid analys av konventionella sojaråvaror hos svenska fodertillverkare visade analyserna på förekomst av spår av GMO i ca 76 % av proverna, dock under tröskelvärdet 0,9 %. 40 4.1.4 Övriga länder Eftersom olika länder har olika syn på riskerna med GMO skiljer sig även synen på hanteringen av genmodifierade produkter och produkter framställda utifrån genmodifierade produkter. Meningsskiljaktigheterna rör tillståndsprövning, särhållande, märkning, och immaterialrätt. 41 Hur lagstiftningen ser ut i olika länder är väldigt varierande. I USA är grundprincipen efter godkännande eller avreglering av nya genetiskt modifierade grödor att de inte är annorlunda än omodifierade växter. Därför finns ingen specifik GMOlagstiftning utan grödorna regleras i huvudsak under växtskyddslagstiftningen. GMOprodukterna behöver inte heller märkas i USA eftersom myndigheterna anser att om en produkt riskbedömts och godkänts, d.v.s. funnits vara ofarlig för människors hälsa, behöver den inte märkas. 42 I USA finns inte några krav på spårbarhet. Särhållning av GMO och konventionell gröda är en kostnadsfråga. 43 Den argentinska staten gör liksom USA ingen åtskillnad på genmodifierade eller traditionella sojabönor utan de behandlas på lika sätt och separeras inte vid odling, lagring, transportering eller försäljning. 44 I Afrika finns inte många godkännanden men det importeras GMO och det har även förekommit illegala odlingar. Enligt organisationen ISAAA är det i dagsläget endast Sydafrika som odlar GMO. De exporterande u-länder som vill exportera är rädda att förlora sin GMO-frihet. Zambia har t.ex. vägrat ta emot livsmedelsbistånd som innehöll genmodifierad majs från USA pga. oklara risker för människors hälsa samt av rädsla för att majsen skulle blandas med lokala sortera och att exporten till EU därav skulle gå om intet. Zimbabwe sade först nej till livsmedelsbistånd som innehöll genmodifierad majs för att förhindra inblandning i lokala sorter och av rädsla för att nötköttexporten till EU skulle stoppas. I juli 2002 ändrade sig den zimbabwiska regeringen och gick med på att ta emot biståndet under förutsättning att majsen maldes direkt vid ankomst. Uganda har gett tillstånd för import av genmodifierade grödor men enbart för konsumtion och inte för odling. Sudan 39 Livsmedelsverket, Undersökning av tillämpning av lagstiftningen rörande genetiskt modifierade livsmedel (GMO), 2007-02-14 40 Jordbruksverket, www.sjv.se, 2007 41 Kommerskollegium, www.kommers.se 42 Livsmedelsverkets information om genetiskt modifierad mat, www.slv.se 43 Livsmedelsekonomiska institutet i Lund, Märkning av genmodifierade livsmedel en företagsekonomisk analys, Rapport: 2002:3 44 GMO Compass, www.gmo-compass.org, 2007-09-06 17

och Angola har infört restriktioner för livsmedelsbistånd som innehåller GMO. Sudan vill ha GMO-fritt och Angola kräver att spannmålen mals så att ingen levande GMO kan sprida sig till landets odlingar. 45 4.2 Godkännanden av genetiskt modifierade organismer 46 Det som godkänns när man pratar om godkända genetiskt modifierade organismer är en genetisk modifiering (ett event), d.v.s. en transformationshändelse av en växt. Varje genetiskt modifierad linje har ett eget namn och en s.k. unik identitetsbeteckning. En godkänd genetiskt modifierad växtlinje korsas sedan med andra konventionella linjer för att ge sorter. Totalt har 51 länder 47 godkänt utsläppanden på marknaden, dvs. kommersiell odling eller import, av olika genetiska modifieringar sedan 1996. Av dessa länder är det 22 som själva odlar GMO, se kapitlet om produktion. Att en genetisk modifiering är godkänd är dock inte samma sak som att den odlade grödan verkligen importeras eller odlas kommersiellt inom landet. Det finns skillnader mellan länderna när de godkänner en genetiskt modifierade grödor. USA godkänner ibland flera genetiska modifieringar samtidigt medan Japan ger sina godkännanden ett och ett. USA och Kanada kräver inte heller någon ny ansökan om egenskaperna staplas, d.v.s. två genetiska modifieringar sammanförs, om de ursprungliga genetiska modifieringarna är godkända. Globalt rör det sig om 107 godkända genetiskt modifierade grödor 2006 sedan 1996. Antalet grödor som fått ett eller flera godkända genetiska modifieringar är 21. Sett till grödan har majs flest godkännanden (35 stycken) följt av bomull (18 stycken), raps (16 stycken) och sojabönan (7 stycken). Räknat per genetisk modifiering har den herbicidtoleranta sojabönan GTS 40-3-2 flest godkännanden (21 stycken), den insektsresistenta majsen MON 810 och den herbicidtoleranta majsen NK603 näst flest (18 stycken vardera) följt av den insektsresistenta bomullen MON 531/757/1076 (16 stycken). Sammanlagt fanns 539 godkännanden 2006 i olika länder där EU räknas som ett land. Fördelningen av dessa mellan länderna visas i följande tabell. EU hade godkänt 27 48 genetiska modifieringar för foder- och livsmedelstillverkning 2006. 45 UNCTAD, International Trade in GMOs and GM Products: National and Multilateral Legal Frameworks, 2005 46 ISAAA (Brief 35), Global status of commercialized Biotech/GM crops:2006 47 Eftersom endast 142 länder är parter i biosäkerhetsprotokollet kan det eventuellt finnas fler länder som kan odla genmodifierade grödor som det i skrivande stund inte finns information om. 48 ISAAA (Brief 35) gavs ut 2006 och sedan dess har tidsfristen för godkännanden för några genetiska modifieringar tagit slut. Därav stämmer inte antalet med det angivna antalet under avsnittet om EUs GMOlagstiftning. 18

Tabell 1. Antal godkännanden av genetiskt modifierade grödor sedan 1996 Antal godkända genetiskt modifierade grödor Grödor USA 77 majs (22st), bomull (12 st), raps (10 st),... Japan 76 majs (25 st), bomull (16 st), raps (15 st)... Kanada 57 majs (18 st), canola (12 st), raps (8 st)... Korea 46 majs (23 st), bomull (11 st), raps (6 st)... Australien 40 majs (12 st), bomull (11 st), raps (7 st)... Filippinerna 36 majs (21 st), bomull (7 st), potatis (3 st)... Mexiko 36 majs (11 st), bomull (11 st), raps (4 st)... Nya Zeeland 34 majs (12 st), raps (7 st), bomull (7 st)... EU-25 27 48 majs (10 st), raps (3 st), bomull (5 st)... Kina 25 majs (8 st), raps (7 st), bomull (4 st)... Övriga 85 majs (48 st), sojabönor (14 st), bomull (13 st)... Totalt 51 länder Källa: ISAAA brief 35, Global Status of Commercialized Biotech/GM Crops: 2006 539 alfalfa, bomull, raps, friséesallat, krypven, lin, majs, melon, nejlika, papaya, paprika, petunia, potatis, ris, sojaböna, squash, sockerbeta, tobak, tomat, vete Förutom kommersiella odlingar finns det försöksodlingar runt om i världen. I Sverige har sedan 1989 beviljats 119 ansökningar om fältförsök med genetiskt modifierade växter: 43 fältförsök med potatis 45 fältförsök med raps 21 fältförsök med sockerbeta 4 fältförsök med backtrav 2 fältförsök med äppel- och pärongrundstam 1 fältförsök med rybs 1 fältförsök med hybridasp 1 fältförsök med lin 1 fältförsök med majs Den totala arealen har varierat mellan åren och 2007 var den 56 hektar varav 54 hektar odlades med potatis. 49 49 Jordbruksverket, www.sjv.se 19

5 GMO-produktion Arealen genmodifierade grödor i världen har ökat snabbt sedan de första kommersiella genmodifierade grödorna började odlas i USA 1996. Detta år odlades genmodifierade grödor på 1,7 miljoner hektar runt om i världen och 2006 hade denna andel ökat till 102 miljoner hektar. Odlingen har därmed ökat 60 gånger mellan 1996 och 2006. Den globalt odlingsbara marken är uppskattad till 1,5 miljarder hektar. Detta innebär att det odlades genmodifierade grödor på ca 7 % av världens odlade areal under 2006. Den globala GMO-arealen är 38 gånger så stor som Sveriges odlingsbara mark som är 2,7 miljoner hektar. Relationerna mellan global areal, global GMO-areal och Sveriges areal tydliggörs i följande figur. 1600 1500 1400 1200 Miljoner hektar 1000 800 600 400 200 102 0 global areal av odl.bar mark 1,7 global areal med GMO 1996 global areal med GMO 2006 2,7 Sveriges areal av odl.bar mark Figur 1. Odlingsbar mark globalt och i Sverige samt GMO-areal 1996 och 2006 Källa: ISAAA och SM från Sveriges officiella statistik 21

5.1 Grödor 50 Det är framförallt fyra grödor som dominerar GMO-produktionen: Sojabönor Majs Bomull Raps Som framgår av figuren nedan så är det sojabönor som odlas i störst utsträckning. Av den totala GMO-arealen 2006 som uppgick till drygt 102 miljoner hektar så odlades sojabönor på ca 59 miljoner hektar (57 %). Majs är den nästa största genmodifierade grödan och denna odlades 2005 på ca 25 miljoner hektar. Bomull och raps odlades på 13 respektive 5 miljoner hektar samma år. Bomull 13% Raps 5% Majs 25% Sojabönor 57% Figur 2. Andel av totala GMO-areal* 2006, % * Övriga GMO-grödors andel visas inte i figuren utan endast de fyra största GMO-grödorna Källa: ISAAA, Jordbruksverkets bearbetning I följande figur och efterföljande tabell visas hur stor andel av de olika grödorna som var genetiskt modifierade 2006 räknat i hektar odlad mark. Andelen genmodifierade sojabönor är störst, 64 % av den totala sojabönsproduktionen. Den genmodifierade bomullen utgör en dryg tredjedel (38 %) av den totala bomullsarealen. Raps och majs utgör mindre än en femtedel var av sina totala arealer (18 respektive 17 %). 50 ISAAA (brief 36), GM Crops: the first ten years global socia-economic and environmental impacts, 2006 22

Andel GMO Total produktion Miljoner hektar 160 140 120 100 80 60 40 20 0 17 % 64 % 38 % 18 % Majs Sojabönor Bomull Raps Figur 3. Andelen GMO av total produktion 2006 per gröda, miljoner hektar Källa: ISAAA Av de genmodifierade grödorna är det endast sojabönor där GMO-sorter är vanligare än de konventionella. Tabell 2. GMO-areal av total areal 2006, miljoner hektar Gröda Total areal 2006 GMO-areal 2006 Andel (%) GMO Sojaböna 91 58,6 64 % Majs 148 25,2 17 % Bomull 35 13,4 38 % Raps 27 4,8 18 % Totalt 301 102 34 % Alfalfa* 80 000 hektar Ris** 4 000 hektar Papaya* 535 hektar Squash* 2 300 hektar * Siffrorna avser 2007 ** Siffran för ris avser 2005. Riset odlas i Iran. Källa: ISAAA 5.2 Länder GMO-produktionen är idag koncentrerad till ett begränsat antal länder som hör till världens största jordbruksproducenter. De världsledande producenterna av genmodifierade grödor är USA, Argentina, Brasilien, Kanada, Kina samt Indien. Figuren nedan visar utvecklingen av GMO-arealerna mellan 1996 och 2006 för de viktigaste producentländerna. 23

USA Kanada Argentina Brasilien Kina Indien Totalt 120 000 100 000 Tusen hektar 80 000 60 000 40 000 20 000 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 4. Utvecklingen av arealer GMO-grödor 1996 2006, tusen hektar Källa: ISAAA Mer än 90 % av arealerna med genmodifierade grödor finns i Nord- och Sydamerika. USA står ensamt för drygt 55 %, Argentina och Brasilien står för 19 respektive 10 %. GMOarealerna i Paraguay har ökat från 58 000 hektar 1999 till 2 miljoner hektar 2006. Utanför den amerikanska kontinenten är det idag endast Kina och Indien som har GMO-arealer som överstiger en miljon hektar vardera. Både Kinas och Indiens GMO-arealer har relativt sett växt kraftigt. Kinas arealer har ökat från 34 000 hektar 1997 till 3,5 miljoner hektar 2006 och Indiens arealer har ökat från 44 000 hektar 2002 till 3,8 miljoner hektar 2006. 51 USA är det land där utvecklingen varit mest expansiv under perioden och den sammanlagda GMO-arealen ökade från 1,5 miljoner hektar 1996 till ca 55 miljoner hektar 2006 dvs. en ökning med 3 700 %. Det är även USA som har de största GMO-arealerna (se och jämför i följande tabell). Argentina har världens näst största GMO-arealer och dessa har ökat från 37 000 hektar 1996 till 18 miljoner hektar 2006. Brasilien har mellan 2004 och 2006 ökat sin odling kraftigt, från drygt 5 miljoner till 11,5 miljoner hektar. Det är endast i Australien och Mexiko som GMO-arealen minskade eller var densamma 2006 jämfört 2005. Detta p.g.a. torka och brist på genmodifierade bomullsfrön som en konsekvens av importproblem. 51 51 ISAAA (Brief 36), GM Crops: the first ten years global socio-economic and environmental impacts, 2006 och GMO Compass,, www.gmo-compass.org, 2007-09-06 24

Indien 4% Kanada 6% Kina 3% Övriga 2% Paraguay 2% Brasilien 11% USA 54% Argentina 18% Figur 5. Andel GMO-areal för de viktigaste länderna i % av total GMO-areal i världen, 2006 Källa: ISAAA Tabellen nedan visar länderna med störst GMO-areal 2005 och 2006 samt den procentuella förändringen av GMO-arealerna mellan de båda åren. Tabell 3. Total GMO-areal 2005 och 2006 för länder med störst GMO-arealer, miljoner hektar Land GMO-areal 2005, miljoner hektar GMO-areal 2006, miljoner hektar % ökning 2006 jämfört 2005 Genmodifierade grödor USA 50,0 55,0 + 10 % Sojaböna, majs, bomull, raps, squash, papaya och alfalfa Argentina 17,0 18,0 + 6 % Sojaböna, majs och bomull Brasilien 9,4 11,5 + 22 % Sojaböna, bomull Kanada 6,0 6,1 + 2 % Raps, majs och sojaböna Indien 1,3 3,8 + 192 % Bomull Kina 3,3 3,5 + 6 % Bomull Paraguay 1,8 2,0 + 11 % Sojaböna Sydafrika 0,5 1,4 + 180 % Majs, sojaböna och bomull Uruguay 0,3 0,4 + 33 % Sojaböna och majs Australien 0,3 0,2-33 % Bomull Filippinerna 0,1 0,2 + 100 % Majs Mexiko 0,1 0,1 +/- 0% Bomull och sojaböna Totalt 90 102 13 % Källa: ISAAA 25