Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Sten Bergström RAPPORT NR 2010-21 Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Pärmbild. Bilden föreställer Mälaren avrinningsområde med det större orterna. 2

RAPPORT NR 2010-21 21 Författare: Uppdragsgivare: Sten Bergström Sparbanken Västra Mälardalen Granskningsdatum: Granskare: Dnr: Version: 2010-04-29 Johan Andréasson 2010/16/204 1.0 Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem Uppdragstagare SMHI 601 76 Norrköping Uppdragsgivare Sparbanken Västra Mälardalen Box 904 731 29 Köping Distribution Projektansvarig Sten Bergström Tel, 011-4958292 sten.bergstrom@smhi.se Kontaktperson Henrik Johansson Chef Affärsområde Företag och vice VD Sparbanken Västra Mälardalen Tel: 0221-344 50/ Mobil: 070-509 11 80 Fax: 0221-344 85 E-post: henrik.johansson@spavm.se Klassificering (x) Allmän Nyckelord Översvämningar, Mälaren, klimatförändringar Övrigt 2

Innehållsförteckning 1 SAMMANFATTNING... 1 2 BAKGRUND... 1 3 MÄLARENS HYDROLOGISKA FÖRHÅLLANDEN... 2 4 KLIMAT- OCH SÅRBARHETSUTREDNINGEN... 10 5 SUMMERING AV VÄRLDSLÄGET VAD DET GÄLLER FORSKNING OM KLIMATFÖRÄNDRINGEN OCH DESS KONSEKVENSER... 15 6 REGIONALA KLIMATSCENARIERNA FÖR SVERIGE... 21 7 KONSEKVENSER FÖR MÄLAREN... 23 8 SLUTSATSER... 24 9 REFERENSER... 25 BILAGA 1 - ÖVERSIKTLIG ÖVERSVÄMNINGSKARTERING FÖR VÄSTRA MÄLAREN... 27

1 Sammanfattning På uppdrag av Sparbanken Västra Mälardalen har SMHI översiktligt analyserat översvämningsrisker i Mälarens vattensystem idag och i framtiden, baserat på befintliga utredningar och beräkningar. Arbetet har lett fram till följande slutsatser: 1. I dagens läge är risknivån för översvämningar längs Mälarens stränder på flera håll oacceptabelt hög. Den har gradvis förvärrats på grund av det stora exploateringstrycket och byggande nära vattnet i Mälardalen. Denna situation kvarstår tills Slussen byggts om och Mälarens vattenhushållning anpassats till detta. 2. Efter ombyggnad av Slussen förväntas de största säkerhetsproblemen i samband med höga vattennivåer kunna kontrolleras, så länge havets nivåer inte stiger alltför mycket. Detta förutsätter också att den fysiska planeringen sker med respekt för de gränser som naturen sätter. 3. Beträffande framtidens klimat ändras inte problembilden med hög tillflöden från vattendrag speciellt mycket för Mälaren och Hjälmaren vad avser de allra mest extrema nivåerna. 4. På grund av den ändrade tillrinningen och ökad avdunstning kan en minskad vattentillgång bli ett problem sommartid för Mälaren och Hjälmaren i framtidens klimat. 5. Frågan om havets framtida nivåer är central för den långsiktiga säkerheten mot översvämningar i Mälardalen. Om havets nuvarande stigningstakt håller i sig så räcker landhöjningen till för att sakta öka säkerhetsmarginalerna. Om havets stigning däremot accelererar i en takt som internationell forskning anser kan vara möjlig, så uppstår på lång sikt problem med att bli av med Mälarens vatten och så småningom ökar översvämningsriskerna i hela Mälardalen. Dessutom kan det bli svårt att undvika saltvatteninträngning. Detta tidsperspektiv ligger någonstans bortom 2050. Men osäkerheten är stor i det längre tidsperspektivet. En sammanfattande slutsats är att det inte går att göra en mer detaljerad riskbedömning för Mälaren innan frågan om Slussens ombyggnad och den framtida vattenhushållningen är löst. Denna lösning kommer troligen att skapa en acceptabel säkerhetsnivå åtminstone under större delen av innevarande sekel. 2 Bakgrund Från Sparbanken Västra Mälardalen har SMHI fått i uppdrag att göra en analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem med följande specifikation: Uppdraget innebär att en översiktlig analys av översvämningsriskerna i Mälarens vattensystem idag och i framtiden genomförs, baserad på befintliga utredningar och beräkningar. Beträffande effekter av det framtida klimatet kommer analysen i huvudsak att bygga på beräkningar gjorda åt Klimat- och sårbarhetsutredningen, kompletterade med de senaste bedömningarna av FNs klimatpanel, IPCC samt senare vetenskapliga analyser. Följande förhållanden ska behandlas: Summering av världsläget vad det gäller forskning om klimatförändringen och dess konsekvenser. Konsekvenser för Mälaren i allmänhet och västra delarna av Mälaren i synnerhet. I det följande redovisas uppdraget med följande kapitelindelning: 1. Sammanfattning 2. Bakgrund 3. Mälarens hydrologiska förhållanden Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 1

4. Klimat- och sårbarhetsutredningen 5. Summering av världsläget vad det gäller forskning om klimatförändringen och dess konsekvenser 6. Regionala klimatscenarier för Sverige 7. Konsekvenser för Mälaren 8. Slutsatser Eftersom havets framtida nivåer är av stor strategisk betydelse för Mälardalens säkerhet ägnas ett förhållandevis långt avsnitt åt den internationella forskningen om framtidens havsnivåer. Detta är också motiverat av att FN:s klimatpanels slutsatser rörande havets stigning i ett varmare klimat på många håll ansetts vara alltför försiktiga. 3 Mälarens hydrologiska förhållanden Översvämningsproblemen i de tätt befolkade områdena runt Vänern och Mälaren samt längs Göta älv har specialstuderats av den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen. Dess slutsatser finns tillgängliga i delbetänkandet Översvämningshot Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern (SoU 2006:94) och i utredningens slutbetänkande Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SoU 2007:60). Ett underlag till delbetänkandet från utredningen var en rapport från SMHI av Bergström m.fl. (2006) varifrån en del text till föreliggande rapport är hämtad. Detta gäller speciellt de inledande delarna av kapitel 3. Mälarens avrinningsområde Mälaren är Sveriges tredje största sjö. Dess avrinningsområde är 22 650 km 2 och sträcker sig från Bergslagen i väster till Norrström i centrala Stockholm (figur 1 och tabell 1). Via Mälaren avvattnas större delarna av Uppland, Västmanland, Närke samt de södra delarna av Dalarna och de norra delarna av Södermanland (Ehlert, 1970). Hjälmarens avrinningsområde är 4 045 km 2. Avrinningen sker via Eskilstunaån, som är det näst största enskilda biflödet till Mälaren efter Arbågaån. Övriga viktigare vattendrag som rinner till Mälaren är Fyrisån och bergslagsåarna Arbågaån, Hedströmmen och Kolbäcksån. Det finns två åar som benämns Svartån, den ena mynnar i Hjälmaren i Örebro (Närkes Svartå), den andra i Mälaren i Västerås. Medelvattenföringen till havet från Mälaren är ca 162 m 3 /s varav ca 6 m 3 /s går via Södertälje kanal. Via avloppsreningsverk direkt till havet rinner ca 5 m 3 /s. 2 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Figur 1. Mälarens avrinningsområde. Tabell 1. Grundläggande data om Mälaren (källor: SNA 2004; Bergström, 1994; Ehlert, 1970; SMHI, 2003). Observera att dessa uppgifter kan variera något beroende på från vilken källa de hämtas (nivåer i Mälarens höjdsystem). Avrinningsområdets areal (inkl. sjön) 22 650 km2 Mälarens areal 1 120 km2 Mälarens volym 14,3 km3 Mälarens största djup 66 m Norrströms och Södertälje kanals medelvattenföring 162 m3/s Högsta nivå under reglerad tid (december 2000) 4,73 m Medelvattenstånd under reglerad tid (1968-2004) 4,17 m Lägsta nivå under reglerad tid (oktober 1976) 3,72 m 100-års nivå vid översvämningskarteringen 4,80 m Dimensionerande nivå vid översvämningskarteringen (Klass 1nivå enligt Flödeskommitténs riktlinjer) 5,63 m Observera att nivåer i Mälarens höjdsystem ligger 3,84 m över motsvarande värden i RH00-systemet. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 3

Tillrinningen till Mälaren har en ganska oregelbunden årsrytm. Efter snörika vintrar brukar vårfloden kunna bli kraftig, speciellt från Bergslagen, medan mildare vintrar med mindre snö medför kraftiga vattenflöden även vintertid. Tillrinningen är normalt ganska låg under sommaren, främst beroende på hög avdunstning från land och vatten. Figur 2 visar hur de senare årens milda vintrar successivt förändrat den hydrologiska regimen för Mälarens tillrinning. De milda vintrarna har medfört en betydligt större vintertillrinning och en lägre vårflod under senare år. Vintern 2009-2010 liknade dock mer 1960- och 1970-talens förhållanden. 500 Tillrinning 1961-1990 och 1991-2008 400 Q (m 3 /s) 300 200 100 Figur 2. 0 0 30 60 90 120 150 180 210 240 270 300 330 360 Detta diagram över medeltillrinningen till Mälaren visar hur de senare årens milda vintrar successivt förändrad den hydrologiska regimen för Mälarens tillrinning. Den blå kurvan visar medelförhållanden under perioden1961-1990 medan den röda kurvan visar motsvarande förhållanden för perioden 1991-2008. Mälarens vattennivåer och dess reglering Dag För att motverka översvämningar av jordbruksmark, men även för att gynna sjöfarten, genomfördes en reglering av Mälaren enligt en dom från 1941. Denna reglering togs i bruk 1943. Effekten av regleringen blev inte riktigt vad man tänkt sig. Avsänkningen av högvattenstånden blev ungefär de avsedda, men lågvattenstånden blev betydligt lägre än väntat. Därför har nya regleringsbestämmelser börjat tillämpas från mars 1968 (Ehlert, 1970). I figur 3 visas observerade vattennivåer i Mälaren från mitten av 1800-talet till 2005. Motsvarande data över vattenföringen vid Mälarens utlopp, sedan SMHI började lagra dessa data, redovisas i figur 4. Observera att mätserien i figur 3 uppvisar en trend som beror på att landhöjningen påverkat referenspunkten. Effekterna av Mälarens reglering syns tydligt i såväl vattenstånd som vattenföring. Den mest uppenbara effekten är att de högsta vattenstånden minskat och att man lyckats bemästra inflödena från Saltsjön (negativa värden i figur 4). Samtidigt har det genom regleringen blivit vanligare med höga flöden från Mälaren till havet. 4 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Figur 3. Vattenstånd för Mälaren (meter i höjdsystem RH00) i Mälaren vid Stockholm under perioden 1852-2005 (mätserien uppvisar en trend som beror på att landhöjningen påverkat referenspunkten). Figur 4. Vattenföring i m 3 /s (dygnsmedelvärden) i Mälarens utlopp. Översvämningar i Mälaren De kraftiga översvämningarna i Sverige under 2000-2001 påverkade också Mälaren, även om de inte blev lika dramatiska som i Dalsland och Värmland. I Mälaren uppmättes i december 2000 det högsta vattenståndet under reglerad tid. Betydligt högre nivåer har dock noterats innan regleringen. Ett av de värsta åren var 1924, från vilket figurerna 5 och 6 är hämtade. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 5

Figur 5. Mälartorget i Gamla Stan i Stockholm vid översvämningen våren 1924. Foto: S. Ernfors, SMHI. Figur 6. Västerås hamn vid översvämningen våren 1924. Från SMHIs bildarkiv. 6 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Situationen i december 2000 i Mälaren visade att det finns säkerhetsproblem som bland annat berör centrala Stockholm. Tunnelbana kan komma att påverkas, liksom vägar, tunnlar, ventilationssystem, elektriska installationer och annan infrastruktur. Men stora översvämningsproblem kan också drabba övriga Mälardalen. Mälarens översvämningsrisker beror av tillflödet från land, regleringen, nivåerna i havet och av landhöjningen. Men riskerna är i lika hög grad kopplade till den fysiska planeringen och exploateringen av stränderna runt sjön. Därför är utvecklingen av framtidens översvämningsrisker en komplex fråga. Den är kopplad till klimatet, eftersom detta styr tillrinningsförhållandena och havets framtida nivåer, men den beror också av framtidens samhällsutveckling. Även vinden påverkar riskerna, eftersom en kraftig storm i olämplig riktning tillfälligt kan höja nivåerna någon eller några decimetrar. Eftersom Mälaren är en reglerad sjö påverkas den också av vilka bestämmelser som gäller för vattenhushållningen och vilka tappningsmöjligheter av vatten från Mälaren till havet som föreligger. Dessa frågor studeras för närvarande ingående i samband med den planerade ombyggnaden av Slussen. Denna kommer med säkerhet att leda till större säkerhet mot översvämningar så länge som klimatet och havets nivåer ligger inom de gränser som vi anpassat oss till. Om klimatet blir betydligt varmare och havet stiger finns det dock en långsiktig risk för hela sjön. Den genomsnittliga marginalen mellan Mälarens och Saltsjöns nivå, som idag är ca 70 cm, kan då krympa och på sikt ställa samhället inför svåra överväganden. Detta är en frågeställning som Stockholm har gemensamt med många av jordens städer. Stockholm har en fördel av att ha landhöjning som motverkar effekterna av ett stigande hav, men denna räcker inte till om havsnivåhöjningen blir kraftig. Havsnivåernas variationer i Stockholm Mätserien av havets nivå från Stockholm visas i figur 7. Den är speciellt intressant för Mälardalens säkerhet och ger dessutom en bild av hela Östersjöns nivåförändring, eftersom Stockholm ligger så centralt i denna havsbassäng. Figuren visar tydligt att den fallande kurvan håller på att plana ut. Det betyder att skillnaden mellan landhöjningen och havsnivåns stigning sakta håller på att avta. Om kurvan vänder uppåt finns en risk för att Stockholms och hela Mälardalens säkerhetsmarginaler gradvis minskar. På längre sikt kan Mälaren då bli en vik av havet igen om inga motåtgärder sätts in. Landhöjningen i Stockholm är för närvarande 5,2 mm per år. Havet stiger med ca 3 mm/år. Det innebär att den nettolandhöjning vi upplever nu är ca 2 mm/år. Under 1900-talet steg havet med ungefär 1,7 mm årligen. Då var nettohöjningen av land ca 3,5 mm/år i Stockholm. Eftersom Mälarens medelnivå idag ligger ungefär 70 cm över havets medelnivå innebär en meters höjning av havsnivån fram till är 2100 att marginalen till havet minskar till drygt 20 cm. Då kan det bli svårt att bli av med Mälarens vatten under ganska långa perioder. Vad detta betyder för framtiden i Mälardalen studeras för närvarande ingående inom det utredningsarbete som är kopplat till ombyggnaden av Slussen. Figur 7 visar hur årsmedelvärdena av havets nivå i Stockholm varierar. Men dessutom finns det stora tillfälliga variationer som beror på vädrets växlingar. Detta illustreras för år 2007 i figur 8. I Stockholm ligger de allra högsta havsnivåerna ca 1,2 meter över medelnivån och de allra lägsta ca 70 cm under denna nivå. Dessa extrema värden är dock kortvariga och kan bemästras genom att man stänger luckorna till Saltsjön. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 7

Figur 7. Observerade årsmedelvärden av havets nivå i Stockholm sedan 1774, med regressionslinjen för åren 1774-1888 och dess förlängning framåt i tiden. Havsnivåhöjningen sedan slutet av 1800-talet syns som avvikelsen från regressionslinjen (från SMHI, 2009). Vattenstånd i Stockholm-Saltsjön 2007 cm relativt medelvatten 100 80 60 40 20 0-20 Timvärden Dygnsmedel -40 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Månad Figur 8. Variationer i vattenståndet i havet i Stockholm under 2007 (data från SMHI). Skyfall En speciell typ av översvämningar är de som orsakas av lokala skyfall. De brukar inte innebära att större vattendrag och sjöar svämmar över, men de leder till stora skador på fastigheter och kan rasera vägar och järnvägar. De orsakar också bräddning av dagvattensystemen, ett problem som främst påverkar vattenkvalitén i recipienterna. Hittills gjorda analyser visar att en ökning av intensiva regn är en ganska trolig följd av den globala uppvärmningen. Detta gäller i stort sett för hela landet, inklusive Mälardalen. 8 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Återkomsttid, risk och sannolikhet Begreppen återkomsttid, risk och sannolikhet är centrala i samband med diskussionen om Mälarens översvämningsrisker, men de skapar ibland missförstånd. Med en händelses återkomsttid menas att händelsen i genomsnitt inträffar eller överträffas en gång under denna tid. Det innebär att sannolikheten för exempelvis ett 100-års flöde är 1 på 100 för varje enskilt år. Eftersom man exponerar sig för risken under flera år blir den ackumulerade sannolikheten avsevärd. För ett hus som står i 100 år i ett område som endast är skyddat mot en 100-års nivå, är sannolikheten för översvämning under denna tid hela 63 %. Detta är skälet till att man för större dammar ofta sätter gränsen vid, eller t.o.m. bortom, 10 000-årsflödet. Då blir ändå sannolikheten under 100 års exponering ca 1%. Tabell 2 visar sambandet mellan återkomsttid, exponerad tid och sannolikheten. Tabell 2. Sambandet mellan återkomsttid, exponerad tid och sannolikhet i procent. Återkomsttid (år) Sannolikhet under 50 år (%) Sannolikhet under 100 år (%) 100 39 63 1000 5 9,5 10 000 0,5 1 Översiktlig översvämningskartering En översiktlig bild av översvämningsriskerna längs svenska sjöar och vattendrag får man via den översiktliga översvämningskartering som genomförts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB, tidigare Räddningsverket). Dessa kartor finns tillgängliga för såväl Mälaren som för andra vattendrag i området och kan laddas ned från MSBs hemsida på nedanstående adress: http://www.msb.se/sv/kunskapsbank/kartor/oversvamningskartering/. I figur 9 visas principen för dessa kartor med ett exempel från Mälarens västligaste del, Galten utanför Kungsör och Köping. Det rödmarkerade området avser en mycket extrem situation, den s.k. dimensionerande nivån enligt flödesdimensioneringsklass I. Sannolikheten för att denna nivå skall inträffa eller överträffas under ett århundrade är mindre än 1%. Det ljusare området mellan det röda och vattnet är 100-årsnivån. Som framgår av tabell 2 är sannolikheten för att denna nivå skall inträffa eller överträffas under ett århundrade 63%. Det är alltså större sannolikhet att området drabbas av en översvämning under 100 år än att det klarar sig. I Bilaga 1 redovisas tre kartblad med översiktlig översvämningskartering för västra Mälarens område. Motsvarande kartor för exempelvis Arbogaån, Kolbäcksån, Svartån (Västerås) och Hedströmmen finns tillgängliga på MSBs hemsida. Den översiktliga översvämningskarteringen bygger på en ganska grov höjddatabas och är därför otillräcklig för detaljerad planering. För detta krävs specialberäkningar med noggrannare höjddata. Sådana data finns tillgängliga för vissa speciellt utsatta områden. Lantmäteriet håller för närvarande på med en ny höjddatakartering för hela Sverige. Mälarområdet är prioriterat i detta arbete. I Eskilstunaån har en specialstudie genomförts för att ta reda på vad man vinner med en bättre databas (Yacoub m.fl., 2005). Slutsatsen blev som följer: De översvämmade områdena skiljer relativt mycket mellan den detaljerade och den översiktliga översvämningskarteringen. Den huvudsakliga orsaken är skillnaden mellan höjddatabaserna. I den refererade rapporten av Yacoub m.fl. finns detaljkartor för Ekilstunaån. Den kan nås via: www.smhi.se/sgn0106/if/biblioteket/rapporter_pdf/hydrologi_98.pdf Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 9

Figur 9. Exempel på en översiktlig översvämningskartering för den västligaste delen av Mälaren. Det rödmarkerade området avser en mycket extrem situation, den s.k. dimensionerande nivån enligt flödesdimensioneringsklass I. Det lilla ljusare området mellan det röda och vattnet är 100-årsnivån. 4 Klimat- och sårbarhetsutredningen Översvämningsproblemen runt Vänern, Mälaren och Hjälmaren samt längs Göta älv studerades av den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen. Utredningen gjorde en omfattande genomgång av risker och kostnader. Där diskuterades även motåtgärder. Utredningens slutsatser finns tillgängliga i delbetänkandet Översvämningshot Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern (SOU 2006:94) och i utredningens slutbetänkande Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60). Delbetänkandet Översvämningshot Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern I delbetänkandet SOU 2006:94 Översvämningshot Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern sammanfattas problembilden för Mälaren och Hjälmaren på följande sätt (sid. 14-16 i utredningen): Konsekvenser vid översvämning av Mälaren Konsekvenserna av en hundraårsnivå i Mälaren är betydande. Bebyggelse, industrier och jordbruk skulle drabbas förhållandevis hårt. Totalt bedöms en byggnadsyta om 360 000 m² bostäder, kontor och service översvämmas medan 480 000 m² övrig bebyggelse inklusive industribyggnader drabbas. Avloppsnäten skulle påverkas i betydande omfattning. I centrala Stockholm finns risk för att bl.a. Riddarholmstunneln för all järnvägstrafik söderut ( getingmidjan ) och delar av vägar vid Tegelbacken och i Gamla Stan översvämmas. Systemet med försörjningstunnlar under Stockholm för vatten, el, tele och fjärrvärme kan också drabbas. Vissa industrier och förorenad mark, liksom betydande områden jordbruksmark och skogsmark, skulle sättas under vatten. 10 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Risken för läckage av föroreningar är påtaglig vilket skulle kunna påverka vattenkvalitén och vattenförsörjningen. Flera järnvägs- och vägavsnitt skulle sättas under vatten. Sjöfarten skulle sannolikt kunna upprätthållas medan fisket skulle få problem. Sammantaget bedömer vi att kostnaderna skulle uppgå till minst 4 miljarder kronor men då ingår inte alla kostnader, framför allt finns inte de indirekta kostnaderna för avbrott i kommunikationer, handel m.m. Vid en dimensionerande nivå skulle skadorna förvärras betydligt. Fler industrier, större arealer av bebyggelse, jordbruksmark och skogsmark sätts under vatten. Flera av rikets centrala funktioner i Stockholm riskerar att slås ut. Järnvägstrafiken genom centrala Stockholm liksom tunnelbanetrafiken stoppas helt. Busstrafiken till Nacka/Värmdö kan inte bedrivas från sin nuvarande plats vid Slussen. Elförsörjningen, liksom avloppsnätet för delar av centrala staden slås ut. Systemet med försörjningstunnlar under staden vattenfylls sannolikt vilket kan riskera driften av bl.a. de finansiella systemen i centrala Stockholm. Föroreningar i Mälaren kan utsätta vattenförsörjningen för hela Stockholmsområdet för utomordentligt svåra påfrestningar. Sammantaget bedömer vi att kostnaderna skulle uppgå till minst 7 miljarder kronor vid en dimensionerande nivå, men många kostnader som sannolikt är mycket stora ingår då inte. T.ex. ingår inte kostnaderna för inskränkningar eller stopp i tunnelbana, tåg, buss och biltrafik i centrala Stockholm. Konsekvenser vid översvämning av Hjälmaren Vid en hundraårsnivå i Hjälmaren skulle skadorna vara relativt begränsade. Stora arealer jordbruksmark skulle sannolikt läggas under vatten då det är osäkert om befintliga invallningar skulle hålla. Några vägar skulle också vara i farozonen liksom färjeläget för färjan till Hjälmarens största ö Vinön. Fisket och dess infrastruktur skulle också påverkas. Bebyggelsen skulle kunna drabbas i ganska stor omfattning men invallningar, både av äldre datum och nyuppförda skyddar sannolikt en del av denna. Vissa avloppsnät skulle kunna påverkas. Även här finns en risk för läckage av föroreningar vilket skulle kunna påverka vattenkvalitén i sjön och vattenförsörjningen. Sammantaget bedömer vi att kostnaderna skulle uppgå till minst 0,6 miljarder kronor, men då ingår inte alla kostnader. Vid en dimensionerande nivå ökar problemen kring Hjälmaren då fler vägar, mer jordbruksmark och skogsmark samt ytterligare bebyggelse drabbas. Avloppssystemen drabbas sannolikt hårdare med mer bräddning av avlopp och betydande påverkan på vattenkvalitén i sjön. Sammantaget bedöms kostnaderna vid denna nivå uppgå till 1,8 miljarder kronor. I samma betänkande sammanfattas möjliga åtgärder i Mälaren och Hjälmaren som följer (sid. 18-19 i utredningen): Möjliga åtgärder i Mälaren och Hjälmaren Vattenmagasinen uppströms Mälaren är, bortsett från Hjälmaren, relativt små i förhållande till sjöns storlek. Hjälmaren och Eskilstunaån står dock bara för ca 20 % av tillrinningen. Genom att höja dammkrön uppströms eller hålla lägre fyllnadsnivå i magasinen skulle man teoretiskt kunna minska översvämningsriskerna i Mälaren. Med rimliga insatser blir dock effekten helt marginell, samtidigt som konsekvenserna uppströms kan bli stora. Invallningar av känsliga objekt eller verksamheter är en annan möjlighet. För Mälarens del skulle det bli fråga om mycket omfattande invallningar om man ska skydda bebyggelse, vägar och järnvägar m.m. mot översvämningar. Invallningar skulle också påverka stadsmiljön i stor uträckning i bl.a. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 11

Västerås och centrala Stockholm. Kostnaderna skulle uppgå till flera miljarder kronor. I Hjälmaren är behovet av invallningar mindre. Genom att öka avtappningen från sjöarna tidigare kan de högsta vattenstånden sänkas. För Mälarens del bedöms en ändrad tappningsstrategi kunna sänka de högsta vattenstånden med en knapp dm utan att även de lägsta vattenstånden påverkas. Vid större förändringar sänks de låga vattenstånden betydligt. För att upprätthålla sjöfart vid en sänkning av de låga vattenstånden med två dm bedöms muddringar till en kostnad av 1,5 miljarder vara nödvändig. Medan möjligheterna att avbörda mer vatten från Hjälmaren via Eskilstunaån är begränsade finns stora möjligheter att öka avtappningskapaciteten från Mälaren. Av praktiska och kulturmiljöskäl är möjligheterna begränsade att öka avtappningen via Norrström. Vid en ombyggnad av Slussen finns möjlighet att öka avtappningskapaciteten till minst ca 1000 m³/s till en kostnad av ca 500 miljoner kronor. Byggtiden för den nya slussen beräknas vara upp till 15 år. Tappningskapaciteten skulle kunna ökas något i Hammarby Sluss vid Skanstull till begränsade kostnader medan möjligheter finns att öka tappningen i Södertälje sluss är större med upp till 300 m³/s större tappning. En ombyggnad av Södertälje sluss och utbyggda erosionsskydd i kanalen kan vara klart år 2008 2010. Merkostnaden för att öka avtappningskapaciteten bedöms vara ca 150 miljoner kronor. Om både Söderström-Slussen och Södertälje Sluss byggs ut för ökad avtappning bedöms de högsta vattenstånden i Mälaren kunna sänkas med drygt en meter. Slutligen redovisar utredaren följande förslag i delbetänkandet Översvämningshot Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern (sid. 23-24 i betänkandet): Våra förslag För alla tre sjöarna gäller att nybyggnation bör undvikas under den dimensionerande nivån. Vissa undantag kan göras men under 100- årsnivån bör enbart enkla byggnader som uthus m.m. tillåtas. Detta bör åstadkommas genom att kommunerna i sitt ordinarie planarbete beaktar risken för översvämning till dessa nivåer. Beredskapen bör höjas kring översvämningsfrågorna hos kommuner och verksamhetsutövare genom att förstärka samarbetet mellan berörda kommuner, länsstyrelserna, berörda myndigheter och verksamhetsutövare kring Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Utredningen återkommer i slutbetänkandet i frågan om statliga medel för åtgärder för att lindra och förebygga effekter av klimatförändringarna. Åtgärder för Mälaren Öka avtappningskapaciteten från Mälaren till ca 1 800 m³/s: Bygg ny avtappningskapacitet för ca 700 m³/s vid Söderström (Slussen) i samband med ombyggnation av Slussenområdet så att totala avtappningskapaciteten där når ca 1 000 m³/s. Förstärk vid behov kajer i området för att undvika erosion. Anpassa slussen i Södertälje för utökad tappningskapacitet med ca 300 m³/s så att totala avtappningskapaciteten når ca 350 m³/s och erosionsskydda Södertälje kanal. SMHI ges i uppdrag att i samarbete med berörda intressenter undersöka möjligheten att ytterligare täta luckor, utskov och markpartier där vatten från Mälaren strömmar ut för att undvika låga vattenstånd. Länsstyrelsen i Stockholms län ges i uppdrag att kartlägga riskerna för översvämningsskador på centrala funktioner i systemet med trafik- och försörjningstunnlar under Stockholm samt att upprätta en plan för höjd säkerhet i dessa system. Åtgärder för Hjälmaren Skydda bebyggelse mm mot höga vattenstånd. o Valla in tätare bebyggelse som finns under hundraårsnivån +22,90 m permanent med säkerhet mot dimensionerande nivå. Berörda kommuner bör ta ansvaret för att denna typ av åtgärder genomförs. 12 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

o Valla in eller höj utsatta vägar och åtgärda färjeläget för Vinöfärjan. Berörda trafikverk ges i uppdrag att höja säkerheten. Länsstyrelserna i Västmanlands och Örebro län ges i uppdrag att i samarbete med lantbrukets organisationer kartera jordbrukets invallningsföretag och identifiera möjligheterna till och behoven av höjningar och förstärkningar för att skydda jordbruksmark och andra objekt. Vidare bör möjligheterna att tappa vatten genom gamla Hjälmaren kanal studeras. SMHIs hydrologiska underlag till Klimat- och sårbarhetsutredningens delbetänkande Ett hydrologiskt underlag till delbetänkandet från Klimat- och sårbarhetsutredningen var en rapport från SMHI av Bergström m.fl. (2006) varifrån en del text till föreliggande rapport är hämtad. I SMHIs rapport från 2006 fanns även framtidsscenarier baserade på fyra olika klimatberäkningar som då fanns tillgängliga. Från denna rapport är figur 10 hämtad. Tolkningen av denna figur är att spridningen i Mälarens vattenstånd ökar. Såväl de medelhöga som de låga vattennivåerna blir vanligare enligt scenarierna medan antalet dagar vid mellannivåerna minskar. De höga nivåerna kommer företrädesvis att inträffa vintertid medan de lägsta nivåerna kan väntas under sommaren. De allra mest extrema nivåerna blir dock något lägre för tre av de fyra klimatscenarierna. Figur 10. Beräknat antal dagar med olika vattennivåer i Mälaren enligt dagens förhållanden och fyra klimatscenarier enligt SMHIs underlag till Klimat- och sårbarhetsutredningen. Slutsatsen av beräkningarna i SMHIs underlag kan sammanfattas med följande citat (Bergström m.fl. 2006): Det är tydligt att det finns stora problem med höga vattenstånd och flöden runt Vänern, Mälaren och Hjälmaren och längs Göta älv under dagens klimatförhållanden. Beträffande framtidens klimat, som det beskrivs av tillgängliga klimatscenarier, så förefaller problemen förvärras runt Vänern och längs Göta älv. För Mälaren och Hjälmaren ändras inte problembilden vad avser de allra mest extrema nivåerna speciellt mycket, men höga flöden med kortare återkomsttider kan komma att bli betydligt vanligare. På grund av den ändrade tillrinningen och ökad avdunstning kan en minskad vattentillgång bli ett problem sommartid för Mälaren i framtidens klimat. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 13

Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter I Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter sammanfattas utredningen förslag rörande höga flöden, översvämningar, ras skred och erosion på följande sätt (sid. 16-18 i slutbetänkandet): Åtgärder och förslag Den fysiska planeringen bör anpassas efter de framtida riskerna. Som stöd för planeringen och förebyggande åtgärder i övrigt bör staten informera och ta fram underlag. Principiellt bör ansvaret för åtgärder ligga på fastighetsägaren och kommunen. Information och utbildning av personal inom bl.a. kommuner är mycket viktigt för att öka kunskapen om klimatförändringarna och anpassningsåtgärder. Vi bedömer att det i dag finns vissa brister i försäkringsskyddet mot naturolyckor. Dessa brister motiverar dock inte ett särskilt statligt stöd för naturskador. De luckor som finns bedöms vara av en art som kan hanteras av privata försäkringsbolag. Det privata försäkringsskyddet behöver dock utvecklas vad gäller skador på grund av naturolyckor. Vi föreslår följande för att minska sårbarheten för översvämning, ras, skred och erosion: Kommunernas skyldighet att ta hänsyn till risker för översvämningar, ras och skred i den fysiska planeringen bör bli tydligare i lagstiftningen och vägledningar bör tas fram. Preskriptionstiden för kommunernas skadeståndsplikt bör ökas från 10 till 20 år. Karteringar, höjddata, geotekniska data m.m. samt varningssystem som krävs för att minska sårbarheten behöver tas fram. SGI bör få ansvar för en reglerad jourverksamhet för ras och skred. Länsstyrelsen bör få en central roll i anpassningsarbetet och en särskild klimatanpassningsdelegation bör inrättas på länsstyrelsen. Anpassningar av transportinfrastrukturen till ett förändrat klimat bör ingå i de transportpolitiska målen. Medel till klimatanpassning av transportinfrastrukturen bör avsättas. Riskerna, framför allt i väg- och järnvägsnäten, bör kartläggas och åtgärder genomföras. Ett särskilt klimatanpassningsanslag bör skapas för större investeringar med syfte att minska sårbarheten för extrema väderhändelser och långsiktiga klimatförändringar. Anslaget ska kunna användas för att bidra till finansieringen av större projekt för att förebygga framför allt översvämningar, ras, skred och erosion. Vi uppskattar behovet till i storleksordningen 100 300 miljoner kronor per år för de närmaste 10 åren. En särskild förhandlingsman bör tillsättas för att fördela kostnaderna mellan staten och andra intressenter för att genomföra förslagen i vårt delbetänkande om åtgärder i Vänern och Mälaren. Räddningsverkets anslag för bidrag till kommunernas förebyggande insatser bör behållas på nuvarande nivå, 40 miljoner kronor per år. Erosion bör inkluderas i bidraget. Bidragen reduceras till högst 60 procent av åtgärdskostnaden. Klimatförändringarnas påverkan på tillrinningsförhållanden och hur detta kan påverka säkerheten och översvämningsriskerna i riskklass I- och II-dammar bör analyseras. En analys av gruvdammar bör genomföras. En utredning bör se över lagstiftningen kring vattenverksamhet i sin helhet och analysera behovet av omprövningar med hänsyn till översvämningsrisker och markavvattning. Utredningen bör även behandla tillstånds- och ägarlösa dammar, efter inventering av Länsstyrelsen En översyn bör göras av dammsäkerhetsområdet om det nuvarande ansvarssystemet svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer i dag. 14 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Nya regeringsuppdrag 2010 I mars 2010 kom två nya regeringsbeslut om utredningar av riskerna för översvämningar runt Mälaren. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fick i uppdrag att analysera och bedöma vilka konsekvenser en översvämning i Mälaren kan medföra för olika samhällssektorer. Detta uppdrag ska slutredovisas senast den 30 september 2011. Länsstyrelsen i Stockholms län fick i uppdrag att kartlägga riskerna för översvämningshot på centrala funktioner i systemet med trafik- och försörjningstunnlar under Stockholm samt upprätta ett förslag för åtgärder för höjd säkerhet i dessa system. Detta uppdrag ska slutredovisas senast den 31 december 2010. 5 Summering av världsläget vad det gäller forskning om klimatförändringen och dess konsekvenser Vetenskapliga sammanställningar och slutsatser från FNs klimatpanel, IPCC, är de viktigaste kunskapskällorna när det gäller att få en överblick över var vetenskapen står i klimatfrågan. Sådana sammanställningar görs ungefär vart 7:e år. Den fjärde och senaste publicerades i januari 2007 och fick mycket stor uppmärksamhet. Denna utvärdering brukar benämnas IPCC AR4. Sedan 2007 har det publicerats mängder av vetenskapliga artiklar och nya observationer har samlats in. På flera håll har det också gjorts uppföljningar av IPCCs arbete från 2007. En holländsk rapport, inriktad mot skydd mot havet och floden Rhen, kom hösten 2008 (Deltacommissie, 2008). På uppdrag av den svenska regeringens rådgivande kommission för hållbar utveckling publicerade Rummukainen och Källén (2009) en genomgång av forskning om klimatfrågans naturvetenskapliga grunder sedan IPCC AR4 i april 2009. Inför det internationella klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 kom The Copenhagen diagnosis (2009). Rummukainen och Källén sammanfattade sina slutsatser på följande sätt våren 2009: Vår samlade bedömning är att ny forskning som bedrivits sedan 2006 på många områden bekräftar tidigare forskningsresultat om den pågående klimatutvecklingen, mänsklig klimatpåverkan och möjliga framtida klimatändringar. Forskningen efter AR4 lägger ytterligare pusselbitar till kunskapen om klimatsystemet och det finns inte mycket som ifrågasätter de slutsatser som fördes fram i AR4. Snarare visar resultaten att framtida ändringar kan bli större än vad som tidigare redovisats. En mer definitiv uppdatering av hur stora ändringarna kan bli kommer att redovisas i nästa IPCC rapport. Gemensamt för de nya resultat och sammanställningar som publicerats sedan IPCC AR4 är att de i stort sett bekräftar farhågorna om en kommande klimatförändring. Dock tycks den samlade bilden peka mot att riskerna för stigande havsnivåer kan vara underskattade. Därför utvecklas detta närmare i följande avsnitt. Framtidens havsnivåer Den globala uppvärmningens effekter på havets framtida nivå beror av många faktorer. De viktigaste är den termiska expansionen (havets utvidgning vid uppvärmning) och bidrag från smältande glaciärer och de stora landisarna på Grönland och Antarktis. Men det finns stora lokala skillnader, som beror på ändrade salthaltsförhållanden, ändringar i det lokala vindklimatet, ändrade gravitationsfält när de stora isarna smälter och till och med ändrade landhöjnings- och landsänkningsförhållanden när belastningen på jordskorpan förändras om trycket från de stora isarna minskar. Eftersom de mest extrema vattennivåerna oftast är mest intressanta lokalt så betyder ändrad frekvens, intensitet och riktning hos stormar mycket. Frågan om framtidens havsnivåer har blivit alltmer aktuell under de år som gått sedan IPCC presenterade sin fjärde Assessment Report (AR4) i januari 2007 (IPCC, 2007) och som utgick från den då tillgängliga klimatforskningen. Efter AR4 har flera vetenskapliga artiklar publicerats, som Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 15

betonar risken för att isavsmältningen kan komma att ske snabbare och att världshavet kan komma att stiga mer än vad som tidigare antagits. Det är viktigt att notera att de flesta uppskattningar som förekommer rörande framtida havsnivåer bygger på något eller några av IPCC:s utsläppsscenarier. Det innebär att effekterna av eventuella utsläppsbegränsningar till följd av internationella avtal inte medräknats. Om man lyckas genomföra utsläppsbegränsningar så minskar stigningstakten, men på grund av klimatsystemets stora tröghet upphör den inte helt. IPCC:s slutsatser om framtidens havsnivåer och några senare vetenskapliga sammanfattningar beskrivs kortfattat i följande avsnitt. Presentationen är gjord i kronologisk ordning. Denna sammanställning baseras på de uppgifter som nått SMHI hittills (april 2010). IPCC AR4 (januari 2007) I IPCC:s Assessment Report 4 (AR4) från 2007 presenteras uppskattningar av framtida vattenståndsnivåer som grundas på de senaste resultaten från klimatmodeller fram till och med ungefär 2006 (IPCC, 2007). Fördröjningen beror på att resultat måste vara publicerade för att kunna användas i processen, och detta tar sin tid. För perioden 2090-2099 beräknas haven enligt IPCC ha stigit med 18-59 cm jämfört med 1980-1999. Osäkerhetsintervallet omfattar här 5 till 95-percentilen av beräkningarna med de använda klimatmodellerna. Det finns alltså utfall som hamnar utanför det framlagda intervallet. I AR4 noteras att isflöden från Grönland och Antarktis fortfarande är lite kända. IPCC formulerade detta på följande sätt i Summary for Policymakers (Översatt till den svenska sammanfattningen för beslutsfattare, Naturvårdsverket, 2007, sid. 33): Dynamiska processer i samband med isflöden som inte har tagits med i dagens modeller, men som antyds av observationer på senare tid, skulle kunna öka inlandsisarnas känslighet för uppvärmning, vilket skull kunna öka den framtida höjningen av havsytenivån. Kunskaperna om dessa processer är begränsade och det råder ingen enighet om deras omfattning. IPCC säger vidare att om denna förändring ökar linjärt med ökande temperatur skulle vattenståndet fram till 2090-2099 kunna stiga med ytterligare 0,1-0,2 m utöver de redan angivna 0,18-0,59 m. Som mest skulle det alltså vara fråga om en sammanlagd stigning av omkring 0,8 m. I IPCC AR4 redovisas också regionala variationer i havsnivåhöjningarna från perioden 1980-1999 till perioden 2080-2099. Man visar att ökningen av medelvattennivån i Nordsjön kan ligga upp mot 0,2 m över det globala medelvärdet. De regionala avvikelserna från det globala medelvärdet är dock tämligen osäkra. Den holländska Deltakommittén (hösten 2008) Den holländska Deltakommittén lät en internationell vetenskaplig kommitté göra en ny utvärdering av riskerna för ett stigande världshav, baserad på de senaste observationerna och den senast tillgängliga litteraturen. Resultatet presenterades hösten 2008 och ingick i Deltakommitténs rapport (Deltacommissie, 2008). Deltakommittén sammanfattade sina slutsatser rörande det mest extrema klimatalternativet på följande sätt: It is the Delta Committee s conclusion that a regional sea level rise of 0.65 to 1.3 meters should be expected for 2100, and from 2 to 4 meters in 2200. This includes the effect of land subsidence. These values represent plausible upper limits based on the latest scientific insights. It is recommended to take these into account so that the current decisions we make and the measures we take will be sustainable for a long time, set against the background of what we can expect. 16 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

Eftersom dessa siffror inkluderar effekten av en landsänkning på ca 10 cm under 100 år så motsvarar de en havsnivåhöjning inom intervallet 0,55-1,20 meter som högsta höjning av havsnivån utanför Hollands kust. Man gör också en bedömning av den mest extrema höjningen fram till år 2200 och kommer fram till att en nivåökning på 2-4 meter under denna tid inte kan uteslutas om utsläppen inte hejdas. Den största skillnaden mellan IPCC:s och Deltakommitténs siffror är uppskattningen av bidragen från Grönland och Antarktis. Men man bör också hålla i minnet att de holländska rekommendationerna, på grund av de förödande konsekvenser som ett dammbrott skulle medföra, avser en skyddsnivå som är betydligt högre (lägre sannolikhet) än vad som representeras av de konfidensintervall som IPCC angav för nivåerna 18-59 cm. Att uppskattningen avser en övre gräns framgår av formuleringen plausible upper limits i det ovan citerade stycket. Innebörden av detta och det vetenskapliga underlaget presenteras utförligt av Vellinga, et al. (2008) i ett underlagsdokument till Deltakommittén. De holländska siffrorna har väckt stor uppmärksamhet och har fått stor spridning. En svensk uppdatering för Kommissionen för hållbar utveckling (april 2009) I det ovan nämnda uppdrag som Markku Rummukainen och Erland Källén gjorde åt regeringens rådgivande kommission för hållbar utveckling berördes även havsnivåerna. Författarna sammanfattar sina slutsatser på följande sätt: Nya studier av landismassors känslighet för uppvärmning och därmed deras avsmältningshastighet pekar på att havsytan kan höjas mer än vad som angavs i AR4, det kan röra sig om en meter under de närmaste 100 åren. Studierna är dock behäftade med stora osäkerheter. Rummukainen och Källén refererar till studier som dels pekar på att en havsnivåhöjning över 2 meter fram till år 2100 troligen är fysikaliskt orimlig och att en stigning på 2 meter skulle kräva att alla de ingående osäkerheterna drar åt samma håll, dels att den minsta tänkbara havsytenivåhöjningen, enligt dessa studier, skulle kunna handla om omkring 0,7 meter. Olika studier som baseras på olika metoder leder till uppskattningar mellan 0,7 och 1,5 m som tänkbara havsytenivåhöjningar över en 100- årsperiod. Ministry of Natural Resources and Environment, Vietnam (juni 2009) Liksom Holland är Vietnam speciellt utsatt om havet stiger. Vietnams ministerium för naturresurser och miljö lade i juni 2009 fram en rapport om klimatförändringar och havsvattenstånd (Ministry of Natural Resources and Environment, 2009). Där finns en tabell som avser höjningen av den regionala havsnivån (SLR) i cm i relation till perioden 1980-1999 enligt nya beräkningar med tre utsläppsscenarier (tabell 3). Tabell 3. Scenario Höjningen av havsnivån för Vietnam i cm i relation till perioden 1980-1999 beräknad med tre utsläppsscenarier (Ministry of Natural Resources and Environment, 2009). Decades in the 21 Century 2020 2030 2040 2050 2060 2070 2080 2090 2100 Low (B1) 11 17 23 28 35 42 50 57 65 Medium (B2) 12 17 23 30 37 46 54 64 75 High (A1FI) 12 17 24 33 44 57 71 86 100 Ministeriet för naturresurser och miljö i Vietnam rekommenderar en planeringsnivå på 75 cm för år 2100, dock med reservationen att dessa siffror kommer att uppdateras redan under 2010 och därefter 2015 på grund av osäkerheter i de vetenskapliga förutsättningarna. Observera speciellt att stigningen inte är linjär utan väntas accelerera efterhand. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 17

UK Climate Projections science report: Marine and coastal projections (juni 2009) Ett flertal myndigheter i Storbritannien står bakom denna rapport, som är speciellt intressant eftersom de presenterade analyserna inkluderar Skagerack och Kattegatt och därför även är relevanta för den svenska västkusten. Man har använt sig av såväl engelska som internationella klimatmodeller och gjort omfattande analyser av osäkerheterna i uppskattningarna (Lowe et al., 2009). Tabell 4 är central i rapporten. Den visar beräknad höjning av havsnivån runt Storbritannien och Irland under tre utsläppsscenarier. Siffrorna inkluderar bidrag från isavsmältning men är inte justerade för lokal landhöjning eller landsänkning. De är därför jämförbara med andra uppskattningar i regionen. Ändringarna avser perioden 2090-2099 i relation till perioden 1980-1999. I rapporten finns också diagram som visar utvecklingen under hela århundradet. Tabell 4. Beräknad höjning av havsnivån runt Storbritannien och Irland under tre utsläppsscenarier i cm. Siffrorna inkluderar bidrag från isavsmältning och är inte justerade för landhöjning eller landsänkning. Ändringarna avser från perioden 1980-1999 till perioden 2090-2099. Källa: Lowe et al. (2009). 5th Percentile Central estimate 95th Percentile High emissions 15.4 45.6 75.8 Medium emissions 13.1 36.9 60.7 Low emissions 11.6 29.8 48.0 Rutan High emissions, 95th Percentile, som visar 75,8 cm, är närmast jämförbar med de 59 cm som angavs av IPCC i AR4 men då exkluderade isdynamik. Värdena i UK Climate Projections science report ligger alltså ca 17 cm högre än i IPCC AR4, men kommer nära dessa om man lägger till 10-20 cm för isens bidrag. På grund av den osäkerhet som råder kring de stora landisarnas stabilitet redovisar man även ett High-plus-plus (H++) scenario i UK Climate Projections science report. Övre gränsen på detta scenario ligger så högt som 2,5 meter för perioden 1990-2095. Denna nivå bygger på indirekta observationer av havsnivåer från tidigare värmeperioder, s.k. interglacialer. Man omgärdar dock dessa extremt höga värden med starka reservationer som formuleras på följande sätt (Lowe et al., 2009, p 10). The H++ range is not intended to replace our likely range of SLR and future surges, but rather it provides users with estimates of SLR and surge increase beyond the likely range but within physical plausibility. It is useful for contingency planning when a higher level of protection might be needed. H++ might also be used to justify a monitoring strategy. Unlike the other results presented in UKCP09 this range should not be interpreted as a likely range; the upper end of H++ is in fact very unlikely to occur by 2100. På sidan 32 i samma rapport upprepas denna reservation med en annan formulering (Lowe et al., 2009, p 32): We reiterate that while we cannot rule out this amount of global sea level rise, recent observations and model projections do not provide any evidence to suggest it will occur. This amount of sea level rise would require a massive increase in the current observed contribution of ice sheets to sea level rise. Copenhagen diagnosis (november 2009) Från Climate Change Research Centre vid University of New South Wales, i Sydney, Australien kom i november 2009 en ambitiös uppdatering av klimatfrågan inför mötet med COP 15 i Köpenhamn i 18 Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem

december (The Copenhagen Diagnosis, 2009). Beträffande havsnivåer sammanfattar man slutsatserna på följande sätt: Sea-level predictions revised: By 2100, global sea-level is likely to rise at least twice as much as projected by Working Group1 of the IPCC AR4; for unmitigated emissions it may well exceed 1 meter. The upper limit has been estimated as ~ 2 meters sea level rise by 2100. Sea level will continue to rise for centuries after global temperatures have been stabilized, and several meters of sea level rise must be expected over the next few centuries. Man drar alltså slutsatsen att havet kan stiga dubbelt så högt som IPCC anger och mycket väl kan stiga mer än en meter till år 2100. Den övre gränsen uppskattas till 2 meter. Här kan man tillägga att det innebär att en del av de stora isarna antas bidra under den trots allt relativt korta tid som återstår till år 2100. Om hela grönlandsisen smälter stiger världshaven ca 7 meter, men detta skulle ta betydligt längre tid. NOAA:s svar på frågor i den amerikanska kongressen rörande klimatförändringar (uppdaterat i november 2009) Vid en hearing i den amerikanska kongressen besvarade NOAA ett antal frågor rörande nyare klimatobservationer och modellberäkningar (NOAA, 2009). En av frågorna rörde de framtida havsnivåerna. NOAA:s svar avslutas på följande sätt: More recent research 3 has provided additional insights into the potential contributions to sea level rise from the accelerated flow of ice sheets to the sea and to estimate sea level based on the observed relationship between sea level and temperature. Estimates of sea level rise based on these new scientific insights exceed those of the IPCC with the average estimates for sea level rise under higher emission scenarios at between 3 and 4 feet. 3 Meier, M.F., M.B. Dyurgerov, U.K. Rick, S. O'Neel, W.T. Pfeffer, R.S. Anderson, S.P. Anderson, and A.F. Glazovsky, 2007: Glaciers dominate eustatic sea-level rise in the 21st century., 317(5841), 1064-1067. Pfeffer, W.T., J.T. Harper, and S. O'Neel, 2008: Kinematic constraints on glacier contributions to 21st-century sealevel rise., 321(5894), 1340-1343. Rahmstorf, S., 2007: A semi-empirical approach to projecting future sea-level rise. 315(5810), 368-370. Det kan tilläggas att 3-4 fot motsvarar 90-120 cm. Netherlands Environmental Assessment Agency PBL, Royal Netherlands Meteorological Institute KNMI och Wageningen University and Research Centre WUR (november 2009) Ytterligare en holländsk analys av utvecklingen av klimatfrågan sedan IPCC:s fjärde utvärdering publicerades i november 2009 (Netherlands Environmental Assessment Agency m.fl., 2009). Där gör man en bedömning som skiljer sig något från Deltakommitténs från 2008. Denna bedömning formuleras på följande sätt: For 2100, a plausible and physically-based high-end projection for average global sea level rise is higher than the global estimates reported by the IPCC AR4, being 0.25 to 0.76 metres (for the A1FI scenario), relative to 1990 levels, versus 0.55 to 1.1 metres, implying a rise along the Dutch coast of 0.40 to 1.05 metres. Dessa 0,4-1,05 meter skall troligen jämföras med den holländska Deltakommitténs 0,55-1,2 meter. En anledning till att dessa skiljer sig åt är att man i den nyare rapporten försökt att ta hänsyn till att avsmältningen av de stora landisarna även påverkar det lokala gravitationsfältet och jordens lokala deformation. Nr. 2010-21 SMHI - Analys av översvämningsrisker i Mälarens vattensystem 19