1. SAMMANFATTNING 2 2. VARFÖR BEHÖVS EN LOKAL KLIMATSTRATEGI? 3 3. VAD ORSAKAR KLIMATFÖRÄNDRINGAR? 4 4. LOKALA EFFEKTER AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR 6 5.

Klimatstrategi och energiplan inkl strategi för energieffektivisering Bakgrund och nulägesbeskrivning Kommunfullmäktige 2011-09-13

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. SAMMANFATTNING 2 2. VARFÖR BEHÖVS EN LOKAL KLIMATSTRATEGI? 3 3. VAD ORSAKAR KLIMATFÖRÄNDRINGAR? 4 4. LOKALA EFFEKTER AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR 6 5. UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER 7 5.1. Utsläpp av växthusgaser i Skåne 7 5.2 Utsläpp av växthusgaser i Kristianstads kommun 9 Utsläpp av koldioxid 10 Utsläpp av metan och lustgas 11 Övriga växthusgaser 12 6. SEKTORER/ÅTGÄRDSOMRÅDEN 13 6.1 Fossilbränslefri kommun - energi 14 6.2 Effektivare energianvändning 17 6.3 Transporter 18 6.4 Biogas 22 Biogasutveckling i Sverige och Internationellt 24 Biogasproduktion i Skåne 24 Biogasproduktion i Kristianstads kommun 25 6.5 Avfall 28 Återanvändning och återvinning 28 Organiskt avfall 28 Brännbart avfall 28 6.6. Jordbruk 30 6.7 Stärkt energiperspektiv i planering 32 6.8 Anpassning 33 6.9 Information 34 7. REFERENSER 35 1

1. Sammanfattning Kommunfullmäktige antog 2007 lokala miljömål för Kristianstads kommun. Klimatstrategin fördjupar och kompletterar miljömålen, framförallt delmålen för begränsad klimatpåverkan. Kristianstads kommun arbetar sedan länge aktivt med att gå över från fossila bränslen till förnyelsebar energi och därmed minska utsläppen av koldioxid. Kommunstyrelsen deklarerade 1999 att kommunens långsiktiga vision är en fossilbränslefri energianvändning. Kristianstads kommun har också undertecknat borgmästaravtalet för europeiska städer som åtar sig att minska sina koldioxidutsläpp med mer än 20 % senast 2020 genom att utforma handlingsplaner för hållbar energi. De övergripande målsättningarna för klimatstrategin säger att: Utsläppen av koldioxid i Kristianstads kommun ska minska med 40 % till år 2020 jämfört med 1990. Utsläppen av växthusgaser i Kristianstads kommun ska minska med 30 % till år 2020 jämfört med 1990. Kristianstads kommuns egen verksamhet ska vara fossilbränslefri år 2020. Senast 2012 ska alla kommunala nämnder och bolag ta hänsyn till framtida klimatförändringar i sin verksamhet och planering. Anpassningen avser både att minska riskerna i befintlig verksamhet/bebyggelse och åtgärder vid nyanläggningar/ny planering. Målsättningarna ska förverkligas genom att: 1. Energi ska användas effektivare. 2. El- och värmeproduktion ska baseras på förnyelsebara bränslen och andelen lokalt producerad energi ska öka. 3. Energikonsumtion i form av fossila bränslen för omvandling till elektricitet och värme ska ersättas av förnyelsebar energi, i första hand fjärrvärme där det är möjligt och i andra hand med lokalt tillförd bioenergi. 4. Användningen av bensin och diesel för transporter ska minska genom effektivisering och infasning av förnybara bränslen 5. Det totala trafikarbetet och utsläppen av luftföroreningar ska minska, bl a genom väl fungerande kollektivtrafik och förändrade beteenden. 6. En större del av avfallets energiinnehåll ska tas tillvara, i första hand genom rötning till biogas och i andra hand genom förbränning. 7. Mängden gödsel och andra grödor från jordbruket som används för biogasproduktion ska öka. 8. Kunskapen om utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid, främst metan och lustgas, och möjligheter att minska dessa ska öka. 9. Kommunen ska genom information försöka att påverka andra intressenters energival och utsläpp av växthusgaser. 10. Åtgärderna i programmet för klimatanpassning genomförs. 2

2. Varför behövs en lokal klimatstrategi? Hotet om klimatförändringar är den svåraste miljöfrågan som människan ställts inför och den viktigaste att lösa för framtiden. Utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet oavsett var de sker och effekterna av klimatförändringar berör alla. Insatser krävs både för att minska utsläppen av växthusgaser och för att anpassa oss till kommande klimatförändringar. Ur ett regionalt perspektiv lyfts klimatfrågan fram som ett viktigt område för Skåne. Det gäller både i det regionala miljömålsarbetet och i det regionala utvecklingsprogrammet för Skåne. Utvecklingsprogrammet för Skåne har visionen att Skåne ska vara världsledande på miljö- och klimatfrågor. Klimat- och energifrågor prioriteras liksom utvecklad kollektivtrafik och ökade investeringar i järnvägsspår för att öka tillgängligheten. För att åstadkomma de förändringar som krävs för att säkra klimatet för kommande generationer behövs ett målinriktat och långsiktigt arbete inom samhällets alla områden. Kommunerna har en viktig roll genom sitt ansvar för energiplanering, infrastruktur, fysisk planering, drift av tekniska anläggningar och tillsyn. Kommunen har även stora möjligheter att påverka utvecklingen genom sitt ansvar för utbildning, information och rådgivning. I Skåne finns också flera kommuner som driver ett aktivt klimatarbete och samverkar genom det nationella klimatnätverket Klimatkommunerna. Kristianstads kommun är en av dessa kommuner som långsiktigt arbetar för att minska de lokala utsläppen av växthusgaser och att anpassa kommunen till ett förändrat klimat. Genom klimatstrategin klargörs hur vi inom Kristianstads kommun ska arbeta för att minska utsläpp av växthusgaser och förbereda oss inför klimatförändringar. Klimatstrategin ska: Beskriva den lokala utsläppssituationen för växthusgaser för att visa var insatser behöver göras. Beskriva mål och åtgärder för kommuninvånare och skapa förutsättningar för samverkan med andra aktörer. Beskriva vilka anpassningar som behöver göras till lokala klimatförändringar Vara kommunkoncernens styrdokument för energieffektivisering Ge stöd för planering av projekt/åtgärder och eventuella ansökningar om extern medfinansiering Klimatstrategin fokuserar på de förändringar som orsakas av människors utsläpp av växthusgaser. 3

3. Vad orsakar klimatförändringar? Klimatförändringar kan beskrivas som betydande förändringar av vädermönster över en längre tid. De klimatförändringar som oftast tas upp i samband med mänsklig klimatpåverkan är kraftigare regn, kraftigare vindar, mildare vintrar, stigande havsnivåer och smältande glaciärer. De finns olika orsaker till klimatförändringar: 1. Externa orsaker till klimatförändringarna t.ex. - Solens varierande aktivitet - Jordens varierande omloppsbana och lutning - Meteoriter 2. Av naturen orsakade förändringar p.g.a. - Vulkanutbrott - Återkopplingsmekanismer (t.ex. mörkt hav tar åt sig mer värme än vit is, havsströmmar som ändrar styrka och riktning etc.) - Oförutsedda naturfenomen (Vi vet inte allt om naturen och våra beräkningsmodeller är inte perfekta. Ett aktuellt exempel är upptäckten av att regnskogen för närvarande binder mer kol än vad vi tidigare har mätt upp) 3. Förändringar som orsakas av människan - Utsläpp av växthusgaser (stannar kvar i atmosfären och har en värmande effekt i ca hundra år) - Utsläpp av partiklar (stannar kvar i atmosfären och har mestadels en kylande effekt, i ca en vecka) - Avskogning, jorderosion, jordbruk I atmosfären finns det gaser som hindrar en del av värmen från den inströmmande solstrålningen att åter strömma ut i rymden. Gaserna fungerar på samma sätt som glaset i ett växthus. Utan denna naturliga växthuseffekt skulle jordens klimat vara 15 30 C kallare (proposition 2001/02:55). Det som skiljer den klimatförändring vi idag upplever från denna naturliga effekt är att människans utsläpp förändrar atmosfärens kemi och därigenom förstärker växthuseffekten. De viktigaste växthusgaserna är vattenånga och koldioxid. Vattenånga omfattas inte av Kyotoprotokollet, som behandlar följande sex växthusgaser; koldioxid (CO2), metan (CH4), lustgas (N2O), fluorklorväten (HFC), perfluorkolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). För att kunna jämföra gaser räknar man om bidraget från varje enskild gas till den mängd koldioxid (så kallade koldioxidekvivalenter ) som har samma inverkan på klimatet (se tabell 1). 4

Tabell 1. Fakta om olika växthusgaser. Växthusgas Ex. på utsläppskällor i Sverige (GWP-faktor*) Koldioxid (CO2) Förbränning av fossila bränslen 1 Metan (CH4) Utsöndring från idisslande boskap, läckage från avfallsupplag 25 Lustgas (N2O) Avgång från jordbruksmark, förbränning av bränslen 298 Ofullständigt halogenerade Läckage från kylskåp, värmepumpar och fluorkarboner (HFC) brandsläckarutrustning Ca 1000 Svavelhexafluorid (SF6) Läckage från tyngre elektrisk apparatur 22800 * Omräkningstal, som används för att kunna räkna om påverkan från olika växthusgaser, så att de kan jämföras med den växthuseffekt som orsakas av koldioxid. GWP betyder Global Warming Potential. Källa: IPCC AR4 2007 Den gas som bidrar mest till växthuseffekten är koldioxid. Utsläppen av koldioxid från fossila bränslen beräknas ensamt stå för ca 56 % av växthuseffekten (IPCC, 2007). Atmosfärens koldioxidhalt är idag 35 % högre än förindustriell tid (Naturvårdsverket 2008). Utsläppen av de övriga fem gaserna är betydligt mindre än koldioxidutsläppen, men de har starkare påverkan på klimatet. Halterna av växthusgaserna metan och lustgas i atmosfären har ökat kraftigt. Sedan 1860 har jordens medeltemperatur ökat med 0,7 C. De två senaste decennierna har varit de varmaste under 1900-talet. Temperaturhöjningen är antagligen den snabbaste de senaste 1000 åren. Hur mycket av temperaturhöjningen som ingår i en naturlig temperaturvariation är omtvistat. Inom ramen för FN: s expertpanel för klimatfrågor (IPCC) samlas ett stort antal forskare för att studera växthuseffekten och dess påföljder. Forskarna i panelen hävdar att människans aktiviteter står för merparten av den temperaturhöjning som skett under de senaste hundra åren och för varje rapport som har lagts fram har resultaten blivit allt mer entydiga. De studier som har gjorts av IPCC visar att jordens medeltemperatur höjs med 1,1 6,4 C under de kommande hundra åren om inga åtgärder vidtas för att hejda klimatförändringen (IPCC, 2007). 5

4. Lokala effekter av klimatförändringar Ur ett svenskt perspektiv kommer nederbörden öka, mest i norra och västra Sverige. Ökad nederbörd och mer intensiva regnfall ökar risken för översvämningar. Det leder till att översvämningar blir vanligare längs kuster samt längs sjöar och vattendrag. I södra Sverige blir ökningen av regnmängderna mindre. Sydöstra Sverige kan till och med komma att få mindre mänger regn samtidigt som avdunstningen ökar. Detta kan leda till vattenbrist i dessa områden. Temperaturhöjningen förväntas bli 3-5 C till år 2080 (Naturvårdsverket, 2008). Precis som andra låglänta områden i världen är Skånes kuster översvämningshotade. Klimatförändringen kan innebära en rad konsekvenser för Sveriges del. Effekter vi ser redan idag inkluderar algblomning och en ökad spridning av de fästingburna sjukdomarna TBE och Borrelia. Som underlag för att bedöma kommande klimatförändringar har SMHI tagit fram regionala klimatscenarier. För Kristianstads kommun gäller scenariot för sydvästra Götaland, men man kan även snegla åt sydöstra Götaland eftersom vi ligger nära gränsen och genom regnskuggan från åsarna har ett torrare klimat än västra Skåne. Nedan redovisas några punkter från SMHI:s klimatindex för sydvästra Götaland. Punkterna visar utvecklingen fram mot slutet av århundradet. Det blir betydligt varmare, upp till cirka 5 grader högre årsmedeltemperatur. Värmeböljor blir betydligt vanligare. Uppvärmningsbehovet minskar kraftigt, cirka 30-40 % minskning. Samtidigt ökar behovet av kylning. Årsnederbörden ökar något, med en redan inledd ökning av extrem nederbörd under enstaka dygn eller hela veckor. Vegetationsperioden blir 2-3 månader längre. Skånes jordbruk står inför stora förändringar med längre odlingssäsonger och eventuellt nya grödor. Det blir mindre med snö och is. I en underlagsrapport om klimatanpassning görs en mer ingående genomgång av det regionala och lokala scenariot. Rapporten finns tillgänglig på http://www.kristianstad.se/sv/kristianstads-kommun/miljo-klimat/klimatkommunen/klimatanpassning/ 6

5. Utsläpp av växthusgaser De svenska utsläppen av växthusgaser var 59,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2009. Det motsvarar cirka 6,4 ton växthusgaser per person. De svenska utsläppen per person är låga i jämförelse med andra industriländer. Utsläppen år 2009 ligger 17 procent under 1990 års utsläpp. Utsläppen har till största delen minskat genom en övergång från olja till biobränslen i produktionen av fjärrvärme. Inrikes transporter står för den största andelen av utsläppen med 34 procent. Därefter följer utsläppen från industri, el- och värmeproduktion och jordbruk. (Naturvårdsverkets hemsida och tabeller under Aktuell utsläppsstatistik version 2011-02-17) För en globalt hållbar utveckling bör vi enligt FN:s klimatpanel IPCC minska utsläppen av växthusgaser med 50-85 % till år 2050 jämfört med 1990. Av den vanligaste växthusgasen, koldioxid, släppte vi i Sverige ut cirka 5,0 ton per person under 2009. (Naturvårdsverkets hemsida Utsläpp per person version 2011-02-10). Figur 1. Olika växthusgasers andel av de svenska utsläppen av växthusgaser under 2009. (Naturvårdsverkets hemsida utsläpp av växthusgaser 2011-02-10). Fluorkarboner (FC), ofullständigt fluorerade kolväten (HCF) och svavelhexafluorid (SF6) står för cirka 2 % av de nationella utsläppen (Naturvårdsverket, 2011). Dessa gaser släpps ut när de används som köldmedier, vid brandbekämpning och i tyngre elektronisk apparatur. De bildas också som föroreningar vid aluminiumtillverkning. HCF är den enda växthusgasen som visar en trend av ökande utsläpp jämfört med 1990. Anledningen är att HCF har använts för att ersätta freoner som varit skadliga för ozonskiktet. 5.1. Utsläpp av växthusgaser i Skåne Trots kraftig ekonomisk tillväxt och befolkningsökning har de totala skånska utsläppen av växthusgaser minskat med cirka 30 % mellan 1990-2008 (RUS). Produktionen av förnybar energi har ökat samtidigt som energianvändningen per person minskat. 7

Figur 2. Utsläpp av växthusgaser i Skåne under åren 1990-2008.(RUS). Försvarsnedläggningar, minskad djurhållning inom jordbruket och minskad uppvärmning med fossila bränslen har bidragit till de minskade utsläppen. Utsläppen från energiförsörjning har minskat med cirka 60 %. Utsläppen i det skånska jordbruket minskade med cirka 12 %. Minskningen kan förklaras både av att antalet djur och den brukade arealen har minskat. Utsläppen från avfalls- och avloppssektorn minskade med 46 %. Det beror bland annat på ökad utvinning av deponigas, deponiförbud och deponiskatter. Utsläppen från transporter och arbetsmaskiner ökar däremot och svarar för cirka 40 procent av de totala skånska klimatpåverkande utsläppen (fig. 2). För att minska utsläppen ytterligare måste ökningen av vägtrafiken måste bromsas, bilarna bli bränslesnålare, användningen av förnybara bränslen slå igenom i alla samhällssektorer och arbetet med energieffektivisering fortsätta. Koldioxid är den dominerande växthusgasen och står för 74 % av utsläppen i Skåne (fig. 3). Figur 3. Olika växthusgasers andel av de Skånska utsläppen av växthusgaser 2008 (RUS). 8

5.2 Utsläpp av växthusgaser i Kristianstads kommun 2008 var de direkta utsläppen av växthusgaser i Kristianstads kommun ca 6,3 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år. Det är minskning jämfört med 1990 då utsläppen var 9,7 CO2-ekv./invånare. Utsläppen i kommunen motsvarade sammanlagt ut ca 493 000 ton koldioxidekvivalenter under 2008. Det motsvarar en minskning med knappt 26 % jämfört med 1990. Minskningarna har framförallt skett inom sektorn för energiförsörjning (fig. 4). Även utsläppen från lantbruk samt avfall och avlopp har minskat. Utsläppen från transportsektorn har däremot ökat kontinuerligt. Figur 4. Utsläpp av växthusgaser fördelat på sektorer 1990-2008 (RUS) Nedan (fig. 5) visas fördelningen av utsläppen mellan olika växthusgaser. Fördelningen av utsläppen av växthusgaser skiljer sig från utsläppen på nationell nivå. Det beror på att Kristianstads kommun är en kommun med omfattande odling och djurhållning Figur 5. Olika växthusgasers andel av utsläppen i Kristianstads kommun 2008 (RUS) 9

Utsläpp av koldioxid Utsläppen av koldioxid har minskat med 23 % jämfört med basåret 1990 (RUS). Det är framförallt utsläpp från energiförsörjning som har minskat. Den största minskningen beror på att industri och småhusägare har ersatt olja med andra alternativ för uppvärmning. Här har utbyggnaden av biobränslebaserad fjärrvärme haft stor betydelse. Utsläppen av koldioxid från transporter och arbetsmaskiner har däremot ökat jämfört med 1990. Det bör observeras att invånarnas privata flygresor inte är inräknade i statistiken, som inte tar upp internationell flygtrafik. I den svenska statistiken saknas även utsläppen från produktion av varor som vi använder och som har tillverkats utomlands. Tabell 2. Källor till lokala utsläpp av koldioxid 1990, 2007 och 2008 (RUS) Utsläppskälla 1990 (ton CO2/år) 2007 (ton CO2/år) 2008 (ton CO2/år) Energiförsörjning 233718 119749 92163 Transporter 156337 175030 172719 Arbetsmaskiner 25211 25699 24469 Lösningsmedelsanvändning 2021 1437 1493 Industriprocesser 527 9 4478 Totalt 417814 321924 295303 Utsläpp/invånare 5,8 ton CO2/inv. 4,17 ton CO2/inv. 3,79 ton CO2/inv. Figur 6. Utsläpp av koldioxid i Kristianstads kommun 2008, fördelat på olika utsläppskällor. Källa: RUS De lokala utsläppen av koldioxid kommer framförallt från transporter, som stod för 58 % av utsläppen år 2008. När det gäller transporter dominerar vägtrafiken med drygt 90 % av utsläppen (RUS). 10

Figur 7. Utsläpp av koldioxid i Kristianstads kommun 1990-2008 (RUS) Utsläpp av metan och lustgas Ca 38 % av det totala utsläppet av växthusgaser (räknat som koldioxidekvivalenter) i kommunen är metan och lustgas (fig. 5). Största delen av utsläppen av metan och lustgas kommer från jordbruket. Andelen är stor i jämförelse med hur det ser ut på nationell nivå där summan av metan och lustgasutsläppen är ca 20 % av det totala utsläppet. Det beror på att Kristianstads kommun är en utpräglad jordbrukskommun med hög djurtäthet och mycket odlad mark. Cirka en tredjedel av kommunens yta är åkerareal jämfört med ca 8 % i Sverige. Jordbruket är den största källan till utsläpp av metan och lustgas i kommunen (se fig. 8-9) och utsläppen ökar på grund av förändrad gödselhantering. Mer information om utsläpp av metan och lustgas finns i kunskapsunderlaget om lantbruk. Figur 8. Utsläpp av metan fördelat på sektorer 1990-2008 (RUS) 11

Figur 9. Utsläpp av lustgas fördelat på sektorer 1990-2008 (RUS) I sektorn övrigt ingår lösningsmedel från produkter och utsläpp från behandling av avloppsvatten. Övriga växthusgaser De främsta källorna till utsläpp av HFC (fluorkolväten) är användningen av dessa köldmedier i kyl-, frysoch klimatanläggningar samt i värmepumpar. I Kristianstads kommun stod HFC år 2007 för cirka 96 % av den installerade köldmediemängden på drygt 17 ton, i anmälda anläggningar med freoner. HCFC stod för resterande del. Runt 1 ton fylls årligen på i anläggningarna, vilket innebär att läckaget ligger i samma storleksordning. Utvecklingen av utsläppen beror till stor del på hur många maskiner med HCF som köldmedium som kommer att installeras i framtiden och hur dessa tas om hand vid skrotning. De nationella utsläppsprognoserna för de fluorerade växthusgaserna pekar på en mindre ökning av utsläppen. Vid en snabbare utfasning av HFC som köldmedium kan utsläppen dock minska. Det finns ingen anledning att tro att trenden skulle vara annorlunda i Kristianstads kommun. Fluorkarboner (FC), ofullständigt fluorerade kolväten (HCF) och svavelhexafluorid (SF6) står för cirka 2 % av de totala utsläppen av växthusgaser i kommunen. 12

6. Sektorer/åtgärdsområden Under 2008 fastställdes en Klimat- och energistrategi för Skåne. Strategins övergripande vision är att: I Skåne är det både lätt och lönsamt att leva, bo och resa energieffektivt och fossilfritt. Skåne tar täten i arbetet för ett långsiktigt hållbart energisystem med effektiv och låg energianvändning med minimal miljö- och klimatpåverkan. Strategin pekar tolv åtgärdsområden med stor potential: 1. Energieffektivisering i bostäder, tjänsteföretag och offentliga lokaler 2. Energieffektivisering inom industrin 3. Effektivare transporter 4. Främjande av fjärr- och kraftvärme 5. Övergång till vind-, sol- och bioenergi för el- och värmeproduktion 6. Övergång till förnybara energikällor för drivmedel 7. Minskad klimatpåverkan från jordbruket 8. Minskad klimatpåverkan från avfall och avlopp 9. Stärkt energiperspektiv i planering och förbättrad kunskap 10. Offentlig upphandling och verksamhet som förebild 11. Forskning och näringslivsutveckling 12. Klimatanpassning av beteende och konsumtion I det regionala utvecklingsprogrammet för Skåne framhålls bl.a. följande åtgärder som prioriterade: klimatanpassning, klimatmedveten offentlig upphandling, marknadsutveckling för miljöteknik, energieffektivisering, satsning på lågenergihus, biogas för transporter och satsningar på kollektivtrafik. Inom Kristianstads kommun prioriteras följande åtgärdsområden: 1. Fossilbränslefri kommun (värme och el) 2. Effektivare energianvändning 3. Transporter 4. Biogas 5. Avfall 6. Minskad klimatpåverkan från lantbruk 7. Klimatsmart mat 8. Stärkt energiperspektiv i planering och förbättrad kunskap 9. Klimatanpassning 10. Information för minskade utsläpp av växthusgaser 13

6.1 Fossilbränslefri kommun - energi Den huvudsakliga källan till koldioxidutsläpp är förbränning av fossila bränslen. Fossila bränslen används för uppvärmning, inom industrin och inte minst som drivmedel för transporter. Inriktning för arbetet i Kristianstads kommun El- och värmeproduktion ska baseras på förnyelsebara bränslen och andelen lokalt producerad energi ska öka. Energikonsumtion i form av fossila bränslen för omvandling till elektricitet och värme ska ersättas av förnyelsebar energi, i första hand fjärrvärme där det är möjligt och i andra hand med lokalt tillförd bioenergi. Tillförd energi Diagrammet visar att energitillförseln varit relativt stabil sett över åren från 1995. De tydliga förändring som kan ses är att andelen fossila bränslen har minskat medan användningen av förnybara bränslen ökat. Figur 10. Bruttotillförsel av energi i Kristianstads kommun1990-2008 (SCB) Den tillförda elen är till stor del baserad på kärnkraft och vattenkraft och ger därför inte upphov till några utsläpp av koldioxid. Det svenska elsystemet är sammanbundet med våra grannländers, och i det sammankopplade elsystemet sker marginalelproduktionen i fossileldade anläggningar. En ökad eller minskad användning av el i Kristianstads kommun påverkar därför de globala koldioxidutsläppen, även om de uppstår utanför kommunens och landets gränser. Förnybar lokalt tillförd energi Av den energi som tillfördes i kommunen 2008 kom ca 607 GWh från lokala källor, vilket motsvarar ca 23 % av energibehovet i kommunen. 14

Förnybar el Att öka mängden förnybar el som produceras i Kristianstad är ett viktigt långsiktigt mål. I kommunen finns ett vattenkraftverk (Torsebro) som producerar ca 25 GWh/år. Allöverkets produktion uppgick 2010 till ca 74 GWh med en bedömd framtida potential på ca 100 GWh. Vindkraften byggs successivt ut och producerade ca 75 GWh 2010. Den vindbruksplan som behandlas under 2011 bedöms ge möjlighet att bygga ut vindkraften på land till en årsproduktion om ca 500 GWh. 2011 finns två solcellsanläggningar i Kristianstad, en på Österäng och en på det nybyggda Naturum. Diagrammet visar hur den förnybara elproduktionen i Kristianstad utvecklats sedan 1990: Figur 11. Lokalt producerad förnybar el mellan åren 1990 2010. Använd energi Energianvändningen per invånare i Kristianstads kommun år 2008 var 32,8 MWh/inv. (SCB). Riksgenomsnittet ligger på 43 MWh/invånare. (SCB) Medelvärdet för hela landet dras upp av den höga energianvändningen i kommuner med energiintensiv basindustri och av kommuner i norra Sverige som har större uppvärmningsbehov. Jämfört med 1990 då energianvändningen var 31,9 MWh/invånare ökade energianvändningen i kommunen fram till år 2006. Därefter har energianvändningen minskat igen som en följd av lågkonjunktur och energieffektivisering. Användningen av fossila bränslen för uppvärmning har en tydligt minskande trend. Däremot har användningen av fossila drivmedel ökat de senaste åren. Uppvärmning Den kommunala satsningen på biobränslebaserad fjärrvärme är den investering som haft störst betydelse för att minska de lokala utsläppen av koldioxid. Fjärrvärmesatsningen i Kristianstad hade t.o.m. 2008 minskat CO 2 -utsläppen med ca 130 000 ton/år jämfört med fossil uppvärmning. Det bränsle som används är framförallt flis, men även biogas från utvinning på Härlövstippen och biogasanläggningarna vid Karpalund och vid avloppsreningsverket i Kristianstad. År 2008 var ca 11 800 bostäder anslutna till fjärrvärmenätet. 15

Fjärrvärme Andelen förnyelsebara bränslen och den totala energiproduktionen i kommunens fjärrvärmesystem har ökat snabbt de senaste decennierna. 2010 tillfördes 472 GWh bränslen, dessutom utvanns motsvarande 53 GWh med hjälp av rökgaskondensering. Andelen förnybar energi var 98,6 % av bränslet, varav flis är huvuddelen (se figur 12). För varje såld enhet värme kan ca 20 % förnybar el produceras i Allöverkets turbiner. Ca 70 GWh el producerades under 2010, vilket är ca 7 % av kommunens elbehov. Figur 12. Bränslemix för värme och elproduktion 1980-2010 (C4 Energi AB). Uppvärmning av småhus, fördelning Fördelningen av värmekällor i småhus såg 2009 ut som i figur 13. Direktverkande el dominerar fortfarande som uppvärmningskälla, men har minskat med 13 procentenheter sedan 2006. Värmepump har nu blivit betydligt vanligare än olja. Den procentuella fördelningen bygger på antalet hus och inte på mängden använd energi och vissa siffror bygger på uppskattningar. Figur 13. Fördelningen av energislag till småhusuppvärmning, 2009 9 16

Antalet oljeeldade småhus minskar i rask takt och bedöms på sikt försvinna helt Många har gått över till värmepumpar samtidigt som allt fler hus värms upp av fjärrvärme eller pellets. Kommunens egen verksamhet Kristianstads kommun har sedan 1998 genomfört omfattande investeringar för att minska beroendet av fossila bränslen. Till största delen har det skett genom anslutning av kommunala byggnader till fjärrvärmenätet. Utanför fjärrvärmenätet har ett stort antal kommunala byggnader fått pelletsbrännare och på Önnestadsgymnasiet har kommunen installerat en halmpanna. 43 byggnader har konverterats till pellets, men efter detta har två byggnader övergått till andra ägare och nu finns 41 kommunägda byggnader som värms med pellets. Figur 14. Energianvändning i fastigheter förvaltade av C4 Teknik (MWh), 1998-2010. I figur 14 ovan ingår gasolvärme i Tollarp i kategorin biobränslen t.o.m. 2005 och därefter i kategorin olja. I kategorin biobränslen ingår också halmeldningen i Önnestad. Anledningen till att den totala energianvändningen minskat under senare år beror inte främst på effektiviseringar utan på att en del fastigheter sålts till andra aktörer, främst ABK. De fastigheter som finns i ABK:s regi värms nästan enbart upp med fjärrvärme. 6.2 Effektivare energianvändning Inriktning för arbetet i Kristianstads kommun Energi ska användas effektivare Det finns en stor potential för energieffektivisering i bostäder, lokaler och företag. Vid nybyggnation finns också möjlighet att bygga mer energieffektiva hus bl.a. så kallade passivhus. De första passivhusen i kommunen byggs under 2009 i två nya villaområden i Åhus. Kartläggningar av företag i Sydsverige visar också att det finns möjlighet att i genomsnitt spara 10-15 procent av företagens totala energianvändning. Några företag i kommunen deltar i det nationella PFE-programmet för energieffektivisering. Miljö- och hälsoskyddskontoret har deltagit i projekt där tillsynsmetoder utvecklats för att i högre utsträckning ta upp frågor om val av energikällor och energieffektivisering med företag och andra verksamheter. Inom kommunkoncernen 17

Ett energisparprogram (ESP) för kommunens byggnader antogs av tekniska nämnden 2008. Byggnadsbeståndet har inventerats och åtgärdsförslag har tagits fram inom ramen för ESP. Åtgärdsförslagen innehåller installation av reglerutrustning, optimering av ventilation och värmesystem, vindsisolering, revision och utbyte av belysning samt utbildning av drifts- och förvaltningspersonal som fortlöpande ska genomföras. Uppföljning av den genomförda planen ska ske under 9 år. Kristianstads kommun köper varje år in varor och tjänster för cirka 1 miljard kronor per år. Som stor konsument har kommunen möjlighet att påverka produktion av varor och tjänster genom att välja klimatsmarta alternativ. När det gäller klimatstrategin och upphandling är det viktigt att ställa energikrav på all utrustning som är energikrävande. Det innebär också att tillämpa livscykelkostnader för att bedöma varors inköpspris tillsammans med driftskostnader. Kommunen deltar i det nationella programmet för energieffektivisering som pågår med statligt stöd mellan 2010 och 2014. Sista mars 2011 rapporterades följande grunddata för år 2009 in till energimyndigheten. Tabell 3. Area Enhet (Atemp eller typ BRA) Summa energi MWh Huvudman Kategori Kristianstads kommun Lokaler* 505 473 BRA 87 151 ABK Lokaler 121 120 Atemp 16 286 ABK Bostäder* 735 375 Atemp 98 874 AB Allön Lokaler 54 386 Atemp 8 967 SIKAB Lokaler 0 C4 Elnät AB Lokaler 5 950 Atemp 1 590 Renhållningen Lokaler 1 499 Atemp 566 Åhus Hamn Lokaler 3 485 Atemp 576 Kristianstad Airport Lokaler 4 450 Atemp 1 427 Summa 1 431 738 215 437 Energianvändningens fördelning, inklusive all elanvändning, sammanlagt ca 87 000 MWh i byggnader ägda av kommunen framgår av följande diagram (figur 15): Figur 15. Energianvändning i kommunala byggnader (MWh) 2009. 18

Energianvändningen för byggnader ägda av de kommunala bolagen, sammanlagt ca 128 000 MWh, framgår av följande diagram (fig 16). I diagrammet ingår inte elanvändning som betalas av hyresgäster. Figur 16. Energianvändning i kommunala byggnader (MWh) 2009 Kostnaderna för den köpta energin till kommunkoncernens byggnader uppgick 2009 till sammanlagt ca 158 Mkr. 19

6.3 Transporter Inriktning för arbetet i Kristianstads kommun Användningen av bensin och diesel för transporter ska minska genom effektivisering och infasning av förnybara bränslen Det totala trafikarbetet och utsläppen av luftföroreningar ska minska, bl a genom väl fungerande kollektivtrafik och förändrade beteenden. Kopplingen mellan föroreningar och energiförbrukning är stark så länge som fossil energi dominerar i transportsystemet. Transportsektorn är idag helt beroende av fossila bränslen och domineras av vägsystemet. Trots att fordonen blivit energieffektivare har utsläppen i Sverige ökat sedan 1990 i takt med ökade transportvolymer, Användningen av energi i transportsektorn i Kristianstad beräknas 2008 ha uppgått till totalt ca 801 GWh. Användningen av bensin och diesel medför utsläpp av ca 188 000 ton koldioxid. Det motsvarar 2,4 ton/invånare. Infasning av biogas, etanol och rapsmetylester (RME) bidrar till att begränsa ökningarna av utsläppen från transportsektorn. Bensin och diesel dominerar som drivmedel. Användningen av fossila drivmedel har minskat totalt sett, men användningen av diesel ökar (se figur 17). Användningen av biogas som drivmedel ökar (läs mer under 6.4 Biogas). Etanol används till viss del som rent bränsle (E85) men främst som låginblandning i bensin (E05). Biodiesel används också rent i liten utsträckning (som RME) men främst som låginblandning i diesel. Figur 17. Bensin- och dieselförbrukning per invånare 1999-2009. Cykeltrafik I kommunen fanns år 2010 cirka 210 km gång- och cykelvägar plus 78 km turiststråk på gamla banvallar. Cykel- och gångvägarna byggs ut kontinuerligt. Cirka 160 km av gång och cykelvägarna snöröjs.sedan 2001 har kommunen cykelräknare som mäter cykeltrafikutvecklingen på olika punkter i staden. Räkningarna visar att trafiken ligger på en relativt stabil nivå med vissa årsvisa fluktuationer. Kollektivtrafik 20

Kollektivtrafiken ökar successivt. Inte minst den regionala tågtrafiken inom Skåne har ökat kraftigt (se fig 18). Det beror på regionförstoringen genom tillkomsten av Skåne län och Öresundsbron. Även regionbusstrafik och stadsbusstrafiken ökar. Figur 18. Antal resor per år med tåg i Skåne 2002-2010. Flygtrafik Trafiken från Kristianstad Airport har minskat kraftigt under senare år. Antalet landningar minskade med 54 % mellan 2000 och 2007. Vägtrafik Vägverket mäter trafiken på de statliga vägarna som antal fordon per årsmedeldygn. På E22:an i höjd med Linderöd var medeldygnstrafiken 2009 i genomsnitt drygt 4500 fordon per dygn. Av de fordonen var drygt 500 fordon lastbilar. Trafikflödet har ökat under många år, men ökningen har planat ut något de senaste åren. Figur 19. Medeldygnstrafik per år vid Linderöd 2002-2009. Utsläppen från förbränning inom transportsektorn svarar för en mycket stor del av de lokala utsläppen av växthusgaser. Det är därför viktigt att åtgärder sätts in inom denna sektor. Åtgärder inom denna sektor leder främst till minskade utsläpp av koldioxid men även minskning av andra miljö- och hälsofarliga 21

utsläpp. Figur 20. Körsträcka per kommuninvånare 1998-2009. Den genomsnittsliga körsträckan per person i Kristianstads kommun var 709 mil under 2009 (se fig. 20). Det är en minskning jämfört med 2008. Detta kan vara en tillfällig minskning på grund av lågkonjukturen. Eftersom fler åker kollektivt har även det bidragit till minskningen. Nuläget för kommunkoncernen Sista mars 2011 rapporterades följande grunddata för 2009 för transporter med fordon < 3,5 ton in till energimyndigheten. Tabellen visar även energianvändningen för fordon >3,5 ton samt summerat för samtliga fordon. Drivmedel 2009 Bensin Diesel Biogas Summa MWh MWh MWh MWh Lätta fordon < 3,5 ton 3015 2868 853 6736 tunga fordon > 3,5 ton 0 7646 793 8439 Totalt kommunkoncernen 3015 10514 1646 15175 Ovanstående energianvändning illustreras uppdelat på följande två diagram. Det övre diagrammet (se fig. 21) visar bränslet till de fordon som ingår i uppföljningen till energimyndigheten (< 3,5 ton) och det undre (se fig. 22) tyngre fordon. 22

Figur 21. Bränslefördelning 2009 för kommunkoncernens fordon < 3,5 ton. Figur 22. Bränslefördelning 2009 för kommunkoncernens fordon > 3,5 ton. Kostnaden för den köpta energin till transporter har uppskattats till sammanlagt ca 18 Mkr 2009 varav 8,3 Mkr för bränsle till fordon < 3,5 ton. Utöver detta betalar kommunkoncernen ut ca 1,4 Mkr i bilersättning för körning med egen bil i tjänsten. Sträckan uppgår till 73 400 mil, eller ca 18 varv runt jorden varje år. 23

6.4 Biogas Biogasutveckling i Sverige och Internationellt Biogas produceras på två sätt, dels genom rötning under syrefria förhållanden och dels genom förgasning av organiskt material. I nuläget är rötning den vanligaste metoden medan de största potentialerna finns inom förgasningsområdet. Potentialen för biogas från avfall och restprodukter i Sverige är cirka 74 TWh (Biomil AB och Environ AB 2008). Den totala biogasproduktionen i Sverige var år 2006 cirka 1,2 TWh och producerades och användes enligt följande (Energimyndigheten och Biogasföreningen). Figur 19. Procentuell fördelning av biogasproduktion baserat på anläggningstyp i Sverige år 2006. Figur 23. Fördelning av biogasens användning i Sverige år 2006. Biogas är just nu det mest miljövänliga bränslet som finns att tillgå. Eftersom biogas kan produceras ur en mängd olika råvaror och restflöden kan den fungera som en del i kretsloppet av näring och energi mellan stad och landsbygd. Detta gör att miljönyttan blir mycket stor. Biogasproduktionen utvecklas starkt, men utifrån en låg nivå. Tyskland har byggt cirka 4000 gårdsanläggningar medan vi i Sverige har knappt ett tiotal. Intresset för biogas som fordonsbränsle ökar. Merparten av de biogasanläggningar som idag finns i Sverige och Tyskland är inte inkopplade på naturgasnätet. Det finns en stor potential i att utveckla biogasproduktionen i symbios med övrig gasinfrastruktur. I Sverige utgjorde biogas 58 procent av den sålda volymen fordonsgas år 2008. Biogasproduktion i Skåne 24

De skånska förutsättningarna för biogas är ovanligt goda men bristen på distributionsnät är en stor begränsning. Frågan om potentialen kommer att utnyttjas är kraftigt beroende av prisdifferensen gentemot de fossila bränslena och om distributionsnäten kommer att byggas ut. Biogasens energipotential i Skåne enbart beräknat på avfall och restprodukter (exklusive skogens restprodukter) är omkring 4 TWh/år. Det finns ett stort intresse för biogasproduktion inom lantbruket men företagsekonomiskt är det med nuvarande prisbilder och miljöersättningar svårt att få lönsamhet. Figur 24. Befintliga biogasanläggningar i Skånes kommuner 2008 (Länsstyrelsen, 2009). Tabell 3. Biogasproduktionen i Skåne och Sverige 2006. Produktionen är fördelad på olika typer av anläggningar och redovisad som årlig produktion, angiven som energimängd samt andel av totala produktionen(länsstyrelsen, 2009). Biogasproduktion Skåne Sverige GWh Procent GWh Procent Lantbruk 2,1 0,7 13,9 1 Samrötning avfall 66,9 23 183,9 15 Deponier 125,8 43 342,4 28 Avloppsreningsverk 99,8 34 673,0 56 Summa 294,6 100 1 213,2 100 Region Skåne vill lyfta fram Skåne som ett pilotlän för biogas. Förutom miljöeffekter kan en biogasutveckling ge Skåne goda möjligheter tillväxt och export av kunskap och miljöteknik. Biogasproduktion i Kristianstads kommun Biogas från deponi I Kristianstads kommun är Härlövsdeponin det största avfallsupplaget där det fortfarande bildas metan. Produktionen kommer successivt att klinga av. Idag tas det mesta av denna metan, ca två tredjedelar, till vara och allt förbränns i Allöverket. 2010 gav den uppsamlade gasen från Härlövsdeponin ca 20 GWh. Biogas från reningsverket Vid omhändertagande av avloppsslam i reningsverk bildas också metan. Biogasen som bildas i reningsverket uppgår till ca 9 GWh per år (se figur 22). Före 1999 användes ungefär hälften av gasen för internt bruk och resten facklades bort. Numera används hälften av biogasen som bildas i reningsverket för fordonsdrift. Ett visst läckage av metan sker i samband med insamlandet. Förlusterna är dock mindre än 2 % av inkommande metan. Biogas från rötningsanläggning 25

I Karpalund samrötas gödsel, organiskt avfall från livsmedelsindustrin och organiskt hushållsavfall. Av det som rötades i Karpalund 2010 var 5 % organiskt hushållsavfall (4 530 ton), 68 % var industriavfall (62 880 ton) och 27 % var gödsel (25 284 ton). Biogasanläggningen i Karpalund beräknas ge ca 40 GWh årligen. Av den biogas som bildas i Karpalund och i reningsverket går ca 27 GWh till fordonsgasförsäljning och resten används för fjärrvärmeproduktion i Allöverket. Utbyggnaden med en tredje reaktor under 2011 gör det möjligt att ytterligare öka produktionen. Figur 25. Mängden producerad biogas i Kristianstads kommun, 1997-2010. För att minska utsläppen av koldioxid från transportsektorn satsar kommunen på att förädla biogasen till fordonsbränsle. Den sammanlagda mängden biogas från Karpalund och reningsverket som kan ersätta fossila bränslen i transportsektorn uppgår till motsvarande ca 4,4 miljoner liter bensin/diesel per år. Biogasutvinningen medför dessutom andra fördelar när gödsel rötas och rötresten återförs till lantbruket, både ur klimatsynpunkt och genom minskat behov av konstgödsel. Försäljningen av biogas till fordon har ökat de senaste åren (figur 24). En viktig anledning är att exporten av biogas till andra kommuner har ökat kraftigt. Den totala försäljningen under 2010 var 26 900 MWh varav 7 800 MWh transporterades i container till bland annat Åhus, Hässleholm, Karlshamn, Olofström och Ystad. 26

Figur 26. Försäljning av biogas 1999-2010. 27

6.5 Avfall Den huvudsakliga inriktning på arbetet med avfallet i Kristianstads är att en större del av avfallets energiinnehåll ska tas tillvara, i första hand genom rötning till biogas och i andra hand genom förbränning. Avfallshantering är starkt sammankopplad med energi- och klimatfrågan i och med att avfall både kan ge upphov till utsläpp av växthusgaser och vara en viktig resurs i arbetet med att komma bort från fossila bränslen. Ett exempel på utsläpp är metanutsläpp från avfallsdeponier. Metan står i Sverige för 8 % av utsläppen av växthusgaser och 3 % kommer från deponier. Näst efter djurhållning är avfallsdeponier den vanligaste källan till metanutsläpp. I Sverige står metanutsläppen från avfallsdeponier för drygt 2 % av de totala utsläppen av växthusgaser (RUS). I Kristianstad var motsvarande andel år 2010 ca 7 % (RUS). Kristianstads kommun har goda förutsättningar för en bra avfallshantering med relativt liten påverkan på miljön och klimatet. Allöverket, ett biobränsleeldat kraftvärmeverk, biogasanläggningen i Karpalund, och Kretsloppsparken i Snårarp är viktiga förutsättningar för detta, tillsammans med sorteringen av hushållsavfallet i fraktionerna matavfall och brännbart avfall. För att avfallet ska kunna tas om hand på ett optimalt sätt i regionens behandlingsanläggningar delas det in i två fraktioner, organiskt och brännbart. Återanvändning och återvinning Ökad återvinning av material och förpackningar minskar uttaget av naturresurser och energiåtgången för att producera nya material. Organiskt avfall I Kristianstad har omvandling till och omhändertagande av biogas blivit det huvudsakliga sättet att minska avfallets negativa påverkan på miljön och istället använda det som en energiresurs och återföra näring till lantbruket. Biogasutvinningen och dess miljövinster beskrivs närmare under rubriken Biogas. Det finns även 63 gamla, nedlagda avfallsupplag i kommunen. Utsläppen av metan från dessa bedöms idag vara marginella med hänsyn till att organiskt avfall tidigare till stor del brändes öppet vid deponierna och att det organiska materialet till största delen redan brutits ned i dessa äldre deponier. Ett visst metanläckage kan dock inte uteslutas. Brännbart avfall När det organiska avfallet sorterats ut går resterande hushållsavfall samt träavfall till förbränning. År 2007 skickades ca 13 000 ton hushållsavfall gick till förbränning. Ett ton avfall ger vid förbränning ungefär 3 MWh, vilket innebär att hushållsavfallet från Kristianstad genererade ca 40 000 MWh under 2007. Om mängden verksamhetsavfall som gick till förbränning från Snårarp räknas med uppgick energimängden till ca 90 000 MWh. Kommunens övergripande mål är att avfallshanteringen ska präglas av en fortsatt ökad återanvändning och återvinning av restprodukter. Avfallsplanens handlingsplan förväntas bl.a. öka återvinning energiinnehållet i avfallet. Genom avfallsbehandling i biogasanläggningen i Karpalund återvinns avfallets energiinnehåll samtidigt som näringsämnen kan återföras till kretsloppet. Samrötning med gödsel ger ytterligare minskad klimatpåverkan genom att metanutsläppen från lantbrukets gödselhantering minskar samtidigt som biogas kan ersätta fossila bränslen i transportsektorn. Genom energiutvinning av den brännbara fraktionen återvinns energi för produktion av el och fjärrvärme. Ökad återvinning av material 28

och förpackningar minskar uttaget av naturresurser och energiåtgången för att producera nya material. 29

6.6. Jordbruk Inriktning på arbetet i Kristianstads kommun: Mängden gödsel och andra grödor från jordbruket som används för biogasproduktion ska öka. Kunskapen om utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid, främst metan och lustgas, och möjligheter att minska dessa ska öka. I Kristianstad finns Sveriges största koncentration av livsmedelsproduktion med ett högt utvecklat och rationellt jordbruk som producerar råvaror av hög kvalitet. Att behålla goda förutsättningar för jordbruk och livsmedelsindustri är viktigt för kommunen. Den höga djurtätheten och det intensiva jordbruket bidrar dock till utsläpp av växthusgaser. Utsläppen av metan och lustgas från jordbruket står för cirka 30 % av utsläppen av växthusgaser inom kommunen. Samtidigt ger jordbruket och livsmedelsindustrin restprodukter som ger förutsättningar för lokal energiproduktion och kretslopp av näringsämnen. Sektorn har stor potential som producent av bioenergi. Fig. 27. Utsläpp av metan och lustgas från jordbruk i Kristianstads kommun (Källa: RUS). Jämfört med 1990 har utsläppen av metan och lustgas från jordbruket i kommunen minskat med cirka 13 %. Det beror framförallt på en minskad djurhållning. Metanutsläppen från gödselhantering har ökat. Orsaken är att fler väljer att lagra gödsel som flytgödsel. Ökad flytgödselhantering är ändå positivt eftersom det bidrar till minskade utsläpp av att lustgas (lustgas är en starkare växthusgas). Även lustgasutsläppen från mark (denitrifikation) har minskat. Det är en följd av mer trädesbruk, fånggrödor och rätt spridning av stallgödsel och minskade kvävegivor. Det finns möjligheter att minska utsläppen av metan och lustgas från lantbruk och även en viss potential för energieffektivisering. Avgången av lustgas från odlad mark beror bl.a. på om det finns överskott av kväve från kvävegödsling. Projektet Greppa näringen utvecklar därför en rådgivningsdel för klimatfrågor. En viktig framtidsfråga är att utveckla bättre förutsättningar för biogas på gårdsnivå. Statliga bidrag har införts för investeringar i biogasanläggningar, men lantbrukare behöver även vara säkra på att få avsättning för gasen. Infrastruktur för att leverera gas till det Skånska stomnätet är en pusselbit som krävs för fler satsningar. 30

För Kristianstads del går det att följa utvecklingen av invägd mängd gödsel till biogasproduktion liksom återförd rötrest. Mängden rötad gödsel i Kristianstads kommun har ökat mellan 2003 och 2009, se figur 27. Mängden rötrest som återfördes till jordbruket år 2009 var 76 000 ton. Läs mer under den tidigare rubriken biogas. Figur 28. 31

6.7 Stärkt energiperspektiv i planering Samhällsplaneringen spelar en viktig roll för att minska utsläppen av växthusgaser genom minskad energianvändning och hållbara transporter, samtidigt som det är ett viktigt verktyg för att anpassa samhället till förändrade förutsättningar. Översikts- och detaljplaner utgör en viktig funktion för anpassning till klimatförändringarna, t.ex. genom var ny bebyggelse lokaliseras, hur den placeras i terrängen och hur grundläggning av byggnader ska anpassas. Översikts och detaljplanering ska användas för att: Få en energisnål stadsstruktur. Lokalisera nya bostäder och olika typer av verksamheter utmed kollektivtrafikstråk eller som förlängningar av stadens framtida starka kollektivtrafiktråk. Skapa förutsättningar för ett väl utbyggt gång- och cykelvägnät. Lokalisera ny bebyggelse så att den effektivt kan försörjas med fjärrvärme. Vid planering av stadsdelar och kvarter kan dessutom hänsyn till sol- och vindförhållanden minska bebyggelsens uppvärmningsbehov. Klimatanpassa bebyggelse och infrastruktur och ta hänsyn till risker för översvämningar och erosion. Skapa förutsättningar för en god dagvattenhantering. Kommunfullmäktige har antagit en fördjupad översiktsplan för Kristianstad stad Kristianstad Växer en stad i balans som uttrycker kommunens viljeinriktning. Arbete pågår med att ta fram en ny översiktsplan som ger uttryck för kommunens visioner och redovisa pågående och framtida markanvändning i hela kommunen fram till år 2025. I denna process är det viktigt att klimatstrategiska aspekter tas till vara. Det har även tagits fram en vindbruksplan som anger riktlinjer för vindkraftens utbyggnad i Kristianstads kommun. Vindbruksplanen visar vilket utrymme som finns för utbyggnad av vindkraft i kommunen och pekar ut områden med goda förutsättningar för vindkraft samt att ge riktlinjer för hur etableringar kan utformas. Vindenergin i kommunen ska utnyttjas optimalt utan att andra värden påverkas negativt. I nya hus kan kommunen påverka energieffektiviteten genom policydokument, vars innebörd säkerställs i exploateringsavtal/försäljningsavtal. Region Skånes strategiska program för klimatarbete tar också hur klimatförändringar kommer att ställa krav på ökad planering av hur marken i Skåne ska användas. Klimatförändringar ställer ökade krav på produktion av mat och energi. All markanvändning bör ske så att högproduktiv mark bara används för grön produktion och en uppsplittring av landskapet motverkas. Andra exempel på aspekter som lyfts fram är naturens mångfald, robusthet och produktionsförmåga, mark- och vattenanvändning inom jord- och skogsbruk, hur klimatsmart exploatering bör se ut. Olika former av klimatanpassning blir ett viktigt moment i kommande planer. 32

6.8 Anpassning Framtidens förväntade klimatförändringar kan få många olika konsekvenser för Kristianstads kommun. För vissa samhällssektorer kan ett förändrat klimat vara till gagn, men i sin helhet tros förändringarna vara negativa. Vår kommun behöver börja inventera vilka klimatförändringar som är sannolika och hur vi kan förhålla sig till dem. Vissa åtgärder kan vi kanske vänta med tills de behövs, andra åtgärder berör omfattande samhällsförändringar som därför behöver inledas i god tid. En åtgärdsplan för klimatanpassning är nödvändig för att strukturera arbetet. Det största hotet för Kristianstads del är den ökade översvämningsrisken. Delar av kommunen är mycket lågt belägna och på många håll ligger bebyggelsen nära vattnet. Nederbörden beräknas öka med 10-20 % och väderextremer, t.ex. långvariga regnperioder kommer att bli vanligare i framtiden. Detta tros öka risken för högvatten i Kristianstad, med översvämningar i samma storleksordning som t.ex. de som förekom 2002 och 2007 som följd. Förstärkningar av vallarna kring staden Kristianstad visat hur en kommun kan genomföra stora projekt för att skydda sig mot naturkrafter som kraftiga översvämningar, något som andra samhällen framöver kan behöva göra. Sedan 2002 pågår det praktiska arbetet med att permanent skydda staden genom att ersätta och komplettera de gamla invallningarna och pumpstationerna. Vallarna utformas för att klara ett av SMHI beräknat högsta flöde i Helge å med maximalt ogynnsamma förutsättningar när det gäller nederbörd, snösmältning och markvattenförhållanden. Kommunens ambition är att systemet av vallar och pumpar ska vara fullt utbyggt år 2012. Fysisk planering Kristianstads kommun har visat hur fysisk planering kan utformas med hänsyn till kommande klimatförändringar genom den pågående planeringen för utveckling av Åhuskusten, där hänsyn tas till stigande havsnivåer, högre grundvatten och ökade erosionsrisker. I en underlagsrapport om klimatanpassning görs en mer ingående genomgång av det regionala och lokala scenariot. Rapporten finns tillgänglig på http://www.kristianstad.se/sv/kristianstads-kommun/miljo-klimat/klimatkommunen/klimatanpassning/ Under våren 2011 arrangerade länsstyrelsen och kommunen gemensamt ett seminarium om anpassning till kommande klimatförändringar. Seminariet var en kick-off för fortsatt arbete med klimatstrategins handlingsprogram. Seminariet hade ett brett deltagande av politiker och tjänstemän. 33