Företagshälsovård 20.06.2017
Innehåll 1 Förmånsanvisning... 1 1.1 God förvaltning... 1 1.2 Målen för systemet med ersättning för företagshälsovårdskostnader... 1 1.3 Rätt till ersättning... 1 1.3.1 Arbetsgivare... 2 1.3.1.1 Socialskyddsavgift... 3 1.3.1.2 Arbetsavtals- eller tjänsteförhållande... 4 1.3.1.3 Serviceproducenten (PATU)... 5 1.3.2 Företagare... 6 1.3.3 Kommunen... 7 1.4 Villkor för ersättning... 8 1.4.1 Avgiftsfria tjänster... 9 1.4.2 Företagshälsovårdens resurser... 9 1.4.2.1 Yrkesutbildade personer inom företagshälsovården... 10 1.4.2.2 Sakkunniga inom företagshälsovården... 10 1.4.2.2.1 Fysioterapeut... 11 1.4.2.2.2 Psykolog... 11 1.4.2.2.3 Annan sakkunnig... 12 1.4.2.2.4 Specialistläkare... 15 1.4.2.2.5 Centralenheten för företagshälsovård (MYTKY)... 16 1.4.2.3 Assisterande personal och annan personal... 16 1.4.3 Anordnande av företagshälsovård... 16 1.4.3.1 Hälsovårdscentral... 18 1.4.3.2 Arbetsgivares egen företagshälsovårdscentral... 18 1.4.3.3 Arbetsgivares gemensamma företagshälsovårdscentral... 19 1.4.3.4 Privat verksamhetsenhet inom företagshälsovården... 20 1.4.3.5 Yrkesutövare... 20 1.4.3.6 I samband med egen verksamhet... 20 1.4.4 Tillstånd för företagshälsovård... 21 1.4.4.1 Kommunal hälsovårdscentral... 21 1.4.4.2 Privat enhet inom hälso- och sjukvården... 21 1.4.4.3 Självständig yrkesutövare... 22 1.4.5 Skriftligt avtal... 22 1.4.6 Grundläggande utredning... 23 1.4.7 Verksamhetsplan för företagshälsovården... 23 1.4.8 Samarbete... 25 1.4.8.1 Upprätthållande, uppföljning och tidigt stödjande av arbetsförmågan... 26 1.5 Förhållande till andra förmåner... 28 1.5.1 Sjukvårdsförmåner... 28 1.5.2 Rehabilitering... 29 1.5.3 Olycksfallsförsäkring... 29 1.5.4 Trafikförsäkring... 29 1.5.5 Sjukkostnadsförsäkring... 30 i
1.6 Verksamhet som ersätts... 30 1.6.1 God företagshälsovårdspraxis... 31 1.6.2 Förebyggande företagshälsovård (ersättningsklass I)... 32 1.6.2.1 Arbetsplatsutredningar... 33 1.6.2.1.1 Utförande av arbetsplatsutredning... 35 1.6.2.2 Hälsoundersökningar... 35 1.6.2.2.1 Utförande av hälsoundersökning... 36 1.6.2.3 Åtgärdsförslag... 37 1.6.2.4 Information, rådgivning och vägledning... 37 1.6.2.4.1 Genomförande av information, rådgivning och vägledning... 38 1.6.2.4.2 Information, rådgivning och vägledning som separat verksamhet... 38 1.6.2.5 Uppföljning av arbetstagare med funktionsnedsättning och hänvisning till rehabilitering... 40 1.6.2.6 Samarbete med andra aktörer... 41 1.6.2.7 Ordnande av första hjälpen... 41 1.6.2.8 Bevara arbetsförmågan, utredning av rehabiliteringsbehovet... 41 1.6.2.9 Utvärdering av verksamhetens kvalitet och effekter... 42 1.6.3 Sjukvård och annan hälsovård (ersättningsklass II)... 42 1.6.3.1 Jämlikt bemötande... 43 1.7 Godtagbara kostnader... 44 1.7.1 Kostnader för arbetsgivares egen eller en gemensam företagshälsovårdscentral... 45 1.7.1.1 Lönekostnader... 46 1.7.1.1.1 Administrativ yrkesutbildad person... 46 1.7.1.2 Kostnader för lokaler och kontor... 47 1.7.1.3 Undersöknings- och vårdutrustning, inventarier och redskap, kontorsutrustning och kontorsinventarier... 47 1.7.1.4 Kostnader för företagshälsovårdscentralers datasystem... 48 1.7.1.5 Andra driftskostnader... 49 1.7.1.6 Inkomster... 50 1.7.2 Annan serviceproducents avgifter och arvoden... 50 1.7.2.1 Allmänna avgifter eller grundavgifter... 51 1.7.2.2 Hälsovårdscentral... 52 1.7.2.3 Läkarcentral... 53 1.7.2.4 Yrkesutövare... 53 1.7.2.5 I samband med egen verksamhet... 53 1.7.2.6 Tjänster hos offentliga sjukhus... 54 1.7.3 Övriga kostnader... 54 1.7.3.1 Resekostnader... 54 1.7.3.2 Vaccinationskostnader... 55 1.7.3.3 Utredning av risker i arbetsmiljön... 56 1.7.4 Beredskap för första hjälpen... 57 1.7.4.1 Utbildning i första hjälpen... 58 1.7.4.2 Utrustning för första hjälpen... 58 1.7.4.3 Eftervård i krissituationer... 59 1.7.5 Ej ersättningsgilla... 59 1.8 Ersättningsbelopp... 63 1.8.1 Ersättningsklass I... 63 1.8.1.1 Maximibeloppen för arbetsgivare i ersättningsklass I... 64 ii
1.8.1.2 Maximibeloppen för företagare i ersättningsklass I... 65 1.8.2 Ersättningsklass II... 66 1.8.2.1 Maximibeloppen för arbetsgivare i ersättningsklass II... 66 1.8.2.2 Maximibeloppen för företagare i ersättningsklass II... 67 1.9 God ersättningspraxis... 67 1.9.1 Arbetsgivares ansökan... 68 1.9.1.1 Punkterna 4 8 i ansökan... 69 1.9.1.2 Punkterna 9 14 i ansökan... 73 1.9.1.3 Verksamhetsplan som tilläggsutredning... 75 1.9.1.4 Praxis för upprätthållande av arbetsförmågan... 76 1.9.2 Företagares ansökan... 77 1.9.3 Redovisning från kommun... 79 1.10 Ansökan och handläggning av ansökan... 80 1.10.1 Hur ett ärende inleds... 80 1.10.1.1 Avsändarens ansvar... 82 1.10.1.2 Överföring av handlingar... 82 1.10.2 Vem kan söka förmåner?... 82 1.10.2.1 Arbetsgivare... 82 1.10.2.1.1 Ansökan via e-tjänsten... 84 1.10.2.1.2 Ansökan från konkursbo... 85 1.10.2.1.3 Ansökan från dödsbo... 85 1.10.2.1.4 Ansökningar enligt serviceproducent... 85 1.10.2.1.5 Privatperson som arbetsgivare... 86 1.10.2.2 Företagare... 87 1.10.2.2.1 Företagare som arbetsgivare... 88 1.10.2.3 Kommun ansöker om företagares ersättning... 88 1.10.2.3.1 Köpta tjänster... 89 1.10.2.4 Centralenheten för lantbruksföretagarnas företagshälsovård... 90 1.10.3 Ta emot en ansökan... 90 1.10.4 Registrering av arbetsgivares ansökningar och hälsovårdscentralers redovisningar... 92 1.10.4.1 Huvudsaklig serviceproducent... 93 1.10.4.2 Namn, adress och kontouppgifter... 94 1.10.4.3 Arbetsgivarens FO-nummer... 94 1.10.4.4 Räkenskapsperiod... 95 1.10.4.5 Bransch... 96 1.10.4.6 Antalet anställda... 96 1.10.4.6.1 Beräkning av antalet anställda... 97 1.10.5 Begäran om utlåtande... 98 1.10.6 Begäran om tilläggsutredning... 98 1.10.7 Återtagande av ansökan... 99 1.11 Avgörande... 100 1.11.1 Handläggningsställe... 101 1.11.1.1 Var avgörs företagshälsovårdsärenden?... 102 1.11.2 Jäv... 103 1.11.2.1 Handläggnings- och avgörandeförbud... 104 1.11.2.2 Konstaterande av jäv... 104 iii
1.11.3 Försenad ansökan eller redovisning... 104 1.11.4 Hörande... 105 1.11.4.1 När ska kunden höras?... 105 1.11.4.2 Hur går hörandet till?... 105 1.11.5 Meddelande av beslut... 105 1.12 Utbetalning... 106 1.13 Anmälningsskyldighet... 107 1.14 Rättelse och undanröjande av beslut... 107 1.15 Felaktig utbetalning (överbetalning)... 107 1.15.1 Återkrav... 107 1.16 Sökande av ändring... 107 iv
1. Förmånsanvisning Förmånsanvisningarna används som hjälp vid handläggningen av förmåner. De är primärt avsedda för internt bruk vid FPA. Pdf-filen skapas automatiskt av webbsidorna med förmånsanvisningen på FPA:s intranät. I pdf-formatet av förmånsanvisningen saknas följande anvisningsavsnitt som innehåller delar som är gemensamma för alla anvisningar: rättelse och undanröjande av beslut återkrav sökande av ändring. För dessa finns separata anvisningar i pdf-format. 1.1. God förvaltning Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om grunderna för god förvaltning. Förvaltningslagen tillämpas på alla förvaltningsärenden vid FPA. Där ingår förmånsärenden, interna förvaltningsärenden och samarbete med intressentgrupper. Förvaltningslagen är en allmän lag. Om en speciallag, t.ex. en förmånslag, innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i förvaltningslagen, tillämpas speciallagen. Läs närmare om grunderna för god förvaltning i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen och skötseln av en annan persons ärenden hos FPA avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. 1.2. Målen för systemet med ersättning för företagshälsovårdskostnader Målen för systemet med ersättning för företagshälsovårdstjänster är att främja, sporra och styra genomförandet av en förebyggande företagshälsovård på alla arbetsplatser utgående från behoven på varje enskild arbetsplats, oberoende av arbetsplatsens storlek, läge och ekonomiska ställning lägga vikt vid förebyggande företagshälsovård bevara och främja arbetstagarens hälsa och arbets- och funktionsförmåga genom hela yrkeskarriären bevara och främja hälsosamma och trygga arbetsförhållanden och arbetsplatser stödja och främja verkställandet av en företagshälsovårdsinriktad sjukvård som genomförs jämlikt på olika arbetsplatser med hjälp av företagshälsovårdens utrustning och personalresurser styra ordnandet av tjänsterna så att de ordnas ekonomiskt och kostnadseffektivt med tanke på ersättnings- och finansieringssystemet. 1.3. Rätt till ersättning Lagen om företagshälsovård tillämpas på arbete där arbetsgivaren är skyldig att iaktta arbetarskyddslagen (738/2002). Arbetarskyddslagen tillämpas på arbete som utförs på 1
grundval av arbetsavtal samt på arbete som utförs i tjänsteförhållande eller därmed jämförbar offentligrättslig anställning. Enligt arbetarskyddslagen omfattar tillämpningsområdet för företagshälsovården således arbete som utförs i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande. Från 1.1.2017 omfattas med stöd av 7 kap. 3 i arbetsavtalslagen eller på motsvarande sätt med stöd av andra anställningslagar även uppsagda arbetstagare av tjänster enligt lagen om företagshälsovård i sex månader efter att skyldigheten att arbeta har upphört. Rätt till ersättning enligt sjukförsäkringslagen för företagshälsovårdskostnader har arbetsgivare som på sin bekostnad för sina arbetstagare i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande har ordnat sådan förebyggande företagshälsovård som avses i 12 i lagen om företagshälsovård (ersättningsklass I); om arbetsgivaren utöver den förebyggande företagshälsovården för sina arbetstagare har ordnat sådan sjukvård på allmänläkarnivå och andra hälsovårdstjänster som avses i 14 i lagen om företagshälsovård, har arbetsgivaren rätt till ersättning också för de nödvändiga och skäliga kostnader som föranletts av detta (ersättningsklass II) företagare som är försäkrad enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) eller lagen om pension för företagare (FöPL) och som för sig ordnat sådan förebyggande företagshälsovård som avses i 12 i lagen om företagshälsovård; om företagaren utöver den förebyggande företagshälsovården för sig själv har ordnat sådana tjänster på allmänläkarnivå inom sjukvården som avses i 14 i lagen om företagshälsovård, har företagaren rätt att få ersättning också för de nödvändiga och skäliga kostnader som föranletts av detta (ersättningsklass II) kommuner som med redovisningsförfarande ansöker om ersättning för kostnader för förebyggande företagshälsovård som ordnats för företagare på en hälsovårdscentral och för därutöver ordnad sjukvård. Ersättning enligt sjukförsäkringslagen för kostnader för ordnandet av företagshälsovård för uppsagda arbetstagare kan från 1.1.2017 betalas i högst 6 månader om de övriga villkoren för utbetalning av ersättning uppfylls. (Se Anordnande av företagshälsovård) 1.3.1. Arbetsgivare Arbetsgivaren är den ena parten i ett arbetsavtalsförhållande. Arbetsgivaren kan vara en juridisk eller fysisk person. Juridiska personer är bl.a. bolag, andelslag, föreningar, stiftelser, sammanslutningar (t.ex. oskiftat dödsbo) offentliga subjekt, dvs. staten, kommuner, samkommuner och församlingar. En fysisk person som arbetsgivare är vilken person som helst med rättslig handlingsförmåga som under eget namn eller firmanamn utövar företags- eller yrkesverksamhet och som har en arbetstagare anställd i arbetsavtalsförhållande (en företagare som är arbetsgivare). Konsortium Som arbetsgivare betraktas också ett konsortium som kan vara till exempel en organisation som två eller flera byggbolag bildat för att genomföra ett gemensamt byggprojekt. Arbetstagarna överförs från de delägande bolagen till konsortiets lönelistor för den tid som projektet pågår. Konsortiet har rätt att självständigt ansöka om ersättning för den tid som projektet fortgår. Privatperson som arbetsgivare 2
Om en person med funktionsnedsättning (handikappad person i L 380/1987 2 ) har avlönat en personlig assistent är hen i egenskap av arbetsgivare skyldig att ordna förebyggande hälsovård för assistenten. Personen med funktionsnedsättning har rätt till ersättningen. I praktiken är det ofta kommunen som har bekostat företagshälsovården för assistenten. Då kan ersättningen betalas till kommunen. Också i dessa fall ska ansökan göras skilt för varje arbetsgivare, dvs. var och en av de med en funktionsnedsättning är arbetsgivare för sin egen assistent. Även ett hushåll kan fungera som arbetsgivare om hushållet anställer arbetstagare som utför arbete för dess räkning. Som arbetsgivare betraktas t.ex. ett hushåll som anställer ett hembiträde, en städare eller byggnadsarbetare. Arbetsgivare är den som betalar lön för arbete som utförts för hans eller hennes räkning. Arbetsgivare som är verksam utomlands eller ett utländskt företag En utländsk arbetsgivare har rätt till ersättning för sådana kostnader för företagshälsovård och sjukvård som arbetsgivaren ordnat för sina anställda endast om den utländska arbetsgivaren i Finland betalar arbetsgivares socialskyddsavgifter på grundval av lönerna till de arbetstagare som arbetar i Finland. Då har arbetsgivaren i allmänhet ett fast verksamhetsställe i Finland (arbetsgivaren har ett FO-nummer) och det framgår av Skatteförvaltningens och Patentoch registerstyrelsens databas (www.ytj.fi > Informationstjänst) att den sökande finns i Skatteförvaltningens arbetsgivarregister. Registrering som arbetsgivare innebär dock inte alltid nödvändigtvis att företaget har ett fast driftsställe i Finland. Som exempel kan nämnas utländska bemanningsföretag för vilka det i allmänhet inte uppkommer något fast driftställe i Finland, men som för sina arbetstagares räkning vill sköta om att skatt betalas på lönen (förskottsinnehållning). Ett utländskt företag kan också ha ett fast driftsställe i Finland och ha registrerat sig i arbetsgivarregistret, men ändå kan företagets alla arbetstagare arbeta som utsända arbetstagare i Finland och vara försäkrade utomlands. Arbetsgivaren betalar i sådana fall inte socialskyddsavgifter till Finland. Ambassader och konsulat Arbetstagare vid utländska ambassader och konsulat i Finland arbetar på en främmande stats territorium (utomlands) och ambassaden/konsulatet har i princip inte rätt till ersättning för företagshälsovård. Ersättning kan dock betalas för företagshälsovård som arbetsgivaren ordnat för arbetstagare som är försäkrade i Finland, om arbetsgivaren betalat arbetsgivares socialskyddsavgifter till Finland på grundval av lönerna för dessa arbetstagare och om det finns ett avtal om och en giltig verksamhetsplan för företagshälsovården. Dessutom förutsätts det att arbetsplatsutredningarna görs i enlighet med god företagshälsovårdspraxis. Konkursbo I en konkurssituation överförs arbetsgivarens rätt till ersättning till konkursboet. Företrädare för arbetsgivaren är den konkursboförvaltare som utsetts av tingsrätten. 1.3.1.1. Socialskyddsavgift FPA:s ersättningar för företagshälsovård finansieras på basis av sjukförsäkringen med avgifter från de försäkrade och arbetsgivarna. Sjukförsäkringen är uppdelad i en arbetsinkomstförsäkring och en sjukvårdsförsäkring. Sjukdagpenningar, föräldradagpenningar och rehabiliteringspenningar samt ersättningar för företagshälsovård betalas från arbetsinkomstförsäkringen. För finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen betalar arbetsgivarna arbetsgivares socialskyddsavgift (= sjukförsäkringsavgift), om en arbetstagare enligt sjukförsäkringslagen är försäkrad i Finland. Socialskyddsavgiften beräknas utifrån det sammanlagda beloppet av de löner 3
till arbetstagarna på vilka förskottsinnehållning ska verkställas. Socialskyddsavgift betalas dock inte på löner som betalats till personer under 16 år eller personer över 68 år. Utanför den sociala tryggheten hamnar i allmänhet också praktikanter som kommer från utlandet och au pairer samt andra från utlandet som utför kortvarigt eller lågavlönat arbete och vilkas anställning inte uppfyller arbetsvillkoret. Arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivares socialskyddsavgift för arbetstagare som är sjukförsäkrade i Finland för den tid arbetstagaren är i åldern 16 68 år (Lag om arbetsgivares socialskyddsavgift 366/1963 3, ändr. 701/2010, trädde i kraft 1.1.2011). På motsvarande sätt gäller de försäkrades skyldighet att betala sjukförsäkringspremier personer i åldern 16 68 år (SFL 18 kap. 5 ). En arbetsgivare betraktas vid beskattningen antingen som tillfällig eller som regelbunden arbetsgivare. En arbetsgivare som betalar löner regelbundet måste anmäla sig till Skatteförvaltningens arbetsgivarregister. En arbetsgivare som betalar löner sporadiskt införs i regel inte i arbetsgivarregistret. En tillfällig arbetsgivare som vill registrera sig kan dock göra det. Arbetsgivaren ska redovisa arbetsgivarprestationerna på skattekontot och lämna periodskattedeklarationer om dessa. En årsanmälan ska också lämnas om prestationerna. Alla som anmäler och betalar skatter som hör till skattekontoförfarandet har ett skattekonto. Arbetsgivaren ska ordna företagshälsovårdstjänster också för anställda arbetstagare över 68 år, men eftersom det saknas finansiering för ersättningarna kan FPA inte ersätta företagshälsovårdskostnader för personer över 68 år. (Om arbetsgivaren betalar kostnader för företagshälsovård för sina arbetstagare över 68 år ska de behandlas separat från företagshälsovården.) Läs mer: Arbetsavtalsförhållande Arbetsgivarens FO-nummer Sjukvårdsförmåner 1.3.1.2. Arbetsavtals- eller tjänsteförhållande Med arbetstagare i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande avses en person som står i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller därmed jämförbart offentligrättsligt anställningsförhållande till en arbetsgivare och som har förbundit sig att utföra arbete för arbetsgivarens räkning under hans ledning och tillsyn mot lön eller annat vederlag en person i läroavtalsförhållande enligt lagen om yrkesutbildning en person som är anställd av staten, en kommun, samkommun eller ett annat motsvarande samfund. De lagstadgade företagshälsovårdstjänsterna kan användas av arbetsplatserna och deras personal när ett arbetsavtal eller tjänsteförordnande om anställningen är i kraft; detta gäller också permitterade arbetstagare. (SHM:s brev till företagshälsovårdsenheterna 22.4.2009, Företagshälsovårdens tjänster om arbetslöshet hotar samt i fall av permittering och uppsägningar). Arbetsgivaren är också under vissa förutsättningar skyldig att ordna företagshälsovård för arbetstagare som sagts upp av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker under sex månader från det att skyldigheten att arbeta upphörde (FHVL 1383/2001 2 3 mom.). Arbetsgivarens skyldighet att ordna företagshälsovård omfattar även arbetstagare som anställts med lönesubvention (jfr lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice 916/2012) och alla arbetstagare i ett arbetsavtalsförhållande oberoende av hur många timmar de arbetar. 4
Företagshälsovården omfattar alla arbetstagare som arbetar oberoende av arbetsförhållandets natur eller längd. Företagshälsovården omfattar inte dem som deltar i arbetsprövning avsedd som stöd för klarläggande av alternativ för yrkesval och karriär, som stöd vid återgång till arbete och för nyutexaminerade, eftersom det inte är frågan om ett anställningsförhållande. (TEM/1198/03.10.02/2013; TEM/1298/00.11.03/2013) En studerande vid ett vuxenutbildningscenter, en yrkesskola, högskola eller annan läroanstalt står i regel inte i anställningsförhållande till läroanstalten, och ersättning för kostnader för den studerande kan inte sökas med arbetsgivares ansökan om ersättning för företagshälsovårdskostnader. Civiltjänstgörare står inte i anställningsförhållande till civiltjänstgöringsstället (jfr civiltjänstlagen 1446/2007) och ersättning för kostnader för dem kan inte sökas med arbetsgivares ansökan om ersättning för företagshälsovårdskostnader. En handikappad person som deltar i arbetsverksamhet för handikappade står inte i anställningsförhållande till den som ordnar verksamheten eller till serviceproducenten, och ersättning för kostnader för den handikappade kan inte sökas med arbetsgivares ansökan om ersättning för företagshälsovårdskostnader. (Jfr socialvårdslagen 710/1982, 3 kap. 27 e ) Företagshälsovårdsersättning enligt sjukförsäkringslagen betalas inte om arbetarskyddslagen inte tillämpas på arbetet. Av denna anledning omfattar rätten till ersättning inte t.ex. fredsbevarande arbete och krishanteringsarbete professionellt idrottande och träning i samband med detta samt sedvanlig hobbyverksamhet. Rätt att få ersättning för företagshälsovård för brandmän i frivilliga brandkårer tillkommer inte frivilliga brandkårer (avtalsbrandkårer), regionala räddningsverk eller kommuner, om brandmannen inte står i anställningsförhållande till den som söker ersättning. Brandmän anses stå i anställningsförhållande till en frivillig brandkår om den frivilliga brandkåren betalar brandmännen ersättning för deltagande i räddningsverksamhet och betalar arbetsgivares socialskyddsavgifter för ersättningarna. 1.3.1.3. Serviceproducenten (PATU) Avtal FPA kan med arbetsgivarens samtycke avtala om att ersättning betalas direkt till producenten av företagshälsovårdstjänster. Förfarandet förutsätter ett avtal mellan serviceproducenten och FPA och att företagshälsovårdstjänsterna har ordnats på arbetsgivarens egen företagshälsovårdscentral eller på en företagshälsovårdscentral som drivs gemensamt av flera arbetsgivare, dvs. på det sätt som anges i 7 1 mom. 2 punkten i lagen om företagshälsovård. (Jfr SFL 1224/2004 13 kap. 10 ). I ersättningsförfarandet enligt serviceproducent utreder FPA och de olika parterna i förfarandet på förhand de principer som hänför sig till företagshälsovårdsverksamheten, dvs. planeringen och genomförandet av verksamheten uppföljningen och utvärderingen samt principerna för fastställandet av kostnaderna. 5
Ersättningsförfarandet enligt serviceproducent förutsätter ett ramavtal mellan FPA och serviceproducenten i fråga (arbetsgivarens egen eller flera arbetsgivares gemensamma företagshälsovårdscentral, rf). Avtalsförhandlingarna förs i samarbete mellan sakkunniga vid Handläggningscentret för hälso- och sjukvårdsförmåner i det södra försäkringsdistriktet (företagshälsovårdsteam 2) och serviceproducentens nyckelpersoner. Ramavtalet gäller tills vidare. Efter att ramavtalet slutits ingår serviceproducenten anslutningsavtal med de arbetsgivarkunder som ansluter sig till förfarandet och som köper sina huvudsakliga tjänster av serviceproducenten enligt ramavtalet. Serviceproducenten är skyldig att anmäla förändringar som sker i anslutningsavtalen och andra väsentliga förändringar till FPA. Man måste redogöra för den som ersätter hur priset på servicen bestäms, dvs. vad avgifterna och arvodena grundar sig på och hur de faktureras. Därtill ska man redogöra för vad moderbolaget och de bolag som ingår i koncernen kommit överens om när det gäller kostnaderna som tas ut för företagshälsovården och hur kostnaderna faktureras per arbetstagare enligt principen om bruttokostnader. Nettofakturering rekommenderas inte, eftersom det till exempel i en konkurssituation kan gå så att faktureringen inte motsvarar den genomförda verksamheten och ersättning uteblir. Kostnaderna för företagshälsovård ska framgå både i moderbolagets och dotterbolagens bokföringar. Serviceproducenten och arbetsgivarkunderna kommer sinsemellan överens om de kostnader som ska tas ut för företagshälsovårdstjänsterna och om hur ersättningen ska fördelas på arbetsgivarkunderna. Serviceproducenten ska sörja för att de åtgärder som förutsätts i lagen om företagshälsovård har genomförts för varje enskild arbetsgivare med iakttagande av god företagshälsovårdspraxis: arbetsgivarspecifika avtal och verksamhetsplaner har gjorts upp, aktörerna inom företagshälsovården har tillräcklig kompetens och verksamhetsenheterna inom företagshälsovården har giltigt tillstånd att producera företagshälsovårdstjänster. Principerna för ersättning av godtagbara kostnader, principerna för fastställandet av kostnaderna och serviceproducentens och arbetsgivarens skyldigheter gås igenom i avtalsförhandlingarna. Den som söker ersättning förbinder sig att vid handläggningen av ersättningsärenden iaktta gällande författningar och Folkpensionsanstaltens anvisningar samt det förfarande som överenskommits i avtalet. Serviceproducentens ansökan bereds och avgörs av företagshälsovårdsteamet (företagshälsovårdsteam 2) vid Handläggningscentret för hälso- och sjukvårdsförmåner i det södra försäkringsdistriktet. Ovannämnda frågor och principerna för genomförandet av företagshälsovårdsverksamheten gås vid behov igenom innan den egentliga ansökan om ersättning görs och ersättning betalas. Vid behov används ett granskningsförfarande. Förfarandet per enskild serviceproducent tillämpas inte på ersättandet av kostnader för företagshälsovård för företagare. Läs mer: Ansökan och handläggning av ansökan 1.3.2. Företagare I lagen om företagshälsovård avses med företagare eller andra som utför eget arbete en person enligt definitionen i lagen om pension för företagare (FöPL 1272/2006) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL 1280/2006). Skyldigheten att teckna LFöPL- och FöPL-försäkring börjar från ingången av kalendermånaden efter den då personen fyller 18 år och kan fortgå högst till utgången av den månad då personen fyller 68 år. 6
Enligt 4 i lagen om pension för företagare (1272/2006) gäller pensionslagen inte "företagarens verksamhet före ingången av den kalendermånad som följer efter uppnådd 18 års ålder eller arbete som fortgår efter den kalendermånad då företagaren fyller 68 år". Företagare och lantbruksföretagare som fyllt 68 år är inte berättigade till ersättningar för företagshälsovård, eftersom det inte finns någon finansieringsbas för företagshälsovårdsersättningar till dem; pensionsförsäkringspremier betalas inte för personer som är över 68 år. Personer över 68 år kan ansöka om ersättningar för sjukvårdstjänster från den allmänna sjukförsäkringen på samma sätt som vem som helst som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen i Finland. Av företagshälsovård omfattas lantbruksföretagare/företagare i åldern 18 67 år, som betalar LFöPL- eller FöPL-försäkring företagare som efter att ha gått i ålderspension eller förtida ålderspension betalar frivillig FöPL-pensionsförsäkringspremie och arbetar inom företaget lantbruksföretagare som efter att ha gått i ålderspension i åldern 63 67 år betalar frivillig LFöPL-pensionsförsäkringspremie och fortsätter med lantbruksföretagarverksamheten/arbetar på lägenheten. Lantbruksföretagare som lyfter avträdelsestöd och befinner sig i en generationsväxlingssituation kan inte försäkras enligt LFöPL och har inte rätt till ersättning för företagshälsovård. En stipendiat som omfattas av lagen om pension för lantbruksföretagare har inte rätt till ersättning för företagshälsovård (FHVL 1383/2001 3 1 mom. 6 punkten). Företagare som är befriade från försäkringspremier Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare är vissa lantbruksföretagare och enligt lagen om pension för företagare vissa företagare befriade från försäkringspremier. Rätten att få befrielse från skyldigheten att teckna FöPL-försäkring och LFöPL-försäkring upphörde 31.12.2006. Personer som är födda före 1.1.1961 kan ändå behålla en gällande befrielse, om förutsättningarna för befrielse fortfarande föreligger. Om en sådan lantbruksföretagare/företagare har ordnat företagshälsovård för sig själv är kostnaderna för företagshälsovården ersättningsgilla. En arbetsgivarföretagare söker ersättning Rätten till ersättning för företagshälsovård från FPA grundar sig på anställningsförhållandets form, dvs. på vilket slag av pensionsförsäkringsavgift som har betalats för personens del. Företagare med anställda i arbetsavtalsförhållande kan söka ersättning för sina egna kostnader antingen i samband med ersättningsansökan för de anställda eller såsom självständigt verksam företagare. Läs mer: Företagare som arbetsgivare 1.3.3. Kommunen En kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral har i folkhälsolagen ålagts skyldighet att för företagare som är verksamma i kommunen ordna de tjänster som avses i lagen om företagshälsovård. För de tjänster kommunen har ordnat har den rätt att få ersättning genom redovisningsförfarande. (Jfr SFL 1224/2004 13 kap. 8 ) Om en företagare eller lantbruksföretagare ingår ett företagshälsovårdsavtal med en hälsovårdscentral eller kommun, fakturerar kommunen företagaren endast för självriskandelarna. För de återstående kostnaderna ansöker kommunen om ersättning från FPA genom redovisningsförfarande. Redovisningsförfarandet kan användas av en kommun eller samkommun som är huvudman för en hälsovårdscentral, ett kommunalt affärsverk som producerar företagshälsovårdstjänster eller en motsvarande kommunal hälso- och sjukvårdsorganisation som har ordnat 7
företagshälsovårdstjänster för företagare som omfattas av lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Företagshälsovård som ordnats för företagare i form av köpta tjänster Rätt till ersättning och användning av redovisningsförfarandet har också en kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral och som har ordnat företagshälsovårdstjänster, sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster för en företagare genom att köpa tjänsterna hos t.ex. en privat läkarcentral. För att få ersättning ska kommunen ha ingått ett avtal om köp av tjänster med en sådan serviceproducent som har tillstånd av tillståndsmyndigheten (Valvira eller regionförvaltningsverket) att tillhandahålla företagshälsovårdstjänster och ett avtal om ordnande av företagshälsovård med företagaren, dvs. avtalet om företagshälsovård ska då ha slutits mellan kommunen och företagaren. På basis av avtalet om företagshälsovård fakturerar kommunen också företagaren för självriskandelarna. En privat serviceproducent har inte rätt att använda sig av redovisningsförfarandet, fastän en kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral har ingått ett avtal om köp av tjänster med serviceproducenten. Ett kommunalt aktiebolag, ett aktiebolag som erbjuder företagshälsovårdstjänster och som ägs helt eller delvis av en kommun eller flera kommuner, betraktas också som en privat serviceproducent och kan inte använda sig av redovisningsförfarandet. Läs mer: Ansökan > Vem kan söka förmåner? > Företagare Ansökan > Vem kan söka förmåner? > Kommun ansöker om företagares ersättning Lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården 733/1992 1 kap. 4 1.4. Villkor för ersättning För att ersättning ska betalas till en arbetsgivare förutsätts bl.a. att tjänsterna varit avgiftsfria för arbetstagarna de kostnader för vilka arbetsgivaren ansöker om ersättning grundar sig på bokföringen för den räkenskapsperiod som anges i ansökan företagshälsovårdstjänsterna har genomförts med användning av företagshälsovårdens resurser (yrkesutbildade personer, sakkunniga) tjänsterna har ordnats i enlighet med lagen om företagshälsovård serviceproducenten har tillstånd att producera företagshälsovårdstjänster ett skriftligt avtal har ingåtts om ordnandet av tjänsterna arbetsplatsutredning (grundläggande utredning) har gjorts det finns en skriftlig verksamhetsplan för företagshälsovården ansökan om ersättning har handlagts enligt principerna för samarbetsförfarande och arbetarskyddskommissionen eller ett motsvarande arbetarskyddsorgan eller skyddsombudet har gett ett utlåtande om ansökan baserat på ett sådant samarbetsförfarande på arbetsplatsen som avses i lagen om företagshälsovård ersättning för kostnaderna inte har fåtts med stöd av andra bestämmelser i sjukförsäkringslagen kostnaderna inte omfattas av något annat lagstadgat ersättningssystem. Ovanstående tillämpas också när en företagare som är arbetsgivare med samma ansökan söker ersättning för kostnaderna för såväl sin egen som de anställdas företagshälsovård. 8
Villkoren för ersättande av företagshälsovård som en företagare ordnar för sig själv är, med undantag av samarbetsförfarandet, desamma som för en arbetsgivare. Läs mer: Tillstånd Förhållande till andra förmåner 1.4.1. Avgiftsfria tjänster För att ersättning ska betalas till en arbetsgivare förutsätts bl.a. att arbetsgivaren i sin helhet har betalat kostnaderna för de företagshälsovårdstjänster, sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster för vilka ersättning söks och att dessa tjänster har varit avgiftsfria för de anställda. Tjänsterna kan betraktas som avgiftsfria om arbetsgivaren begränsar den sjukvård som bekostas av arbetsgivaren till att gälla vissa specificerade tjänster, dvs. åtgärds- eller verksamhetsspecifikt (t.ex. läkarmottagning, företagshälsovårdarens tjänster, specificerade laboratorieundersökningar och bilddiagnostiska undersökningar, fysioterapi med begränsat antal behandlingsomgångar). Tjänsterna betraktas inte som avgiftsfria om arbetsgivaren anger ett penningbelopp som övre gräns för kostnaderna för sjukvårdstjänsterna och inte bekostar tjänsterna efter att beloppet överskridits. Exempelvis kan en arbetsgivare ha bekostat läkararvoden eller laboratorieundersökningar i sin helhet endast upp till ett takbelopp som arbetsgivaren fastställt och därefter har arbetstagaren själv bekostat den resterande delen. En ansökan om kostnadsersättning för sådana sjukvårdstjänster för vilka ett takbelopp har fastställts måste avslås. Huruvida principen om avgiftsfrihet följts kontrolleras vid behov hos arbetsgivaren. Om arbetstagarna har betalat en del av den lagstadgade företagshälsovård som ordnas av arbetsgivaren avslås ansökan om ersättning för de kostnader som arbetsgivaren betalat och uppgett. Om arbetsgivaren har ordnat avgiftsfri sjukvård utan förebyggande företagshälsovårdstjänster, kan kostnaderna för sjukvården inte ersättas som företagshälsovård. Vid behov kan arbetsgivaren uppmanas att söka ersättning för sjukvårdskostnader för enskilda försäkrade genom sjukförsäkringens taxebaserade ersättningssystem. För det behövs en fullmakt av arbetstagaren. 1.4.2. Företagshälsovårdens resurser Enligt företagshälsovårdslagen ska arbetsgivaren i tillräcklig utsträckning anlita yrkesutbildade personer inom företagshälsovården och sådana sakkunniga som dessa anser nödvändiga i frågor som gäller planering, genomförande, utvecklande och uppföljning, allt enligt vad som behövs för att verksamheten ska kunna genomföras i enlighet med god företagshälsovårdspraxis. (FHVL 1383/2001 5 1 mom.) De yrkesutbildade personer och sakkunniga inom hälso- och sjukvården som när lagen om företagshälsovård trädde i kraft (1.1.2002) var behöriga att arbeta inom företagshälsovården är enligt lagen fortfarande behöriga för uppgifter inom företagshälsovården. Dessutom kan assisterande personal arbeta under tillsyn av yrkesutbildade personer inom hälsooch sjukvården. 9
1.4.2.1. Yrkesutbildade personer inom företagshälsovården Som yrkesutbildade personer inom företagshälsovården betraktas specialistläkare i företagshälsovård samt legitimerade läkare och hälsovårdare under följande förutsättningar (SRF 708/2013, 12 och 13 ) En heltidsanställd (i genomsnitt 20 timmar eller mera i veckan) legitimerad läkare inom företagshälsovården ska vara specialist i företagshälsovård. En deltidsanställd legitimerad läkare inom företagshälsovården ska ha slutfört utbildning i företagshälsovård som omfattar minst 15 studiepoäng inom två år från övergången till uppgifter inom företagshälsovården. En läkare med pågående specialistutbildning i företagshälsovård kan arbeta i uppgifter inom företagshälsovården under handledning av en specialistläkare i företagshälsovård. En legitimerad hälsovårdare inom företagshälsovården ska ha behörighet som hälsovårdare och ha slutfört specialiseringsstudier i företagshälsovård vid en yrkeshögskola eller utbildning i företagshälsovård som omfattar minst 15 studiepoäng inom två år från övergången till uppgifter inom företagshälsovården. De yrkesutbildade personer och sakkunniga inom hälso- och sjukvården som när lagen om företagshälsovård trädde i kraft 1.1.2002 arbetade inom företagshälsovården och var behöriga att vara verksamma inom företagshälsovården, är fortfarande behöriga för motsvarande uppgifter inom företagshälsovården. (FHVL 1383/2001, 26 ) Utbildning i första hjälpen kan ges endast av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården (läkare, företagshälsovårdare, hälsovårdare, sjukskötare) med officiellt godkänd behörighet som lärare i första hjälpen och hälsokunskap (UFH/FRK). 1.4.2.2. Sakkunniga inom företagshälsovården Med sakkunnig inom företagshälsovården avses den som har behörighet som legitimerad fysioterapeut eller legimiterad psykolog och tillräckliga kunskaper om företagshälsovård lämplig högskoleexamen eller annan motsvarande tidigare yrkesexamen inom arbetshygien, det sociala området, ergonomi, teknik, lantbruk, synergonomi, kost och näring, talterapi eller idrott har och tillräckliga kunskaper om företagshälsovård specialistläkare inom ett annat område än företagshälsovård eller yrkesmedicin. Yrkesutbildade personer inom företagshälsovården kan i samband med förebyggande företagshälsovård anlita sakkunniga vid planeringen, genomförandet och uppföljningen av åtgärder som är inriktade på arbetsmiljön, arbetsplatsen och arbetstagarna. Anlitandet av sakkunniga ska alltid basera sig på behov som bedöms av yrkesutbildade personer inom företagshälsovården i enlighet med god företagshälsovårdspraxis. De yrkesutbildade personerna ska försäkra sig om att de sakkunniga har den behörighet inom företagshälsovård som avses i lagen om företagshälsovård. De sakkunniga bidrar med sin egen yrkeskunskap vid utvärderingen av arbetshälsan, till stöd för de yrkesutbildade personerna inom företagshälsovården. Sakkunnigverksamheten är ingen separat verksamhet, utan ingår som en fast del i den totala företagshälsovårdsprocessen. Sakkunniga deltar i utförandet av de uppgifter som avses i 12 i lagen om företagshälsovård, till den del som de yrkesutbildade personerna inom 10
företagshälsovården betraktar deras sakkunskap som nödvändig. Behovet av en sakkunnig/ sakkunniga och verksamhetens innehåll antecknas i verksamhetsplanen för företagshälsovården. Läs mer: Verksamhet som ersätts 1.4.2.2.1. Fysioterapeut Som sakkunnig betraktas den som har av Valvira godkänd behörighet som legitimerad fysioterapeut. En fysioterapeut förutsätts dessutom ha genomgått en utbildning i företagshälsovård som omfattar minst 15 studiepoäng inom två år från det att sakkunnigverksamheten inletts (SRF 708/2013 14 1 punkten). Ersättningsklass I Fysioterapeutens uppgift är att på basis av behov som bedömts av en yrkesutbildad person inom företagshälsovården utreda växelverkan mellan arbetet och hälsan, delta i minskandet av sådana belastningsfaktorer i arbetet som orsakar risker för hälsan och följa upp hur förslag för att avlägsna riskerna genomförs. Inom företagshälsovården anlitas en fysioterapeut vid behov för planering och bedömning av de ergonomiska faktorerna på arbetsplatsen, bedömning av de fysikaliska miljöfaktorerna, utredning och bedömning av de fysiska belastningsfaktorerna i arbetet och utarbetande av åtgärdsförslag i anslutning till dessa åtgärder. Ersättningsklass I omfattar deltagande i planeringen av företagshälsovårdsverksamheten deltagande i arbetsplatsutredningar och uppföljningen av dem hälsoundersökningar information, rådgivning och vägledning uppföljning och främjande av möjligheterna för arbetstagare med nedsatt funktionsförmåga att klara sig i arbetet utredning av rehabiliteringsbehovet rådgivning och vägledning i fråga om rehabilitering Ersättningsklass II En fysioterapeut kan arbeta inom sjukvården endast i anvisade uppgifter på remiss eller uppdrag av en företagsläkare. Ersättningsklass II omfattar företagshälsovårdsinriktad fysioterapi på remiss av företagsläkare sådan undersökning av en arbetstagares hälsotillstånd eller bedömning av vårdmöjligheterna som ingår i undersökning och behandling av sjukdom och som har gjorts på basis av företagshälsovårdsläkarens begäran om konsultation. 1.4.2.2.2. Psykolog Som sakkunnig betraktas den som har av Valvira godkänd behörighet som legitimerad psykolog och dessutom har genomgått en utbildning i företagshälsovård som omfattar minst 15 studiepoäng inom två år från det att sakkunnigverksamheten inletts (SRF 708/2013 14 2 punkten). 11
Ersättningsklass I Psykologens uppgift är att på basis av behov som bedömts av en yrkesutbildad person inom företagshälsovården utreda växelverkan mellan arbete och hälsa utifrån sin egen sakkunskap delta i arbetet för att minska de faktorer som orsakar risker för hälsan följa upp genomförandet av de åtgärder som vidtagits för att avlägsna riskerna Ersättningsklass I omfattar deltagande i planeringen av företagshälsovårdsverksamheten deltagande i arbetsplatsutredningar och uppföljningen av dem hälsoundersökningar information, rådgivning och vägledning uppföljning och främjande av möjligheterna för arbetstagare med nedsatt funktionsförmåga att klara sig i arbetet utredning av rehabiliteringsbehovet rådgivning och vägledning i fråga om rehabilitering Ersättningsklass II En psykolog kan arbeta inom sjukvården endast i anvisade uppgifter på remiss eller uppdrag av företagsläkare. Terapi som ges av en psykolog är inte ersättningsgill företagshälsovårdsverksamhet. Ersättningsklass II omfattar sådan undersökning av en arbetstagares hälsotillstånd eller bedömning av vårdmöjligheterna som ingår i undersökning och behandling av sjukdom och som har gjorts på basis av företagshälsovårdsläkarens begäran om konsultation. 1.4.2.2.3. Annan sakkunnig Sakkunniga på vissa områden kan anlitas endast inom den förebyggande företagshälsovården (ersättningsklass I) och endast på basis av en yrkesutbildad persons konsultationsbegäran; ansvaret kvarstår alltid hos en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Sådana områden är arbetshygien ergonomi teknik lantbruk synergonomi talterapi näringsterapi idrott det sociala området. De sakkunniga inom ovannämnda områden ska ha lämplig högskoleutbildning eller annan motsvarande tidigare examen inom området i fråga. Dessutom ska de ha genomgått en tilläggsutbildning i företagshälsovård som omfattar minst två studiepoäng enligt social- och hälsovårdsministeriets anvisningar. Behörighetsvillkoren ska uppfyllas innan sakkunnigverksamheten inleds (SRF 708/2013 14 3 punkten). 12
Sakkunnig inom arbetshygien En sakkunnig inom arbetshygien anlitas bara inom den förebyggande företagshälsovården. Den sakkunniges deltagande ska vara arbetsplatsanpassat och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Företagshälsovården kan på basis av en arbetsplatsutredning eller som en del av en arbetsplatsutredning förutsätta sådana arbetshygieniska mätningar eller utredningar av sakkunniga inom arbetshygien som företagshälsovården behöver för planeringen och genomförandet av sin egen verksamhet vid utvärderingen av vilken inverkan exponeringsfaktorerna på arbetsplatsen har på arbetstagarnas hälsa. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning och uppföljningen av den information, råd och vägledning. Sakkunniga inom arbetshygien utför arbetshygieniska utredningar på arbetsplatsen också enligt arbetarskyddslagstiftningen. Kostnaderna för att genomföra och rapportera om dessa utredningar är inte ersättningsgilla företagshälsovårdskostnader. En yrkesutbildad person inom företagshälsovården kan ändå vid planeringen av sin egen verksamhet utnyttja de uppgifter man fått genom dessa utredningar och på basis av dem utarbeta åtgärds- eller korrigeringsförslag för att minska arbetstagarnas exponering för farliga eller skadliga faktorer. Sakkunnig inom ergonomi Verksamheten för en sakkunnig i ergonomi hänför sig till förebyggande av faktorer i arbetsmiljön och arbetsmetoderna som orsakar belastning som är skadlig för hälsan. Den sakkunniges deltagande ska vara arbetsplatsanpassat och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning information, rådgivning och vägledning (av engångsnatur). Sakkunnig inom det tekniska området En sakkunnig inom det tekniska området hjälper de yrkesutbildade personerna inom företagshälsovården att identifiera hälsoriskerna på arbetsplatsen. Den sakkunniges deltagande ska vara arbetsplatsanpassat och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning information, rådgivning och vägledning. Sakkunnig inom lantbruk En sakkunnig inom lantbruk kan delta i arbetsplatsutredningen för en lantbruksföretagare som expert inom den egna branschen ifall en yrkesutbildad person inom företagshälsovården anser det vara nödvändigt. Den sakkunniges deltagande ska vara arbetsplatsanpassat och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. 13
Enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981; ny lag 873/2015 i kraft 1.1.2016) kan Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt låta genomförandet av arbetsplatsbesöket skötas av en sakkunnig inom lantbruket om producenten av företagshälsovårdstjänster inte kan avlägga ett arbetsplatsbesök eller gårdsbesök som hör till företagshälsovården för lantbruksföretagare inom fyra år från föregående besök och serviceproducenten i fråga ger ett uppdrag i ärendet. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning eller gårdsbesök genomförande av arbetsplatsbesök eller gårdsbesök på egen hand på uppdrag av företagshälsovården information, rådgivning och vägledning (av engångsnatur). Optiker, optometrist Talterapeut En optiker fungerar som sakkunnig i specialsituationer som gäller synergonomi, då man löser arbetsmiljörelaterade synproblem. Optikerns uppgift är att utreda synergonomin eller bedöma behovet av specialglasögon för arbetstagare som arbetar under speciella arbetsförhållanden. Den sakkunniges deltagande ska vara arbetsplatsanpassat och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning hälsoundersökning information, rådgivning och vägledning (av engångsnatur). En talterapeut kan fungera som konsult i ärenden som gäller yrkestalares tal-, röst- och arbetsförmåga (yrkessjukdomar). Anlitandet av en talterapeut ska vara av engångsnatur och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning hälsoundersökning (bedömning av arbetsförmågan) information, rådgivning och vägledning (av engångsnatur). Näringsterapeut En näringsterapeut fungerar som sakkunnig vid planeringen av näringsfostran och - vård. Anlitandet av en näringsterapeut ska vara av engångsnatur och grunda sig på en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. Ersättningsklass I omfattar deltagande i arbetsplatsutredning (bl.a. frågor i anslutning till matserveringen på arbetsplatsen) hälsoundersökning information, rådgivning och vägledning (av engångsnatur). 14
Sakkunnig inom idrott En sakkunnig inom idrott deltar i företagshälsovårdsverksamheten som en engångsföreteelse på basis av en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården. På basis av utredningar gjorda av företagshälsovården deltar den sakkunnige inom idrott som stöd för företagshälsovården i kartläggningen av behovet av åtgärdsförslag i fråga om idrott och motion som stöder hälsan och arbetsförmågan. (Ersättningsklass I) Sakkunnig inom det sociala området En sakkunnig inom det sociala området kan vara verksam inom den förebyggande företagshälsovården på basis av en konsultationsbegäran från en yrkesutbildad person inom företagshälsovården (förordningen 708/2013 från och med 1.1.2014). En sakkunnig inom det sociala området ska ha en lämplig högskoleexamen inom det sociala området eller annan motsvarande tidigare yrkesexamen inom området och tillräckliga kunskaper i företagshälsovård, dvs. utbildning i företagshälsovård som omfattar minst två studiepoäng. Med det sociala området avses här speciellt kännedom om socialförsäkring och rehabiliteringsverksamhet finansierad av olika instanser så att den anställda kan hänvisas till rätta tjänster. En sakkunnig inom det sociala området bidrar med sin egen yrkeskunskap på konsultationsbasis utifrån en behovsbedömning av yrkesutbildade personer inom företagshälsovården i fråga om verksamhet som hänför sig till ersättningsklass I, dvs. rådgivning och vägledning på individ- och gruppnivå arbetsplatsutredningar hälsokontroller. Uppgifterna består av t.ex. rådgivning för grupper vid förändringar inom organisationen samt rådgivning och handledning för arbetstagare i fråga om socialförsäkringsförmåner och rehabiliteringsmöjligheter. Det är dock inte meningen att en sakkunnig inom det sociala området självständigt ska utföra t.ex. hälsoundersökningar. När besöket grundar sig på en hälsoundersökning som utförs av en yrkesutbildad person inom företagshälsovården, anges den i ansökan som hälsoundersökning under sakkunnig inom det sociala området. 1.4.2.2.4. Specialistläkare En specialistläkare som har behörighet som annan specialist än inom företagshälsovården kan verka inom företagshälsovården som sakkunnig inom sin specialitet. Anlitandet av en specialistläkare ska grunda sig på en konsultationsbegäran från företagsläkaren, på basis av vilken patienten besöker specialistläkarens mottagning för att genomgå undersökningar. Specialistläkarkonsultationer kan även genomföras på distans om inte konsultationen förutsätter fysisk undersökning av patienten. Företagsläkaren fortsätter i egenskap av vårdansvarig vården av patienten. En förutsättning för att "papperskonsultation" ska ersättas är att det är klart att vårdansvaret och ansvaret för förordnande till undersökningar ligger hos företagshälsovården och att kostnaderna för konsultationen är skäliga. För att konsultationerna ska vara ersättningsgilla måste de grunda sig på en skriftlig konsultationsbegäran och ett skriftligt svar på begäran i patientens hälsojournal. Kostnader för sådana konsultationer samlas i ersättningsansökan under punkten 15