Verksamhetsprogram strategi för arbetarskyddet Godkänd av stadsstyrelsen 26.04.2010
VERKSAMHETSPROGRAM - STRATEGI FÖR ARBETARSKYDDET 1. Allmänt Syftet med arbetarskyddet är att förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena och på så sätt trygga och upprätthålla arbetstagarnas arbetsförmåga. Det väsentliga är att förebygga arbetsolycksfall, arbetsrelaterade sjukdomar och andra olägenheter som beror på arbetet och arbetsmiljön och som påverkar arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa. Ett gott arbetsresultat uppnås inte utan en arbetsför och motiverad personal. Arbetarskyddet bör därför ses som en del av det dagliga arbetet, ledandet och utvecklandet av arbetet och arbetsgemenskapen. Arbetarskyddet berör alla som jobbar på arbetsplatsen. 2. Ansvarsfördelningen i arbetarskyddsfrågor Arbetsgivaren Arbetsgivaren är skyldig att sörja för arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. Frågor som gäller arbetets art, arbetsförhållanden och de enskilda arbetstagarnas personliga förutsättningar måste beaktas. Arbetsgivaren skall kontinuerligt följa med arbetsmiljön, hur arbetsgemenskapen fungerar, att arbetsmetoderna är trygga samt utreda riskerna och bedöma konsekvenserna av dessa. Juridiskt sett ankommer det på arbetsgivaren (stadsstyrelsen) eller dennes ställföreträdare att se till att arbetarskyddet fungerar. Som arbetsgivarens ställföreträdare betraktas personer i förmansställning, arbetsledare och chefer. Arbetarskyddschefen ansvarar för samarbetet mellan arbetsgivaren och arbetstagarna rörande arbetarskydd och skall bl.a. delta i utvecklandet av arbetarskyddsverksamheten och sådan verksamhet som avser att bevara arbetsförmågan på arbetsstället. Verkscheferna Verkscheferna ansvarar för att linjeorganisationen på arbetsplatsen klarar av att sköta sina arbetarskyddsåligganden. Verkscheferna ansvarar också för att de investeringar som behövs för en säker verksamhet kan finansieras. Företagets säkerhetskultur baserar sig på ledningens beslut och genomförandet av dem. Avdelningscheferna/enhetscheferna har till uppgift att skapa sådana förutsättningar att arbetsledningen kan sköta sina arbetarskyddsuppgifter. De besluter om tekniska lösningar, anskaffningar och reparationer. Avdelningscheferna/rektorerna/daghemsföreståndarna Avdelningscheferna/rektorerna/daghemsföreståndarna ansvarar för att utvecklingsplaner (baserade på en riskkartläggning) för arbetarskyddet görs upp, liksom även andra arbetarskyddsdirektiv som behövs för respektive arbetsplats. De skall se till att skyddsutrustning finns tillgänglig och att personalen fått lära sig hur den skall användas. Avdelningscheferna/rektorerna/daghemsföreståndarna skall se till att organisationen har tillräcklig kunskap om arbetarskydd såväl i fråga om teori som i praktik. De skall samordna arbete och arbetsmoment och se till att säkerheten är tryggad och arbetet löper friktionsfritt. Arbetsledarna Arbetsledarna eller närmaste förman skall se till att arbetstagarna får introduktion i arbetet. Det innebär att man lär ut korrekta och säkra arbetsmetoder och informerar om riskerna i arbetsmiljön. Förmännen ska se till att arbetet och arbetsmiljön övervakas. Vid behov se till att arbetet utförs rätt, att personlig skyddsutrustning används, samt ge respons och vid behov ytterligare skolning i frågor som berör säkerheten. Vid uppföljningen av arbetsmiljön gäller det att se till att maskinerna är säkra och i skick och att skyddsanordningarna hålls på plats. Dessutom skall man övervaka att konstruktionerna är i skick och att det råder ordning och reda på Sida 1 av 5
arbetsplatsen. Till närmaste förmans arbetarskyddsuppgifter hör också att fastställa arbetsuppgifterna och metoderna och att planera arbetet. Arbetstagarna Arbetstagarna skall i sitt arbete i enlighet med sin erfarenhet, givna föreskrifter och anvisningar sörja för såväl sin egen som övriga arbetstagares säkerhet och hälsa. Arbetstagaren skall underrätta förmannen och arbetarskyddsfullmäktigen om sådana fel och brister i arbetsförhållanden och arbetsmetoder, maskiner och andra anordningar som kan medföra olägenheter eller risker för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Man måste även meddela om man redan själv eliminerat den fara man upptäckt. Var och en måste också själv känna till vilka bestämmelser och direktiv som gäller för det egna arbetet, farorna i det egna arbetet och den egna arbetsmiljön och hur man skall skydda sig mot dessa. Var och en är skyldig att använda den säkerhetsutrustning och skyddsutrustning som behövs. Till de personliga arbetarskyddsåliggandena hör också att själv underhålla sin personliga skyddsutrustning. Arbetstagaren har rätt att vägra utföra ett arbete som medför allvarlig fara för eget eller andras liv eller hälsa. Gemensamma arbetsplatser På en gemensam arbetsplats svarar envar arbetsgivare primärt för de egna arbetstagarnas säkerhet. Varje arbetsgivare ansvarar för arbetsledningen och övervakningen av sina egna anställdas arbeten. Den arbetsgivare som har det huvudsakliga ansvaret skall se till attutomstående arbetsgivare fått tillräcklig information och anvisningar om risker och faromoment som hänför sig till arbetet på arbetsplatsen. Om det på arbetsplatsen jobbar så kallade självständiga entreprenörer eller arbetstagare som är anställda av olika arbetsgivare skall man genom samarbete mellan arbetsgivarna se till att tillräcklig information ges så att alla enskilda utomstående arbetstagare får information och handledning. 3. Arbetarskyddsorganisationen Stadens samarbetsgrupp och förvaltningsenheternas utvecklingsgrupper fungerar som stadens samarbetsorgan i frågor som berör arbetarskyddet och de handhar även frågor som enligt arbetarskyddsavtalet för den kommunala sektorn ankommer på arbetarskyddskommissionen. Stadens arbetarskyddspersonal utgörs av arbetarskyddschefen, två arbetarskyddsfullmäktige jämte första och andra vicefullmäktige samt arbetarskyddsombud för enheterna. Arbetarskyddsfullmäktige och arbetarskyddsombud väljs för en mandatperiod på fyra år. Arbetarskyddsfullmäktige I samt dennes I:a och II:a vice väljs att representera bildningssektorn och arbetarskyddsfullmäktige II samt dennes I:a och II:a vice väljs att representera övriga sektorer. Arbetarskyddspersonalens uppgifter bestäms i huvudsak i Lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) och i Förordningen om tillsynen över arbetarskyddet (954/1973) samt genom arbetarskyddsavtalet för den kommunala sektorn. Till artbetarskyddschefens uppgifter hör bl.a. att representera arbetsgivaren i arbetarskyddssamarbetet. Arbetarskyddschefen bistår arbetsgivaren och förmännen då det gäller att inhämta arbetarskyddskunskap samt att arrangera samarbetet med arbetstagarna, företagshälsovården, arbetarskyddsmyndigheterna och övriga arbetarskyddsinstanser. Arbetarskyddschefen sörjer för att samarbetet mellan arbetsgivaren och arbetstagarna fungerar, upprätthålls och utvecklas. Arbetarskyddsfullmäktiges uppgift är bl.a. att på eget initiativ fördjupa sig i arbetsmiljön och att se till att de arbetstagare han representerar är medvetna om sin arbetsmiljö samt om sådana frågor som påverkar arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Arbetarskyddsfullmäktigen ska också vara insatt i arbetarskyddsbestämmelserna. Arbetarskyddsfullmäktigen deltar då arbetarskyddet och säkerheten granskas och i de sakkunnigas utredningar om inspektören eller den som utför utredningen anser att detta är nödvändigt. Sida 2 av 5
Till arbetarskyddsombudets uppgifter hör att delta i behandlingen och förverkligandet av arbetarskyddsfrågor som gäller det egna verksamhetsområdet och att delta då arbetarskyddet och säkerheten granskas samt i de sakkunnigas utredningar om inspektören eller den som utför utredningen anser att detta är nödvändigt. Linjeorganisationen kan använda arbetarskyddsorganisationen och arbetarskyddspersonalen som sakkunnig i utvecklandet av arbetarskyddsfrågor. 4. Företagshälsovården Företagshälsovården vid Nykarleby hälsovårdscentral ombesörjer för stadens personal en lagstadgad förebyggande företagshälsovård med inriktning både på individen och på arbetsmiljön. I verksamheten följs rådande lagstiftning, direktiv och rekommendationer gällande företagshälsovård. Företagshälsovården deltar aktivt i stadens tyhy-verksamhet. Att upptäcka behovet av tidig rehabilitering har blivit en alltmer viktig uppgift. Företagshälsovården har en egen verksamhetsplan som uppgörs i samråd med arbetsgivaren Nykarleby stad. Arbetsgivaren skall se till att första hjälpen ordnas för arbetstagare och andra personer som vistas på arbetsplatserna på det sätt som antalet arbetstagare, arbetets art och arbetsförhållandena kräver. Avdelningscheferna/rektorerna/daghemsföreståndarna ansvarar för att förstahjälputbildning med tillhörande repetitionskurser ordnas i den omfattning som arbetsplatsen kräver. Förstahjälputbildningen ordnas i samråd med företagshälsovården. Arbetsplatsens förman ansvarar för försthjälputrustningen, förstahjälpskåpet, dess innehåll och granskning. Närmare anvisningar fås vid behov av företagshälsovården eller arbetarskyddet. 5. Arbetarskyddet beaktas även vid planering, utvecklingsarbete och anskaffningar För arbetarskyddet viktiga beslut görs redan i det strategiska beslutsfattandet bl. a. i samband med personalresurserna, verksamhetsfunktionerna, arbetsutrymmena och anskaffningarna. Vid nybyggnad/ombyggnad/renovering av utrymmen och vid anskaffning av maskiner, utrustning mm samt vid förändringar i arbetsuppgifterna är det viktigt att samla olika yrkesgruppers erfarenheter och funktionella krav och diskutera med planeraren eller den som ansvarar för inköpen/utvecklingsarbetet. Arbetarskyddspersonalen och företagshälsovården bidrar vid behov med sin sakkunskap i arbetarskydds och hälsofrågor. Riskbedömningen är utgångspunkten för all planering. Målet är att alla riskfaktorer i anslutning till planeringsobjektet identifieras och att de med hjälp av god planering avlägsnas helt eller reduceras till minsta möjliga nivå. 6. Stadens interna säkerhetsuppföljning Stadens interna säkerhetsuppföljning grundar sig till stor del på de riskutvärderingar som arbetsplatserna själva utför och för vilkas utförande enhetschefen/avdelningschefen/ rektorn/daghemsföreståndaren ansvarar. Rekommenderas att närmaste förman tillsammans med 2-3 representanter gör den första utvärderingen av riskerna. Vid riskbedömningen deltar arbetarskyddsfullmäktigen och/eller enhetens arbetsplatsombud. Tillsammans med avdelningschefen går man sen igenom utvärderingen och besluter vilka åtgärder som skall vidtas för att minimera riskerna och få en bra arbetsmiljö. Vid behov kontaktas företagshälsovården. Vid riskutvärderingarna beaktas följande delområden: Ergonomi, psykisk belastning, kemiska och biologiska riskfaktorer, olycksfallsrisker och fysikaliska riskfaktorer. Till avdelningschefens/enhetschefens ansvar hör också att på basen av riskkartläggningen uppgöra ett utvecklingsprogram för arbetsplatsens arbetarskydd. Vid riskutvärderingen används t.ex. arbetarskyddets interna blankett Riskutvärdering på arbetsplatserna (bilaga 1) och för utvecklingsprogrammet kan arbetarskyddets interna blankett Utvecklingsprogram för arbetarskyddet (bilaga 2) användas som modell Blanketterna kompletteras vid behov med anvisningar som gäller för respektive arbetsplats. Blanketterna tillhandahålls av arbetarskyddschefen, som också ger närmare anvisningar och information. Utredningarna och bedömningen av riskerna skall ses över om förhållandena Sida 3 av 5
väsentligt förändrats och skall också i övrigt uppdateras och behandlas gemensamt av parterna på arbetsplatsen. Riskutvärderingen och utvecklingsprogrammet revideras vartannat år. Varje arbetstagare bidrar naturligtvis med sin egen erfarenhet och genom att iaktta försiktighet och givna föreskrifter till att minska riskerna. Lagstadgade granskningar och inspektioner (arbetsledarnas ansvar) samt arbetarskydds- och företagshälsovårdspersonalens arbetsplatsbesök är naturligtvis även de ett led i att minimera riskerna och att nå målet som är noll olycksfall. 6.1 Fysisk belastning Belastningsfaktorer som påverkar den fysiska hälsan och arbetsförmågan kan bl.a. vara arbetsmetoderna, arbetsställningen, hur fysiskt ansträngande arbetet är, den precision arbetet kräver, arbetsredskapen och arbetsmiljön, arbetsgemenskapen och arbetstagarnas personliga förutsättningar. Det är ofta svårt att peka på endast en orsak till att en person tröttnar eller blir sjuk. Det behövs ofta ergonomiskt kunnande då man skall anpassa arbetet, arbetsredskapen, arbetsplatserna och arbetsmiljön till mänskornas förutsättningar. Inom ergonomin betonas helhetstänkandet och tillämpningsområdet omspänner hela den mänskliga verksamheten. Statsrådet har utfärdat särskilda beslut bl.a. för tunga lyft (1409/1993) och för bildskärmsarbete (1405/1993). I beslutet för tunga lyft fastställs minimikrav på reducerande av riskerna vid lyft och förflyttningar i arbete. Hit räknas också riskerna för ryggskador. Beslutet gäller också personlyft, t.ex. flyttning av patient. I beslutet om bildskärmsarbetet beaktas förutom själva datorns placering även arbetsstolen, behov at fotstöd, arbetsyta, belysning mm. Arbetsplatserna kan få hjälp från företagshälsovården t.ex. med ergonomisk kartläggning och rådgivning vad beträffar olika arbetsställningar, lyftteknik, arbetshöjd, arbete vid bildskärm mm. 6.2 Psykisk belastning På individnivå kännetecknas det psykiska välbefinnandet av att arbetet löper och man har kontroll över situationen. Målsättningen för arbetena på stadens arbetsplatser är att de skall vara arrangerade och dimensionerade så att arbetet känns meningsfullt, är tillräckligt utmanande och erbjuder möjlighet att utvecklas och lära sig något nytt. Om förväntningarna på arbetet är i balans med de krav som ställs och de förutsättningar som ges främjas arbetsförmågan. Om balansen rubbas tär det på krafterna och hälsan kan försämras. Yrkesskickligheten och kontrollen över arbetet främjar välbefinnandet i arbetet. Samarbetsförmågan och förmågan att beakta andra ökar kontrollen över arbetet, alla borde kunna känna sig accepterade och respekterade på sin arbetsplats. Då man bedömer arbetsbelastningen är det viktigt att separat granska arbetets belastningsfaktorer och arbetstagarens belastning. Belastningsfaktorerna är en följd av arbetet och arbetsmiljön, oberoende av vem som utför arbetet. Däremot är själva belastningen individuell. Arbetsgivaren skall utvärdera både belastningsfaktorerna och de enskilda arbetstagarnas belastning och sträva till att avlägsna eller minska den negativa belastningen, oberoende om det är fråga om en eller flera arbetstagare. Tillräcklig belastning är en del av arbetet och ökar arbetsförmågan. Nya utmaningar är sporrande och att klara av utmaningarna ger tillfredsställelse. Avgörande är hur kraftiga och långvariga belastningstopparna är och hur arbetstagaren upplever sina framgångar och eventuella misslyckanden. Negativ stress uppstår när mänskan upplever att de krav omgivningen ställer är större än den egna förmågan att klara av uppgifterna. Metoderna att komma tillrätta kan bestå av möjligheter som arbetet ger eller vara något som arbetstagaren själv förvärvat. Stress ökar individens oförmåga att påverka den egna situationen. För att minska den negativa psykiska belastningen och öka arbetsplatsens och arbetstagarnas möjligheter att utveckla egna metoder att komma tillrätta är förmannens och chefens stöd mycket viktig. Varje arbetstagare behöver både påverkningsmöjligheter och ansvar i frågor som gäller det egna arbetet. Sida 4 av 5
Hjälp i utvecklandet av det psykiska arbetarskyddet kan arbetsplatserna få t.ex. genom att ordna skolning angående arbetsatmosfären, stress, konflikthantering mm. Vid psykisk belastning kan arbetstagaren också vända sig till företagshälsovården. På arbetsplatsen skall alla undvika osakligt bemötande. 7. Uppföljning av arbetsförhållandena (statistik) På arbetsplatserna skall man ha en systematisk procedur för rapporteringen av inträffade olyckor och farliga situationer. Metoden skall sporra till att anmäla men får inte leda till skuldkänslor eller rädsla för straff. Inträffade arbetsolycksfall rapporteras till den närmaste förmannen. Arbetsgivaren gör anmälan till sitt försäkringsbolag om alla olyckor som kan ge arbetstagaren ersättning. För att kunna utveckla verksamheten följer arbetarskyddschefen bl.a. med sjukfrånvaron, arbetsolycksfallen, nära ögat fallen och hot om våld situationerna på arbetsplatserna samt även arbetsplatsernas riskutvärderingar och utvecklingsplaner. Uppföljning av arbetsklimatet sker med 2-3 års mellanrum med en kartläggning av arbetsklimatet (Se personalstrategin). Arbetsatmosfären skapas tillsammans och utvecklas i takt med att arbetsgemenskapen utvecklas. För att nå ett gott slutresultat krävs att både ledningen och personalen engagerar sig och deltar aktivt. 8. Övrigt I Nykarleby stads Personalstrategi och jämställdhetsplan 2007-2012 ingår anvisningar om olika delområden inom arbetarskyddet och dessa har inte tagits med som skilda punkter i verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet. 9. Uppföljning Verksamhetsprogrammets ändamålsenlighet granskas i samarbetsgruppen i slutet av varje mandatperiod, dvs. vart fjärde år. Vid behov kan samarbetsgruppen även annars ge förslag till ändringar i programmet. Nykarleby, 21.12.2009 Sida 5 av 5