Drömmarnas Verklighet

Drömmarnas Verklighet En resa genom livet Gunilla Axelsson

Denna bok tillägnas mina tre barn Carina, Paula och Stefan

Förord dom drömmar jag drömt och försökt förverkliga har ibland inte kommit i närheten av verkligheten. Jag har alltid haft bråttom mellan tanke, ide och handling. Ibland har jag ilat iväg med idéer som kanske inte var så genomtänkta. Hade jag inte varit nyfiken och provat skulle jag aldrig fått veta att iden inte var realistiskt genomförbar. Ändå fick jag ibland uppleva det mest fantastiska händelser i mitt liv som överträffade alla mina förväntningar och allt jag i min vildaste fantasi inte hade vågat drömma om. Jag satt en kväll med en sagbok i handen, två av mina barnbarn skulle sova över hos mig. Nej mormor läs inte, berätta hur det var när du var liten. Dom tittade förväntansfullt på mig. Min mormor och morfar bodde på en lantgård i Vestmanland med kor, hästar, grisar och får. När jag var liten och skulle sova över hos dom, fick jag följa med mormor när hon skulle bädda min säng. Vi gick först ut till höladan. Där skakade hon ur allt smulat halm från madrassen sedan stoppade hon den full med ny halm tills den blev tjock och mjuk. I sängen lade hon en yllefilt över så inte alla halmstrån skulle sticka igenom madrasstyget, jag fick också en tjock varm yllefilt som täcke. På vintern när jag sov över, värmdes sovkammaren upp av en sprakande kakelugn. Jag sov i en tjock flanell nattskjorta och hade hemstickade raggsockor på fötterna. På morgonen gick jag med mormor ut i det iskalla köket när hon skulle göra upp eld i vedspisen. Det var en isskorpa på vattenhinken i köket. Jag fick knackade hål på isen med vattenskopan för att ta dricksvatten.

Du måste skriva en bok mormor så vi får veta allt som du varit med om

1 idylliskt inbäddad i ett grönskande landskap mellan ån och hallonfallet vid Väster Bännbäck i norra Västmanland låg en stor bondgård. I ladugårdslängan fanns fem kor, två grisar och en häst. På andra sidan den lilla grusvägen framför ladugården låg boningshuset, där i en röd stuga med vita knutar bodde faster Anna och farbror Hans. En trätrappa ledde upp till en vacker farstukvist med en liten soffa på vänster sida. Upptill runtom verandataket var dom vita bräderna utsågade i sirligt mönster. På översta trappstegets båda sidor, stod blomkrukor med röda pelargoner. Den gröna dörren med ett svart handtag var alltid olåst. En bit längre ner på tomten, mot den plöjda åkern låg en lite mindre stuga också den röd med vita knutar. Det var lillstugan, därinne fanns ett stort kök med vedspis och en sovkammare. Som nygifta flyttade mamma Märta och pappa Eskil in i lillstugan med min storasyster Greta som då var bebis. Greta var två och ett halvt år när jag föddes, hemma i lillstugans sovkammare, klockan 02.00 på natten den 29 april 1942. Jag var en månad gammal när min faster födde min kusin Ann. Hon blev min allra första lekkamrat. När Ann och jag var bebisar och mamma skulle åka in till Möklinta i något ärende, tog faster Anna hand om oss. Hon bytte blöjor och när det var matdags ammad hon oss båda. När jag var ca fem år, pratade vi en dag vid frukostbordet om bebisar och bröstmjölk. Jag satte nästan chokladdrycken i halsen drömmarnas verklighet 7

när mamma berättade att jag blivit ammad av min faster. Jag ville inte riktigt tro på att jag hade sugit på hennes tuttar när jag var bebis. Dörren till lillstugan stod öppen. Ann och jag som då var tre år, gick in i köket. Jag kammade Anns mjuka ljusa lockar som glänste i solstrålarna från köksfönstret. På bänken låg en sax. Vi ställde fram slaskhinken mellan oss och turades om att klippa av lite hårstrån som föll ner i hinken. Jag kammade upp några ljusa fina lockar rakt upp på Anns huvud. Höll ett hårt grepp och klippte av ända nere vid hårbotten. Oj då, det blev som en liten kal fläck mitt uppe på hennes huvud. Jag kammade över håret och tyckte inte att det såg så fultfel ut. Men oj, håret jag hade i handen. Mamma skulle inte få se att jag hade klippt av hennes fina lockar. Jag öppnade luckan i den kalla vedspisen. På sommaren eldade mamma bara när hon skulle baka bullar. Jag stoppade in hela handen med hårlockarna långt in i spisen och stängde igen den sotiga luckan. Nästa gång mamma bakade skulle håret brinna upp i elden. Jag strök av min sotiga hand bakpå klänningen. Det var roligt att kamma och klippa i håret. Mitt hår var rakt och spretigt. Ann klippte försiktigt bort en hårtest lite snett upp på min lugg. Mamma kom först in i köket. Min faster kom in efter henne. Hur kunde dom se att vi hade klippt oss i håret? Jag hade ju lagt tillbaka saxen på bänken och kastat bort lockarna. Det låg förstås några hårstrån kvar i slaskhinken och på golvet under köksstolen. Faster grätskrek när hon fick se oss, mamma ojade sig och tittade på oss med stora förskräckt ögon. Ni skulle ha ett stort kok stryk båda två, skrek faster, tog Ann hårt i armen och gick hem. Jag blev rädd, för säkerhets skull började jag gråta. Jag fick inte stryk men vi fick inte leka mer den dagen. Nästa dag hade Ann en stor röd rosett runt en tofs mitt uppe på huvudet. Sädesärlan gick vippande på gräsmattan och ute på den plöjda åkern gick farbror Hans i gummistövlar, blåbyxor och rödrutig 8 drömmarnas verklighet

flanellskjorta. Han hade en stor näverkont utsäde fastspänd på magen. Växelvis kastade han fulla nävar med korn i en sky ut till höger och vänster över den plöjda åkern. Den vassa solen stekte i väntan på regnet borta vid horisonten. Tidigt på våren plockade mamma små spröda brännässleblad bakom utedasset nedanför lillstugan. Det blev en god, grön soppa med ägghalvor i. En sommardag när Ann och jag var ensamma inne i lillstugan började åskan mullra. Vi sprang in i sovkammaren och hoppade upp i sängen. Det blixtrade och regnet piskade på fönsterrutan. Mamma hjälp, ropade Ann vid varje blixt. Jag var också rädd men försökte trösta henne. Min mamma har sagt att det inte är farligt när det åskar, sa jag men oj, jag hoppade till när det small en blixt så väggen skakade. Åskvädret drog snabbt förbi och det blev gassande varmt när solen tittade fram bakom dom svarta molnen. Vi sprang ut och lekte i våra sommarklänningar. Det hade bildats små vattenpölar och marken kändes varm när vi gick barfota på grusvägen bort mot laggårn`. Nära den ångande gödselstacken blänkte solen i en brun vattenpöl. Våra nakna fötter blev gulbruna när vi plaskade i det varma mjuka vattnet. Anns pappa stod vid ladugårdsdörren i blå skjorta, brun skinnväst, grå byxor och svarta gummistövlar. Han hojtade högt när han fick syn på oss där vi stod och stampande i kopiss. För att kvickt få bort oss från gödselstacken, hytte han med käppen som korna skulle fösas ut i hagen med. Ge er iväg från dynghögen annars ska ni få smaka rapp, skrek han och sprang med stampande stövlar sakta emot oss med käppen i högsta hugg. Han har en käpp, skrek jag. Vi får stryk, skrek Ann. Jag vågade inte titta bakåt, skrikande sprang vi hem till mamma och faster. Vi stank kodynga och kördes ögonblickligen ut på gården igen. Mamma gick bort till brunnen och pumpade upp i stora zinkbaljan medan faster värmde vatten i kastrullen inne på drömmarnas verklighet 9