Umgängessabotage och umgängesrätt

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Emma Lundgren Umgängessabotage och umgängesrätt En studie om vad som krävs för en umgängesöverflyttning LAGF03 Rättsvetenskaplig uppsats Kandidatuppsats på juristprogrammet 15 högskolepoäng Handledare: Uta Bindreiter Termin: HT 2016

Innehåll SUMMARY 1 SAMMANFATTNING 2 FÖRKORTNINGAR 3 1 INLEDNING 4 1.1 Bakgrund 4 1.2 Uppsatsens övergripande syfte 4 1.3 Frågeställning 5 1.4 Avgränsningar 5 1.5 Perspektiv och metod 5 1.6 Forskningsläge 6 1.7 Material 7 1.8 Disposition 7 2 UMGÄNGESRÄTTEN I SVERIGE 8 2.1 Umgängesrättens utveckling 8 2.2 Barnkonventionen och barnets bästa 9 2.3 Barnets bästa i umgängesmål 10 2.3.1 Allmänt 10 2.3.2 Umgängesprincipen 11 2.3.3 Kontinuitetsprincipen 11 2.3.4 Risk för att barnet far illa 12 2.3.5 Barnets vilja 12 3 UMGÄNGESSABOTAGE 13 3.1 Terminologi 13 3.2 Umgängessabotage i svensk rätt 13 3.2.1 Umgängessabotage i förarbeten 13 3.2.2 Umgängessabotage i praxis 14 3.2.3 Umgängessabotage i doktrin 15 4 RÄTTSFALLSSTUDIE 17 4.1 Allmänt 17 4.2 Tingsrättens inställning till påståendet om umgängessabotage 17 4.3 Tingsrättens inställning till umgängesprincipen 19 4.4 Tingsrättens inställning till kontinuitetsprincipen 20 4.5 Tingsrättens inställning till barnets vilja 21 4.6 Rättsfallsöversikt 23 5 ANALYS OCH SLUTSATSER 24 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 28

Summary The purpose of this essay is to highlight the consequences of the situation where one parent without acceptable cause refuses the other parent s right of access with their child, hereinafter called access sabotage. The purpose is more specifically to investigate how the situation of access sabotage is affecting the district court in its assessment when it has to consider what outcome will be in the child s best interest (see 6.2 a Children and Parents Code). The access right has evolved from being a right intended for parents who without acceptable cause was denied access with their child, to become a right intended for the child. This development became more judicial when Sweden ratified the United Nations Convention on the Rights of the Child in 1990. The child s best interest is a flexible concept that the Swedish legislator has tried to clarify by emphasising some factors. The factors covered in this essay are the principle of continuity, the principle of access, the risk of the child suffering and the child s will. Furthermore the essay discusses the fact that access sabotage can result in the decision of moving the child from one parent to the other. Since this could cause adjustment problems for the child it is of highest importance that the district court straighten out all relevant aspects in order to establish what would be in the child s best interest. The use of a legal case study enables an examination of how the court practically does these assessments. The results of the case study show that the district court in 50 % of the cases where access sabotage is established lead to a decision to transfer the right of access to the other parent. It is also possible to conclude that the outcome in one specific case depends on which of the factors used by the court is given most emphasis. This shows that the court must be given the right means in order to be able to do a solid investigation. If this is not possible, the child s best interest cannot be ensured. This may result in a lesser usage of the possibility to move the child to his or her other parent, although it might in fact be necessary in more cases. 1

Sammanfattning Syftet med förevarande uppsats är att belysa umgängessabotage och dess eventuella konsekvenser. Närmare bestämt avses att undersöka hur ett eventuellt umgängessabotage påverkar tingsrätten i sin bedömning när den har att ta ställning till vad som innebär barnets bästa (se föräldrabalken 6 kap. 2 a ). Umgängesrätten har utvecklats från att vara en rättighet avsedd för den förälder som utan grund hindrades från umgänge med sitt barn till att bli en rättighet avsedd för barnet. Den här utvecklingen får en mer framträdande rättslig roll i samband med att Sverige ratificerar FN:s barnkonvention år 1990. Barnets bästa är ett flexibelt begrepp som lagstiftaren försökt förtydliga genom att ange vissa särskilt relevanta faktorer. De som behandlas i uppsatsen är umgängesprincipen, kontinuitetsprincipen, risken att barnet far illa samt barnets vilja. Vidare framhålls att umgängessabotage kan resultera i att umgängesrätten flytttas över till den förälder som tidigare haft barnet boende hos sig. Detta kan medföra omställningsproblem för barnet varför det är av största vikt att domstolen i umgängesmål utreder alla aspekter av barnets bästa. Med hjälp av en rättsfallsstudie undersöks hur tingsrätten gör sin bedömning när den ska ta ställning till konsekvenserna av ett umgängessabotage. Resultatet av studien visar att tingsrätten i 50 % av fallen där umgängessabotage konstateras beslutar att en överflyttning av umgängesrätten utgör barnets bästa. Utifrån uppsatsen dras också slutsatsen, då utfallet är beroende av vilken aspekt tingsrätten fäster störst vikt vid, att det krävs att tingsrätten ges möjlighet att göra en ordentlig utredning i det enskilda fallet. Om inte detta görs kan inte barnets bästa säkerställas, vilket i sin tur innebär att en överflyttning av umgängesrätten förmodligen görs i mindre grad än vad som vore lämpligt. 2

Förkortningar Barnkonventionen Barnrättskommittén Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter FB Föräldrabalken (1949:381) HD JT NJA Prop. SOU Högsta domstolen Juridisk Tidskrift Nytt Juridiskt Arkiv Proposition Statens offentliga utredningar 3

1 Inledning 1.1 Bakgrund Att fastslå umgänge med barn är inte en lätt företeelse utan förenas ofta med flera komplexa frågor. I vissa fall är det barnet som inte vill umgås med den umgängesberättigade föräldern. I andra fall är det föräldern som av olika skäl inte tar ansvar för att träffa barnet trots att barnet har rätt till det. Utöver detta finns det också de fall där föräldern som har barnet boende hos sig, och ibland även har ensam vårdnad, försvårar möjligheten för den andre föräldern att umgås med eller kontakta sitt barn. Den senare situationen omnämns i svensk rätt som umgängessabotage. I förarbeten och doktrin diskuteras vårdnads- och boendeöverflyttningar. I dessa mål resonerar domstolen kring vem av föräldrarna som ska ha det stadigvarande boendet, alternativt vem som ska få ensam vårdnad av barnet. 1 Däremot omnämns aldrig det omvända perspektivet huruvida den andre föräldern får umgängesrätten överflyttad till sig. Ett beslut om umgängesöverflyttning kan bli aktuellt vid umgängessabotage. Den svenska familjerätten konstrueras på så sätt att en förälder inte både kan ha det stadigvarande boendet och umgänge eftersom dessa är alternativa. En umgängesöverflyttning är intressant eftersom den ofta medför en stor förändring för barnet. Överflyttningen innebär att barnet till följd av förälderns sabotage får byta boende och att domstolen i sin dom reglerar umgänget med den förälder som barnet tidigare bott tillsammans med. 1.2 Uppsatsens övergripande syfte Det övergripande syftet med denna uppsats är att belysa umgängessabotage och dess eventuella konsekvenser. Närmare bestämt avses att undersöka hur ett eventuellt umgängessabotage påverkar tingsrätten i sin bedömning när den 1 SOU 2005:43 s. 205, Saldeen (2013) s. 204. 4

har att ta ställning till bland annat kontinuitetsprincipen och umgängesprincipen. 1.3 Frågeställning Uppsatsens frågeställning lyder sålunda: I vilken utsträckning leder umgängessabotage till ett beslut om överflyttning av umgängesrätten? 1.4 Avgränsningar Framställningen är avgränsad till att behandla umgängesrätten varför den svenska vårdnadsregleringen inte redogörs för på djupet utan endast när den är relevant för umgänget. När jag redogör för vad som gäller i umgängesmål kan detta således vara detsamma för både vårdnads- och boendemål. Med anledning av uppsatsens begränsade omfång redogör jag enbart för barnets umgänge med sina föräldrar och inte med tidigare särskilt förordnade vårdnadshavare eller mor- och farföräldrar. I kapitel 4 behandlas uteslutande domar från Sveriges tingsrätter. Huruvida domarna eventuellt har överklagats och beviljats prövningstillstånd i högre instans lämnas utan avseende. Vidare omfattar studien endast tvistemål. Brottmål där umgängessabotage visserligen diskuteras har utelämnats då tonvikten i dessa mål ligger på det brott som möjligen begåtts. Detta är inte är relevant för uppsatsens syfte. 1.5 Perspektiv och metod Med tanke på uppsatsämnet anläggs genomgående ett barnperspektiv. I uppsatsen används till stor del en klassisk rättsdogmatisk metod med syftet att redogöra för, samt undersöka gällande rätt. Utgångspunkten är således de allmänt accepterade rättskällorna: lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten samt doktrin. 2 Som ett undantag till den rättsdogmatiska metoden finns dessutom ett inslag av rättssociologisk metod i kapitel 4 med en rättsfallsstudie. Förhoppningen med 2 Kleineman (2013) s. 21. 5

detta externa synsätt är att belysa hur rätten de facto tillämpas i Sveriges tingsrätter, oberoende av vad rättskällorna föreskriver. 3 För att kunna besvara frågeställningen ovan har jag använt tingsrättsdomar som empiriskt underlag. Till att börja med sökte jag på umgängessabotage i Infotorgs databas, vilket genererade 34 domar. Denna sökning inkluderade Sveriges samtliga tingsrätters avgöranden under en femårsperiod. 4 Därefter granskade jag samtliga domar vilket resulterade i att 13 domar sorterades bort då umgängessabotage enbart yrkades av en av parterna men diskuterades inte i domskälen. Dessutom sorterade jag bort ytterligare 6 domar då dessa var brottmål. Studien består således av de 15 resterande domarna. Med avsikt att respektera anonymiteten benämner jag målen med siffran 1-15 följt av året de avgjordes. Därtill avidentifieras parterna genom att föräldrarna benämns med ett F och barnen med ett b. En förteckning med fullständig information avseende målen finns i mitt förvar. 5 1.6 Forskningsläge Vad gäller begreppet barnets bästa finns det en hel del aktuellt material. Här bör främst nämnas Barnrättens grunder (2014) av Johanna Schiratzki som visar upp en tydlig bild av barnkonventionens betydelse för svensk rätt. Någon undersökning om umgängessabotage med ett starkt fokus på tingsrättens behandling av umgängesrätten tycks inte ha gjorts tidigare varför denna uppsats har ett visst nyhetsvärde på området. En viktig artikel för att förstå komplexiteten i dessa mål är dock Vårdnad, boende och umgänge - Några aktuella frågor i anslutning till 6 kap. föräldrabalken (Juridisk Tidskrift (JT) 1999-00) av Mats Sjösten som gör åtskillnad på umgängesprincipen och kontinuitetsprincipen. Denna uppdelning är betydelsefull för mål med umgängessabotage och trots 3 Hydén (2013) s. 208. 4 År 2011-10 2016-10. 5 Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. 6

att vissa ändringar gjordes i föräldrabalkens sjätte kapitel år 2006 är artikeln fortfarande relevant. 1.7 Material Förarbeten är den primära rättskällan i uppsatsens första del. Viktigast är propositionen Om vårdnad och umgänge 6 och betänkandet Vårdnad Boende Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar 7 eftersom dessa på olika sätt betonar hur domstolar ska förhålla sig till umgängessabotage. Dessutom är föräldrabalken (FB) 6 kap. 2 a viktig att framhålla, då flera av de faktorer som är av betydelse för uppsatsen uttrycks i lagtexten samt tillhörande lagkommentar i den juridiska databasen Zeteo. I den andra delen av framställningen är det uteslutande rättsfall från tingsrätten som utgör materialet. Genom att utreda vad tingsrätten kommer fram till i domskälen får läsaren en insikt i hur en bedömning i umgängesmål de facto görs. 1.8 Disposition Utgångspunkten för denna uppsats är en presentation av umgängesrättens utveckling samt en kort beskrivning av de faktorer som är särskilt viktiga i umgängesmål. Detta utgör kapitel 2. I kapitel 3 följer en redogörelse av umgängessabotage i förarbeten, praxis och doktrin. I kapitel 4 presenteras en rättsfallsstudie där målen kommenteras löpande i förhållande till olika faktorer. Detta kapitel avslutas med en rättsfallsöversikt där ytterligare information angående de studerade målen kan utläsas. I kapitel 5 följer uppsatsens analys där de regler och förhållandet till umgängessabotage som redogjorts för i föregående kapitel jämförs med hur tingsrätten har resonerat i de utvalda rättsfallen. Här presenteras också uppsatsens slutsatser. 6 Prop. 1990/91:8. 7 SOU 2005:43. 7

2 Umgängesrätten i Sverige 2.1 Umgängesrättens utveckling Umgänge i familjerättsliga mål blev föremål för lagstiftning först i en bestämmelse i 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning. Bestämmelsens uttalade syfte var att förhindra att den förälder som inte hade någon del i vårdnadsansvaret utan grund hindrades från umgänge med sitt barn. Det var följaktligen förälderns rättighet att träffa sitt barn som skulle skyddas i och med den nya regleringen. År 1949 antogs den nu gällande föräldrabalken där det återigen uttalades att föräldern skulle tillförsäkras en rätt att träffa barnet. Däremot med tillägget att umgänge förmodades vara till glädje även för barnet. 8 Det var först på 1970-talet som barnets intresse av umgänge med föräldrarna på allvar lyftes fram i den samhälleliga debatten. 9 År 1983 kom det första uttryckliga erkännandet i föräldrabalken. Detta efter att utredningen som presenterades i prop. 1981/82:168 fastslagit att regleringen som fanns gav uttryck för en ensidig föräldrarätt och att detta borde ändras på så sätt att barnet får rätt till umgänge med båda sina föräldrar. 10 Den lagstiftning som trädde i kraft 1983 vilar på samma grund som regleringen idag. FB 6 kap. 15 föreskriver att barnet har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgängesfrågan ska således alltid vara beroende av en individuell prövning med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. 11 1998 års lagstiftning syftade bland annat till att lyfta fram barnets rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Genom lagändringen betonades även föräldrarnas gemensamma ansvar för att barnets behov av umgänge så långt som möjligt skulle tillgodoses. 12 I tidigare lagstiftning kunde umgängesrätt endast beslutas av domstol för den förälder som inte hade vårdna- 8 Singer (2003) s. 212. 9 Ibid. s. 212. 10 Prop. 1981/82:168 s. 41. 11 Sjösten (2014) sid 112. 12 Saldeen (2013) s. 241. 8

den av barnet. Förändringen gjorde att beslut om umgängesrätt kan tas även då föräldrarna har gemensam vårdnad. 13 2.2 Barnkonventionen och barnets bästa Barnets bästa har funnits i svensk lagstiftning som begrepp sedan 1900-talet. Det är dock inte förrän år 1989 som barnkonventionen 14 antas och begreppet får en mer betydande rättslig roll. 15 När konventionen ratificerades i Sverige år 1990 uttalade regeringen att svensk lag redan uppfyllde de krav som konventionen ställde och att det därför inte fanns något behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder. Därför skedde ingen inkorporering. Konsekvensen är således att barnkonventionen har karaktären av en folkrättslig förpliktelse som Sverige frivilligt åtagit sig att följa och inte som nationell lag. 16 Värt att framhålla är att det presenterades ett förslag om inkorporering i mars år 2016 som innebär att en ny lag förväntas träda i kraft 1 januari 2018. Anledningen är att det anses stärka barnets rättigheter ytterligare om barnkonventionen får ställning som svensk lag. 17 Principen om barnets bästa ses som en av barnkonventionens grundpelare och finns i artikel 3. Principen vilar på två grundtankar, dels att barn har lika människovärde som vuxna, dels att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. I barnkonventionen görs barnet för första gången till ett subjekt med rättigheter vilket artikel 3 är till för att garantera. 18 Nämnas bör att begreppet inte är problemfritt. Av artikelns ordalydelse följer att den riktar sig mot konventionsanslutna stater med ett krav på att åtgärder ska vidtas av det offentliga. Någon närmare definition följer inte och det anges inte heller hur den ska uppnås. 19 Däremot uppställer konventionen kravet att beslutsfattande myndigheter så långt som möjligt ska tillförsäkra att barnets bästa redovisas i beslutsprocessen. 20 13 jfr 6 kap. 15 FB och Saldeen (2013) s. 242. 14 Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter. 15 Kaldal (2010) s. 64. 16 Prop. 1989/90:107 s. 28. 17 SOU 2016:19. 18 SOU 1997:116 punkt 6.1. 19 Kaldal (2010) s. 65. 20 SOU 1997:116 punkt 6.1. 9

2.3 Barnets bästa i umgängesmål 2.3.1 Allmänt Alla umgängesmål ska enligt FB 6 kap. 2 a ske med utgångspunkt i barnets bästa. Inga andra intressen, exempelvis rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med sitt barn, kan gå före barnets bästa. 21 Vad gäller domstolens materiella prövning när den ska ta ställning till om ett yrkat umgänge är till barnets bästa är huvudpresumtionen att umgänge är bra för barn. 22 Mats Sjösten skriver att det enligt experter på barnpsykologins område är viktigt att barn har en realistisk bild av sina föräldrar. I detta uttalande innefattas att verkligheten ibland kan vara skrämmande men att detta är bättre än drömmar och fantasier om den andre föräldern. 23 Rättsliga ändringar av umgänge om ett barn kan göras flera gånger och när som helst under barnets uppväxt. Förklaringar till detta är att föräldrarnas eller barnets förhållanden kan ändras, en tidigare lösning har inte fungerat eller att vad som då var barnets bästa kan behöva omprövas. 24 Lagstiftaren har medvetet valt att lämna begreppet barnets bästa öppet med syftet flexibilitet och anpassning till det enskilda barnet i en särskild situation. Ytterligare ett argument för att behålla begreppet flexibelt är att samhället är föränderligt vilket innebär att även begreppets betydelse kan komma att skifta med tiden. Barnets individuella situation gör också att innebörden av barnets bästa kan variera. 25 Emellertid har lagstiftaren försökt förtydliga begreppet genom att ange vissa särskilt relevanta faktorer. Bland annat ska domstolen fästa vikt vid, barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, kontinuitetsprincipen, risken att barnet far illa samt barnets vilja. I övrigt finns det utrymme för rättstillämparen att göra egna tolkningar av vad som 21 Walin & Vängby: Föräldrabalken: en kommentar (20 maj 2016, Zeteo, www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentar till 6 kap. 2 a, under rubriken Om vårdnad, boende och umgänge. 22 Schiratzki (2014) s. 127. 23 Sjösten (2014) s. 112. 24 Schiratzki (2008) s. 70. 25 Kaldal (2010) s. 68. 10

utgör barnets bästa i den enskilda situationen. 26 Nedan följer en närmare redogörelse av fyra faktorer som har betonats särskilt. 2.3.2 Umgängesprincipen I FB 6 kap. 2 a fastslås uttryckligen att barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, fortsättningsvis umgängesprincipen 27, ska ges en framträdande roll i umgängesmål. 28 Principen innebar till en början att den förälder som bäst kunde antas främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andre föräldern skulle tilldelas vårdnaden av barnet. Från och med 1998 gäller den dock även frågor som rör umgänge och boende. 29 Anna Singer lyfter fram att eftersom föräldrabalkens umgängesreglering vilar på antagandet om att barn har ett grundläggande behov av en relation till båda sina föräldrar, finns också antagandet om att detta gynnar barns utveckling. Hon anför också att när barnet får möjlighet att umgås med en förälder även efter en separation, förebyggs känslor av övergivenhet som gör att barnet lättare kan bygga upp en förmåga av tillit för andra. 30 Slutsatsen kan sägas vara att umgängesrätten inte bara handlar om att få tillgång till sin förälder utan också om att realisera bra uppväxtförhållanden för barnen i samhället. 31 I förhållande till denna princip betonas att om en förälder utan godtagbara skäl förhindrar eller motarbetar umgänge kan detta vara ett tecken på att vårdnaden eller boendet kan behöva ändras. 32 2.3.3 Kontinuitetsprincipen Kontinuitetsprincipen utgör en viktig aspekt i umgängesmål och har utarbetats i praxis men även betonats i förarbeten. 33 Den innebär att domstolen ska beakta att ett barn inte bör flyttas från den miljö som det vistats i under en lång tid med hänsyn till kontinuitet och stabilitet i sin vardag. Om ett barn under en 26 Kaldal (2010) s. 67. 27 Jfr Sjösten (2000). 28 Sjösten (2014) s. 113 och Prop. 1990/91:8 s. 61. 29 Prop. 1990/91:8 s. 60 f. och Prop. 1997/98:7 s. 104. 30 Singer (2003) s. 213. 31 Ibid. s. 214. 32 Sjösten (2014) s. 113. 33 NJA 1992 s. 666 och NJA 1989 s. 335. Se även Prop.1990/91:8 s. 61, Sjösten (2000) s. 338 och Schiratzki (2014) s. 23. 11

längre tid har vistats hos den förälder som står för att umgänge med den andra föräldern inte kommer till stånd ska således domstolen göra en avvägning mellan alla omständigheter i målet för att söka barnets bästa. I förarbeten framhålls att kontinuitetsprincipen inte slentrianmässigt får ges företräde. Tvärtom kan domstolen bedöma att de omställningssvårigheter som en överflyttning kan förväntas medföra anses väga tyngre än kontinuitet för att få igång ett fungerande umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Återigen betonas att det måste prövas i varje enskilt mål vilket utfall som anses vara bäst för barnet. 34 2.3.4 Risk för att barnet far illa Risk för att barnet eller någon annan i familjen far illa lyfts också fram särskilt i FB 6 kap. 2 a. Som redogjorts för i 2.3.1 är det viktigt att ett barn får en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Om det däremot innebär att barnet riskerar att fara illa vid umgängestillfället måste domstolen överväga om inte det ovanstående intresset måste ge vika för att skydda barnet. 35 2.3.5 Barnets vilja FB 6 kap. 2 a 3 st. föreskriver att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Bestämmelsen har sin grund i artikel 12 barnkonventionen. Barnrättskommittén 36 har vid flera tillfällen upprepat att det är en absolut rättighet som dels handlar om att barnet ska få uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem, dels att myndigheter ska bereda barnet möjlighet att höras på ett personligt plan. 37 I situationer då det är svårt att avgöra vad som innebär barnets bästa kan barnets vilja som en fristående omständighet bli avgörande för domstolens beslut. Normalt sett fästs mer avseende vid äldre barns inställning än vid de yngre, men det finns inga åldrar specificerade i lagen. 38 34 Prop. 1990/91:8 s. 61 f. 35 Prop. 2005/6:99 s. 116. 36 Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter. 37 SOU 1997:116 punkt 8.1. 38 Walin & Vängby, Föräldrabalken: en kommentar (20 maj 2016, Zeteo, www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentar till 6 kap. 2 a, under rubriken Om vårdnad, boende och umgänge. 12

3 Umgängessabotage 3.1 Terminologi Umgängessabotage som begrepp tar sikte på situationen då boendeföräldern utan godtagbara skäl motsätter sig den andre förälderns rätt till umgänge med barnet. 39 Begreppet finns inte uttryckt i lagtext men har däremot diskuterats i olika förarbeten och blivit föremål för Högsta domstolens (HD) bedömning. 40 När en domstol tar upp ett mål med ett yrkande om umgängessabotage ska utgångspunkten alltid vara barnets bästa framförallt med beaktande av FB 6 kap. 2 a. Om domstolen konstaterar att umgängessabotage är uppfyllt kan resultatet bli att boendeföräldern fråntas vårdnaden eller att barnets boende ändras. I realiteten innebär detta att umgängesrätten flyttas över till den förälder som tidigare haft barnet boende hos sig och att boendet i sin tur flyttas över till den förälder som barnet tidigare enbart haft umgänge med. 3.2 Umgängessabotage i svensk rätt 3.2.1 Umgängessabotage i förarbeten Bestämmelser som syftar till att motverka umgängessabotage infördes i föräldrabalken år 1991. I propositionen till de nya bestämmelserna fästes vikt vid att det på senare tid förekommit umgängessabotage och att regeringen såg allvarligt på beteendet. Grunden för uttalandet var att det för barnets psykiska hälsa var viktigt med ett fungerande umgänge med båda föräldrarna. Slutresultatet blev att umgängesprincipen infördes föräldrabalken. 41 De senaste ändringarna i FB 6 kap. 2 a gjordes i och med 2006 års lagstiftningsarbete och ändringarna innebar vissa förtydliganden. 42 Den vårdnadskommitté som tillsattes särskilt redovisade sin syn på umgängessabotage i det betänkande som ligger till grund för lagstiftningsarbetet. 43 Här presenterades att 39 Schiratzki (2008) s. 127. 40 Se exempelvis Prop. 1990/91:8 s. 39, SOU 2005:43 s 168 samt NJA 1989 s. 335. 41 Prop 1990/91:8 s. 39. 42 SFS 2006:458. 43 SOU 2005:43. 13

umgängessabotage dels kan handla om att föräldern påstår att barnet är sjukt inför ett umgängestillfälle, dels kan handla om att föräldern pratar illa om den andre föräldern i syfte att få barnet att inte vilja träffa den andre föräldern. Därutöver kan hända att föräldern flyttar långt bort eller rent av bosätter sig i ett annat land. Gemensamt för dessa scenarion är att den förälder som har umgängesrätt uppfattar sig orättvist behandlad vad gäller rätten till umgänge med barnet. 44 Vidare framhöll kommittén att ett avgörande aldrig får ha sin utgångspunkt i ett föräldraperspektiv som bottnar i ett bestraffnings- eller rättvisetänkande mellan föräldrarna. Det ska således inte för bedömningen i sig vara avgörande hur oacceptabelt en förälder har handlat eller vilka skäl denne anses sig ha. Vad domstolen ska fokusera på är snarare vilka konsekvenser förälderns handlande får för barnets mående vilket understryker att barnets bästa ska vara avgörande. 45 Vårdnadskommittén belyste också att det möjligen fanns en tendens att domstolen presumerade att den förälder som försvårade umgänget mellan barnet och den andre föräldern umgängessaboterade och att detta i sin tur borde leda till en överflyttning av vårdnaden. Angående detta yttrade kommittén dock att om det förhöll sig på det viset, var det direkt felaktigt eftersom inga presumtioner av detta slag får finnas i umgängesmål. Något som vid en första anblick kan uppfattas som ett icke godtagbart skäl kan senare visa sig vara befogat för att skydda barnet. 46 Därför betonas återigen att en individuell prövning ska göras i varje enskilt fall. 3.2.2 Umgängessabotage i praxis Ett intressant mål från HD är NJA 1998 s. 675 eftersom det illustrerar svårigheterna som kan uppkomma när domstolen ska ta reda på barnets bästa. I målet fann 3/5 av högsta domstolens ledamöter att en överflyttning av boendet till pappan, med konsekvensen att mamman fick umgängesrätt, inte var fören- 44 Ibid. s.168. 45 Ibid. s. 169. 46 Ibid. s. 169. 14

lig med barnets bästa trots att mamman konsekvent hade vägrat pappan umgänge med barnet. Schiratzki, som skrivit boken Mamma och pappa inför rätta men också artikeln Barnets bästa i portalparagraf och praxis kommenterar målet med utgångspunkt i FB 6 kap. 2 a. Hon menar att en orsak till de skilda resultaten var att ledamöterna hade olika syn på vilken omfattning FB 6 kap. 2 a medger att en helhetsbedömning av barnets bästa görs. De som röstade mot en överflyttning fann att rättstillämparen ska göra en helhetsbedömning av barnets situation där inga andra omständigheter anses vara viktigare än andra. De som röstade för en överflyttning fann att utgångspunkten i prövningen ska göras med de betoningar som finns i lagen. Exempelvis nämns en nära och god kontakt med båda föräldrar (umgängesprincipen) men inte barnets behov av stabilitet (kontinuitetsprincipen). 47 Å ena sidan menar Schiratzki att de som röstade mot en överflyttning hade stöd för sin tolkning då det poängterats i förarbeten att de aspekter som lyfts fram vad gäller barnets bästa inte är avsedda att utgöra en heltäckande uppräkning. Snarare uppmanas domstolen att beakta allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. 48 Å andra sidan menar hon att föräldrabalken visserligen ger utrymme för att väga in andra aspekter av barnets bästa än de som finns lagfästa vid en bedömning, men dessa bör rimligtvis inte kunna tillmätas större vikt än de lagfästa. Slutligen anför hon att avgörandet visar att det finns behov av att klargöra FB 6 kap. 2 a eftersom målet torde få olika utfall beroende på hur förarbetena respektive lagen tolkas. 49 3.2.3 Umgängessabotage i doktrin Mats Sjösten menar angående umgängessabotage att det avgörande inte ska vara omfattningen av umgängessabotaget utan att domstolens prövning bör vara framåtblickande och se på risken för upprepade umgängessabotage. Fokus för domstolen bör således ligga på att fördela vårdnad, boende och umgänge 47 Schiratzki (2008) s. 129. 48 Schiratzki (1999) s. 976 och Prop. 1997/98:7 s.105. 49 Schiratzki (1999) s. 976. 15

på så sätt att den förälder som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern får möjlighet att förverkliga detta. 50 Ytterligare vad gäller umgängessabotage anför Walin och Vängby i lagkommentaren till FB 6 kap. 2 a att eftersom umgängesprincipen ska tillmätas stor betydelse så kan umgängessabotage i princip diskvalificera den förälder som saboterar trots att båda föräldrar vanligtvis anses lämpliga som vårdnadshavare. Orsaken är att när föräldrarna väl befinner sig i en domstolsprocess är motsättningarna så stora att gemensam vårdnad inte är möjlig. Mot en diskvalificering står alla andra omständigheter i målet som kan vägas in i barnets bästa. Den omständighet som HD fäst störst vikt vid är att barnet bott hos den ena föräldern under en längre tid och har sitt liv där, kontinuitetsprincipen. 51 Observera dock att en diskvalifikation från vårdnaden enbart säger något om det stadigvarande boendet och inte huruvida barnet ändå kan få umgängesrätt med den förälder som inte längre har vårdnaden. I JT utvecklar Schiratzki synen på vissa principers framträdande roll i mål med umgängessabotage. Hon menar att den legala synen på umgänge, det vill säga, främjandet av barnets kontakt med båda sina föräldrar inte har fullt stöd i psykologisk forskning. Snarare säger forskningen att välbefinnandet hos barn med separerade föräldrar i första hand är beroende av att föräldrarna kan lösa sina konflikter och i andra hand umgänge. Enligt henne ger detta stöd för att domstolen inte ska flytta över barnet även om umgängessabotage utan godtagbara skäl har förekommit. Speciellt om barnet inte tidigare har haft något omfattande umgänge med den andre föräldern. Schiratzki menar således att umgängesprincipen ska främjas, men att flytta över vårdnaden eller boendet till en person som för barnet är att betrakta som okänd bör anses vara för långtgående i förhållande till sin rätt till umgänge. 52 50 Sjösten (2000) s. 339. 51 Walin & Vängby: Föräldrabalken: en kommentar (20 maj 2016, Zeteo, www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentar till 6 kap. 2 a, under rubriken Om vårdnad, boende och umgänge. 52 Schiratzki (1999) s. 975. 16

4 Rättsfallsstudie 4.1 Allmänt För att kunna besvara uppsatsens frågeställning redogörs nedan för 15 rättsfall som på olika sätt behandlar umgängessabotage i domskälen. Med syftet att försöka lyfta fram potentiella skillnader och/eller likheter i tingsrättens bedömning vad gäller umgängesrätten i förhållande till ett eventuellt umgängessabotage kommenteras rättsfallen löpande. Som redogjorts för ovan 53 ska tingsrätten inom ramen för barnets bästa ta hänsyn till umgängesprincipen, kontinuitetsprincipen, beakta risken för att barnet far illa samt barnets vilja. Inledningsvis ska sägas att tingsrätten inte gör en ordentlig utredning av risken för att barnet far illa i något av de 15 målen. Tingsrätten konstaterar enbart att rätten i sin bedömning ska fästa särskilt avseende vid risken för att barnet far illa. 54 Därför behandlas inte denna aspekt i det följande kapitlet. 4.2 Tingsrättens inställning till påståendet om umgängessabotage Inledningsvis framhålls att gemensamt för samtliga rättsfall är att parterna redan tidigare varit i tingsrätten och tvistat om i princip samma sak. 55 I majoriteten av fallen handlar det om att den tidigare domen inte följts, men det kan också handla om att en förälder är missnöjd med domen och vill förändra den. När tingsrätten ska förhålla sig till påståendet om umgängessabotage görs en individuell prövning i det enskilda fallet. Till att börja med kommenterar tingsrätten de handlingar som kan komma att ligga föräldern till last. Det kan handla om att föräldern ställt in umgängestillfällen utan godtagbara skäl till exempel genom att säga att barnet är sjukt 56 eller att hävda att barnet inte vill ha um- 53 Se avsnitt 2.3. 54 Se exempelvis mål nr 3/16, mål nr 7/12 eller mål nr 8/12. 55 Se tabellen i avsnitt 4.6. 56 Mål nr 4/16. 17

gänge. 57 Ytterligare kan det handla om att föräldern rest iväg eller undanhållit barnet. 58 I flera av fallen handlar det om förälderns inställning när denne pratar med barnet om den andra föräldern. 59 Störst fokus ligger alltså på den förälder som hindrar umgänget. Vad som kan sägas är att det inte är helt klart vad tingsrätten går på när den anser att umgängessabotage är uppfyllt. Ibland anses något utgöra umgängessabotage och ibland inte trots att det i stort sett handlar om samma handlingar men i två olika fall. 60 När tingsrätten bedömer att umgängessabotage inte är uppfyllt används uttryckliga formuleringar som exempelvis: Något umgängessabotage eller risk därför har således inte visats 61 eller genom mindre uttryckliga formuleringar som: att utan förvarning ta med sig [b] till Thailand under närmare två månaders tid är ytterst anmärkningsvärt och skulle kunna vara tillräckligt för att diskvalificera honom som vårdnadshavare 62. I det senare fallet säger tingsrätten inget ytterligare, men läsaren förstår att de handlingar som svaranden företagit i sig förmodligen når upp till umgängessabotage, trots att det inte är tingsrättens slutsats. Emellanåt är det mindre tydligt om förälderns handlingar når upp till umgängessabotage och tingsrätten går därför direkt vidare till att bedöma andra faktorer som är fördelaktiga respektive ofördelaktiga för den saboterande föräldern med syftet att se om umgängesrätten ska flyttas över till denne istället. Slutsatsen i ett sådant fall kan exempelvis vara: Hennes agerande utgör inte tillräckliga skäl för att tillerkänna [F] ensam vårdnad om [b] och därmed förändra [b:s] boende 63. I de fall domstolen kommer fram till att umgängessabotage är uppfyllt skrivs detta inte uttryckligen. Formuleringar så som: Utredningen i målet visar att [F] 57 Mål nr 1/16. 58 Mål nr 11/12. 59 Mål nr 4/16, mål nr 6/12 och mål nr 15/15. 60 Jfr mål nr 1/16 och mål nr 13/14. 61 Mål nr 9/12. 62 Mål nr 13/14. 63 Mål nr 8/12. 18

i detta hänseende allvarligt brustit i sitt ansvar som vårdnadshavare 64 och Vid en sammanvägning av vad som förekommit i målet finner tingsrätten att [F] medvetet har försvårat kontakten mellan far och son 65 illustrerar dock tingsrättens ståndpunkt. Dessutom gör tingsrätten en avslutande prövning om vem som ska tillerkännas umgängesrätt i samtliga av dessa fall. Slutligen bör lyftas fram att det inte bara är den umgängessaboterande föräldern som tingsrätten utreder. Även hur umgängesföräldern har förhållit sig till konflikten utreds. Tingsrätten ser det inte som positivt att neka ett upprättande av ett avtal som ger föräldern rätt till umgänge. 66 Tingsrätten anser att detta i sig tyder på bristande flexibilitet och samarbetsförmåga. Vidare är det inte heller positivt att utebli från ett möte som denne själv tagit initiativ till. 67 I ett fall lägger tingsrätten vikt vid att umgängesföräldern ska ha förmågan att kunna sätta sig in i hur barnen upplever att denne beter sig. Det är enligt tingsrättens mening inte fördelaktigt att lägga upp en bild på Facebook där föräldern liknar sin dotter vid en seriefigur, när vederbörande vet hur illa dottern tagit vid sig av denna bild. 68 I samtliga fall anses båda föräldrarna vara lämpliga vårdnadshavare. Dessutom, förutom i ett fall, får föräldern på något sätt rätt till umgänge med sitt barn. I undantagsfallet handlade det om att föräldern inte framställt något umgängesyrkande gällande det ena av de två barnen och då valde tingsrätten att inte reglera något umgänge. 69 4.3 Tingsrättens inställning till umgängesprincipen Här kan konstateras att det finns flera fall där tonvikten ligger på umgängesprincipen. I de mål där umgängesprincipen ges företräde diskuterar domstolen dessutom mer djupgående hur utbrett umgängessabotaget har varit och är. 64 Mål nr 4/16. 65 Mål nr 11/12. 66 Mål nr 12/12. 67 Ibid. 68 Mål nr 15/15. 69 Mål nr 3/16. 19

Tillgången till båda föräldrar ska i princip vara helt inskränkt för att denna princip ska ges företräde. 70 Tingsrätten anför exempelvis: De omställningsproblem m.m. som en överflyttning för med sig kan vara värda sitt pris för att få till stånd en fungerande relation med båda föräldrarna 71. För att en överflyttning ska vara möjlig ska den föräldern som tidigare enbart haft umgängesrätt anses vara kapabel att inte sabotera tillbaka om denne får boendet och istället verka för att barnet får träffa båda sina föräldrar. I samtliga mål där umgängesprincipen väger tyngre kommer tingsrätten fram till att så också är fallet. 72 I samband med den här principen hänvisar dessutom tingsrätten till att den tar hänsyn till ett tidsperspektiv som inte nämns i något av de fall där kontinuitetsprincipen får företräde. Formuleringar som: Detta gäller inte minst sett i ett längre perspektiv 73, inte minst på lång sikt 74 och på medellång och lång sikt 75 belyser detta. Ytterligare en aspekt som tingsrätten tar hänsyn i de här målen är barnets hälsa. I två av målen har barnen fått allergiska symptom, psykiska besvär och håravfall. Eftersom barnen inte fått träffa umgängesföräldern anför tingsrätten att besvären inte kan härledas till den föräldern. Barnets hälsa används således som ännu ett argument för att flytta över umgängesrätten. 76 4.4 Tingsrättens inställning till kontinuitetsprincipen I vissa av de fall där umgängessabotage konstateras ligger fokus på kontinuitetsprincipen. Bland annat skriver tingsrätten i mål nr 6/12 att: 70 Mål nr 2/12, mål nr 5/12, mål nr 7/12 och mål nr 10/12. 71 Mål nr 7/12. 72 Mål nr 2/12, mål nr 5/12, mål nr 7/12 och mål nr 10/12. 73 Mål nr 7/12. 74 Mål nr 10/12. 75 Mål nr 5/12. 76 Mål nr 2/12 och mål nr 5/12. 20

Det är troligt att barnens byte av bostadsort och skulle medföra att barnen ånyo på kort tid skulle tvingas att även byta skola och förskola. Det är svårt att se att ett nytt byte av bostadsort och skola/förskola skulle vara i överenstämmelse med barnens bästa. Trots att det i detta fall är möjligt med en överflyttning av umgängesrätten väljer tingsrätten att tillmäta kontinuitetsprincipen större betydelse. På ett liknande sätt skriver tingsrätten i mål nr 4/16 då den fastslår att överflyttningen kommer att innebära en mycket dramatisk förändring i deras [b:s] och [F:s] liv. I ett annat fall skriver tingsrätten att: Utredningen som tingsrätten ska grunda sitt avgörande på är allt annat än optimal 77. Målet handlar om två barn som under en tid bott hos varsin förälder, men där den enda föräldern egentligen haft ensam vårdnad om bägge barnen och den andra föräldern haft umgängesrätt. Utredningen är viktig här eftersom tingsrätten senare skriver att utredningen ger dock inga fasta hållpunkter för bedömningen vad som är bäst för [b] i valet av mamman eller pappan som vårdnadshavare 78. Domen avslutas med att tingsrätten konstaterar att kontinuitetsprincipen blir avgörande. På samma vis använder tingsrätten principen i ett annat mål där det konstateras att det är med stor tvekan 79 att deras bedömning är i enlighet med barnets bästa. 4.5 Tingsrättens inställning till barnets vilja I samtliga 15 fall finns det en vårdnads- boende- och umgängesutredning som används som underlag för tingsrätten. Trots att utredningen vittnar om att det finns tecken på barnets vilja eller åtminstone en inställning är det inte alltid som tingsrätten tar upp det i domskälen. 80 Den vanligaste anledningen är att barnet är för litet. 81 När det i denna uppsats skrivs att barnet har en åsikt menas att barnet tagit ställning till vilken förälder hen vill bo hos. 82 Gemensamt för 77 Mål nr 3/16. 78 Ibid. 79 Mål nr 15/15. 80 Mål nr 6/12. 81 Se exempelvis mål nr 4/16 och mål nr 11/12. 82 Mål nr 1/16 och mål nr 15/15. 21

samtliga fall är dessutom att tingsrätten anför att barnen på olika sätt påverkas av föräldrarnas konflikt. 83 Det finns också exempel på när barnet uttryckt en stark inställning där tingsrätten gör bedömningen att det är boendeföräldern som påverkat barnet. I mål nr 5/12 anför tingsrätten angående barnets inställning till umgängesföräldern att: slutsatsen [är] att [F] har sagt även annat till [b] som är ägnat att göra dottern negativt inställd. Vikten av barnets inställning tillmäts således liten betydelse när omständigheterna är liknande. I ett av fallen är barnen 10 respektive 13 år men utredningen som inhämtats klarlägger inte barnens vilja överhuvudtaget, ändå tas ett beslut om deras bästa. 84 Även här kan sägas att barnets inställning tillmäts liten betydelse, med tanke på att det inte är utrett. Vidare finns det fall då barnet har nått en ålder då tingsrätten torde tillmäta barnets vilja en större betydelse. I ett mål har barnet hunnit fylla 13 år och uttrycker att han inte vill ha ett reglerat umgänge utan vill få komma och gå som han vill 85. Tingsrätten gör ingen förändring av boendet, vilket tyder på att barnets vilja ges tyngd i bedömningen. Däremot ser tingsrätten behovet av att ha kontakt med båda föräldrarna och därför regleras umgänget i domen. 86 83 Jfr mål nr 12/12, mål nr 13/14 och mål nr 5/12. 84 Mål nr 3/16. 85 Mål nr 1/16. 86 Mål nr 1/16. 22

4.6 Rättsfallsöversikt Tabellen visar översiktligt utvalda fakta i de rättsfall som ingår i studien. Konstaterat Umgängessabotage? Överflyttning av umgängesrätten? Ålder på barnet/ barnen? Har barnet en åsikt om umgänget? 87 Båda föräldrar lämpliga Vårdnadshavare? Tidigare hjälp från TR? Mål nr 1/16 Ja Nej 13 Ja Ja Ja Mål nr 2/12 Ja Ja 7 Nej Ja Ja Mål nr 3/16 Nej - 10/13 Ja Ja Ja Mål nr 4/16 Ja Nej 2/3 Nej Ja Ja Mål nr 5/12 Ja Ja 4 Nej Ja Ja Mål nr 6/12 Ja Nej 5/9 Nej Ja Ja Mål nr 7/12 Ja Ja 2 Nej Ja Ja Mål nr 8/12 Nej - 5 Nej Ja Ja Mål nr 9/12 Nej - 5 Nej Ja Ja Mål nr 10/12 Ja Ja 3 Nej Ja Ja Mål nr 11/12 Ja Nej 5 Nej Ja Ja Mål nr 12/12 Nej - 8/12 Ja Ja Ja Mål nr 13/14 Nej - 4 Nej Ja Ja Mål nr 14/12 Nej - 9 Ja Ja Ja Mål nr 15/15 Nej - 10/12/13 Ja Ja Ja 87 Som tingsrätten har kommenterat i domskälen. 23

5 Analys och slutsatser Som anförts i inledningen till förevarande uppsats är syftet att belysa umgängessabotage och dess eventuella konsekvenser. Närmare bestämt att undersöka hur ett eventuellt umgängessabotage påverkar tingsrätten i sin bedömning när den har att ta ställning till bland annat kontinuitetsprincipen och umgängesprincipen. I ett försök att uppnå detta syfte används frågeställningen: I vilken utsträckning leder umgängessabotage till ett beslut om överflyttning av umgängesrätten? I följande kapitel avser jag att söka ett svar på frågan med hjälp av det material jag tagit upp i tidigare kapitel. Det har framförts att umgängesrättens utgångspunkt ligger i konstruktionen av barnets bästa. Dessutom förstås att domstolens uppgift att utröna barnets bästa i umgängesmål inte är en lätt företeelse då domstolen rent subjektivt aldrig kan veta vad det enskilda barnets bästa verkligen är. Det komplicerade i de mål som presenterats i framställningen är att domstolen utifrån föräldrarnas bevisning, som ofta består av att beskylla den andre för att vara en olämplig förälder, ska hitta barnets bästa. Det är särskilt tydligt i dessa mål med umgängessabotage då stort fokus ligger på att en förälder de facto betett sig olämpligt. Dock har det visats att utgångspunkten inte ska vara omfattningen av umgängessabotaget utan vilka konsekvenser förälderns förhållningssätt får för barnet. 88 För att kunna möjliggöra en överflyttning av umgängesrätten krävs det att barnets bästa är tillbörligt utrett. De olika lagstiftningsförslag som syftat till att lyfta fram barnets bästa har emellertid inte fullt ut visat sig vara effektiva. Ett exempel som bekräftar påståendet är att lagstiftaren ser ett behov av att göra barnkonventionen till lag med förhoppningen att kunna stärka barnets rättigheter ytterligare. Vidare har redogjorts för de faktorer som domstolen ska ta särskild hänsyn till i umgängesmål nämligen umgängesprincipen, kontinuitetsprincipen, risken att barnet far illa samt barnets vilja. Inte i något av målen utreder tingsrätten aspekten om risken att barnet far illa hos endera föräldrarna. Dessutom fram- 88 Se avsnitt 3.2.1. 24

går det av avsnitt 4.6 att föräldrarna i samtliga fall anses vara lämpliga vårdnadshavare. Att föräldern anser sig ha godtagbara skäl till umgängessabotaget är således uteslutet om man utgår från vad tingsrätten i de enskilda fallen har kommit fram till. Min uppfattning angående föräldrarnas sabotage i de här målen är att beteendet bottnar i något annat än rädsla för att barnet eller någon annan i familjen far illa, trots att detta ofta används som argument för att vinna fördel hos tingsrätten. I många fall handlar det förmodligen snarare om den konflikt som finns mellan föräldrarna där syftet är att såra varandra. Barnet används här som ett medel för att uppnå det specifika syftet. För att kommentera tabellen i avsnitt 4.6 kan sägas att tingsrätten i 8 av 15 fall konstaterar att umgängessabotage är uppfyllt. Av dessa åtta fall bedömer tingsrätten att det i 50 % av fallen är lämpligt att barnet bor kvar med samma förälder som innan målet. Gemensamt för de här målen är att det är kontinuitetsprincipen som väger tyngre. 89 I detta sammanhang bör framhållas att tingsrätten i 2 av 4 90 fall där kontinuitetsprincipen är avgörande konstaterar att det på olika sätt är oklart vad som utgör barnets bästa i det specifika fallet. Båda målen visar att tingsrätten hellre låter förhållanden bestå än att göra en ingripande förändring i ett barns vardag när det inte kan anses vara ordentligt utrett. Som redogjorts för ovan får kontinuitetsprincipen inte slentrianmässigt ges företräde. Möjligen är det för långtgående att säga att det blir effekten i dessa två mål, men enligt mig visar de två nämnda fallen att undermåliga utredningar kan leda till att tingsrätten blir mindre handlingskraftig, och ger kontinuitetsprincipen företräde utan att ha full förankring i barnets bästa. Trots att det i de mål som presenterats inte får anläggas ett föräldraperspektiv kan det vara värt att lyfta fram att den förälder som inte har haft barnet boende hos sig alltid är i underläge i förhållande till umgänge och kontakt med barnet. Speciellt vad gäller användningen av kontinuitetsprincipen som aldrig kan användas till fördel för den förälder som tidigare bara haft umgänge. 89 Se avsnitt 4.4. 90 Mål nr 3/16 och mål nr 15/15. 25

Motsatsvis visar studien att det i de resterande fallen med konstaterat umgängessabotage blir umgängesprincipen som väger tyngst i bedömningen. 91 I dessa mål anses barnets behov av en fungerande relation med båda föräldrarna vara av sådan dignitet att de omställningsproblem som till följd av domen kan drabba barnet får anses värda att tåla. Konsekvensen av att tillmäta umgängesprincipen större tyngd än kontinuitetsprincipen är således att tingsrätten bedömer att en överflyttning av umgängesrätten är i enlighet med barnets bästa. Intressant är att tingsrätten i dessa fall väger in att det i ett längre perspektiv kommer att bli bättre för barnet. Det betyder att utgången i målet möjligen inte är barnets bästa vid avgörandet men att tingsrättens förhoppning är att det kommer att bli det längre fram. I denna bedömning är det således tydligt att domstolen räknar med att barnet får betala ett visst pris för sin rätt till båda föräldrar. Särskilt problematiskt blir tillvägagångssättet i förhållande till Schiratzkis uttalande om att forskning visar på att välbefinnandet hos barn med separerade föräldrar i första hand är beroende av att föräldrarna kan lösa sina konflikter och i andra hand umgänge. Det går att ställa sig frågan om överflyttningen verkligen leder till att föräldrarna lyckas lösa sina konflikter eller om den omställning som överflyttningen innebär för alla inblandade, inklusive barnet, snarare skapar nya konflikter. Speciellt eftersom det av rättsfallsstudien framgår att samtliga familjer redan har fått hjälp av tingsrätten tidigare. Oavsett svaret på den frågan anser jag att domstolen bör vara oerhört säker när den bedömer att en överflyttning är mest förenlig med barnets bästa. Vad gäller barnets vilja har det visats att barn i den här typen av mål ofta påverkas av sina föräldrar. 92 Till följd av detta tillmäts barnets vilja inte lika stor tyngd som den borde, då tingsrätten inte kan veta om det är barnets genuina vilja som uttrycks. Anledningen till att det här blir särskilt problematiskt i de mål som redogjorts för är att barnen i stor omfattning bara träffar den ena föräldern. Det har presenterats att i mål där det är svårt att avgöra vad som innebär barnets bästa kan barnets vilja som en fristående omständighet bli avgörande för tingsrättens beslut. 93 Tabellen visar att barnen (3-7 år gamla) i de fyra 91 Se avsnitt 4.3. 92 Se avsnitt 4.5. 93 Se avsnitt 2.3.5. 26

fall där en överflyttning är aktuell inte har haft någon åsikt som tingsrätten diskuterat i domskälen. Därför går det inte att säga något om hur barnets vilja skulle kunnat påverka utgången i dessa mål. Avslutningsvis kan konstateras att tingsrätten håller sig positivt inställd till huvudpresumtionen om att umgänge är bra för barnet då rättsfallsstudien visar att samtliga föräldrar som inte får barnet boende hos sig tillerkänns umgänge i någon omfattning där det yrkats. Vidare kan sägas att det krävs mycket för att tingsrätten ska konstatera att umgängessabotage är uppfyllt. Benägenheten verkar vara att inte uttryckligen anföra ett tydligt resonemang även när omständigheterna i målet tycks vara tydliga. 94 När ett sabotage väl har konstaterats krävs det återigen att tingsrätten har mycket att gå på för att flytta över umgängesrätten till den andra föräldern. Slutsatsen är således att tingsrätten i hälften av målen där umgängessabotage konstateras fattar ett beslut om överflyttning av umgängesrätten. Som konstaterats i detta kapitel får utredningen i målet stor betydelse för huruvida domstolen väljer att ge umgängesprincipen eller kontinuitetsprincipen företräde. Om utredningen i vissa av målen gjorts bättre menar jag att tingsrätten kunnat konstatera fler fall av umgängessabotage. Konsekvensen av bättre utredningar blir förmodligen också att tingsrätten i större utsträckning kan bedöma att barnets bästa är förenligt med en överflyttning av umgängesrätten. 94 Se avsnitt 4.2. 27