Ett svenskt perspektiv på det ömsesidiga erkännandet av civilrättsliga skyddsåtgärder inom EU

Juridiska institutionen Vårterminen 2017 Examensarbete i EU-rätt, särskilt internationell privat- och processrätt 30 högskolepoäng Ett svenskt perspektiv på det ömsesidiga erkännandet av civilrättsliga skyddsåtgärder inom EU A Swedish Perspective on the Mutual Recognition of Protection Measures in Civil Matters within the EU Författare: Josefin Henningsson Handledare: Docent Marie Linton

Förord Det känns lite overkligt att det här förordet är det sista jag skriver på juristprogrammet. Det är framförallt med en känsla av lättnad jag sätter punkt för den här tiden, men också med lite nostalgi. Jag vill passa på att rikta ett varmt tack till min handledare Marie Linton, för dina insiktsfulla kommentarer och för att du inspirerar genom din passion för det du gör. Jag vill också rikta ett tack till målgruppen på UD-RS för en trevlig uppsatspraktik. Jag känner även stor ödmjukhet inför min familj och närmaste vänner, som alltid finns där och hejar på. Och, slutligen, till min kära farmor, som tyvärr inte finns med mig i fysisk form längre, men som alltid har stöttat mig i de val jag har gjort. I varje ord och mening finns du. Uppsala, februari 2017

Innehållsförteckning 1 Introduktion... 1 1.1 Skyddsåtgärder inom EU och i Sverige... 1 1.1.1 Ett scenario... 1 1.1.2 Skyddsförordningen... 1 1.1.3 Skyddsdirektivet... 2 1.1.4 Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen... 2 1.1.5 Skyddsåtgärder i medlemsstaternas nationella rättsordningar... 3 1.1.6 Svenska skyddsåtgärder i ljuset av EU-rätten... 4 1.2 Syfte... 5 1.3 Avgränsning... 6 1.4 Metod... 6 1.4.1 Rättsdogmatisk metod... 6 1.4.2 Komparativa inslag... 7 1.4.3 EU-rättslig metod... 8 1.5 Material... 8 1.5.1 Rättskällorna... 8 1.5.2 Närmare om EU:s rättskällor... 9 1.5.3 EU-domstolens tolkningsmetoder... 11 1.6 Terminologi... 13 1.6.1 Skyddsåtgärder... 13 1.6.2 Kontaktförbud och besöksförbud... 13 1.6.3 Skyddsperson och förbudsperson... 14 1.6.4 Civilrättsliga skyddsåtgärder... 14 2 Kontaktförbud... 16 2.1 Bakgrund... 16 2.2 Ordinära kontaktförbud... 17 2.2.1 Förbudets närmare innebörd... 17 2.2.2 Förutsättningar för meddelande av ordinära kontaktförbud... 17 2.2.3 Närmare om riskbedömningens koppling till en brottslig gärning... 18 2.3 Kontaktförbud avseende gemensam bostad... 19 2.4 Utvidgat och särskilt utvidgat kontaktförbud... 19 2.5 Förfarandet... 20 2.5.1 Åklagarens roll... 20 2.5.2 Rättens prövning... 21 2.6 Överträdelser... 21

2.6.1 Straffrättsligt sanktionerade... 21 2.6.2 Överträdelser vanliga... 22 3 Familjerättsliga besöksförbud... 23 3.1 Besöksförbud i äktenskapsbalken... 23 3.1.1 Den rättsliga regleringen... 23 3.1.2 Besöksförbud då och nu... 23 3.1.3 Förutsättningarna för meddelande av besöksförbud... 25 3.1.4 Besöksförbuden i en rättshistorisk kontext... 27 3.1.6 Överträdelser... 28 3.1.7 Besöksförbudens förhållande till kontaktförbuden... 28 3.2 Besöksförbud i sambolagen... 30 3.2.1 Rättslig reglering... 30 3.2.2 Syftet med bestämmelserna... 30 3.2.3 Förutsättningar för meddelande av besöksförbud... 31 3.2.4 Överträdelser av besöksförbud... 31 3.2.5 Besöksförbudens relation till kontaktförbud... 31 4 När är skyddsförordningen tillämplig?... 32 4.1 Bakgrunden... 32 4.1.1 Fri rörlighet för personer... 32 4.1.2 Offers rättigheter... 32 4.1.3 Principerna om ömsesidigt erkännande och förtroende... 33 4.2 Vilka situationer tar förordningen sikte på?... 33 4.2.1 Artikel 2... 33 4.2.2 Skyddsåtgärd... 34 4.2.3 Civilrättsliga frågor... 35 4.2.4 Utfärdande myndighet... 38 4.2.5 Internationell tillämplighet... 39 5 Systemet för det ömsesidiga erkännandet i skyddsförordningen... 40 5.1 Ursprungsmedlemsstatens roll... 40 5.1.1 Användandet av intyg... 40 5.1.2 Skyldighet att utse behörig myndighet... 41 5.1.3 Hänsyn till förbudspersonen... 42 5.1.4 Ändringar i intyget och dess verkan... 43 5.2 Den anmodade medlemsstatens roll... 44 5.2.1 Erkännande... 44 5.2.2 Verkställighet... 46 5.2.3 Något om sanktioner vid överträdelser... 47

6 Är kontaktförbud civilrättsliga skyddsåtgärder?... 48 6.1 Regeringens bedömning... 48 6.1.1 Kontaktförbuden utgör skyddsåtgärder... 48 6.1.2 Kontaktförbudens civilrättsliga karaktär... 48 6.1.3 Är de grunder regeringen anför av relevans för den autonoma tolkningen?... 49 6.2 Avgränsningen av civilrättsliga frågor i Brysselinstrumenten... 50 6.3 Avgränsningen av civilrättsliga frågor i Bryssel II a-förordningen... 51 6.3.1 Målet C... 51 6.3.2 Målet A... 53 6.4 Vilka slutsatser kan dras från EU-domstolens praxis?... 54 6.5 Slutsats... 54 6.5.1 Definitionen av civilrättsliga frågor... 54 6.5.2 Ordinära kontaktförbud, utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud... 55 6.5.3 Kontaktförbud avseende gemensam bostad... 55 6.5.4 Vad blir konsekvensen av kontaktförbudens civilrättsliga karaktär?... 56 7 Är familjerättsliga besöksförbud civilrättsliga skyddsåtgärder?... 57 7.1 Regeringens bedömning... 57 7.2 Förbud att besöka den skyddade personen... 57 7.3 Meddelade i avsikt att skydda en person?... 58 7.4 När personens fysiska eller psykiska integritet kan vara utsatt för fara... 58 7.5 Ömsesidiga skyddsåtgärder... 59 7.6 Är familjerättsliga besöksförbud alltid civilrättsliga?... 60 7.7 Slutsats... 60 8 Civilrättsliga skyddsåtgärder i en vidare EU-rättslig kontext... 62 8.1 Skyddsförordningen och Bryssel I-a förordningen... 62 8.1.1 Allmänt om Bryssel I a-förordningen... 62 8.1.2 Har skyddsförordningen företräde i egenskap av lex specialis?... 62 8.2 Skyddsförordningen och Bryssel II a-förordningen... 63 8.2.1 Allmänt om Bryssel II a-förordningen... 63 8.2.2 Bryssel II a-förordningens företräde... 64 8.2.3 Civilrättsliga frågor i Bryssel II a-förordningen... 65 8.2.4 Skyddsåtgärder mellan makar... 65 8.2.5 Skyddsåtgärder mellan en förälder och ett barn... 68 8.2.6 Skyddsåtgärder mellan två personer med gemensamma barn... 69 8.2.7 Skillnader mellan regelverken... 72 9 Avslutande reflektioner... 74 9.1 Sammanfattning... 74

9.2 Vad har Constance för utsikter?... 75 9.3 Fragmenteringen av regler i olika rättsakter... 76 9.4 Avsaknaden av sanktioneringar... 76 9.5 Den internationella privat- och processrätten som harmoniseringsmetod... 77 10 Källförteckning... 78

1 Introduktion 1.1 Skyddsåtgärder inom EU och i Sverige 1.1.1 Ett scenario När Constance 1 efter många år i en destruktiv relation bestämmer sig för att begära skilsmässa får hon utstå många otrevliga samtal och ovälkomna besök. Trakasserierna påverkar hennes vardag och välmående i stor utsträckning. Constance har fått reda på att det kan finnas möjlighet att få ett kontaktförbud eller besöksförbud enligt svensk rätt, som innebär att hennes make inte kan fortsätta besöka eller ringa henne. Hon tror att en sådan åtgärd skulle få henne att känna sig tryggare. Samtidigt har hon planer på att flytta till Frankrike och känner sig därför osäker på om ett sådant förbud är till nytta för henne. Att ansöka om en liknande åtgärd enligt fransk rätt, om det ens finns, tycker hon känns komplicerat. 1.1.2 Skyddsförordningen Det är personer i Constances situation som Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor 2 (skyddsförordningen) tar sikte på. Förordningen ska tillämpas från och med den 11 januari 2015 och innehåller regler om erkännande och verkställighet av skyddsåtgärder som har meddelats i en medlemsstat i civilrättsliga frågor. 3 Syftet med förordningen är att säkerställa att det skydd en fysisk person åtnjuter i en medlemsstat fortsätter att gälla i varje annan medlemsstat dit denna person reser eller flyttar. 4 Systemet för det ömsesidiga erkännandet bygger på användandet av intyg. 5 1 Såväl kvinnor som män utsätts för våld och andra trakasserier i nära relationer. En kvinna har valts som exempel i scenariot för att illustrera en typisk situation där behovet av skyddsåtgärder aktualiseras. Lagen (1988:688) om kontaktförbud (kontaktförbudslagen), som reglerar den huvudsakliga typen av skyddsåtgärd i Sverige, antogs med särskilt beaktande av situationen för kvinnor, se bland annat prop. 1987/88:137 s. 7 f. I statistiska undersökningar bekräftas bilden av att det främst är kvinnor som använder kontaktförbud mot män, se Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2015:3, Kontaktförbud en utvärdering av ändringarna i lagen 2011, s. 48. Avsikten är således att genom exemplet belysa ett strukturellt problem och inte att negligera det faktum att även män utsätts för våld och trakasserier av andra kvinnor eller av andra män. 2 EUT L 181, 29.6.2013, s. 4-12. 3 Se artikel 22(2) och artikel 1 skyddsförordningen. 4 Ingresspunkt 3 skyddsförordningen. 5 Se artikel 4(2) och artikel 5 skyddsförordningen. 1

En skyddsåtgärd definieras i artikel 3(1) skyddsförordningen som ett beslut som meddelats i avsikt att skydda en person när dennes fysiska eller psykiska integritet kan vara utsatt för fara och som ålägger förbudspersonen en eller flera av de skyldigheter som räknas upp i bestämmelsen. Skyldigheten kan avse ett förbud att besöka den andres bostad eller förbud mot alla typer av kontakter med skyddspersonen. 6 Endast skyddsåtgärder som har meddelats i civilrättsliga frågor omfattas av förordningens tillämpningsområde. 7 1.1.3 Skyddsdirektivet EU-lagstiftaren hade ursprungligen målet att utforma ett instrument som reglerade ömsesidigt erkännande av såväl civilrättsliga som straffrättsliga skyddsåtgärder. Till följd av att den rättsliga grunden kom att ifrågasättas valdes lösningen att reglera civilrättsliga skyddsåtgärder i skyddsförordningen och straffrättsliga skyddsåtgärder i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern 8 (skyddsdirektivet). 9 Direktivet gör det möjligt för medlemsstaten där en skyddsåtgärd har meddelats att utfärda en europeisk skyddsorder som sedan ska erkännas i en annan medlemsstat. 10 Skyddsförordningen och skyddsdirektivet har följaktligen en särskild relation till varandra. Regelverken är avsedda att komplettera varandra och tillsammans ska de utgöra ett heltäckande system för ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder inom EU. 11 1.1.4 Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen Skyddsförordningen utgör ett av många EU-rättsliga instrument på civilrättens område. Två andra instrument som reglerar erkännande- och verkställighetsfrågor på området utgörs av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt 6 Se artikel 3(1)a och artikel 3(1)b skyddsförordningen. 7 Se artikel 2(1) och artikel 1 skyddsförordningen. 8 EUT L 338, 21.12.2011, s. 2-18. 9 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden, KOM(2011)276 slutlig, s. 3. 10 Se artikel 1 och artikel 2(2) skyddsdirektivet. 11 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden KOM(2011)276 slutlig, s. 2 f. 2

om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 12 (Bryssel II a-förordningen) och rådets förordning 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område 13 (Bryssel I a-förordningen). Till skillnad från skyddsförordningen är Brysselförordningarna inte specifikt avsedda att hantera frågor om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder, utan är tillämpliga även på andra civilrättsliga frågor. Mot denna bakgrund uppstår frågan hur regelverken förhåller sig till varandra. Av artikel 2(3) skyddsförordningen framgår att den inte ska tillämpas på skyddsåtgärder som omfattas av Bryssel II a-förordningen. Däremot stadgas det inte hur den förhåller sig till Bryssel I a-förordningen. 1.1.5 Skyddsåtgärder i medlemsstaternas nationella rättsordningar Alla medlemsstater har någon form av åtgärd i nationell rätt som reglerar en persons uppförande i syfte att skydda någon annan. 14 De nationella reglerna på området uppvisar stora skillnader i ett flertal avseenden. Dessa skillnader rör exempelvis frågan om vem som kan ansöka om en skyddsåtgärd samt förbudens närmare innebörd. 15 Skyddsförordningen avser att ta hänsyn till dessa olikheter och påverkar inte de nationella systemen för beslut om skyddsåtgärder. Förordningen medför således ingen skyldighet för medlemsstaterna att införa skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor. 16 De olika rättstraditionerna på området är troligtvis en förklaring till varför den internationella privat- och processrätten har valts som harmoniseringsmetod. 12 EUT L 338, 23.12.2003, s. 1-29. Bryssel II a-förordningen upphäver rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (Bryssel II-förordningen), EGT L 160, 30.6.2000, s. 19-36. Bryssel II-förordningen ersatte i sin tur 1998 års Brysselkonventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål, EGT C 27, 26.1.1998, s. 1-27. 13 EUT L 351, 20.12.2012, s. 1-32. Bryssel I a-förordningen har sin föregångare i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen), EGT L 12, 16.1.2001, s. 1-23. Bryssel I-förordningen ersatte i sin tur 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen), EGT C 27, 26.1.1998, s. 1-27. I huvudsak ska det råda kontinuitet i tolkningen mellan de tre instrumenten, se skäl 34 Bryssel I a-förordningen. De tre instrumenten kommer tillsammans att benämnas Brysselinstrumenten. 14 Det finns ingen universellt vedertagen definition av begreppet skyddsåtgärd. När begreppet används utanför ramen för skyddsförordningen avses i princip ett beslut som förelägger regler om uppförande (förbud, skyldigheter eller begränsningar) avseende en vuxen person i syfte att skydda en annan person mot ett beteende som kan innebära fara för dennes liv, fysiska, psykiska eller sexuella integritet, värdighet eller personliga frihet, se van der Aa, Niemi, Sosa, Ferreira och Baldry, Mapping the Legislation and assessing the impact of Protection Orders in the European Member States, s. 36. När en skyddsåtgärd i skyddsförordningens mening avses kommer det att förtydligas. 15 Se van der Aa, Niemi, Sosa, Ferreira & Baldry, Mapping the Legislation and assessing the impact of Protection Orders in the European Member States, s. 8 f. 16 Ingresspunkt 12 skyddsförordningen. 3

1.1.6 Svenska skyddsåtgärder i ljuset av EU-rätten I svensk rätt är den primära skyddsåtgärden kontaktförbud enligt kontaktförbudslagen och innebär i princip ett förbud att ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person. 17 Bestämmelser som i viss mån har en liknande karaktär och som kan utgöra ett skydd i relationen mellan två personer är familjerättsliga besöksförbud, vilka återfinns i äktenskapsbalken (1987:230) och sambolagen (2003:376). De familjerättsliga besöksförbuden ger en domstol möjlighet att förbjuda makarna eller samborna att besöka varandra i vissa situationer. 18 I Sverige har skyddsförordningen resulterat i lag (2015:197) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (kompletteringslagen). Den svenska lagstiftaren är av uppfattningen att varken kontaktförbud eller familjerättsliga besöksförbud faller inom dess tillämpningsområde. 19 Någon behörig svensk myndighet att utfärda intyg enligt skyddsförordningen har därför inte utsetts. Hur skyddsförordningen och följaktligen familjerättsliga besöksförbud och kontaktförbud förhåller sig till Bryssel II a-förordningen och Bryssel I a-förordningen diskuteras inte i förarbetena till kompletteringslagen. Frågan ansågs falla utanför det propositionen avsåg utreda, nämligen hur förordningen ska tillämpas i praktiken och få ett effektivt genomslag i Sverige. 20 Vad gäller ömsesidigt erkännande av straffrättsliga skyddsåtgärder i Sverige regleras frågan i lag (2015:642) om europeisk skyddsorder. Lagen genomför skyddsdirektivet. Den svenska lagstiftaren har bedömt att samtliga kontaktförbud meddelade enligt kontaktförbudslagen utgör straffrättsliga skyddsåtgärder och faller inom direktivets tillämpningsområde. 21 En europeisk skyddsorder får därför utfärdas i Sverige på grundval av ett kontaktförbud, vilket sedan ska kunna erkännas och vid behov verkställas i en annan medlemsstat. 22 17 1 första stycket kontaktförbudslagen. Stadgandet avser ett ordinärt kontaktförbud. 18 Se 14 kap. 7 andra stycket äktenskapsbalken, 18 kap. 2 första stycket äktenskapsbalken, 28 första stycket sambolagen och 31 första stycket sambolagen. 19 Prop. 2014/15:51 s. 14. 20 Prop. 2014/15:51 s. 22. 21 Prop. 2014/15:139 s. 33. 22 2 kap. 1 lag (2015:642) om europeisk skyddsorder. 4

1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att analysera det ömsesidiga erkännandet av civilrättsliga skyddsåtgärder inom EU ur ett svensk perspektiv. Den första frågeställningen gäller om familjerättsliga besöksförbud eller kontaktförbud faller inom tillämpningsområdet för skyddsförordningen. Frågan är av central betydelse för att förstå om Sverige lever upp till de krav som följer av förordningen. Frågan är även av betydelse för att förstå vilka möjligheter en skyddsperson ska ha att få ett kontaktförbud eller familjerättsligt besöksförbud erkänt och, i tillämpliga fall, verkställt i en annan medlemsstat med stöd av skyddsförordningen. Frågeställningen anknyter till Sveriges roll som ursprungsmedlemsstat. En ursprungsmedlemsstat definieras i artikel 3(5) skyddsförordningen som den medlemsstat där skyddsåtgärden har meddelats. Den anmodade medlemsstaten utgörs enligt artikel 3(6) av den medlemsstat där erkännande och, i tillämpliga fall, verkställighet av skyddsåtgärden begärs. Beträffande kontaktförbud rör den huvudsakliga diskussionen förbudens civilrättsliga karaktär enligt förordningen. Beträffande familjerättsliga besöksförbud är den centrala frågan huruvida de utgör skyddsåtgärder enligt skyddsdirektivet. Den andra frågeställningen jag avser att besvara är hur Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen förhåller sig till skyddsförordningen och följaktligen till svenska skyddsåtgärder. Avsikten är att ge en helhetsbild av de EU-rättsliga regelverk som aktualiseras vid frågor om ömsesidigt erkännande av civilrättsliga skyddsåtgärder. Frågeställningen är underordnad den första frågeställningen på så sätt att syftet främst är att sätta skyddsförordningen och dess betydelse för svensk rätt i en vidare EU-rättslig kontext. Mot denna bakgrund utgör den första frågeställningen tyngdpunkten i uppsatsen. Även den andra frågeställningen anknyter till Sveriges roll som ursprungsmedlemsstat, 23 men med utgångspunkt i Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen. Utifrån diskussionen om hur skyddsförordningen förhåller sig till Brysselförordningarna är avsikten att undersöka om kontaktförbud och familjerättsliga besöksförbud i något avseende undantas från tillämpningsområdet för skyddsförordningen. Scenariot ovan i avsnitt 1.1.1 med Constance kommer att återkopplas till i slutet av uppsatsen. Syftet med exemplet är att illustrera i vilka situationer regelverken kan komma att aktualiseras och vad rättsläget får för konsekvenser för en person i Constances situation. 23 Bryssel II a-förordningen och Bryssel I a-förordningen använder i detta avseende samma terminologi som skyddsförordningen. Se artikel 2(5) Bryssel II a-förordningen och artikel 2(d) Bryssel I a-förordningen. 5

1.3 Avgränsning Uppsatsen behandlar erkännande- och verkställighetsfrågor beträffande civilrättsliga skyddsåtgärder inom EU. Två andra grundläggande internationellt privat- och processrättsliga frågor utgörs av domsrättsfrågan och lagvalsfrågan. 24 Trots att dessa frågor är intressanta i sammanhanget har en avgränsning bedömts nödvändig av utrymmesskäl. En annan avgränsning består i att uppsatsen primärt utgår ifrån skyddsförordningen. Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen kommer också att diskuteras. Avsikten i denna del är främst avsedda att sätta skyddsförordningen i en vidare EU-rättslig kontext. Valet har gjorts mot bakgrund av att skyddsförordningen utgör ett relativt nytt instrument som är avsett att specifikt hantera frågor om ömsesidigt erkännandet av civilrättsliga skyddsåtgärder. En ytterligare avgränsning består i valet att analysera det ömsesidiga erkännandet av skyddsåtgärder ur ett svenskt perspektiv. Frågeställningarna berör Sveriges roll som ursprungsmedlemsstat. Sveriges roll som anmodad medlemsstat inom ramen för skyddsförordningen kommer endast att beröras i begränsad utsträckning. Avsikten är att bidra till en helhetsbild av skyddsförordningens betydelse för svensk rätt men inte att utreda om Sverige lever upp till de krav som förordningen ställer på en anmodad medlemsstat. Skyddsförordningen samt Bryssel I a-förordningen och Bryssel II a-förordningen utgör samtliga en integrerad del av EU-rätten. De frågeställningar som ska besvaras kräver därför en förståelse för mer allmänna EU-rättsliga grunder och principer. EU:s rättskällor och EUdomstolens tolkningsmetoder kommer följaktligen att presenteras mer ingående i de avseenden det är av särskilt intresse för att besvara frågeställningarna. 1.4 Metod 1.4.1 Rättsdogmatisk metod Frågeställningarna avser att fastställa vad som utgör gällande rätt. Rättsvetenskap som syftar till att fastställa gällande rätt med utgångspunkt i rättskällorna benämns ofta rättsdogmatik. 25 Sandgren lyfter frågan huruvida det verkligen finns ett rätt svar på varje rättsvetenskaplig fråga, och om det i så fall är rättsdogmatikens sak att finna det svaret. Enligt honom rådet det idag en bred samsyn om att svaret på den förstå frågan är nekande, med följden att den andra 24 Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt en internationellt privat- och processrättslig studie, s. 21. 25 Se Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen studier i förmögenhetsrätt, s. 22 f. 6

frågan förfaller. Han menar att utvecklingen inom rättsvetenskapen istället har gått mot att peka på olika tänkbara lösningar som är godtagbara, snarare än att fastställa gällande rätt. 26 Att bevisa att gällande rätt har identifierats är inte en realistisk ambition med uppsatsen. Avsikten är istället att med utgångspunkt i rättskällorna formulera en så korrekt tolkning som möjligt av vad som utgör gällande rätt. Det råder numera bred enighet om att värderingar kan ingå i den rättsdogmatiska argumentationen. 27 Kleinman anser att det inte finns något hinder mot att bedriva en kritisk rättsdogmatisk forskning. Det handlar då om att utifrån de slutsatser man ansett sig kunna dra om innehållet i gällande rätt gå ett steg längre genom att med fristående ändamålsargument påvisa att rättsläget är otillfredsställande och på ett eller annat sätt bör ändras. 28 Uppsatsen kommer att förhålla sig värderande till de rättsregler som analyseras, varför det måhända är mest rättvisande att tala om att en kritisk rättsdogmatisk metod används. 1.4.2 Komparativa inslag Utländsk rätt är av större intresse i den internationella privaträtten än på många andra rättsområden, till följd av att ämnet har ett internationellt föremål. 29 Denna uppsats har en tydlig internationell inriktning och utländsk rätt är därför av särskilt intresse. Det kommer i viss utsträckning att beröras hur skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor regleras i andra medlemsstater. Framförallt kommer den finländska lagstiftarens inställning till skyddsförordningen att lyftas fram. Frågan är av intresse då de finländska besöksförbuden uppvisar stora likheter med kontaktförbud i svensk rätt. Samtidigt har den finländska lagstiftaren, till skillnad från den svenska lagstiftaren beträffande kontaktförbud, bedömt att besöksförbuden kan utgöra civilrättsliga skyddsåtgärder. Utländsk rätt kommer med andra ord att lyftas fram i de sammanhang det är av särskilt intresse för uppsatsen eller när det är av relevans för att besvara frågeställningarna. Utländsk rätt kan därför sägas användas i ett s.k. tjänande syfte. 30 Det är däremot inte en komparativ metod som tillämpas, då en sådan metod förutsätter betydligt större kunskaper om och djupare analyser av den utländska rätten på ett visst område. 31 26 Sandgren, Vad är rättsvetenskap?, s. 122 f. 27 Sandgren, Vad är rättsvetenskap?, s. 121. 28 Kleinman, Rättsdogmatisk metod, i Korling & Zamboni (red.) Juridisk metodlära, s. 39. 29 Jänterä-Jareborg, Partsautonomi och efterlevande makes rättsställning, s. 39. 30 Jfr. Jänterä-Jareborg, Partsautonomi och efterlevande makes rättsställning, s. 41. 31 Se tex. Kleinman, Rättsdogmatisk metod, i Korling & Zamboni (red.) Juridisk metodlära, s. 40 och Valguarnera, Den komparativa metoden, i Korling & Zmaboni (red.) Juridisk metodlära, s. 141 f. 7

1.4.3 EU-rättslig metod EU:s rättskällor utgör en stor del av det material som används. Vid hanteringen av EU:s rättskällor kommer en EU-rättslig metod att tillämpas. 32 Svenska tolkningsprinciper kan nämligen inte utan vidare läggas till grund för tolkningen av EU:s rättskällor. Europeiseringen av rätten kan på detta sätt sägas utmana de väletablerade normhierarkier och invanda tolkningsprinciper som verksamma jurister i Sverige normalt använder sig av. 33 Då EUdomstolen är den yttersta uttolkaren av EU-rätten kommer domstolens tolkningsmetoder att ägnas särskild uppmärksamhet. 34 1.5 Material 1.5.1 Rättskällorna Till grund för uppsatsen ligger rättskällor. Med rättskällor avses material som är styrande och auktoritära för domstolar och andra myndigheter. 35 Dessa utgörs dels av traditionella svenska rättskällor såsom lagtext, förarbeten, doktrin och praxis. Även underrättspraxis kommer att undersökas i viss utsträckning. Avsikten i avseendet är att belysa hur rätten har tillämpats, utan att det har bäring på frågan vad som utgör gällande rätt. Sedan Sveriges inträde i EU utgör EU-rätten en integrerad del av den svenska rättsordningen. Dess rättskällor är följaktligen en del av den svenska rättskälleläran. 36 EU:s rättskällor består av primärrätt, sekundärrätt, EU-domstolens praxis, förberedande rättsakter, doktrin och yttranden från generaladvokaterna. 37 EU-rätten har vid en konflikt med en svensk rättsregel företräde. 38 Med andra ord står EU-rätten högre upp i normhierarkin. Mot bakgrund av EU:s rättskällors särskilda betydelse för uppsatsen kommer de att presenteras mer ingående nedan. Då uppsatsen innehåller vissa komparativa inslag har även utländska rättskällor använts i viss utsträckning. Dessa begränsar sig till lagtext och förarbeten. 32 Se Reichel, EU-rättslig metod, i Korling & Zamboni (red.) Juridisk metodlära, s. 109. 33 Reichel, EU-rättslig metod, i Korling & Zamboni (red.) Juridisk metodlära, s. 135. 34 Se avsnitt 1.5.3 nedan. 35 Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen studier i förmögenhetsrätt, s. 26. 36 Granström, Svensk rättstradition i konflikt med europarätten? Exemplet Åke Green, i Edström (red.) Svensk rätt i EU- en antologi, s. 22. 37 Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 230 f. 38 C-6/64 Flaminio Costa mot E.N.E.L (ECLI:EU:C:1964:66). 8

1.5.2 Närmare om EU:s rättskällor 1.5.2.1 Primärrätt, sekundärrätt och ingresser Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 39 (EUF-fördraget) reglerar unionens funktionssätt och fastställer områdena för och avgränsningen av unionens befogenheter. 40 EUF-fördraget och fördraget om Europeiska unionen 41 (EU-fördraget) utgör de fördrag som unionen grundar sig på. 42 Fördragen brukar benämnas primärrätt och befinner sig högst upp i EU:s normhierarki. 43 De rättsakter som unionen kan anta när stöd finns i fördragen är förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. 44 Dessa har således sin förankring i primärrätten och brukar benämnas sekundärrätt. 45 En särskilt viktig typ av rättsakt utgörs av förordningar. En förordning har allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna. 46 En förordning får inte införlivas med nationell rätt. När förordningar förutsätter att nationella bestämmelser utfärdas eller behövs för att förordningen ska få avsedd verkan finns det dock inget hinder mot att anta sådana regler. 47 EU-rättsliga förordningarna uppvisar ofta en stor komplexitet, vilket kan förklaras med att de är resultat av kompromisser mellan medlemsstaterna. Flera år av förhandlingar behövs innan en förordning kan antas. Varje medlemsstat ser sig tvungen att aktivt och intensivt bevaka sina egna intressen under processen. 48 Mot denna bakgrund kan svårigheter uppkomma vid tolkningen av sekundärrättsliga instrument. Det sagda gäller även skyddsförordningen. Ingresser utgörs av en inledande del i en sekundärrättslig akt där skälen för antagandet av instrumentet framgår. Ingressen beaktas som en del av rättsakten och anger de syften som instrumentet avser uppnå. Ingressen är avsedd att leva upp till kravet på att rättsakter ska 39 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (konsoliderad version), EUT C 326, 26.10.2012, s. 47-390. 40 Se artikel 1(1) EUF-fördraget. 41 Fördraget om Europeiska unionen (konsoliderad version), EUT C 326, 26.10.2012, s. 13-47. 42 Artikel 1(2) EU-fördraget. 43 Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 47 f. 44 Artikel 288 EUF-fördraget. 45 Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 54. 46 Artikel 288 andra stycket EUF-fördraget. 47 Se målet C-230/78 Zuccherifici nazionali och SpA Società italiana per l'industria degli zuccheri mot Ministro per l'agricoltura e le foreste, Ministro per l'industria, il commercio e l'artigianato och SpA Zuccherifici meridionali (ECLI:EU:C:1979:216), p. 34 och Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 55. 48 Jänterä-Jareborg, Den internationella familjerätten i Europa SvJT 2014, s. 226. 9

motiveras. 49 Ingresserna kan sägas ha sin närmaste motsvarighet i de svenska förarbetena. 50 Skälen i ingressen kan tjäna som tolkningsdata för en rättsregel men utgör inte i sig bindande regler. 51 1.5.2.2 Allmänna rättsprinciper EU-rättens inkompletta karaktär har medfört att EU-domstolen har kommit att utnyttja allmänna rättsprinciper som rättskälla. De allmänna rättsprinciperna kan beskrivas som EUrättens oskrivna konstitution och består av kodifieringar av grundläggande värderingar som genomsyrar EU-rätten. 52 Domstolen har härlett de allmänna rättsprinciperna ur bland annat fördragen och gemensamma rättstraditioner i medlemsstaterna. 53 De allmänna rättsprinciperna står över sekundärrätten i normhierarkin och kan användas som tolkningsbakgrund av EUdomstolen. 54 1.5.2.3 Förarbeten Ur ett komparativt perspektiv är den stora vikt som tillmäts uttalanden i lagförarbeten karaktäristiskt för den svenska rättskälleläran. Det föreligger stora skillnader mot den vikt som tillmäts förarbeten i EU-rätten. 55 Förarbeten är emellertid aktuella som rättskällor om de är relevanta, tillgängliga, otvetydiga och konsekventa. Kommissionens ursprungliga förslag till en rättsakt utgör den naturliga utgångspunkten för att fastställa avsikten med en EU-rättslig bestämmelse. EUdomstolen kan även beakta avvikelser från kommissionens förslag, när den slutgiltiga utformningen av en rättsakt saknar en bestämmelse som föreslagits av kommissionen. Även behandlingen i Europaparlamentet måste beaktas för att fastställa EU-lagstiftarens avsikter. 56 49 Se Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 35 och artikel 296(2) EU-fördraget. 50 Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 36. 51 Se tex. C-429/07 Inspecteur van de Belastingdienst mot X BV (ECLI:EU:C:2009:359), p. 31. 52 Se Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 163 och Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 38. 53 Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 38. 54 Se Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 231 och Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 73. 55 Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 29 ff. 56 Se Öberg, Några anteckningar om användningen av förarbeten inom gemenskapsrätten JT 2000-01, s. 495 och s. 498. Se även mål C-17/96, Badische Erfrischungs-Getränke GmbH & Co. KG mot Land Baden- 10

1.5.2.4 EU-domstolens praxis EU-domstolen har uppgiften att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördragen. 57 Inom ramen för så kallade förhandsavgöranden tolkar EU-domstolen fördragen och rättsakter. Förfarandet regleras i artikel 267 EUF-fördraget där det framgår att när en fråga om EU-rättens tolkning uppkommer vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen begära ett förhandsavgörande. En begäran får ske om domstolen anser att det är nödvändigt för att döma i saken. När en fråga om EU-rättens tolkning uppkommer i ett ärende vid en domstol som utgör sista instans i avseendet ska den domstolen begära ett förhandsavgörande. Det svar EU-domstolen meddelar den nationella domstolen är bindande. 58 Syftet med förhandsavgöranden är ytterst att säkerställa den enhetliga tillämpningen av EU-rätten medlemsstaterna. 59 Vidare kan frågan hur EU-rätten ska tolkas komma under EU-domstolens prövning genom en så kallad fördragsbrottstalan mot en medlemsstat förd av kommissionen. Förfarandet regleras i artikel 258 EUF-fördraget. EU-domstolens praxis har kommit att få en betydelsefull roll i EU-domstolens verksamhet och domstolen citerar ofta sina egna avgöranden. 60 Det förekommer dock att EU-domstolen genomför ändringar i sin egen rättspraxis. 61 1.5.3 EU-domstolens tolkningsmetoder 1.5.3.1 Språklig tolkning Utgångspunkten för EU-domstolens tolkning av EU-rätten är en språklig metod som innebär att domstolen fastställer innebörden av uttryck eller begrepp. 62 En språklig metod räcker ofta inte för att fastställa svaret på en rättsfråga. Många EU-rättsliga regler är nämligen vagt Württemberg, (ECLI:EU:C:1997:381), p 16 och mål C-1/96, The Queen mot Minister of Agriculture, Fisheries and Food, ex parte Compassion in World Farming Ltd (ECLI:EU:C:1998:113), p. 51. 57 Artikel 19(1) EU-fördraget. 58 Se målet C-29/68 Milch-, Fett- und Eierkontor GmbH mot Hauptzollamt Saarbrücken (ECLI:EU:C:1969:27), p. 2-3. 59 Se målet C-221/88 Europeiska kol- och stålgemenskapen mot Acciaierie e ferriere Busseni SpA i konkurs (ECLI:EU:C:1990:84), p. 13. 60 Se Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 233 och Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 36. 61 Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 51. 62 Se Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 185 och Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 234. 11

formulerade. Svårigheterna förstärks av att det finns 23 officiella språk inom EU som alla formellt är jämställda med varandra. 63 1.5.3.2 Syftestolkning Syftestolkning innebär att en bestämmelse tolkas mot bakgrund av sin tillkomsthistoria och lagstiftarens avsikt. Utgångspunkten är att bestämmelserna i fördragen uttrycker unionsrättens syften men även ingressen i rättsakten ifråga beaktas. 64 Det är i detta avseende förarbeten kan få betydelse som rättskälla. 1.5.3.3 Teleologisk tolkning Vid en teleologisk tolkning tolkas en bestämmelse mot bakgrund av dess grundläggande funktion i EU-rätten. Tolkningen ska främja det syfte som eftersträvas med en viss bestämmelse, motverka orimliga konsekvenser som kan bli följden av en bokstavstrogen tolkning och fyller ut potentiella luckor i EU-rätten. 65 Den teleologiska tolkningsmetoden används framförallt när ordalydelsen eller det kontextuella sammanhanget är oklart. 66 När flera tolkningsalternativ är möjliga väljer EUdomstolen i princip den tolkning som bäst främjar syftet med bestämmelsen. 67 Det är framförallt den teleologiska tolkningsmetoden som EU-domstolen har kommit att bli förknippad med. En förklaring till att metoden har fått ett sådant starkt genomslag i domstolens verksamhet är att EU-rättsliga bestämmelser ofta är vaga och oprecisa. 68 Med andra ord är en språklig tolkning sällan tillräcklig för att fastställa innebörden av en EUrättslig bestämmelse. 63 Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 234. Se även mål C-283/81 Srl CILFIT och Lanificio di Gavardo SpA mot Ministero della santà (ECLI:EU:C:1982:335), p. 18. 64 Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, s. 186. 65 Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 168. 66 Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 168. 67 Se ex. mål C-34/74 Société Roquette frères mot franska staten (ECLI:EU:C:1974:117), p. 19 och Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 169. 68 Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 168. 12

1.5.3.4 Systematisk tolkning När EU-domstolen använder sig av en systematisk tolkningsmetod tolkar domstolen den aktuella bestämmelsen mot bakgrund av dess EU-rättsliga sammanhang. En viktig utgångspunkt vid EU-domstolens systematiska tolkning av bestämmelser är att EU-rätten är tänkt att fungera som ett sammanhängande system. 69 1.5.3.5 Autonom tolkning Att en tolkning sker autonomt innebär att EU-rättsliga begrepp får en självständig innebörd. Innebörden är oberoende av hur begreppen definieras i medlemsstaternas rättsordningar. Man kan snarast utgå ifrån att EU-rättsliga begrepp ska tolkas autonomt, mot bakgrund av att EUrätten ska tolkas lika i medlemsstaterna. Det är nämligen osannolikt att ett visst juridiskt begrepp har samma innebörd i samtliga medlemsstater. 70 1.6 Terminologi 1.6.1 Skyddsåtgärder I skyddsförordningen definieras begreppet skyddsåtgärd i artikel 3(1). Vad gäller familjerättsliga besöksförbud och kontaktförbud kommer de att benämnas svenska skyddsåtgärder. Begreppet svenska skyddsåtgärder används således utan bäring på frågan huruvida åtgärderna utgör skyddsåtgärder i skyddsförordningens mening. När en skyddsåtgärd i förordningens mening avses kommer det att förtydligas. 1.6.2 Kontaktförbud och besöksförbud Kontaktförbudslagen trädde i kraft år 1988 och hade då namnet lagen om besöksförbud. Genom en reform som genomfördes år 2011 fick lagen sitt nuvarande namn. Samtidigt kom begreppet besöksförbud att ersättas med begreppet kontaktförbud. Jag har valt att genomgående använda begreppet kontaktförbud och att benämna lagen kontaktförbudslagen, för att minska risken för förväxling med de familjerättsliga 69 Gröning & Zetterquist, EU: konstitution institution jurisdiktion, s. 235. 70 Hettne & Otken Eriksson (red.), EU-rättslig metod teori och genomslag i svensk rättstillämpning, s. 161. 13

besöksförbuden När det hänvisas till förarbeten till kontaktförbudslagen som inte avser lagändringen som trädde i kraft år 2011 rör det sig emellertid i själva verket om förarbeten till lagen om besöksförbud. Kontaktförbudslagen innehåller fyra typer av kontaktförbud. Dessa kommer att benämnas ordinärt kontaktförbud, kontaktförbud avseende gemensam bostad, utvidgade kontaktförbud och särskilt utvidgade kontaktförbud. När endast begreppet kontaktförbud används avser det samtliga typer av kontaktförbud. 1.6.3 Skyddsperson och förbudsperson Begreppet skyddsperson kommer att användas beträffande den person som ansöker om kontaktförbud och/eller beviljas kontaktförbud. Begreppet förbudsperson kommer att användas med avseende på den person som kontaktförbudet gäller eller skulle gälla. I kontaktförbudslagen används terminologin den som förbudet avses gälla och den som förbudet avses skydda. Ett avsteg från lagens terminologi har gjorts för att förenkla språket. I skyddsförordningen används terminologin den skyddade personen beträffande den person som är föremål för skydd enligt en skyddsåtgärd i nationell rätt. Den person som är orsak till faran avser den person som ålagts skyldigheter genom en skyddsåtgärd. 71 Även inom ramen för förordningen kommer begreppen skyddsperson och förbudsperson användas. 1.6.4 Civilrättsliga skyddsåtgärder En studie som har varit av värde för denna uppsats är studien Mapping the Legislation and Assessing the Impact of Protection Orders in the European Member States, 72 där bland annat en kartläggning har gjorts av medlemsstaternas skyddsåtgärder. Klassificeringen av medlemsstaternas skyddsåtgärder som civilrättsliga i studien utgår ifrån hur dessa har klassificerats i nationell rätt. Skyddsförordningen bygger som framkommit på ett autonomt EU-rättsligt begrepp. Civilrättsliga skyddsåtgärder i studien och i skyddsförordningen har därmed inte nödvändigtvis samma innebörd. 71 Se artiklarna 3(2) och 3(3) skyddsförordningen. 72 van der Aa, Niemi, Sosa, Ferreira & Baldry, Mapping the legislation and assessing the impact of Protection Orders in the European Member States. Studien finansierades av Europeiska kommissionen och återfinns på http://poems-project.com/wp-content/uploads/2015/04/intervict-poems-digi-1.pdf. 14

När det förekommer uppgifter om medlemsstaternas reglering av civilrättsliga skyddsåtgärder med hänvisning till studien bör läsaren således ha i åtanke att det är en klassificering som gjorts av skyddsåtgärden i nationell rätt. 15

2 Kontaktförbud 2.1 Bakgrund Den rättsliga regleringen av kontaktförbud återfinns i kontaktförbudslagen. Lagen fick sitt nuvarande namn efter en lagändring år 2011 som syftade till att förbättra situationen för personer som på olika sätt riskerar att utsättas för eller har utsatts för våld, hot eller trakasserier. Lagstiftaren ville genom reformen stärka kontaktförbudens brottsförebyggande funktion. 73 Det grundläggande syftet med kontaktförbud är att förebygga hotfulla och farliga situationer. 74 Lagen tillkom med särskilt beaktande av skyddet för kvinnor i nära relationer. 75 Trots detta är kontaktförbudslagen könsneutral och inte begränsad till situationer där kvinnor trakasseras av män de är eller har varit i en nära relation med. 76 Att det främst är kvinnor som utgör skyddspersoner bekräftas av statistiska undersökningar. År 2013 beviljades 4 321 ansökningar om kontaktförbud i Sverige. I minst 79 procent av dessa användes förbudet av en kvinna som skydd mot en man. 77 Näst vanligast, i nio procent av besluten, användes förbudet som skydd av en man mot en annan man. I två procent av besluten användes förbudet som skydd av en man mot en kvinna och i en procent av besluten beviljades förbudet en kvinna som skydd mot en annan kvinna. 78 73 Se bland annat prop. 2010/11:45 s. 1 och s. 32. 74 Prop. 2010/11:45 s. 39. 75 Se bland annat prop. 1987/88:137 s. 7 f. 76 I prop. 2002/03:70 s. 33 uttalades att ett förbud bör kunna meddelas också i situationer där vuxna barn utövar våld mot sina åldriga föräldrar, i homosexuella förhållanden och för att skydda utsatta flickor vid så kallat hedersrelaterat våld. 77 Se Brå rapport 2015:3, Kontaktförbud en utvärdering av ändringarna i lagen 2011, s. 48. I åtta procent av besluten gick det inte att utläsa vilket kön skyddspersonen har, eftersom personnumret på skyddspersonen inte anges, men det framhålls i rapporten att en stor del av dessa sannolikt utgörs av kvinnor. 78 Brå rapport 2015:3, Kontaktförbud en utvärdering av ändringarna i lagen 2011, s. 48. 16

2.2 Ordinära kontaktförbud 2.2.1 Förbudets närmare innebörd Ett ordinärt kontaktförbud innebär ett förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person. 79 Förbudet omfattar inte kontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogade. 80 Sådana kontakter kan exempelvis förekomma när skyddspersonen har gett sitt medgivande. 81 Ett annat exempel kan röra situationen då ett gemensamt barn insjuknar akut. 82 Kontaktförbudet ska förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. 83 Umgänge med gemensamma barn kan exempelvis undantas. 84 Ett ordinärt kontaktförbud ska meddelas för viss tid men i högst ett år. Möjlighet att förlänga förbudet finns med högst ett år i taget. 85 2.2.2 Förutsättningar för meddelande av ordinära kontaktförbud Ett ordinärt kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att förbudspersonen kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera skyddspersonen. Det krävs att det rör sig om en konkret risk för brott, förföljelse eller trakasserier med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. 86 Med förföljelse avses att förbudspersonen vid upprepade tillfällen på ett mycket påträngande eller annars besvärande sätt kontaktar den andre mot dennes vilja. 87 Trakasserier är något mindre allvarliga och kan utgöras av upprepade mycket aggressiva uttalanden eller ett beteende som är ägnat att skrämma skyddspersonen. 88 Det krävs att trakasserierna är av allvarligt slag. 89 Vid riskbedömningen ska det särskilt beaktas om förbudspersonen har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid. 90 I första hand är det därmed brott enligt 3, 4 och 6 79 1 första stycket kontaktförbudslagen. 80 1 fjärde stycket kontaktförbudslagen. 81 Prop. 1987/88:137 s. 15 f. 82 Prop. 1987/88:137 s. 41 f. 83 3 kontaktförbudslagen. 84 Dahlgren, Lagen om kontaktförbud och lagen om europeisk skyddsorder en kommentar, s. 36. 85 4 första och tredje stycket kontaktförbudslagen. 86 Prop. 1987/88:137 s. 18. 87 Prop. 1987/88:137 s. 20. 88 Dahlgren, Lagen om kontaktförbud och lagen om europeisk skyddsorder en kommentar, s. 26. 89 Prop. 1987/88:137 s. 20. 90 1 andra stycket kontaktförbudslagen. 17

kapitlet brottsbalken (1962:700) som är av betydelse. 91 Tidigare brottslighet får större betydelse desto närmare i tiden det begicks. 92 Ett ordinärt kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för förbudspersonen. 93 Det ska således göras en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall. 94 En omständighet som kan vara av betydelse vid proportionalitetsbedömningen är att parterna har gemensamma barn. 95 2.2.3 Närmare om riskbedömningens koppling till en brottslig gärning Tidigare skulle det vid riskbedömningen särskilt beaktas om förbudspersonen hade begått brott mot skyddspersonen. Ändringen till att det särskilt ska beaktas om förbudspersonen har begått brott mot någon person syftade till att stärka förbudens brottsförebyggande funktion. Ändringen ansågs motiverad då åklagarens riskbedömning i stort sett uteslutande kommit att utgå från innehållet i brottsligheten som anmälts i samband med ansökan. Brottsmisstanken förefall vara det huvudsakliga riskbedömningsunderlaget. I förhållande till lagens syfte att fungera brottsförebyggande tillämpades lagstiftningen restriktivt. 96 I en undersökning av Brå framgår att en majoritet av åklagarna inte upplevt att lagändringen förändrat praxis. Samtidigt upplevs lagändringen som positiv då det inte behöver säkerställas att tidigare begångna brottet var riktat mot just skyddspersonen. 97 Klart står det att anmäld brottslighet mot förbudspersonen eller någon annan person inte är en nödvändig förutsättning för att ett ordinärt kontaktförbud ska kunna meddelas. 98 Bilden som framkommer är dock att det görs relativt få ansökningar om kontaktförbud utan en anmälan om brottslig gärning. 99 91 Se Dahlgren, Lagen om kontaktförbud och lagen om europeisk skyddsorder en kommentar, s. 27. 92 Prop. 1987/88:137 s. 41. 93 1 tredje stycket kontaktförbudslagen. 94 Prop. 2010/11:45 s. 38. 95 Dahlgren, Lagen om kontaktförbud och lagen om europeisk skyddsorder en kommentar, s. 32. 96 Prop. 2010/11:45 s. 35. 97 Brå rapport 2015:3, Kontaktförbud en utvärdering av ändringarna i lagen 2011, s. 35. Undersökningen genomfördes med hjälp av enkäter och intervjuer där 375 åklagare tillfrågades om deras erfarenheter av lagändringen. 98 Jfr prop. 2010/11:45 s. 39 f. 99 Brå rapport 2015:3, Kontaktförbud en utvärdering av ändringarna i lagen, 2011 s. 36. 18

2.3 Kontaktförbud avseende gemensam bostad Ett kontaktförbud kan avse ett förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att förbudspersonen kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. 100 I dessa situationer får förbudet meddelas för högst två månader och förlängas endast om det finns särskilda skäl. Förbudet för förlängas högst två veckor i taget. 101 Bestämmelsen syftar till att avvärja den omedelbara fara som kan uppstå när förbudspersonen bor med skyddspersonen och att ge skyddspersonen ett rådrum för att kunna vidta nödvändiga åtgärder. 102 Kontaktförbud avseende gemensam bostad får meddelas om skälen för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för förbudspersonen. Skyddspersonen måste även förbinda sig att medverka till att förbudspersonen i rimlig utsträckning får tillgång till personliga tillhörigheter. 103 Proportionalitetsbedömningen är därmed striktare än den beträffande ordinära kontaktförbud. Det krävs även att det föreligger en risk för att förbudspersonen kommer att begå brott mot skyddspersonen. Att det kan befaras andra trakasserande handlingar, som inte utgör brott, är därmed inte tillräckligt. 104 I förarbetena har uttalats att av stor betydelse för riskbedömningen är parternas relation, vad som tidigare hänt mellan dem samt tidigare lagförda brott. Det är inte avsikten att det i alla situationer ska krävas att det kan styrkas att förbudspersonen har begått ett brott mot skyddspersonen. 105 2.4 Utvidgat och särskilt utvidgat kontaktförbud Ett utvidgat kontaktförbud kan meddelas om det kan antas att ett ordinärt kontaktförbud inte är tillräckligt. Förbudet utvidgas då till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas. 106 Förbudet 100 1 a första stycket kontaktförbudslagen. 101 4 första och tredje stycket kontaktförbudslagen. 102 Prop. 2010/11:45 s. 41. 103 1 a andra stycket kontaktförbudslagen. 104 Prop. 2002/03:70 s. 34. 105 Prop. 2002/03:70 s. 35. 106 2 första stycket kontaktförbudslagen. 19