Panel 5. Språk och kön i språkhistoriskt perspektiv

Panel 5. Språk och kön i språkhistoriskt perspektiv Koordinator: Inge-Lise Pedersen Inledare: Henrik Williams (fredag), Mats Wahlberg (fredag), Inge-Lise Pedersen (lördag). Henrik Williams: 1. Eva Brylla, SOFI, Uppsala. 2. Katharina Leibring, SOFI, Uppsala. Mats Wahlberg: 3. Minna Nakari, Helsingfors universitet. 4. Sonja Entzenberg, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Inge-Lise Pedersen: 5. Birgitta Lindgren, Svenska språknämnden, Stockholm. 6. Anki Mattisson, Svenska akademiens ordboksredaktion. 7. Ulla Melander Marttala, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. 8. Görel Bergman-Claeson, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. 9. Catharina Nyström Höög, Uppsala universitet 10. Inge-Lise Pedersen, DGCSS, Københavns Universitet. Eva Brylla, SOFI, Uppsala. A boy named Sue. Om flicknamn och pojknamn Ett inslag i jämställdhetsdebatten på senare tid är diskussionen om förnamnen skall vara styrda till biologiskt kön. Det vanliga mönstret för förnamn i den germanska världen är en markerad skillnad mellan mans- och kvinnonamn. Att upphäva det könsbundna förnamnsskicket skulle innebära ett radikalt språkligt ingrepp. 1

Frågan om avskaffandet av könsbundna förnamn i praktiken skulle gynna jämställdheten och de praktiska problem detta skulle medföra kommer att diskuteras. Även den skiftande synen på könsneutrala namn i olika förnamnsbestånd kommer att tas upp. Katharina Leibring, SOFI, Uppsala. Per Persson eller Lisa Greta Persdotter. Olika strategier vid namngivning av pojkar respektive flickor ca 1800 till 1850. Föredraget behandlar, med utgångspunkt i värmländska dopböcker från 1800 till 1850, efter vilka modeller pojkar och flickor namngavs. Under perioden 1800-1850 luckrades det traditionella namngivningssystemet upp och nya impulser nådde avlägsna brukssamhällen och bondemiljöer. Hur nya namn och namntyper användes diskuteras, liksom om de nya namngivningsstrategierna avspeglar olikheter i synen på könen. Minna Nakari, Helsingfors universitet. Benämningen av kvinnor i Finland före 1929 Benämningen av kvinnor är en föga undersökt aspekt inom namnforskningen, inte minst på grund av det spridda, i någon mån svårtillgängliga eller knappa materialet. Här talar jag om vad jag har för syfte och hypoteser i min avhandling samt hur jag avgränsar undersökningsperioden och undersökningsområdet. Till slut tar jag även upp källproblemet och berättar hur jag har gått till väga med att samla material. Syftet med min undersökning är att kartlägga det brokiga namnbruket hos kvinnorna i Finland under 1700-talets senare hälft, på 1800-talet och i början av 1900-talet, innan lag om släktnamn 1921 och äktenskapslagen 1929 gör slut på variationsmöjligheterna. Jag försöker belysa situationen med stöd av ett så omfattande material som möjligt. Dessutom tänker jag göra enskilda fallstudier, där jag går in i några släkter för att kunna följa utvecklingen i deras namnbruk. Det handlar i huvudsak om två frågor: dels övergången från patronymika på dotter till fasta släktnamn, dels den gifta kvinnans antagande av mannens släktnamn. Till utvecklingen i den gifta kvinnans namnbruk hör en övergångsperiod, då hustrun förutom mannens släktnamn bär även sitt flicknamn föregånget av ordet född. Benämningen av kvinnor är ett i hög grad tvärvetenskapligt ämne 2

där kvinnans sociala och rättsliga ställning skall beaktas, för namnen avspeglar ju det omgivande samhället. Sonja Entzenberg, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Professor Nanna Svartz eller Fru Nanna Malmberg? Släktnamnsbruk hos gifta kvinnor 1920 1963 När Nanna Svartz 1938 utnämndes till professor i medicin vid Karolinska institutet upptäckte hon till sin förvåning att det i fullmakten stod fru Nanna Malmberg. Hon var visserligen gift med Nils Malmberg och borde enligt 1920 års giftermålsbalk bruka sin makes släktnamn. Så var dock inte fallet utan hon brukade konsekvent Svartz, som var hennes släktnamn som ogift. Först i 1920 års giftermålsbalk lagstadgades bruket att kvinnan vid giftermål antog sin makes släktnamn. Bestämmelsen var sedan giltig till 1963 då det åter igen blev möjligt för gifta kvinnor att hålla kvar vid sina släktnamn som ogifta. Under en period av 43 år var således gifta kvinnor hänvisade till att bruka sina makars släktnamn. Men hur såg det faktiska bruket ut? Det finns flera exempel på kvinnor likt Nanna Svartz som valde att hålla kvar vid sina släktnamn som ogifta. Varför lagstadgades bruket med gemensamt (manligt) släktnamn just 1920 (då kvinnorna t.ex. just erhållit rösträtt)? I detta sammanhang är det även av intresse att problematisera släktnamnets identitetsskapande och symboliska funktion. Birgitta Lindgren, Svenska språknämnden, Stockholm. Erfarenheter av språk och kön i praktiskt språkvårdsarbete Frågor som Svenska språknämnden ställts inför när det gäller språk och kön, t.ex. pronomenval (han eller hon), adjektivformen (svenske/svenska), yrkesbeteckningar (lärare/lärarinna). Hur har man hanterat dem? Har det skett några förändringar i ställningstagandena? Hur har övriga språkvården ställt sig? Vad kan man och bör man åstadkomma som språkvårdare? 3

Anki Mattisson, Svenska akademiens ordboksredaktion. Är SAOB ett verk av män? Svenska Akademiens ordbok började planeras på 1880-talet. Planeringsskedet sammanfaller med den svenska emancipationsrörelsen men man ser inte särskilt många spår av detta i källmaterialet till ordboken. Ordboken planerades av män och redigerades av män. Kvinnorna excerperade och ordnade materialet. Den första kvinnliga redaktören anställdes 1980. I mitt bidrag ska jag dels ge några exempel på kvinnor som citeras jämförelsevis ofta och kvinnor som inte citeras alls, dels visa på dominansen av citat från källor skrivna av män fast det har funnits kvinnor att citera. Ulla Melander Marttala, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Förnuftiga män och känslosamma kvinnor? Könsskillnader i dramadialog från 1700- och 1800-talet. Hur talade män och kvinnor i äldre tider? Ett sätt att få veta mer om detta är att studera dramadialog. I mitt bidrag presenterar jag resultat från en undersökning av språkliga skillnader mellan män och kvinnor i svenska dramer från 1700- och 1800-talen. Man kan här undersöka om man finner skillnader mellan de manliga och kvinnliga rollfigurerna i dramerna och fundera kring vad ev. skillnader kan säga oss om språk, samhälle och könsroller i äldre tider. Görel Bergman-Claeson, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Den manliga monologen. Könsaspekter på episka strukturer i svensk dramatik I dramatisk text kan författaren ta hjälp av episka strukturer för att förmedla nödvändig information till publiken. Händelseförlopp kan återberättas, sammanfattas och kommenteras i prologer och epiloger, i avsidesrepliker och monologer. 4

Episka strukturer har använts inom dramatiken i olika utsträckning under olika tider. Som en del av projektet Svensk dramadialog under tre sekler (Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet) har jag undersökt vilka rollfigurer som använder monologer, avsidesrepliker och andra episka element och hur användningen växlar under den tidsperiod projektets dramakorpus omfattar (1725 2000). I mitt föredrag diskuterar jag könsaspekter på de episka strukturerna. I det äldre materialet kan man vänta sig att teaterkonventioner och stereotypa rollfigurer i samverkan upprätthåller en tydlig distinktion mellan manligt och kvinnligt. I nyare dramatik är de episka strukturerna delvis av en annan karaktär än tidigare, och också distinktionen kvinnligt-manligt kan förväntas vara mindre entydig. Catharina Nyström Höög, Uppsala universitet. Det förbjudna modershjärtat. Om normer och textbearbetning i den svenska psalmboken Lina Sandell (1832-1903) var en av den svenska väckelserörelsens mest betydande sångförfattare. Hennes sånger sjungs än i dag i många kyrkor och samfund i Sverige och flera av hennes sånger ingår som psalmer i 1986 års svenska psalmbok. Genom tiderna har hennes sånger bearbetats i flera omgångar, både av henne själv och av olika sångboks- och psalmboksredaktörer. Ett inslag i dessa bearbetningar är att författarinnans ofta förekommande liknelser där Gud ges kvinnliga drag tämligen systematiskt har rensats ut. I den kända psalmen Blott en dag (Svenska psalmboken nr 249), har till exempel originaltextens modershjärta i en tidig bearbetning blivit fadershjärta. I det redigeringsarbete som föregick 1986 års svenska psalmbok valde man att behålla de bearbetade textversionerna som underlag, istället för att lägga författarinnans egna originaltexter som underlag för de nya psalmerna. De kvinnliga gudsdragen förblir alltså utrensade. I psalmkommitténs utredningsarbete (SOU 1985:17) framgår att man önskat rensa ut vissa tankar och motiv i sin strävan att skapa en aktuell psalmbok. Man vill ta avstånd ifrån olika teologiska uppfattningar, men också från olika politiska ståndpunkter, såsom t.ex. nationalism. I ett försök att förstå psalmkommitténs hantering av Lina Sandells texter söker jag efter de bakomliggande normerna för textbearbetningen. Eftersom psalmkommittén explicit uttalar avståndstagande från visst politiskt och teologiskt tankegods menar jag att analysen av deras utredningsarbete inte bara kan fokuseras på genusaspekten. Jag genomför därför en intersektionell analys (se t.ex. Lykke 2003) av psalmkommitténs utredningsarbete, med särskilt fokus på beskriv- 5

ning av Gudsgestalten i väckelsetidens psalmer. Det är resultatet av denna analys som jag vill presentera vid konferensen. Referenser Den svenska psalmboken, 1986: Svenska kyrkan och Verbum förlag. Lykke, Nina, 2003: Intersektionalitet ett användbart begrepp för genusforskningen. I: Kvinnovetenskaplig Tidskrift nr1, 2003. S. 47 56. SOU 1985: 17. Den svenska psalmboken. Slutbetänkande från 1969 års psalmkommitté. Stockholm. Inge-Lise Pedersen, DGCSS, Københavns Universitet. Hvad sker der hvis man tager metaforer alvorligt? Det traditionelle salmesprog rummer en meget erotisk og kønnet retorik, der peger på at relationelle erfaringer og gudserfaring dybest set hænger sammen. Med eksempler fra salmer af N.F.S.Grundtvig (1783-1872) i forskellige tekstversioner (egne og officielle salmebogsudvalgs revisioner) vil jeg diskutere den aferotisering der er sket og dens konsekvenser for gudsbilledet i salmerne. Er det (set i et køn og sprog-perspektiv) en fordel, i og med at det tager saft og kraft ud af en sprogbrug der nemt ender i sexisme? Eller afskærer det autoriserede salmesprog nogle muligheder for en videreudvikling af traditionens billedsprog i retning af større gensidighed, og dermed også en forankring i menneskets konkrete eksistens med vægt på vekselvirkning snarere end ensidig afhængighed mellem kønnene? Referenser Den danske salmebog 2002 Grundtvig, N.F.S. 1944-64 Sang-Værk I-VI. København Heggem, Synnøve S. 2005 Kjærlighetens makt, maskerade og mosaikk. En lesning av N.F.S.Grundtvigs Sang-Værk til den Danske Kirke. Oslo. Stevns, Magnus 1950 Fra Grundtvigs salmeværksted. København 6