Intrigpapper Mörkrets Tid 2-4 oktober 2009 Världen Så skapades en misslyckad plats, vacker och förstulen från skaparens sanna och mörka intention. En problematisk plats, både skön och fruktansvärd i sig själv. Bland de döda var köttet dött. Endast den tomma själen bestod, men den behövde vatten som en kvarn för att inte stelna och vattnet var förruttnelsens domän. Det var en nyck att låta dottern pinas av en sådan evig utplåning av menlösa, helt utan tid att fröjdas åt själens kraft att bryta ned kött intill förruttnelsen. Den eldiga förruttnelsens domän var systerns, men själv sattes Val Udor att verka bland de döda, kalla och osaliga. Bland de levande var själen dömd. Endast det vibrerande hoppet bestod, men det behövde tomhet som en känsla, att breda ut sig i, och tomhet var evighetens domän. Det var en nyck att på detta sätt låta sonen andas död och se sina illusioner brytas ned och smulas i bitar utav tiden. Den tomma evighetens domän var broderns, men själv sattes Kel Adar att verka i de levande och döende skogarna, som för att plåga honom och hans följeslagare. Så skapades Strävan. En Svart Tanke. En Gåtfull Plats.
Stämningstext - Allmän En kall höstnatt för länge sedan begravdes ett hjärta i Pelarbergen. Därmed slutade allt där det en gång börjat i ett kallt och mörkt hål i berget. De äldsta folken minns ännu denna tid, fast de inte gärna talar om den. Människornas släkten valde att inte minnas och det har sina skäl. Den som kan historien kräver ingen förklaring. Ett spänt lugn lade sig över skogarna. Ur den plötsliga tystnaden vävdes snart en dimma. Sakta lade den sig som sammet mot skogens härjade ande. Sakta slumrade varelserna in och snart mycket snart kröp skuggorna tillbaka. Mystiska varelser, magiska varelser, nu letar de sig åter mot Ánundíns skogar. De dras till Pelarbergen för dom känner hur något kallar. Någonstans bultar det svagt. Ett pulserande läte som får skogen att sjuda av rörelse. Snart ska hjärtat åter brista. --- --- --- Inget annat än en värdelös håla, så verkade svartbloden resonera om Svartby. Kort efter att de hade tagit över byn drog de vidare och lämnade byn plundrad på det lilla av värde som där funnits. Byns bofasta kunde därmed återvända för att städa upp i förödelsen. Bland människorna såg man med allt större oro på orchernas härjningar. Det talades om att den naturliga skölden hade försvunnit, och så var det. För plötsligt en dag var de bara borta! Alver, mörkeralver, knytt, troll, dvärgar, människor nästan alla var försvunna i tomma intet. Det hände precis innan hon dök upp Hon var en vresig gammal packa som slog sig ned i skogsfolken övergivna läger. Håret var svart och spretigt, ögonen vassa och hyn sotig. Från lägret hördes ofta isande skratt, skrik och svordomar, trots att kvinnan verkade bo alldeles ensam. Ingen hade vågat undersöka saken närmare ännu, och inte konstigt det En gång hade hon nämligen tagit kontakt med byfolket, det genom en av byns unga väpnare. Eskil återvände med skrämd blick och ett meddelande från det ofrivilliga mötet. Han var inte heller riktigt sig själv efter den dagen, utan frånvarande på ett kusligt sätt Meddelandet var kort: En midnatt ska fem kämpa för att bli en. En ska bära Ánundíns tanke och äntra grottan, men inte återvända förrän världen har börjat rämna Detta måste ske. Stämningstext Människor Det kom som en blixt från klar himmel. En ljummen höstafton stapplade Kung Erions budbärare in Svartby. Ståthållaren Cavallius tillkallades genast, men hann inte fram i tid för att höra vad den blodiga och utpumpade stackars saten hade att berätta. Istället var det Krogägaren Ulf som först nåddes av budet om det fruktansvärda: Wilones huvudstad hade lamslagits av en mystisk sjukdom som nu spred sig som en löpeld genom riket. Symtomen var en stegrande huvudvärk, trötthet och hallucinationer, varpå kraftiga buksmärtor tog vid. Ännu hade ingen avlidit, men illa nog var att ingen heller ännu tillfrisknat. Det var Konungens befallning att ingen hädanefter skulle släppas in i provinsen, om de inte bar hovets egna sigill.
Det olustigaste var nu kanske inte sjukdomen i sig, det kungliga styret var van vid att hantera smittor av olika slag de kom och gick som årstiderna. Vad som istället skrämde många var den pil som hade genomborrat budbärarens högra lunga. Spetsen av pilen var av den typ som folket i alvriket Krepata använde, och Krepata låg inte på vägen mellan Erions hov och Svartbys utmarker Sensommaren hade varit förhållandevis lugn. Men efter orchernas tidigare härjningar såg många sina hus och hem ha gått förlorade och valde att överge denna karga trakt. Kapten Gahne sändes givetvis efter förstärkning, men i väntan på det står byn nu mer oskyddad än någonsin. Men vad var det egentligen svartbloden såg i dessa bistra utmarker, vad gjorde de egentligen här? För första gången väcktes en tanke hos många: diplomatins väg kanske inte var så tokig ändå? Stämningstext Skogsfolk Träden viskade om hennes ankomst långt innan någon annan visste. Det gav skogens folk tillfälle att förbereda sig, men alla kunde inte fly. Några skulle behöva stanna. Vissa blev utpekade och böjde sig för sina fränders önskan de hade blivit utvalda på grund av sin styrka och sina förmågor. Andra klev modigt fram och anmälde sig frivilligt. Vissa blev utpekade varpå deras sinnen rann över och de föll i gråt, andra försvann spårlöst. Uppbrottet spred sorg bland skogens folk. De yngre folken visste inte hennes namn, men det gjorde alverna. Och alverna var måna om de andra skogsfolken. För människor som bara kände rysningar av hennes närvaro, berättade de vem hon var och varför de kände fruktan: Hon var Eulalia Månskira, en uråldrig häxa med ett mörkt, mörkt förflutet. För 300år sedan hade hon senast passerat Pelarbergen. Då hade det slutat med ett sekel av skräck och smärta och blod. Det var efter hennes gärningar som det hemska sluppit fritt Men ändå gick åsikterna isär om vilken roll hon egentligen spelade. Det var inte häxan som var att frukta, det var de flesta eniga om, utan vad som skulle komma efter Måtte det inte gå som förra gången! Om så gjorde skulle de kvarlämnade behöva rädda situationen tills understöd anlände, om det nu fanns något sådant förstås Stämningstext Svartblod Under månen, i stjärnorna, stod det nu skrivet svartbloden i skogarna var säkra på sin sak. Inget och ingen kunde äventyra deras position som mäktigast i trakten. Deras inkonsekventa uppförande hade gjort Svartbys invånare allt mer osäkra och fått dom att agera allt mer vågat. Människornas försvar hade till en början varit en ren förolämpning, då en grupp med slödder från den enda klanen, Fânkôg-rânaz, med draktunga sinnen gått in i byn och förklarat sig själva som envåldshärskare. Inga höjda röster hade mött deras svärd, inga skratt, ingenting.
Däremot hade det senare blivit ett väldigt liv från en människa som kallade sig Cavallius, och som uppenbarligen var byns stora durub. Svartbloden hade, under en diplomats ledning, svarat med diplomati. Senare hade diverse handlingar utförts för att visa det svarta blodets övermakt, men människorna tycktes stinnsinta på att de var dem som skulle ställa villkoren. Inte ens ett löfte om att människornas blod skulle täcka marken då mörkret föll fick dessa dåraktiga varelser att backa eller ge ifrån sig några vettiga ord. Så, när mörkret föll, föll även Svartby. I en blodig massaker, i takt med trumman, bröt svartbloden igenom den till synes lövtunna försvarslinjen och intog byn. Bland blod och lera festade man sedan för att, när gryningen närmade sig, lämna byn plundrad och i spillror. --- --- --- En illvillig känsla låg nu tung över skogarna, en viskning som ingen hörde, men som alla tvingades rätta sig efter. Sanningen var det att alla svartbloden i skogarna börjat röra sig försiktigare och säg den som inte såg sig över axeln då och då. Ingen visste egentligen varför men något var i görningen Det gick rykten om att Tôgash, hövdingen för Fânkôg-rânaz hade ärenden på området men varför? Och vem kunde tänkas föra dem, för än så länge hade i alla fall ingen större här med Uruk-hai skymtas i skogarna. Det betydde att allting antingen var bluff och båg eller så fanns bland leden ett sändebud från durub Tôgash själv. I vilket fall som helst så var det viktigare saker i görningen. Även om svartbloden redan visat sig starka så fanns ännu ingen stark ledare på området och så länge de inte hade en som alla följde, skulle de aldrig nå sin sanna styrka. Personintrig Eskil: Du åt en gång en svamp. Cavallius betalade dig för att du skulle äta den och du gjorde det. Svampen skulle ge dig alvsyn, men allt du kände var ett lätt illamående och en besk smak i munnen. Med tiden så började du må allt sämre, fast du vågade inte berätta för någon. Du började få syner, se saker som inte fanns där; spöken, döda varelser i svarta trasor, andar osv. En dag kände du plötsligt hur världen började snurra och i nästa stund föll du mot marken. Allting blev svart. Sakta kände du hur ditt liv gled ifrån dig, innan någon plötsligt ryckte tillbaka det. När du vaknade stod en kvinna böjd över dig. Håret var svart och spretigt, ögonen vassa och hyn sotig. Du blev rädd av det sätt som kvinnan spände blicken i dig, hon såg ut som en häxa. Kvinna hjälpte dig upp och gav dig en dryck som brände i din lungor, men du kände dig snart bättre.
- Det är inte bara du som ser, andra ser tillbaka på dig. Du är jagad av någonting. Jag ska hjälpa dig att överleva, men då är du min. Vid det tionde glaset varje dag måste du återvända till mitt läger, om du vill leva. - Nu ska du gå ett ärende åt mig! Du ska berätta för byborna att: En midnatt ska fem kämpa för att bli en. En ska bära Ánundíns tanke och äntra grottan, men inte återvända förrän världen har börjat rämna Detta måste ske, det vet tjänarinnan. Om du inte hittar häxan kommer du att börja må allt sämre vad dagen lider. Du börjar se hemska saker spöken, osaliga andar m.m. Då måste du söka varelsen som kallas tjänarinnan och be om hjälp. Spela gärna ut din rädsla, det blir en bra upplevelse för de andra! J Stjärnorps Hyrsvärd: Ni har hört talas om att gardet i Svartby står utan Kapten. Ni är faktiskt en av de starkaste väpnade styrkorna i trakten. Det ger er stora möjligheter att påverka vad som ska hända. Om inte annat är ni i en bra förhandlingsposition. Sök upp Cavallius och förklara att det minsann vore klokast av honom att helt enkelt ger er byn! De enda som egentligen skulle kunna utmana er är Ulvheidarna, med sin styrka på 30man. Om ni ska ta över byn måste ni ha Ulvheidarnas godkännande Karl Magnusson: En mörk natt är du på väg hem efter en hård dags jobb. Plötsligt hoppar en rånare med draget svärd ut ur skuggorna. Precis som han ska gripa tag i dig griper något annat tag i honom. Den tredje varelsen tar även tag i dig. Varelsen har huva och svart lädermask för munnen, på masken är röd måne målad. Varelsen låser fast er i tur och sänder med sin blick du är i hans våld nu. Du är skräckslagen och kan inte röra dig, den här varelsen har dig helt i sitt våld. Varelsen befaller dig att samla delarna till något som är splittrat. Det är sju bitar av ett pergament. Papperna är ihoprullade och har ett blått snöre runt sig. Rånaren, Johan, får samma uppdrag. Vid det nionde glaset (21:00) ska ni alla tre träffas ute på ängen. Då får ni båda redovisa hur ert sökande har gått. Den av er som funnit flest delar kommer att belönas rikligt. Den som hittar minst delar kommer behandlas därefter Ni gör båda bäst i att dyka upp. Kanske gör du även gott i att skaffa dig en livvakt!? Hur ska du annars skydda dig från rånaren? Tristan:
Du är en av kungens soldater och du älskar din kung. Nu är du nyanländ till byn och du har kommit för att hjälpa det lokala gardet. Anslut dig därför till kungens män så snart du bara kan! Dessvärre är det svårt att veta vilka som är kungen lojal. Och därför kan det vara farligt att vara kungens trogen. Du bör försiktigt fråga runt vilka som står på kungens sida. Ale Hildursson: Ale fann en dag ett pergament på en död kropp. Krumelurerna på pappret fängslade Ale så mycket att han valde behålla det. Du har egentligen ingen användning för pergamentet men eftersom det är vackert ser du helst att någon har en bra anledning för att du ska ge bort det. Johan: På stigen kommer en människa med yxan över axeln. Han visslar glatt där han går. Du ligger gömd i skuggorna. I precis rätt tillfälle hoppar du fram. Allt går enlig plan. Det är ju inte första gången du rånar någon Men precis när du ska gripa tag i människan griper något annat tag i dig. Han har huva och svart lädermask för munnen, på masken är röd måne målad. Varelsen låser fast er i tur och sänder med sin blick du är i hans våld nu. Du är skräckslagen och kan inte röra dig, den här varelsen har dig helt i sitt våld. Varelsen befaller dig att samla delarna till något som är splittrat. Det är sju bitar av ett pergament. Papperna är ihoprullade och har ett blått snöre runt sig. Människan, en Karl Magnusson, får samma uppdrag. Vid det nionde glaset (21:00) ska ni alla tre träffas ute på ängen. Då får ni båda redovisa hur ert sökande har gått. Den av er som funnit flest delar kommer att belönas rikligt. Den som hittar minst delar kommer behandlas därefter Ni gör båda bäst i att dyka upp. Av det inträffade blir du mycket oroad. Du söker därför upp en prisjägare som du lärt känna, Eric Silverklo. Du tror att han kan hjälpa dig att söka delarna. Ni stämmer möte till det elfte glaset (11:00) vid Lönnkrogen för att tillsammans söka delarna. Eric Silverklo: Av en person som du har lärt känna, lönnmördaren Johan, får du återberättat hur han en kväll mötte en mörk varelse som gav honom ett uppdrag (se berättelsen nedan). Johan och en annan skulle söka de sju delarna till ett pergament. Den som fann flest skulle bli rikligt belönad Du blir djupt av fascinerad av hur den mörka varelsen beskrivs. Du beslutar dig för att själv bli den som överräcker flest delar. Detta innebär även att du kan få nöjet att förråda Johan (do it! Do it! do it!) ;)
Hursomhelst, du och Johan stämmer i alla fall möte till det elfte glaset (11:00) vid Lönnkrogen för att tillsammans diskutera sökandet. Erik Gycklare: Erik Gycklare älskar kung Erion. Ni står varandra mycket nära, fast det är hemligt. Kungen behöver någon som kan röra sig fritt bland folk och berätta vad som sägs. På dina uppdrag från Kungen har du fått höra mycket som varit av stort värde för honom, men ni har också lärt känna varandra på ett personligt plan. Det var Kung Erion själv som skickade dig till Svartby, i ett brådskande ärende. Med dig fick du ett föremål, ett pergament med blått band runt. Kungen var mycket stressad vid tillfället en sjukdom hade brutit ut i huvudstaden men några gåtfulla ord fick du även med dig på vägen: Res till Cavallius by, Svartby. Var försiktig med att tala om föremålet som du bär på. Ge det till den som tjänar mig bäst. Magus Ahnkurh av Tomheten: Du har aldrig tyckt om Kung Erion. Tvärtom har du ofta verkat emot honom. Du vet att det finns en konspiration och andra som gärna vill ta över makten. Av dessa makter har du sänts till Svartby för att säkra ett eventuellt maktövertagande även här, när tiden är inne. Kanske är tiden inne snart? Om inte annat bör du förbereda dig redan nu. Vilka står på din sida i denna sak? Vilka ytterligare makter behöver du snärja? Du har köpt en mystisk bok av handelsmannen i Svartby, du har känt av att den är magisk på något sätt men du vet inte riktigt hur. Kanske kan den bli användbar i dina framtida planer? På din resa till Svartby såg du även hur två människor utförde ett rånmord och sedan flydde, jagade av den kungens trupper. Människorna känner du som Haldor och Valvar. Kanske kan du använda dessa två. Verka för konspirationens bästa, bevaka konspirationens intressen. Sök information om den magiska boken. (boken är en artefakt som ska hållas tillgänglig för spel) Kräv Haldor och Valvars underkastelse, utöva gärna utpressning. Ulf Handelsman: Under sommaren har du sålt följande: tre svärd av metallen akralit, en bok med tomma blad, en gyllene kristall. Affärerna går dock inte så bra efter svartblodens härjningar. Vill du återupprätta en god handel måste du skapa frid i området. Du gör därför gott i att kartlägga vilka maktgrupperingar som finns och se till att så en god stämning dom emellan. Goordak:
Andarna berättar för dig att det finns en klanlös orch i trakten, som vill de andra illa. Eftersom du vill ha betalt för dina tjänster tänker du inte berätta det bara sådär för de andra svartbloden Goordak känner att något stort är på väg att hända. För att ta reda på vad beslutar du dig för att genomföra en ritual. För denna ritual måste du kidnappa en människa och ta del av dennes livskraft. (Efter ritualen kommer du släppa människan fri i skogen, utmattad och förvirrad.) Ritualen går till såhär: Blå eldar brinner från 4 facklor. Med massor av blod ritas en helig cirkel. Fras på svartiska som upprepas 5 ggr med allt högre röst. Människan förs in vid början av sista upprepningen. Du gör rörelser över människan och pratar på svartiska att han tar en del av dennes livskraft. Viskar förklaring för människan mellan meningarna. Människan förs utanför cirkeln. Du sjunker ner på marken, hamnar i trans letar i väven. Efter någon minut möter du ett stort, mörkt väsen som våldsamt kastar dig ur strömmarna. Om du genomför ritualen inlajv lär du dig att: Du lärt dig att demonfursten Ashdrûga i dödsriket rustar sina arméer igen. Du ser även att någon väntar på Nanekt Vochald, det är 50% chans att Nanekt går i fällan om han går in i dödsriket. Magier: En enklare hymn 1-2min: karaktären får tur, blir självsäker och modig En mässa 5min: <får du veta på plats/fundera gärna själv oxå> Om du går i trans >10min: <får du veta på plats/fundera gärna själv oxå> Eirik Ryttare: Du är budbärare till yrket. Vid det middag (12:00) ska du komma inlöpande med ett bud: Wilones konung är död. Konung Erion Ledas III är död, han föll nedför trappan i västra tornet. Kungens sista vilja var att dottern skulle härska. Haldor & Valvar: Ni har flytt undan kungens trupper efter att ha begått ett rånmord. Nu har ni beslutat er för att ligga lågt i utmarken ett tag, tills ni kan återvända till folkrikare marker igen. Men någon känner till er hemlighet, så var på er vakt. Mindra: En natt vaknar du av en röst som ekar i ditt inre: Ta dig till Svartby, äntra dödens rike och sök mig där. Ditt minne ska jag ge dig åter. Till dig står nu människans hopp, min älskade. Meddelandet etsar sig fast i ditt sinne. Från denna natt finns det alltid där. Hela din vardag uppfylls av en tvingad önskan om att söka en väg in i dödens rike.
Det är alltså ingen slump att du har hamnat i Svartby. Du har blivit kallad för att det är något som saknas dig. Något som är viktigt för ditt folk. Efter denna natt fylls även din sömn av drömmar. Du ser framför dig fyra olika gestalter som vandrar i samma riktning som du. Vartefter nätterna går framträder deras skepnader allt tydligare. En varelse bär huva över huvudet och svart lädermask för munnen, på masken är röd måne målad. Runt varelsen strålar ett kompakt mörker. En har brun lädermask för ansiktet och är i övrigt klädd i rött, brunt och beigt. En är svart i blodet, men hans fränder till trotts bär han vitt kring sin hals. En ser ut som en alv men är inte helt dess like. Du känner att detta är dina motspelare och att du måste kämpa för din sak. Erik Sköldgrip: Du har hört att det finns en varelse i skogarna kring Svartby som går handlingens väg mer än andra. Eftersom du nu söker erfarenheter kan det vara klokt att söka denna person. För att vinna framgång hos denna varelse måste du dock än en garanterat använda dig av dina filosofiska färdigheter. Varelsen du ska söka heter Elleonora Askdottir. Aldor Stensson: Om du önskar bli soldat ska du ta värvning hos en av de bästa. Du har hört att det finns en soldat som är större än någon annan i trakten. Han är två meter lång och bär en skinande plåtrustning och ett smittande skratt. Sök upp denna soldat och erbjud ditt svärd och din trohet! Ulvheidarna: Ni är ett mycket stolt folkslag som aldrig skulle kunna tänka er att bönfalla och söka hjälp ifrån andra. Ni föraktar därför andra som söker er hjälp. Er syn på relationer är enkel, mycket rustning är ett tecken på ledarskap, och ledarskap kräver respekt. Ni har kommit till skogarna kring Svartby för att ni hört att där finns en väg till de döda. En av de era har ärenden hos dom Ale, som har satt ert folk i onåd. De andra i sällskapet föraktar Ale för att han satt deras folk i fara, dessutom genom att visa prov på ytterlig svaghet. Ni finns där för att se till att Ale inte viker från sin väg. Liv Vidarsdottri: Du har kommit till insikt. Fast du är bunden till ditt folk delar du inte deras tro. Din tro är med Val Udor och Den Stumma Lärans Kyrka. Val Udors anhängare ser själen som överordnad köttet, men köttet som nödvändigt för att visa själens särställning. Fysisk plåga, tortyr, gissel är vägar till upplysning och insikt i detta förhållande desto mer man uthärdar desto klarare framstår sanningen. Din tro kan du inte berätta om för dina fränder, de skulle inte förstå. Ale ser du inte som värdig att äntra dödsriket. Vad har väl han förstått? Istället vill du själv komma närmare Val Udor, nu när möjligheten äntligen uppenbarat sig. På något sätt måste du verka mot din grupp, i det fördolda. Kanske behöver du även hjälp?
Mörkeralverna är hatade av ditt folk, men du vet att de delar din tro. Sök därför upp dom för att tillsammans verka för Val Udors sak. Du vet även att mörkeralver avskyr er ulvheidar så du gör därför bäst i att vara försiktig. Nanekt Vochald: Du var en människa som föddes med magin inom dig. Tidigt fick du kontakt med de döda. Snart fann du din väg in i dödsriket. Väl inne i dödsriket växte din makt, du blev vad du är idag och din själ bands till föremålet (boken). Men du gjorde du dig även ovän med många genom att inte betala tillbaka dina tjänster, utan istället försvinna bort och se till att ingen kunde nå dig. Nu när du känt att porten återigen håller på att öppnas vill du vara den som slår först. Raisa Filip Söka Pergamentsdelarna, mötet vid 21:00 Komma över boken Förbannat vapen Äventyrargillet/Niklas Hornö: Vaden såg ut i skuggorna vars mörker byns eldar inte nådde att bannlysa. Han och hans män hade anlänt till byn efter mötet med en av sina gamla vänner. Det var på den tiden då Vaden tjänstgjorde i den kungliga armén som han mötte Parkas, en gammal man med gåvor. Vaden hade räddat den gamle från att brinna inne och efter det hade han förutom ett löfte om återgäldning vunnit en vän och bundsförvant för livet. Han tänkte nu tillbaka på hur han varit på väg till sitt rum på ett värdshus som han och äventyrsgillet fått gratis boning på då en kall hand lagts som från intet på hans axel. Det var Parkas som kom med brådskande nyheter. Han sa att Vaden och hans män genast måste bege sig till byn Svartby för att där var de behövda. Mycket mer än så sa inte Parkas innan han försvann, men Vaden var välmedveten om vad dennes ord var värt och därför väckte han sina män och de begav sig genast mot Svartby. Nu satt de här i Svartby, isolerade, inlåsta. Nästan direkt efter att de anlänt till byn hade en budbärare kommit med order från kungen att provinsen var i karantän. Dessutom hade budbäraren blivit skjuten av en alvpil och avled nästan direkt. Som om att det här inte var nog hade de snart fått höra om hur svartbloden plundrat staden efter att de inte hörsammat dess villkor tidigare. Så här var de nu i en by som halvt låg i ruiner, fast med svartblod som tydligt var dem övermäktiga, och med ett tydligt nedsatt garde. Vadens tid i armén hade gett honom färdigheter som ingenjör och dessutom var han väldigt patriotisk. Han kände att något höll på att hända i byn, något som inte stod kungen till godo. Även om hans män inte var lojala mot kungen på samma sätt som han var, så var de åtminstone lojala mot honom och därför kunde han lita på dem. Men de övriga i byn verkade skifta i sin trofasthet och därför sågs det viktigt att något måste göras för att säkra folkets säkerhet och kungens fortsatta makt över byn. Det enda som syntes rätt var att mobilisera en fungerande milistrupp fram till dess att de nya trupperna till gardet anlänt. Samtidigt borde de självklart se till att alla de som
inte tjänade kungen snabbt lokaliserades och ställdes in för rätta, och detta som landsförrädare. Dessutom kanske byn skulle kunna skyddas ytligare om man lyckas få upp någon form av barrikad eller vaktpost längs vägen? Det viskades även bland folket att det fanns något mörkt i skogen kring Svartby. En varelse som rör sig som en skugga och som lämnar död i sina spår. Detta vanvettiga monster måste stoppas innan hela världen rämnar Karl Magnusson sägs ha sett ett monster, det är i alla fall vad ni har hört. Kanske kan ni söka honom och höra vad han har att berätta? Intrigsammanfattning: Se till att stärka stadens försvar med allt som står i er makt, trupper, vaktposter och barrikader. Försök sortera ut de som inte är konungen trogen, och straffa dem. Försök förstå varför Parkas sände er hit. Sök Karl Magnusson och försök förstå vilket monster som ni har att göra med. Eulalia Månskira: Allmänt om karaktären: Eulalia Månskira är uråldrig. Tiden ser hon endast som ett verktyg. Hon föraktar de flesta andra men är djupt, djupt ensam och tycker därför om att prata. Men att prata med andra tröttar ut henne, för hon kan inte undgå att använda sina förmågor samtidigt som hon pratar de strålar liksom ut från henne hela tiden. Eulalia bär med sig ett timglas. Varje gång hon börjar samtala med någon vänder hon timglaset. Ingen tillåts prata kortare än en vända med henne, om någon springer iväg mitt i så ha man gjort sig en dödsfiende. (Detta förklarar Eulalia alltid innan hon börjar tala med någon, fast hon berättar aldrig om sina förmågor.) Längre än tre vändor orkar hon bara prata med få, det måste i så fall vara mycket intressant. De flesta kör hon iväg efter 1-2 vändor av timglaset. Hon spelar gärna på rädsla och tycker om att skrämmas. Timglaset blir många rädda för och det roar henne att utnyttja. Om karaktärens förmågor: Många tar dig för en häxa eller trollpacka men de vet inte vad de talar om. Visst är du trollkunnig men inte mer än många andra du använder bara din kunskap på ett sätt som de flesta har glömt att man kan Eulalia står schamanerna närmre än magikerna. Hennes förmåga är att etablera en kontakt med väsen i andra världar, själar och andar. Detta genom att se på ett föremål eller en levande varelse. Hon kan även spåra sig tillbaka till alla de andeväsen som varit i kontakt med föremålet eller varelsen, men detta kräver flera vändor med timglaset. Om karaktärens mål: Vid midnatt ska en ritual stå. Då ska
OFF: Vid ritualen får du gärna falla i trans! Låt det ta en 5-10min då du mässar högljutt. Agera som en riktig satmara/häxa det är en bra täckmantel! Bifogar även Eskils intrig. Han kommer söka upp dig. Lethrorin & botemedlet vad svara? Relation till Ellenora Askdottir? Den första som steg in senast. Allan Knutsson: En dag när du var ute i skogen på jakt efter någon att råna hörde du höga, uppröra röster. Du smög närmare och såg en man tala om att resa de döda, en baron Långe. Plötsligt lade sig en tung lukt av förruttnelse över dig och innan du hann vända dig om ryckte någon dig från ditt gömställe. Du föstes omilt fram till mannen som talat och en kall kåre rann efter ryggen när du insåg att han omgavs av vandöda män. Han talade långsamt till dig, sade åt dig att återvända till byn och berätta om det du sett denna dag. När hans folk äntligen släppte dig var du halvt från dina sinnen. Off: Vid ca 10 glas ska du rusa in I byn och I vansinne berätta om de vandöda och deras planer att resa den döde baron Långe. Vidare, en utbygdsjägare har kommit till byn, hör efter om han har några nyheter utifrån. Berätta för folk om alla dina stordåd, lär känna folk och deras hemligheter. Lethrorin: Du är en av dom kvarlämnade utvalda. Du är en av dom som minns. Men dina vänner har även gett dig ett uppdrag. Du minns tiden för 300 hundra år sedan, om hösten, när det hemska slog till. Eulalia Månskira förde en levande varelse till de dödas rike, när människan återkom tog denne helvetet med sig. Sjukdomar utan bot spred sig som en löpeld, solen förmörkades så att nätterna aldrig riktigt tog slut, Ashdrûga och hans följeslagare steg upp ur bergets mörker och tog mardrömmar med sig. Att minnas det får dig alltid att bli kall inombords och det får aldrig någonsin hända igen. Du önskar du fick göra mera men du måste följa ditt uppdrag. Du måste finna ett botemedel mot denna första av helvetets sjukdomar. Prata med schamanen Eulalia tillsammans med de andra alverna, det är nog bäst att inte möta henne ensam. Ni tillsammans måste förhindra henne från att släppa lös demonen igen. En av de saker du faktiskt kan göra är att berätta för folk vad som hände för så länge sedan. Elrond: I skogen finns en äldre alv, Lethrorin. Du och Lindo följer med Lethrorin på hans uppdrag, han kommer att behöva er hjälp. Sök Lethrorin! Off: Elrond är ett alltför välkänt alvnamn, därför skulle vi vilja att du bytte. Du heter nu Andir. Ring arr om du vill ha något annat namn istället. Legolas
I skogen finns en äldre alv, Lethrorin. Du och Lindo följer med Lethrorin på hans uppdrag, han kommer att behöva er hjälp. Sök Lethrorin! Off: Legolas är ett alltför välkänt alvnamn, därför skulle vi vilja att du bytte. Du heter nu Lindo. Ring arr om du vill ha något annat namn istället. Andronath Rakarth & Z drahk: Som mörkeralver dyrkar ni Val Udor. Val Udors anhängare ser själen som överordnad köttet, men köttet som nödvändigt för att visa själens särställning. Fysisk plåga, tortyr, gissel är vägar till upplysning och insikt i detta förhållande desto mer man uthärdar desto klarare framstår sanningen. Det är viktigt att ni kommer ihåg detta. Ni har nu fått ett pergament av era magiker och sänts till skogarna kring Svartby. Man har sagt er att pergamentet kommer spela en avgörande roll i en stor händelse. Ni är utsända av era herrar för att ta reda på mer om vad det egentligen är till för, fråga er fram. Orderna var simpla! Ett vanligt scoutuppdrag, ren rutin. Z drahks röst ekar i den ödsliga skogen och han ämnar sig en paus i sitt raseri innan han fortsätter. Och byn var värdelös, svartbloden har tagit allt av värde. Se dig om! Det är ju inga förutom några dumma stentroll, människor och svartblod kvar. Här finns INGET för oss! Den stolta mörkeralven är så rasande men i slutet av meningarna skär sig hans röst och han sjunker ned på mossen bredvid sin gamle kompanjon. Förlåt mig, gamle vän, förlåt att jag tvivlar. Men om det så som du säger, vad kan vi då göra? Andronath Rakarth, Tortyrmästare och krigare. En mörkeralv som av många skulle ses som galen eller sjuk på grund av sitt sjukliga förhållande till andras lidande en sadist, men ändå en mörkeralv av hedern. Det var han som hade gett upphov till Z dahks hårdnackade kritik. Tidigare hade de sänts till skogarna med ett föremål för att göra nytta av föremålet, delen av ett pergament. Men då ni anlände till skogarna möttes ni av en hel hop med andra skogsvarelser som istället drog bort ifrån skogen kring Svartby, till synes utan anledning. Det visade sig att någon form av tumult tycktes uppstått bland människorna då en av deras släckte anlänt med en pil i ryggen. Ni lyckades senare få reda på, av svartbloden, att deras Svartby inte var något att ha eftersom svartbloden själva utfört en räd mot den och att allt av värde då forslats till den store Tôgash, ledaren för svartblodens klan Fânkôg-ranaz. Det var här som Z drahk menat på att de borde återvända då det uppenbarligen inte fanns något av det de letat efter i skogarna. Andronath hade inte hållit med sin kompanjon. Han kände lidande, ett lidande utan dess like. Det låg över skogen som stanken kring svartbloden och han anade vad det var. Han kände helt klart att någon
form av mäktig magi låg i luften. En magi som antingen betydde att en värld höll på att öppnas eller att deras höll på att dö. Andronath var därför fast besluten att de skulle ta reda på allt som hade med magi och göra och antingen se till att få en del av kakan, om fallet var att något gott kunde komma ur det. Eller se till att stoppa magiflödet innan världen rämnade. Intrigsammanfattning: Forska, spionera, utpressa, tortera, byt information, gör ALLT för att ta reda på vad det är för något som kommer att ske i skogarna. När ni kommit underfull med vad och varför, utgå ifrån att antingen vill ni ha en del av det eller se till att allt försummas. Ale Sigtrygg: För en tid sedan låg din broder dödligt sårad efter en strid. Av en händelse fanns en av människornas mäktiga präster i närheten. Inom dig rusade blodet och känslorna, och i ett svagt ögonblick föll du för frestelsen och bad prästen om hjälp. Med hätska böner fördrev prästen valkyrian som kommit för att hämta den döendes själ. Du är en skam för ditt folk. När detta kom till dina fränders kännedom möttes du av djupt förakt, hat och avsky. Bland dina fränder spreds skräcken. Valkyriornas vrede skulle drabba även dem. Ditt folk tror nu att valkyriorna har övergett dom, att hela folket är i onåd. Bland dom växer en rädsla för att de ärorika som dör i strid inte längre kommer att föras till de gyllene salarna, utan fortsätta vandra bland de levande som döda. Nu kräver ditt folk att du söker upp dödens änglar och för att sona ditt brott. Du måste tillsammans med din grupp söka mer information om hur du kommer i kontakt med dom döda. Javor: Sensommaren hade varit tung. Men trots det hade allt känts lättare då Javor tillsammans med de andra svartbloden penetrerat människornas sista försvar och plundrat byn. Javor hade sökt ledarskapet men de andra svartbloden verkade inte släppa in honom som deras ledare, och vad var nu det om? Det var hans förbannade rätt att styra, han var störst och starkast. Inga små avskum skulle få hålla honom från sin plats. Han hade redan börjat smida planer för hur han skulle ta makten, men kanske var det bäst att tänka efter lite innan han lät sin huggare vina? Han hade ju trots allt hört att det skulle vara ett sändebud i skogarna. Ett sändebud från den store ledaren Tôgash och om han spelade sina kort rätt kanske han skulle kunna hamna i hög favör hos denna utsända, och hans hövding. Finn ett sätt att ta ledarskapet. Hitta den utsände. Ställ dig i hög gunst hos denne utsända eller försök överta hans plats.
Rûk: De andra syntes inte längre till, de hade övergett skogarna. Du var själv kvar, den enda klanlösa inom flera mil. Det hela hade börjat med att skogarna tömdes på svartblod då människornas rike, under kung Erion, föst dem ur skogarna. Sakta hade svartbloden åter vunnit mark men nu syntes en tydlig förändring. Förut hade området varit ett klanlöst territorium, men nu började allt fler av Fânkôgrânaz vidriga märken synas på svartbloden och efter att svartblod från klanen jämnat Svartby med marken hade de klanlösa dragit vidare mot säkrare skogar. Alla förutom du, eller visserligen gick du med dem, men när en spion från klanens huvudsäte rapporterade om ett svartblod som skulle anlända i ett ärende åt självaste Tôgash, den stora klanhövdingen, var det självklart vad som måste göras. Du var en av de skickligaste lönnmördarna i din grupp och därför var det du som förklädd till ett svartblod från klanen begav dig tillbaka för att hitta, och oskadliggöra denna orch. Håll din klanlösa identitet hemlig. Finn Tôgash utsände. Döda, dräp, röva bort honom. Se bara till att han inte längre är till nytta för klanen. Försök att ta dig ur det hela med livet i behåll. Ôrlach, Zorc, Dûrgal m.fl i Zabagtrokatari: Nätterna blev längre ju närmare vintern kom och det innebar bara mer tid att uträtta sina ärenden och hävda sin storhet. Inom gruppen var ledarskapet i ständig rörelse. Inte nog med att man snodde åt sig ledarskapet, ibland kastade man det på någon annan. En sak var man dock bestämd om, man skulle vara den ledande svartblodsgruppen, såvida inte någon av de andra stora svartbloden äventyrade deras liv förstås. Kocken Ôrlach och hans sliskiga lärling hade sett till att genom sin usla matlagning ge gruppen namnet Zabagtrokatari, något som en uruk hävdat efter att ha smakat en mörkeralvsgryta som snart därpå blev en orch/mörkeralvsgryta. De övriga svartbloden i gruppen höll på att dö av garv och sedan dess är det namnet de går under. Orcherna hade efter att ha plundrat människorna låtit dom bygga upp sin by igen, men denna gång skulle de ske under svartblodens lagar och regler, den saken var klar. Dessutom har de präglats av en trolsk stämmning något magiskt. De ser ut som människor men luktar inte som människor, själva kallar dom sig Ulvheidar. Det kanske är klokt att undersöka om dessa varelser är värdiga att skänka er sin respekt. Dessutom var det två stora svartblod som hade försökt styra dem, men nu verkade de mest uppgivna. De två kanske ändå skulle behövas läxas upp? Sen var det där ryktet som spökade om att en från Fânkôg-rânaz högsäte skulle finnas i krokarna. Om det var sant fanns här en chans att visa sin storhet inför de högst uppsatta. Lev som orcher och ta för er som orcher, se till att byn inte motsätter sig er igen. Försök att ta ledningen bland svartbloden. Etablera en första kontakt med Ulvheidarna, lär er vad de är för folk.
Kolla runt efter denne utsända, undersök vad som egentligen är i görningen. VART HAR ALLA ANDRA TAGIT VÄGEN? Blad: Blad springer genom skogen så fort som hennes ben bär henne. Hon är fri och ingen kan ta det ifrån henne. Anledningen till att hon springer är egentligen att hon återigen blivit ertappad med att stjäla ur köpmannens matförråd och nu jagas genom terrängen. Egentligen är hon en väldigt snäll och enkel varelse, bara ack så nyfiken. Och bäst som hon springer där kommer hon att tänka på hur tomt det är i skogen. Förvirrat ser hon sig om och snubblar på en sten, slår en kullerbytta och blir liggandes. Ett tjutigt skrockande hörs och när hon ser upp står där en gestalt med korpsvart hår och sotigt ansikte. Förskräckt ger hon ifrån sig ett tjut och beger sig åter iväg genom skogen. Men nu slår tanken henne, vem var det och var är alla? Ta reda på vart alla har tagit vägen. Kolla upp den läskiga tanten.
Välkommen till vårat lajv! Vi hoppas att du tycker att lajvet har en intressant bakgrund och att du själv har fått bra intriger. Vi hoppas även att du spelar ut fullt under den korta tid som vi håller på. Om du är en erfaren lajvare hoppas vi dessutom att du hjälper våra nybörjare att spela ut, så att alla blir delaktiga i att skapa en spänning, stämning och en trevlig upplevelse. Har du frågor innan lajvet? Ta kontakt med oss! Efter lajvet blir vi även glada om du ger oss dina synpunkter på vad som var bra och vad som kan göras bättre. Mvh Intrig-arr, Mörkrets Tid Emil Björk Henrik Rosenborg Anna Rönnqvist Jonathan Stjernlöf Mattias Karlsson