Kv Laxen i Norrköping

Kv Laxen i Norrköping Bebyggelselämningar och spår efter hantverksaktiviteter från 1600-tal till 1800-tal i kvarteret Laxen Särskild arkeologisk undersökning inom fornlämning RAÄ 96 (stadslager) i kvarteret Laxen, Norrköpings stad och kommun, Östergötland Mikael Bertheau Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2533

Kv Laxen i Norrköping - Bebyggelselämningar och spår efter hantverksaktiviteter från 1600-tal till 1800-tal i kvarteret Laxen Särskild arkeologisk undersökning inom fornlämning RAÄ 96 (stadslager) i kvarteret Laxen, Norrköpings stad och kommun, Östergötland Mikael Bertheau Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2533 ( Finspång ( ( Ödeshög ( Motala Vadstena ( ( Mjölby Boxholm ( Linköping ( Kisa ( ( Norrköping ( Åtvidaberg ( Söderköping Valdemarsvik

Omslagsbilder: Framsida: Översiktsbild av undersökningsområdet. Foto från N. Baksida: Garvaregatan/Bredgatan år 1960. Fotograf: Åke Wastesson (Östgötabild). NÖ hörnet av kvarteret Laxen. Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande I2013/0154. Tryck: KPH Trycksaksbolaget AB, Upplands Väsby 2013. Arkeologikonsult 2013 ISBN 978-91-979352-8-9 Arkeologikonsult Optimusvägen 14 / Box 20 194 21 Upplands Väsby Tel: 08-590 840 41 Fax: 08-590 725 41 www.arkeologikonsult.se

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Inledning...7 Historisk bakgrund... 9 Norrköping stad... 9 Kvarteret Laxen... 9 Tidigare undersökningar... 9 Målsättning och frågeställningar... 11 Metod...12 Analyser... 12 Undersökningsresultaten...14 Fas 1. 1600-1700... 14 Fas 2. 1700-1750... 25 Fas 3. 1750-1879... 33 Fas 4. 1879-1900-talet... 40 Husgeråd - Keramik... 45 Tolkning och diskussion... 60 Administrativa och tekniska uppgifter...64 Referenser... 65 Bilagor...67 Bilaga 1. Makrofossilanalys...69 Bilaga 2. Osteologisk analys...77 Bilaga 3. Kritpipsfynd...117 Bilaga 4. Konservering...125 Bilaga 5. Kontextlista...129 Bilaga 6. Fyndlista...139 Bilaga 7. Matris...171

Sammanfattning Arkeologikonsult utförde en arkeologisk undersökning av RAÄ 96 (Norrköpings medeltida stadslager) inom fastigheten kvarteret Laxen i Norrköping under senhösten 2011. Målet med undersökningen var att få ökad kunskap om bebyggelseutvecklingen och utnyttjandet av marken i det aktuella stadsområdet med fokus fram t.o.m 1700-talet. Undersökningen berörde i huvudsak stadsgårdarnas inre delar. Frågeställningar som var relevanta för undersökningen utgjordes av bland annat följande; hur ser de arkeologiska bebyggelselämningarna ut på tomterna? Hur ser gårdsstrukturerna ut och hur förändras de över tid? Vad har man odlat inom undersökningsområdet? Vilken typ av bordskärl har man brukat och vad har man ätit? Skiljer sig konsumtionen i dessa gårdsmiljöer från andra miljöer i Norrköping vid samma tid? I samband med nybyggnation i mitten av 1700-talet har man fyllt ut och höjt marknivån med ca 1 m i kvarterets västra del. Under utfyllnadsmassorna påträffades bebyggelselämningar i form av en källare och en husgrund med tunnor, en brunn och kulturlager. Källar- och husgrunden har daterats till 1600-talet. Rester av odlingslager framkom i norra och södra delen av undersökningsområdet. En äldre källare med anor till 1600-talet som använts fram till 1800-talet framkom i sydöstra delen av området. På den här delen av ytan påträffades även rester av kulturlager, brandlager och två trärännor. Fynden från anläggningarna utgjordes av bl.a. mynt, kritpipsbitar och keramikskärvor vilka dateras till 1400-1800-talet. Stora delar av undersökningsområdet var stört av sentida hus - och källargrunder och vattenledningsschakt. De aktiviteter som skett inom undersökningsområdet delades in i fyra skilda faser: odling och metallhantverk på innergårdarna och rester efter ekonomibyggnader och källargrunder påträffades. Andra lämningar som hör till den här fasen utgjordes av kulturlager och en avfallsgrop. Den andra fasen omfattar tiden från ca 1700 och fram till mitten av 1700-talet då man fyller ut och höjer marknivån med ca 1 meter i västra delen av kvarteret i samband med nybyggnation. Man fortsätter att bedriva odling på innergårdarna och rester av en träbyggnad framkom. Till denna fas kan också en brunn, avfallsgropar, störhål och kulturlager föras. Den tredje fasen omfattar tiden efter att marknivån höjts i västra delen av kvarteret i samband med nybyggnation ca 1750 och fram till andra halvan av 1800-talet. Metall- och textilhantverk bedrivs på innergårdarna och många av de byggnader som uppfördes i denna fas stod kvar fram till slutet av 1800-talet. Den fjärde fasen omfattar tiden med nybyggnation som äger rum i kvarteret under slutet av 1800-talet och fram till att bebyggelsen successivt rivs under 1900-talet. Osteologianalysen från kvarteret Laxen tyder på att tamdjuren stod för merparten av köttförsörjningen med komplement av fisk och något fjädervilt. Här finns inga indikatorer på hushåll med högre status i form av exklusiva inslag. Av odlade grödor dominerar skalkorn följt av ett mindre inslag av brödvete och råg. I hushållet har man också använt en hel del insamlade och plockade bär och frukter. Kryddor och medicinalväxter lyser i stort sätt med sin frånvaro i materialet från Kvarteret Laxen. Den första fasen omfattar tiden från ca 1600 och fram till ca 1700 då flera av de byggnader som uppförts i början av 1600-talet tas ur bruk. Då bedrevs 5

6

Inledning Arkeologikonsult har på uppdrag av Norrköpingskommun, Stadsbyggnadskontoret och efter beslut av Länsstyrelsen Östergötland (dnr: 431-4900-11) utfört en arkeologisk slutundersökning (särskild undersökning) av RAÄ 96 inom kvarteret Laxen i Norrköping (se figur 1). Anledning till undersökningen var ny detaljplan inom kvarteret. Den berörda fornlämningen utgjordes av Norrköpings medeltida stadslager. Undersökningen utfördes under oktober-november 2011. ± 0 100 200 400 Meter Figur 1. Fastighetskartan med undersökningsområdet i kvarteret Laxen markerat. Skala 1:10 000. 7

± 0 25 50 Meter Figur 2. 1640 - års stadskarta med undersökningsområdet markerat i rött. Skala 1:2 000. ± Undersökningsområde 0 50 100 Meter Figur 3. 1719 - års stadskarta med undersökningsområdet markerat i rött. Skala 1:3 000. 8

Historisk bakgrund Norrköping stad Vid mitten av 1300-talet fick Norrköping stadsprivilegier, men förblev trots det en mindre ort av lantlig karaktär. Under medeltiden visar arkeologiska undersökningar att stadsbebyggelsen varit flerkärnig och framförallt legat vid Strömmen (Lindeblad 2008). Fiske och kvarndrift i Strömmen var då viktiga näringar. Bakgrunden till Norrköpings urbanisering ska ses i ortens närmast industriella prägel redan under medeltiden, samt hamnen i Bråviken (Broberg 1984; Karlsson 2006; Lindeblad 2008). En omfattande industrialiseringen av staden påbörjas i mitten av 1500-talet och utvecklingen från en mindre medeltida stad till en av Sveriges största industri- städer gick förhållandevis snabbt. Mellan 1570-talet till 1620-talet tredubblades stadens befolkning vilket påverkade stadens rumslighet. Detta återspeglas genom en utvidgning av bebyggelseområdet och av en förtätning inom befintliga kvarter. Den äldsta bevarade stadskartan över Norrköping från år 1640 avbildar sannolikt en kombination av ett medeltida och ett efterreformatoriskt gatunät. En kraftig industrialisering av staden tilltog under 1600-talet. Förutom utförselhamn för järn, fiske och kvarndrift utvecklades vapensmidet och så småningom även textilindustrin i Norrköping. Kvarteret Laxen Kvarteret Laxen ligger på den nordöstra sluttningen av Norrköpingsåsen, norr om Motala ström. Topografin sluttar mot Motala ström i sydöst och höjden över havet ligger mellan 8-18 meter. Undersökningen berörde ett stadskvarter i den del av staden som i äldre tider kallades Nordankvarteret. Bebyggelsen i kvarteret Laxen har sina anor åtminstone tillbaka till 1600-talet. Undersökningsområdet ligger då inom en av de kvartersfigurer som återfinns på stadskartan från 1640 (se figur 2). Kvarteret framträder i sin nuvarande utsträckning redan på stadskartan från 1719 då staden fått en strikt rutnätsplan i enlighet med den stadsplanering som inleddes 1655 (se figur 3). Kvarteret har här för första gången sitt nuvarande kvartersnamn. Av ägarförteckningen till stadskartan från 1728-1729, då tomtindelningen första gången redovisas, framgår att tomterna i kvarteret Laxen ägdes av en brokig skara människor (se figur 4). Bland annat ägdes tomt 1 av en löjtnant, vilken då var den största tomten, tomt 2 av en mjölnare och tomt 3 av en änka. Nästa stadskarta som även inbegriper en tomtindelning med tillhörande ägarförteckning över kvarteret Laxen är från 1783 (se figur 5). Nu var flera av ägarna knutna till någon form av textilhantverk. Under 1800-talet och ett stycke in i 1900-talet brukas fortfarande många av de byggnader som uppfördes under 1700-talets mitt och senare del. Under 1900-talet rivs flertalet byggnader inom undersökningsområdet successivt och dessa ytor användes därefter istället som parkeringsplats. Tidigare undersökningar 1982 gjordes en arkeologisk förundersökning inom kvarteret Laxen. Sex schakt grävdes då och avsatta kulturlager från 1600-1700-tals bebyggelse påträffades. Vid den undersökningen bedömdes drygt hälften av kvartersytan vara utschaktad i samband med byggnationer under 1800-talets andra hälft (Svensson 1982). 2010 gjordes en förnyad förundersökning då ytterliggare sex schakt togs upp inom kvarteret inget av dessa berörde de tidigare upptagna. Nu påträffades två källare, där den ena bedömdes vara från 1600-1700-talet och den andra från 1800-talet, men med möjligt ursprung i 1700-talet. Vidare påträffades en grop med fyllning som kunde dateras till 1600-talet och en stenkonstruktion som troligen utgör rester av en byggnad eventuellt från 1600-1700-talen (Stibéus 2011). 9

± 0 5 10 Meter Figur 4. 1728 - års stadskarta med undersökningsområdet markerat i rött. Skala 1:500. ± 0 5 10 Meter Figur 5. 1783 - års stadskarta med undersökningsområdet markerat i rött. Skala 1:500. 10

Målsättning och frågeställningar Undersökningens målsättning var att få ökad kunskap om bebyggelseutvecklingen och utnyttjandet av marken i det aktuella stadsområdet med fokus fram till och med 1700-talet. En annan målsättning var att öka kunskapen om Norrköpings urbanisering, med fokus på det aktuella områdets kulturhistoria, stadsbornas odlingar och stadstomternas organisering. En övergripande frågeställning rörde bebyggelsens sociala nivå och konsumtionsstrategi under 1600- och 1700-talet. Viktiga jämförelseobjekt blir då de arkeologiska undersökningarna i kvarteren Ruddammen, Dalkarlen, Stenhuset, Spinnrocken, Lyckan och Gubben. Där till exempel Spinnrocken och Lyckan troligen representerar en helt annan social nivå än den i Stenhuset, Gubben och Ruddammen. Viktiga analyskomponenter utgörs av byggnadsskicket, gårdsgestaltningen och bordskulturen som den kan spåras i bruket av keramik och dryckesglas samt matvanorna som de kan avläsas i osteologiskt och makrofossilt material. Husen Hur ser de arkeologiska lämningarna ut efter de byggnader som fanns på tomterna? Vilka olika funktioner utöver källare kan spåras? Finns det några specifika konstruktionsdetaljer som kan knytas till vissa typer av byggnader? Om så är fallet, hur ser de ut? Gårdarna Huvudsakligen berör undersökningen stadsgårdarnas inre delar. Vilka typer av funktioner finns här? Hur ser gårdsstrukturerna ut och hur förändras de över tid? Går det att spåra tomtförändringar och den utveckling av tomterna som sker i kartmaterialet mellan 1729 och 1783 i form av fysiska anläggningar? Staket eller andra avgränsande strukturer? (Framför allt gäller detta tomt 1, då de andra berörs i mindre utsträckning på grund av sentida störningar.) Från förundersökningarna fanns det antydningar till odlingslager inom undersökningsområdet. Vad har man odlat på dessa ytor? Växter för eget bruk (t.ex medicinalväxter/grönsaker), eller för avsalu (t.ex tobak)? Finns det några dokumenterbara strukturer i form av odlingsbäddar? De sociala strukturerna Vilken typ av bordskärl har man brukat? Är all keramik lokalt producerad eller finns även inslag av importerad? Vad har man ätit? Hur ser konsumtionen av kött och fisk ut? Hur ser konsumtionen av spannmål, grönsaker och frukt ut? Finns det några inslag av exotiska växter/frukter? Skiljer sig konsumtionen i dessa gårdsmiljöer från andra miljöer i Norrköping vid samma tid? 11

Metod Undersökningsområdets totala yta var ca 550 m 2. På grund av störningar från framför allt 1800-talets bebyggelse kunde ca 330 m2 slutundersökas. Inledningsvis schaktades undersökningsytan med maskin ned till en nivå där bebyggelselämningar och kulturlager från 1700-talet framkom. Efter avslutad schaktning dokumenterades och undersöktes de påträffade anläggningarna enligt single kontext metod. Av kulturlagren undersöktes ca 25 % intensivt i syfte att samla in mindre däggdjur- och fiskben samt mindre artefakter. Resterande kulturlager undersöktes stratigrafiskt men mer extensivt med grövre redskap. Därefter undersöktes och dokumenterades 1600-talslämningarna på motsvarande vis. Single-context var den dokumentationsmetod som användes vid undersökningen. Vid analysen av stratigrafin användes välkända begrepp som kontext grupp fas. Dessa begrepp utgör en hierarkisk tolkningsstruktur där kontexten utgör den minsta byggstenen i kedjan. Kontexter fogas samman till grupper som visar på olika typer av mänskliga handlingar i form av konstruktion, brukning och destruktion. Grupperingen ligger sedan till grund för en stratigrafisk sekvens bestående av ett kronologiskt förlopp som omfattar inslag av konstruktion-brukning-destruktion och utgör då underlag för den fasindelning som skapas. Fasskiljen läggs där vi kan spåra en större förändring i brukning eller i rumslig struktur. De undersökta kontexterna kom att indelas i fyra olika faser. För att förenkla och tydligare åskådliggöra den rumsliga organisationen av bebyggelsen och utnyttjande av marken, med alla de förändringar som sker över tid så är grupper och faser presenterade i generaliserade planvyer. I inledningen av varje fasbeskrivning presenteras en sådan planvy över fasen. I fasbeskrivningen finns sedan separata planer och beskrivningar av varje iakttagen grupp (avseende hus, odlingssammanhang, brunnar osv). Samtliga fynd och ben som framkom vid undersökningen tillvaratogs. Undantaget var tegel vars förekomst endast noterades. Fynd som påträffades i kulturlager samlades in i rutor om 1 x 1 meter vilka mättes in. De fynd som framkom i anläggningar fördes till respektive anläggning. Samtliga påträffade lämningar mättes in med GPS och fotograferades. Beskrivningar av lämningarna gjordes på särskilda anläggnings- och kontextblanketter. Dokumentationsmaterialet har därefter förts in i det GIS-baserade dokumentationsverktyget SiteWorks för vidare analys. I SiteWorks har även fyndmaterialet och samtliga prover registrerats. Vid fältundersökningen och det efterföljande analys -och rapportarbetet har ett tvärvetenskapligt förhållningssätt eftersträvats för att erhålla ett mångsidigt forskningsunderlag. Därför kompletterades den arkeologiska fältdokumentationen med en osteologisk analys, makrofossilanalys, en arkivgenomgång av relevanta kartor och skriftligt material samt en analys av det keramiska materialet. Analyser För att kunna besvara en del av de frågeställningar som upprättades för undersökningen genomfördes följande analyser. Makrofossilanalys Makrofossilprover togs ur samtliga avsatta kulturlager. I samråd med kvartärgeolog/arkeobotaniker kom sedan ett urval av dessa att genomgå djupare analys. Makrofossilanalysen kan ge oss information om hur ytorna inom undersökningsområdet har brukats samt ge oss en inblick i bebyggelsens sociala status vad gäller kosthållet. Det makrofossila materialet analyserades av kvartärgeologen/arkeobotanisten Stefan Gustafsson (se bilaga 1). Osteologi En osteologisk analys gjordes på det djurbensmaterial som hittades i kvarteret Laxen för att skapa en bild av hur de boende har livnärt sig och hur konsumtionsmönstret sett ut i relation till andra samtida miljöer i Norrköping. Den osteologiska analysen utfördes av Leif Jonsson, Leif Jonsson Osteology (se bilaga 2) 12

Keramik En keramikstudie har utförts av Mikael Johansson, Stockholms stadsmuseum för att studera konsumtionsmönster och social status inom kvarteret. Studien var främst inriktad på att analysera kärlformer och proviniens, samt kärlens datering. Analysen kopplades till andra som tidigare gjorts inom Norrköping från samma tid (se keramik kapitlet). Kritpipor Arne Åkerhagen på Tobaks- och Tändsticksmuseet gjorde en analys avseende datering och proveniens av de kritpipor som påträffades vid undersökningen. Kritpipor utgör ett mycket bra dateringsmedel i miljöer från 1600-talet och framåt. (se bilaga 3). 13

Undersökningsresultaten Fas 1. 1600-1700 Kvarteret Laxen finns med på stadskartan från 1640, men har inte samma form som under 1700-talet. Kvarteret är betydligt större än dagens utsträckning och Garvaregatan i öster är ännu inte utlagt (se figur 2). Däremot finns Bredgatan i norr, Norra Bryggaregatan i väster (nuvarande Mäster Påvels gränd) och Trångsundsgatan i söder. Kvarterets linje mot väster och söder överensstämmer med senare kartor. Före år 1700 har det inte varit möjligt att få fram uppgifter om eventuella tomtägare, verksamheter och bebyggelse inom området 1600-tals källar- och husgrunder Rörschakt Yngre hus- och källargrunder samt störningar Sten Tunna Grop Kulturlager Undersökningsområde E Fasen omfattar tiden från ca 1600 och fram till ca 1700 då flera av de byggnader som uppförts i början av 1600-talet tas ur bruk. Anläggningar som tillhör den här fasen framkom huvudsakligen i västra respektive sydöstra delen av undersökningsområdet (se figur 6). Sammanlagt påträffades sex stycken enskilda anläggningar. Stora delar av ytan har störts av husgrunder och källare från 1700- och 1800-talet. 1521922 E 6496503 ± Hus 3 Hus 2 Hus 4 Hus 1 1521891 E 6496481 0 5 10 Meter E Figur 6. Översiktsplan över anläggningar och lager från fas 1. Skala 1:250. 14

Byggnader Av de fyra byggnader som hör till den här fasen var två placerade i undersökningsområdets västra del och två i sydöstra delen. De utgjordes av två ekonomibyggnader och två källarbyggnader. Av dessa var Hus 2 det bäst bevarade med intakta källarväggar (KK 105) till en höjd av 1,3-1,5 meter (se figur 7 och 8). Källaren var störd av vattenledningsschakt i södra delen och ingången ned till källaren har antagligen legat här. Byggnaden utgjordes av en närmast kvadratisk 3,6 x 3,7 meter stor källargrund med innermåttet 2,7 x 2,7 meter (7 m 2 ). Grunden var murad och bevarad i fem skift med tuktad sten. En grov puts fanns ställvis bevarad på insidan av väggarna och norra källarväggen var sammanbyggd med en yngre husgrund (KK 128). Källaren hade ett stengolv (KK 107) med en ränndal Undersökningsområde Källargrund Sten Avfallsgrop Kulturlager 1521911 E6496503 Yngre hus- och källargrunder samt störningar Tunna Rännor Rest av stengolv Rörschakt 103 109 orienterad i nordöst-sydvästlig riktning (se figur 9). Ränndalen utgick från mitten av östra källarväggen där ett sentida vattenrör var infogat i nivå med golvytan och sluttade ned till sydvästra hörnet av källaren. Golvet var lagt i sättsand (KL 137) som täckte en förmultnad träbjälke (KK 139) samt större flata stenar (KK 147). Träbjälken och stenarna ingick som utfyllnadsmaterial för att höja golvnivån i källaren. Under sättsanden fanns rester efter ett äldre stengolv (KK 146) som var bevarat i norra och södra delen av källaren. Större delen av stengolvet har blivit bortplockat och det fanns stenlyft kvar efter stenarna. Två trätunnor (KK 145 och KK 149) var nedgrävda i SÖ delen av källaren och den äldre golvytan (KK 146) var lagd runtom dessa (se figur 10). Tunnorna som var ca 0,38 meter i diameter innehöll sandig silt. 135 112 136 E Hus 3 ± 1008 110 118 140 135 138 128 146 137 105 168 176 146 145 149 146 105 203 1004 Hus 2 121 E 1521922 E 6496492 0 5 Meter 121 Figur 7. Plan över Hus 2 och Hus 3 i SÖ delen av undersökningsområdet. Skala 1:100. 122 121 15

Figur 8. Översiktsfoto av källare KK 105, Hus 2. Till vänster i bild syns avloppsrör. Foto från Ö. Figur 9. Framrensat stengolv (KK 107) med en ränndal orienterad i nordöst-sydvästlig riktning i källare KK 105, Hus 2. Foto från N. 16

Figur 10. Två nedgrävda trätunnor (KK 145 och 149) med rester efter ett äldre stengolv (KK 146) i SÖ delen av källare KK 105, Hus 2. Tolkning: Källaren är troligen uppförd under första halvan av 1600-talet och har använts fram till slutet av 1800-talet. Vad som talar för detta är daterande fynd i sättlagret till golvet i källaren samt dess stratigrafiska läge. I norr är en yngre husgrund som daterats till mitten av 1700-talet (KK 128) anlagd i anslutning till källaren och i öster ligger ett brandlager (KL 135) an emot källarens östra vägg. Brandlagret dateras till 1600-talets första hälft. Källarens ringa storlek talar för att den ursprungligen använts som en ekonomibyggnad. Väggarna i källaren har utgjort grund till en eller flera ovanliggande våningsplan och av dessa fanns inga lämningar kvar. På tomtkartan från 1729 ligger källaren inom tomt 4 och nordöstra delen av källaren angränsar mot tomt 3. Makrofossilanalys av jordprov från tunna KK 149 innehöll till övervägande del av sand. Historiskt så kunde man förvara rotfrukter i lådor och tunnor med torr sand som gjorde det möjligt att bevara dem fräscha under lång tid. Fynd: Källargrunden KK 105 fylldes av omrörda raseringsmassor KL 106 och KL 108. Raseringsmassorna bestod av murbruk, tegelstenar och träkol samt fynd av spik, fönsterglasskärvor, djurben, beslag, gångjärn, kritpipsdelar, fragment av glasflaskor, flinta, kakel och keramik. Fynd som kan relateras till hantverksaktiviteter i kvarteret Laxen utgjordes av ett bryne, en tummstock, slagg och läderspill. Brynet (Fnr 106:671:1) som mäter cirka 11 x 3,5 cm är rektangulär till formen med slipade sidor och av sandsten (se figur 11). Del av en tummstock (Fnr 108:674:3) av CU-legering mäter 29,7 x 0,5 cm och i ena änden fanns ett hål. Den är graderad upp till 12 svenska tum där en tum är 24,77 mm. Troligen utgör tummstocken ena halvan av en måttstock som mätte 1 aln dvs 24 tum. Merparten av keramikskärvorna utgjordes av yngre rödgods men det förekom även enstaka skärvor av tyskt stengods, kinesiskt porslin, flintgods, och fajansskärvor som dateras till mellan 1400-1800-talet. Det äldsta keramikfyndet är en skärva från ett medeltida smalt och högt krus, en s.k. Jacoba-kanne, tillverkad i Siegburg under 1400-talet (Fnr 106:668:5) (se keramik kapitlet). I utfyllnadslagren hittades fem fragment av väggkakel med vit alternativt vit och blå dekor som daterats till 1700-1800-talet. Totalt hittades 13 bitar av ugn- 17

Figur 11. Exempel på hantverksrelaterade fynd som utgörs av ett bryne (Fnr 106:671:1) och en tumstock (Fnr 108:674:3). Hittades i utfyllnadsmassorna till källare KK 105. Skala 1:1. skakel varav merparten är av 1700-talstyp med plan yta och grön blyglasyr. I lager KL 106 påträffades också ett mynningsfragment till en glasskål (Fnr 106:655:4) (se figur 13). Skålen är av klarglas och har en mynning som är omvikt utåt. Skålen har varit cirka 21 cm i diameter. En närmast identisk mynningsdel hittades vid arkeologiska undersökningar i kvarteret Ruddammen och daterades till 1700-talet (Carlsson & Runer 2012). I sättsandslagret KL 137 hittades kritpipsskaftet (Fnr 137:925:2) till en holländsk Jona pipa som dateras till 1630-1650 (se figur 14). Åtta stycken fragment och bitar av ugnskakel med grön respektive svart blyglasyr hittades i KL 137 vilka dateras till 1600-1700-talet. Keramikfynden utgjordes till största delen av yngre rödgods med inslag av fajans och stengodsskärvor. Tunnorna KK 145 och 149 innehöll inga fynd. Samtida lager/anläggningar: KN 203 och KL 176. Kontext Fynd Datering Sättsandlager KL 137 Kritpipa Fnr 137:925:2 1630-1650 Figur 12. Tabell för daterande fynd inom Hus 2. Figur 14. Kritpipsskaft från en Jona pipa som dateras till 1630-1650. Skala 1:1. Figur 13. Mynningsfragment till en glasskål (Fnr 106:655:4) som dateras till 1700-talet. Skala 1:1. 18

I anslutning till källarens nordöstra del fanns rester efter Hus 3 vilka var mycket fragmentariska (se figur 6). Endast två väggrännor från norra och södra långsidan var bevarade och de indikerar att byggnaden varit minst 2 x 4,5 meter stort (ca 9 m 2 ). Rännorna som var 0,1-0,22 m djupa var fyllda med förkolnade träbitar samt täcktes av ett brandlager (KL 135) och fortsätter utanför undersökningsområdet åt öster (se figur 15). Rännorna har utgjort en nedgrävning för en plankvägg om det är en byggnad. Brandlager 135 var delvis varvat med utfyllnadslager KL 111 och KL 113. Den södra rännan (KN 138) ligger i linje med tomtgräns på 1729 års karta och ansluter till källare KK 105 i väster. Västra delen av den norra rännan (KN 136 och KN 140) är bortgrävd av en sentida källargrund (KK 118). Tolkning: Rännorna utgör rester efter en nedbrunnnen plankvägg och kan vara lämningar av en enklare ekonomibyggnad, exempelvis ett fähus eller foderlada, som varit sammanbyggt med källare KK 105. Byggnaden täcktes av ett utfyllnadslager (KL 111 och KL 113) som har tillkommit efter att huset brunnit ned. Två kritpipsfynd i lager 111 indikerar att det påförts ca 1630-1640. Fynd: Väggrännorna var fyndfattiga och endast en spik och ett beslag hittades i KN 140. Det överliggande lagret KL 111 innehöll fynd av byggnadsdetaljer i form av beslag, spik och en nyckel. Nyckeln av järn (Fnr 111:642:2) var 8 cm lång och kraftigt korroderad (se figur 17). Keramikmaterialet från KL 111 bestod av yngre röd- och vitgods varav en del var importerat från Holland. Kärlen utgörs av bordskärl som fat och skålar samt matlagningskärl i form av trebensgrytor som daterats till sent 1500-tal och 1600-tal. Två fragment av ugnskakel hittades i lagret varav det ena var av 1700-talstyp med plan yta och grön blyglasyr. Det andra fragmentet var från 1600-talet och försedd med svart blyglasyr och reliefdekor i form av växtslingor (se figur 18). Kontext Fynd Datering Utfyllnadslager KL 111 Kritpipa Fnr 111:618:5 1620-1640 Utfyllnadslager KL 111 Kritpipa Fnr 111:618:4 1630-1640 Figur 16. Tabell för daterande fynd inom Hus 3. Figur 15. Norra väggrännan (KN 136 och KN 140) till Hus 2 utgrävd. Till vänster i bild ser man rester efter brandlager KL 135. Rännan är belägen under en yngre syllstensrad KK 112. Foto från Ö. Figur 18. Del av ugnskakel (Fnr 111:643:1) försedd med svart blyglasyr och reliefdekor i form av växtslingor. Dateras till 1600-talet. Skala 1:1. Figur 17. Korroderad nyckel av järn (Fnr 111:642:2) som hittades i lager KL 111. Skala 1:1. 19

I sydvästra delen av undersökningsområdet framkom rester av Hus 1, med bevarad storlek av ca 3,2 x 2,5 meter (8 m 2 ) (se figur 19). Husgrunden utgjordes av 0,2-0,25 m tjocka bilade trästockar (KK 220) som var lagda ovanpå 0,3-0,35 m stora flata hörnstenar i norr. Södra gaveln av byggnaden hade två hörnstolpar (KN 215 och KN 222). Väggarna var ej bevarade men rester av ett stengolv (KK 212) framkom i norra (se figur 20) och södra delen av huset. Större delen av golvet har tagits bort i samband med en senare nedgrävning (KN 219). Norra delen av golvet täcktes av ett lerlager (KL 218). Byggnaden som var orienterad i närmast NV-SÖ riktning har haft en ingång i den västliga delen av södra långsidan. Ingången har varit närmare 1,5 meter bred med en nedgrävd dörrstolpe (KN 207). I nordvästra delen av byggnaden, direkt utanför dörröppningen, framkom botten av en grop/stolphål (KN 217) som möjligen kan ingå i byggnaden men vars funktion är osäker. En till största delen förmultnad trätunna (KK 221) framkom i husets nordöstra del. Tunnan som var 0,57 meter i diameter innehöll silt uppblandat med trärester från tunnan. Husgrunden var delvis störd av vattenledningsschakt och av en större nedgrävning. Dels av ett ledningsschakt (AD 1011) som skar genom västra delen av byggnaden i nordväst-sydöstlig riktning samt av en nedgrävning (KN 219) i centrala delarna av byggnaden. 1008 ± 1008 E 205 216 213 197 200 1521905 E6496497 118 223 118 130 210 129 221 209 Hus 1 220 212 Brandlager Hus 4 212 222 Konstruktion 217 219 Undersökningsområde Källargrund Golvlager Tunna Stolphål Husgrund Sten Avfallsgrop Kulturlager Rest av stengolv 1521894 E6496488 Yngre hus- och källargrunder samt störningar 131 207 215 208 E 0 5 Meter 132 Figur 19. Plan över Hus 1 och Hus 4 med angränsande odlingslager och kulturlager. Skala 1:100. 20

Figur 20. NV hörnet av Hus 1 med stenlagt golv (KK 212). Stengolvet är lagt i anslutning till träsyllarna KK 220. Foto från S. Figur 21. 5 stycken fragment av passglas (Fnr 201:2571:1, 201:2505:4 och 197:2151:3) som hittades i Hus 1 samt i anslutande kulturlager KL 197. Skala 1:1. Tolkning: Byggnaden är uppförd i början av 1600-talet och har brukats fram till andra halvan av 1600-talet. Vad som talar för detta är daterande fynd i återfyllnadsmassorna (KL 199 och 201) samt i lager 197 som utgjorde en samtida markyta i anslutning till källaren. Förmodligen har huset uppförts i skiftesverksteknik och avsaknaden av en värmekälla indikerar att det är en ekonomibyggnad, exempelvis magasin. Husgrunden utgör en lämning efter äldre gårdsbebyggelse och tillhör tomt 1 på 1729 års karta. Fynd: I utfyllnadslager KL 201 till Hus 1 och i anslutande kulturlager KL 197 hittades 5 stycken fragment av passglas (Fnr 201:2571:1, 201:2505:4 och 197:2151:3) (se figur 21). Ytterligare en skärva till ett möjligt passglas hittades i lager 201. Skärvan utgörs av en del av en fotring till ett glas som påminner mycket om passglasets fot (Fnr 201:2505:6). Passglas var under slutet av 1500-talet och fram till mitten av 1600-talet den vanligaste typen av dricksglas som sedan successivt försvann under senare hälften av 1600-talet. Dricksglas brukar vanligen förknippas med högreståndsmiljöer men passglas har även förekommit i arbetarkvarter, bland annat kvarteret Dalkarlen och kvarteret Ruddammen i Norrköping. Lager KL 201 innehöll också en större mängd kera- mikskärvor där merparten utgjordes av yngre rödgods men det förekom även enstaka skärvor av tyskt stengods och majolika. Stengodsskärvorna dateras från sent 1600-tal till 1700-talets första hälft och utgjorde delar av krus (se keramik kapitlet). Fynd av byggnadsdetaljer framkom i form av tegelstenar, beslag, fragment av fönsterglas och spikar. I utfyllnadslager KL 199 hittades två bottenskållor och slagg vilket tyder på att man ägnat sig åt smidesverksamhet i kvarteret. I lerlagret KL 218 hittades i huvudsak keramikskärvor samt enstaka fragment av fönsterglas och kritpipsskaft. Keramikmaterialet bestod av yngre rödgods som dateras till 1600-1700-talet. Det makrofossila materialet från KL 218 visar på att man ätit hallon, smultron, björnbär, äpple och körsbär samt nyttjat skalkorn och råg som vuxit på gödslad åker. Bakre delen av ett kokadaver hittades i återfyllnadslager KL 199 (se figur 23). Den osteologiska analysen visade att det var en färdigvuxen ko som kan ha blivit flådd innan deponeringen (se bilaga 2). Samtida lager/anläggningar: KL 197 och KN 208. 21

Kontext Fynd Datering Kulturlager KL 197 Kritpipa Fnr 197:2151:12 Tidigt 1600-tal Kulturlager KL 197 Kritpipa Fnr 197:2151:9 1625-1630 Kulturlager KL 197 Kritpipa Fnr 197:2151:10 1630-1665 Kulturlager KL 197 Kritpipa Fnr 197:2151:11 1650-1686 Kulturlager KL 197 Kritpipa Fnr 197:2151:8 1660-1680 Återfyllnadslager KL 199 Kritpipa Fnr 199:2181:9 1635-1650 Återfyllnadslager KL 199 Kritpipa Fnr 199:2181:8 1660-1680 Återfyllnadslager KL 199 Kritpipa Fnr 199:2181:7 1640-1700 Återfyllnadslager KL 201 Kritpipa Fnr 201:2506:2 1625-1630 Återfyllnadslager KL 201 Kritpipa Fnr 201:2349:2 1640-1650 Återfyllnadslager KL 201 Kritpipa Fnr 201:2572:2 1660-1680 Figur 22. Tabell för daterande fynd inom Hus 1 inklusive samtida lager. Figur 23. Bakre delen av ett kokadaver som hittades i utfyllnadslager KL 199. Foto från SÖ. Resterna efter Hus 4, som legat ca 1,5 meter nordväst om Hus 1, utgjordes av en källargrund (KK 205) med bevarad storlek av ca 3 x 3,6 meter (11 m 2 ) (se figur 19). Den nordvästra delen av källaren har till stor del förstörts i samband med anläggandet av en yngre källare KK 223 och KK 130 (se figur 24). Väggarna i källaren var bevarade i ett skift upp till en höjd av 0,3-0,45 meter. Väggarna var kallmurade med 0,4-0,6 meter stora skarpkantiga stenar. Källarens golv (KL 216) bestod av ett hårt trampat grusoch sandlager infiltrerat av mörkare humus. Golvet täcktes av ett nedrasat tak (KK 210) där en del av plankorna hade spikar kvar i träet. I sydvästra delen av källaren fanns ett brandlager (KL 209) innehållande mycket slagg beläget ovanpå takplankorna. En nedgrävd trätunna (KK 213) framkom i källarens nordöstra del och var cirka 0,6 meter i diameter (se figur 25). Tunnan var ca 0,6 meter djup och innehöll sandig silt. Källaren var delvis störd av två vattenledningsschakt (AD 1023 och 1024) som skar källarens södra och norra del. Öster om källaren fanns en mindre yta om ca 3 x 4 meter bestående av ett sandig siltlager (197) som tolkats som en samtida markyta i anslutning till källaren. Figur 24. Översiktsfoto av källargrund KK 205, Hus 4. Till vänster syns en yngre källargrund KK 223. I bildens främre del syns rester av brandlager KL 209 och rester efter ett nedrasat trätak (KK 210). Foto från S.

Figur 26. 1 öre koppar klipping (Fnr 181:1834:1) präglad under Gustav II Adolf 1625-1627. Skala 1:1. Figur 25. Trätunna (KK 213) som var nedgrävd i källare KK 205 NÖ del. Foto från Ö. Tolkning: Källaren är troligen uppförd i början av 1600-talet och har tagits ur bruk under andra halvan av 1600-talet. Vad som talar för detta är daterande fynd i återfyllnadslager KL 173 och 181 samt i anslutande lager KL 197. Antagligen har källaren använts som en förvaringslokal där källarens väggar utgjort grund till en överbyggnad. Förekomsten av ett brandlager uppblandat med slagg och grästorv ovanpå takplankorna i sydvästra delen av källaren tyder på att man bedrivit metallhantverk på innergården. Byggnaden var riktad mot gatan i väst på 1640 års karta och har förmodligen utgjort tomtens framsida, den sida man valde att exponera mot offentligheten. Källaren utgör del av äldre gårdsbebyggelse och tillhör tomt 1 på 1729 års karta. Fynd: I utfyllnadslager KL 173, 181 och 183 hittades fynd av byggnadsdetaljer i form av beslag, spikar, gångjärn och fönsterglas delar. Hantverksrelaterade fynd utgjordes av 10 stycken bottenskållor, slagg och en kniv. Bladet på kniven (Fnr 173:2063:4) är rektangulärt och cirka 8,5 cm lång med avbruten tånge och spets. Skaftet till en holländsk barockpipa (Fnr 173:1835:1) som daterats till 1635-1650 hittades i lager KL 173 och i lager KL 181 påträffades en koppar klipping (Fnr 181: 1834:1) präglad under Gustav II Adolf 1625-27 (se figur 26). Totalt hittades cirka 3 kg slagg i brandlager KL 209 varav merparten bestod av bottenskållor. Keramikmaterialet utgjordes främst av yngre rödgods samt enstaka skärvor av tyskt stengods, majolika och kinesiskt porslin. I den nedrasade tak konstruktionen KK 210 hittades en skärva från ett rundbukigt krus (Fnr 210:2540:2) från 1500-talets mitt med pålagd reliefdekor föreställande en rosenbuske (se keramik kapitlet, sida 47, figur 66). Kruset är tillverkat i Köln eller Frechen. I utfyllnadslager KL 183 hittades ett mellanfotsben som kan komma från en räv. Fotben från räv skulle kunna indikera på skinnhantverk i närheten (se bilaga 2). Samtida lager/anläggningar: KL 197 och KK 220. Kontext Fynd Datering Återfyllnadslager KL 181 Mynt Gustav II Adolf Fnr 1625-1627 181:1834:1 Återfyllnadslager KL 173 Kritpipa Fnr 173:1835:1 1635-1650 Figur 27. Tabell för daterande fynd inom Hus 4. Avfallsgropar En möjlig avfallsgrop (KN 208) framkom 1 meter sydöst om Hus 1. Gropen utgjordes av en oval 0,8 meter stor nedgrävning och var fylld med silt uppblandat med träkol och kalkbruk. 4 meter sydväst om Hus 2 påträffades en nedgrävning som tolkades som en avfallsgrop (KN 203) (se figur 28). Gropen var oval i plan och 0,9 meter stor samt fylld av sandig silt med fynd av djur- och fiskben samt keramikskärvor. Tolkningen som avfallsgrop stöds av makrofossilanalysen som bland annat slog fast att fyllningen innehöll svinmålla, starr och fiskfjäll. Det oförkolnade materialet kommer från 23

ängsmarker och troligen har det utgjort foder åt djur. Det förkolnade materialet är hushållsavfall och tolkningen av gropen blir att den använts till att slänga lite olika avfallsmaterial i, dels från hushållet men kanske också från fähus eller foderlada. (se bilaga 1). Fynd: Båda groparna innehöll fynd av enstaka spikar och fragment av fönsterglas. Merparten av keramikmaterialet i avfallsgrop KN 203 utgjordes av yngre rödgods samt två fajansskärvor. Del av ett fat (Fnr: 203:2404:7) som dateras till sent 1600-tal tidigt 1700-tal hittades i den här gropen (se keramik kapitlet, sida 58, figur 77). Fatet är försett med en tjock vitlerengobe som bemålats med färgad lera i brunt och blått med en mynningsdiameter på ca 35 cm. var upp till 0,4 meter tjockt och utgjordes av gråbrun något siltig humus. Lagret var förhållandevis fyndrikt vilket talar för att en del sopor slängts ut på ytan. Det makrofossila materialet innehöll få växtrester men de som påträffades indikerar att det är ett odlingslager. Bland annat påträffades svinmålla som gärna växer i odlingsjord. Fynd: I kulturlager KL 197 hittades fem stycken holländska kritpipshuvuden och skaft som kunde dateras till mellan 1625-1680. En kraftigt korroderad kniv (Fnr 197:2151:7) påträffades i det här lagret och bladet på kniven mätte 8,5 cm. Kniven är ett universalredskap som användes vid en mängd göromål. Att avgöra en knivs funktion i ett arkeologiskt material är därför inte alltid möjligt, framförallt då samma kniv kan användas till olika sysslor. Keramikmaterialet utgörs främst av yngre röd- och vitgods med enstaka skärvor av fajanser och tyskt stengods. Vid den osteologiska analysen identifierades ett avsågat mellanfotsben från nötkreatur i lager KL 197 vilket indikerar på att man ägnat sig åt benhantverk i närområdet (se bilaga 2). Figur 28. Avfallsgrop (KN 203) vid pågående undersökning. Foto från Ö. Kulturlager Rester av kultur- och odlingslager framkom i anslutning till de byggnader som hör till fas 1. I direkt anslutning till Hus 4 och Hus 1 påträffades ett 2,5 x 4 meter stort lager (KL 197) som troligen utgjort en samtida mark/odlingsyta där man slängt hushållsavfall (se figur 19). Lagret var fyndrikt och bestod av sandig silt. Tolkningen av lagret som en markyta där man slängde avfallsrester stöds av makrofossilanalysen som bland annat slog fast att man nyttjade korn, vete och råg som sannolikt förkolnats i samband med matberedning eller vådeld. Ogräsen i det här provet visar på gödslad åker och på att säden såtts som vår och höstsådd. Odlingslager KL 176 innehöll fynd av spikar, djurben, keramikskärvor, fönsterglasfragment, kritpipsdelar, beslag och flinta. Flintan har sannolikt använts för eldslagning. Merparten av keramikmaterialet utgjordes av yngre röd- och vitgods med inslag av fajansskärvor. Bland importkeramiken förekommer det kärl från Tyskland, Holland och Böhmen/ Polen. Keramiken har daterats från andra halvan av 1500-talet till 1700-tal med en tydlig koncentration till 1600-talets första hälft. Kontext Fynd Datering Odlingslager KL 176 Kritpipa Fnr 176:1748:1 1630-1680 Odlingslager KL 176 Kritpipa Fnr 176:1737:3 1690-1710 Figur 29. Tabell för daterande fynd. Strax sydväst om Hus 2 fanns en rest av ett 5,7 x 3 meter stort odlingslager (KL 176) (se figur 7). Det 24

Fas 2. 1700-1750 Kvarteret har samma kvartersform på 1719 års karta som idag. Från första tomtkartan 1728-29 finns det fem tomter i kvarteret (nr 1-5) varav tomterna 1 och 2 är störst. Tomt 2 sträcker sig tvärs igenom kvarteret, från Bredgatan i norr till Trångsundsgatan i söder. Störst till ytan är hörntomten 1. Den oregelbundna gränsen mellan tomterna 3 och 4 antyder att någon av tomterna expanderat in på granntomten. Bebyggelselämningar som framkom hör till tomt 1 och 2 (se figur 30). År 1729 namnges de fem tomtägarna och de verkar ha haft skilda yrken. Tomt 1 innehas av löjtnant Anders Holm, tomt 2 av mjölnaren Hans Jönsson, tomt 3 av Anders Lax, tomt 4 av Jöns Andersson och tomt 5 av änkan Wibom. Hus 5 Brunn Stenbeläggning Grop Kulturlager Undersökningsområde Fasen omfattar tiden från ca 1700 och fram till mitten av 1700-talet då man fyller ut och höjer marknivån med ca 1 meter i västra delen av kvarteret i samband med nybyggnation och omreglering av kvarteret. Brandförsäkringarna från 1774 beskriver att en del byggnader med källare uppförts i mitten av 1700-talet. Anläggningar som tillhör den här fasen framkom huvudsakligen i norra respektive södra delen av undersökningsområdet. Sammanlagt påträffades fem enskilda anläggningar. Stora delar av ytan har störts av husgrunder och källare från 1700- och 1800-talet. ± E 1521922 E 6496503 Hus 5 1521891 E 6496481 E 0 5 10 Meter Figur 30. 1728 - års stadskarta med anläggningar och lager från fas 2 markerade. Skala 1:250. 25

Hus 5 Rester efter en fragmentarisk byggnad framkom i södra delen av undersökningsområdet (se figur 31). Endast syllarna från södra långsidan (KK 115) och östra gaveln (KK174) var bevarade och de visar att huset varit minst 1,4 x 4,2 meter stort (ca 6 m 2 ). Grunden utgjordes av två kraftigt förmultnade trästockar som var 1-3 meter långa och 0,15 meter breda (se figur 32). I östra hörnet var träsyllen för långsidan (KK 115) lagd ovanpå gavelsyllen KK 174. Gavelsyllen vilade på en 0,38 meter stor hörnsten och var bortgrävd i norr av en sentida källargrund (KK 118). Golvlagret (KK 114:2) utgjordes av ett trampat jordgolv. Längs med utsidan av östra gavelsyllen påträffades rester efter en stenbeläggning med ränndal (KK 154). Beläggningen bestod av 0,1-0,2 meter stora rundade stenar och var till stora delar uppriven. Ränndalen som var lagd med 0,2 meter stora stenar och 0,1 meter djup var orienterad i nord-sydlig riktning. Stenläggningen kan utgöra en mindre gränd med rännsten som gick mellan Hus 5 och Hus 2 i öst och kan ha fungerat som en tomt- E 144 148 gräns. Söder om byggnaden fanns ett flerskiktat odlingslager (KL 114:1, 176). En sentida källargrund skar byggnaden i norr och väst. En nedgrävning (KN 168) har förstört de centrala delarna av byggnaden. Tolkning: Anläggningen kan vara rester efter en ekonomibyggnad med en odlingsyta på baksidan av huset. Byggnaden är förmodligen uppförd med skiftesverksteknik och belägen på tomtens bakgård. I golvlagret påträffades bland annat keramikskärvor som dateras till 1700-talet. Långsidan av huset ligger i linje med en tomtgräns på 1729 års karta och byggnaden utgör troligen rest av gårdsbebyggelse tillhörande tomt 2. Fynd: En hane (Fnr: 114:1729:4) till ett flintlås (se figur 33), ett par gångjärn (Fnr: 114:1729:2) och ett dörrbeslag (Fnr:114:1729:3) hittades i odlingshorisonten KL 114 strax söder om Hus 5. Fynden av beslaget och gångjärnen kan tyda på att det funnits en dörr in till byggnaden Hus 5 från södra långsidan. 103 1521917 E6496504 ± 141 148 109 144 112 150 118 1521906 E 6496497 1008 110 118 174 128 E 105 Träsyll Källargrund Rest av stenläggning Sten Kulturlager 129 Grop Yngre hus- och källargrunder samt störningar 115 168 114:1 116 Hus 5 114:2 160 1004 Hus 2 154 Rörschakt Undersökningsområde 121 0 5 Meter Figur 31. Plan över Hus 5 med anslutande odlingslager, anläggningar och konstruktioner. Skala 1:100. 122

Figur 32. Förmultnad träsyll KK 115 som tillhör södra långsidan av Hus 5 med anslutande odlingslager KL 114:1, till höger i bild. Till vänster syns en sentida källargrund samt en stenfylld grop KN 168. Foto från V. I ytan av en stenfylld grop KN 168 inom ekonomibyggnad Hus 5 påträffades en sölja av CU-legering (Fnr: 168:1640:1) (se figur 34). Söljan hade en svagt välvd kvadratisk form och mätte 4,8 x 4,2 cm och hade rembleck och torne bevarade. Totalt hittades 16 stycken fragment av glasflaskor i odlingslager KL 114 och 14 stycken fragment i golvlagret till Hus 5. Flaskorna var av klar-, brunt- och grönt glas. Det gröna glaset var det allmänt förekommande under 1600-talet och fram till slutet av 1700-talet då det ofärgade glaset blev vanligt. Den runda formen var dominerande i flaskmaterialet och en flaskmynning påträffades (se figur 35). Flaskmynningen (Fnr: 114:1653: 3) hade en pålagd glastråd strax nedanför mynningen vilket var vanligt på flaskor under 1700-talet (Fex 1954:172ff). Keramikmaterialet från KL 114 bestod av yngre rödgods samt enstaka skärvor kinesiskt porslin, flintgods, stengods och yngre vitgods. Kärlen utgörs till största delen av bordskärl som fat och skålar samt matlagningskärl i form av trebensgrytor som dateras till 1600-1700-talet. I golvlagret till Hus 5 hittades bland annat delar av en mindre skål (Fnr 114:1652:15) och ett fat (Fnr 114:1652:13) från 1700-talet (se keramik kapitlet, sida 53 och 56, figur 72 och 75). Fatet hade invändig vitlerengobe och i den ristad och hemrad dekor. Skålen hade en heltäckande engobe av vitlera och gultonad glasyr på in- och utsidan av kärlet. Tamboskapen dominerar det osteologiska materialet i KL 114. En större mängd fiskben hittades i det här lagret. Det var både lokalt fångad abborre, lax, karpfisk och gädda, samt importerad fisk som strömming och torsk. Spår efter benhantverk representeras av ett avsågat mellanfotsben av nötkreatur (se bilaga 2). Samtida lager/anläggningar: KL 114:1. Kontext Fynd Datering Odlingslager KL 114 Kritpipa Fnr 114:1139:2 1700-1740 Odlingslager KL 114 Kritpipa Fnr 114:1139:3 1785-1786 Odlingslager KL 114 Kritpipa Fnr 114:1149:1 1739 Odlingslager KL 114 Kritpipa Fnr 114:1149:2 1730-1741 Figur 36. Tabell för daterande fynd inom Hus 5. 27

Figur 33. Hane till ett flintlås (Fnr 114:1729:4) som hittades i odlingslager KL 114:1. Skala 1:2. Figur 35. Delar av glasflaskor som hittades i golvlagret (KL 114:2) till Hus 5. Till vänster i bild syns en flaskmynning som har en pålagd glastråd strax nedanför mynningen vilket var vanligt på flaskor under 1700-talet. Skala 1:2. Figur 34. Sölja (Fnr 168:1640:1) av CUlegering med intakt rembleck och torne Skala 1:1. 28

Brunn I nordvästra delen av undersökningsområdet framkom en brunnskonstruktion (KK 155) som delvis var överbyggd av en yngre husgrund (KK 130) (se figur 37). Brunnen utgjordes av ett kallmurat 2,9 meter djupt brunnskar uppbyggd av 0,2-0,35 meter stora rundade naturstenar lagda i 12-13 skift (se figur 38). Brunnskaret var 1,6 x 1,6 meter stort med innermåtten 1 x 1 meter och runt i plan. Brunnen var utfylld med två urskiljbara fyllnadslager. Det översta KL 158 utgjordes av ett upp till 0,7 meter tjockt siltlager innehållande 0,1-0,3 meter stora stenar och en stor mängd fynd och ben. Under detta var brunnen uppfylld med ett mäktigt 1,9 meter tjockt lager (KL 159). Återfyllnadslagret bestod av större stenar uppblandat med sandig silt samt rikligt med fynd och ben. Bottenlagret i brunnen utgjordes av ett 0,2-0,4 meter tjockt lerlager med enstaka fynd. Väster om brunnen fanns en mindre yta om ca 1,7 x 2,2 meter bestående av ett kompakt siltlager (KL 164) som tolkats som ett brukslager i anslutning till brunnen. E 164 155 1521905 E 6496502 ± 130 1008 194 1008 118 204 223 200 118 129 1521892 E 6496491 Undersökningsområde Yngre hus- och källargrunder samt störningar Grop 219 Kulturlager E Brunn 131 0 5 Meter Sten Figur 37. Plan över konstruktioner, anläggningar och lager från fas 2 i NV delen av undersökningsområdet Skala 1:100. 29

Figur 38. Brunn KK 155. I förgrunden syns en yngre husgrund KK 130 som delvis var anlagd ovanpå brunnen. Foto från NÖ. Tolkning: Daterande fynd i återfyllnadslagren visar att brunnen har uppförts i början av 1700-talet och varit i bruk fram till mitten av 1700-talet. Makrofossilanalyserna av jordprov från bottenfyllningen i brunnen visade att fyllningen till viss del utgjordes av latrin och kompostmaterial. Frön från ätbara växter som indikerar latrin var smultron och hallon. Brunnen tillhörde tomt 1 på 1729 års karta och var belägen längs med östra tomgränsen. Fynd: I brunnen påträffades totalt 36 stycken kritpipsdelar varav 2 stycken bestämdes närmare av Arne Åkerhagen (se bilaga 3). Den ena av kritpiporna var från Holland och den andra från England och daterades till mellan 1700-1770. Fynd som indikerar på att man ägnat sig åt hantverk i kvarteret Laxen utgjordes av en skänkel till en sax (Fnr 158:1064:6) och en kniv med tånge (Fnr 159:1069:6) som hittades i återfyllnadsmassorna till brunnen (se figur 39). Skänkeln av järn hade en oval greppögla och mätte 10,5 cm. Kniven var 13,5 cm lång med rektangulärt blad. En knapp av CU-legering (Fnr 158:1064:12) hittades i övre delen av brunnen (se figur 40). Knappen som mäter cirka 2 cm i diameter är slät utan ornering och svagt bikonisk till formen. Denna knapptyp är vanligt förekommande inom det folkliga dräktskicket under 1700-talets första hälft (jmfr Spijkerman & Svensson 2008:303 ff, fig 5). Figur 39. En skänkel till en sax (Fnr 158:1064:6) och en kniv med tånge (Fnr 159:1069:6) som hittades i återfyllnadsmassorna till brunn KK 155. Skala 1:2. Figur 40. En knapp av CU-legering (Fnr 158:1064:12) som hittades i brunnen KK 155. Skala 1:1. 30

Keramikmaterialet från brunnen KK 155 utgjordes av yngre rödgods och fajans samt enstaka skärvor av tyskt stengods som dateras till 1600-1700-talet. En av fajansskålarna är en s.k. Plooischotel, d.v.s. en skål där kärlkropen är veckad (Fnr 158:1066:24) som sannolikt är tillverkad i Delft i Holland (se keramik kapitlet, sida 49, figur 68). Det fanns även silkärl (Fnr 159:1070:6) och kannor (Fnr 158:1066:24 och 159:1070:5) i fajans. Nöt, får och svin dominerar benfynden från brunnnen KK 155. Bland fågel fanns höns representerade. Inga fynd av ben från vilda djur eller fiskben hittades (se bilaga 2). Samtida lager/anläggningar: KL 164. Kontext Fynd Datering Återfyllnadslager KL 159 Kritpipa Fnr 159:1069:8 1700-1770 Återfyllnadslager KL 159 Kritpipa Fnr 159:1069:9 1700-1715 Figur 41. Tabell för daterande fynd i brunnen. Odlingslager 1,5 meter söder om brunnen påträffades rester efter en 7 x 3 meter stor odlingsyta (KL 194 och KL 200) (se figur 37). Det utgjordes av ett 0,25-0,3 meter tjockt siltlager uppblandat med lera och träkol. Lagret var förhållandevis fyndrikt vilket talar för att en del sopor slängts ut på ytan. I odlingslagret grävdes två stycken provrutor om 1 m 2 i avsikt att ta reda på lagrets sammansättning och erhålla referensmaterial till övriga ytor. Tolkningen som fossil odlingshorisont stöds av makrofossilanalysen som bland annat slog fast att man nyttjade korn, vete och råg. Odlingsytan tillhör tomt 1 på 1729 års karta. Odlingslagret har troligen bildats under 1600-talet. Fynd: Ett fragment av fotringen till ett glas (Fnr: 194:2467:29) hittades i odlingshorisonten KL 194. Fragmentet kommer från en rund fotring i klarglas med omvikt kant (se figur 42). Den omvikta foten är typiskt för 1700-talets glas och gjordes för att förstärka foten (Holkers 2007:93). Figur 42. Ett fragment av fotringen till ett glas (Fnr 194:2467:29) som hittades i odlingshorisonten KL 194. Skala 2:1. Keramikmaterialet från KL 194 bestod av yngre rödgods och enstaka skärvor av yngre vitgods och fajans varav en del var importerat från Holland. Kärlen utgörs av bordskärl som fat och skålar samt matlagningskärl i form av trebensgrytor som daterats till 1600 1700 talet. Merparten av benmaterialet i odlingshorisonten KL 194 utgjordes av nötkreatur med inslag av får och svin. Kontext Fynd Datering Odlingslager KL 194 Kritpipa Fnr 194:2166:4 1722-1737 Figur 43. Tabell för daterande fynd i Kulturlager. I norra delen av undersökningsområdet framkom rester av mer fragmentariska odlingslager som störts av sentida vattenledningsschakt, hus- och källargrunder. Odlingslagret (KL 141, KL 144 och KL 148) bestod av ett upp till 0,3 meter tjockt sandigt siltlager med inslag av bränd lera. På tomtkartan från 1729 tillhör lager 141 tomt 2, lager 144 och 148 tomt 3. Det makrofossila materialet visar på att det är odlingsjord som gödslats relativt kraftigt. Fynd av smultron och hallon indikerar att jorden även gödslats med latrin. Det gick inte att avgöra vilken typ av odling som skett. Fynd: I odlingslagren hittades fynd av byggnadsdetaljer i form av fönsterglasfragment, beslag, blyspröjs och spikar. Keramikmaterialet utgjordes av yngre röd- och vitgods med inslag av fajans och stengods som dateras från sent 1500-tal till 1700-talet. Bland det yngre vitgods finns skärvor (Fnr 141:945:4) från samma typ av skålar som tidigare påträffats i både 31