Ombud: advokaten Per Molander och advokaten Felicia Terenius Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Box 1711 111 87 Stockholm

1(23) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY YTTRANDE 2014-02-24 Ärendenr: NV-06229-13 Mark- och miljööverdomstolen Svea hovrätt Box 2290 103 17 Stockholm Klagande Naturvårdsverket 106 48 Stockholm Motpart Boliden Mineral AB Ombud: advokaten Per Molander och advokaten Felicia Terenius Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB Box 1711 111 87 Stockholm Överklagande i mål nr M 7429-13 av Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, deldom gällande Boliden Mineral AB:s ansökan om tillstånd till verksamheten vid Rönnskärsverken m.m. i Skellefteå kommun Naturvårdsverkets yrkanden Naturvårdsverket vidhåller de yrkanden som framställts i komplettering av överklagande 2013-09-30 med den rättelse som gjordes 2014-01-29. Utveckling av Naturvårdsverkets talan 2. Tillstånd till tillkommande enheter m.m. Naturvårdsverket har i överklagandet anfört att tillståndets omfattning behöver specificeras beträffande förändringar och tillkommande enheter eftersom detta är oklart. Vad som kräver tillstånd respektive kan hanteras genom en anmälan framgår av 1 kap. 4 respektive 11 miljöprövningsförordningen (2013:251). Tillståndsplikt gäller dels för nya verksamheter och dels för ändringar av BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

NATURVÅRDSVERKET 2(23) verksamheter om ändringen i sig innebär en sådan verksamhet som är tillståndspliktig eller om ändringen i sig eller tillsammans med tidigare ändringar innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. De anläggningar som Naturvårdsverket har nämnt som exempel, det centrala reningsverket och anläggningar för förbehandling av farligt avfall, är som Naturvårdsverket tidigare anfört inte tillräckligt beskrivna i ansökan, varför det allmänna villkoret inte kan anses reglera utformningen av dem i tillfredsställande utsträckning. Bolaget anger att vid de förändringar av verksamheten som kan komma att genomföras kommer BAT (Best Available Techniques) att tillämpas. Industriutsläppsdirektivet (IED) är ett minimidirektiv och Sverige har vid genomförande valt att inte göra några förändringar av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Att Sverige ska ha en striktare tolkning av teknikkravet framgår både av förarbetena till de ändringar i miljöbalken som genomför IED 1 och lagkommentaren till 2 kap. 3 miljöbalken. BAT-slutsatserna gäller parallellt med tillståndsprövningen och bestämmandet av villkor utifrån 2 kap. miljöbalken. Verksamhetsutövaren ska följa både villkoren i sitt tillstånd och BAT-slutsatserna som följer av BREF-dokument (BAT Reference document). Att uppfylla BAT-slutsatser är således inte tillräckligt. Vad en ansökan ska innehålla framgår, liksom Naturvårdsverket har påpekat tidigare, av 22 kap. 1 miljöbalken. En prövning ska sedan göras av möjliga åtgärder, effekter, kostnader m.m. enligt 2 kap. miljöbalken. I mark- och miljödomstolens dom föreskrivs visserligen villkor för utsläpp till vatten och luft. Villkoren fritar dock inte bolaget från skyldigheten att använda sig av bästa möjliga teknik. Naturvårdsverket konstaterar utifrån redovisning i miljörapport för år 2012 att det centrala reningsverket inte når ner till de halter av arsenik i renat vatten som uppnås vid användande av befintlig teknik i primär och sekundär kopparprocess enligt gällande BREF-dokument 2. Anläggningen byggdes om år 2003 för att uppnå bättre avskiljning av arsenik 3 men enligt Naturvårdsverkets bedömning inte till en sådan nivå att halter enligt gällande BREF-dokument kunde uppnås. Vid kommande förändringar i anläggningen är det därför viktigt att dessa prövas utifrån kraven i 2 kap. 3 och 7 miljöbalken, och att säkerställa att BAT kommer att tillämpas. 3. Utsläpp av SO 2 Det villkor som föreskrivits gällande utsläpp av SO 2 är inte förenligt med 2 kap. 3 miljöbalken. Verksamheten ska uppfylla kravet på bästa möjliga teknik. Utifrån jämförelsen med andra anläggningar framgår det att så inte är fallet. En 1 prop. 2012/13:35, Nya regler för industriutsläpp, sid. 26 ff. 2 Reference Document on Best Available Techniques in the Non Ferrous Metals Industries, December 2001, European IPPC Bureau, sid. 156 3 Teknisk beskrivning 2009, sid. 23

NATURVÅRDSVERKET 3(23) minskning av bolagets utsläpp av SO 2 är angelägen från miljö- och hälsosynpunkt. 3.1. Rönnskärsverkens uppfyllande av BAT Bolaget anger att anodgjuteriet har en delvis annan process än den som anges i gällande BREF-dokument eftersom man driver av mycket av svavlet innan det kommer till anodugnen. Naturvårdsverket anser inte att detta förfarande innebär att BREF-dokumentet inte skulle vara tillämpligt på bolagets anläggning i denna del. I utkast till kommande BREF-dokument beskrivs befintliga anläggningars anodugnar 4, med skyddsåtgärder och utsläppshalter. Även om kommande BREF-dokument ännu föreligger som utkast torde beskrivningarna från faktiska förhållanden och vad de motsvarar i utsläppshalter vara relevanta att använda vid bedömning av möjliga utsläppsbegränsande tekniker. Naturvårdsverket bedömer utifrån dessa, och i överensstämmelse med bolagets bedömning av anodugnen, att ytterligare åtgärder krävs för att anodugnen ska anses uppfylla BAT. Detta gäller även om man utgår från gällande BREF, vilket vi tidigare framfört 5. 3.2. Rönnskärsverken som punktkälla i ett större perspektiv Det maximala bidraget från Rönnskärsverken till svaveldepositionen i området inom ca 10 km från anläggningen är ca 200 mg/m 2 /år vid nuvarande utsläppsnivå 6 och uppskattad bakgrundsdeposition i länets kustnära områden 7 är ca 200 mg/m 2 /år. Åtgärder för att minska bolagets utsläpp, samtidigt som bakgrundshalterna minskar genom andra åtgärder, kommer att ge effekt på den totala försurningssituationen och är angelägna från miljö- och hälsosynpunkt. Naturvårdsverket hänvisar till vårt tidigare resonemang om försurning och bolagets bidrag 8. 3.3. Jämförelse med konkurrenter Naturvårdsverket vill återigen påpeka att årsutsläpp från smältverket Aurubis 9 innefattar samtliga utsläpp och att några ytterligare utsläpp via lanteriner eller liknande inte förekommer. Bolaget anger beträffande jämförelse med andra kopparsmältverk att Aurubis har en högre andel svavelfri kopparskrot i sin råvarumix jämfört med Rönnskärsverken, vilket innebär ett lägre utsläpp av SO 2. Valet av råvara, och då inte minst fördelningen mellan sliger och återvunnet material, är en faktor som Naturvårdsverket tagit upp när det gäller bolagets möjligheter att påverka sitt 4 Best Available Techniques (BAT) Reference Document for the Non-Ferrous Metal Industries, draft 3) (kapitel 3.3 Techniques to consider in the determination of BAT, avsnitt 3.3.3.5, Emission reduction in melting and fire refining (anode furnace) in primary and secondary copper production 5 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 8 6 MKB 2009, bilaga C8, sid. 9 7 MKB 2009, sid. 109 8 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 10 9 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande 2013-09-30, sid. 7

NATURVÅRDSVERKET 4(23) utsläpp. Möjligheter och kostnader för detta har dock inte redovisats, även om bolaget generellt påpekar att byte från de egna gruvornas sliger skulle påverka lönsamheten. Utsläppet av SO 2 från zinkutvinningen var år 2012 ca 950 ton, av totalt 3 826 ton. Utsläppet härrör dock från kopparsliger och den intagna mängden svavel via sliger skulle ingått i processen oavsett zinkutvinningen. Därmed är det enligt Naturvårdsverket tveksamt att, som bolaget anför, räkna bort den vid jämförelse med andra smältverk. Även om utsläppet från zinkutvinning skulle frånräknas, återstår ett utsläpp av 2 873 ton SO 2 för en produktionsmängd av 214 050 ton katodkoppar, vilket ger ett specifikt utsläpp av över 13 kg SO 2 /ton koppar. Detta är långt över de specifika utsläpp från andra anläggningar som vi tidigare redovisat 10 i vår komplettering av överklagande. 3.4. Hälso- och miljöeffekter av Rönnskärsverkens utsläpp av SO 2 Naturvårdsverket har bedömt utifrån karta över haltbidrag 11 att halten av SO 2 som dygnsmedelvärde kan uppgå till så mycket som 60 µg/m 3 vid bostäder. Oavsett om halten är 60 μg/m 3 eller något lägre är det ett kraftigt överskridande av WHO:s hälsorelaterade riktlinje, 20 µg/m 3. Av ingivet material 12 framgår att större delen av Skelleftehamns samhälle har halter över riktlinjen, vilket överensstämmer med bolagets konstaterande. Vår slutsats är därför fortfarande att utsläppen måste minska avsevärt för att samhället inte ska utsättas för SO 2 - belastning över WHO:s riktlinje. 3.5. Ekonomisk rimlighet Naturvårdsverket anser inte att bolaget har relaterat investeringskostnaden på 640 MSEK för utsläppsbegränsande åtgärder till bolagets ekonomiska situation på ett sätt som tydliggör dess betydelse. Som vi tidigare påpekat ska det enligt kommentaren till 2 kap. 7 miljöbalken vid avvägningen beaktas vad ett typiskt företag inom branschen kan klara av i form av miljöinvesteringar. Naturvårdsverkets jämförelser med andra smältverk visar att dessa har valt teknik och råvaror eller genomfört sådana åtgärder att utsläppen är betydligt lägre per producerat ton koppar än Rönnskärsverkens. Vid bedömning enligt 2 kap. 7 miljöbalken ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Nyttan av en skyddsåtgärd är i detta fall inte möjlig att fullt ut kvantifiera. De samlade utsläppen är stora och komplexa, har pågått under mycket lång tid och har på ett bestående sätt påverkat omgivningen. Ytterligare utsläpp av SO 2 från Rönnskärsverken kan förmodas medföra en utökad skada genom att öka risken för utlakning till vattendrag av de stora mängder metaller i mark som härrör från bolagets verksamhet (MKB 2009, sid. 121). Naturvårdsverket har använt ASEK 5 13 för att ge en viss uppfattning av skadekostnader för utsläpp av SO 2. Modellen kan troligen medföra en 10 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande 2013-09-30, sid. 7 11 MKB 2009, bilaga C8, sid. 4 12 MKB 2013-12-19, figur 4, sid. 6 13 Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 5, Trafikverket 2012.

NATURVÅRDSVERKET 5(23) överskattning av de lokala kostnaderna, medan de regionala kostnaderna kan beräknas rättvisande. Bolaget redovisar ett alternativt slutresultat av beräkningarna, en maximal skadekostnad av 93 kr/kg S i ett långsiktigt perspektiv. Naturvårdsverket noterar att även denna kostnad visar att samhällets skadekostnader är högre än den åtgärdskostnad som bolaget ansett vara rimlig, dvs. 60 kr/kg S. Flera faktorer pekar på att de verkliga skadekostnaderna kan vara mycket högre, främst att modellen endast omfattar ett fåtal skadeeffekter för SO 2. Värderingen av de regionala effekterna har inte gjorts genom beräkning av skadekostnader utan baseras på åtgärdskostnaden för att uppnå politiskt uppsatta miljömål. Modellen kan inte heller spegla de möjliga förändringar av skadekostnaderna som följer av det rådande tillståndet för miljön i området kring Rönnskärsverken. Naturvårdsverket står därför fast vid vår slutsats att skadekostnaderna av bolagets utsläpp sannolikt är långt högre än bolagets åtagande och den gräns som domstolen ansåg rimlig i deldomen 14, vilket ska beaktas vid en skälighetsbedömning. 4. Utsläpp av stoft Enligt 2 kap. 3 miljöbalken ska bolaget använda sig av bästa möjliga teknik. Att tillståndet innehåller ett villkor som reglerar totala utsläpp av stoft och metaller förändrar inte detta. Naturvårdsverket har i vårt yrkande om stoftfilter hänvisat till BAT i olika BREF-dokument 15. När det gäller BAT-relaterade utsläppsnivåer uttryckta som intervall indikerar den nedre nivån i intervallet vad de bästa verksamheterna i branschen klarar av. Den övre nivån markerar gränsen för vad som är tillåtet enligt IED, dvs. större utsläpp är inte tillåtna om inte dispens har beviljats 16. Det miljömässiga motivet för att minska utsläppen av metallinnehållande stoft har Naturvårdsverket utvecklat tidigare 17. Rönnskärsverken är Sveriges största punktkälla avseende arsenik, kadmium, koppar, kvicksilver, bly och zink till luft. Betydelsen framgår av tabell nedan som är baserad på det europeiska utsläppsregistret E-PRTR 18. 14 Mark- och miljödomstolens deldom, 2013-07-05, sid. 137 15 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 12 16 Naturvårdsverkets faktablad 8663, Det svenska genomförandet av industriutsläppsbestämmelser med anledning av industriutsläppsdirektivet 17 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 10 om metaller och försurning 18 http://prtr.ec.europa.eu/pollutantreleases.aspx

NATURVÅRDSVERKET 6(23) Utsläpp till luft 2010 ur E-PRTR-rapportering E-PRTR-anläggningar kg/år, Sverige Rönnskärsverken kg/år Arsenic and compounds (as As) 352,4 267 76 Cadmium and compounds (as Cd) 38,5 27 70 Copper and compounds (as Cu) 739 739 100 Mercury and compounds (as Hg) 135,2 32 24 Lead and compounds (as Pb) 2450 2450 100 Zinc and compounds (as Zn) 25433 8680 34 % Tabell 1. Utsläpp av metaller till luft från Rönnskärsverken år 2010, relaterat till totala utsläpp från större punktkällor i Sverige som rapporterar till E-PRTR. Av tabellen framgår att utsläppen är mycket stora, varför ett krav på 1 mg/nm 3 för tillkommande filter skulle medföra en viktig miljöförbättring på sikt. Begränsningsvärdet i Naturvårdsverkets yrkande ska gälla för 80 % av mätvärdena (liksom deldomens villkor 4). Denna villkorskonstruktion torde ge betydligt större utrymme för avvikande resultat än vad som i BREF-dokument skulle kunna hamna utanför begreppet normal drift. Naturvårdsverket anser att det yrkade begränsningsvärdet för befintliga filter kan innehållas, vilket också framgår av det material som bolaget visat under huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen 19. Även kravet på 1mg/Nm 3 för tillkommande filter måste anses möjligt att innehålla med användande av BAT, med hänvisning till BREF-dokument och tidigare nämnda dom gällande Boliden Bergsöe. 20 Om det för vissa utsläppspunkter på Rönnskärsverken råder sådana omständigheter att 1 mg/nm 3 inte är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att uppnå så bör detta visas av bolaget. Naturvårdsverkets anser därför att vårt yrkande gällande rening av stoft är möjligt att innehålla, i enlighet med BAT och miljömässigt motiverat. Bolaget har inte visat att så inte skulle vara fallet eller att kravet inte skulle vara skäligt enligt 2 kap. 7 miljöbalken. 5. Utsläpp till vatten Naturvårdsverket vidhåller att det är viktigt med justeringar av U4 och P4 för att säkerställa att verksamheten inte strider mot bl.a. icke-försämringskravet och kravet på rättsäkerhet och tillsynsbarhet. Justeringar av villkoren gällande utsläpp till vatten behövs också för att få ett tillräckligt underlag inför fastställandet av slutliga villkor samt ett tillräckligt skydd för miljön under utredningstiden. Det senare är viktigt med tanke på att prövotidsutredningar tenderar att dra ut på tiden. 19 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen, 2013-02-12, om textilfilter och resultat av mätningar, sid. 2-4 20 Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2013-01-16 i mål nr M 1717-10

NATURVÅRDSVERKET 7(23) Krav på begränsning av utsläppen följer av EU:s ramdirektiv för vatten 21, direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område 22 och 5 kap. miljöbalken med tillhörande förordningar och föreskrifter. Sverige ska genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster samt genomföra nödvändiga åtgärder för att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras. Miljökvalitetsnormen för kemisk status, vilken är en bindande gränsvärdesnorm, i Skelleftehamnsfjärden/Kallholmsfjärden kommer inte att kunna följas om inte utsläppen minskar. Skelleftehamnsfjärden/Kallholmsfjärden ska uppnå god kemisk status senast 2015 med undantag för kadmium och bly där tidsfristen har förlängts till 2021. Även nivåerna av ett flertal andra miljöfarliga ämnen är kraftig förhöjda. Utsläppen från Rönnskärverken har stor betydelse för situationen i vattenområdet. U4 kylvattensystemet Dioxiner, PAH, bromerande flamskyddsmedel, PCB och HCB är miljöfarliga ämnen som har stor påverkan på människors hälsa och miljön. Ämnena är bl.a. cancerframkallande och hormonstörande. Det är således motiverat ur ett miljöperspektiv att utreda samtliga utsläpp av dessa ämnen, vilket även Havsoch vattenmyndigheten anför i sitt yttrande 2013-02-04. Av Havs- och vattenmyndighetens yttrande framgår att halterna av det bromerade flamskyddsmedlet PBDE i abborre i Kallholmsfjärden är de näst högsta som påträffats längs med norra Sveriges kust, och för de högbromerade PBDEkongenerna är halterna betydligt högre än vid någon av de andra lokalerna i kustområdet. Som Naturvårdsverket har anfört tidigare visar mätningar att halten PBDE i abborre i vattenområdet utanför Rönnskärsverken är 1600 gånger högre än den miljökvalitetsnorm som följer av prioämnesdirektivet. Enligt U7 ska bolaget utreda utsläpp av PAH, PCB, HCB och bromerade flamskyddsmedel. U7 avser dock endast diffusa utsläpp. Naturvårdsverkets anser att även utsläppen av dessa ämnen som sker genom punktutsläpp ska utredas, vilket inte är reglerat i deldomen 2013-07-05. Naturvårdsverket har inte kunnat finna att bolaget har visat att punktutsläppen inte innehåller bromerade flamskyddsmedel, utom som ett respektive två stickprov på avlopp 3 och på vatten efter rening i centrala reningsverket 23. Utredningen enligt U4 bör därför omfatta bromerade flamskyddsmedel, och övriga ämnen enligt Naturvårdsverkets yrkande, så att behovet av åtgärder och begränsning av utsläppen kan bedömas. Havs- och vattenmyndigheten samt länsstyrelsen har instämt i behovet av att även innehållet i punktutläppen utreds, men framfört att det bör föreskrivas ett särskilt utredningsvillkor för detta. Naturvårdsverket har inget emot detta men överlåter åt domstolen att avgöra hur detta bäst hanteras. 21 2000/60/EG 22 2008/105/EG, prioämnesdirektivet 23 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandling i mark- och miljödomstolen, Bromerade flamskyddsmedel, konsekvenser i vattenmiljön, sid. 7

NATURVÅRDSVERKET 8(23) P4 utsläpp av kadmium Kadmium är som Naturvårdsverket tidigare har påpekat ett sådant prioriterat farligt ämne som ska fasas ut ur kretsloppet. Idag överskrids det gränsvärde som gäller för kadmium, varför MKN för vatten i området kring Rönnskärsverken inte följs. I regleringen av MKN för vatten finns även ett krav på att vattenförekomster inte får försämras. Utsläppen av kadmium från verksamheten ska därför minska. Bolaget har invänt att tidsfristen för att uppnå MKN gällande kadmium i vattenområdena runt Rönnskärsverken har förlängts till år 2021 och att denna tidsfrist kan komma att förlängas ytterligare, alternativt att Vattenmyndigheten kan besluta om att permanent sänka kraven. Någon uppgift om att detta planeras finns dock inte. Det utgör heller inte skäl för att inte vidta åtgärder för att förbättra situationen. Det har visats att merparten av bolagets utsläpp av kadmium inte kommer från punktutsläpp utan från olika former av diffusa utsläpp från verksamheten. Dessa utsläpp ska utredas inom ramen för U7 och U11 för att sedan åtgärdas. Ett mycket stort utsläpp av kadmium, minst 130 kg/år, bedöms enligt bolaget 24 ske från en av bolagets deponier, lagerplats 27. Ett tillsynsärende pågår och åtgärder bör vidtas snarast. Att bolaget har mycket stora diffusa utsläpp av kadmium fritar dock inte bolaget från att begränsa punktutsläppen av kadmium. De totala utsläppen av kadmium ska minska. P4 - totalvärden Som Naturvårdsverket tidigare har anfört 25 föreligger flera problem, och samtidigt en risk för ökad miljöpåverkan, med den utformning av villkor P4 som innebär att avdrag ska göras för inkommande halter av metaller i kylvattnet. Att i en villkorsreglering göra avdrag för inkommande halter stämmer inte överens med gällande praxis och kan dessutom få orimliga konsekvenser. Naturvårdsverket känner endast till ett fåtal fall där det har varit på tal. De fall där det har diskuterats har gällt tillstånd till anläggningar vars intagsvatten är starkt påverkat av föroreningar från flera andra källor. Föroreningssituationen kring Rönnskärsverken beror dock på bolagets nuvarande och historiska utsläpp, varför det vore orimligt med en villkorskonstruktion som gör att bolaget kan bortse från detta. Naturvårdsverket anser att åtgärdandet av de bristfälliga lagerplatserna innehållande farligt avfall ska ske med tillämpning av bästa möjliga teknik och med vidtagande av försiktighetsåtgärder som säkerställer att inte ytterligare utsläpp sker. De planerade åtgärderna är därför inte en anledning till att avdrag ska göras för inkommande metallhalter. De planerade arbetena i Skellefteå Hamn är en tillfällig åtgärd som inte i sig kan motivera ett nettovillkor. Så som Naturvårdsverket förstår Skellefteå Hamns 24 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen, Metaller konsekvenser för vattenmiljön, sid. 19 25 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 16

NATURVÅRDSVERKET 9(23) ansökan 26 avser den underhållsmuddring och rensning i vattenområde, samt skapande av ytterligare landområde för pågående hamnverksamhet genom utfyllnad av vattenområde. Ansökan omfattar inte någon ökning av antalet fartyg eller fartygens storlek. Under muddringsarbetet ska åtgärder vidtas för att minska risken för grumling i vattenområdet. Särskilda åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa att muddringen inte medför någon påverkan på Rönnskärsverkens processer och att påverkan därmed blir ytterst begränsad. I den provisoriska föreskriften P4 i deldomen 2013-07-05 anges att avdraget ska beräknas utifrån metallhalterna i ingående kylvatten och det samlade utgående kylvattenflödet. Det vi vill visa med vårt räkneexempel 27 är problemet med volymmätning på utgående vatten och haltmätning på inkommande vatten och att volymen av dessa två kan skilja sig åt. Vi avsåg inte inläckage av metaller i ledningsnätet. Om vattenvolymen skulle ha ökat i utloppet (t.ex. pga. nederbörd) så blir det beräknade avdraget, som produkten av inkommande halt och (en för stor) utgående volym, för stort och det beräknade nettoutsläppet således lägre än i verkligheten. Om det skulle vara så att Naturvårdsverket ändå har gjort felaktiga antaganden, t.ex. om inläckage av nederbörd i ledningarna inom området inte kan förekomma, så får bolaget gärna förklara det. 6. Energihushållning Naturvårdsverket har yrkat att frågan om energieffektivisering ska regleras i tillståndet. Bolaget har framfört invändningar mot de slutsatser Naturvårdsverket har dragit av de två domar som åberopats, dels domen gällande LKAB (MÖD 2007:4) och dels domen gällande Swedish Tissue (MÖD 2007:56). Anläggningens karaktär och behovet av villkor Enligt 2 kap. 5 miljöbalken är hushållning med energi ett mål i sig, dvs. det har ett egenvärde oavsett vilka utsläpp den direkta energigenereringen vid verksamheten ger. Att det finns värre miljöstörningar från en verksamhet fråntar inte verksamhetsutövaren dess skyldighet att uppfylla miljöbalkens hänsynsregler i andra avseenden. Som framgår av MÖD:s dom gällande Swedish Tissue var också grunden för att det föreskrevs ett särskilt villkor att det var fråga om en anläggning med betydande energianvändning. Utredningen hade visat att det fanns tekniska förutsättningar att minska denna genom åtgärder som inte ansågs orimliga. Enligt ansökan 28 uppgick den totala energiförbrukningen vid Rönnskärsverken för 2007 till ca 1 800 GWh. I energikartläggningen 29 2013 anges energianvändningen vid nuvarande årsproduktion (215 000 ton koppar) till 1 425 GWh, och vid planerad produktionsnivå (350 000 ton koppar) 2 125 GWh/år. I dessa senare siffror ingår inte ej återvunnen processenergi. En jämförelse kan då göras med energiförbrukningen vid Swedish Tissue, vilken år 2011 var 163 GWh, dvs. mindre än 10 % av Rönnskärsverkens energiförbrukning. Rönnskärsverken är alltså en betydligt större energianvändare. 26 MMD Umeå, mål nr M 779-13, 2013-03-21, ansökan, avsnitt Orientering 27 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 17 28 Teknisk beskrivning 2009, ab 1, bilaga B3, Energikartläggning Rönnskärsverken 2007, s 3 29 Energikartläggning 2013-04-23, ab 27, sid. 95

NATURVÅRDSVERKET 10(23) En stor del av energiförbrukningen vid Rönnskärsverken utgörs av el, dvs. högvärdig energi som är av särskilt intresse att hushålla med. Elförbrukningen år 2012 var 520 GWh och kan med bolagets siffror bedömas öka till ca 650 GWh vid den tillståndsgivna produktionen (enligt deldom 2013-07-05). Rönnskärsverken ingår i PFE (Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri) vilket är förbehållet elintensiv industri. Även av detta skäl är energihushållning en viktig fråga vid Rönnskärsverken. Ytterligare en viktig aspekt vid bedömningen av behovet av reglering avseende energieffektivisering är, enligt MÖD:s avgörande gällande Scania CV AB (MÖD 2009:17), vilken typ av verksamhet målet gäller. I denna dom drar MÖD slutsatsen att Scanias verksamhet inte är att betrakta som en energiintensiv processindustri, till skillnad från LKAB, Swedish Tissue och Mondi Dynäs AB, och att det därför inte är lämpligt att reglera energianvändningen genom villkor i tillståndet. MÖD klargör dock att det i de andra domarna, där det varit fråga om större, elintensiv processindustri med hög potential för hushållning/effektivisering i enskilda processdelar, har varit lämpligt att reglera hushållning med energi i särskilda villkor. Naturvårdsverkets uppfattning är att verksamheten vid Rönnskärsverken otvetydigt är av just den typen. Underlaget i målet Bolaget har framfört att man, till skillnad från LKAB, redan har redovisat en ingående energikartläggning samt redogjort för åtgärder för att minska energiförbrukningen. Det är riktigt att bolaget i olika handlingar och kompletteringar redovisat uppgifter om energianvändning och energiproduktion. Ett flertal möjliga framtida åtgärder för energieffektivisering har också tagits upp. I MKB:n 30 sägs att den specifika energiåtgången per metall kan minskas med 40 %. Bolaget redovisar 31 ett stort antal förbättringar som skulle kunna göras vid ökad produktion, såväl vad gäller minskad förbrukning som ökad ångutvinning från processer och ökad elproduktion. I senare energikartläggning 32 redovisas också ett antal åtgärder. Bland annat uppges att nettoförbrukningen av el i processer kan minska med 44 % per ton producerad koppar och att förbrukningen av oljeprodukter per ton producerad koppar kan minska med ca 50 % (sid. 4). För många av åtgärderna är energivinster och kostnader sparsamt eller inte alls beskrivna. Där kostnader anges saknas underlag för hur dessa har beräknats. Avgörande är också att några åtaganden inte görs. Det går därmed inte som reglering av frågan att hänvisa till det allmänna villkoret. I en komplett redovisning bör åtgärder vara redovisade med en teknisk beskrivning, effekten av åtgärden i MWh/år (minskad förbrukning, ökad återvinning, ökad elproduktion, skifte från högvärdig till lågvärdig energibärare) investeringskostnad, lönsamhetskalkyl (drift- och kapitalkostnad) och indirekta miljöeffekter, t ex i form av minskade utsläpp till luft. Det bör vidare tydligt 30 MKB 2009, ab 2, sammanfattning, sid. 3 31 MKB 2009, bilaga C2, Energiutredning 2009 32 Energikartläggning 2013, ab 27

NATURVÅRDSVERKET 11(23) framgå vad bolaget åtar sig att göra och när. En samlad redovisning av olika åtgärdsalternativ bör ges där energiförbrukningen anges både i absoluta tal och i relation till produktionen. Nedan ges exempel på åtgärdsmöjligheter som bolaget tagit upp men som är ofullständigt redovisade. Åtgärd Genom energieffektiviseringsåtgär der och val av produktionsteknik kan specifika energiåtgången per ton metall minskas med upp till 40 %. Minskning vid ökning av produktion från 215 till 350 kton koppar Minskning vid ökning av produktion från 215 till 350 kton koppar Minskning vid ökning av produktion från 215 till 350 kton koppar Potential för ytterligare spillvärme för fjärrvärmeproduktion. Förutsätter externt behov. Avsiktsförklaring mellan Rönnskärsverken och Skellefteå Kraft att om en expansion av fumingverket genomförs öka energiåtervinningen via fjärrvärme och/eller elframställning. Studie slutförs 2012 Ny ångturbin för att producera elkraft av den ökade mängd högvärdig ånga som kommer att genereras vid fumingverket vid sökt produktionsnivå Nytt kaldoverk: Årlig mängd ånga som kan genereras uppskattas till 200 000 MWh. Hur den ska nyttiggöras på effektivaste sätt är under utredning. Optimering av Energislag Alla El Energi-vinst 40 % specifik energi Från 2,4 till 2,0 MWh/ton Cu Från 0,13 till 0,04 MWh/ton Cu Från 1,84 till 1,68 MWh/ton Cu Inv kostnad Åtagande Referens? Nej Ab 1, Bil B, MKB, s. 3?? Ab 27, s. 96?? Ab 27, s. 96?? Ab 27, s. 96 Gasol, bensin, spillolja Bränsle+k ol och koksextern fjv Fjärrv?? Nej Ab 1, Ansökan, s. 40; Ab 2, Bil B, MKB, s. 35 Fjärrv El?? Nej (Deldom, s. 110, 116) El 100 GWh? Ja Ab 2, MKB s. 35 Ab 2, MKB, Bil C, s. 8 Ab 27 s. 95 Ånga 24 GWh? 42 milj Nej Ab 1, Bil B, Tekn beskr s. 72 Ab 27, s. 94

NATURVÅRDSVERKET 12(23) elproduktion. Förutsätts att en smärre ökad avsättning för extern fjärrvärme är möjlig. Vid ökad produktion kan elproduktionen öka, i ny turbin Med ånga från blyverkets nyetablerade ångpanna skulle eventuellt elproduktionen kunna öka ytterligare 40 och 60 bars ånga från övriga produktionsenheter skulle kunna blandas med fumingångan för produktion av ytterligare elkraft Viss andel av kol som reduktionsmedel kan eventuellt ersättas med kol som finns i lågvärdigt elektronikskrot Fjv??? Ab 2 MKB, s. 36 El 75 GWh? Nej Ab 2, MKB, s. 37 El 40-50 GWh? Nej Ab 2, MKB, s. 37 El?? Nej Ab 2, MKB, s. 38 Kol?? Nej Ab 2, MKB, s. 38 Ökad kondensatåtervinning Fjärrv? 16 milj Genomf ört? Tillvaratagande av spillvärme från svavelsyraverkets kylsystem m.m. Genererering av elkraft från vattentemperaturer kring 50 o C, vilket föreligger i begränsade delar av kylvattnet från processerna Kemisk lagring av lågvärdiga energiflöden med hjälp av energipumpar där salter laddas upp med restenergi Intrimning av ECOEL, 5 MW kan frigöras Försök att ersätta eldningsolja för torkning av kvartssand med fjärrvärme Pilotprojekt bioolja ersättning för eldningsolja Ab 2, MKB, s. 39 Ab 2, MKB, Bil C2, s. 12 Ab 27, s. 96 Fjärrv?? Nej Ab 2, MKB, s. 39 El?? Nej Ab 2, MKB, s. 39 Fjv?? Nej Ab 2, MKB, s. 39 Fjärrv?? Nej Ab 2, MKB, Bil C2, s. 12 Olja?? Nej (Deldom, s. Fjärrv 110, 116) Olja?? Nej (Deldom, s. 110) Service och reparation Fjärrv?? Nej Ab 27,

NATURVÅRDSVERKET 13(23) takluckor R22 Blygrytor: Återvinning från heta rökgaser R11 Elugn, R12 Flashugn: Återvinning av överskottsvärme R37 SO2-rummet : Värmeslingor mot tankar R22 Ventilationsfläkt: Frekvensstyrning R37 Ventilationsfläkt: Frekvensstyrning Elvärme ersätts med fjärrvärme i ankomsthallarna s. 97 Olja 0,2 GWh?? Nej Ab 27, s. 97 Fjärrv 12 GWh? Nej Ab 27, s. 97 Fjärrv?? Nej Ab 27, s. 97 El 0,34 0,35 Nej Ab 27, milj s. 98 El? 0,1 milj Nej Ab 27, s. 99 El, Fjärrv?? Nej Ab 27, s. 2 Slutligt villkor Om någon ytterligare utredning inte presenteras återstår att avgöra vilka villkor som är lämpliga att föreskriva med det underlag som finns i målet. Naturvårdsverkets uppfattning är att det, precis som i andra frågor som tillståndet omfattar, inte räcker med att verksamhetsutövaren visar ambition och god vilja. För att säkerställa god miljöstandard måste domstolen föreskriva särskilda villkor, alternativt att verksamhetsutövaren gör bindande åtaganden vilka säkerställs genom det allmänna villkoret. Villkor eller åtaganden, kan vara av teknisk karaktär eller i form av förbrukningsnivåer. Bolaget har i detta mål varken medgett ett tekniskt villkor eller ett villkor om högsta förbrukningsnivå. Om man väljer att reglera vilka tekniska åtgärder som ska genomföras ser Naturvårdsverket ingen annan möjlighet än att domstolen ålägger bolaget att genomföra åtgärder som bolaget framlagt, trots att de inte är fullständigt utredda och redovisade. Villkor i form av förbrukningsnivåer skulle kunna utformas utifrån följande konstruktioner och förslag till nivåer. Netto elförbrukning per producerad mängd metall. I netto elförbrukning skulle då avräknas egenproducerad el. Med siffror från miljörapporten för år 2012 har Naturvårdsverket beräknat netto elförbrukning till 1,91 MWh/ton metallprodukt. Med detta värde som utgångspunkt och en rimlig marginal på 20 % skulle i dagsläget som villkor kunna sättas 2,3 MWh/ton metallprodukt. Med tanke på de betydande möjligheter till energieffektiviseringar, inklusive ökad egen elproduktion, som bolaget omtalat bör ett betydligt lägre värde kunna sättas för framtida förbrukning. Ett möjligt villkor, som också inkluderar en marginal på 20 %,

NATURVÅRDSVERKET 14(23) skulle kunna vara 1,8 MWh/ton metallprodukt, att uppfyllas fem år efter dom. Netto förbrukning tillsatt bränsle (energi i slig och skrot exkluderad) per producerad mängd metall. I netto förbrukning tillsatt bränsle avses ingå olja, gasol, diesel, bensin samt kol och koks, men avdrag ska göras för den värme som levereras till extern förbrukare. Inte heller eventuell elvärme avses ingå. Med uppgifter från miljörapporten 2012 har aktuellt värde beräknats till 1,45 MWh/ton metallprodukt. På liknande sätt som ovan skulle ett villkor som ska gälla omedelbart kunna sättas till 1,8 MWh/ton metallprodukt och ett villkor att uppfyllas inom fem år till 1,4 MWh/ton metallprodukt. Naturvårdsverket vidhåller dock i första hand att det behövs ett utökat underlag för att kunna föreskriva lämpliga villkor för hushållning med energi. 7. Underjordsförvaret Avgörande för nuvarande och kommande generationer Som Naturvårdsverket tidigare har anfört är det stora mängder farligt avfall innehållande höga halter av miljöfarliga ämnen som ska hanteras. Förvaringen är en irreversibel process som innebär att när avfallet väl har lagts i djupförvaret och detta har förslutits kommer inte ytterligare försiktighetsåtgärder att kunna vidtas. Hanteringen är avgörande för att nuvarande och kommande generationer ska kunna tillförsäkras en hälsosam och god miljö, vilket är syftet med miljöbalken. Det är således av yttersta vikt att försiktighetsprincipen tillämpas och att bolaget använder sig av bästa möjliga teknik under hela hanteringskedjan samt att korrekta utredningar och uträkningar ligger till grund för bedömningen. En bristfällig hantering kan få mycket stora miljökonsekvenser på sikt. Avfallshanteringen ska leva upp till de krav som ställs i EU:s ramdirektiv för vatten 33, direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område 34, Rådets beslut 35 om kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid avfallsdeponier och NFS 2004:10 36. Syftet med djupförvaret är att isolera avfallet från biosfären. Enligt Rådets beslut innebär det att inga utsläpp av farliga ämnen ska nå biosfären i några koncentrationer eller mängder som kan leda till negativa effekter. För att nå dit är det nödvändigt att krav ställs både på kvaliteten på berget där avfallsförvaringen ska ske och på förbehandling av avfallet i enlighet med 33 2000/60/EG 34 2008/105/EG, prioämnesdirektivet 35 Rådets beslut av den 19 december 2002 om kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG (2003/33/EG) 36 Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall

NATURVÅRDSVERKET 15(23) Naturvårdsverkets yrkande 37. Naturvårdsverket anser inte att de utredningar som bolaget har presenterat är tillräckliga. Genombrottstid och utsläppsmängder Naturvårdsverket har tidigare yrkat 38 att avfall endast ska få deponeras i bergrum där den naturliga vattengenomströmningen är som högst 1 l/m 2 /år beräknad för situationen efter stängning och återställning av grundvattennivån. Bergets täthet kommer att ha en avgörande betydelse för när tungmetaller från avfallet börjar läcka ut i recipienten samt vilken mängd som kommer att läcka ut. Enligt bolaget kommer genombrottstiden för när tungmetaller från avfallet kan komma att nå biosfären, i detta fall Skellefteälven och sedan Östersjön, att vara 1 000 15 000 år. Utläckaget av kadmium respektive kvicksilver har uppgetts uppgå till 14 kg/år och 0,09 g/år. Dessa uppgifter har legat till grund för markoch miljödomstolens deldom gällande tillåtligheten. Vid beräkning av sannolikt utsläpp och sannolik genombrottstid måste flera faktorer beaktas, bl. a. grundvattenflöde inklusive mer genomsläppliga partier, landhöjningen och avfallets lakbarhet. Felaktigheter eller osäkerheter gällande någon eller flera faktorer får avgörande konsekvenser för resultatet. Olika uppgifter om grundvattenflödet I materialet förekommer olika uppgifter om storleken på grundvattenflödet som legat till grund för beräkning av utsläppsmängder. Grundvattenflödet anges ibland vara 0,1-0,5 l/m 2 /år och ibland 1 l/m 2 /år. Bolaget har vid huvudförhandlingen 39 angett att alla beräkningar har gjorts utifrån ett flöde av 1 l/m 2 /år efter stängning, som ska representera ett långsiktigt perspektiv. Ett vattenflöde på 1 l/m 2 /år på förvarsdjup motsvarar 40 genomsläppligheten i berg med en hydraulisk konduktivitet på 4,2*10-9 m/s. Oavsett vilket grundvattenflöde man har som utgångspunkt kommer landhöjningen att öka drivkraften för vattnet (den hydrauliska gradienten) med en högsta faktor 2,4 efter 3000 år 41. Om det långsiktiga flödet genom underjordsförvaret ska begränsas till 1 l/m 2 /år behöver flödet vara lägre än 0,42 l/m 2 /år på förvarsdjupet under nuvarande förhållanden (hydraulisk gradient). Det motsvarar en representativ hydraulisk konduktivitet på högst 1,8*10-9 m/s med nuvarande hydraulisk gradient. Bolaget antar dock att genombrottstiden inte påverkas eftersom längre transportväg efter landhöjningen antas kompensera för det ökade flödet 42. 37 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 3 38 Naturvårdsverkets komplettering av överklagande, 2013-09-30, sid. 3 39 Protokoll från huvudförhandling, ab 144, sid. 7 40 enligt beräkningarna i Tilläggsansökan, 2010-05-31, Bilaga CT3 41 Tilläggsansökan 2010-05-31, Bilaga CT6 42 Tilläggsansökan 2010-05-31, Bilaga CT6

NATURVÅRDSVERKET 16(23) Påverkan av mer genomsläppliga partier Vattenförlustmätningar i bergmassan har indikerat 43 förekomst av mer genomsläppliga (konduktiva) partier, med en hydraulisk konduktivitet större än 10-7 m/s. Denna konduktivitet (10-7 m/s) motsvarar ett flöde på mer än 24 l/m 2 /år med nuvarande hydraulisk gradient och 57 l/m 2 /år efter landhöjningens effekter på 3000 år. I den ursprungliga bilaga CT3 44 var detta värde 10 gånger lägre dvs. större än 10-8 m/s. Bolaget menar dock att detta inte spelar någon roll eftersom de har använt värden från de hammarborrade brunnarna ner till 200 m och extrapolerat värdena neråt till 350 m djup. De värden som bolaget baserat beräkningarna på har därför inte ändrats och revideringen av denna rapport (CT3) medför därför inte någon korrigering av flöden, utsläpp och miljökonsekvenser 45. Konsekvensen av de mer genomsläppliga partierna diskuteras på sid. 16, fjärde stycket i bilaga CT3, men det ser ut som att siffrorna inte har korrigerats efter revideringen 2011-06-10. Naturvårdsverket ifrågasätter varför dessa siffror inte har korrigerats. Om siffrorna i det aktuella stycket hade reviderats för den korrigerade vattenförlustmätningen skulle det innebära att vattenförlustmätningarna har indikerat att det förekommer mer konduktiva partier i berggrunden, ca 5*10-7 m/s. Om djupförvaret lokaliseras till en bergvolym med en sådan representativ hydraulisk konduktivitet skulle det specifika flödet uppgå till 118 l/m 2 /år under nuvarande hydraulisk gradient eller 280 l/m 2 /år efter att landhöjningen om 3000 år har nått sin maximala effekt på den hydrauliska gradienten. Konsekvenserna av att så stora flöden strömmar genom avfallet blir dels att mycket större mängder av de farliga ämnena kommer att nå biosfären och dels att de kommer att nå biosfären mycket tidigare. Genombrottstiden för ett flöde på 118 l/m 2 /år blir, beräknat enligt bolagets beräkningsmodell 46, så kort som 4-13 år, för den sträcka på 500-1500 m som bolaget använder för genombrottsberäkningarna, istället för angivna 1 000-15 000 år. Om samma halter används som vid beräkningen av hur stort det årliga utsläppet av kadmium och kvicksilver blir vid ett grundvattenflöde på 1 l/m 2 /år, kommer utsläppet att kunna bli i storleksordningen 100 gånger större än de angivna 14 kg kadmium och 0,09 g kvicksilver per år. Tillräckligt mycket tätt berg Ett villkor som reglerar den naturliga vattengenomströmningen till högst 1 l/m 2 /år borde inte utgöra något problem då bolaget har uppgett att det finns tillräckliga volymer berg som har låg vattenföring. 43 Tilläggsansökan 2010-05-31, bilaga CT3 (rev 2011-06-10, sid. 15, bilaga K30 i Komplettering, 2011-10-03, aktbilaga 36) 44 Tilläggsansökan 2010-05-31, Bilaga CT3, 2010-02-04 45 Komplettering, 2011-10-03, Bilaga K30 i aktbilaga 36 46 enligt beräkningsmetoden i Tilläggsansökan, 2010-05-31, CT3

NATURVÅRDSVERKET 17(23) I de utredningar som utgör en del av ansökan anges att det specifika flödet 0,1-0,5 l/m 2 /år kan förväntas om underjordsförvaret lokaliseras till en homogen bergplint. Detta motsvarar en hydraulisk konduktivitet på 5*10-10 2*10-9 m/s. Flödet anges vara samstämmigt med de skattningar av specifikt flöde på förvarsdjup som har gjorts från specifik avrinning 47. Enligt samma utredning krävs det ett flöde i denna storleksordning, vid nuvarande hydraulisk gradient, för att nå den genombrottstid på 1 000 15 000 år som bolaget har utlovat. Det finns indikationer på att ett sådant homogent, tätt berg med en hydraulisk konduktivitet på mindre än 5,0*10-10 m/s, finns på 350 meters djup. 48 Vidare konstaterade mark- och miljödomstolen i sin deldom 2012-06-29 att den valda platsen innehåller grundvatten som är mycket gammalt, vilket tyder på en låg omsättning av vatten i berget. I underlaget 49 anges den sannolika åldern till 2000 10 000 år. Detta var en förutsättning för att bedöma verksamheten som tillåtlig på den aktuella platsen. Vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen visade bolaget ett diagram där de avsåg att visa på vilken beredskap de måste ha om de träffar på berg som inte är optimalt för ett förvar av avfallet 50. Utifrån detta diagram drar bolaget slutsatsen att det är upp till 50 % av hela volymen som på något sätt måste åtgärdas. Diagrammet som visar sannolikheten för att hydraulisk konduktivitet ska understiga ett visst värde är baserat på samtliga punkter som har mätts i fyra borrhål i berget på Rönnskär. Bolaget har dock inkluderat mätpunkter från de övre mer genomsläppliga delarna av berget, varför detta diagram inte ger en rättvisande bild av fördelningen mellan bergvolymer som uppfyller täthetskrav och de som inte gör det. Problem med systemlösning Naturvårdsverkets uppfattning är att förvarsrummen måste lokaliseras och utformas så att tillräcklig täthet uppnås utan ytterligare tätningsåtgärder. Bolaget har angett att de tänker sig en systemlösning. Förutom lokalisering och utformning av förvarsrummen avser bolaget att använda särskilda tätningsinsatser mellan deponerat avfall och bergvägg med hjälp av bentonitbaserade tätningsmedel, eventuellt i kombination med avledningsåtgärder genom reduktion av den framtida, drivande tryckgradienten genom avfallet. 51 Enligt den tekniska beskrivningen ska tätningsinsatser tillgripas i de fall vattenläckaget är större än vad som motsvarar ett grundvattenflöde på 0,5 l/m 2 /år. 52 Naturvårdsverket vill påpeka att detta flöde är högre än de nivåer (0,42 47 Tilläggsansökan, 2010-05-31, Bilaga CT3 sid. 16 48 Tilläggsansökan, 2010-05-31, Bilaga CT3 sid. 15 49 Tilläggsansökan, 2010-05-31, Bilaga CT3 sid. 18 50 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen, bild sid. 7 Översiktlig redogörelse för den planerade verksamheten vid underjordsförvaret 2013-02- 04 och bild sid. 4 Hanteringen av avfall vid underjordsförvaret 2013-02-13 51 Bolagets bemötande, 2013-12-20, ab 25, sid. 18-19 52 Tilläggsansökan, 2010-05-31, Teknisk beskrivning, Bilaga BT, sid. 47

NATURVÅRDSVERKET 18(23) l/m 2 /år) som krävs för att begränsa flödet genom avfallet på lång sikt till mindre än 1 l/m 2 /år efter att landhöjningen har ökat den hydrauliska gradienten. Tätning med bentonit Att beläggning av hålrumsväggarna inte ska beaktas vid bedömningen av långsiktiga risker framgår av Rådets beslut 53 2003/33/EG. Naturvårdsverket anser att den tätning som bolaget avser att utföra mellan deponerat avfall och bergvägg är en sådan hålrumsbeläggning och att den därför inte ska beaktas vid bedömningen av genomströmningen genom avfallet på lång sikt. Anledningen till att hålrumsbeläggning med bentonit inte ska beaktas är att den har en begränsad livslängd p.g.a. det aktuella lakvattnets påverkan. Lakvattnet minskar tätheten i barriären, se avsnitt nedan. Även bolaget konstaterade detta vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen. 54 Bolaget har dock inte redogjort för hur stor påverkan lakvattnet kan komma att få, men de satte vid huvudförhandlingen frågetecken för den långsiktiga beständigheten för åtgärder som förinjektering, avledning av inläckage från bergytor, tätning av bergytor och filter mellan avfall och berg. 55 I en rapport 56 summeras den forskning som genomförts inom Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), om användningen av bentonitlera för att bädda in avfallet och täta förvarsrummen. Där framgår att de toxiska avfallens innehåll långsiktigt kan påverka tätheten i bentonitlera så att den hydrauliska konduktiviten kan öka med mer än 100 gånger genom att två eller flervärda katjoner ersätter envärt natrium i leran. Effekten var mindre vid större densiteter på leran. Denna rapport citeras även i rapporten Utsläpp av kvicksilver från slutförvar som bolaget hänvisar till. 57 I det avsnitt i rapporten (sid. 59-62) som bolaget hänvisar till redogörs för olika scenarier för deponering av kvicksilverhaltigt avfall. Ett scenario är användning av bentonit som buffert. Beräkningen görs utifrån fallet med en buffert av bentonit med den ansatta hydrauliska konduktiveten 10-9 m/s och bergets konduktivitet på 10-8 m/s. Rapporten anger att hänsyn har tagits till att 53 Rådets beslut 2003/33/EG, Bilaga A till Bilagan, avsnitt 1.2.7 54 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen, bild 2013-02-20 55 Bolagets powerpointpresentation vid huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen, 2013-02-13, bild sid. 5 Hanteringen av avfall vid underjordsförvaret 56 Pusch, R. (1997) Design of underground repositories for disposal och Hg- and other toxic chemical waste material, with special respect to the use of clay isolation. Clay technology Geodevelopment AB, Lund 1997-01-31. Rapporten finns som en underlagsrapport inom Naturvårdsverkets uppdrag om slutförvar av kvicksilverhaltigt avfall (NV:s dnr 940-4983-96 Kr). 57 Bolaget har dock gjort en bristfällig hänvisning när de hänvisar enbart till Naturvårdsverkets rapportserie och utelämnar författarna i referensen. Vad Naturvårdsverket förstår avser bolaget att hänvisa till Södergren, S., Höglund, L-O., Birgersson, L. och Pers K. (1997) Utsläpp av kvicksilver från slutförvar, rapport 4771, Naturvårdsverket, Stockholm. Det framgår av förordet i den rapporten att författarna är ensamt ansvariga för rapportens innehåll och att rapportens innehåll inte kan åberopas som Naturvårdsverkets ståndpunkt. Det är oklart om bolaget har missförstått vem som är ansvarig för innehållet i rapporten när de har benämnt den som Naturvårdsverket eget förarbete.

NATURVÅRDSVERKET 19(23) vattengenomsläppligheten för bentoniten har ökat av komponenter i avfallet och grundvattnet. Samma förhållanden mellan genomsläppligheten hos berget och hos en tätare barriär finns med som ett av de beräkningsfall som redovisas i bilaga 4 till SOU 2008:19 58. Resultaten från dessa beräkningar visar att vattengenomströmningen i förvaret minskar med endast 20 %, dvs. barriären har en relativt liten påverkan på genomströmningen. I de mer genomsläppliga delarna av berget med en hydraulisk konduktivitet på 5*10-7 m/s kommer flödet enligt Naturvårdsverkets beräkningar kunna uppgå till 118 l/m 2 /år. Möjligheten att täta ett bergrum med så pass stor hydraulisk konduktivitet med hjälp av bentonit tillräckligt för att minska flödet ned till 1 l/m 2 /år förefaller således mycket liten. Avledningsåtgärder Bolaget framför också att de eventuellt kommer att använda avledningsåtgärder genom reduktion av den framtida, drivande tryckgradienten genom avfallet. Naturvårdsverket har dock inte kunnat finna någon redogörelse för hur denna avledning skulle fungera tillsammans med bolagets avfall med stort föroreningsinnehåll. Bolaget har inte tagit hänsyn till att detta är avfall som drar till sig vatten, vilket skulle kunna påverka avledningsåtgärdernas effekt. Bolaget har illustrerat avfallens förmåga att dra till sig vatten genom den förklaring som framfördes under huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen att pelleterat F1/K1stoft som lagras vid lagerplats 27 är starkt hygroskopiskt. En del av det vatten som förekommer i och lakar ut från det pelletiserade avfallet förklarades med att avfallet tar upp fuktighet från luften trots att avfallet är täckt. 59 Bolaget har trots detta inte redogjort för storleksordningen av denna kemiska dragkraft hos avfallet i underjordsförvaret för att dra till sig vatten i relation till den hydrauliska tryckgradienten. Bolaget beskriver heller inte hur denna s.k. osmotiska potential skulle kunna påverka möjligheten att genom åtgärder under drifttiden reducera genomströmningen av vatten genom avfallet på lång sikt efter stängning 60. Slutsatser Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att det inte är visat att den systemlösning som bolaget presenterar garanterar att avfallet isoleras från biosfären, vilket är syftet med underjordsförvaret. Användning av hålrumsbeläggning får enligt Bilaga A till Rådets beslut inte tillgodoräknas vid riskbedömningen. En anledning till det är att olika former av tätningsinsatser inte kan anses hållbara på lång sikt. Bolaget har inte visat att tätning med bentonit skulle uppfylla det kravet då tätheten i benotiten kan komma att påverkas av lakvattnet från avfallet. Vidare har bentoniten en relativt liten påverkan på grundvattenflödet, varför en tillräcklig minskning av flödet 58 Att slutförvara långlivat farligt avfall i undermarksdeponi i berg, SOU 2008:19, sid. 229-230 59 Protokoll från huvudförhandling, ab 144, sid. 51 60 För närmare förklaring av osmotisk potential se t.ex. Nationalencyklopedins artiklar om osmotisk potential och vattenpotential

NATURVÅRDSVERKET 20(23) förefaller näst intill omöjlig. Bolaget har heller inte beskrivit hur eventuella avledningsåtgärder påverkas av den osmotiska potentialen i avfallet. Ytterligare en viktig anledning till att krav måste ställas på bergets täthet, istället för att tillämpa bolagets förslag till systemlösning där villkoren endast reglerar vilken mängd kadmium och kvicksilver som får släppas ut, är att det ger en möjlighet att kontrollera och följa upp. Utredningar som tar sikte på att begränsa utläckaget av föroreningar från underjordsförvaret efter förslutning, där genombrottstiden är beräknad till flera tusen år är, med tanke på tidsaspekten, mycket svåra att kontrollera och följa upp. Utredningarna blir hypotetiska och som Naturvårdsverket har belyst ovan så kan eventuella fel i beräkningarna få mycket stora konsekvenser. Undersökning av avfallet Det är en stor mängd avfall med mycket högt metallinnehåll och mycket stor lakbarhet som ska föras ner till underjordsförvaret där ytterligare skyddsåtgärder inte kommer att bli möjliga att genomföra efter det att deponin är förseglad 61. Kunskap om avfallens egenskaper är en nödvändig del för att bedöma riskerna med underjordsförvaret på kort och lång sikt. De uppgifter som bolaget presenterar ger inte tillräcklig information för att en tillförlitlig bedömning av riskerna ska kunna göras. Beräkningarna av utlakade mängder metaller vilar på osäker grund både vad gäller halter i lakvattnen, stabiliseringarnas effekt på kort och lång sikt och vattenflödena som lämnar underjordsförvaret. Det senare har behandlats i tidigare avsnitt. Naturvårdsverket har begärt 62 kompletteringar av underlaget när det gäller avfallens egenskaper och stabiliseringsförsöken men utan att denna information har tillförts målet. Naturvårdsverket vill förtydliga att det inte framgår om bolagets information om egenskaperna hos de avfall som ska deponeras är representativ. Prov har tagits ut mellan 2001 och 2008. Det framgår att oftast har flera delprov tagits från varje avfall, men det är oklart hur representativa de är för aktuellt avfall, och om de resultat som presenteras för ett avfall är resultat från undersökning av ett delprov, ett samlingsprov eller medelvärde av undersökning av flera delprov. Spridningsmått och medelvärden anges generellt inte. Det framgår dock att den utlakade mängden från rostugnsstoften kan variera stort mellan olika prov, för vissa ämnen med en faktor större än tio. Även för kalkslam från arsenikverk varierar den utlakade mängden arsenik mer än så inom samma silo 63. Någon slutsats om hur representativa de resultat som presenteras är eller vilken variation som kan förekomma för utlakningen av respektive avfall förekommer inte. 61 Bolagets bemötande, 2012-07-06, ab 112, sid. 59 62 Naturvårdsverkets yttranden i mark- och miljödomstolen 2010-11-03 sid. 8-9, 2012-03-07 sid. 28-30, 2012-11-16 sid. 14-16, 2013-02-01 sid. 15-16 63 Tilläggsansökan 2010-05-31, Bilaga BT3, sid. 15-16